Så långt räcker Skellefteås fina form

För Skellefteå återstår en fjärdedel av grundserien efter 40 matcher. Med en formsvit på 10 raka segrar och en femteplats i SHL är det intressant att kika på hur laget står sig mot föregående säsong.

Förra året tog Skellefteå totalt 90 av 156 poäng motsvarande 1,73p/match. Skellefteå har laget nu tagit 70 av 120 poäng - motsvarande 1,75p/match. Skellefteå får med nuvarande snitt 91 av 156 poäng efter 52 omgångar.

Hur långt räcker 91 poäng i SHL?

Skellefteås 91 poäng skulle enligt SHL-tabellen ge en fjärdeplats i SHL:s grundserie de senaste tre säsongerna. Bättre än fyra har Skellefteå inte varit sedan segersviten med fyra raka segrar i grundserien 2013-2016. Och poängen har inte varit över 90 sedan säsongen 2015/2016.

Om Skellefteå avslutar grundserien lika starkt kommer laget att göra sin bästa grundserie på många år. Men grundserien är en sak - slutspelet en annan.

Topp sex - sitter säkert!

Men även om publikstödet lyser med frånvaro lyser inte segrarna på hemmaplan med sin frånvaro.

Faktum är att Skellefteå vunnit 15 av 21 matcher på hemmaplan och har 2 poäng/match. Hemmaplan spelar roll - och en framskjuten placering kanske inte ger extra klirr i kassan vid hemmamatcher.

Inga onödiga bussresor tack

Men en topp-6 placering innebär dels att laget inte behöver spela play-in.

Play-in kan kosta mer än det smakar i tider där resorna (förutom Luleå) är långa och potentiellt dyra. Lag som spelar "onödiga bortamatcher" belastar ekonomin. Men det ger också fler timmar i buss och mindre kvalitetstid på isen.

Vad väntar sista fjärdedelen ?

För Skellefteås del väntar 5 matcher på hemmais och 7 bortamatcher innan serien är färdigspelad. Såsom laget spelar nu har jag svårt att något skulle få stoppa laget från en topp-6 placering i serien.

Även spelet på bortaplan är bra. Där är laget femma i tabellen. Så det blåser medvind i laget - och laget kan överträffa förra årets slutpoäng.

Hög tid för slutspel

Men det bästa av allt är att vi får se laget i ett slutspel. Det här vid det här laget inte hänt sedan april 2019. Det är en ocean av tid i en hockeytokig stad - där slutspelet är en återkommande högtid. En höjdpunkt som kan lätta upp det senaste årets anstränga tider.

Jesper Frödens målfabrikation & svartgula toppnoteringar

Jesper Fröden har aldrig varit en supertalang på den nivån att han spelat JVM, draftats, eller tidigt spelat i SHL. Men konsekvent har han flyttat fram sina positioner uppåt i seriesystemet. Från hockeygymnasiet i Huddinge, allsvenskt spel Södertälje och Solna AIK till SHL-spel i Skellefteå.

I Skellefteå har Jesper tagit ett steg denna säsong som gör honom till en ledande SHL-spelare och landslagsman. Han toppar skytteligan i Skellefteå på nitton mål, och är på andra plats i SHL:s totala skytteliga. Han har lika många mål som Simon Ryfors i Rögle, men har en match mer spelad.

Frågan jag ställer mig är två. Hur står sig hans siffror i jämförelse med övriga målskyttar i Skellefteå för säsongen 2010/2011 till 2019/2020? Vad är det som står ut med Frödens underliggande siffror?

Topp-tre spelare med flest mål på en säsong är:

1, Mikko Lehtonen – 30 mål 2010/2011

2, Joakim Lindström - 28 mål - 2010/2011

3, Oscar Möller – 27 mål 2013/2014

Denna säsong har Jesper Fröden har spelat samtliga 38 matcher och på dessa gjort 19 mål. Det motsvarar ett snitt på 0.5mål/match. Utslaget på en hel säsong ger det en prognos på (52x0,5) 26 mål i grundserien.

Med det skulle han bli den fjärde bästa bäst målskytten i Skellefteå under en enskild säsong om han bibehåller samma snitt under resten av grundserien, vilket är ett fullt rimligt antagande att han gör.

Håller han ett högre snitt än 0,5 - låt oss säga 0,55 kommer han att kliva in på topp-tre listan med 28 mål.

Lehtonen trettio mål – näst bäst i SHL sedan 2010/2011

Med 30 mål vann Lehtonen SHL:s totala skytteliga säsongen 2010/2011. Finländaren skuggades samma säsong av Joakim Lindströms på en andra plats med 28 - mål Lindström vann poängligan med Lehtonen på andra plats i totalen. Noterbart är att endast Carl Söderberg med sina 31 fullträffar säsongen 2012/2013 gjort fler mål än Lehtonen på en säsong.

Fröden skjuter långt ifrån mest – men effektivast

Det som utmärker Fröden är framförallt hans effektivitet i avsluten. Förra säsongen gjorde han på mål på 15 procent av sina skott. Vilket är en riktigt bra siffra. I år har han redan skjutit ett skott mer än vad han gjorde under förra säsongen i Skellefteå.

Till denna säsong har Fröden gått från mål på 15 procent av skotten till 24 % procent av skotten. Och trots att han skjutit 30 skott färre än Lindström och 35 mindre än Möller ligger han före de båda i skytteligan.

Fröden skjuter sparsamt – men effektivt

Om vi blickar tillbaka mot säsongen 2010/2011 där Mikko Lehtonen noterades för 30 mål är en sak slående. Han sköt hela 220 skott på mål – vilket var med stor marginal överlägset mest i SHL den säsongen. Ändå gjorde han ”bara” mål på tretton procent av sina skott.

Frödens effektivitet i avsluten är med andra ord inte långt ifrån det dubbla än vad Lehtonen hade under sin säsong där han vann hela SHL:s skytteliga.

Vad utmärker Jesper Fröden i SHL 2020/2021?

Jesper har gjort flest mål i SHL tillsammans med Simon Ryfors. Men ingen av de två har en framskjuten placering i tabellen över spelare med flest skott på mål. Flest skott på mål har Emil Pettersson med 136 skott. Först på plats tjugoåtta finns Jesper Fröden med sjuttioåtta skott. Simon Ryfors finns på plats trettiofyra med sina 75 skott.

En placering inom topp 25 över antalet skott på mål är därför ingen förutsättning för att kunna toppa skytteligan.

SHL:s bästa avslutare i special teams?

Fröden är en nyckelspelare till ett bara numerärt överläge för Skellefteå. Han har näst mest istid av alla i numerärt överläge efter Joakim Lindström. Han toppar hela SHL:s skytteliga sett till spelet i Power-play med sina 10 mål. Hans har skjutit 23 kott med en man mer på banan och på dessa gjort 10 mål. Vilket ger en skotteffektivitet på 43 procent. Endast Jonathan Berggren har bättre effektivitet med sina 45 % där fem av elva skott resulterat i mål.

Två box-play mål

Om vi skulle se på spelet i numerärt underläge återfinner vi även Jesper Fröden i topp. Han har totalt gjort två mål i spelet med en man mindre. Ingen i SHL har gjort fler mål i box-play ännu. Ytterligare fem spelare har gjort två mål i numerärt underläge. Men Jesper Fröden har minst speltid i box-play av samtliga tvåmålsskyttar.

Spelet fem-mot fem är också starkt

Jesper Fröden toppar skytteligan i spelet med en man mer på banan och med en man mindre. Men han står sig även starkt i spelet med lika manskap. I spelet med lika manskap har han en delad andraplats med Rickard Hugg där båda har sju mål vardera. Han har fjärde bästa Corsi i laget. Och han har bäst +/- av alla forwards i laget. Endast Adam Wilsby och Oscar Nilsson har bättre +/- statistik overall.

Jesper Fröden - en komplett forward och Forsells bästa värvning

I summeringen är det bara att konstatera att Fröden är en komplett forward. Han är hypervass i spelet med en man mer. Har väldigt bra effektivitet i Power-play. Han producerar även många mål i spelet med lika manskap, och han kan checka till sig mål i spel med en man mindre. Och han har bra underliggande plus-minus statistik och bra siffror i Corsin.

Jesper är den bästa forwarden Erik Forsell har värvat till klubben. Hatten av för Jesper och det blir intressant och se var i skytteligan han kommer att placera sig efter 52 omgångar. Han kommer att sälla sig till skaran som gjort tjugo mål eller mer denna period - och kanske kan han slå sig in på topp-tre om han och laget fortsätter visa nuvarande målform. Förhoppingsvis kommer fler mål mot Luleå i afton.

Psykologi och idrotten går hand i hand

Människans psykologi är den vitala livsnerven som formar hockey till en känslomässig berg- och dalbana. Den har obarmhärtiga krafter på gott och ont.

Oavsett om du står som sista utpost i ett landslag där en förlupen puck saktar rullar in i mål, som fallet med Tommy Salo. Eller är en importspelare som i Skellefteå trampat vatten i trettiotre omgångar men direkt gör två poäng för Linköping. Psykologin blir också uppenbar I SHL-matcher mellan Luleå och Skellefteå. När Skellefteå spelar borta mot Luleå slutar det nästan alltid med en vinst. Helt i strid med odds som inte helt kan fånga in den psykologiska faktorn i styrkeförhållandet, som förbättrar Skellefteå vinstchanser.

En puck som förändrar en livshistoria

Igår kom domen mot Tommy Salo. Han dömdes för grovt rattfylleri. Salo är en spelare som fört Sverige till VM-guld och OS-guld. Tommy har varit skillnad mellan succé och besvikelser, och sett båda sidornas ytterligheter. Mellan den förlupna pucken i Salt Lake City och ett grovt rattfylleri har psykologin skapat en tydlig skiljelinje mellan det som varit och det som är fortsättningen på Salos livshistoria. Han har själv berättat hur efterspelet till matchen mot Vitryssland fortfarande är ett sår i själen som aldrig riktigt läker.

Salo är ett extremfall

Vad som skett om Salo tagit den pucken kommer vi aldrig få veta – det enda vi kan se är vad som hände efter hans misstag fick bli symbolen för vad som tillskrevs vara ett svek mot nationen. Psykologin som format historien om honom är ett levande exempel på hur psykologi ständigt nästlar sig och lever sitt eget liv i elitidrotten. Ibland i perfekt harmoni med prestationen. Ibland i ständig brist på samklang med individen – och den börjar leva sitt eget liv.

Salo är extremfall – där ett misstag fick proportioner för honom som allvarligt förföljt honom. Frågan om vägen till en fängelsedom i Västerås började med en förlupen puck i Salt Lake City?

Morley - från iskall till glödhet

Från Kanada kom Tyler Morley till Skellefteå med höga förväntningar på både sig själv – och från omgivningen. Han förväntades bli en producerande spelare. Men istället blev han en i raden av importspelare som fått packa väskan innan kontraktet löpt ut. Prestationen var för dålig. GM Erik Forssell uttryckte att det syns att han saknar självförtroende.

Nästa destination blev Linköping. Redan efter en period har gjort mål. Ny miljö – nytt lag och en nystart som får en succéstart. Återigen idrottspsykologins snabba kast mellan flopp i Skellefteå och kanonvärvning i Linköping. Kan en nystart med ökat förtroende i ett bottenlag visa en helt ny spelare i dagens ljus?

Fördel Skellefteå i Coop Arena

På de sista nio matcherna mellan Luleå och Skellefteå och bortalaget segrar i åtta av de nio senaste mötena. Den som såg matchen såg ett Luleå som sopade banan med Skellefteå i hela den första perioden. Arvid Lundberg beskriver insatsen som hemsk.

Sedan byter Skellefteå skepnad och gör en helt annan prestation period två och tre. Det psykologiska stödet av att ha 0–0 i pausen gör att laget är med i matchen. Och vetenskapen av en urstark bortafacit bidrar till att Skellefteå kan vända matchen. Från utklassade i första perioden till vinnare på straffar. Ren idrottspsykologi i sin ädlaste form – där en match byter skepnad och ett utspelat lag kan vända till vinst.

Snabba kast när psykologin blir uppenbar

Poängen med denna krönika var att med tre nedslag i veckans nyheter belysa det som är uppenbart, men aldrig mätbart. I tidevarvet går det fort för en individ, eller ett lag att med en psykologisk förklaringsfaktor skifta färg.

