Med drygt ett dygn kvar tills pucken släpps nere i Leksand har jag valt att kika närmare på alla de matcher AIK spelat i premiären sedan återkomsten till SHL 2006/2007. I den första matchen efter återkomsten tog Skellefteå emot Brynäs på hemmaplan den 18 september 2006. Matchen slutade 3–3 efter full tid och gick till fem minuters förlängning, den blev dock mållös och 4232 åskådare fick se Skellefteå och Brynäs ta varsitt poäng. Till skillnad mot för detta nuvarande upplägg kunde en match sluta oavgjort den säsongen.

Jag har gjort en djupdykning i Skellefteås tidigare fjorton spelade premiärmatchen för att se vad vi kan lära oss av dessa premiärer. Resultatet visar att Skellefteå endast har förlorat en match på ordinarie tid på fjorton premiärmatcher, ett starkt facit, som gett ett snitt på två poäng per match exakt. Följande är facit.

Fördel Skellefteå

Resultatet visar att oddsen talar starkt för en seger imorgon. Leksand kommer att få slå ur underläge. Skellefteå kommer statistiskt sett att vinna matchen under full tid eller förlängning/straffar. Men premiärer är alltid premiärer. Och för Leksand kommer varje poäng att vara livsviktig för att slippa hamna på en jumboplats eller missat play-in/slutspel. För Skellefteås del handlar det om att fortsätta där dom avslutade förra säsongen och vinna fler matcher tidigare på säsongen än dom gjorde förra säsongen. Jag tror och hoppas på att Skellefteå kommer att vinna, knappast med stor marginal, men tre nya poäng läggs förhoppningsvis till raden av premiärsegrar. Skellefteå har inte förlorat en premiärmatch sedan 2014 och det finns ingen anledning att bryta trenden! En lång väntan till seriepremiär är nu inne på sist sista dygn, äntligen säger jag.

Att ge sig på ett tips av sluttabellen är väldigt svårt, men roligt. Det går att ett ganska bra hum om ett lags position efter hur laget ser ut på papperet men det är i slutändan på isen det avgörs. Att tippa placeringen mellan tummen och pekfingret kan vara lätt, men att pricka in den exakta placeringen är desto svårare. Jag brukar lägga upp ett hockeytips på jobbet, och det är sällan någon har mer än 3-4 rätt när tabellen ska tippas från första till sista placering. Men det är också en del av tjusningen. I år är det många lag som ser väldigt starka ut, det är väl egentligen bara Oskarshamn och Leksand som med all sannolikhet tvingas vara jumbotippade med all rätt. I toppen är många lag väl rustade. HV71 har värvat bra, Frölunda kommer inte att göra en mellansäsong till, och Skellefteå står väl rustade att vara med i toppen. Luleå kommer med all sannolikhet att fortsätta vara ett lag som visar varför dom är favorittippade av många. Men bakom okunskapens slöja följer nedan min sluttabell för denna säsongs resultat.

1, Frölunda

Frölunda hade en mellansäsong förra året. Har en vinnarcoach i Rönnberg, många fina värvningar, och har nu gjort två sena värvningar i Jens Olsson och Robin Alvarez. Nej, jag tror dom i kraft av både bredd och spets och revanschlusta slutar etta i år.

2, Luleå

Luleå är nog näst intill lika bra som förra året, men skillnaden är att Joel Lassinantti i står längst bak i målet. David Rautio är nästan lika bra, men bara nästan. Har ett komplett lag för en topplacering i SHL, men mer frågetecken för kapaciteten i slutspel. Men i Bulans lag kommer ingen undan oavsett om det är första eller sista omgången så laget kommer att bli kvar i toppen. Skillnaden på ett Luleå med eller utan Nils Lundqvist är oerhört stor - och där drog Luleå en lättnandes suck över att få ytterligare en säsong med Nils i laget

3, HV71

HV71 har visat att de kommer med att slagkraftigt lag till denna säsong, de körde över Djurgården i sin senaste försäsongsmatch, laget har är väl byggt av Johan Davidsson, och laget har två riktigt bra målvakter. En kedja med Lias Andersson - Anton Wedin och Christoffer Törngren som kommer att bära laget långt, och en backsida med både bredd och spets.

4, Färjestad

Avslutade förra säsongen urstarkt, och har tagit in Jesse Virtanen som förstärker backsidan rejält, men har å andra sidan tappat fjolårets poängligavinnare Marcus Nilsson. I mål återfinns Henrik Haukeland och på lån Arvid Holm vilket medför att Färjestad kommer att starta säsongen med ett ytterst kompetent målvaktspar. Laget blir som sämst fyra i grundserien.

