Krister Holm är den mångårige målvaktstränaren i Skellefteå AIK som utvecklat föreningens målvakter sen mer än ett decennium tillbaka. På meritlistan finns ett JSM-guld 1991, dubbla sm-guld som tränare, och spel med både Skellefteå och Lejonström i gamla division ett.

Han ska krediteras en stor del i den positiva utveckling många målvakter fått under sin tid i Skellefteå AIK.

Andreas Hadelöv, Markus Svensson, Joacim Eriksson är tre målvakter som han tidigare utvecklat till att bli toppmålvakter i SHL. Och alla minns säkert vilken nivå Joni Ortio höll i Skellefteå.

Ytterligare ett kvitto på hans betydelse kom förra säsongen då Gustav Lindvall lyfte till ytterligare en nivå och utsågs årets målvakt i SHL.

För att ventilera lite målvaktstankar tog jag därför mig en pratstund med Krister Holm på fredag eftermiddagen – när laget satt på bussen mot Jönköping inför dagens match mot HV71.

Hur är läget i laget inför dagens match – ni har nu haft en veckas uppehåll från match – hur har det varit? Och hur är läget i truppen?

Jo, det är bra. Vi har haft en bra träningsvecka där vi kunnat köra på bra. Och vi har fått tillbaka både Nowick och Lirre som har varit frågetecken tidigare i veckan. Det är väl bra för ekonomin att vi får ett anpassat spelschema som gör att vi kan resa smartare – och att vi på så sätt sparar pengar.

Skellefteå senaste match var mot hemma mot Malmö förra lördagen. En match som Skellefteå förlorade efter att ha slarvat för mycket, och framförallt gett Malmö taktpinnen i första perioden, och slarva i tredje perioden.

Vad är din syn på Malmömatchen – och hur påverkar det spelet som målvakt med matchuppehåll, dom vill ju gärna vara i en "bubbla"?

Vi var såklart missnöjda med resultatet sist. Även om jag mest ser det avgörande målet som otur, och något som är väldigt osannolikt att det kommer att upprepas igen. Vi har därför ”slickat såren” denna vecka och kört på bra.

Målvakterna har kört egen fysträning med både kondition och två pass styrka på schemat, och en hel del målvaktsträning på is. Som målvakt vill man såklart att ha komma in i ”ett flow” där man spelar typ var tredje dag, så på så sätt är det inte idealiskt med ett sådant här uppehåll. Men det har ändå varit en bra träningsvecka.

Hur lägger du upp spelet med respektive målvakt – hur formas deras spelidé – hur tränar dom?

Jag försöker bygga ett spel som bygger på deras respektive styrka. Arvid är ju en lite större målvakt och kan leva lite mer på sin storlek. Medan Gustav är lite mindre – men otroligt kvick i sidled. Själva spelidén blir deras egen som dom får äga, men det blir en process där vi utvärderar och provar/förbättrar olika saker under säsongen gång.

Vi utvärderar alltid efter varje match där vi det kommer upp saker som jag sett eller som dom själva lyfter fram. Det kan vi ta med oss till träningen, eller till nästa match. Så det är en bra källa att utgå ifrån matchen och sen planera för nästa match eller nästa träning.

Sen inspireras dom av varandra. Arvid är väldigt duktig med klubban och aktiv runt eget mål. Det är något som Gurra vill utveckla i sitt spel.

Själva grundträningen blir densamma för att nöta in grunderna som alla målvakter utgår ifrån. Alla målvakter behöver jobba med punkter som returkontroll, inbrytningar osv. Sen är det ibland olika hur själva momentet tränas där målvakterna kan ha egna idéer om genomförandet på isen och där jag är lyhörd för olika upplägg.

Hur resonerar du om matchningen av målvakterna denna säsong?

Vi vill ha två målvakter igång – det är alltid grundtanken. Delas för att det ska vara hållbart över tid. Dels för att målvakterna ska kunna prestera när dom får chansen att spela.

Förra året fick Gurra såklart stå jättemycket. Men vi kunde även se att det tog på otroligt mycket eftersom han blev skadad under sluttampen av förra säsongen.