Från guldmålvakt till en svikare. En misslyckad värvning får en ny chans och går från en dålig investering för Skellefteå AIK till en bra investering för LHC. Självförtroendet stiger när han gör 1+1 i sin debutmatch för. Men det finns även på den kollektiva nivån. Ett Luleå som trots hemmaplan och förhandsfavoriter återigen få se sig besegrade på hemmaplan. Psykologin gör idrottens värld kittlande och obarmhärtig. Med oförutsägbarhet skapas vinnare och förlorare, toppar och floppar. Människors livshistoria tar en annan väg och skrivs om, på gott och ont.

Jag ringer upp Erik Forssell på fredag förmiddag. Det är dagen efter laget tagit en fin skalp mot Frölunda. En hemmaseger med klara 5–1 gav tre välbehövliga poäng och en skjuts uppåt i en jämna tabell. Med segern klättrar Skellefteå två placeringar upp från nionde till sjundeplats. Toppkvartetten i tabellen börjar tydligt utkristallisera sig. Dit får Skellefteå svårt att nå.

Utkristalliserar sig gör även en kvartett av lag som med allt av att döma blir inblandande i bottenstriden snarare än guldstriden. Kvällens motståndare Brynäs värderade placering är svår eftersom de har minst fem matcher mindre spelade än konkurrenterna runt strecket. Men åter till Erik…

Först av allt Erik – vad säger du spontant om matchen igår?

Jag tycker vi gör en bra match. Först och främst för att vi naturligtvis vann, sen tycker jag att vi klarade av att spela i ett högt tempo som det ofta blir mot Frölunda. Och jag tycker även att vi visade att vi klarar av att hålla en jämn nivå över 60 minuter – och att vi var effektiva. Många matcher där vi haft spelövertag har vi inte lyckats förvalta våra målchanser. Och som du säger är det viktigt att vi tar poäng på hemmaplan (främst) mot lag som har en bättre tabellplacering för att vi själva ska kunna klättra uppåt i tabellplaceringen, så är det.

Hur viktigt är det att i ett skede där man står i ett detta skede där en vinst betyder att man hakar på i fighten om att bli ett lag på den övre halvan av tabellen, men en förlust skulle ge laget tappa poäng mot dom övriga lagen?

Ja, det klart det kan ge en förstärkande positiv känsla för laget med en sådan här seger. Men tidigare har vi inte lyckats förvalta en sådan här seger med att följa upp den med en bra prestation. Så det är svårt att säga just nu vad den här segern betyder för laget och känslan.

Laget är nu sjua i tabellen – och förra året slutade laget på en fjärde plats. Hur går dina tankar kring det och hur prestationerna varit när två tredjedelar av säsongen har spelats?

Ja naturligtvis siktar vi uppåt, men vi har inte varit tillräckligt jämna i våra prestationer. Ett antal matcher tycker jag vi har varit med men inte lyckas skapa målchanser av det spelövertag vi haft, eller lyckas förvalta de målchanserna vi skapat. Det har varit för ineffektivt. Under oktober-november tycker jag vi hade en bra trend i spelet, men att vi sedan under december tappade vi det och gick tillbaka lite.

Förhoppningsvis kan vi vrida tillbaka det nu. Nu har vi full en trupp och kan använda alla spelare. Jag tycker vi har alla förutsättningar att få till ett bra tryck i gruppen och ge oss själva möjligheten att göra bättre prestationer och nå en högre tabellplacering.

Om vi ser på det individuella planet – hur tycker du utfallet är på dina nyförvärv till denna säsong?

Ja, om vi ska ta det bakifrån så Arvid Söderblom i mål tycker vi har varit bra, det är hans första säsong i SHL. Det syns att han är driven och att han vill bli bättre. Sen har vi Oscar Nilsson han är trygg spelet med puck, han är bekväm även när han sätts under press. Och det är en karaktär som driver på i omklädningsrummet. Så han har varit bra tycker jag.

Jonathan Johnsson – han kommer från en rekordsäsong i allsvenskan – hur har han har acklimatiserat sig i laget och i SHL ?

Ja, SHL är ju ett snäpp upp i tempo, men det är också ett stort snäpp upp i omställningen av den träningsmängd som han kanske varit van vid. Men det syns att han är snabb i tanken och han lever mycket på det. Men generellt i föreningen har det kommit in många spelare som haft en utveckling likt den Johnsson har nu. Det är under andra året som resultaten av en ändrad fysträning ofta kan komma. Ibland ger den en hävstångseffekt som visar sig direkt. Det är lite olika. I Jesper Fröden fick vi allt på samma gång, kanske inte allt men nästan.

Hur ska man se på omställningen för en offensiv spelare som var en del av ett dominant Modo och som spelade i en ledande position – jämfört med att komma till SHL och vara i ett lag som inte vinner så gott som alla matcher?

Även om Jonathan varit med på hög nivå länge så blir det en omställning. För det är klart det påverkar som du säger. Att vara så bra som Modo var förra säsongen är ju kanske inte riktigt normen för hur en mer normal säsong ser ut.

Tyler Morley – hur ser dialogen ut med honom?

Han är en spelare med högra krav på sig själv, och han kom ju från en kanonsäsong i finska ligan. Men han har inte alls fått samma utdelning hos oss. Det syns att hans självförtroende är påverkat. Och självförtroendet påverkar mycket för en offensiv spelare.

Letar ni en lösning för honom – eller siktar han på att slutföra säsongen här? Många spelare i hans situation brukar ofta försöka får till ett miljöombyte?

Tyler är professionell och jobbar för laget, även om hans istid. Som det ser ut nu så kommer han att vara kvar i laget säsongen ut, absolut.

Och vi istället ser på spelare som har utgående kontrakt – jag tänker i första hand på backtrion Lundberg, Burström, Granberg – alla tre är spelare som varit länge i klubben men sitter utan kontrakt till nästa år - hur går dialogen med dom? Och Melkers framtid?

Ja, vi har valt att vara lite kyliga i den situationen med Melker för att få veta mer om den ekonomiska situationen och hur framtiden ser ut. Självklart är det en spelare vi vill ha laget. Min uppfattning är att Melker gillar Skellefteå och att spela här. Men i hockeyvärlden kan som vanligt mycket hända. Och vad mer Melkers tankar och avsikter är får nog han själv lägga ut texten för så det inte är mina ord.

Finns det någon spelare som ni aktivt förhandlar med?

I år med dom speciella förutsättningarna som är denna säsong är vi lite senare än vanligt i cykeln mellan kontraktsförhandlingarna. Det är den ekonomiska situationen som styr det. Vi har själva valt det. Det finns samtal med spelarna och med agenterna, men inte så att det är kontraktsförhandlingarna. Vissa spelare kan vi signa lite tidigare beroende på deras profil, andra kanske vi väntar lite längre med. Men spelare som vi redan har i laget är ju spelare som vi redan har i laget har vi ju en bra bild på. Men det är väl osäkerheten överlag som gör att vi är avvaktande.

Är det denna försening något ni upplever på marknaden i sin helhet? Ligger planeringen för att spela med publik nästa säsong, eller vad är den aktuella prognosen?

Ja, hela spelarmarknaden är osäker just nu. Allt med ekonomi och Covid – gör att det är svårt att veta var det tar vägen. Det finns många möjliga utfall för nästa säsong och just nu vet vi inte. Det kan bli en till säsong som den vi har nu. Det kan bli en fullt normal säsong. Den ekonomiska situationen som följer av detta gör att det är svårt att planera, eftersom det kan bli så många olika utfall.

Men viktigt att Wilsby förlängde sitt kontrakt – kan tänka mig att han hade fler erbjudanden…

Ja, det borde han ha haft. Men han har varit tydlig att han vill vara kvar och att han vill bidra till laget. Det är kul att han vill vara kvar. Det är det vi behöver för att kunna vara med och tävla om guld, och det visar på att vi har en bra juniorverksamhet. Adam har tagit fler kliv under denna säsong och det är kul att se.

Både J-20 och J-18 är stängda för spel – hur påverkar det möjligheten till att upprätthålla spelare underifrån redo för att kunna spela i a-laget. Tänker som på nu när Lindvall är borta och så har juniormålvakten inte spelat på länge osv...

Ja, vi har ju lånat ut ett par spelare som får matchtid i andra lag. Det är klart det inte är en lätt situation att komma in i. Men det är nog mest att acceptera att situationen är som den är och gilla läget som vi befinner oss i just nu. Så det är inga konstigheter med det.

Då för vi hoppas på spel med publik och viktiga publikintäkter till nästa säsong, tack Erik!

Tio spelare med utgående kontrakt – vilka lämnar vilka blir kvar?

I januari intensifieras ofta arbetet med att se över grunderna till nästa års trupp. Spelare med utgående kontrakt börjar att se över sina alternativ.. Sportcheferna får bråda dagar med att föra diskussioner med spelare och agenter.

Klubbarna som inte redan nu är i farozonen för kvalspel och degradering kan börja lägga pusslet och se över vilka spelare som är intressanta till nästa säsongs trupp.

Med den pågående massvaccination bör restriktionerna vara ur vägen vid starten av säsongen 2021/2022. För SHL-klubbarna väntar efterlängtade publikintäkter – och sportens värld kan återgå till normaltillståndet.

Med denna ljusnande framtid i sikte har jag därför funderat på vilka spelare jag tror får nytt kontrakt/eller får lämna klubben när nuvarande kontrakt går ut. Följande tror jag händer med dessa tio:

Kommer inte att erbjudas nytt kontrakt:

1. Tyler Morley

Morleys säsong är bara att glömma. Han har inte alls kommit till sin rätt i Skellefteå. Frågan är om han blir kvar kontraktstiden ut. Det ligger i båda parters intresse att hitta en lösning som ger en nystart för Morley och frigör pengar till eventuella förstärkningar.

2. Petter Granberg

Granberg är en egen produkt. Och kanske den mest välmeriterade lagspelaren vi haft med guld i både SM-VM-JVM. Men sedan han kom tillbaka till Skellefteå har han inte presterat på samma nivå. Skellefteå har flera unga backar som knackar på porten till SHL-laget. Med hans meritlista kommer han säkert att få ett mer attraktivt kontraktsförslag i en annan klubb eller liga.

3, Toumas Kiiskinen

Förra året var Toumas riktigt lyckosam. I år har han haft en betydligt tyngre säsong. Toumas är en spelare som har en lön som inte matchar prestationen just nu. Här tror jag inte att Forsell kommer att erbjuda nytt kontrakt om inte Kiiskinen höjer sig både ett och två snäpp.

Erbjuds kontrakt - kanske stannar ?

4. Jonathan Berggren

Frågan är inte om Berggren kommer signa för Detroit efter säsongen. Frågan är mer om Detroit vill se honom i SHL ett år till eller om dom vill se honom direkt i AHL om han inte spelar sig rakt in i NHL. Berggrens marknadsvärde har exploderat, men blir det ett år till i SHL får man hoppas det blir i Skellefteå. Beslutet kommer att fattas av Detroit och Jonte - Forsell får hålla tummarna tills dess.

5. Melker Karlsson

Melker Karlsson har visat klass direkt i sin comeback. Trots att han missat halva säsongen kliver han rakt in i SHL och är mycket bang for the buck. Karlsson har såklart ett långtidskontrakt liggandes i Forsells skrivbordslåda. Men frågan är vilka dörrar som öppnas efter denna säsong slut. Vill han prova NHL igen, eller stanna i Skellefteå - eller pröva någon annan liga ? Inget känns helt uteslutet.

6. Jesper Fröden

Fröden har haft en lyckosam tid i Skellefteå, och bärande offensiv spelare som har mer poäng än både Möller och Lindström. Hans fina skott och right-fattning gör honom till en spelare som säkert NHL-scouter har noterat. Här kommer det att finnas flera alternativ både inom SHL och från lag i konkurrerande och lukrativa ligor. För att han ska stanna kommer Forssell att få erbjuda en betydande löneökning. Här kommer Fröden att få välja och vraka. Skulle tro att det är 50/50 att Fröden väljer ett fint kontrakt utomlands.

Erbjuds nytt kontrakt – är Skellefteå förstahandsvalet ?

7. Niclas Burström

Burström gör efter sin mediokra tid i Ryssland och Växjö en bra andrasäsong i Skellefteå. Offensivt har varit lyckosam, och han får speltid i alla spelformer. Med sin bakgrund i klubben, relativt unga ålder, så tror jag Nicklas kommer att erbjudas en kontraktsförlängning i klubben. Fler intressenter lär finnas - men jag tror Skellefteå är hetaste spåret och förhandlingar pågår.