5, Skellefteå

Kniper en topp fem placering i denna upplaga av SHL med minsta marginal. Har behållit sin stomme av spelare, och även hämtat Jonathan Johnsson från allsvenskan, och en kompetent andremålvakt i Arvid Söderblom. Backsidan är kanske det enda orosmolnet som gör att laget inte tar sig längre upp i tabellen i denna knivskarpa konkurrens. Laget har många yngre spelare som har potential att blomma ut rejält, skulle det ske blir Skellefteå ett lag som kan nå topp tre, men på förhand tror jag på denna placering.

6, Örebro

Örebro har öppnat plånboken inför denna säsong. Robin Kovacs och Emil Larsson, och en inlåning av Mathias Bromé. Addera att klubben säkert fick lasta upp ett lukrativt kontrakt för signaturen av Jonas Enroth så är det en storsatsning laget gör. Får Niklas Eriksson och Jörgen Jönsson ihop laget kan det bära långt. Men det minimala antalet egna produkter och många utländska spelare gör laget mer sårbart i när gruppen ska svetsas samma och eventuella motgångar kommer. Men hög potential.

7, Växjö

Sam Hallam sitter fortfarande tryggt, laget har värvat in Robert Rosen och Joel Persson som två namn som borde kunna bli topp tio i poängligan på respektive position. Laget blev tia förra året men kommer i år att vart fall bli ett lag på övre halvan av tabellen, men den spets som laget hade under sina guldår finns inte längre och laget tar sig till play in eller slutspel, men inte så mycket längre.

8, Djurgården

De blåvita har tunga tapp i Patrik Berglund och Linus Hultström. Dick Axelsson förlängde sitt kontrakt och får anses vara affischnamnet. In kommer även Mantas Armalis efter en misslyckad sejour i Skellefteå. Laget känns som ett typiskt mittenlag i år. Inte spetsiga nog att hota för en framskjuten plats, men inte ett lag som bör riskera sin SHL-plats i ett kvalspel.

9, Rögle

De grönvita laget från Ängelholm gjorde en stark fjolårssäsong men mattades av lite på slutet. Laget hade en härförare i Kodie Curran som blev backnamnet på allas läppar. Han har dock lämnat skeppet. Trion, Sjögren, Everberg, och Zaar kommer att få mycket speltid och förtroende. Kan Rifalk i målet göra en kanonsäsong kan det räck för en plats för den övre halvan varje fall.

10, Linköping

Fjolåret blev inte alls den nystart Linköping hoppats på, och jag har svårt att se att laget kommer att kunna bli ett lag för den övre halvan av tabellen. Nyligen lämnade Jonas Gustavsson oväntat truppen, men förstärkning har vart fall kommit med Filip Berglund och en Jonas Junland som finns med från start. Frågetecken finns på målvaktssidan och om tränarstaben kan leda laget i önskad riktning..

11, Brynäs

Efter en turbulent fjolårssäsong ska laget ta ett kliv framåt i år. Men med Anton Rödin på skadelistan på obestämd tid, och även Samuel Ersson är skadad gör att jag skriver ner Brynäs som ett lag för den nedre halvan av tabellen. Simon Bertilsson och Patrik Berglund kommer att dra ett tungt lass. Ska även bli intressant att se vad Adam Pettersson kan tillföra Brynäs. Men missar nog slutspel.

12, Malmö

Malmö har ett lag med många spännande namn som bröderna Westerholm och Helge Grahns, och offensivt tillskott finns med Händemark på lån och med Adam Brodecki. Men på det stora hela saknar laget den spets som krävs i SHL. Konkurrensen är stenhård då många spelare stannat kvar i ligan givet pandemins konsekvenser. Får tävla mot Rögle om bästa laget från Skåne.

13, Leksand

Klarade sig med nödrop och livlinor kvar i SHL. På papperet är Leksand bättre än vad denna rankning ger sken av, men det handlar om vinna matcher och komma ihop som lag, där fallerade Leksand förra året. Nu är Björn Hellqvist klar som tränare efter en minst sagt infekterad övergång från MODO. Även om laget är namnkunnigt osar ändå stämpeln bottenlag över laget.

