Skellefteå AIK är en ledande förening för talangutveckling. Organisationen vill och vågar ge unga spelare chansen i SHL. Närmare hälften av alla spelare Skellefteå AIK har i sitt a-lag har fått sin hockeyutbildning i Skellefteå som juniorer och sen slussats vidare till a-laget direkt, eller via spel i en annan förening/liga. En av tränarna på hockeygymnasiet är Mikael Aaro. Tillsammans med Lasse Marklund utgör han två tredjedelar av tränarstaben i Skellefteås J-20 lag. Laget spelar i år i den nationella serien ”J-20 Nationell” i den norra divisionen. Säsongen har inletts med två raka bortamatcher mot Luleå, och lagen har vunnit en match var. Inför helgens matcher tog jag mig en pratstund på fredag förmiddag med Mikael för att höra hans tankar om juniorerna, deras spelarutveckling och vad som utgör den råda tråden i föreningens arbete med sina unga spelare.

Hur har arbetet med att forma årets lag sett ut givet denna speciella tid ?

Ja, jag tycker att vi klarat oss bra utifrån de omständigheter som varit. Killarna har tränat på hårt på egen hand under hela denna period som vi inte kunnat spela tävlingsmatcher. Vi hade ett uppehåll på en månad - men sen har vi kunnat köra på ungefär som vanligt fast med omtanke på att minimera smittorisken. Moment som brottning har strukits. Merparten av spelarna i J-20 tränar ju även med det nationella idrottsgymnasiet som jag tränar tre gånger i veckan. Där får vi slipa på individuella färdigheter och jobba mer individ fokuserat, medan vi på den träning som bedrivs inom ramen för J-20 får jobba mer utifrån lagspelet.

Skellefteå har inte nått slutspel de senaste säsongerna i J-20, men kommer i år med ett ganska ungt lag. Snittåldern är under 18 år – och många spelare har åldern inne för att både kunna spela J-18 och J-20. Men vad präglar årets trupp?

Vi har en stomme födda 2002 i laget som är väldigt talangfulla, vi har kvar samma målvaktspar (Hugo Marklund, Oscar Darnell) och vi har Elias Salomonsson, en spelare född 2004 – som har en enorm potential och som varit med oss på försäsongen. Men vi har även tappat William Persson till Rögle, annars är det mest spelare som passerat junioråldern som lämnat truppen. Sen har vi mångas spelare som varit med och spelat med a-laget och gjort det bra, som Simon Robertsson.

Hur jobbar du för att få ut max av individen och laget?

Något vi arbetar med i föreningen är ett dynamiskt ledarskap där vi har en tillåtande miljö. Med det menar jag att vi ska våga spela och att misstag kommer ske men då är det bara försöka igen och lära sig av situationen. Men för att utvecklas måste spelare få pröva annars stryper vi utvecklingen. Viktigast är att vi alltid arbetar efter att allt och alla kan utvecklas. Dels har alla olika förutsättningar och egenskaper som ishockeyspelare. Laget behöver alla komponenter där alla ska bidra med sina styrkor och utvecklas. En stor del är att det finns en bra tävlingskultur vilket ger bra utväxling på träning och match. En sådan som Oscar Eriksson tog exempelvis jättefina kliv under förra säsongen i sin utveckling, och det är ett kvitto på att allas resa kan se olika ut. Alla kanske inte hamnar i a-laget direkt. Men det gäller att jobba på utvecklingen hela tiden.

Hur ser tanken med Simon ut – spelar han med J-20 nu?

Han har spelat/tränat med a-laget och gjort det bra. Men nu har ju Nowick kommit till a-laget, så nu har han tränat med oss – och han kommer att spela ikväll mot Luleå för oss. Men som säsongen ser ut och med de speciella förhållanden som är nu kommer han och många andra att vara redo om a-laget behöver dom. Sen vill jag att dom inte bara ska spela – utan även våga ta för sig när chansen kommer. Jag tycker vi har en bra dialog i tränarteamet. Vi har ju gemensamma tränarmöten där vi går diskuterar praktiska upplägg, och så har vi även Nicklas Lundqvist som sportchef, så jag tycker kommunikationen lagen emellan fungerar bra.

Finns det någon motsättning mellan att ha individutveckling i fokus – men ändå ha ett gemensamt mål med att varje match ska vinnas?

Självklart finns viljan att vinna - men inte till vilket pris som helst. Jag tror ändå att i långa loppet kommer den filosofi vi valt att ge bäst utveckling på sikt för laget och individen. Därför blir inte alltid resultatet det primära. Utan kvittot för vårat arbete får när vi ser spelarna gå vidare i sina karriärer och spelar till sig ett a-lagskontrakt. Under min förra sejour som juniortränare jobbade jag ihop med Jan Erixon. Och han sa att ”det är egentligen vårat sm-guld”. Syftandes på dom eller de spelare som utvecklas i a-laget och blir tillräckligt utvecklade för att Skellefteå eller någon annan förening ska vilja satsa på spelaren i sitt a-lag. Jag själv blir lite extra stolt när jag ser spelare komma från J-20 till a-laget, det är en speciell känsla. Och det är med vetskapen om att alla spelare gjort olika resor i sin hockeyutveckling.

Du är utbildad lärare – har du för nytta av det i din roll som tränare?

Ja, jag jobbade som lärare i Karlskrona och jag tror det har varit till hjälp i min roll som hockeytränare. Dels för att jag tagit med mig att det finns så mycket som påverkar prestationen som sker utanför isen. I den åldern finns det så mycket annat i ungdomars liv som i slutändan kommer att påverka dom och den utveckling dom har som spelare. Det jag burit med mig är min tro på att alla kan utvecklas som individer. Allas resor behöver inte se likadana ut. Se på en sådan som Gustav Lindvall till exempel. Bara för att du inte får ett a-lagskontrakt direkt är det inte kört. Det gäller att hela tiden fortsätta jobba varje dag även om du etablerat dig som spelare. Ta en sådan som Jocke Lindström – när man ser honom varje dag jobba så hårt så förstår man också varför han är så bra. Han vill bli bättre varje dag.

Vad driver dig personligen till att jobba med juniorhockey i Skellefteå AIK?

En stor faktor är det framåtdriv som finns i gruppen, och att jag tycker det är en bra miljö både för spelarnas utveckling och min egen utveckling. Jag får jobba med människor och se dom utvecklas. Att se dom utvecklas är det som driver mig i min egen utveckling. Att få dom att förstå vikten av tålamod – och att det finns mer än en väg framåt i sin hockeykarriär, men det viktigaste är att få dom att förstå att det handlar om ett stort jobb. Och när man ser en sådan som Albin Sundsvik som tagit plats i a-laget ger det ett kvitto på frukten av ens eget arbete.

Med facit i hand blev fredagens returmatch lyckad. Laget vann en jämn match. Och av protokollet att döma var det många unga spelare som visade framfötterna. Det finns gott om talangfulla spelare med stor potential. Ett flertal spelare har provat på SHL-spel. Det finns spelare som Simon Robertsson och Elias Salmonsson som båda är i juniorlandslaget. Men också spelare som Arvid Mella och Kevin Kariander för att nämna några. Samtliga är spelare som varit i klubben sedan unga år. De senaste åren kanske inte laget nått ändra fram till medaljstriden. Men fortfarande fostras många spelare som har fått en bra utbildning och som slussats ut till att spela hockey på hög nivå. I dessa osäkra tider för elithockeyn känns det tryggt att Skellefteå jobbar långsiktig - och att klubben har två meriterade tränare och som fortsätter förvalta den juniorverksamhet som möjliggjort det senaste årtiondets framgångar för föreningen som helhet.

Premiären är historia. AIK blev fortsatt obesegrade i en seriepremiär och förlängde sitt fina premiärfacit. Skellefteå hade matchen i sin hand - men Leksand visade att dom var mentalt starka och kunde utnyttja ett Skellefteå som tyvärr inte kunde utnyttja det övertag laget hade, och stänga matchen. Men en match varar i sextio minuter - jag vet själv sedan jag släppte in en kvittering 19,59 mot Björklöven i ungdomens dagar.

Broberg visade storform

På plussidan efter premiären är det ungdomlig frejdighet som kommer först på tal. Philip Broberg visade att han kommer att bli en tillgång så länge han blir kvar i laget. Han svarade för tre poäng och slutade plus i två i +/- statistiken, och var allmänt en fröjd att beskåda. Om man brukar prata om svåra andraår, med stegrande förväntningar, visade han inget som gav anledning till någon oro. Duon Burström och Wingerli fyllde även poängkolumnen med tre pinnar i första matchen. Även om nu Burström snararare är SHL-veteran än ungdom i sammanhanget. Jonathan Berggren var inte mycket efter med två poäng. Tillsammans visade dom framfötterna i denna premiär framåt. Men bakåt fanns en del i övrigt att önska.

Skottkavalkad mot Skellefteås mål

AIK släppte till femtio skott i en premiär - det vittnar om att defensiven och försvarsspelet inte sitter ännu. Anfall är förstås bästa försvar, men utan att ta hedern av Leksand så väntar svårare matcher för Skellefteå där laget inte kommer att vinna om dom släpper in fyra mål. Så där hoppas jag veckan har resulterat i att analysera vad som kan göras bättre inför resterande femtioen matcher. Så i sin helhet var det mycket som var positivt med premiären - men det gav också tydliga besked om vad som inte var bra i spelet utan puck.

Matchen som skulle spelas mot Luleå idag blev framflyttad. Nästa match blir därför Örebro hemma på lördag. Hemmapremiär - och Skellefteå kommer att fylla hallen till en procent genom att fylla den med femtio personer. Kvällens norrlandsderby är istället Björklöven-Timrå i en sista förberedande match innan även hockeyallsvenskan kickar igång.

Med drygt ett dygn kvar tills pucken släpps nere i Leksand har jag valt att kika närmare på alla de matcher AIK spelat i premiären sedan återkomsten till SHL 2006/2007. I den första matchen efter återkomsten tog Skellefteå emot Brynäs på hemmaplan den 18 september 2006. Matchen slutade 3–3 efter full tid och gick till fem minuters förlängning, den blev dock mållös och 4232 åskådare fick se Skellefteå och Brynäs ta varsitt poäng. Till skillnad mot för detta nuvarande upplägg kunde en match sluta oavgjort den säsongen.

Jag har gjort en djupdykning i Skellefteås tidigare fjorton spelade premiärmatchen för att se vad vi kan lära oss av dessa premiärer. Resultatet visar att Skellefteå endast har förlorat en match på ordinarie tid på fjorton premiärmatcher, ett starkt facit, som gett ett snitt på två poäng per match exakt. Följande är facit.

Fördel Skellefteå

Resultatet visar att oddsen talar starkt för en seger imorgon. Leksand kommer att få slå ur underläge. Skellefteå kommer statistiskt sett att vinna matchen under full tid eller förlängning/straffar. Men premiärer är alltid premiärer. Och för Leksand kommer varje poäng att vara livsviktig för att slippa hamna på en jumboplats eller missat play-in/slutspel. För Skellefteås del handlar det om att fortsätta där dom avslutade förra säsongen och vinna fler matcher tidigare på säsongen än dom gjorde förra säsongen. Jag tror och hoppas på att Skellefteå kommer att vinna, knappast med stor marginal, men tre nya poäng läggs förhoppningsvis till raden av premiärsegrar. Skellefteå har inte förlorat en premiärmatch sedan 2014 och det finns ingen anledning att bryta trenden! En lång väntan till seriepremiär är nu inne på sist sista dygn, äntligen säger jag.