Så det behövs två målvakter som kan prestera, och det gäller att ge dom förutsättningar för det.

Hur sker själva processen ut när ni bestämmer vem som står matchen?

Jag har oftast en grundtanke om hur målvakterna ska spela. Och jag presenterar den idén för dom övriga i teamet, och oftast så säger dom andra att det låter som ett bra upplägg. Själva upplägget beror i sin tur på olika faktorer.

Hur spelschemat ser ut, hur mycket resor som tagit tid från träning, ibland hinner man knappt hem innan nästa match, och träningen blir eftersatt.

Det gäller att hinna hålla i träningen av grundspelet. Är det tätare matcher i en period byter vi mer och vice versa. Jag tycker processen är prestigelös. Och det är inte bara vi i teamet som kommer med infallsvinklar. Även Erik Forsell brukar ibland komma med värdefull input till planeringen av matchningen.

Målvakternas inledning av denna säsong tycker jag haft toppar och dalar. Söderblom har gjort det riktigt bra, men gjorde sin svagaste match sist. Medan Gustav Lindvall hade en lite trögare start och sen har haft en stigande formkurva.

Men överlag har målvakterna spelat klart godkänt. Lindvall har en räddningsprocent på 91,87 och Söderblom på 91,76. Lindvall har ännu inte nått fjolårssäsongens höjder.

Söderblom har hittills visat att han är en lätt oslipad diamant med hög potential. Med hjälp av Holms stöd och finslipning kan han bli ytterligare en målvakt som under sin tid i föreningen tar stora steg i sin utveckling.

Hur resonerar du om prestationerna som målvakterna haft hittills?

Jag tycker Arvid inlett ruggigt starkt, och sedan förra årets har Gurra såklart ett stort förtroendekapital som ger trygghet. Gurra har gett oss chansen att vinna, och har stulit matcher åt oss, även om det ännu inte är lika många matcher som förra säsongen som han varit avgörande faktorn.

Han är ruggigt stabil och det är häftigt att se hur hans driv tagit honom till denna nivå.

Men jag vill se oss som ett team. Se bara på handbollen där man byter målvakt, och låter dom hoppa in och bytas ut. Jag vill att vi ska jobba tillsammans, både på träning och match. Att vi ger varandra feedback och sporras av varandra.

Vad känner man som målvaktstränare när det blir en sådan succésäsong för Gurra? Årets målvakt, flest nollor, årets räddning mm….

Ja det är klart att det blir speciellt, och att det är extra roligt att jobba med en sådan kille. Jag har träffat Gurra på målvaktscamper sedan han varit 10–11 år gammal. Han har varit med hela vägen från ungdomslag, till elitsatsning via hockeygymnasiet.

Och sedan har jag följt honom på sin resa. Han har jobbat otroligt hårt. Han hade det tufft under sin sejour i Stockholm. Med småbarn, jobb på Arlanda, spel i Arlanda Wings.

Det är en tuff tillvaro som sliter – och sen han kom upp till Skellefteå har det såklart blivit än större trygghet för honom och hans familj. Men det är häftigt att se hur långt hans ruggiga driv med hårt jobb och tålamod tagit honom.

Hur inblandad var du i processen att få honom tillbaka till Skellefteå – var det du som ringde samtalet han väntat på, kanske drömt om…hur ser du på hans resa tills där vi är idag?

Jag hade ett par samtal med Gustav inför att han skulle återkomma hit. Jag var såklart inte den enda men jag hade ett par samtal med honom i samband med att han återvände.

Men sen han återvände så har han fått bättre möjligheter, mer tid familjen, och mer tid att vara förälder.

Jag tycker kanske att Gurra kanske hade lite för mycket respekt för Ortio under sitt första år i Skellefteå, säsongen 2016/2017. Det är lätt hänt att man står och beundrar den andre målvakten och att det kan nagga ens eget självförtroende när han spelar bra.

Men jag brukar försöka påminna om att det aldrig tar slut räddningar. Det är bara in och köra när man får chansen. Under andra året (2017/2018) var han stundtals till och med bättre än Ortio. Han var ruggigt bra det året.