14, Oskarshamn

Vad som ska rädda laget kvar detta år vet jag inte för allt smör i Småland. Möjligtvis det faktum att topplagen i SHL har dammsugit de allsvenska lagen på toppnamn. Men även Oskarshamn såg sin chans och värvade Joe Cannata från Björklöven. Laget kommer att få slita för varje poäng och får nog inrikta sig på kvalspel i år. Skulle jag tvingas satsa allt på ett kort vore det på att laget blir sist återigen.

Försäsongen är över för denna gång, och allt som återstår till den kommande säsong är en vecka av väntan, en sista matchvila innan SHL-premiären. Med försäsongen i backspegeln kan vi titta tillbaka och skönja konturerna av det som utvecklas till ett frågetecken, utropstecken och kommatecken. Ungefär i betydelsen vad som varit bra eller mindre bra - eller varken eller. Dock ska sägas att svårigheten med matcher inte sänts på "ordinarie tider och kanaler" och den rådande publikrestriktionen medför att jag mest har fått förlita mig på det som skrivits i andra medier och allehanda och det blir mer av en andrahandsanalys. Men låt gå ändå, det får bära eller brista. En bedömning kan aldrig vara fel, men det kan vara fel att göra en bedömning, som en arbetskamrat och tillika inbiten Skellefteå-supporter brukar säga i arbetsrelaterade sammanhang när frågetecken ska omvandlas till utropstecken. Nog om det stickspåret. På fem matcher är detta facit:

En intetsägande resultatrad...

Resultaten omvandlat till fiktiva poäng vore 8 av 15 möjliga. Inte ett jättestarkt facit, men inget som ger anledning till skrämselhicka. Försäsong är försäsong och resultaten kan betyda allt och inget, i synnerhet när det inte ens finns bråkdel av den ordinarie publiken som kan ge en inramning åt en betydelselös träningsmatch, och AIK har inte chansat med spelare - utan hellre låtit juniorer få chansen om det funnits minsta antydan till skadekänning. Resultatraden kan nog arkiveras med en axelryckning, och utan fotnoter i marginalen.

Utropstecken för...

Först av allt vill jag ge en shoutout till två nyförvärv som Erik Forsell gjort inför denna säsong. Arvid Söderblom och Tyler Morley. Söderblom har visat sig varit riktigt bra av det jag har sett av rapporteringen och utifrån den bild som statistiken ger. Gustav Lindvall var ruggig förra året, men saknade en backup som kunde stå utan att laget påverkades alltför negativ. Söderblom är ung och hungrig, och kan utvecklas starkt under Krister Holm. Morley är en center som ger indikationen på att han kan vara en tillgång som en stabil tvåvägscenter med en offensiv uppsida som kan styra ett Power-play. Dessutom är han en god tekare. Sist men inte minst - Philip Broberg har av allt att döma haft en bra utveckling sista halvåret, inte minst i det fysiska, som kommer att göra honom till ett större hot i takt med att hans självförtroende växer och SHL-kostymen skräddarsys efter hans uppsida och möjlighet att bidra i alla spelformer.

Kommatecken för...

Gustav Lindvall har inte riktigt den formkurva han hade under större delen av förra säsongen, allt annat vore omänskligt. Men i år kommer också större förväntningar från honom själv, och från omgivningen, än dom som han rimligtvis fanns när säsongen 2019/2020 inleddes. Men här handlar det också om att vara bäst när det gäller och i avgörande skeenden, så hans formkurva tror jag kommer stiga. I övrigt ser jag väl att effektivitet sett till skottstatistiken gärna fått varit bättre, i synnerhet mot allsvenskt motstånd. Jocke Lindström har rent poängmässigt varit helt i linje med förväntningarna. Men att han missat matcher och haft en del skavanker gör mig allt lite orolig. Hel och frisk är han ovärderlig, men han fyller 37 år i december och blir inte mindre skadekänslig.

Frågetecken för...

Försäsong är försäsong, men jag hade velat se mer av Jonathan Johnsson. Han kommer förstås till en roll i Skellefteå AIK som inte är en rak linje från den roll han hade i MODO. Men några större avtryck har han ännu inte gjort i Skellefteå. Men förhoppningsvis ger han och laget ömsesidigt den tid han behöver för hitta sitt spel i ett nytt lag och sedan anpassa det efter till SHL-nivå. Med ett allsvensk poängrekord på meritlistan förväntas han leverera kontinuerligt med poäng. Så även i Skellefteå för eller senare. Frågetecken blir det även för vem eller vilka av Skellefteås unga spelare som kommer att få stanna kvar eller utlånas (eller spel i J-20), i synnerhet när Nowick kommer till spel. Jag tror inte att speltiden kommer att vara tillräcklig för firma Robertsson, Olofsson, Sundsvik att dela på tre om det inte finns långtidsskador. Så hur Forsell väljer att disponera nämnda trio blir ett frågetecken. Sen är det ett ämne i sig om hur SHL ska förhålla sig till pandemin även om den just i Skellefteå är under god kontroll, men SHL spelas från Skåne till Norrbotten - och antalet kontaktytor mellan alla som på ett eller annat sätt är en del av SHL: organisation, kommer att bli i en helt annan dimension när serien på allvar drar igång.