Att ge sig på ett tips av sluttabellen är väldigt svårt, men roligt. Det går att ett ganska bra hum om ett lags position efter hur laget ser ut på papperet men det är i slutändan på isen det avgörs. Att tippa placeringen mellan tummen och pekfingret kan vara lätt, men att pricka in den exakta placeringen är desto svårare. Jag brukar lägga upp ett hockeytips på jobbet, och det är sällan någon har mer än 3-4 rätt när tabellen ska tippas från första till sista placering. Men det är också en del av tjusningen. I år är det många lag som ser väldigt starka ut, det är väl egentligen bara Oskarshamn och Leksand som med all sannolikhet tvingas vara jumbotippade med all rätt. I toppen är många lag väl rustade. HV71 har värvat bra, Frölunda kommer inte att göra en mellansäsong till, och Skellefteå står väl rustade att vara med i toppen. Luleå kommer med all sannolikhet att fortsätta vara ett lag som visar varför dom är favorittippade av många. Men bakom okunskapens slöja följer nedan min sluttabell för denna säsongs resultat.

1, Frölunda

Frölunda hade en mellansäsong förra året. Har en vinnarcoach i Rönnberg, många fina värvningar, och har nu gjort två sena värvningar i Jens Olsson och Robin Alvarez. Nej, jag tror dom i kraft av både bredd och spets och revanschlusta slutar etta i år.

2, Luleå

Luleå är nog näst intill lika bra som förra året, men skillnaden är att Joel Lassinantti i står längst bak i målet. David Rautio är nästan lika bra, men bara nästan. Har ett komplett lag för en topplacering i SHL, men mer frågetecken för kapaciteten i slutspel. Men i Bulans lag kommer ingen undan oavsett om det är första eller sista omgången så laget kommer att bli kvar i toppen. Skillnaden på ett Luleå med eller utan Nils Lundqvist är oerhört stor - och där drog Luleå en lättnandes suck över att få ytterligare en säsong med Nils i laget

3, HV71

HV71 har visat att de kommer med att slagkraftigt lag till denna säsong, de körde över Djurgården i sin senaste försäsongsmatch, laget har är väl byggt av Johan Davidsson, och laget har två riktigt bra målvakter. En kedja med Lias Andersson - Anton Wedin och Christoffer Törngren som kommer att bära laget långt, och en backsida med både bredd och spets.

4, Färjestad

Avslutade förra säsongen urstarkt, och har tagit in Jesse Virtanen som förstärker backsidan rejält, men har å andra sidan tappat fjolårets poängligavinnare Marcus Nilsson. I mål återfinns Henrik Haukeland och på lån Arvid Holm vilket medför att Färjestad kommer att starta säsongen med ett ytterst kompetent målvaktspar. Laget blir som sämst fyra i grundserien.

5, Skellefteå

Kniper en topp fem placering i denna upplaga av SHL med minsta marginal. Har behållit sin stomme av spelare, och även hämtat Jonathan Johnsson från allsvenskan, och en kompetent andremålvakt i Arvid Söderblom. Backsidan är kanske det enda orosmolnet som gör att laget inte tar sig längre upp i tabellen i denna knivskarpa konkurrens. Laget har många yngre spelare som har potential att blomma ut rejält, skulle det ske blir Skellefteå ett lag som kan nå topp tre, men på förhand tror jag på denna placering.

6, Örebro

Örebro har öppnat plånboken inför denna säsong. Robin Kovacs och Emil Larsson, och en inlåning av Mathias Bromé. Addera att klubben säkert fick lasta upp ett lukrativt kontrakt för signaturen av Jonas Enroth så är det en storsatsning laget gör. Får Niklas Eriksson och Jörgen Jönsson ihop laget kan det bära långt. Men det minimala antalet egna produkter och många utländska spelare gör laget mer sårbart i när gruppen ska svetsas samma och eventuella motgångar kommer. Men hög potential.

7, Växjö

Sam Hallam sitter fortfarande tryggt, laget har värvat in Robert Rosen och Joel Persson som två namn som borde kunna bli topp tio i poängligan på respektive position. Laget blev tia förra året men kommer i år att vart fall bli ett lag på övre halvan av tabellen, men den spets som laget hade under sina guldår finns inte längre och laget tar sig till play in eller slutspel, men inte så mycket längre.

8, Djurgården

De blåvita har tunga tapp i Patrik Berglund och Linus Hultström. Dick Axelsson förlängde sitt kontrakt och får anses vara affischnamnet. In kommer även Mantas Armalis efter en misslyckad sejour i Skellefteå. Laget känns som ett typiskt mittenlag i år. Inte spetsiga nog att hota för en framskjuten plats, men inte ett lag som bör riskera sin SHL-plats i ett kvalspel.

9, Rögle

De grönvita laget från Ängelholm gjorde en stark fjolårssäsong men mattades av lite på slutet. Laget hade en härförare i Kodie Curran som blev backnamnet på allas läppar. Han har dock lämnat skeppet. Trion, Sjögren, Everberg, och Zaar kommer att få mycket speltid och förtroende. Kan Rifalk i målet göra en kanonsäsong kan det räck för en plats för den övre halvan varje fall.

10, Linköping

Fjolåret blev inte alls den nystart Linköping hoppats på, och jag har svårt att se att laget kommer att kunna bli ett lag för den övre halvan av tabellen. Nyligen lämnade Jonas Gustavsson oväntat truppen, men förstärkning har vart fall kommit med Filip Berglund och en Jonas Junland som finns med från start. Frågetecken finns på målvaktssidan och om tränarstaben kan leda laget i önskad riktning..

11, Brynäs

Efter en turbulent fjolårssäsong ska laget ta ett kliv framåt i år. Men med Anton Rödin på skadelistan på obestämd tid, och även Samuel Ersson är skadad gör att jag skriver ner Brynäs som ett lag för den nedre halvan av tabellen. Simon Bertilsson och Patrik Berglund kommer att dra ett tungt lass. Ska även bli intressant att se vad Adam Pettersson kan tillföra Brynäs. Men missar nog slutspel.

12, Malmö

Malmö har ett lag med många spännande namn som bröderna Westerholm och Helge Grahns, och offensivt tillskott finns med Händemark på lån och med Adam Brodecki. Men på det stora hela saknar laget den spets som krävs i SHL. Konkurrensen är stenhård då många spelare stannat kvar i ligan givet pandemins konsekvenser. Får tävla mot Rögle om bästa laget från Skåne.

13, Leksand

Klarade sig med nödrop och livlinor kvar i SHL. På papperet är Leksand bättre än vad denna rankning ger sken av, men det handlar om vinna matcher och komma ihop som lag, där fallerade Leksand förra året. Nu är Björn Hellqvist klar som tränare efter en minst sagt infekterad övergång från MODO. Även om laget är namnkunnigt osar ändå stämpeln bottenlag över laget.

14, Oskarshamn

Vad som ska rädda laget kvar detta år vet jag inte för allt smör i Småland. Möjligtvis det faktum att topplagen i SHL har dammsugit de allsvenska lagen på toppnamn. Men även Oskarshamn såg sin chans och värvade Joe Cannata från Björklöven. Laget kommer att få slita för varje poäng och får nog inrikta sig på kvalspel i år. Skulle jag tvingas satsa allt på ett kort vore det på att laget blir sist återigen.

Försäsongen är över för denna gång, och allt som återstår till den kommande säsong är en vecka av väntan, en sista matchvila innan SHL-premiären. Med försäsongen i backspegeln kan vi titta tillbaka och skönja konturerna av det som utvecklas till ett frågetecken, utropstecken och kommatecken. Ungefär i betydelsen vad som varit bra eller mindre bra - eller varken eller. Dock ska sägas att svårigheten med matcher inte sänts på "ordinarie tider och kanaler" och den rådande publikrestriktionen medför att jag mest har fått förlita mig på det som skrivits i andra medier och allehanda och det blir mer av en andrahandsanalys. Men låt gå ändå, det får bära eller brista. En bedömning kan aldrig vara fel, men det kan vara fel att göra en bedömning, som en arbetskamrat och tillika inbiten Skellefteå-supporter brukar säga i arbetsrelaterade sammanhang när frågetecken ska omvandlas till utropstecken. Nog om det stickspåret. På fem matcher är detta facit:

En intetsägande resultatrad...

Resultaten omvandlat till fiktiva poäng vore 8 av 15 möjliga. Inte ett jättestarkt facit, men inget som ger anledning till skrämselhicka. Försäsong är försäsong och resultaten kan betyda allt och inget, i synnerhet när det inte ens finns bråkdel av den ordinarie publiken som kan ge en inramning åt en betydelselös träningsmatch, och AIK har inte chansat med spelare - utan hellre låtit juniorer få chansen om det funnits minsta antydan till skadekänning. Resultatraden kan nog arkiveras med en axelryckning, och utan fotnoter i marginalen.

Utropstecken för...

Först av allt vill jag ge en shoutout till två nyförvärv som Erik Forsell gjort inför denna säsong. Arvid Söderblom och Tyler Morley. Söderblom har visat sig varit riktigt bra av det jag har sett av rapporteringen och utifrån den bild som statistiken ger. Gustav Lindvall var ruggig förra året, men saknade en backup som kunde stå utan att laget påverkades alltför negativ. Söderblom är ung och hungrig, och kan utvecklas starkt under Krister Holm. Morley är en center som ger indikationen på att han kan vara en tillgång som en stabil tvåvägscenter med en offensiv uppsida som kan styra ett Power-play. Dessutom är han en god tekare. Sist men inte minst - Philip Broberg har av allt att döma haft en bra utveckling sista halvåret, inte minst i det fysiska, som kommer att göra honom till ett större hot i takt med att hans självförtroende växer och SHL-kostymen skräddarsys efter hans uppsida och möjlighet att bidra i alla spelformer.

Kommatecken för...

Gustav Lindvall har inte riktigt den formkurva han hade under större delen av förra säsongen, allt annat vore omänskligt. Men i år kommer också större förväntningar från honom själv, och från omgivningen, än dom som han rimligtvis fanns när säsongen 2019/2020 inleddes. Men här handlar det också om att vara bäst när det gäller och i avgörande skeenden, så hans formkurva tror jag kommer stiga. I övrigt ser jag väl att effektivitet sett till skottstatistiken gärna fått varit bättre, i synnerhet mot allsvenskt motstånd. Jocke Lindström har rent poängmässigt varit helt i linje med förväntningarna. Men att han missat matcher och haft en del skavanker gör mig allt lite orolig. Hel och frisk är han ovärderlig, men han fyller 37 år i december och blir inte mindre skadekänslig.

Frågetecken för...

Försäsong är försäsong, men jag hade velat se mer av Jonathan Johnsson. Han kommer förstås till en roll i Skellefteå AIK som inte är en rak linje från den roll han hade i MODO. Men några större avtryck har han ännu inte gjort i Skellefteå. Men förhoppningsvis ger han och laget ömsesidigt den tid han behöver för hitta sitt spel i ett nytt lag och sedan anpassa det efter till SHL-nivå. Med ett allsvensk poängrekord på meritlistan förväntas han leverera kontinuerligt med poäng. Så även i Skellefteå för eller senare. Frågetecken blir det även för vem eller vilka av Skellefteås unga spelare som kommer att få stanna kvar eller utlånas (eller spel i J-20), i synnerhet när Nowick kommer till spel. Jag tror inte att speltiden kommer att vara tillräcklig för firma Robertsson, Olofsson, Sundsvik att dela på tre om det inte finns långtidsskador. Så hur Forsell väljer att disponera nämnda trio blir ett frågetecken. Sen är det ett ämne i sig om hur SHL ska förhålla sig till pandemin även om den just i Skellefteå är under god kontroll, men SHL spelas från Skåne till Norrbotten - och antalet kontaktytor mellan alla som på ett eller annat sätt är en del av SHL: organisation, kommer att bli i en helt annan dimension när serien på allvar drar igång.

Summering...

