Mikael Aaro – juniortränaren som brinner för individutvecklingen!

Skellefteå AIK är en ledande förening för talangutveckling. Organisationen vill och vågar ge unga spelare chansen i SHL. Närmare hälften av alla spelare Skellefteå AIK har i sitt a-lag har fått sin hockeyutbildning i Skellefteå som juniorer och sen slussats vidare till a-laget direkt, eller via spel i en annan förening/liga. En av tränarna på hockeygymnasiet är Mikael Aaro. Tillsammans med Lasse Marklund utgör han två tredjedelar av tränarstaben i Skellefteås J-20 lag. Laget spelar i år i den nationella serien ”J-20 Nationell” i den norra divisionen. Säsongen har inletts med två raka bortamatcher mot Luleå, och lagen har vunnit en match var. Inför helgens matcher tog jag mig en pratstund på fredag förmiddag med Mikael för att höra hans tankar om juniorerna, deras spelarutveckling och vad som utgör den råda tråden i föreningens arbete med sina unga spelare.

Hur har arbetet med att forma årets lag sett ut givet denna speciella tid ?

Ja, jag tycker att vi klarat oss bra utifrån de omständigheter som varit. Killarna har tränat på hårt på egen hand under hela denna period som vi inte kunnat spela tävlingsmatcher. Vi hade ett uppehåll på en månad - men sen har vi kunnat köra på ungefär som vanligt fast med omtanke på att minimera smittorisken. Moment som brottning har strukits. Merparten av spelarna i J-20 tränar ju även med det nationella idrottsgymnasiet som jag tränar tre gånger i veckan. Där får vi slipa på individuella färdigheter och jobba mer individ fokuserat, medan vi på den träning som bedrivs inom ramen för J-20 får jobba mer utifrån lagspelet.

Skellefteå har inte nått slutspel de senaste säsongerna i J-20, men kommer i år med ett ganska ungt lag. Snittåldern är under 18 år – och många spelare har åldern inne för att både kunna spela J-18 och J-20. Men vad präglar årets trupp?

Vi har en stomme födda 2002 i laget som är väldigt talangfulla, vi har kvar samma målvaktspar (Hugo Marklund, Oscar Darnell) och vi har Elias Salomonsson, en spelare född 2004 – som har en enorm potential och som varit med oss på försäsongen. Men vi har även tappat William Persson till Rögle, annars är det mest spelare som passerat junioråldern som lämnat truppen. Sen har vi mångas spelare som varit med och spelat med a-laget och gjort det bra, som Simon Robertsson.

Hur jobbar du för att få ut max av individen och laget?

Något vi arbetar med i föreningen är ett dynamiskt ledarskap där vi har en tillåtande miljö. Med det menar jag att vi ska våga spela och att misstag kommer ske men då är det bara försöka igen och lära sig av situationen. Men för att utvecklas måste spelare få pröva annars stryper vi utvecklingen. Viktigast är att vi alltid arbetar efter att allt och alla kan utvecklas. Dels har alla olika förutsättningar och egenskaper som ishockeyspelare. Laget behöver alla komponenter där alla ska bidra med sina styrkor och utvecklas. En stor del är att det finns en bra tävlingskultur vilket ger bra utväxling på träning och match. En sådan som Oscar Eriksson tog exempelvis jättefina kliv under förra säsongen i sin utveckling, och det är ett kvitto på att allas resa kan se olika ut. Alla kanske inte hamnar i a-laget direkt. Men det gäller att jobba på utvecklingen hela tiden.

Hur ser tanken med Simon ut – spelar han med J-20 nu?