Summering...

Försäsongen har inte gett några speciella indikationer på Skellefteås status. Laget har bara spelat fem matcher, och det har med undantag för storförlusten mot Luleå varit spridda skurar. MODO och Björklöven har visserligen lagts på rygg, men de är allsvenska (topplag) så det ger ingen särskild fjäder i hatten även om en vinst mot Björklöven alltid är av godo. Allting som sker i dessa tider är så stämplat med prägeln att de största frågetecknen för lagen inte primärt är det som händer på isen just nu, vart fall inte fram tills det har blivit någon form av fasta ramar över hur SHL och Covid-19 ska kunna existera utan att vara på varandras planhalvor. Men Forsell förfogar både över ett lag som får anses som välbyggt, och han har visat på fingertoppskänsla i flertalet värvningar, vilket bygger förtroendekapital. På isen är ju såklart mycket som kretsar kring Jocke Lindström - hur kommer hans kropp att svara på spel i 52 omgångar. Med tiden kommer det visa sig - men tills dessa får vi helt enkelt vänta och se. Men min samlade bedömning, oavsett försäsongsresultat, att Skellefteå står längre fram i sina positioner än vad dom gjorde för ett år sedan. Om bara viruset kunde backa in till sin egen till en obefintlig påverkansposition vore det mycket mer angenämt att blicka fram mot seriepremiären. För nu är inte mycket sig likt - och det är vart fall ett säkert utropstecken som i sig sätter punkt för denna summering!

Det är drygt en vecka kvar tills SHL- kickar igång säsongen 2020/2021. För Skellefteås del innebär kvällens match mot Björklöven en generalrepetition innan det blir skarpt läge och spel om placering och poäng. Men matcher mot Björklöven innebär så oändligt mycket mer än så. Det är ett länsderby med två lag som stundtals är som katt och råtta, speciellt ur ett supporterperspektiv. Skellefteå har ur ett regionalpolitiskt perspektiv alltid fått stå i skuggan av Umeå som med sitt universitet, sjukhus, och status som residensstad utvecklas till regionens metropol.

Björklöven – ett skepp seglandes i Skellefteås bakvatten

Men som hockeystad ligger flaggskeppet Björklöven i Skellefteås bakvatten. Under nittiotalet åkte Löven jojo mellan dåvarande elitserien och division ett. Sen blev det en säsong i elitserien under milleniets första år 2000/2001 innan laget åkte ur högsta serien igen. Sedan dess har laget fört en kamp – både för att överleva som förening och för att sätta saker till rätta och åter kunna spela i dåvarande elitserien eller nuvarande SHL. Om detta har det skrivits spaltmeter och åter spaltmeter, och det får lämnas därhän för att istället ta avstamp i nuläget. Men det är ganska symboliskt att den grönvita supporterföreningens benämning på Skellefteå AIK är ”Marklunds” i ett försök att trivialisera sin antagonist. Eller för att belysa den andra sidan har North Power instiftat att hedersmedlemskap utgår till den spelare (med förflutet i Skellefteå) som blir målskytt i en match där Björklöven besegras. Rivalitetens symptom och ränder är ständigt närvarande i supporterkulturen och på läktaren. Men just nu är fakta att Skellefteå och Björklöven spelar i olika divisioner - Björklöven spelar minst en säsong till i allsvenskan och Skellefteå spelar minst en säsong till i SHL. Lagen må vara skilda åt med tretton mil, men Skellefteå är på en annan planhalva i sin position som ett topplag SHL-lag, kanske det bästa sett till de sista tio åren.

Ett lag som bygger för SHL – med långsiktighet?