8. Arvid Lundberg

Med två SM-guld på meritlistan, spel i Tre Kronor och var det med öppna armar som Arvid kom tillbaka till Skellefteå. Han var väldigt bra förra säsongen, men har inte denna säsong inte varit riktigt lika stabil som vi är vana att se honom. Men jag tror att Forsell kommer att erbjuda ett kontrakt. Frågan är hur bra det är och hur bra erbjudandet är från andra klubbar. Jag tror Lundberg blir kvar ändå då Det faktum att han är född och uppvuxen i staden talar i konkurrensen för fortsatt fördel till Skellefteå.

Kanske erbjudas nytt kontrakt – här avgörs det efter säsongen om förhandlingar inleds ?

9. Jacob Andersson

Jacob har spelat upp sig och fått mer speltid i Granberg och Brobergs frånvaro, Jakobs spel resten av säsongen kommer att bli avgörande för hans marknadsvärde när säsongen är slut. Andersson håller säkert en dörr öppen till antagonisterna i Umeå. Men hans framtid är oviss till säsongen är slut i både Allsvenskan/SHL.

Blandade bud kommer säkert från lag i båda ligorna. Jacobs prislapp kommer att påverkas över hur mycket speltid han får och hur han presterar i säsongens slutskede. Alla dörrar är öppna, men det är ingen spelare som är prioriterad i kontraktsförhandlingarna.

10. Rickard Hugg

Hugg har matchats i förstafemman - men är ingen stark poängplockare. Arbetsinsatsen är dock alltid bra - och han är fortfarande en ung spelare som fortsätter utvecklas. En nyttig spelare - frågan är väl vilken roll och lön Forssell kan erbjuda och hur väl det matchar Huggs framtida planer. Mycket återstår av säsongen som kan förändra Huggs marknadsvärde.

Med året 2020 i backspegeln kan det summeras och läggas till handlingarna. Ett konstigt år där föregående års säsongs sista match spelades utan publik, och det blev aldrig spel om sm-guldet. Året avslutades borta mot Leksand i i förrgår, fortfarande utan publik. En match som Skellefteå förlorade med 5-3.

Matchen var nummer femtioett i ordningen för året. För Skellefteås blir summeringen av en stark vårsäsong och en medioker första halva av denna säsong ett facit på 84 poäng på 51 matcher.

Perioden efter januari-mars var väldigt stark med övervägande vinster, medan perioden fram till nyårs endast resulterade i tio vinster efter full tid på 28 matcher. Och antalet nollpoängare är fler än antalet trepoängare under pågående säsong. Förhoppningsvis kan laget inleda 2021 bättre än hur år 2020 avslutades.

Totalt tolv spelare lämnade Skellefteå under eller efter säsongen 2019/2020. Tio av dom har spelat hockey under denna säsong som pågår. Så här ser deras facit ut i skrivande stund i deras nya klubbar:

Adam Pettersson (Brynäs IF) 9 matcher – 2 poäng.

Flytten till Gävle skulle ge Adam en ny chans i en ny omgivning. Men Brynäs säsong har gått konsekvent i moll och laget parkerar sist i tabellen. Adam har på grund av skador (och spelschemat) endast spelat nio matcher, hans första mål och assist kom nu i den senaste matchen mot Malmö. Adam matchades i förstafemman som center. En tuff andra halva av serien väntar för Brynäs. Förhoppningsvis får Adam hålla sig skadefri resterande del av året och bli en viktig spelare som Brynäs kan ge mycket speltid i den komman perioden av späckat spelschema.

Albin Eriksson (Färjestad BK) 21 matcher – 3 poäng.

Efter en succéstart med 16 p som junior under redan under sin andra SHL-säsongen har det sedan gått betydligt sämre för honom. Efter sjutton mållösa matcher lämnade han Skellefteå för Färjestad. I Färjestad har det inte lossnat för den storväxte rightaren. Eriksson har efter mer än trettio matcher inte gjort ett SHL-mål i Färjestad. Och han inte fått särskilt mycket speltid i FBK där han spelar sex minuter per match i snitt. Albin behöver mer speltid än så för att inte karriären ska stagnera.

Anton Holm (Solna AIK) 14 matcher – 8 poäng

Holm kom in sent under förra säsongen som en breddvärvning. Under sin tid i laget lämnade han inga större avtryck. Det blev två assist på femton matcher i sitt CV. Han återvände sedan till Solna AIK där På fjorton matcher gjort åtta poäng vilket är klart under den nivå han producerat under sina tre föregående säsonger i allsvenskan.

Filip Berglund (Linköping HC) 11 matcher – 3 poäng

Med en stark säsong i ryggen från både honom själv och laget var jag väldigt förvånad över att Filip bytte Skellefteå till förmån för Linköping. Om det var miljöombytet som lockade, ett saftigt avtal, eller löftet om en större roll är oskrivet. Han har haft stort förtroende hos tränaren med en speltid på över 20 minuter/match. Poängmässigt har tre poäng kommit från hans klubba hittills. Men efter elva matcher skadade sig Filip. Med ett Linköping som dansar runt kvalstrecket, och med ett färskt NHL-kontrakt är långtidsskadad det sista jag tror Filip vill vara.

Jonathan Pudas (Jokerit) 27 matcher – 8 poäng

Symbiosen mellan Pudas – laget – och fansen väste sig bara starkare och starkare under förra året. Med hans starka prestationer på isen och ärliga framtoning i med och motgång blev han en ledande spelare och en stark profil. Efter trettiosex poäng förra säsongen valde Pudas att flytta till Jokerit för spel i KHL där poängen än så länge är färre. Pudas har ett tvåårskontrakt, men kommer med all sannolikhet att vara en spelare Skellefteå vill få tillbaka i laget alla dagar i veckan.

Mantas Armalis (Djurgården) 14 matcher – 92,67 % (2.27 mål/match)

Armalis hade en tuff säsong i Skellefteå, han inledde säsongen med rehab. När han var tillbaka på isen fick han inte spelet att stämma, och samtidigt spelade Gustav Lindvall sitt livs hockey mellan stolparna. Armalis fick allt mindre speltid och valde efter året att skriva på för Djurgården. Där har Armalis haft en riktigt bra säsong hittills och endast två målvakter har släppt in mindre mål per match i skrivande stund. Kul för Mantas att studs tillbaka efter den mediokra fjolårssäsongen.

Robin Alvarez (Frölunda) 24 matcher – 11 poäng

Alvarez gjorde sin bästa SHL-säsong hittills under andra året i Skellefteå. Han var precis som övriga laget väldigt bra efter jul. Inte minst återfinns hattricket borta mot Brynäs på näthinnan. Kontraktsförhandlingarna med Skellefteå strandade, och Alvarez skrev sent på för Frölunda som fick honom till ett pris som säkerligen hade varit högre om inte pandemin präglade klubbarnas ekonomi och devalverade Robins förhandlingsutrymme. Väl i Frölunda har Robin fått en bra start, han har producerat och Frölunda toppar en haltande SHL - tabell. Frölunda har gjort ett kap i Robin som mycket väl kan få spela om sm-guldet till våren!

Oskar Östlund (Dornbiner EG) 15 matcher – 90,5 % (2,58 mål/match)

Oskars tid i Skellefteå blev inte lyckosam, efter en dålig start vände det aldrig åt rätt håll. Och han lämnade klubben i förtid för spel i Tyskland. Efter flytten till Tyskland finns han nu i Dornbiner Österrike där han har bättre siffror än den statistik han hade i Skellefteå.

Patrik Noren (Leksand IF) 25 matcher – 1 poäng

Precis som Armalis inledde Noren sin säsong på skadelistan. Sen fick Patrik oftast spelade 6–7 back. Han gjorde sin roll bra, men han kom inte att stiga i hierarkin. Steget tillbaka till Dalarna blev naturligt och Patrik återvände till Leksand där han spelade mellan åren 2008–2012 och 2016–2018 innan avstickaren till Skellefteå. Där har han fått mer speltid i ett Leksand som än så länge gör en mycket bättre säsong än den föregående, och Patrik har spelat alla Leksands matcher med 18.58 min/match.

Pontus Wideström (Färjestad BK) 26 matcher – 3 poäng

Pontus kom inte till sin rätt i Skellefteå och lämnade efter litet mindre än halva grundserien efter att istiden legat på ett sluttande plan länge. Tiden i Färjestad har blivit ungefär som den i Skellefteå, även om Wideström inte är en offensiv spelare har han efter 50 matcher i FBK ännu inte noterats för ett mål. Men han är ordinarie i laget, och har spelat 26 matcher med tre poäng som facit.

Tom Pyatt (klubblös)

Tom Pyatt kom som importspelare och tilltänkt toppcenter. Men Pyatt blev varken flipp eller flopp, och han blev inte kvar säsongen ut i Skellefteå. Skellefteå fick en bra deal med SC Rappareswil och Pyatt lämnade laget i februari. Han var helt okej som en bra tvåvägscenter. Men han blev inte en ledande offensiv center som jag förmodar Forssell värvade honom som. Inför denna säsong har inte han inte spelat i någon klubb, om han har lagt skridskorna på hyllan eller fortfarande letar en klubb låter jag vara osagt. Med tanke på att han är 33 år gammal och redan spelat ihop sparkapitalet lutar väl mycket åt de förstnämnda.

Toni Kallela (pensionerad)

Finländaren kom ungefär samtidigt som Pyatt lämnade laget. Kallela han dock bara göra elva matcher och tre poäng innan säsongen tog slut. Så någon större användning av pengarna som investerades i honom fick Skellefteå aldrig. Skellefteå blev också Tonis sista klubb. I november meddelade Kallela att karriären var över.

Med exakt halva grundserien spelad står AIK på 37 poäng och en sjundeplats i en påtagligt haltande SHL-tabell. Prestationsmässigt är första halvan av serien godkänd men inte mer. Förväntningarna är som vanligt alltid höga efter ett decennium av svartgula framgångar, och med den starka vårsäsongen i färskt minne.

På papperet är laget inte sämre än det som abrupt fick avbryta fjolårssäsongen innan slutspelet påbörjats. Och i mitt tycke borde laget kunna nå en top-fem placering när ytterligare tjugosex grundseriematcher har spelats.

I psykologins värld brukar man prata om ”the big five” – personlighetsdragen som tillsammans utkrastilliserar en unik personlighet. Men här följer Skellefteås fem viktigaste utvecklingspunkter för att göra en bättre andra havlek i SHL där poängen blir fler och placeringen högre.

1, Målvakterna – bibehåll högstanivå men höj lägstanivån

Gustav Lindvall var SHL:s bästa målvakt förra året, och den enskilt största anledningen till att laget kunde vinna matcher där varken förhandsoddset eller matchbilden gav segervittring. Men efter nyår spelade Gurra spelade sitt livs hockey och gav laget chansen att så gott som alltid vinna. Arvid Söderblom gör sin första SHL-säsong, och visade i inledningen av serien ett mycket bra spel. Men Arvid har sedan inledningen haft det betydligt motigare och har haft ett antal matcherna där han inte alls fått spelet att stämma och hans räddningsprocent och målsnitt har försämrats markant.

Gurras genomsnitt och skott från skottsektorn

Men gemensamt för båda målvakterna är att det har blivit några för många mål i baken som sett ut att vara följden av stundtals dåligt positionsspel, överberbetning, och otur som en målvakt med studsarna mot sig har.

Antalet insläppta mål/match är hittills detta år 2,58 och förra året släppte laget in 2,34 mål/match. Individuellt släppte Gustav Lindvall bara in 1,78 mål/match förra året. Men målvakterna behöver hjälp av att laget. Det håller inte fortsättningsvis vara det lag i SHL som släpper till flest skott från skottsektorn.

2, Importerna måste leverera – inte implodera

Av spelare i laget som spelat alla matcher är Tyler Morley sist i poängligan 1+1 efter 26 matcher. Och han har sämst +/- av samtliga forwards. Morley var tilltänkt som en offensiv spjutspets – kanske som första eller andracenter. Försäsongen var lovande – men sen har han har varit osynlig framåt och vek bakåt.

Han har lika många poäng som matchstraff, och är så här långt en stor besvikelse. Från toppspelare i Finland till flopp i Sverige.

Här finns pengar investerade – men avkastningen har uteblivit i takt med Morley svaga spel i båda zoner. Om inget händer med Morleys prestationer borde det ligga i båda parters intresse att parterna går skilda vägar. Särskilt med Melkers förmodade plats i hierarkin som sannolikt kommer att ge Morley mindre speltid om båda spelar center.