Det får inte bli som i New York Ranges där i börja av nittiotalet när Vanbiesbrouck och Mike Richter inte kunde spela i samma lag då den förstnämnde inte klara av att se Richter storspela utan att själv påverkas negativt. Något som Jane Erixon berättat för mig.

John Vanbiesbrouck och Richter var två Rangers-målvakter som konkurrerade med varandra under tiden X:et var i klubben (83–93). Det hela slutade med att John lämnade Rangers i expansionsdraften när tradades till Florida Panthers som då var ett nytt lag i ligan.

Janne Erixon åkte hem från New York till Skellefteå för spel i division ett, men en trasig rygg satte stopp för hans tid i Skellefteå. Även om han mäktade med tolv poäng på tretton matcher innan han abrupt tvingades avsluta karriären blott trettioen år gammal.

Med Mike Richter i målet vann Rangers cupen 1994, året efter Vanbiesbrouck och X:et lämnat laget. Vanbiesbrouck ledde Florida Panthers till cupfinal 1996, men vann aldrig själv Stanley Cup. Richter blev kvar i Rangers till år 2003 innan karriären var över. Det är kanske lite målvaktsnostalgi för någon som precis som jag bläddrade i hockeypärmar på 90-talet.

Och hur ser du på dom två sista säsongerna för Gurra?

Säsongen 2018/2019 – så var det Mantas som klev in och presterade bra, och det var naturligt att han tog över mer. Lindvall skadade ju sig under senare halvan av säsongen, och när han väl var tillbaka var det Mantas som spelade.

Men sen förra säsongen så blev det lite tvärtom att Gurra fick ta förstaspaden eftersom Mantas kom tillbaka efter sin operation. Och då var han ruggigt stabil i sitt spel. Men man märker också att man måste vara två målvakter, Gurra blev ju skadad mot slutet.

Jag påminns anekdotiskt på tal om ”teamarbete” om hur vi var ett målvaktspar i AIK:s 82 or, och när det var seriefinal i U13 mot CRIF så valde plötsligt tränaren att sätta in Johan Backlund som överårig när ordinarie målvakten var sjuk och jag var backup...

Gjorde dom det – ja det är för dåligt. Man får inte bli för sugen på att vinna i tidig ålder, så viktigt är det inte pojkhockey. Som X:et sa, ”det är inte vi ledare som ska se bra ut ikväll, det är grabbarna som ska se bra ut om några år”. Så det var illa – jag hoppas vi blivit klokare.

En sak jag funderat lite över är varför målvakterna, i många lägen enligt mig, går ned på knä för tidigt och i lägen som jag själv upplever som ”olämpliga. ” Jag tänker på målet Gurra släppte in mot Oskarshamn eller Wingerlis mål i slutsekunden mot Linköping.

Ja, jag kan hålla med om att det ibland droppas för tidigt på knä, och att målvakterna har för dåligt tålamod. Ofta tror jag det handlar om att målvakten vill gå ner och leta pucken med blicken. Målet Gurra släppte in så såg han inte pucken då skytten skjuter mellan benen på en täckande back och över axeln.

Lundström i Linköping vill nog bara gå ner och täcka så mycket som möjligt i blockande ställning när han inte har koll på pucken.

I dagens hockey handlar mycket om att målvakterna får trafik på sig och därför måste leta pucken med blicken. Det är svårt att göra mål på en målvakt som inte är skymd.

Var hämtar du själv inspiration som målvaktstränare ifrån?

Jag kollar mycket NHL, och följer en del via sociala medier på sociala medier och så, men framförallt så kommer min inspiration från andra målvakter. Jag har själv aldrig uppfunnit en räddning.

Och vem blir målvaktsvalet mot HV71 ?

Ja, vi brukar inte släppa målvakterna innan match, mest för att inte ge onödiga fördelar till motståndarna. Men vi har redan bestämt vem som står. Men jag tror du som har bra koll nog vet vilken målvakt vi spelar imorgon.

Jag har ju själv scoutat båda målvakterna i HV71 inför matchen och gjort en skottkarta som vi tar med oss inför matchen.

Det var allt om målvakter, för den här gången...