Försäsongen har inte gett några speciella indikationer på Skellefteås status. Laget har bara spelat fem matcher, och det har med undantag för storförlusten mot Luleå varit spridda skurar. MODO och Björklöven har visserligen lagts på rygg, men de är allsvenska (topplag) så det ger ingen särskild fjäder i hatten även om en vinst mot Björklöven alltid är av godo. Allting som sker i dessa tider är så stämplat med prägeln att de största frågetecknen för lagen inte primärt är det som händer på isen just nu, vart fall inte fram tills det har blivit någon form av fasta ramar över hur SHL och Covid-19 ska kunna existera utan att vara på varandras planhalvor. Men Forsell förfogar både över ett lag som får anses som välbyggt, och han har visat på fingertoppskänsla i flertalet värvningar, vilket bygger förtroendekapital. På isen är ju såklart mycket som kretsar kring Jocke Lindström - hur kommer hans kropp att svara på spel i 52 omgångar. Med tiden kommer det visa sig - men tills dessa får vi helt enkelt vänta och se. Men min samlade bedömning, oavsett försäsongsresultat, att Skellefteå står längre fram i sina positioner än vad dom gjorde för ett år sedan. Om bara viruset kunde backa in till sin egen till en obefintlig påverkansposition vore det mycket mer angenämt att blicka fram mot seriepremiären. För nu är inte mycket sig likt - och det är vart fall ett säkert utropstecken som i sig sätter punkt för denna summering!

Det är drygt en vecka kvar tills SHL- kickar igång säsongen 2020/2021. För Skellefteås del innebär kvällens match mot Björklöven en generalrepetition innan det blir skarpt läge och spel om placering och poäng. Men matcher mot Björklöven innebär så oändligt mycket mer än så. Det är ett länsderby med två lag som stundtals är som katt och råtta, speciellt ur ett supporterperspektiv. Skellefteå har ur ett regionalpolitiskt perspektiv alltid fått stå i skuggan av Umeå som med sitt universitet, sjukhus, och status som residensstad utvecklas till regionens metropol.

Björklöven – ett skepp seglandes i Skellefteås bakvatten

Men som hockeystad ligger flaggskeppet Björklöven i Skellefteås bakvatten. Under nittiotalet åkte Löven jojo mellan dåvarande elitserien och division ett. Sen blev det en säsong i elitserien under milleniets första år 2000/2001 innan laget åkte ur högsta serien igen. Sedan dess har laget fört en kamp – både för att överleva som förening och för att sätta saker till rätta och åter kunna spela i dåvarande elitserien eller nuvarande SHL. Om detta har det skrivits spaltmeter och åter spaltmeter, och det får lämnas därhän för att istället ta avstamp i nuläget. Men det är ganska symboliskt att den grönvita supporterföreningens benämning på Skellefteå AIK är ”Marklunds” i ett försök att trivialisera sin antagonist. Eller för att belysa den andra sidan har North Power instiftat att hedersmedlemskap utgår till den spelare (med förflutet i Skellefteå) som blir målskytt i en match där Björklöven besegras. Rivalitetens symptom och ränder är ständigt närvarande i supporterkulturen och på läktaren. Men just nu är fakta att Skellefteå och Björklöven spelar i olika divisioner - Björklöven spelar minst en säsong till i allsvenskan och Skellefteå spelar minst en säsong till i SHL. Lagen må vara skilda åt med tretton mil, men Skellefteå är på en annan planhalva i sin position som ett topplag SHL-lag, kanske det bästa sett till de sista tio åren.

Ett lag som bygger för SHL – med långsiktighet?

Björklöven hade en trupp förra året som var redo och rustade för SHL, men återigen kom käppar i hjulet. En pandemi kom emellan och laget fick aldrig spela klart matchserien mot Modo. Men laget rustar sig till tänderna för att få en konkurrenskraftig trupp. Laget har värvat förstärkt laget med två spelare med NHL-kontrakt Carl Grundström och Oscar Steen. Tack vare en framgångsrik supporterinsamling har laget fått tillskott i spelarbudgeten. Men kritiska röster höjs för att laget ägnar sig åt en sportslig toppning utan fingertoppskänsla. Men för ett lag där allt annat än avancemang till SHL är fiasko skyr ändamålet medlen. Allsvenskan tillåter dessa kontrakt, – och Löven gör bara vad gissningsvis andra klubbar skulle vilja göra. Sen får alltid kortsiktiga satsningar långsiktiga konsekvenser. För vilka signaler sänder det till laget och gruppdynamiken att spelare värvas som kortsiktiga spjutspetsar? Finns det ekonomi att behålla spelarna om NHL-säsongen ställs in eller förskjuts ytterligare? Finns det ekonomi att behålla spelarna om det vill stanna men publikintäkterna förbli oerhört decimerade säsongen ut?

Kvällens match - en ömsesidig värdemätare

Kvällens match blir en viktig värdemätare – för båda lagen. Mot Björklöven existerar inga obetydliga matcher för Skellefteå eller vice versa. Björklöven får kraftmäta sig mot ett SHL-lag och Skellefteå har sista chansen innan SHL - premiären nästa helg. Båda lagen vill positionera sig och ingen spelare är rimligen obekant med rivaliteten som existerar trots att lagen inte spelat i samma serie på närmare femton år. Och ingen kan väl Skellefteå bättre än Hans Wallson – som lotsat laget till två sm-guld, men nu är huvudtränare för Björklöven. För Skellefteås del handlar det om att bygga självförtroende och vässa spelmässiga detaljer. Lokaltidningen norran aviserar att de offensiva spjutspetsarna Jesper Fröden och Joakim Lindström nog missar matchen. I deras frånvaro kan nya derbyhjältar födas. Den äkta derbykänslan kommer att saknas när publiken blir kvar i tv-soffan – men den unika segerns sötma som uppkommer efter en derbyvinst i Umeå kan aldrig devalveras. Kvällens drabbning kommer att bli en i raden av mer eller mindre laddade möten lagen emellan. Den allmänna temperaturen i denna del av Sverige börjar gå mot kyla - men hockeytemperaturen är på väg att stiga ordentligt i Västerbotten.

Utgångstips: Med svartgula preferenser säger jag att det blir bortavinst med 4-2 denna afton och Skellefteåsupportrarna får anledning att sova extra gott.

Skellefteå och MoDo har i mångt och mycket bytt plats stegvis under 2000-talets andra decennium. Modo har blivit frånåkta av Skellefteå AIK. MoDo var plantskolan för alla unga talanger med ett hockeygymnasium där det gick tretton på dussinet av landslagsspelare. Men idag är inte längre föreningen i den position som medförde att blickarna ständigt riktades mot den lilla industristaden Örnsköldsvik. Skellefteå är numera det lag som vart fall söder om Piteälven har varit det bästa laget från Norrland sista tio åren.

Förr kunde Skellefteå värva spelare som misslyckas i Modo eller bara blev en produkt av överflödets förbannelse. Spelare som Magnus Wernblom och Anders Söderberg satte kurs 25 mil norrut och skrev på för Skellefteå när det stod klart att de inte skulle blir en fortsättnings i laget som är Ö-viks stolthet. Nu är maktförhållandet det omvända. Skellefteå har en trupp där dom allra flesta av spelarna direkt, eller via en omväg, är SHL-spelare som föreningen själva utbildat. MoDo är fortfarande i allsvenskan efter matchserien mot Leksand som säkerligen gett en och annan MoDo-supporter trauma och magsår. Och Skellefteå har signat upp Jonathan Johnsson som slog allsvenskt poängrekord i just MoDo. Vad som skilde MoDo från att ta steget upp i SHL var kanske bara den osannolika utbrottet av en pandemi. Laget gjorde en kanonsäsong i allsvenskan men fick aldrig slutföra serien mot Björklöven, tyvärr. Den hade all potential till att bli en klassiker, i likhet med den kvartsfinal Modo och Timrå spelade säsongen 2006/2007. Men detta är vad jag hoppas på denna septemberafton:

• Ett Skellefteå som överlag studsar i upp i prestation jämfört med Luleåmatchen
• Att det finns intentioner till ett fungerande power-play
• Att unga spelare som Sundsvik, Berggren, Wilsby visar framfötterna
• Att Söderblom i målet ger positiva signaler om hans kapacitet
• Att nya formationer testas med kort varsel om det finns anledning till det
• Att coacherna pekar med hela handen om det spelmässigt går åt fel håll

Matchen i matchen blir att se hur Jonathan Johnsson går emot sina före detta lagkamrater, eller vice versa, hur Edvin Hedberg taggar till i mötet med sina före detta lagkamrater i Skellefteå. Och en spelare som Jacob Olofsson blir intressant att följa, en storvuxen spelare som haft skadebekymmer, men som förhoppningsvis kan fylla det hål som Alvarez lämnade efter sig som en power-forward som går direkt på kassen. Förhoppningsvis kan lagen tända till även om det bara är en publiklös träningsmatch i september. Men chanserna är goda att lagen mötes igen nästa säsong om MoDo kan upprepa fjolårsuccén. Jag tippar på 2-2 efter full tid/sudden. Simon Robertsson sticker fram hakan och sätter den avgörande straffen igen och ger bortalaget segern.

//Adam

Jag får tag i Erik Forsell efter lunch. Erik går in på andra säsongen som general manager och är den som pusslat ihop ett lag som förhoppningsvis kan gå hela vägen. Just matcherna mot Luleå är såklart lätt att koppla samman med Erik. Inte minst det där sista målet i tom kasse i den fjärde finalen mot Luleå som punkterade definitivt punkterade matchen och gav guldet till Skellefteå. Symboliskt för en spelare som vuxit upp i staden, lämnat för studier i Umeå, och sen återkommit till staden för spel och växte ut till en oerhört bra och uppskattad tvåvägscenter. På facit finns sex raka-SM finaler – med två guld, och SHL-spel som kapten i Redhawks. Fina meriter – och sen Erik vände skutan norrut för andra gången sitter han som GM för Skellefteås SHL-lag.

Vad känner du inför denna säsongen kontra förra säsongen – nu har du själv signat de flesta av spelarna som är i truppen? Och vad är dina personliga lärdomar av förra säsongen?

Ja, det känns väldigt inspirerande att det drar igång nu. Även om det bara är försäsong, och spel inför tomma läktare, så blir detta en värdemätare. Med en så pass intakt trupp som vi har är min tro och förhoppning att vi snabbare kommer att finns ett stabilare spel som ger jämnare prestationer och bäddar för bra resultat. Jag har väl inget speciellt som jag lärt mig så, jag lär mig nya saker fortlöpande, men det som underlättat för mig till detta är att jag inte behövt värva lika många nya spelare utan att få behålla en bra stomme i laget.

Hur ser du på backsidan i årets trupp - vem kommer att fylla luckorna som Berglund och Pudas lämnat efter sig? Och kanske Broberg?

Det är klart att det är två tunga tapp på backsidan, men jag tror att vi får matcha in nya unga spelare som ska få växa in i SHL -kostymen. Wilsby är en spelare som hade en jättefin fjolårssäsong och som jag har hög tro på inför denna säsong. Just nu letar vi inte efter någon ytterligare back, vi är nöjda med den besättning vi har, och vi har en ekonomi som fortfarande präglas av en pandemi som ger andra ramar att förhålla oss till. Grundtanken med Boberg är att han ska spela med oss och det är det jag utgår från i min planering, även om det såklart finns en liten öppning för att han lämnar för NHL-spel.

Just Luleå-matcherna måste väl vara lite speciella för dig – du har ju benämnts som Luleådödaren, ett öknamn eller smeknamn, hur ser du på det, och blir du inte lite spelsugen?

I den här bemärkelsen är det väl ett positivt smeknamn. Med en sådan lång karriär har det blivit många matcher mot Luleå och möten i slutspel. Men jag tror inte att det egentligen finns någon anledning till att jag just lyckas så bra mot Luleå, det är mer tillfälligheter. Nu har det gått fyra år sen jag spelade i klubben och jag sitter nöjd på den position jag har just nu.