Björklöven hade en trupp förra året som var redo och rustade för SHL, men återigen kom käppar i hjulet. En pandemi kom emellan och laget fick aldrig spela klart matchserien mot Modo. Men laget rustar sig till tänderna för att få en konkurrenskraftig trupp. Laget har värvat förstärkt laget med två spelare med NHL-kontrakt Carl Grundström och Oscar Steen. Tack vare en framgångsrik supporterinsamling har laget fått tillskott i spelarbudgeten. Men kritiska röster höjs för att laget ägnar sig åt en sportslig toppning utan fingertoppskänsla. Men för ett lag där allt annat än avancemang till SHL är fiasko skyr ändamålet medlen. Allsvenskan tillåter dessa kontrakt, – och Löven gör bara vad gissningsvis andra klubbar skulle vilja göra. Sen får alltid kortsiktiga satsningar långsiktiga konsekvenser. För vilka signaler sänder det till laget och gruppdynamiken att spelare värvas som kortsiktiga spjutspetsar? Finns det ekonomi att behålla spelarna om NHL-säsongen ställs in eller förskjuts ytterligare? Finns det ekonomi att behålla spelarna om det vill stanna men publikintäkterna förbli oerhört decimerade säsongen ut?

Kvällens match - en ömsesidig värdemätare

Kvällens match blir en viktig värdemätare – för båda lagen. Mot Björklöven existerar inga obetydliga matcher för Skellefteå eller vice versa. Björklöven får kraftmäta sig mot ett SHL-lag och Skellefteå har sista chansen innan SHL - premiären nästa helg. Båda lagen vill positionera sig och ingen spelare är rimligen obekant med rivaliteten som existerar trots att lagen inte spelat i samma serie på närmare femton år. Och ingen kan väl Skellefteå bättre än Hans Wallson – som lotsat laget till två sm-guld, men nu är huvudtränare för Björklöven. För Skellefteås del handlar det om att bygga självförtroende och vässa spelmässiga detaljer. Lokaltidningen norran aviserar att de offensiva spjutspetsarna Jesper Fröden och Joakim Lindström nog missar matchen. I deras frånvaro kan nya derbyhjältar födas. Den äkta derbykänslan kommer att saknas när publiken blir kvar i tv-soffan – men den unika segerns sötma som uppkommer efter en derbyvinst i Umeå kan aldrig devalveras. Kvällens drabbning kommer att bli en i raden av mer eller mindre laddade möten lagen emellan. Den allmänna temperaturen i denna del av Sverige börjar gå mot kyla - men hockeytemperaturen är på väg att stiga ordentligt i Västerbotten.

Utgångstips: Med svartgula preferenser säger jag att det blir bortavinst med 4-2 denna afton och Skellefteåsupportrarna får anledning att sova extra gott.

Skellefteå och MoDo har i mångt och mycket bytt plats stegvis under 2000-talets andra decennium. Modo har blivit frånåkta av Skellefteå AIK. MoDo var plantskolan för alla unga talanger med ett hockeygymnasium där det gick tretton på dussinet av landslagsspelare. Men idag är inte längre föreningen i den position som medförde att blickarna ständigt riktades mot den lilla industristaden Örnsköldsvik. Skellefteå är numera det lag som vart fall söder om Piteälven har varit det bästa laget från Norrland sista tio åren.

Förr kunde Skellefteå värva spelare som misslyckas i Modo eller bara blev en produkt av överflödets förbannelse. Spelare som Magnus Wernblom och Anders Söderberg satte kurs 25 mil norrut och skrev på för Skellefteå när det stod klart att de inte skulle blir en fortsättnings i laget som är Ö-viks stolthet. Nu är maktförhållandet det omvända. Skellefteå har en trupp där dom allra flesta av spelarna direkt, eller via en omväg, är SHL-spelare som föreningen själva utbildat. MoDo är fortfarande i allsvenskan efter matchserien mot Leksand som säkerligen gett en och annan MoDo-supporter trauma och magsår. Och Skellefteå har signat upp Jonathan Johnsson som slog allsvenskt poängrekord i just MoDo. Vad som skilde MoDo från att ta steget upp i SHL var kanske bara den osannolika utbrottet av en pandemi. Laget gjorde en kanonsäsong i allsvenskan men fick aldrig slutföra serien mot Björklöven, tyvärr. Den hade all potential till att bli en klassiker, i likhet med den kvartsfinal Modo och Timrå spelade säsongen 2006/2007. Men detta är vad jag hoppas på denna septemberafton:

• Ett Skellefteå som överlag studsar i upp i prestation jämfört med Luleåmatchen
• Att det finns intentioner till ett fungerande power-play
• Att unga spelare som Sundsvik, Berggren, Wilsby visar framfötterna
• Att Söderblom i målet ger positiva signaler om hans kapacitet
• Att nya formationer testas med kort varsel om det finns anledning till det
• Att coacherna pekar med hela handen om det spelmässigt går åt fel håll

