I det tidigare inlägget gick jag igenom Skellefteås trupp med synvinkeln svagheter/styrkor. Truppen består idag av två målvakter - åtta backar och tolv forwards. Lagbygget är mer eller mindre färdigt med andra ord, men vad Erik Forssell har på radarn är svårt att förutspå. Forsell har inte uttryckligen sagt att han öppnat dörren för någon specifik spelare eller specifik position. Detta inlägg belyser vilka hot/möjligheter ser jag med Forsells lagbygge.

Möjligheter

• En kvartett yngre spelare som alla kan ta stora kliv i sin utveckling och förväntade prestation ex. Broberg-Hugg-Wilsby-Sundsvik

• Många spelare som kan gå både center/ytterforward - vilket underlättar möjligheterna i laguttagningen/minskar sårbarheten vid skador
• Möjligheten till att Gustav Lindvall fortsätter på inslagen väg. Det ger laget en trygghet och ökade vinstchanser.

Hot

• Joakim Lindström - gissningsvis har han haft en del besvär som hämnar åkningen - en försämring eller en långtidsskada vore mycket besvärande
• En längre frånvaro i spel för någon av nyckelbackarna (Broberg, Lundberg, Burström, Granberg) - det skulle sannolikt kunna bli ett bekymmer.
• Corona - såklart ett reellt hot mot Skellefteå - och hela SHL

Någon gång när milleniet var ungt läste jag lite företagsekonomi på universitet, det var verkligen inte mitt paradämne och det blev inte mer än en termins studier i det fältet vart fall. Men något som jag minns och som jag har plockat med mig är analysverktyget "SWOT". Förenklat innebär det en analys av ett företags/organisations ställning utifrån Strength-Weaknesses-Opportunites-Threats. Styrkor-Svagheter Möjligheter-Hot i svenska ordalag. Jag tänkte i tre delar punkta upp en analys av spelartruppen utifrån denna modell. Först analyseras Styrkor/Svagheter och sen Möjligheter/Hot. Sedan en sammanfattning av det hela för att knyta ihop säcken.

Styrkor

• Låg spelaromsättning
• Många spelare som kommer från egna led
• Bredden på forwardssidan
  
• En (mest sannolikt) klar förstamålvakt från start
• Jocke/Möller - båda är fortfarande i allra högsta grad poängstarka
• Rutinerad trupp, där ett antal spelare har vunnit (flera) SM-guld.

Svagheter

• En högerfattad offensiv back saknas
• Både kortaste och lättaste truppen i SHL just nu
• En beprövad spelare i rollen framför målvakten i powerplay
• En backsida där många av backarna är relativt nya på SHL-nivå
  

Darren Nowick kom som en frisk fläkt till Skellefteå i mitten av februari. Nowick hämtades in från Västervik i allsvenskan där han de senaste två säsongerna fört en relativt anonym tillvaro. Han har haft en relativt jämn poängskörd - men inte har varit någon spelare som fått några större rubriker eller, mig veterligt, kopplats ihop med någon SHL-klubb. Men Skellefteå valde att plocka in honom ändå - och värvningen föll väl ut, och det finns ett ömsesidigt intresse om en fortsättning.

Nu till veckan har Darren enligt Mr. Madhawks uppgifter skrivit på för Skellefteå AIK, men varken Darren eller sportchef Erik Forssell har bekräftat denna uppgift. Själv har jag haft kontakt med Darren under föregående vecka, innan Expressens och Norrans uppgifter om hans framtid. Nowick själv ger inga tydliga besked om nästa säsong, men han var ändå klar med budskapet om att han gärna skulle återvända till Skellefteå.

- Det är svårt att sia om framtiden just, det verkar som situationen här hemma i USA måste lugna ner sig innan jag kan sitta ned med min agent och sen kan jag sitta ner med min agent och bestämma mig om framtiden. Men jag har haft ett par samtal med Erik Forssell och det har känts positivt. Det vore grymt roligt att få bli kvart i SHL och Sverige, och jag och min familj trivdes bra i staden och med människorna som vi träffade under tiden. Det är lite annorlunda att leva i Sverige i jämförelse med Kalifornien. Här tar sig människorna tid att prata och alla känns lite mer avslappnade, medan det överlag känns som att alla är mer på språng och mer upptagna här hemma, i jämförelse med människorna i Sverige.

Hur tyckte du steget från allsvenskan till SHL var för dig som spelare ?

- Det känns att det är en stor skillnad, helt klart, men för mig personligen tycker jag steget gick bra att ta. Såklart lite oturligt att jag blev avstängd, det ingick inte i mina planer, men efter det tycker jag att det gick bra för mig. Nu blev det som det blev med denna säsong - jag hade såklart inte tänkt att åka hem till USA så tidigt som jag blev tvungen att göra.

Hur ser situationen ut för dig i just nu - var är du - och hur påverkas du av coronaepedemin ?

- Just nu är jag och min familj i Kalifornien, men vi mår bra så jag ska inte klaga, men det är klart det är en ovan situation. Allt är mer eller mindre nedstängt här förutom det mest nödvändiga som typ mataffärer. Det är ovant att inte kunna gå till stranden, att göra det vanliga som att träna ishockey - eller gå till gymmet eller träffa vänner. Men vi mår bra i familjen så jag kan ändå inte klaga så mycket på tillvaron som den ser ut nu även om vi inte kan leva som vanligt.