Just ditt avslut blev ju bra... (2+1 i matchen med Lejon SK)

Ja det är jag nöjd med såklart, det var ju i Lejonström SK jag började, allt var såklart annorlunda då, vi tränade ute på Sjungande Dalens IP. Sen har det hänt mycket med hockeyn sedan dess, jämfört med hur det var för mig så är det stor skillnad i hur man tränar som ungdom/junior.

Hur slutar det ikväll då ?

Jag tippar på vinst, men jag avstår att tippa ett specifikt resultat.

Skellefteå - historiska vinnare

Sedan Skellefteå avancerade till SHL har Luleå utvecklats till den värsta konkurrenten i frånvaro av Björklövens närvaro i den högsta serien. Kombattanterna har mötts i 75 matcher sedan vägarna åter korsades i högsta i serien. Det inkluderar två möten i slutspelet. Det klart bästa minnet för de svartgula supportrarna är förstås SM-finalen 2012/2013. För att rekapitulera den serien slutade den 4–0 till Skellefteå. Och i huvudrollen klev en viss Erik Forssell fram, som så många gånger förr mot Luleå, och gjorde sista målet i tom kasse till 2–0 och släckte den sista strimma av hopp för Luleå. Guldet delades ut till Skellefteå och Luleå fick ta emot silvermedaljerna inför en besviken hemmapublik. Erik Forssell har bara mellan åren 2010–2016 gjort tretton mål på Luleå Hockey.

Men minnet är kort, och sista matchen räknas. Den sista matchen förra säsongen spelades i just Luleå i den allra sista omgången – och Skellefteå förlorade inför tomma läktare. Så kvällens match mot Luleå blir den första av kraftmätningar lagen emellan denna säsong. Och med alla kopplingar som finns mellan laget kommer det säkert att bli så hett som en försäsongsmatch utan publik kan bli. Men för den som vill se ”maratontabellen” sedan lagen åter blev konkurrenter i SHL så ser den ut så här, till Skellefteås fördel.

En intervju med Erik Forsell kommer i nästa inlägg, inom kort.

Varje säsong finns vissa förväntningar och förhoppningar på laget - vissa besannas andra blir direkt förintade. Men det är också det som kittlar - just det faktum att du har vissa givna antaganden som visar sig bli sanna - eller visade sig vara långt från det facit som presenteras. Men jag har kikat lite i kristallkulan och tror därför på detta för Skellefteås del:

• Skellefteå blir topp 4 - i serien, men slås ut i semifinal
• Lindvall får pröva på landslaget, och håller minst fyra nollor i serien.
• Jonatan Berggren får sitt definitiva genombrott. Gör minst 20 poäng
• Joakim Lindström gör minst ett hattrick, får minst två matchstraff
• Oscar Eriksson gör sitt första SHL-mål, blir utlånad till Piteå.
• Forsell värvar en (dyr) offensiv back till första power-play
• Sundsvik blir JVM-spelare (om det spelas). Draftnummer #190-195

• Skellefteå kommer att ta fler poäng än Luleå i deras inbördes möten.
• Jesper Fröden gör 35 p eller mer. Minst 15 mål.
• Hugg förlänger sitt kontrakt under säsongen, gör minst sju mål.
• Jonathan Johnsson kommer att dubblera poängskörden efter nyår.
• Lindvall kommer att ha minst 93,75 i räddningsprocent
• Simon Robertsson gör minst en poäng mot Linköping
• Säsongens första hard-helmet ges till Tyler Morley
• Petter Granberg gör högst två mål, ett matchstraff
• Nowick kommer att spela Calfornia dreaming i omklädningsrummet
• Arvid Söderblom håller en nolla totalt.

Skellefteå har spikat sin trupp och går ikväll in i försäsongen på allvar när dom ställs mot Modo. Forssell har hittills gjort ett formidabelt jobb med de värvningar han kan tillskrivas. Skellefteå har bibehållit stommen i truppen och kommer därför till spel med ett lag som absolut ska finnas i toppskiktet och spela om guldet till vårkanten. Skellefteå AIK ställer upp med följande manskap - som jag ger följande plus-betyg med SHL-mått mätt.

Tränarstaben +++

(Stefan Klockare, Stefan Hedlun, Krister Holm, Andreas Falk)

Det finns gott om rutin i båset med Stefan Klockare som funnits i föreningen i nästan två decennier. Först som spelare, sen som tränare/assisterande tränare för a-laget i tio år. På hans meritlista finns sm-guld som spelare (1993) och två sm-guld som ledare (2013 & 2014), meriter som få andra elittränare matcha. Som komplement finns nygamle Andreas Falk, och Stefan Nilsson som gör sin andra säsong i klubben. Sen finns Krister Holm som verkar som målvaktstränare och videocoach. Det är totalt sett en rutinerad kvartett både som spelare och ledare. Men nackdelen är att det inte finns en uttalad förstetränare, vilket jag anser vara mer fördelaktigt. Och sen ska kvartetten staka ut sina roller och hitta en röd tråd som alla kan köpa för hur laget ska träna och spela. Ju förr kvartetten hittar den råda tråden och får laget att köpa den kommer det avspegla sig i lagets resultat.

Målvakter ++++

(Gustav Lindvall, Arvid Söderblom)

Gustav Lindvall slog igenom förra året med sitt otroliga målvaktsspel. Han var den enskilt största anledningen till att Skellefteå blev ett topplag förra säsongen. Han kommer att knacka på dörren till landslaget om han tar vid där han slutade förra säsongen. Skellefteå har en solklar förstamålvakt som utsågs till SHL:s bästa föregående säsong. Arvid är en uppstickare som kommer att formas av Krister Holm och är en talang som mycket väl kan blomma ut i Skellefteå. Framförallt känns det tryggt att Skellefteå sannolikt inte behöver spela in två målvakter som ska stå växelvis. För Lindvall kan ge laget chansen att vinna alla matcher medan Holm kan förädla Söderbloms talang och låta honom spela in sig i SHL i lugn och ro Söderblom står kanske ett tiotal matcher och kommer att matchas ömsint.

Backar +++

(Arvid. Lundberg, Nicklas Burström, Petter. Granberg, Oscar. Ericsson, Philip Broberg, Adam Wilsby, Jacob Andersson, Oskar Nilsson)

Skellefteå har ett knippe backar som är egenfostrade och skolade in det sätt Skellefteå AIK där stor vikt läggs vid att vårda pucken i alla lägen. Arvid Lundberg, Nicklas Burström, Petter Granberg kommer att dra ett stort lass. Philip Broberg kommer med all sannolikhet att växa ut till en stjärnback och logga en hel del speltid som språngbräda till NHL då han är utlånad från Edmonton. Frågetecknet blir vem som kan ta över den mantel Jonathan Pudas lämnat efter sig som en offensiv back och som quarterback i power-play. Jacob Andersson och Adam Wilsby är två aspiranter till den tomma posten med Philip Broberg som potentiell joker.

Forwards +++++

Jonatan Berggren, Jesper Frödén, Rickard Hugg, Jonathan Johnson, Tuomas Kiiskinen, Joakim Lindström, Linus Lindström, Tyler Morley, Oscar Möller, Darren Nowick, Jacob Olofsson, Albin Sundsvik Andreas Wingerli.

Det här är en komplett forwardsuppsättning (med centrar) som är den bästa på flera år. Framförallt känns bredden väldigt stark som medför att det går sätta ihop fyra starka kedjor och att det är möjligt att alternera fler spelare på fler platser som center eller forward. Möller och Lindström är fortfarande två spetsspelare som är i SHL:s toppskikt. Unga hungriga spelare som Olofsson, Wingerli, Sundsvik kommer att utvecklas till än mer bärande spelare. Hugg och Nowick kommer att kunna axla rollen som checkingspelare som båda kan döda utvisningar. Både defensivt och offensivt ser uppsättningen forwards oerhört bra ut. Det kommer att bli konkurrens om platserna och tränarkvartetten har en angenäm uppgift att komponera kedjorna.

Summa summarum: 15 av 20 plus

Med Forssell som general manager, en rutinerad tränarkvartett, Lindvall i mål, och flertalet backar som har stor rutin adderat med en bred forwardsuppställning med Möller och Lindström i spetsen tror jag Skellefteå når topp fyra i serien. Laget är välbalanserat och på pappret bättre än förra året. Kan laget göra en bättre höstsäsong och hitta spelet i ett tidigare tror jag Forsell satt ihop ett lag som ger bra avkastning för den budget som är avsatt för spelartruppen. Frågetecknet för mig blir vem som kan bli första back i PP och ge laget alternativ på bakplan. Här tror jag Forssell har is i magen och låter yngre förmågor mer oprövade spelare som Jacob Andersson och Adam Wilsby få chansen.

The winner takes it all - the looser standing small, så lyder strofen i en av ABBA:s sista men mest väl kända låtar som väl illustrerar att i en SM-final finns bara två sidor på myntet. En vinnare utses - övriga är bara mer eller mindre hedersamma förlorare. Med dramaturgin i en final följer alltid hjältar. Vem minns inte Salos straffräddning i OS 1994. Johan Tornbergs vinnande mål i VM-1998, eller Niklas Lidströms episka slagskott OS-2006 som gav ett oförglömligt guld. Här följer en lista med fem SM-finaler där den sista matchen har avgjorts genom att någon stigit fram och blivit guldhjälten och säkrat sin plats i raden av vinnare och guldhjältar.

1, Johan Lindbom (HV71 – Brynäs 1995)

Stor guldvinnare detta år blev Johan Lindbom för HV71. HV 71 kom till slutspel som outsiders och var inget topplag i grundserien där dom slutade åtta. Men väl i slutspel växte HV71 in i slutspelskostymen och gick hela vägen. Djurgården besegrades i tre raka matcher i kvarten, och Malmö besegrades i en direkt femte avgörande semifinal. Finalserien blev jämn där lagen tog två hemmasegrar i rad. Brynäs fick chansen att avgöra på hemmaplan. Men väl där gick dramat till förlängning där HV71 där avgör andra övertidsperioden. Backen Johan Lindbom bryter en passning i mittzon, tar några skär in och blir fälld på blålinjen, men han reser sig upp får tag i pucken i tekningscirkelns överkant och skjuter på stående fot. Skottet gick direkt in och sm-guldet blev ett faktum – det första i klubbens historia. HV71 hade namn som Boo Ahl, Johan Davidsson, Kenneth Kennholt, Esa Keskinen, Patric Kjellberg och Stefan Örnskog. Och i båset stod mannen som blev känd som ”Guld-Sune” (Sune Bergman). Johan återvände till klubben men fick lämna laget när resultaten uteblev. Istället återfinns nu Johan i rollen som sportchef i allsvenska Kristianstad.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=D2UPCK6hduM 15 sek in i klippet)

2, Greger Artursson – (Djurgården-Färjestad 1998)

Greger Artursson och Färjestad firade stora framgångar tillsammans med tre sm-guld. Men ett särskilt minne som sticker ut för mig, och säkert många andra, är när Greger Artursson skjuter ett slagskott som barndomsidolen Tommy Söderström inte förmådde stoppa. Året var 1998 och för motståndet stod Djurgården. Matchen spelades i Globen och gick till övertid. Matchen gick till övertid. Greger blev guldhjälten när han avlossade ett skott på långt håll som gick mellan benen på en oskymd Tommy Söderström. Guldet blev Gregers första, och än idag uppger Tommy Söderström att han får frågan hur han kunde släppa in det där skottet från Greger. Idag återfinns Greger fortfarande i Karlstad. Han är ansvarig för ungdom och juniorverksamheten i föreningen.