Finländarens formkurva

På tal om finländare har Tuomas Kiiskinen inte varit bra heller. Den lilla finländaren har inte alls varit så bra som han var i Skellefteå förra säsongen. Han har varit osynlig. Om det är skador, eller svårigheten att hitta rätt kedjekamrater är svårt att säga. Men finländaren har långt från formen som han visade upp förra säsongen.

Förhoppnings kan han höja sig fram emot ett slutspel, och med rätt omgivning.

Vad gäller nyförvärvet Roland McKeown har jag svårt att veta vad som är rimliga förväntningar på honom, men det blir naturligtvis viktigt att han kommer hit och kan bidra och inte ta upp en plats från någon yngre spelare som redan kan spelsystemet, är skolad på stor is, och är billigare i drift.

3, Komponera kedjor som levererar – och synkar

Skellefteås offensiv har burits av en kedja med Wingerli-Fröden-Berggren, och av Joakim Lindströms individuella insatser i en annan kedja. Resten av offensiven har förenklat mest bestått av spridda skurar. Det är åtta poäng ner till den som är på femte plats i poängligan.

På femte plats återfinns Oscar Möller, och han har inte gjort en poängstark säsong hittills. Och i SHL:s total poängliga är han inte ens bland topp 100.

Med Melkers Karlssons intåg kan förhoppningsvis fler kedjor bidra framåt. Även om det kan ta en viss tid innan han hunnit träna ikapp och kommit in i SHL-tempot.

Med Karlssons intåg i truppen ges större manöverutrymme i hur lagets disponeras bäst, och fler möjliga kedjekombinationer kan komponeras. För det krävs att fler spelare kommer in i synkade kedjor och tillsammans bidrar framåt för att nå en kollektivt bättre prestation.

4, Bättre spel runt kassen – både framåt och bakåt

Vikten av att vara stark runt kassen är inte bara en klyscha, det är också en sanning. Skellefteå är i avsaknad av en eller flera spelare som utan puck tar plats runt målet, täcker målvakten, och fiskar upp returer. Spelartypen som hela tiden ligger på gräsen till att bli utvisad eller få en motståndare utvisad. En Magnus Wernblom, eller en Jimmie Ericsson, ledartyper som var obekväma och orädda.

Publikfriande mål är såklart fina, men för att avancera uppåt tabellen krävs det att andelen mål som görs nära målvakten ökar framåt och minskar bakåt. Skellefteå lägger mycket puckar på mål, men sen hettar det för sällan till framför målvakten.

Differensen mellan skottprocent och räddningsprocent

Skellefteå har näst flest skott på mål (i en haltande tabell) men har en utdelning som placerar laget på 12:e av 14:e plats. Många skott men dålig utdelning med andra ord. Och differensen mellan skottprocenten framåt och räddningsprocenten bakåt tippar Skellefteå ytterligare ett snäpp ner till en trettonde plats i totalen. Och sett till antalet skott mot sig från skottsektorn är Skellefteå sist i ligan.

Skellefteå har därför mycket att vinna på att få ett starkare spel runt både det egna målet och motståndarmålet. Förhoppningsvis blir Melker en spelare som från en förmodad centerposition kan stärka spelet runt kassen i båda ändar. Två backar som måste höja sig i detta är Nicklas Burström och Philip Broberg som båda har mycket speltid i 5 mot 5 och som båda har ett klart minus i +/- kolumnen.

5, Disciplin

Det har haglat mer eller mindre irrationella beslut från domare under första halvan av SHL . Vissa har renderat i matchstraff, och somliga även med tillkommande avstängningar. Jesper Fröden, Oscar Möller, och Tyler Morley har alla ådragit sig matchstraff för mer eller mindre förseelser. Och Jonatan Berggren stängdes av tre matcher i efterhand för en cross-checking som aldrig blev utvisning.

Vad som är röda tråden i samspelet mellan vad som sker på isen, vad som tas upp i efterhand, och när/vad disciplinnämnden delar ut för påföljder är svårt att greppa och bortom ett enskilt lags kontroll.

Men alldleles oavsett domartombolan behöver Skellefteå alla sina spelare på isen, och även om lagets penalty-killing toppar statistiken dränerar spelet med en man mindre viktig kraft som bättre läggs i offensiven.

Laget har ett vägvinnande spel i numerärt underläge, men fler minuter i power-play och färre i boxplay skulle ge Skellefteå bättre möjligheter till att special teams är mer vägvinnande i sin helhet.

Överlag kommer Skellefteå att behöva höja disciplinen överlag på alla punkter. Färre utvisningar, färre enkla misstag, och framförallt ett mer strukturerat och disciplinerat försvarsspel i som går hand i hand med ett bättre målvaktsspel.

Krister Holm är den mångårige målvaktstränaren i Skellefteå AIK som utvecklat föreningens målvakter sen mer än ett decennium tillbaka. På meritlistan finns ett JSM-guld 1991, dubbla sm-guld som tränare, och spel med både Skellefteå och Lejonström i gamla division ett.

Han ska krediteras en stor del i den positiva utveckling många målvakter fått under sin tid i Skellefteå AIK.

Andreas Hadelöv, Markus Svensson, Joacim Eriksson är tre målvakter som han tidigare utvecklat till att bli toppmålvakter i SHL. Och alla minns säkert vilken nivå Joni Ortio höll i Skellefteå.

Ytterligare ett kvitto på hans betydelse kom förra säsongen då Gustav Lindvall lyfte till ytterligare en nivå och utsågs årets målvakt i SHL.

För att ventilera lite målvaktstankar tog jag därför mig en pratstund med Krister Holm på fredag eftermiddagen – när laget satt på bussen mot Jönköping inför dagens match mot HV71.

Hur är läget i laget inför dagens match – ni har nu haft en veckas uppehåll från match – hur har det varit? Och hur är läget i truppen?

Jo, det är bra. Vi har haft en bra träningsvecka där vi kunnat köra på bra. Och vi har fått tillbaka både Nowick och Lirre som har varit frågetecken tidigare i veckan. Det är väl bra för ekonomin att vi får ett anpassat spelschema som gör att vi kan resa smartare – och att vi på så sätt sparar pengar.

Skellefteå senaste match var mot hemma mot Malmö förra lördagen. En match som Skellefteå förlorade efter att ha slarvat för mycket, och framförallt gett Malmö taktpinnen i första perioden, och slarva i tredje perioden.

Vad är din syn på Malmömatchen – och hur påverkar det spelet som målvakt med matchuppehåll, dom vill ju gärna vara i en "bubbla"?

Vi var såklart missnöjda med resultatet sist. Även om jag mest ser det avgörande målet som otur, och något som är väldigt osannolikt att det kommer att upprepas igen. Vi har därför ”slickat såren” denna vecka och kört på bra.

Målvakterna har kört egen fysträning med både kondition och två pass styrka på schemat, och en hel del målvaktsträning på is. Som målvakt vill man såklart att ha komma in i ”ett flow” där man spelar typ var tredje dag, så på så sätt är det inte idealiskt med ett sådant här uppehåll. Men det har ändå varit en bra träningsvecka.

Hur lägger du upp spelet med respektive målvakt – hur formas deras spelidé – hur tränar dom?

Jag försöker bygga ett spel som bygger på deras respektive styrka. Arvid är ju en lite större målvakt och kan leva lite mer på sin storlek. Medan Gustav är lite mindre – men otroligt kvick i sidled. Själva spelidén blir deras egen som dom får äga, men det blir en process där vi utvärderar och provar/förbättrar olika saker under säsongen gång.

Vi utvärderar alltid efter varje match där vi det kommer upp saker som jag sett eller som dom själva lyfter fram. Det kan vi ta med oss till träningen, eller till nästa match. Så det är en bra källa att utgå ifrån matchen och sen planera för nästa match eller nästa träning.

Sen inspireras dom av varandra. Arvid är väldigt duktig med klubban och aktiv runt eget mål. Det är något som Gurra vill utveckla i sitt spel.

Själva grundträningen blir densamma för att nöta in grunderna som alla målvakter utgår ifrån. Alla målvakter behöver jobba med punkter som returkontroll, inbrytningar osv. Sen är det ibland olika hur själva momentet tränas där målvakterna kan ha egna idéer om genomförandet på isen och där jag är lyhörd för olika upplägg.

Hur resonerar du om matchningen av målvakterna denna säsong?

Vi vill ha två målvakter igång – det är alltid grundtanken. Delas för att det ska vara hållbart över tid. Dels för att målvakterna ska kunna prestera när dom får chansen att spela.

Förra året fick Gurra såklart stå jättemycket. Men vi kunde även se att det tog på otroligt mycket eftersom han blev skadad under sluttampen av förra säsongen.

Så det behövs två målvakter som kan prestera, och det gäller att ge dom förutsättningar för det.

Hur sker själva processen ut när ni bestämmer vem som står matchen?

Jag har oftast en grundtanke om hur målvakterna ska spela. Och jag presenterar den idén för dom övriga i teamet, och oftast så säger dom andra att det låter som ett bra upplägg. Själva upplägget beror i sin tur på olika faktorer.

Hur spelschemat ser ut, hur mycket resor som tagit tid från träning, ibland hinner man knappt hem innan nästa match, och träningen blir eftersatt.

Det gäller att hinna hålla i träningen av grundspelet. Är det tätare matcher i en period byter vi mer och vice versa. Jag tycker processen är prestigelös. Och det är inte bara vi i teamet som kommer med infallsvinklar. Även Erik Forsell brukar ibland komma med värdefull input till planeringen av matchningen.

Målvakternas inledning av denna säsong tycker jag haft toppar och dalar. Söderblom har gjort det riktigt bra, men gjorde sin svagaste match sist. Medan Gustav Lindvall hade en lite trögare start och sen har haft en stigande formkurva.

Men överlag har målvakterna spelat klart godkänt. Lindvall har en räddningsprocent på 91,87 och Söderblom på 91,76. Lindvall har ännu inte nått fjolårssäsongens höjder.

Söderblom har hittills visat att han är en lätt oslipad diamant med hög potential. Med hjälp av Holms stöd och finslipning kan han bli ytterligare en målvakt som under sin tid i föreningen tar stora steg i sin utveckling.

Hur resonerar du om prestationerna som målvakterna haft hittills?

Jag tycker Arvid inlett ruggigt starkt, och sedan förra årets har Gurra såklart ett stort förtroendekapital som ger trygghet. Gurra har gett oss chansen att vinna, och har stulit matcher åt oss, även om det ännu inte är lika många matcher som förra säsongen som han varit avgörande faktorn.

Han är ruggigt stabil och det är häftigt att se hur hans driv tagit honom till denna nivå.

Men jag vill se oss som ett team. Se bara på handbollen där man byter målvakt, och låter dom hoppa in och bytas ut. Jag vill att vi ska jobba tillsammans, både på träning och match. Att vi ger varandra feedback och sporras av varandra.

Vad känner man som målvaktstränare när det blir en sådan succésäsong för Gurra? Årets målvakt, flest nollor, årets räddning mm….

Ja det är klart att det blir speciellt, och att det är extra roligt att jobba med en sådan kille. Jag har träffat Gurra på målvaktscamper sedan han varit 10–11 år gammal. Han har varit med hela vägen från ungdomslag, till elitsatsning via hockeygymnasiet.

Och sedan har jag följt honom på sin resa. Han har jobbat otroligt hårt. Han hade det tufft under sin sejour i Stockholm. Med småbarn, jobb på Arlanda, spel i Arlanda Wings.

Det är en tuff tillvaro som sliter – och sen han kom upp till Skellefteå har det såklart blivit än större trygghet för honom och hans familj. Men det är häftigt att se hur långt hans ruggiga driv med hårt jobb och tålamod tagit honom.

Hur inblandad var du i processen att få honom tillbaka till Skellefteå – var det du som ringde samtalet han väntat på, kanske drömt om…hur ser du på hans resa tills där vi är idag?

Jag hade ett par samtal med Gustav inför att han skulle återkomma hit. Jag var såklart inte den enda men jag hade ett par samtal med honom i samband med att han återvände.

Men sen han återvände så har han fått bättre möjligheter, mer tid familjen, och mer tid att vara förälder.

Jag tycker kanske att Gurra kanske hade lite för mycket respekt för Ortio under sitt första år i Skellefteå, säsongen 2016/2017. Det är lätt hänt att man står och beundrar den andre målvakten och att det kan nagga ens eget självförtroende när han spelar bra.

Men jag brukar försöka påminna om att det aldrig tar slut räddningar. Det är bara in och köra när man får chansen. Under andra året (2017/2018) var han stundtals till och med bättre än Ortio. Han var ruggigt bra det året.