Många är de unga spelare i Skellefteå AIK som redan i junioråldern blivit bofasta i a-laget. Listan på unga spelare som redan i tidig ålder gjort avtryck i högsta seriens poängprotokoll kan därför göras lång. Men denna resumé nöjer sig med att titta på namnen som är topp tio i grundseriens total. Det går självfallet mäta poängen ur olika synvinklar, per säsong, eller bara totalt osv. Men denna lista rangordnas utifrån poängsnittet som dessa spelare haft i Skellefteå AIK, medan de fortfarande var juniorer.

Axel Holmströms snitt i topp

Axel Holmström har det högsta poängsnittet, och näst mest gjorda poäng av samtliga spelare i Skellefteå. Axel slog igenom säsongen 2014/2015 endast arton år gammal, då han gjorde 20 poäng i grundserien, och 18 poäng i slutspelet. Han skuggas närmast av Jacob Olofsson som gjorde ett starkare avtryck förra säsongen än vad han gjort denna säsong fram till han nyligen lämnade Skellefteå för spel i Timrå IK.

Tim Erixon har flest poäng

Noterbart är att Tim Erixon har flest gjorda poäng av alla, och är den back med bästa poängsnittet. Han har spelat hela 140 matcher medan han fortfarande räknades som junior. På dessa matcher gjorde han 0,31 poäng/match. Det är ett snitt som är högre än det han nu har i SHL som senior, med en säsong i Växjö i bagaget.

Tims poängsnitt även bättre än det snitt kompisen och forne lagkamraten David Rundblad hade som junior i a-laget. Både Tim och David kom in i a-laget ungefär vid samma tidpunkt, även om det skiljer ett år mellan dom.

Tims fina siffror placerar han även före bofasta NHL-backar som John Klingberg och Adam Larsson. Noterbart är att samtliga backar på listan spelar eller har spelat i NHL.

Jonatan Berggren är topp tre bland forwards

Poängsprutan Jonathan Berggren har trots de två föregående säsongernas skadeproblem totalt 50 matcher i SHL som junior. Med det är hans snitt bland top-tre av forwards.

Jämfört med den explosionsartade utvecklingen denna seniorsäsong är Berggrens snitt som junior mer blygsamt. Och under Axel Holmströms och Jacob Olofssons för spelare som ännu är i junioråldern.

Berggren och Eriksson - en har exploderat den andre stagnerat

Berggrens snitt som förstaårssenior ligger än så länge på 1,12 poäng/match. Vilket är smått otroligt. Hans radarpartner från J-20 Albin Eriksson finns också med på listan som sista forward. Då ska man ha i åtanke att Albin inte gjort ett enda mål i SHL sedan han bytte Skellefteå mot Färjestad. Och att hans poängskörd dalade markant förra säsongen.

Elias Pettersson har (näst) bästa poängsnittet

Om vi leker med tanken att jämföra Skellefteåspelarnas statistik med samtliga juniorspelarna i SHL för samma tidsperiod återfinns ingen spelare från Skellefteå AIK i toppen för poängsnittet. Noterbart är att En Frölundaspelare har gjort två poäng på sin första och enda SHL-match som junior. Matematiken ger honom 2p/match. Men en match säger inte (nog) mycket.

Bakom den denna "tvåpoängsspelare" finns Elias Pettersson som på sina 44 matcher som junior satte ett avtryck med 56 poäng på 44 matcher, motsvarande 1,27 poäng/match. Det är med en stor marginal det bästa som en junior haft i SHL. Både i snitt men även totalt på en säsong.

Några kända namn som "saknas" på listan

Kända namn som Oscar Lindberg, Melker Karlsson eller Viktor Arvidsson bland forwards, och Nicklas Burström bland backar, hamnade alla utanför listan men har sedan gjort betydligt mer poäng i seniorkarriären.

Föga förvånande visar detta på att ett högt poängsnitt är en bra markör för din potential, men att många ändå kan utvecklas till poängproducerande spelare lite senare i karriären.