Se målet https://www.youtube.com/watch?v=2zCOu4cbrhw 20 sekunder in i klippet)

3, Niklas Andersson (Frölunda-Färjestad 2005)

Niklas Andersson spelade i Frölunda när laget rankades som bäst i Europa. Laget hade sju svenska landslagsspelare och ett antal landslagsspelare med annan nationalitet. Året var 2005 och NHL-spelade inte denna säsong vilket gjorde att lagen var fulla med spelare som annars återfanns i NHL. SM-finalen spelades det året mellan Färjestad och Frölunda i bäst av fem matcher. Frölunda släppte bara in fem mål på fem matcher med en viss Henrik Lundqvist som sista utpost. Två klassiska förstakedjor möttes. Frölundas Johnsson-Kallio-Andersson mot Färjestads Prestberg-Jönsson-Nordström. I den femte matchen avgör Niklas Andersson två minuter in i förlängningen. Än idag är Frölundas lag ett av de bästa, kanske det bästa, som ett lag i högsta serien haft. Niklas Andersson tröja hissades 2017 i Scandinavium. Båda Niklas Andersson barn, Lias och Noah har gått i sin faders spår och återfinns i varsin SHL-trupp till denna säsongsinledning.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=3ClEhoNYciM) 1:43:35 in i klippet)

4, Toumas Kiiskinen (Växjö-Skellefteå 2015)

Toumas Kiiskinen blev Växjös guldhjälte 2015 i klubbens första sm-guld. För motståndet stod Skellefteå AIK som Växjö besegrade Skellefteå AIK med 4–2 i matcher. Skellefteå hade vunnit grundserien på 111 poäng medan Växjö blev trea på 96 poäng. Väl i finalen var Växjö vassare, och kunde ruva Skellefteå på guldet. Kiiskinen fick två SM-guld med Växjö och var en av lagets viktigaste spelare under sin tid i Sam Hallams lagbygge. Kiiskinen har nu bytt sida och återfinns i Skellefteå där laget haft stor nytta av honom. Nu blev det inget SM-slutspel för Toumas föregående säsong, men har förlängt kontraktet och är redo att jaga guldet kommande säsong. Växjös guld blev början på en rivalitet mellan Växjö och Skellefteå AIK där lagen möttes i två SM-finaler, en semifinalserie som gick till sju matcher och sudden, och där ett flertal uppmärksammade övergångar skett mellan lagen sista fem åren.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=9AjHfQQZC2M 3:35 in i klippet)

5. Simon Önerud (HV71 – Brynäs 2017)

Man blir aldrig profet i sin egen hemstad sägs det. Avgör du en sjunde avgörande SM-final på hemmaplan i sudden death kan du kasta den regeln i papperskorgen. Fråga Simon Önerud. Han blev nämligen hjälten som för evigt skrev in sig i historieboken när han skickade in 2–1 till Jönköpingslaget bakom när han är tiondelen före backen Jonathan Pudas och kan raka in segermålet bakom en förtvivlad David Rautio i Brynäs mål. Önerud som är född i Jönköping och med HV 71 som moderklubb fick detta år en fin trippel på sin meritlista. SM-guld, Stefan Lov Memorial Trophy som slutspelets MVP, och seger i slutspelets skytteliga. Hans insatser gav honom ett KHL-kontrakt. Det blev ett år i KHL som spolierades av skador, innan han återvände till HV71 för ett treårskontrakt. Säsongen som var och säsongen som kommer spelar Simon som lagkapten.

Se målet https://www.youtube.com/watch?v=j8VvcFfiWnM 4:55 in i klippet)

En ny SHL-säsong står inför dörren. Premiären är lite mer än en månad bort och lagen börjar bli allt mer fulltaliga. Även om Corona har tagit ett nackgrepp på klubbarna och klubbarnas ekonomiska situation kommer vi snart att få se spel igen även om läktarna fortsatt står tomma. Men ”The show must go on” som Freddie Mercurys odödliga stämma upplyste världen om innan hans bortgång. Med en ny säsong har följaktligen ett par profiler lämnat ligan för andra klubbar. Andra står kontraktslösa i skrivande stund med ett besked att det inte blir förlängning i den SHL-klubb som dom sist representerade. Bloggen rik­­­­­­tar därför rampljuset på fem spelare som under flera år satt avtryck på ligan med både sin persona och prestationer. Dessa har bidragit till att ge intresse och vitalitet till en liga som annars kan kännas grå och slätstruken fram tills slutspelet börjar.

1, Jonathan Pudas

Med en allvarlig blick, ett par brinnande ögon, och en klar basröst som talar från hjärtat har Pudas gång på gång talat klarspråk. Ibland i medgång – ibland i motgång. Men ur honom kommer inga klyschor eller vaga uttalanden. Det har varit ärligt och rakt på sak. Adderar du dessa egenskaper med hur mycket lyft fram klackens betydelse och inverkan, och dels hans faktiska prestationer så får du en mix av allt det bästa som ett fan eller tränare rimligen kan önska sig. Mellan Pudas och Skellefteå AIK kommer det alltid att finnas en navelsträng. Pudas vandrar välförtjänt österut till KHL, men när han kommer hem igen är det som i en berömds krigsromans titel; Ingenting nytt på Västfronten. Han kommer att komma ned tillbaka i samma skyttegrav han steg upp från, beredd att ge precis allt för klubben.

2, Ryan Lasch

En virtuos som får det svåra att se enkelt ut. Ett exceptionellt spelsinne i kombination med att ständigt hålla i pucken den där tiondelen eller tiondelarna som gör att passningen kan skära som en kniv genom varmt smör har gjort Ryan till en oerhört respekterad spelare. Som point-man i SHL ser jag ingen annan som varit bättre än honom sista åren. Som offensiv spjutspets har Ryan varit en av ligans absolut bästa spelare vilket visar sig i hans poängproduktion och späckade meritlista. Smått omöjligt att ersätta, men rimligen frigörs å andra kanske den dyraste löneposten för Frölunda. Men mer valuta för Ryans lönecheck kunde inte Frölunda fått. Det är hatten av för Ryan som (utöver sin prestation) i mina ögon framstått som en gentleman – vältalig, skandalfri och en spelare som gjort sina medspelare bättre och ligan sevärd.

3, Joel Lassinantti

Jag mötte Lassie är en svensk låt som nog många hockeyspelare bör referera till. Kanske inte som sin musiksmak med som en beskrivning på vad som var skillnaden mellan en vinst eller förlust. Med Lassi i mål kunde Luleå spela bra och vinna, men även spelat markant dåligt och vinna. Jag vet inte hur många matcher jag (tvingats) växla över från Skellefteå AIK till Luleå. Norrbottningarna blir tillbakapressade med ett måls ledning, men Joel står emot, och när motståndarna tagit ut målvakten slutar det med att Luleå gör mål i tom kasse. Joel har många gånger steppat upp precis när det som mest behövts. Under sin tid i Luleå har han varit väldigt laglojal och vuxit till en uppskattad spelare av fansen. Jag led på något sätt extra för Joel efter att SHL-säsongen fick ett abrupt slut. Möjligheten att få vinna ett SM-guld med Luleå kanske aldrig kommer igen eller blir lika bra som den gångna säsongen. Och som gammal målvakt ömmar jag särskilt för bra målvakter, gärna från Norrland, och gärna med en sådan där totalt prestigelös framtoning och avspänd aura som Lassie gett uttryck för under sin tid i SHL.

4, Martin Thörnberg

De bästa av sagor tar aldrig slut – och otaliga är fester man önskat aldrig nådde andra änden av sitt crescendo och resan mot det oundvikliga slutet. För slut tycks det just nu vara mellan Martin Thörnberg och HV71. Thörnberg har vunnit både SM-guld och VM-guld. Han har totalt över 500 matcher i SHL och varit en framträdande spelare. Men nu har Thörnberg fått reda på att han inte ingår i HV 71:s planer för framtiden längre. Därmed kan hans tid i SHL vara över. Om hans hockeykarriär är över är oklart. Men på meritlistan finns fyra SM-guld med HV 71. Martin representerar därför den lilla andelen spelare som bara spelar i SHL-hockey i en och samma klubb. Det är få av den yppersta hockeyeliten som gör det, än mindre vinner fyra sm-guld med den klubb han debuterade år 2002 för. Och utöver guld och klubblojalitet har Martin även vunnit priset Rinkens Riddare för sitt sätt att uppträda vilket vittnar på hans status och att han har flera bra sidor som spelare.

5, Daniel Rahimi

Som Skellefteåsupporter är varje spelare fostrad i Björklöven någon som kommer att nagelfaras och helst buas ut vid varje lämpligt tillfälle. Ges inget lämpligt tillfälle kommer ett lämpligt tillfälle att skapas. Med sin tuffa spelstil och hårda framtoning på isen har Daniel varit en nagel i ögat för motståndarlaget. Och Rahimi har alltid balanserat på en skör tråd mellan å ena sidan tufft spel och andra sidan otillåtet spel som förvisat honom till utvisningsbåset. Det första som etsat sig fast i minnet är en ful knätackling mot Skellefteås Tim Söderlund som gav fem matchers avstängning. Inget som gjorde att hans aktie steg för den med sympatier för Skellefteå AIK. Det andra är hans kompromisslösa försvarsspel under SM-slutspelet 2018. Med Rahimi som en försvarsjätte tog Växjö fyra raka segrar och Daniel fick höja pokalen i Skellefteå Kraft Arena. Som inte 4–0 i matcher vore nog fick en ”Löven-produkt” vinna SM-guld (med Växjö) i Skellefteå Kraft Arena. Nu väntar åter allsvenskt spel för Rahimi i just Björklöven. Siktet är såklart på att föra klubben upp i SHL.

En talang är en talang. Ibland blommar den ut, tar sista steget, och blir draftad. I andra fall kommer det aldrig bli mer än en eller ett fåtal säsonger i SHL innan de försvunnit och nya talanger har tagit deras plats. Men det är oavsett hur talangens hockeyresa formar sig alltid intressant att följa deras väg från deras första byten i SHL till ett a-lagskontrakt och ett möjligt NHL-kontrakt. Inför SHL-starten finns här en lista med tio juniorer/förstaårsseniorer som väntar på ett genombrott i SHL, eller bara på att ta det sista steget för att kunna åka över och konkurrera om en plats i NHL.

(Listan ska inte ses som en inbördes ordning, utan namnen är presenterade i alfabetisk ordning. Bara spelare födda 2001, 2002, 2003, har medräknats. Detta är ett urval av dom. Philip Broberg har utelämnats eftersom han möjligtvis blir kvar i Edmonton)

1, Albert Johansson – back, Färjestads BK (född 2001)

Albert är son till Roger ”Rogga” Johansson – och går i sina faders spår och tillhör även han Färjestads BK. Säsongen som gick spelade Albert 42 matcher i FBK. Och nyligen skrev han på ett treårskontrakt med Detroit. Men han väntas bli kvar i Färjestads hela kommande säsong för att ta ytterligare kliv, bygga på sig lite muskler, och blomma ut ytterligare innan han åker över till Detroit för att pröva lyckan i den anrika klubben

2, Alexander Holtz - forward, Djurgården IF (född 2002)

Alexander återfinns i Djurgården, men knappast så länge till. Med sina 16p på 35 matcher förra året har han redan gjort sig ett namn i SHL, och kommer att bli hett villebråd i NHL-draften. Alexander kan mycket väl gå topp tio i draften. Frågan är nog inte om han kommer att spela i NHL, utan när. Djurgården kan nog inte räkna med att behålla honom mer än säsongen ut. Alexander blir givetvis en nyckelspelare i kommande JVM.