Det får inte bli som i New York Ranges där i börja av nittiotalet när Vanbiesbrouck och Mike Richter inte kunde spela i samma lag då den förstnämnde inte klara av att se Richter storspela utan att själv påverkas negativt. Något som Jane Erixon berättat för mig.

John Vanbiesbrouck och Richter var två Rangers-målvakter som konkurrerade med varandra under tiden X:et var i klubben (83–93). Det hela slutade med att John lämnade Rangers i expansionsdraften när tradades till Florida Panthers som då var ett nytt lag i ligan.

Janne Erixon åkte hem från New York till Skellefteå för spel i division ett, men en trasig rygg satte stopp för hans tid i Skellefteå. Även om han mäktade med tolv poäng på tretton matcher innan han abrupt tvingades avsluta karriären blott trettioen år gammal.

Med Mike Richter i målet vann Rangers cupen 1994, året efter Vanbiesbrouck och X:et lämnat laget. Vanbiesbrouck ledde Florida Panthers till cupfinal 1996, men vann aldrig själv Stanley Cup. Richter blev kvar i Rangers till år 2003 innan karriären var över. Det är kanske lite målvaktsnostalgi för någon som precis som jag bläddrade i hockeypärmar på 90-talet.

Och hur ser du på dom två sista säsongerna för Gurra?

Säsongen 2018/2019 – så var det Mantas som klev in och presterade bra, och det var naturligt att han tog över mer. Lindvall skadade ju sig under senare halvan av säsongen, och när han väl var tillbaka var det Mantas som spelade.

Men sen förra säsongen så blev det lite tvärtom att Gurra fick ta förstaspaden eftersom Mantas kom tillbaka efter sin operation. Och då var han ruggigt stabil i sitt spel. Men man märker också att man måste vara två målvakter, Gurra blev ju skadad mot slutet.

Jag påminns anekdotiskt på tal om ”teamarbete” om hur vi var ett målvaktspar i AIK:s 82 or, och när det var seriefinal i U13 mot CRIF så valde plötsligt tränaren att sätta in Johan Backlund som överårig när ordinarie målvakten var sjuk och jag var backup...

Gjorde dom det – ja det är för dåligt. Man får inte bli för sugen på att vinna i tidig ålder, så viktigt är det inte pojkhockey. Som X:et sa, ”det är inte vi ledare som ska se bra ut ikväll, det är grabbarna som ska se bra ut om några år”. Så det var illa – jag hoppas vi blivit klokare.

En sak jag funderat lite över är varför målvakterna, i många lägen enligt mig, går ned på knä för tidigt och i lägen som jag själv upplever som ”olämpliga. ” Jag tänker på målet Gurra släppte in mot Oskarshamn eller Wingerlis mål i slutsekunden mot Linköping.

Ja, jag kan hålla med om att det ibland droppas för tidigt på knä, och att målvakterna har för dåligt tålamod. Ofta tror jag det handlar om att målvakten vill gå ner och leta pucken med blicken. Målet Gurra släppte in så såg han inte pucken då skytten skjuter mellan benen på en täckande back och över axeln.

Lundström i Linköping vill nog bara gå ner och täcka så mycket som möjligt i blockande ställning när han inte har koll på pucken.

I dagens hockey handlar mycket om att målvakterna får trafik på sig och därför måste leta pucken med blicken. Det är svårt att göra mål på en målvakt som inte är skymd.

Var hämtar du själv inspiration som målvaktstränare ifrån?

Jag kollar mycket NHL, och följer en del via sociala medier på sociala medier och så, men framförallt så kommer min inspiration från andra målvakter. Jag har själv aldrig uppfunnit en räddning.

Och vem blir målvaktsvalet mot HV71 ?

Ja, vi brukar inte släppa målvakterna innan match, mest för att inte ge onödiga fördelar till motståndarna. Men vi har redan bestämt vem som står. Men jag tror du som har bra koll nog vet vilken målvakt vi spelar imorgon.

Jag har ju själv scoutat båda målvakterna i HV71 inför matchen och gjort en skottkarta som vi tar med oss inför matchen.

Det var allt om målvakter, för den här gången...

Många är de unga spelare i Skellefteå AIK som redan i junioråldern blivit bofasta i a-laget. Listan på unga spelare som redan i tidig ålder gjort avtryck i högsta seriens poängprotokoll kan därför göras lång. Men denna resumé nöjer sig med att titta på namnen som är topp tio i grundseriens total. Det går självfallet mäta poängen ur olika synvinklar, per säsong, eller bara totalt osv. Men denna lista rangordnas utifrån poängsnittet som dessa spelare haft i Skellefteå AIK, medan de fortfarande var juniorer.

Axel Holmströms snitt i topp

Axel Holmström har det högsta poängsnittet, och näst mest gjorda poäng av samtliga spelare i Skellefteå. Axel slog igenom säsongen 2014/2015 endast arton år gammal, då han gjorde 20 poäng i grundserien, och 18 poäng i slutspelet. Han skuggas närmast av Jacob Olofsson som gjorde ett starkare avtryck förra säsongen än vad han gjort denna säsong fram till han nyligen lämnade Skellefteå för spel i Timrå IK.

Tim Erixon har flest poäng

Noterbart är att Tim Erixon har flest gjorda poäng av alla, och är den back med bästa poängsnittet. Han har spelat hela 140 matcher medan han fortfarande räknades som junior. På dessa matcher gjorde han 0,31 poäng/match. Det är ett snitt som är högre än det han nu har i SHL som senior, med en säsong i Växjö i bagaget.

Tims poängsnitt även bättre än det snitt kompisen och forne lagkamraten David Rundblad hade som junior i a-laget. Både Tim och David kom in i a-laget ungefär vid samma tidpunkt, även om det skiljer ett år mellan dom.

Tims fina siffror placerar han även före bofasta NHL-backar som John Klingberg och Adam Larsson. Noterbart är att samtliga backar på listan spelar eller har spelat i NHL.

Jonatan Berggren är topp tre bland forwards

Poängsprutan Jonathan Berggren har trots de två föregående säsongernas skadeproblem totalt 50 matcher i SHL som junior. Med det är hans snitt bland top-tre av forwards.

Jämfört med den explosionsartade utvecklingen denna seniorsäsong är Berggrens snitt som junior mer blygsamt. Och under Axel Holmströms och Jacob Olofssons för spelare som ännu är i junioråldern.

Berggren och Eriksson - en har exploderat den andre stagnerat

Berggrens snitt som förstaårssenior ligger än så länge på 1,12 poäng/match. Vilket är smått otroligt. Hans radarpartner från J-20 Albin Eriksson finns också med på listan som sista forward. Då ska man ha i åtanke att Albin inte gjort ett enda mål i SHL sedan han bytte Skellefteå mot Färjestad. Och att hans poängskörd dalade markant förra säsongen.

Elias Pettersson har (näst) bästa poängsnittet

Om vi leker med tanken att jämföra Skellefteåspelarnas statistik med samtliga juniorspelarna i SHL för samma tidsperiod återfinns ingen spelare från Skellefteå AIK i toppen för poängsnittet. Noterbart är att En Frölundaspelare har gjort två poäng på sin första och enda SHL-match som junior. Matematiken ger honom 2p/match. Men en match säger inte (nog) mycket.

Bakom den denna "tvåpoängsspelare" finns Elias Pettersson som på sina 44 matcher som junior satte ett avtryck med 56 poäng på 44 matcher, motsvarande 1,27 poäng/match. Det är med en stor marginal det bästa som en junior haft i SHL. Både i snitt men även totalt på en säsong.

Några kända namn som "saknas" på listan

Kända namn som Oscar Lindberg, Melker Karlsson eller Viktor Arvidsson bland forwards, och Nicklas Burström bland backar, hamnade alla utanför listan men har sedan gjort betydligt mer poäng i seniorkarriären.

Föga förvånande visar detta på att ett högt poängsnitt är en bra markör för din potential, men att många ändå kan utvecklas till poängproducerande spelare lite senare i karriären.

Några blir lyckosamma tidigt - men möter sen motgångar

Vice versa blir några juniorer oerhört lyckosamma tidigt, men får senare av olika anledningar svårare att upprätthålla det poängsnitt som junioråren gav. Jag tänker då på spelare som Albin Eriksson eller Axel Holmström som tidigt fått ett tidigt genombrott men fått det svårare sen. Även om dom båda har många säsonger kvar av karriären att nå tidigare höjder i poängprotokollet.

Underifrån finns spännande spelare som Simon Robertsson och Elias Salomonsson för att nämna två. Förhoppningsvis kan fler offensivt lagda spelare komma in i a-laget och göra avtryck i poängprotokollet. Men tills vidare får dessa namn stå tio i topp och vi får minnas deras genombrott på högsta nivå. Elias Petterssons rekord blir väl i det närmaste omöjligt för någon att slå. Men att drömma om ett nytt spännande namn på top-tio känns rimligt.

En kvällsmatch på en måndag hör inte till vanligheten. Men ikväll spelas Djurgården-Skellefteå, en tidigare uppskjuten match. Skellefteå kommer till spel med en hemmaseger mot Växjö, och sist en bortaseger mot Oskarshamn. Djurgården har på sina två sista matcher en hemmavinst mot Linköping och sist en klar bortaförlust mot Färjestad. Då tabellen är så pass haltande är poängsnittet kanske mer talande än poängsumman och tabellplaceringen. Djurgårdens poängsnitt är 1,1 per match och Skellefteås är 1,5. Fördel Skellefteå för den som räknar poängsnitt istället för tabellplacering.

Pendlande prestationer

Förra året vann Skellefteå 3 av 4 matcher mot Djurgården, varav två segrar kom på hemmaplan och en seger på bortaplan. Lagen har dock inte mötts ännu denna säsong. Så för Skellefteås del innebär kvällens match att vi mött samtliga lag minst en gång. Djurgården har två raka segrar på hemmaplan och jagar såklart sin tredje raka hemmaseger.

Problemet som båda lagen dock har mer eller mindre är att lagets pendlar väldigt mycket i sina prestationer. Men framförallt är Djurgården i behov av att ta poäng för att inte tappa mark i tabellen och undvika krisstämpeln.

Djurgården har signat Rhett Rakhshani.

Djurgården har nyss signat Rhett Rakhshani. En spelare som naturligtvis ska tillföra Djurgården en offensiv dimension. Rhett är en spelare för en första eller andralina och blir naturligtvis intressant att följa. Vad kommer han i för form - och vad kan han tillföra kvällens hemmalag återstår att se. Potentialen är hög - men det kan med all säkerhet ta ett tag att åter finna formen och göra avtryck i poängprotokollet. Han anländer i slutet av november - med kontrakt över resten av säsongen. Djurgården behöver en offensiv kraft med tanke på hur laget inlett SHL, och dels eftersom dom kan få ett antal spelare som är högaktuella för JVM-spel.

Skellefteå jagar Melker Karlsson

I Skellefteå ryktas det om att Jacob Olofsson är på väg att lämna. Med skadeproblem, och svårigheten i att finna en roll som han själv vill spela i och den tränarna gett honom, ser han ut att lämna för Timrå IK. Ikväll återfinns han inte i laget som åker ner till huvudstaden, ett tecken på vad som är i görningen även om Skellefteå AIK anger medicinska skäl som orsak.

Med tanke på att han spelar på ett rookie-kontrakt torde hans billigt vara relativt billigt att ta över. Skellefteåfansen hoppas därför på Melker Karlsson. Melker som spelat med en ordinarie tröja i San-Jose Sharks under ett flertal säsonger är naturligtvis en drömvärvning för fansen. En egen produkt i bra ålder, på rätt position. I dagens norran.se är sportchef Erik Forssell fåordig. Här pågår säkert en intensiv dialog. Skellefteå behöver uppgradera centersidan, och Melker Karlsson behöver ett lag att spela i. Frågan är väl till vilken lön Melker kan tänka sig spela, och vad Forssells förhandlingsutrymme är. Fortsättning följer.

Kvällens spaningar

Nowick & Morley har endast två poäng tillsammans. Och är båda på minusskalan i +/- statistiken. Varför lossnar det inte för duon?

Linus Andersson i DIF var en pålitlig målskytt i Skellefteås juniorer - spelar ikväll för första gången på seniornivå mot laget han SHL-debuterade i. Han kan säkert ha extra tändvätska i kvällens match. Gör mål ikväll ?

Mantas Armalis har ännu inte fått spelet att stämma efter sin flytt från Skellefteå till Djurgården. Han står på 3,66 insläppta i snitt och en räddningsprocent på 88,79 %. En statistik som inte imponerar. Vaktar båsdörren ikväll ?