Matchen i matchen blir att se hur Jonathan Johnsson går emot sina före detta lagkamrater, eller vice versa, hur Edvin Hedberg taggar till i mötet med sina före detta lagkamrater i Skellefteå. Och en spelare som Jacob Olofsson blir intressant att följa, en storvuxen spelare som haft skadebekymmer, men som förhoppningsvis kan fylla det hål som Alvarez lämnade efter sig som en power-forward som går direkt på kassen. Förhoppningsvis kan lagen tända till även om det bara är en publiklös träningsmatch i september. Men chanserna är goda att lagen mötes igen nästa säsong om MoDo kan upprepa fjolårsuccén. Jag tippar på 2-2 efter full tid/sudden. Simon Robertsson sticker fram hakan och sätter den avgörande straffen igen och ger bortalaget segern.

//Adam

Jag får tag i Erik Forsell efter lunch. Erik går in på andra säsongen som general manager och är den som pusslat ihop ett lag som förhoppningsvis kan gå hela vägen. Just matcherna mot Luleå är såklart lätt att koppla samman med Erik. Inte minst det där sista målet i tom kasse i den fjärde finalen mot Luleå som punkterade definitivt punkterade matchen och gav guldet till Skellefteå. Symboliskt för en spelare som vuxit upp i staden, lämnat för studier i Umeå, och sen återkommit till staden för spel och växte ut till en oerhört bra och uppskattad tvåvägscenter. På facit finns sex raka-SM finaler – med två guld, och SHL-spel som kapten i Redhawks. Fina meriter – och sen Erik vände skutan norrut för andra gången sitter han som GM för Skellefteås SHL-lag.

Vad känner du inför denna säsongen kontra förra säsongen – nu har du själv signat de flesta av spelarna som är i truppen? Och vad är dina personliga lärdomar av förra säsongen?

Ja, det känns väldigt inspirerande att det drar igång nu. Även om det bara är försäsong, och spel inför tomma läktare, så blir detta en värdemätare. Med en så pass intakt trupp som vi har är min tro och förhoppning att vi snabbare kommer att finns ett stabilare spel som ger jämnare prestationer och bäddar för bra resultat. Jag har väl inget speciellt som jag lärt mig så, jag lär mig nya saker fortlöpande, men det som underlättat för mig till detta är att jag inte behövt värva lika många nya spelare utan att få behålla en bra stomme i laget.

Hur ser du på backsidan i årets trupp - vem kommer att fylla luckorna som Berglund och Pudas lämnat efter sig? Och kanske Broberg?

Det är klart att det är två tunga tapp på backsidan, men jag tror att vi får matcha in nya unga spelare som ska få växa in i SHL -kostymen. Wilsby är en spelare som hade en jättefin fjolårssäsong och som jag har hög tro på inför denna säsong. Just nu letar vi inte efter någon ytterligare back, vi är nöjda med den besättning vi har, och vi har en ekonomi som fortfarande präglas av en pandemi som ger andra ramar att förhålla oss till. Grundtanken med Boberg är att han ska spela med oss och det är det jag utgår från i min planering, även om det såklart finns en liten öppning för att han lämnar för NHL-spel.

Just Luleå-matcherna måste väl vara lite speciella för dig – du har ju benämnts som Luleådödaren, ett öknamn eller smeknamn, hur ser du på det, och blir du inte lite spelsugen?

I den här bemärkelsen är det väl ett positivt smeknamn. Med en sådan lång karriär har det blivit många matcher mot Luleå och möten i slutspel. Men jag tror inte att det egentligen finns någon anledning till att jag just lyckas så bra mot Luleå, det är mer tillfälligheter. Nu har det gått fyra år sen jag spelade i klubben och jag sitter nöjd på den position jag har just nu.

Just ditt avslut blev ju bra... (2+1 i matchen med Lejon SK)

Ja det är jag nöjd med såklart, det var ju i Lejonström SK jag började, allt var såklart annorlunda då, vi tränade ute på Sjungande Dalens IP. Sen har det hänt mycket med hockeyn sedan dess, jämfört med hur det var för mig så är det stor skillnad i hur man tränar som ungdom/junior.

Hur slutar det ikväll då ?

Jag tippar på vinst, men jag avstår att tippa ett specifikt resultat.