3, Albin Sundsvik – forward, Skellefteå AIK (född 2001)

Albin har rötterna i Stockholm men har tillhört Skellefteå AIK organisation sista säsongerna. Han går mestadels center och har den gångna säsongen fått chansen fått chansen på allvar etablera sig i Skellefteås a-lag. Albin konkurrerar på allvar om en plats i kommande junior-VM. Men Skellefteås forwardssida, framförallt på centerposition, är stenhård. Albin är tillgänglig för årets draft och kommer säkert att tingas av någon klubb i de senare rundorna. Här tror jag en utlåning till allsvenskan kommer att bli aktuell för att ge Albin speltid. Det vore en win-win för Skellefteå AIK och Albin om konkurrensen medför att Albins speltid blir alltför liten.

4, Helge Grans – back, Malmö IK (född 2002)

Den storväxte backen som tillhör Malmö är inne på sin tredje säsong i SHL trots sin ringa ålder. Han är trots sin storlek väldigt rörlig och spelskicklig – och väntas till denna säsong bli bofast i a-laget. Han är även ett top-prospekt till kommande NHL-draft. Och Helge är en stark kandidat till att spela kommande JVM för Sverige.

5, Jesper Wallstedt – målvakt, Luleå HF (född 2002)

Jesper är inte fyllda 18 år ännu, men har trots det spelat tre U-18 VM för Sverige. Resultatet är ett guld och ett brons. Jesper fick även göra sin SHL-debut under förgående säsong. Med Joel Lassinanti ute ur ekvationen har dörren öppnats för Jesper som tillsammans med David Rautio bildar ett starkt målvaktspar i Luleå. Och såklart blir han huvudkandidat till att bli förstemålvakt i kommande junior-VM.

6, Karl Henriksson - forward, Frölunda Indians (född 2001)

Karl är forward och kontrakterad av Frölunda. På meritlistan finns guld i U-18 VM och CHL, och spel i junior-VM. Han är draftad i andrarundan av New York Rangers. Kommande säsong är planen att Karl ska bli ordinarie i Frölundas organisation och spela till sig ett NHL-kontrakt. Karl är relativt liten – men väldigt snabb och utrustad med bra händer och ett utmärkt spelsinne vilket gör honom till en offensivt producerande spelare.

7, Lucas Raymond – forward, Frölunda Indians (född 2002)

Lucas är en exceptionell talang, och debuterade i SHL redan säsongen 2018/2019 – som b-junior. Han är i mångt och mycket lik Viktor Arvidsson. Han är liten och rightfattad, men oerhört snabb, teknisk och utrustad med ett bra skott. Han är rankad top-10 i sin årskull inför den kommande draften. Hans kontrakt med Frölunda sträcker sig över nästa säsong så förhoppningsvis blir han kvar även denna säsong. Och det blir med störst sannolikhet en nyckelspelare inför nästa års JVM om han är tillgänglig för spel.

8, Noel Gunler – forward, Luleå HF (född 2001)

Noel tillhör Luleå Hockey och har redan hunnit med 50-matcher i SHL på två tidigare säsonger. På meritlistan finns seger i poängligan i både TV-puckens slutspel och J-20 Elit (Norra) och förgående säsong blev det 13 poäng i SHL. Noel fick inte chansen i förra årets JVM, vilket väckte viss förvåning, men han kommer att vara högaktuell till att ta en forwardsplats i nästa JVM. På rankningen ligger han top-50 och hans framfart har säkert väckt många NHL-klubbars intresse till den kommande draften.

9, Simon Robertsson – forward, Skellefteå AIK (född 2003)

Simon född 2003 tillhör Skellefteå organisation efter att hans fader Bert Robertsson kom till föreningen. Han blev den första spelaren 2003 att göra mål i SHL. Trots sin unga ålder har Simon satt ett starkt avtryck med sitt fysiska spel och sin respektlöshet. Han blir en nyckspelare i Skellefteå J-20 och kommer säkert att få fler chanser i SHL. Det kan nog även bli frågan om en utlåning till allsvenskan eller division ett för att ge Simon mer speltid i en seniorliga. Och Simon hade varit i det närmaste given i truppen till U-18 VM i våras om inte turneringen ställdes in. Simon får sikta på nästa U-18 VM och sen på JVM om två år.

10, William Eklund – forward, Djurgårdens IF (född 2002)

William går även han i faderns fotspår (Christian Eklund) och spelar i Djurgården. Redan förra säsongen skrev han kontrakt med a-laget och fick spela ett tjugotal matcher i SHL. Han är en offensiv forward som i juniorserierna ligger på ett poäng per match. Han är inte fyllda 18 år ännu och det finns mycket utvecklingspotential i honom. Med speltid i SHL kommer William att bli fortsatt aktuell för spel i juniorlandslagen och kommande JVM-trupper.

I veckan meddelade Johan Forsberg att han lägger upp skridskorna på hyllan och avslutar spelarkarriären. Johan började sin spela hockey i Munksund. Sen blev det spel i Piteå hockeys juniorer och A-lag. På det följde spel i allsvenskan med Malmö och Björklöven, spel i SHL med Skellefteå och Luleå, och avslutningsvis spel i allsvenskan med Modo under föregående säsong. Forsberg skriver själv känslosamt om beslutet på sociala medier:

"Att nå slutet är inte att avsluta och kanske kommer jag alltid att vara hockeyspelare. Förmodligen är det så. Men nu har det blivit dags att lägga skridskorna på hyllan. Det blir ingen nästa säsong. Idrotten har gett mig några av mitt livs bästa och sämsta stunder. Jag kommer aldrig få någon tröja upphissad i taket men jag har fått något som för mig är värt mycket mer, vänner för livet. Jag vill passa på att tacka varenda en som har hjälpt mig och varit med på den här resan. Alla som har funnits kring lag jag har spelat i och lag jag har spelat mot"

En krokig väg till toppen

Johan Forsberg har tagit en väg till elithockeyn som få andra gör – och är samtidigt en inspiration för andra att ta efter när vägen till toppen upplevs lång och krokig. Han har aldrig spelat TV-pucken, spelat i ett ungdomslandslag, gått något nationellt hockeygymnasium. Eller gjort juniorlandskamper och än mindre spelat med Tre kronor. Ganska unikt – men väl ett bevis på att det alltid finns mer en väg till att nå toppen, och att hårt jobb kan ta dig lång, om inte längre, även om du som junior inte tillhör den mest talangfulla skaran av spelare i din åldersgrupp eller juniorlag.

Två "förbjudna" klubbyten

Johan kom som junior upp i Piteås a-lag och fick drillas under ledning av Freddy Lindfors och Lasse Johannsson. Och den senare tog sedan Johan till Skellefteå, trots en lite frostig start på deras relation. Johan beskriver i Jonas Fahlmans bok ”Skellefteå AIK – resan till guldet” hur Lasse kommenterade Johans udda skridskoåkning när han stod med en mikrofon och övervakade träningarna med a-laget. Men Johan knöt näven i fickan och fortsatte sitt hockeyspelande – från division ett i Piteå till allsvenska med Malmö. Där fick han vara med om att spela upp Malmö till högsta serien. Sen blev det några säsonger i Björklöven innan han fick vara med på Skellefteås resa till sm-guldet. Och sen blev han en nyckelspelare i SHL för Luleå. Och sista säsongen blev i ett Modo som han mycket väl kunde ha fått spela upp i SHL om säsongen inte avbrutits i förtid. Hockeyresan tog honom från Norrbotten till Skåne och varade i arton år, och det blev totalt 735 grundseriematcher i allsvenskan och SHL. Och det är ganska unikt att Johan gjort två ”förbjudna flyttar” – från Löven till Skellefteå. Och från Skellefteå till Luleå utan någon märkbar negativ publicitet – något som förtäljer mycket om den respekt Forsberg haft med sig, båda på och utanför isen.

Ett fysfenomen och en udda fågel

Johan har inte bara stuckit ut på isen med sin aviga skridskoåkning och fina målsinne, och en arbetskapacitet som få. ”Foppa” har själv aviserat att han kommer att satsa långdistanslöpning efter karriären. Men han är en minst lika stor profil utanför isen och lite av en udda fågel i hockeyvärlden. Han är en spelare som läste Torgny Lindgren – studerar psykologi, engagerar sig i jämställdhetsfrågor. En spelare som uttrycker sina personliga åsikter i stort och smått på Twitter där han har 26,700 följare. Och han säger sig självt vara genuint ointresserad av hockey närt han själv inte spelar. Men när han väl varit i hockeybubblan har Johan har varit en uppskattad lagkamrat, och en nyttig spelare som varit laglojal. Men nu är hockeyresan slut – och den udda hockeyfågeln är redo att pröva sina vingar utanför hockeyvärlden med en framgångsrik karriär bakom sig.

SHL – säsongen är (förhoppningsvis) bara tre månader bort, men silly-season säsongen befinner sig i sin högsäsong. Många profiler har lämnat ligan, några är utan kontrakt, och några spelare har återkommit till ligan. Och fler profiler kan säkert komma in under senare delen av sommaren när NHL antingen spelat klart eller fått stryka resterande del av säsongen. Men som dagsläget ser ut för samtliga SHL-lag är nu är dessa spelare topp fem på varje given position ur min synvinkel.

Målvakter

1, Jonas Enroth

2, Gustav Lindvall

3, Oscar Alsenfelt

4, Jonas Gunnarsson

5, Niklas Rubin

Det är inget snack om saken att Örebro gjort den kanske namnkunnigaste värvningen i klubbens historia i Jhonas Enroth. Även om Enroths förra säsongen inte var de bästa i karriären. Men även om han sannolikt är på sista tredjedelen av karriären är det en målvakt med rutin från NHL och KHL, och som vunnit VM-guld och OS-silver med Tre kronor. Örebro verkar ha djupa fickor för spelarlöner och med Enroth i form är det en möjlig guldkandidat. En bra målvakt är halva laget – det kan mycket väl visa sig bli sant för Örebro med en sådan välmeriterad målvakt.

Backar

1, Erik Gustafsson

2, Johannes Kinvall

3, Jonas Junland

4, Arvid Lundberg

5, Marcus Högström

Alla som sett Luleå hockey spela sista två åren vet vad Erik Gustafsson betyder – han spelar över 20 minut per match. Han matchas offensivt – defensivt, och bidrar med ett stort ledarskap ute på och utanför isen. Han är hjärtat i Luleå – och kommer att komma med en revanschlust för den säsongen som gick där han som kapten mycket väl kunnat ge Luleå sitt andra Sm-guld. Erik är också en profil som vågar säga vad han tycker i med och motgång och det är ingen slump att Nils Lundqvist utvecklats till en toppback i samspel med Gustafsson under säsongen som gick.

Forwards

1, Linus Klasen

2, Anton Rödin

3, Joakim Lindström

4, Broc Little

5, Oscar Möller

En offensiv artist är tillbaka på svensk is och tillbaka i Luleå. Linus Klasen är trollgubben som har vänt hem efter några år i Schweiz. Men det är fortfarande en europeisk toppspelare som snittar en poäng/match och som var lyckosam i Luleå under sin senaste sejour där. Förväntningarna kommer såklart att vara skyhöga på Klasen, med Klasen i laget får Luleå välbehövlig spetskompetens och en spelare som kan sticka ut och bryta ramarna lite grann i ett Luleå som haft en grym bredd i laget – men som kanske saknat den sista offensiva pusselbiten sista två säsongerna. klasen kanske inte den mest kompletta tvåvägs forwarden, men tills motsatsen blir bevisad blir han etta på listan.