Marcus Högström som även spelat i Skellefteå, är sin vana troget en av dom som spelar mest/match i hela SHL med 23:11 min/match. Brukar alltid vara extra laddad mot Skellefteå och spelar ofta på gränsen. Gör avtryck i både poäng och utvisningskolumnen ikväll ?

JVM-aktuella spelare i Skellefteå är Albin Sundsvik, och i Djurgården finns William Eklund, Alexander Holtz, Albin Grewe, Oscar Björnfot, och Oscar Bjerselius. Vem går vinannde ur kvällens strid ?

Oscar Möller - står på 0 mål trots mer än 50 skott på mål, men mål blir det inte hur nära det än är. Måste givetvis vara frustrerande för en spelare som gjorde 20 mål 2019/2020. Kommer säsongens första mål denna afton ?

.......................................................................................................................................................................................................................................................

Matchtips: 2-4 till Skellefteå

I SHL:s första kvart har nya vindar blåst i Skellefteå AIK. I toppen av skytteligan finns inte Oscar Möller eller Joakim Lindström som vi vant oss. Vid förra årets hade Joakim Lindström sex mål på de inledande fjorton omgångarna. Oscar Möller hade gjort tre mål. Gemensamt har duon endast gjort på två av nittio avslut på säsongens inledande tretton matcher. Det motsvarar 2,2 % av skotten.

Fröden/Wingerli sticker ut i statistiken

Istället är det duon Fröden/Wingerli som sticker ut med fjorton mål på femtionio skott. Motsvarande 23,3/hundra skott på mål. Nu har det endast avverkats tretton matcher, men siffrorna är ganska anmärkningsvärda. Joakim Lindström har bara 4,2 mål/hundra skott och har därför haft den näst sämsta utdelningen i laget av alla målskyttar. Endast Philip Broberg har en marginellt sämre utdelning på sina skott på mål av spelare som gjort mål denna säsong.

Möller enda mållösa spelare på top-tio listan i SHL

Oscar Möller har trots sina 42 skott på mål inte gjort mål ännu. Detta gör honom utan konkurrens till den spelare i SHL som skjutit mest men fortfarande står utan mål. Förra året hade Möller en utdelning som motsvarar mål på 13/100 skott på mål. Med samma procentuella utdelning som förra året hade han gjort fem mål på årets första tretton matcher. Men nu fungerar inte hockey enligt ett helt förutbestämt mönster av en normalfördelning. Särskilt inte efter 1/4 av seriespelet. Men det är inte mindre intressant för det när förra årets bästa målskytt är mållös än så länge.

Wingerli och Fröden ligger långt över snittet.

Duon Wingerli/Fröden har varit extremt långt utanför den genomsnittliga utdelningen med 10,6 mål/100 skott på mål. Det är starka siffror även om antalet matcher bara är tretton. Föregående säsong hade dom ett snitt på 17mål/100 skott på mål. Duon har med andra ord fått en kanonstart på säsongen med en utdelning långt över den genomsnittliga. Men ingen av dom återfinns på en top-tio lista över spelarna med flest skott på mål.

Skotten ger inte utdelning

Med en utdelning på 4,2 mål/100 skott krävs att Jocke skjuter 380 skott denna säsong för att komma upp i sina sexton mål. Förra året sköt han jämförelsevis 142 skott på mål. Hur många skott Möller måste skjuta för att göra ett mål står ännu oklart. Men 2019/2020 sköt han 20 mål på 152 skott. Han har i år skjutit 3,4 skott/match i år och noterades för 3,04 skott på mål/match förra säsongen. Han har alltså skjutit mer - men gjort noll mål på sina 48 skott på mål. .

Det var ett tvärsnitt av skottstatistiken. Det går naturligtvis bryta ner allt i ännu mer specifika nyckeltal för skott i skottsektorn, i förhållande till istid mm. Men det kan inte få utrymme här och nu inför kvällens match. Linköping ligger sist i en haltande tabell, och kanske finns det goda chanser att göra en nystart på bortaplan för både nummer #10 och 45 #. Tre poäng och en bättre utdelning för denna duo är att önska.

Bert vill väcka liv i LHC

Jag tror Skellefteå kommer att rivstarta och visa att dom inte tänker börja lika svagt som dom avslutade före landslagsuppehållet. Men Bert kommer att göra allt för att väcka laget som inte spelat på tre veckor. Sista matchen var mot just Skellefteå som gick till förlust. Se en inför-intervju med Bert här.

Matchtips: 3-4 efter full tid

Nej det ville sig inte för Skellefteå i sista matchen före uppehållet. Ytterligare en förlust adderades till till raden när hemmalaget vann med 3-2. Med fyra raka förluster avslutar laget första kvarten av serien väldigt svagt. Det lämnar många frågetecken som laget behöver analysera under det tio dagar långa uppehållet som nu väntar. Några viktiga punkter måste förbättras för att lagets prestation ska nå en jämnare nivå över tid. Det känns som laget har stor potential - men det krävs att mer än en kedja, som gjort dundersuccé, kan bidra offensivt.

Tunn backsida

Gårdagens förlust blev ytterligare ett bevis på att Skellefteå inte lyckas förvalta spelövertag. Mot Örebro kom laget ut väldigt hårt och hade ett puckövertag i första halvan av inledningsperioden. Men utdelningen uteblev och sen kunde Örebro förvalta sitt första läge och tar ledningen. Hemmalaget kommer in i matchen och trycker ner Skellefteå resten av perioden. Trots en till synes stark sistaperiod kunde Örebro stå emot Skellefteås jakt på en kvittering.

Sen ska det sägas att Örebro är väldigt starka på puck och är ett bra lag. Skellefteå fick stundtals jaga väldigt mycket puck. Att förlora borta mot Örebro svider. Men det är ingen lätt match. Men några saker blev uppenbara i matchen. För det första att laget har en backsida som saknar bredd.

Med Arvid Lundberg på sjuklistan - blir det väldigt tydligt att backsidan blir väldigt sårbar. Backtrion Burström, Broberg och Granberg har inte kommit upp en nivå som speglar deras kapacitet och speltid.

Med en tunn backsida har laget inte fått det defensiva spelet att stämma i slutet. Och till synes enkla mål har duggat tätt.

En klyfta i poängproduktionen

För det andra är det tydligt att udden framåt saknas när inte landslagstrion chippar in. Topptrion Fröden-Wingerli-Berggren har tillsammans stått för 40 poäng. Medan en annan offensiv trio Möller-Lindström-Johnsson stått för 12 poäng vilket visar på den klyfta som finns mellan de spelare producerat över förväntan och de som inte producerat enligt förväntan.

Skellefteå kan inte förlita sig enbart på en kedja. Därför måste fler spelare visa att de kan bidra framåt. Att Jocke Lindström och Oscar Möller bara gjort två mål tillsammans på nittio skott på mål vittnar om att de båda haft onormalt dålig utdelning.

Men det visar även att de inte tagit sig till de klara målchanser som vi är vana att se duon förvalta. I kombination bidrar dessa två faktorer till ett målmässigt utfall som sticker ut i negativ bemärkelse.

Coacha mer !?

Det jag och enligt min uppfattning mer än mig efterlyser är aktivare coachning. Våga ge heta spelare mer speltid i avgörande lägen. Våga minska speltiden på spelare som inte når sin potential. Oavsett vad dom heter, eller vilken status dom har, eller vad tidigare gjort.

Om det så innebär att minska Jockes speltid, låta Berggrens lina spela mer i powerplay. Låta Arvid Söderblom spela fler matcher i rad, eller låta en formsvag Broberg spela mindre och Oscar Nilsson mer. Den senare fick rättmätigt mest istid mot Örebro.

Sen ska det till coachernas försvar sägas att sjukdomar i truppen bidragit till att begränsa handlingsutrymmet. Men alldeles oavsett tycker jag att det över tretton matcher coachas alldeles för konservativt.

Sänd signaler

Det är den typen av coachning jag efterlyser mer av. En coachning som sänder signaler. Sen är största fördelen med en tränartrio också den största svagheten. Det finns sex ögon som ser allt. Men det är tre personer som under brinnande match ska samverka om vad nästa drag är, även om alla har sina vart fall på förhand givna roller. Därför saknar jag en tydlig ledare utan förminska någon av nuvarande trios kompetens. Men ibland behöver någon peka med hela handen när spelet haltar.

Lägligt uppehåll

Uppehållet kommer lägligt. Det finns mycket som kan bli bättre som sista fyra matcherna gestaltat sig. En svajig defensiv och en offensiv där många spelare haft en motig säsongsinledning poängmässigt har kastat grus i maskineriet. Så detta blir en välbehövlig tio dagars time-out där Skellefteå laget justera både träning och taktik samtidigt som dom slickar såren efter denna förlustsvit.

Efter uppehållet hoppas jag laget komma tillbaka till ett spel med en högre lägstanivå - och som ger fler poäng per match, där fler spelare bidrar framåt. En mörk årstid väntar - men jag hoppas Skellefteå kan avsluta året med fler ljusglimtar när denna time-out är över. Potentialen i laget ser jag som minst lika bra som förra året, men förhoppningen är att fjolårets hastigt omväxlande prestationer under första halvan av serien inte skulle göra sig mer påminda denna säsong.

Skellefteå har haft en motig vecka med två förluster på hemmaplan. Suddensförlust borta mot Malmö, och tvåmålsförlust hemma mot överraskningen Oskarshamn. Det svartgula laget har därför halkat neråt i tabellen. Ett facit på 19 poäng på 13 matcher ger laget en sjätteplacering i skuggan av Örebro som har parkerat på femte plats.

Det rödvita hemmalaget har även två spelade matcher med en vinst mot Brynäs och en förlust mot Frölunda i resultatraden. Men laget har tagit poäng i samtliga fem hemmamatcher.

För Skellefteås är det jätteviktigt att ta poäng i kvällens möte. Med tre raka förluster, ett spel som ur min synvinkel varit både dåligt och ineffektivt vill laget gå till uppehåll med en bra match i ryggen. Bakom trion Berggren-Wingerli-Fröden, som överträffat allt förväntningar har många frågetecken hopats sig. Många förväntade offensivt bärande spelare har haft en höst som inte satt förväntade avtryck i poängprotokollet.

Många skott - få mål för toppduon

Joakim Lindström och Oscar Möller har tillsammans enbart gjort två mål tillsammans vilket inte ligger i linje med vad som rimligen kan förväntas. Med 87 skott och två mål är utdelningen helt utanför normala ramar. En avtagande poängproduktion var kanske väntat. Men denna knappa utdelning dåligt var svårt att se. Men vi ska komma ihåg att det här bara är första fjärdedelen av säsongen. Så det är inte rimligt att dra mer slutsatser om detta, annat än statistiken bara kan bli bättre utifrån grundläggande sannolikhetslära.

Kan Skellefteå hitta en jämnare nivå i spelet och få igång fyra formationer som kan bidra i båda riktningarna finns på papperet ett topplag, men dipparna i spelet har satt käppar i hjulet. Förhoppningsvis kan laget studsa tillbaka och avsluta på ett sätt som ger lite ljus denna sista oktoberdag. Oavsett matchens utgång kommer uppehållet lägligt. Tid till att samla trupperna och sätta vägen mot ett jämnare spel. I laget finns talang och rutin i överflöd. Det gäller bara att alla kugghjul gemensamt bidrar till att sätta lagets prestation i förarsätet och motståndarna i baksätet.

Örebro får anses vara favoriter på hemmaplan – men jag hoppas laget tar sig samman och gör en bra prestation över minst sextio minuter och sätter sig i förarsätet inför uppehållet med fler poäng än vad dom kom ned med.

*(Better than a monkey)

Skellefteå är en plantskola för unga spelskickliga backar. Somliga har kommit upp genom juniorleden, somliga har som unga seniorer kommit till klubben i jakt på en språngbräda att nå sin fulla potential. John Klingberg, David Rundblad, och Sebastian Aho är tre namnkunniga backar som fått sitt genombrott i Skellefteå AIK.

Inför kommande säsong tappade Skellefteå två offensiva backar i Jonathan Pudas och Filip Berglund Med dessa två tapp har manegen därför krattas för Adam Wilsby, som i föregående veckan draftades av Nashville Predators som 101 overall.

Först av allt får jag säga grattis till att du blev draftad – hur känns det att det blev Nashville ?