Han har spelat/tränat med a-laget och gjort det bra. Men nu har ju Nowick kommit till a-laget, så nu har han tränat med oss – och han kommer att spela ikväll mot Luleå för oss. Men som säsongen ser ut och med de speciella förhållanden som är nu kommer han och många andra att vara redo om a-laget behöver dom. Sen vill jag att dom inte bara ska spela – utan även våga ta för sig när chansen kommer. Jag tycker vi har en bra dialog i tränarteamet. Vi har ju gemensamma tränarmöten där vi går diskuterar praktiska upplägg, och så har vi även Nicklas Lundqvist som sportchef, så jag tycker kommunikationen lagen emellan fungerar bra.

Finns det någon motsättning mellan att ha individutveckling i fokus – men ändå ha ett gemensamt mål med att varje match ska vinnas?

Självklart finns viljan att vinna - men inte till vilket pris som helst. Jag tror ändå att i långa loppet kommer den filosofi vi valt att ge bäst utveckling på sikt för laget och individen. Därför blir inte alltid resultatet det primära. Utan kvittot för vårat arbete får när vi ser spelarna gå vidare i sina karriärer och spelar till sig ett a-lagskontrakt. Under min förra sejour som juniortränare jobbade jag ihop med Jan Erixon. Och han sa att ”det är egentligen vårat sm-guld”. Syftandes på dom eller de spelare som utvecklas i a-laget och blir tillräckligt utvecklade för att Skellefteå eller någon annan förening ska vilja satsa på spelaren i sitt a-lag. Jag själv blir lite extra stolt när jag ser spelare komma från J-20 till a-laget, det är en speciell känsla. Och det är med vetskapen om att alla spelare gjort olika resor i sin hockeyutveckling.

Du är utbildad lärare – har du för nytta av det i din roll som tränare?

Ja, jag jobbade som lärare i Karlskrona och jag tror det har varit till hjälp i min roll som hockeytränare. Dels för att jag tagit med mig att det finns så mycket som påverkar prestationen som sker utanför isen. I den åldern finns det så mycket annat i ungdomars liv som i slutändan kommer att påverka dom och den utveckling dom har som spelare. Det jag burit med mig är min tro på att alla kan utvecklas som individer. Allas resor behöver inte se likadana ut. Se på en sådan som Gustav Lindvall till exempel. Bara för att du inte får ett a-lagskontrakt direkt är det inte kört. Det gäller att hela tiden fortsätta jobba varje dag även om du etablerat dig som spelare. Ta en sådan som Jocke Lindström – när man ser honom varje dag jobba så hårt så förstår man också varför han är så bra. Han vill bli bättre varje dag.

Vad driver dig personligen till att jobba med juniorhockey i Skellefteå AIK?

En stor faktor är det framåtdriv som finns i gruppen, och att jag tycker det är en bra miljö både för spelarnas utveckling och min egen utveckling. Jag får jobba med människor och se dom utvecklas. Att se dom utvecklas är det som driver mig i min egen utveckling. Att få dom att förstå vikten av tålamod – och att det finns mer än en väg framåt i sin hockeykarriär, men det viktigaste är att få dom att förstå att det handlar om ett stort jobb. Och när man ser en sådan som Albin Sundsvik som tagit plats i a-laget ger det ett kvitto på frukten av ens eget arbete.

Med facit i hand blev fredagens returmatch lyckad. Laget vann en jämn match. Och av protokollet att döma var det många unga spelare som visade framfötterna. Det finns gott om talangfulla spelare med stor potential. Ett flertal spelare har provat på SHL-spel. Det finns spelare som Simon Robertsson och Elias Salmonsson som båda är i juniorlandslaget. Men också spelare som Arvid Mella och Kevin Kariander för att nämna några. Samtliga är spelare som varit i klubben sedan unga år. De senaste åren kanske inte laget nått ändra fram till medaljstriden. Men fortfarande fostras många spelare som har fått en bra utbildning och som slussats ut till att spela hockey på hög nivå. I dessa osäkra tider för elithockeyn känns det tryggt att Skellefteå jobbar långsiktig - och att klubben har två meriterade tränare och som fortsätter förvalta den juniorverksamhet som möjliggjort det senaste årtiondets framgångar för föreningen som helhet.