Några blir lyckosamma tidigt - men möter sen motgångar

Vice versa blir några juniorer oerhört lyckosamma tidigt, men får senare av olika anledningar svårare att upprätthålla det poängsnitt som junioråren gav. Jag tänker då på spelare som Albin Eriksson eller Axel Holmström som tidigt fått ett tidigt genombrott men fått det svårare sen. Även om dom båda har många säsonger kvar av karriären att nå tidigare höjder i poängprotokollet.

Underifrån finns spännande spelare som Simon Robertsson och Elias Salomonsson för att nämna två. Förhoppningsvis kan fler offensivt lagda spelare komma in i a-laget och göra avtryck i poängprotokollet. Men tills vidare får dessa namn stå tio i topp och vi får minnas deras genombrott på högsta nivå. Elias Petterssons rekord blir väl i det närmaste omöjligt för någon att slå. Men att drömma om ett nytt spännande namn på top-tio känns rimligt.

En kvällsmatch på en måndag hör inte till vanligheten. Men ikväll spelas Djurgården-Skellefteå, en tidigare uppskjuten match. Skellefteå kommer till spel med en hemmaseger mot Växjö, och sist en bortaseger mot Oskarshamn. Djurgården har på sina två sista matcher en hemmavinst mot Linköping och sist en klar bortaförlust mot Färjestad. Då tabellen är så pass haltande är poängsnittet kanske mer talande än poängsumman och tabellplaceringen. Djurgårdens poängsnitt är 1,1 per match och Skellefteås är 1,5. Fördel Skellefteå för den som räknar poängsnitt istället för tabellplacering.

Pendlande prestationer

Förra året vann Skellefteå 3 av 4 matcher mot Djurgården, varav två segrar kom på hemmaplan och en seger på bortaplan. Lagen har dock inte mötts ännu denna säsong. Så för Skellefteås del innebär kvällens match att vi mött samtliga lag minst en gång. Djurgården har två raka segrar på hemmaplan och jagar såklart sin tredje raka hemmaseger.

Problemet som båda lagen dock har mer eller mindre är att lagets pendlar väldigt mycket i sina prestationer. Men framförallt är Djurgården i behov av att ta poäng för att inte tappa mark i tabellen och undvika krisstämpeln.

Djurgården har signat Rhett Rakhshani.

Djurgården har nyss signat Rhett Rakhshani. En spelare som naturligtvis ska tillföra Djurgården en offensiv dimension. Rhett är en spelare för en första eller andralina och blir naturligtvis intressant att följa. Vad kommer han i för form - och vad kan han tillföra kvällens hemmalag återstår att se. Potentialen är hög - men det kan med all säkerhet ta ett tag att åter finna formen och göra avtryck i poängprotokollet. Han anländer i slutet av november - med kontrakt över resten av säsongen. Djurgården behöver en offensiv kraft med tanke på hur laget inlett SHL, och dels eftersom dom kan få ett antal spelare som är högaktuella för JVM-spel.

Skellefteå jagar Melker Karlsson

I Skellefteå ryktas det om att Jacob Olofsson är på väg att lämna. Med skadeproblem, och svårigheten i att finna en roll som han själv vill spela i och den tränarna gett honom, ser han ut att lämna för Timrå IK. Ikväll återfinns han inte i laget som åker ner till huvudstaden, ett tecken på vad som är i görningen även om Skellefteå AIK anger medicinska skäl som orsak.

Med tanke på att han spelar på ett rookie-kontrakt torde hans billigt vara relativt billigt att ta över. Skellefteåfansen hoppas därför på Melker Karlsson. Melker som spelat med en ordinarie tröja i San-Jose Sharks under ett flertal säsonger är naturligtvis en drömvärvning för fansen. En egen produkt i bra ålder, på rätt position. I dagens norran.se är sportchef Erik Forssell fåordig. Här pågår säkert en intensiv dialog. Skellefteå behöver uppgradera centersidan, och Melker Karlsson behöver ett lag att spela i. Frågan är väl till vilken lön Melker kan tänka sig spela, och vad Forssells förhandlingsutrymme är. Fortsättning följer.

Kvällens spaningar

Nowick & Morley har endast två poäng tillsammans. Och är båda på minusskalan i +/- statistiken. Varför lossnar det inte för duon?