Ja, men det känns kul. Att jag blev draftad känns som ett kvitto på det hårda jobb jag lagt ner för att ta mig dit jag är nu. Jag hade haft ett antal klubbar som är intresserade, men kom som en kul överraskning att det blev just Nashville, jag visste att även Chicago var intresserade. Det verkar som en fin stad och bra klubb, kul med en klubb i USA. Men sen förstår jag att det inte är säkert att man kommer till NHL enbart för att du är draftad. Jag ser det mer som en rolig boost.

Blir draften något som man går och tänker på varje dag – eller hur har du själv hanterat det?

Ja, men det har såklart funnits i bakhuvudet, och mer inför denna säsong och mer aktuellt ju närmare draften man kommer. Men jag har försökt att hålla mitt fokus på det dagliga även om frågan om draften funnits där i bakhuvudet.

Förra året tog ju du ett stort språng i din utveckling - hur känns det att gå in i denna säsong utifrån egna/andra förväntningar med den säsongen i ryggen?

Ja, klar det blir skillnad inför denna säsong på mina förväntningar och andras förväntningar. Men det känns verkligen jättebra, jag fick en seniorsäsong. Jag har fått vara en del av ett seniorlag, och fått tävla mot äldre killar. Så det var verkligen ett perfekt steg att ta för mig. Jag fick en bra roll – och jag tog chansen jag fick, så det blev ett jätteroligt äventyr.

Och har din säsongsinledning varit med om du får säga det själv?

Första matchen var en riktigt skitmatch från min sida. Det gick det inte bra. Men sen har jag spelat upp mig och gjorde en bra match nu senast (Brynäs borta). Men det är skillnad mot allsvenskan. I SHL är spelarna ytterligare på en nivå i snabbhet och skicklighet, så allting höjs en nivå.

Hur gör man för att bibehålla sin roll – jag tänker att du hade en väldigt offensiv roll i Södertälje – vågar man köra på i samma roll eller känner du att du behöver anpassa dig mer i din nuvarande roll?

Nej, jag försöker spela mitt spel, och ta iniativ i spelet. Och jag känner att jag får mer och mer förtroende nu, så jag försöker hålla mig till mitt spel och det har känts bra hittills. Jag har spelat med Oscar Nilsson och det tycker jag fungerat bra.

Har du haft någon förebild själv av de unga backar som Skellefteå AIK fostrat som du själv har sett upp till?

Ja, David Rundblad är ju en av dom jag kollade på mycket när jag var yngre, och lite senare har jag kollat mycket på Sebastian Aho. Så det känns otroligt kul att få gå lite i samma fotspår som dom har gjort.

Hur har det varit att som ung kille flyttat från Stockholm till Skellefteå?

Ja, det är klart att det var en stor omställning att flyttat hit, framförallt skillnaden i storleken på städerna. Men jag trivs bra här. Det är nära till allting, så det är skönt. Jag har blivit väl omhändertagen här. Lars Marklund har betytt mycket för mig. Han har verkligen hjälpt mig och stöttat mig, vi har haft bra samtal som hjälpt mig att utvecklas som spelare.

Sedan intervjun gjordes har två matcher spelats, Växjö och Frölunda borta. Och jag tycker Wilsby gjort två riktigt bra matcher. Han klarar defensiven bra. Och han tar sig ur trångmål med en skridskoåkning som ser otroligt lätt och ger honom marginaler att spela sig konstruktivt ut ur många knepiga situationer. Och den offensiva uppsida som han är draftad för tycker jag visar sig allt mer och mer.

Adam har visat att han absolut har potentialen att bli ytterligare en spelande back som Skellefteå hjälper på vägen till NHL – närmare bestämt Nashville. Ett lag där många svenska spelare gjort avtryck, kanske kommer ytterligare en från Skellefteå inom en snar framtid.

En draft är såklart en markör på att du tillhör toppskiktet av lovande juniorer enligt scouternas bedömning, men det är långt ifrån ett givet att du kommer att skriva ett NHL-kontrakt, eller än mindre få spela i NHL om du mot alla statistiska odds skriver ett NHL-kontrakt.

Många blev kallade - få blev valda, ännu färre får se sin chans gå i uppfyllelse. Men en fingervisning om hur oddsen ser ut kan ändå genomgången av spelare som lämnat Skellefteå efter att ha skrivit på för NHL.

Den nedanstående listan visar statistiken fram till nattens draft. Statistiken, i den mån generaliseringar är möjliga av ett lags övergångar, visar att väldigt lite går att förutsäga om dina chanser till till NHL-spel som följd av du är draftad.

Chanserna är såklart bättre som draftad i jämförelse med ej draftad vid allt annat lika. Men skillnaden är inte så pass stor att det är en stark indikation på att du har superdåliga odds till en NHL-karriär som en odraftad spelare som ändå tillhör ett topplag i SHL. Resan till NHL kan se annorlunda ut för alla, alldeles oavsett vad draften säger.

• Statistiken visat att 7 av 25 spelare som lämnat Skellefteå AIK har gjort det utan att bli draftade (fetmarkerade)
• Statistiken visar att 7 av 25 spelare som draftades aldrig gjort en enda tävlingsmatch i NHL
• Spelare som Pär Lindholm, Bellemare, Melker Karlsson har gjort fler NHL-matcher än de flesta av sina draftade lagkamrater
• Alla spelare som är draftad i förstarrundan har spelat NHL-matcher.
• Mindre än hälften återfinns fortfarande i (eller är utlånad från ) en NHL-organisation (kursiva). Även om några få säkert kan komma att skriva nytt kontrakt innan nästa NHL-säsong.

Så summa summarum. Draften säger kanske en del om din potential i jämförelse med andra ej draftade jämnåriga spelare vid en viss tidpunkt. Men den säger inte jättemycket om en möjlig karriär i NHL, eller hur lyckosam du kan bli i ligan.

På vägen emellan draften kan så mycket hända med spelaren, spelarens potential eller konkurrenskraft att det skulle gå skriva en avhandling. Så draften kanske mer är att se som ett kvitto på att du kommit långt fram i jämförelse med många konkurrenter.

Men det är långt kvar till målet och draften är bara en första station för mellantiden. Att Adam Larsson skulle ha goda chanser till att bli bofast i NHL såg man komma tidigt, Men att Melker Karlsson skulle blir NHL-spelare såg nog ingen komma när han var i junioråldern. Resan till NHL är få förunnat, men vägarna dit är många även om draften är en fjäder i hatten.

Skellefteå AIK är en ledande förening för talangutveckling. Organisationen vill och vågar ge unga spelare chansen i SHL. Närmare hälften av alla spelare Skellefteå AIK har i sitt a-lag har fått sin hockeyutbildning i Skellefteå som juniorer och sen slussats vidare till a-laget direkt, eller via spel i en annan förening/liga. En av tränarna på hockeygymnasiet är Mikael Aaro. Tillsammans med Lasse Marklund utgör han två tredjedelar av tränarstaben i Skellefteås J-20 lag. Laget spelar i år i den nationella serien ”J-20 Nationell” i den norra divisionen. Säsongen har inletts med två raka bortamatcher mot Luleå, och lagen har vunnit en match var. Inför helgens matcher tog jag mig en pratstund på fredag förmiddag med Mikael för att höra hans tankar om juniorerna, deras spelarutveckling och vad som utgör den råda tråden i föreningens arbete med sina unga spelare.

Hur har arbetet med att forma årets lag sett ut givet denna speciella tid ?

Ja, jag tycker att vi klarat oss bra utifrån de omständigheter som varit. Killarna har tränat på hårt på egen hand under hela denna period som vi inte kunnat spela tävlingsmatcher. Vi hade ett uppehåll på en månad - men sen har vi kunnat köra på ungefär som vanligt fast med omtanke på att minimera smittorisken. Moment som brottning har strukits. Merparten av spelarna i J-20 tränar ju även med det nationella idrottsgymnasiet som jag tränar tre gånger i veckan. Där får vi slipa på individuella färdigheter och jobba mer individ fokuserat, medan vi på den träning som bedrivs inom ramen för J-20 får jobba mer utifrån lagspelet.

Skellefteå har inte nått slutspel de senaste säsongerna i J-20, men kommer i år med ett ganska ungt lag. Snittåldern är under 18 år – och många spelare har åldern inne för att både kunna spela J-18 och J-20. Men vad präglar årets trupp?

Vi har en stomme födda 2002 i laget som är väldigt talangfulla, vi har kvar samma målvaktspar (Hugo Marklund, Oscar Darnell) och vi har Elias Salomonsson, en spelare född 2004 – som har en enorm potential och som varit med oss på försäsongen. Men vi har även tappat William Persson till Rögle, annars är det mest spelare som passerat junioråldern som lämnat truppen. Sen har vi mångas spelare som varit med och spelat med a-laget och gjort det bra, som Simon Robertsson.

Hur jobbar du för att få ut max av individen och laget?

Något vi arbetar med i föreningen är ett dynamiskt ledarskap där vi har en tillåtande miljö. Med det menar jag att vi ska våga spela och att misstag kommer ske men då är det bara försöka igen och lära sig av situationen. Men för att utvecklas måste spelare få pröva annars stryper vi utvecklingen. Viktigast är att vi alltid arbetar efter att allt och alla kan utvecklas. Dels har alla olika förutsättningar och egenskaper som ishockeyspelare. Laget behöver alla komponenter där alla ska bidra med sina styrkor och utvecklas. En stor del är att det finns en bra tävlingskultur vilket ger bra utväxling på träning och match. En sådan som Oscar Eriksson tog exempelvis jättefina kliv under förra säsongen i sin utveckling, och det är ett kvitto på att allas resa kan se olika ut. Alla kanske inte hamnar i a-laget direkt. Men det gäller att jobba på utvecklingen hela tiden.

Hur ser tanken med Simon ut – spelar han med J-20 nu?

Han har spelat/tränat med a-laget och gjort det bra. Men nu har ju Nowick kommit till a-laget, så nu har han tränat med oss – och han kommer att spela ikväll mot Luleå för oss. Men som säsongen ser ut och med de speciella förhållanden som är nu kommer han och många andra att vara redo om a-laget behöver dom. Sen vill jag att dom inte bara ska spela – utan även våga ta för sig när chansen kommer. Jag tycker vi har en bra dialog i tränarteamet. Vi har ju gemensamma tränarmöten där vi går diskuterar praktiska upplägg, och så har vi även Nicklas Lundqvist som sportchef, så jag tycker kommunikationen lagen emellan fungerar bra.

Finns det någon motsättning mellan att ha individutveckling i fokus – men ändå ha ett gemensamt mål med att varje match ska vinnas?

Självklart finns viljan att vinna - men inte till vilket pris som helst. Jag tror ändå att i långa loppet kommer den filosofi vi valt att ge bäst utveckling på sikt för laget och individen. Därför blir inte alltid resultatet det primära. Utan kvittot för vårat arbete får när vi ser spelarna gå vidare i sina karriärer och spelar till sig ett a-lagskontrakt. Under min förra sejour som juniortränare jobbade jag ihop med Jan Erixon. Och han sa att ”det är egentligen vårat sm-guld”. Syftandes på dom eller de spelare som utvecklas i a-laget och blir tillräckligt utvecklade för att Skellefteå eller någon annan förening ska vilja satsa på spelaren i sitt a-lag. Jag själv blir lite extra stolt när jag ser spelare komma från J-20 till a-laget, det är en speciell känsla. Och det är med vetskapen om att alla spelare gjort olika resor i sin hockeyutveckling.

Du är utbildad lärare – har du för nytta av det i din roll som tränare?

Ja, jag jobbade som lärare i Karlskrona och jag tror det har varit till hjälp i min roll som hockeytränare. Dels för att jag tagit med mig att det finns så mycket som påverkar prestationen som sker utanför isen. I den åldern finns det så mycket annat i ungdomars liv som i slutändan kommer att påverka dom och den utveckling dom har som spelare. Det jag burit med mig är min tro på att alla kan utvecklas som individer. Allas resor behöver inte se likadana ut. Se på en sådan som Gustav Lindvall till exempel. Bara för att du inte får ett a-lagskontrakt direkt är det inte kört. Det gäller att hela tiden fortsätta jobba varje dag även om du etablerat dig som spelare. Ta en sådan som Jocke Lindström – när man ser honom varje dag jobba så hårt så förstår man också varför han är så bra. Han vill bli bättre varje dag.

Vad driver dig personligen till att jobba med juniorhockey i Skellefteå AIK?