Med 90-talisternas inträde i Skellefteå AIK:s a-lag förändrades organisationen i grunden. Helt plötsligt kommer det upp ett pärlband av spelare som via juniorlaget utbildats till elitspelare. Alla försedda med det som krävs för att utvecklas till fullfjädrad spelare på SHL-nivå. Spelarna hade sen en tidig ålder tränat mycket och tränat rätt - och med en målmedenhet till att kunna slussas vidare till elithockey på seniornivå och knacka på dörren till a-laget. Och många namnkunniga tränare har hjälpt spelarna på vägen. Lasse Johansson, Stefan Klockare, Jan Erixon, Lasse Marklund - för att nämna några av de mest framträdande. Resultatet vi ser idag är att sju spelare i dagens a-lag är spelare som är födda på nittiotalet och som utbildats i juniorlaget. Spelare som direkt eller via omvägar tagit språnget till SHL-spel i Skellefteå AIK. Och då finns betydligt fler i samma generation som inte spelar i Skellefteå utan för en annan SHL- förening eller återfinns i lag i NHL, KHL eller AHL.

För att få perspektiv på den "gyllene generationen" har jag satt ihop ett drömuppställning av de bästa spelarna som passerat genom Skellefteås juniorled och som antingen spelar eller har spelat i SHL-hockey i föreningen. Spelare som värvats utifrån utan en bakgrund i Skellefteå juniororganisation (ex. John Klingberg) har inte medräknats.

Keeper: Gustav Lindvall - (Stefan Steen)

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

1: st line:

Adam Larsson - Marcus Pettersson

Viktor Arvidsson - Oscar Lindberg - Melker Karlsson

......……...………..................……...…………......…...…...…………………...

2:nd line

David Rundblad - Arvid Lundberg

Petter Emanuelsson - Lucas Wallmark - Adam Pettersson

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

3rd: line

Jonathan Pudas - Nicklas Burström

Pär Lindholm - Oscar Sundqvist - Joel Mustonen

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

4: line

Sebastian Aho

Sebastian Ohlsson - Linus Lindström - Andreas Wingerli

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

Healthy scratch: Tim Erixon - Axel Holmström - Tim Söderlund

Head coach: Jan Erixon

Assistant coach : Stefan Klockare

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

Summa summarum blir det en slagkraftig uppställning (på papperet åtminstone) av spelare som är födda på nittiotalet som kan knytas till Skellefteå. Flerfaldiga svenska mästare, Stanley cup mästare och spelare som är ordinarie i NHL. Sen finns flera ordinarie SHL-spelare eller Allsvenska spelare som inte platsar i denna uppställning. Spelare som varit en del av Skellefteås organisation som Johan Alm, Martin Lundberg och Filip Berglund som alla har skrivit NHL-kontrakt men återfinns i andra klubbar. Frågan är om det någonsin kommer att komma fram så många färdiga talanger av spelare födda samma decennium från en och samma förening.

Att vara poängkung i ett J-20 lag i en allsvensk klubb eller en SHL-klubb är en visserligen en fin merit, men ingen given språngbräda till en lång och framgångsrik seniorkarriär. Idag är kopplingen mellan J-20 lag och A-lag självklar. Men historiskt sett har kopplingen mellan J-20 laget och A-laget inte alltid varit så stark som den är nu. För som föreningen utvecklats är det är mer regel än undantag att en eller flera spelare från J-20 även får speltid i A-laget under säsongen. Och det är i regel en eller två från J-20 varje år som föreningen väljer att erbjuda någon form av kontrakt. AIK:s målsättning är att hälften av spelarna i a-laget ska vara en egen produkt.

Skellefteå J-20 har sedan säsongen 2004/2005 varit bofasta i den högsta serien Superelit, och vissa av åren har dom tagit sig till fortsättningsserien. Det har inte blivit någon medalj av högsta valören, men väl två andraplatser säsongen från säsongen 2009/2010 och säsongen 2015/2016. Med inspiration från Expressen granskning av Superelits poängkungar under 2000-talet har jag granskat poängkungarna i Skellefteås J20 från 2004/2005 till 2019/2020. Vilka tog steget till A-laget, vilka spelar fortfarande hockey – och vilka spelar hockey på högsta nivå?

2004/2005 Nils Bergström

32 matcher: 11 mål +13 ass = 24 poäng

Nils karriär tog inte fart i Skellefteå där det bara blev sex matcher i allsvenskan samma säsong. Men det blev sedan allsvenskt spel med Timrå, Malmö och Karlskrona, och Rögle där han även fick chansen i 33 SHL-matcher. Han gick upp Elitserien med Rögle 2011/2012 och till SHL med Malmö 2014/2015. Efter säsongen 2018/2019 lade Nils skridskorna på hyllan efter att ha avslutat som kapten för moderklubben Östersunds IK där han spelade sina sista tre säsonger.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2005/2006 Anton Lundberg

32 matcher: 18 mål 17 ass = 35 poäng.

Anton spelade i AIK J-20 lag samma år som AIK tog steget från Allsvenskan till Elitserien. Men han fick aldrig chansen i a-laget. Säsongen efter flyttade han till Umeå för spel i Björklöven J-20 och han fick även spela i a-laget i två matcher för Löven. Resten av karriären spelade han i division ett med klubbar som Piteå, Asplöven, och Hudiksvall. Näst sist säsongen gjorde han 89 poäng i division 2 med Lejon SK för att sedan spela sista säsongen i SK Lejon i division 1. Sista säsongen 2013/2014 gjorde han 27 poäng på 34 matcher för moderklubben som då spelade i ettan.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2006/2007 och 2007/2008 Erik Karlberg

38 matcher: 18 mål 21 ass = 39 poäng (2006/2007)

38 matcher: 20 mål 19 ass = 39 poäng (2007/2008)

Erik Karlberg hade två fina år i Skellefteås J-20 som båda säsongerna resulterade i 39 poäng och 2007/2008 vann han skytteligan i J-20 SuperElit (Norra). Han fick ett a-lagskontrakt och utpekades som ett framtidsnamn av Peo Larsson. Men Erik lyckades aldrig slå sin in i a-laget. Han blev istället utlånad till Piteå och Almtuna – men efter säsongen 2009/2010 lade Erik skridskorna på hyllan blott 20 år gammal.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2008/2009 och 2009/2010 - Oscar Lindberg

38 matcher: 14 mål + 19 assist = 33 poäng (2008/2009)

30 matcher: 14 mål +23 assist = 37 poäng (2009/2010)

Oscar Lindberg slog igenom tidigt i Skellefteå och representerar den ”nya generationen” 90-talister som kom upp i Skellefteås A-lag när Skellefteå hade etablerat sig i SHL. Lindberg vann poängligan två år i rad. Han fick en plats i A-laget och växte ut till en nyckelspelare i det a-laget säsongen 2012/2013 som vann sm-guld, och vann även sm-guld med Tre Kronor samma år. Oscar spelare nästa år för Dynamo Moskva i KHL.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2010/2011 – Petter Emanuelsson

40 matcher: 21 mål + 28 assist = 49 poäng

Petter kom till Skellefteå för hockeygymnasiet och blev snabbt en spelare som Skellefteå fick nytta av. Han skrev a-lagskontrakt men lånades ut till Sundsvall och Piteå innan han slog igenom 2012/2013 och blev ordinarie i a-laget under hela året – och var med och tog sm-guld. En bedrift som han upprepade följande säsong. Sedan skrev han på för San Jose Sharks – men det blev inget NHL-spel för Petter under sina två år i Nordamerika. Han återvände säsongen 2016/2017 till Sverige för spel i Luleås organisation där han har ett år kvar på kontraktet.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2011/2012 Sebastian Selin

45 matcher: 25 mål + 22 assist = 47 poäng

Poängkungen detta år blev Sebastian Selin som även var kapten i J-20 och vann poängligan. En merit om något med tanke på konkurrensen i J-20 det året med namn som Lucas Wallmark och Viktor Arvidsson för att nämna två. Sebastian skrev på ett utvecklingskontrakt efter säsongen. Men säsongen efter blev han utlånad till Piteå och har via Sundsvall-Almtuna-Pantern landat i Björklöven där han hade en fin fjolårssäsong. Sebastian har två år kvar på kontraktet med Skellefteås ärkerival Björklöven.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2012/2013 och 2013/2014 Sebastian Mannberg

45 matcher: 18 mål +23 assist = 41 poäng (2012/2013)

45 matcher 12 mål + 33 assist = 45 poäng (2013/2014)

Sebastian har trots två raka vinster i J-20 poängliga, och chansen i tre juniorlandskamper med juniorkronorna, aldrig noterats för en match i a-laget. Kanske på grund av att Skellefteå hade ett urstarkt a-lag samma två säsonger som Sebastian var poängbäst i J-20. Karriären har med undantag för en kort utlåning till Modo i allsvenskan, fortsatt i division i ett antal olika klubbar från Kiruna i norr till Mörrum i söder. Senaste säsongen spelade han i Teg där han vann division ett norras assistliga.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2014/2015 Jakob Andersson

45 matcher: 12 mål + 33 assist = 45 poäng

Jakob Andersson vann poängligan som back – enda backen på denna lista. Vinst blev det även i Superelits totala poängliga för backar det året. Och samma år blev det även två SHL-matcher för Andersson. Men efter säsongen gick Jakob till Västerås och sedan till Asplöven för spel i Allsvenskan. Efter att ha blommat ut i moderklubben Björklöven under tre säsonger blev det åter spel i Skellefteå säsongen som gick. Speltiden i SHL blev sparsam för Jakob, men han har ett år kvar på kontraktet och kan räkna med bättre chanser till mer speltid när Jonatan Pudas och Filip Berglund lämnat vakanser på backplatsen.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2015/2016 Linus Lindström

40 matcher: 14 mål + 30 ass = 44 poäng

Linus Lindström tog hem segern i poängligan trots att han är två år yngre än den som kom tvåa. Samma år blev det SHL-debut, J-20 silver, U-18 VM silver. Linus har varit Skellefteå trogen med undantag för en kortare utlåning till Karlskrona. Säsongen som gick blev ett genombrott för Linus som gjorde 20 poäng och gjorde flest mål i hela SHL i spelformen numerärt underläge. Linus har ett år kvar på kontraktet med Skellefteå och blir en nyttig spelare både offensivt och defensivt för Skellefteå med sitt kompetenta tvåvägsspel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2016/2017 Khalid Ibrahim

43 matcher: 16 mål + 15 assist = 31 poäng

Khalid har Skellefteå som moderklubb. Samma säsong som han vann poängligan blev det även sex matcher i a-laget. Men sen har Khalid spelat i division ett södra uteslutande. Khalid spelar nu för Mörrum där han förlängde sitt kontrakt med klubben till kommande säsong och beskrivs som en populär spelare.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2017/2018 Jonatan Berggren

38 matcher: 18 mål + 39 assist = 57 poäng

Säsongen 2017/2018 hade Jonathan lekstuga i J-20 av siffrorna att döma. Han vann assistligan och poängligan i hela J-20 Elit och gjorde det som sjutton år gammal. Han fick även känna på spel i SHL och noterades för tio matcher. Men senaste två säsongerna har dock spolierats av skador och Jonatan har bara spelat 40 matcher. Är draftad av Detroit – men som till följd av skadorna blir det ett eller två år till i Skellefteå för supertalangen Jonatan som säkert är revanschsugen efter sina skador. Kan få ett genombrott i SHL om han håller sig hel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2018/2019 Albin Sundsvik

42 matcher: 17 mål + 24 assist = 41 poäng

Albin kom till Skellefteå från SDE hockey i Stockholm för att gå hockeygymnasiet. Snabbt steg han i graderna och började spela med J-20 redan första säsongen och redan andra säsongen matchades han i SHL. Han går nu in på sitt sista år som junior men är redan kontrakterad till 2021/2022 och kommer att vara aktuell för sommarens draft och nästa års JVM. Men Forsell ser Sundsvik som en framtidsspelare som är laglojal och utvecklingsbar spelare som på allvar konkurrerar om en ordinarie tröja i a-laget.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2019/2020 Kenneth-Pappalardo-Gulbrandsen

44 matcher + 12 mål 24 assist = 36 poäng

Kenneth-Pappalardo-Gulbrandsen kliver in på sitt tredje år i J-20 till kommande säsong. Han är norsk landslagsman. I det J-20 lag som spelade förra säsongen blev ett antal spelare uppkallade till a-laget. Kenneth blev inte det, och han ytterligare ett år kvar på sig att utvecklas i J-20, någon speltid i a-laget blir nog svårt att få men en utlåning till en division ett klubb kan säkert vara aktuell om intresse finns. Mycket kan hända som sistaårs junior och förhoppningsvis kan norrmannen leda Skellefteås J-20 till slutspel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...………………

Slutsatser ?