Linus Andersson i DIF var en pålitlig målskytt i Skellefteås juniorer - spelar ikväll för första gången på seniornivå mot laget han SHL-debuterade i. Han kan säkert ha extra tändvätska i kvällens match. Gör mål ikväll ?

Mantas Armalis har ännu inte fått spelet att stämma efter sin flytt från Skellefteå till Djurgården. Han står på 3,66 insläppta i snitt och en räddningsprocent på 88,79 %. En statistik som inte imponerar. Vaktar båsdörren ikväll ?

Marcus Högström som även spelat i Skellefteå, är sin vana troget en av dom som spelar mest/match i hela SHL med 23:11 min/match. Brukar alltid vara extra laddad mot Skellefteå och spelar ofta på gränsen. Gör avtryck i både poäng och utvisningskolumnen ikväll ?

JVM-aktuella spelare i Skellefteå är Albin Sundsvik, och i Djurgården finns William Eklund, Alexander Holtz, Albin Grewe, Oscar Björnfot, och Oscar Bjerselius. Vem går vinannde ur kvällens strid ?

Oscar Möller - står på 0 mål trots mer än 50 skott på mål, men mål blir det inte hur nära det än är. Måste givetvis vara frustrerande för en spelare som gjorde 20 mål 2019/2020. Kommer säsongens första mål denna afton ?

.......................................................................................................................................................................................................................................................

Matchtips: 2-4 till Skellefteå

I SHL:s första kvart har nya vindar blåst i Skellefteå AIK. I toppen av skytteligan finns inte Oscar Möller eller Joakim Lindström som vi vant oss. Vid förra årets hade Joakim Lindström sex mål på de inledande fjorton omgångarna. Oscar Möller hade gjort tre mål. Gemensamt har duon endast gjort på två av nittio avslut på säsongens inledande tretton matcher. Det motsvarar 2,2 % av skotten.

Fröden/Wingerli sticker ut i statistiken

Istället är det duon Fröden/Wingerli som sticker ut med fjorton mål på femtionio skott. Motsvarande 23,3/hundra skott på mål. Nu har det endast avverkats tretton matcher, men siffrorna är ganska anmärkningsvärda. Joakim Lindström har bara 4,2 mål/hundra skott och har därför haft den näst sämsta utdelningen i laget av alla målskyttar. Endast Philip Broberg har en marginellt sämre utdelning på sina skott på mål av spelare som gjort mål denna säsong.

Möller enda mållösa spelare på top-tio listan i SHL

Oscar Möller har trots sina 42 skott på mål inte gjort mål ännu. Detta gör honom utan konkurrens till den spelare i SHL som skjutit mest men fortfarande står utan mål. Förra året hade Möller en utdelning som motsvarar mål på 13/100 skott på mål. Med samma procentuella utdelning som förra året hade han gjort fem mål på årets första tretton matcher. Men nu fungerar inte hockey enligt ett helt förutbestämt mönster av en normalfördelning. Särskilt inte efter 1/4 av seriespelet. Men det är inte mindre intressant för det när förra årets bästa målskytt är mållös än så länge.

Wingerli och Fröden ligger långt över snittet.

Duon Wingerli/Fröden har varit extremt långt utanför den genomsnittliga utdelningen med 10,6 mål/100 skott på mål. Det är starka siffror även om antalet matcher bara är tretton. Föregående säsong hade dom ett snitt på 17mål/100 skott på mål. Duon har med andra ord fått en kanonstart på säsongen med en utdelning långt över den genomsnittliga. Men ingen av dom återfinns på en top-tio lista över spelarna med flest skott på mål.

Skotten ger inte utdelning

Med en utdelning på 4,2 mål/100 skott krävs att Jocke skjuter 380 skott denna säsong för att komma upp i sina sexton mål. Förra året sköt han jämförelsevis 142 skott på mål. Hur många skott Möller måste skjuta för att göra ett mål står ännu oklart. Men 2019/2020 sköt han 20 mål på 152 skott. Han har i år skjutit 3,4 skott/match i år och noterades för 3,04 skott på mål/match förra säsongen. Han har alltså skjutit mer - men gjort noll mål på sina 48 skott på mål. .