En stor faktor är det framåtdriv som finns i gruppen, och att jag tycker det är en bra miljö både för spelarnas utveckling och min egen utveckling. Jag får jobba med människor och se dom utvecklas. Att se dom utvecklas är det som driver mig i min egen utveckling. Att få dom att förstå vikten av tålamod – och att det finns mer än en väg framåt i sin hockeykarriär, men det viktigaste är att få dom att förstå att det handlar om ett stort jobb. Och när man ser en sådan som Albin Sundsvik som tagit plats i a-laget ger det ett kvitto på frukten av ens eget arbete.

Med facit i hand blev fredagens returmatch lyckad. Laget vann en jämn match. Och av protokollet att döma var det många unga spelare som visade framfötterna. Det finns gott om talangfulla spelare med stor potential. Ett flertal spelare har provat på SHL-spel. Det finns spelare som Simon Robertsson och Elias Salmonsson som båda är i juniorlandslaget. Men också spelare som Arvid Mella och Kevin Kariander för att nämna några. Samtliga är spelare som varit i klubben sedan unga år. De senaste åren kanske inte laget nått ändra fram till medaljstriden. Men fortfarande fostras många spelare som har fått en bra utbildning och som slussats ut till att spela hockey på hög nivå. I dessa osäkra tider för elithockeyn känns det tryggt att Skellefteå jobbar långsiktig - och att klubben har två meriterade tränare och som fortsätter förvalta den juniorverksamhet som möjliggjort det senaste årtiondets framgångar för föreningen som helhet.

Premiären är historia. AIK blev fortsatt obesegrade i en seriepremiär och förlängde sitt fina premiärfacit. Skellefteå hade matchen i sin hand - men Leksand visade att dom var mentalt starka och kunde utnyttja ett Skellefteå som tyvärr inte kunde utnyttja det övertag laget hade, och stänga matchen. Men en match varar i sextio minuter - jag vet själv sedan jag släppte in en kvittering 19,59 mot Björklöven i ungdomens dagar.

Broberg visade storform

På plussidan efter premiären är det ungdomlig frejdighet som kommer först på tal. Philip Broberg visade att han kommer att bli en tillgång så länge han blir kvar i laget. Han svarade för tre poäng och slutade plus i två i +/- statistiken, och var allmänt en fröjd att beskåda. Om man brukar prata om svåra andraår, med stegrande förväntningar, visade han inget som gav anledning till någon oro. Duon Burström och Wingerli fyllde även poängkolumnen med tre pinnar i första matchen. Även om nu Burström snararare är SHL-veteran än ungdom i sammanhanget. Jonathan Berggren var inte mycket efter med två poäng. Tillsammans visade dom framfötterna i denna premiär framåt. Men bakåt fanns en del i övrigt att önska.

Skottkavalkad mot Skellefteås mål

AIK släppte till femtio skott i en premiär - det vittnar om att defensiven och försvarsspelet inte sitter ännu. Anfall är förstås bästa försvar, men utan att ta hedern av Leksand så väntar svårare matcher för Skellefteå där laget inte kommer att vinna om dom släpper in fyra mål. Så där hoppas jag veckan har resulterat i att analysera vad som kan göras bättre inför resterande femtioen matcher. Så i sin helhet var det mycket som var positivt med premiären - men det gav också tydliga besked om vad som inte var bra i spelet utan puck.

Matchen som skulle spelas mot Luleå idag blev framflyttad. Nästa match blir därför Örebro hemma på lördag. Hemmapremiär - och Skellefteå kommer att fylla hallen till en procent genom att fylla den med femtio personer. Kvällens norrlandsderby är istället Björklöven-Timrå i en sista förberedande match innan även hockeyallsvenskan kickar igång.

Med drygt ett dygn kvar tills pucken släpps nere i Leksand har jag valt att kika närmare på alla de matcher AIK spelat i premiären sedan återkomsten till SHL 2006/2007. I den första matchen efter återkomsten tog Skellefteå emot Brynäs på hemmaplan den 18 september 2006. Matchen slutade 3–3 efter full tid och gick till fem minuters förlängning, den blev dock mållös och 4232 åskådare fick se Skellefteå och Brynäs ta varsitt poäng. Till skillnad mot för detta nuvarande upplägg kunde en match sluta oavgjort den säsongen.

Jag har gjort en djupdykning i Skellefteås tidigare fjorton spelade premiärmatchen för att se vad vi kan lära oss av dessa premiärer. Resultatet visar att Skellefteå endast har förlorat en match på ordinarie tid på fjorton premiärmatcher, ett starkt facit, som gett ett snitt på två poäng per match exakt. Följande är facit.

Fördel Skellefteå

Resultatet visar att oddsen talar starkt för en seger imorgon. Leksand kommer att få slå ur underläge. Skellefteå kommer statistiskt sett att vinna matchen under full tid eller förlängning/straffar. Men premiärer är alltid premiärer. Och för Leksand kommer varje poäng att vara livsviktig för att slippa hamna på en jumboplats eller missat play-in/slutspel. För Skellefteås del handlar det om att fortsätta där dom avslutade förra säsongen och vinna fler matcher tidigare på säsongen än dom gjorde förra säsongen. Jag tror och hoppas på att Skellefteå kommer att vinna, knappast med stor marginal, men tre nya poäng läggs förhoppningsvis till raden av premiärsegrar. Skellefteå har inte förlorat en premiärmatch sedan 2014 och det finns ingen anledning att bryta trenden! En lång väntan till seriepremiär är nu inne på sist sista dygn, äntligen säger jag.

Att ge sig på ett tips av sluttabellen är väldigt svårt, men roligt. Det går att ett ganska bra hum om ett lags position efter hur laget ser ut på papperet men det är i slutändan på isen det avgörs. Att tippa placeringen mellan tummen och pekfingret kan vara lätt, men att pricka in den exakta placeringen är desto svårare. Jag brukar lägga upp ett hockeytips på jobbet, och det är sällan någon har mer än 3-4 rätt när tabellen ska tippas från första till sista placering. Men det är också en del av tjusningen. I år är det många lag som ser väldigt starka ut, det är väl egentligen bara Oskarshamn och Leksand som med all sannolikhet tvingas vara jumbotippade med all rätt. I toppen är många lag väl rustade. HV71 har värvat bra, Frölunda kommer inte att göra en mellansäsong till, och Skellefteå står väl rustade att vara med i toppen. Luleå kommer med all sannolikhet att fortsätta vara ett lag som visar varför dom är favorittippade av många. Men bakom okunskapens slöja följer nedan min sluttabell för denna säsongs resultat.

1, Frölunda

Frölunda hade en mellansäsong förra året. Har en vinnarcoach i Rönnberg, många fina värvningar, och har nu gjort två sena värvningar i Jens Olsson och Robin Alvarez. Nej, jag tror dom i kraft av både bredd och spets och revanschlusta slutar etta i år.

2, Luleå

Luleå är nog näst intill lika bra som förra året, men skillnaden är att Joel Lassinantti i står längst bak i målet. David Rautio är nästan lika bra, men bara nästan. Har ett komplett lag för en topplacering i SHL, men mer frågetecken för kapaciteten i slutspel. Men i Bulans lag kommer ingen undan oavsett om det är första eller sista omgången så laget kommer att bli kvar i toppen. Skillnaden på ett Luleå med eller utan Nils Lundqvist är oerhört stor - och där drog Luleå en lättnandes suck över att få ytterligare en säsong med Nils i laget

3, HV71

HV71 har visat att de kommer med att slagkraftigt lag till denna säsong, de körde över Djurgården i sin senaste försäsongsmatch, laget har är väl byggt av Johan Davidsson, och laget har två riktigt bra målvakter. En kedja med Lias Andersson - Anton Wedin och Christoffer Törngren som kommer att bära laget långt, och en backsida med både bredd och spets.

4, Färjestad

Avslutade förra säsongen urstarkt, och har tagit in Jesse Virtanen som förstärker backsidan rejält, men har å andra sidan tappat fjolårets poängligavinnare Marcus Nilsson. I mål återfinns Henrik Haukeland och på lån Arvid Holm vilket medför att Färjestad kommer att starta säsongen med ett ytterst kompetent målvaktspar. Laget blir som sämst fyra i grundserien.

5, Skellefteå

Kniper en topp fem placering i denna upplaga av SHL med minsta marginal. Har behållit sin stomme av spelare, och även hämtat Jonathan Johnsson från allsvenskan, och en kompetent andremålvakt i Arvid Söderblom. Backsidan är kanske det enda orosmolnet som gör att laget inte tar sig längre upp i tabellen i denna knivskarpa konkurrens. Laget har många yngre spelare som har potential att blomma ut rejält, skulle det ske blir Skellefteå ett lag som kan nå topp tre, men på förhand tror jag på denna placering.

6, Örebro

Örebro har öppnat plånboken inför denna säsong. Robin Kovacs och Emil Larsson, och en inlåning av Mathias Bromé. Addera att klubben säkert fick lasta upp ett lukrativt kontrakt för signaturen av Jonas Enroth så är det en storsatsning laget gör. Får Niklas Eriksson och Jörgen Jönsson ihop laget kan det bära långt. Men det minimala antalet egna produkter och många utländska spelare gör laget mer sårbart i när gruppen ska svetsas samma och eventuella motgångar kommer. Men hög potential.

7, Växjö

Sam Hallam sitter fortfarande tryggt, laget har värvat in Robert Rosen och Joel Persson som två namn som borde kunna bli topp tio i poängligan på respektive position. Laget blev tia förra året men kommer i år att vart fall bli ett lag på övre halvan av tabellen, men den spets som laget hade under sina guldår finns inte längre och laget tar sig till play in eller slutspel, men inte så mycket längre.

8, Djurgården

De blåvita har tunga tapp i Patrik Berglund och Linus Hultström. Dick Axelsson förlängde sitt kontrakt och får anses vara affischnamnet. In kommer även Mantas Armalis efter en misslyckad sejour i Skellefteå. Laget känns som ett typiskt mittenlag i år. Inte spetsiga nog att hota för en framskjuten plats, men inte ett lag som bör riskera sin SHL-plats i ett kvalspel.

9, Rögle

De grönvita laget från Ängelholm gjorde en stark fjolårssäsong men mattades av lite på slutet. Laget hade en härförare i Kodie Curran som blev backnamnet på allas läppar. Han har dock lämnat skeppet. Trion, Sjögren, Everberg, och Zaar kommer att få mycket speltid och förtroende. Kan Rifalk i målet göra en kanonsäsong kan det räck för en plats för den övre halvan varje fall.

10, Linköping

Fjolåret blev inte alls den nystart Linköping hoppats på, och jag har svårt att se att laget kommer att kunna bli ett lag för den övre halvan av tabellen. Nyligen lämnade Jonas Gustavsson oväntat truppen, men förstärkning har vart fall kommit med Filip Berglund och en Jonas Junland som finns med från start. Frågetecken finns på målvaktssidan och om tränarstaben kan leda laget i önskad riktning..

11, Brynäs

Efter en turbulent fjolårssäsong ska laget ta ett kliv framåt i år. Men med Anton Rödin på skadelistan på obestämd tid, och även Samuel Ersson är skadad gör att jag skriver ner Brynäs som ett lag för den nedre halvan av tabellen. Simon Bertilsson och Patrik Berglund kommer att dra ett tungt lass. Ska även bli intressant att se vad Adam Pettersson kan tillföra Brynäs. Men missar nog slutspel.

12, Malmö

Malmö har ett lag med många spännande namn som bröderna Westerholm och Helge Grahns, och offensivt tillskott finns med Händemark på lån och med Adam Brodecki. Men på det stora hela saknar laget den spets som krävs i SHL. Konkurrensen är stenhård då många spelare stannat kvar i ligan givet pandemins konsekvenser. Får tävla mot Rögle om bästa laget från Skåne.

13, Leksand

Klarade sig med nödrop och livlinor kvar i SHL. På papperet är Leksand bättre än vad denna rankning ger sken av, men det handlar om vinna matcher och komma ihop som lag, där fallerade Leksand förra året. Nu är Björn Hellqvist klar som tränare efter en minst sagt infekterad övergång från MODO. Även om laget är namnkunnigt osar ändå stämpeln bottenlag över laget.

14, Oskarshamn

Vad som ska rädda laget kvar detta år vet jag inte för allt smör i Småland. Möjligtvis det faktum att topplagen i SHL har dammsugit de allsvenska lagen på toppnamn. Men även Oskarshamn såg sin chans och värvade Joe Cannata från Björklöven. Laget kommer att få slita för varje poäng och får nog inrikta sig på kvalspel i år. Skulle jag tvingas satsa allt på ett kort vore det på att laget blir sist återigen.