Summa summarum är det en hel del namnkunniga spelare som vunnit poängligan. Oscar Lindberg, Linus Lindström och Jonatan Berggren. Men det visar också på hur svårt det varit att ta plats i a-laget speciellt under de två säsongerna som Skellefteå vann sm-guld där många spelare trots en kanonsäsong i J-20 inte fick speltid i a-laget. Konkurrensen har varit stenhård och många har fått ta steget via division ett att senare få chansen Allsvenskan eller senare i SHL. Men det är också ett kvitto på att Skellefteå AIK gjort ett väldigt bra jobb med att scouta spelare utifrån för att utveckla dom in sin juniororganisation och med att förvalta de talanger som spelat i Skellefteå sedan barnsben. Men det är också många namn som inte är med på listan men som visar att konkurrensen sporrat utvecklingen. Jag tänker då på namn som Oscar Sundqvist, Viktor Arvidson, Melker Karlsson med flera som alla tagit sig till NHL men inte toppat någon poängliga. Att förutspå vem etablerar sig i NHL och vem som blir en produktiv division ett spelare är inte helt lätt. Du måste ha talang, men såklart styr även tur och tillfälligheter för alla, men du måste framförallt ta chansen när du får den.

Skellefteå AIK har valt att satsa på att få en bred uppsättning av centrar inför kommande säsong. Den sista i raden av nyförvärv är Tyler Morley – en 28 årig kanadensare som kommer till Skellefteå efter två framgångsrika säsonger i finska högsta ligan. Där gjorde 79 poäng på 94 matcher. Enligt Erik Forsell är det en spelskicklig tvåvägscenter som kommer att jobba hårt för att vinna och en person som kommer passa in i gruppen. Men resan till Europa har inte varit spikrak för Tyler. Han spelade hockey vid universitet i Alaska i nordvästra USA, och gjorde sedan en spikrak resa nerför kusten och spelade för San Diego Gulls i AHL utan att göra något större avtryck i poängprotokollet. Sen gick hockeyresan från San Diego till Zagreb i Kroatien

Hur har din hockeyresa fram till Skellefteå varit Tyler ?

Att lämna Nordamerika blev såklart en stor omställning för mig. Jag hade aldrig varit i Europa före jag kom till Zagreb. När jag kom hit så blev det som att utforska en helt ny världsdel för mig. Men Zagreb var en fin stad – och hade fantastiska fans. Målet har alltid varit att bli hockeyproffs i NHL- precis som mer eller mindre alla barn har den dröm om det, särskilt i Kanada. Men precis som dom flest andra valde jag studera så att jag har något att falla tillbaka på den dagen hockeykarriären är över. Jag har en examen inom företagsekonomi med inriktning på finansiering.

Säsongen 2017–2018 kom Tyler till Zagreb, en stad med ett hockeylag som spelade i den österrikiska ligan (EBEL). Säsongen blev en succé, Morley vann den interna poängligan, och blev fyra i den totala poängligan med 63 poäng på 54 matcher. Säsongen i Kroatien/EBEL blev till en språngbräda norrut. Säsongen efter skrev Tyler på för SaiPa – väl där fortsatte Tyler att vara produktiv med 41 poäng på 57 matcher. Tyler blev inte kvar i klubben – men väl kvar i ligan. Föregående säsong blev klubbadressen Tappara med sitt säte i Tammerfors i södra Finland. Säsongen i Tappara slutade precis som SHL i förtid, men Tyler gjorde 38 poäng på 37 matcher innan resterande del av säsongen fick ställas in. Även föregående säsongs upplaga av CHL statuerade Tyler sin produktivitet med sju poäng på lika många matcher den gångna säsongen.

Vad säger du själv om tiden i Finland?

Jag trivdes verkligen med mina två år i Finland i båda städerna. Det var en härlig upplevelse att få komma till ligan, och jag tycker det var synd med Covid-19 eftersom jag tycker det lag vi hade i Tappara var väldigt starkt. Jag var redo för ett långt slutspel och jag tror vi kunde ha gått långt. Men överlag trivdes jag under tiden både i Tappara och SaiPa.

Vad kommer du tillföra i Skellefteå - vad vet du om staden/laget?

Jag hoppas kunna bidra med en tävlings – och vinnarmentalitet. Min förhoppning är att jag ska få uppleva ett slutspel med Skellefteå och hjälpa laget att nå finalen. Jag har haft en del forna lagkamrater som spelar i Sverige, och av dom är det väl Brian Cooper som jag pratat en del med, men det var innan det blev aktuellt att skriva på för Skellefteå. Samtalet med Erik gav mig ett gott intryck – och jag fick känslan av att jag inte behövde göra någon mer research för egen del innan jag skrev på mitt kontrakt, det blev därför ett enkelt beslut.

Avslutningsvis - tre snabba "antingen eller frågor" - vad föredrar du?

- Zagreb or San Diego

- One Timer or Penalty goal

- Curling or Soccer

Det är alltid lite svårt att predicera potentialen för de spelare som kommer från de amerikanska juniorligorna och sen har bidat sin tid i ligor under SHL i hackordningen, som FM-Liiga - den finländska högstaligan. Den som är statistiskt intresserad kan följa denna sida och där poängsnittet från FM-liga spelare som går till SHL har analyserats för övergångar sista tre åren. En spelares poängproduktion får räknas ned enligt följande Liiga -> SHL = 0,63. En spelares höga poängproduktion/match i den finländska ligan blir i snitt markant lägre när spelaren kommer till SHL.

Men kunde Brian Cooper bli årets försvarare i allsvenskan förra året med en ganska likbördig meritlista kan mycket väl Morley vara ett fynd också. Eller varför inte dra parallellen till Andrew Calof som kom direkt från spel i Princeton University till att direkt bli en stark poängspelare i SHL. Men konkurrensen på positionerna som offensiv center är bättre än på länge i Skellefteå AIK. Tyler kommer att få visa att han är en spelare som vill tävla och föra laget långt i ett slutspel om han ska upprätthålla sitt fina poängskörd från Liiga och EBEL.

I två tidigare inlägg har jag försökt särskåda den trupp Forsell satt samman inför säsongen 2020/2021. I det första inlägget belyste jag styrkorna/svagheterna såsom truppen ser ut - i det andra inlägget punktades möjligheter/hot upp inför den kommande säsongen. Detta inlägg blir därför en lite mer utförlig sammanfattning av mina tankegångar.

Låg spelaromsättning - ger möjlighet till en kortare startsträcka

Överlag har Skellefteå fått behålla en stark stomme ur det lag som avslutade säsongen. Med målvakten Gustav Lindvall, som utsågs till ligans bästa vid SHL:s awards, finns en soklar förstamålvakt om han tangerar fjolårsformen. På backsidan finns en kvartett bestående av Lundberg-Burström-Granberg-Broberg som den defensiva grundbulten. Fyra namn där tre av dom är fostrade i föreningen - och den fjärde är blott 18 år -men vald i förstarundan och redan NHL-kontrakterad. Framåt finns duon Möller-Lindström kvar. Med Kiiskinen på ett nytt kontrakt finns ytterligare spets att bygga en andrakedja kring. Sedan finns ett helt koppel med lite yngre spelare som Andreas Wingerli, Jesper Fröden, Jonathan Berggren m.fl. som alla är utvecklingsbara och offensivt väldigt skickliga. Med en sådan stark stomme i laget från start blir förhoppningsvis startsträckan till ett fungerade spel kortare än ifjol.

Backsidan - vem ersätter Pudas ?

På backsidan är det - framförallt försvinner två backar i Filip Berglund och Jonathan Pudas. Att Pudas skulle lämna hade nog Forsell räknat med. Men att Filip Berglund valde att lämna för Linköping såg nog ingen komma förutom han själv. Och det är framförallt backsidan jag anser är lite för svag i dagsläget. Det finns såklart aspiranter på Jonathan Pudas plats i form av Adam Wilsby och Jakob Andersson. Båda två har visat i allsvenskan att de har en offensiv uppsida. Men dom måste även visa sig vara bra nog att axla den rollen i SHL utan att försaka den defensiva delen av spelet. Kvartetten Broberg-Burström-Granberg-Lundberg kommer att få dra ett stort lass med mycket speltid.

För eventuella nyförvärv på backsidan tror jag Forsell kommer att avvakta en bit in i säsongen för att se om backsidan är robust nog. Mest troligt avvaktar han vilken utvecklingskurva några av de mer oprövade backarna får. Men kommer rätt back upp till rätt pris är det intressant. Sannolikt finns även fler alternativ för Forsell att välja på när NHL-säsongen på ett eller annat sätt tar slut och fler spelare kommer ut på marknaden. Men som backsidan ser ut i dag - då är det tills motsatsen bevisats en svagare uppställning än den som avslutade förra säsongen. Förhoppningsvis kan någon av de yngre backarna blomma ut och motbevisa denna uppfattning.

Forwards/center - konkurrens som ger ledarstaben angenäma problem

Forwardsuppsättningen inför nästa säsong kan få det att vattnas rejält i munnen för varje Skellefteåsupporter. Forsell vann dragkampen om Jonathan Johnson. En spelare som varje sportchef önskat att få till sig. Och det blir naturligtvis hyperintressant att se honom i vinter. Just centersidan ser bättre ut än på mycket länge. Möjligheten att det finns många spelare som kan gå både center och ytterforward, eller back-center, bidrar till att skapa fler möjliga kedjekombinationer. Det underlättar även laguttagningen när skador och avstängningar riskerar att göra laget sårbart.

Med Adam Pettersson som lämnade för Brynäs saknas det möjligtvis en ytterforward med en bra defensiv som är tillräckligt rörlig för att kunna spela mycket i boxplay. Det ryktas om Nowick, men det är just rykten, men det finns ett ömsesidigt intresse varje fall. Han skulle kännas som en lite rivigare och målfarligare variant av Adam Pettersson. Förhoppningsvis kan något bli klart innan säsongen börjar. Men en sådan spelare skulle jag se forwardssidan som komplett. Och jag tycker den känns minst lika bra som förra året. Framförallt med alla unga spelare som kommer att fortsätta utvecklas. Och Jocke och Möller kan säkert landa runt 40-45 poäng om dom håller sig undan skador och avstängningar. Konkurrensen om speltiden blir stenhård.

Ledarsidan - Samuelsson ut - Falk in

För att ta ett litet stickspår är väl ledarsidan något där Skellefteå har valt en oväntad väg och som jag kan tycka ger lite farhågor. Med ett delat ledarskap är risken att det saknas någon som kan peka med hela handen när skutan går åt fel håll. Även om Klockare har rutin både som spelare och ledare hade jag önskat en klar huvudtränare. Även om en spelare som Falk som varit med och spelat upp Skellefteå till SHL för alltid är välkommen hit för att pröva sina vingar som tränare. Men förhoppningsvis är truppen så bra och spelsättet redan bekant - så det viktigaste är lagbygget. Och där tycker jag Forsell efter sin första säsong visat att han är en man som kan bygga ett lag som åter kan göra Skellefteå till en stark guldkandidat. Låt det snart bli nedsläpp - Skellefteå blir att räkna med.