Det var ett tvärsnitt av skottstatistiken. Det går naturligtvis bryta ner allt i ännu mer specifika nyckeltal för skott i skottsektorn, i förhållande till istid mm. Men det kan inte få utrymme här och nu inför kvällens match. Linköping ligger sist i en haltande tabell, och kanske finns det goda chanser att göra en nystart på bortaplan för både nummer #10 och 45 #. Tre poäng och en bättre utdelning för denna duo är att önska.

Bert vill väcka liv i LHC

Jag tror Skellefteå kommer att rivstarta och visa att dom inte tänker börja lika svagt som dom avslutade före landslagsuppehållet. Men Bert kommer att göra allt för att väcka laget som inte spelat på tre veckor. Sista matchen var mot just Skellefteå som gick till förlust. Se en inför-intervju med Bert här.

Matchtips: 3-4 efter full tid

Nej det ville sig inte för Skellefteå i sista matchen före uppehållet. Ytterligare en förlust adderades till till raden när hemmalaget vann med 3-2. Med fyra raka förluster avslutar laget första kvarten av serien väldigt svagt. Det lämnar många frågetecken som laget behöver analysera under det tio dagar långa uppehållet som nu väntar. Några viktiga punkter måste förbättras för att lagets prestation ska nå en jämnare nivå över tid. Det känns som laget har stor potential - men det krävs att mer än en kedja, som gjort dundersuccé, kan bidra offensivt.

Tunn backsida

Gårdagens förlust blev ytterligare ett bevis på att Skellefteå inte lyckas förvalta spelövertag. Mot Örebro kom laget ut väldigt hårt och hade ett puckövertag i första halvan av inledningsperioden. Men utdelningen uteblev och sen kunde Örebro förvalta sitt första läge och tar ledningen. Hemmalaget kommer in i matchen och trycker ner Skellefteå resten av perioden. Trots en till synes stark sistaperiod kunde Örebro stå emot Skellefteås jakt på en kvittering.

Sen ska det sägas att Örebro är väldigt starka på puck och är ett bra lag. Skellefteå fick stundtals jaga väldigt mycket puck. Att förlora borta mot Örebro svider. Men det är ingen lätt match. Men några saker blev uppenbara i matchen. För det första att laget har en backsida som saknar bredd.

Med Arvid Lundberg på sjuklistan - blir det väldigt tydligt att backsidan blir väldigt sårbar. Backtrion Burström, Broberg och Granberg har inte kommit upp en nivå som speglar deras kapacitet och speltid.

Med en tunn backsida har laget inte fått det defensiva spelet att stämma i slutet. Och till synes enkla mål har duggat tätt.

En klyfta i poängproduktionen

För det andra är det tydligt att udden framåt saknas när inte landslagstrion chippar in. Topptrion Fröden-Wingerli-Berggren har tillsammans stått för 40 poäng. Medan en annan offensiv trio Möller-Lindström-Johnsson stått för 12 poäng vilket visar på den klyfta som finns mellan de spelare producerat över förväntan och de som inte producerat enligt förväntan.

Skellefteå kan inte förlita sig enbart på en kedja. Därför måste fler spelare visa att de kan bidra framåt. Att Jocke Lindström och Oscar Möller bara gjort två mål tillsammans på nittio skott på mål vittnar om att de båda haft onormalt dålig utdelning.

Men det visar även att de inte tagit sig till de klara målchanser som vi är vana att se duon förvalta. I kombination bidrar dessa två faktorer till ett målmässigt utfall som sticker ut i negativ bemärkelse.

Coacha mer !?

Det jag och enligt min uppfattning mer än mig efterlyser är aktivare coachning. Våga ge heta spelare mer speltid i avgörande lägen. Våga minska speltiden på spelare som inte når sin potential. Oavsett vad dom heter, eller vilken status dom har, eller vad tidigare gjort.

Om det så innebär att minska Jockes speltid, låta Berggrens lina spela mer i powerplay. Låta Arvid Söderblom spela fler matcher i rad, eller låta en formsvag Broberg spela mindre och Oscar Nilsson mer. Den senare fick rättmätigt mest istid mot Örebro.

Sen ska det till coachernas försvar sägas att sjukdomar i truppen bidragit till att begränsa handlingsutrymmet. Men alldeles oavsett tycker jag att det över tretton matcher coachas alldeles för konservativt.

Sänd signaler

Det är den typen av coachning jag efterlyser mer av. En coachning som sänder signaler. Sen är största fördelen med en tränartrio också den största svagheten. Det finns sex ögon som ser allt. Men det är tre personer som under brinnande match ska samverka om vad nästa drag är, även om alla har sina vart fall på förhand givna roller. Därför saknar jag en tydlig ledare utan förminska någon av nuvarande trios kompetens. Men ibland behöver någon peka med hela handen när spelet haltar.

Lägligt uppehåll

Uppehållet kommer lägligt. Det finns mycket som kan bli bättre som sista fyra matcherna gestaltat sig. En svajig defensiv och en offensiv där många spelare haft en motig säsongsinledning poängmässigt har kastat grus i maskineriet. Så detta blir en välbehövlig tio dagars time-out där Skellefteå laget justera både träning och taktik samtidigt som dom slickar såren efter denna förlustsvit.

Efter uppehållet hoppas jag laget komma tillbaka till ett spel med en högre lägstanivå - och som ger fler poäng per match, där fler spelare bidrar framåt. En mörk årstid väntar - men jag hoppas Skellefteå kan avsluta året med fler ljusglimtar när denna time-out är över. Potentialen i laget ser jag som minst lika bra som förra året, men förhoppningen är att fjolårets hastigt omväxlande prestationer under första halvan av serien inte skulle göra sig mer påminda denna säsong.

Skellefteå har haft en motig vecka med två förluster på hemmaplan. Suddensförlust borta mot Malmö, och tvåmålsförlust hemma mot överraskningen Oskarshamn. Det svartgula laget har därför halkat neråt i tabellen. Ett facit på 19 poäng på 13 matcher ger laget en sjätteplacering i skuggan av Örebro som har parkerat på femte plats.

Det rödvita hemmalaget har även två spelade matcher med en vinst mot Brynäs och en förlust mot Frölunda i resultatraden. Men laget har tagit poäng i samtliga fem hemmamatcher.

För Skellefteås är det jätteviktigt att ta poäng i kvällens möte. Med tre raka förluster, ett spel som ur min synvinkel varit både dåligt och ineffektivt vill laget gå till uppehåll med en bra match i ryggen. Bakom trion Berggren-Wingerli-Fröden, som överträffat allt förväntningar har många frågetecken hopats sig. Många förväntade offensivt bärande spelare har haft en höst som inte satt förväntade avtryck i poängprotokollet.

Många skott - få mål för toppduon

Joakim Lindström och Oscar Möller har tillsammans enbart gjort två mål tillsammans vilket inte ligger i linje med vad som rimligen kan förväntas. Med 87 skott och två mål är utdelningen helt utanför normala ramar. En avtagande poängproduktion var kanske väntat. Men denna knappa utdelning dåligt var svårt att se. Men vi ska komma ihåg att det här bara är första fjärdedelen av säsongen. Så det är inte rimligt att dra mer slutsatser om detta, annat än statistiken bara kan bli bättre utifrån grundläggande sannolikhetslära.

Kan Skellefteå hitta en jämnare nivå i spelet och få igång fyra formationer som kan bidra i båda riktningarna finns på papperet ett topplag, men dipparna i spelet har satt käppar i hjulet. Förhoppningsvis kan laget studsa tillbaka och avsluta på ett sätt som ger lite ljus denna sista oktoberdag. Oavsett matchens utgång kommer uppehållet lägligt. Tid till att samla trupperna och sätta vägen mot ett jämnare spel. I laget finns talang och rutin i överflöd. Det gäller bara att alla kugghjul gemensamt bidrar till att sätta lagets prestation i förarsätet och motståndarna i baksätet.

Örebro får anses vara favoriter på hemmaplan – men jag hoppas laget tar sig samman och gör en bra prestation över minst sextio minuter och sätter sig i förarsätet inför uppehållet med fler poäng än vad dom kom ned med.

*(Better than a monkey)