Vad jag själv tror ?

Om jag själv skulle spekulera fritt tror jag att Nowick har fått ett bra erbjudande från Erik Forssell, och han spelar gärna i SHL. Men Nowicks framfart och energi gjorde nog att fler lag fick upp ögonen för honom och att han höjt sitt marknadsvärde. Med den situation som råder i USA och Sverige, ja i stort sett hela Europa, är det svårt att ta något beslut om nästa säsong. Just nu vilar ett generellt inreseförbud till Sverige, så det är svårt att sia om när en person som inte är svensk medborgare och befinner sig i USA åter får möjlighet att resa tillbaka, oavsett om det är som turist eller hockeyproffs. Innan dessa orosmoln lagt sig har jag svårt att se att det kommer att skrivas på något kontrakt. Förhoppningsvis är situationen förbättrad under andra halvåret av 2020 och då hoppas jag att Nowick åter kommer till Skellefteå och får chansen i en hel säsong. Han var rivig i sitt spel, hade bra tryck i skridskoåkningen, och visade en bra arbetsmoral som gjorde honom ganska allround i sitt spel. Han skulle vara varmt välkommen åter.

När samtalsämnet floppar kommer upp är det såklart lättast att minnas spelare som värvats som offensiv spjutspets men inte kunde producera i närheten av förväntningarna. Särskilt påtagligt blir det när spelaren varit lyckosam och produktiv i alla klubbar utom Skellefteå.

Men detta är ändå spelare där spelarens prestation kom på rejäl kollisionskurs i jämförelse med mina, betydligt högre, förväntningar på spelarens prestation och bidrag till laget. Endast spelare från 2000-talet har medräknats.

5, Alexander Urbom

Värvningen av Urbom föll inte särskilt väl ut. Som en tänkt "försvarsgeneral" var han tänkt att agera, men även en sådan behöver kunna hantera pucken någorlunda bekvämt. Det är inget som jag kan minnas att Urbom gjorde. Överlag seg, och ofta kom han fel i situationer vilket renderade i för många utvisningar och två avstängningar. Sejouren i Skellefteå blev bara ettårig, och Urboms spel nådde inte några högre höjder de efterföljande åren i Djurgården och spelade sist i Tyskland.

4, Matt Andersson

Matt Andersson kom till Skellefteå som en tilltänkt toppcenter för säsongen 2017/2018. Han hade haft relativt fina år bakom sig där han varit en poängstark spelare i både AHL, KHL, och i Djurgården säsongen innan. Men Andersson fick se sin säsong bli spolierad av en skada som blev så illa att han bara spelade 23 matcher och skrapade ihop tre mål och fem assist. Matt kom aldrig till sin rätta i Skellefteå, och kom aldrig tillbaka till slutspelet. Efter säsongen i Skellefteå skrev Matt på för Rögle, men väl där visade sig Andersson bara hålla för en match innan han avbröt säsongen. Sedan dess har han inte spelat ishockey. Tiden i Skellefteå blev dessvärre början på slutet för Mat Anderssons hockeykarriär.

3, Antti Virtanen

Anti Virtanen presenterades sommaren efter att Skellefteå avancerat till SHL. Förväntningarna, åtminstone från min sida var höga på finländaren som under flera år varit en toppspelare i den finländska ligan. Det började bra på försäsongen. I ett möte med ärkerivalen Björklöven stod Virtanen för ett hattrick och förväntningarna skruvades sedan upp inför seriestarten. Men sedan tog det tvärstopp och finländaren fick nio matcher utan mål innan han fick lämna klubben. Virtanen studsade dock tillbaka sen och blev åter en spelare med hög poängproduktion resten av karriären som via en kort sejour i Österrike och Schweiz tillbringades i Finland.

2, Juhamatti Aaltonen

Nej, inte mycket stämde för Aaltonen i Skellefteå säsongen 2018/2019. Trots att han gavs förtroende och att han kunde blixtra till ibland så var han i det stora helt misslyckad och gav överlag ett lojt intryck. På 39 matcher blev det endast 1+8 i poängprotokollet innan kontraktet bröts. Aaltonen återvände till den finländska ligan till och har där fortsatt att producera poäng på löpande band. Men tiden i Skellefteå vill han gissningsvis glömma. Petter Rönnqvist utsåg värvningen av finländaren på förhand till årets sämsta i ligan, och på den punkten fick han rätt med facit i hand. Aaltonen floppade - och Skellefteå kastade pengar i sjön.

1, Ryan Vesce

Ryan kom till Skellefteå på artistkontrakt 2012/2013 med starka meriter. Han hade producerat poäng i både KHL, AHL, Liiga och Allsvenskan - och nu hade turen kommit till Skellefteå. Att värva spelare på artistkontrakt brukar alltid vara förenat med ett mått av - high risk - high reward. Vesce hade varit en poängspruta i både AHL, KHL, och finska Liiga. Resultatet i Skellefteå blev det en stor flopp. På 22 matcher blev det två mål och fyra assist. Vesce hittade aldrig rätt i spelet med eller utan puck, och såg mest vilsen ut. Sedan hade Skellefteå ett så bra lag att det inte fanns skäl till att ge Ryan fler chanser.

Kanske var det kombinationen av skadeproblematik, egen försäsongsträning, och den hårda konkurrensen som tippade gungbrädan åt helt fel håll i Skellefteå. För sedan hade han tre poängstarka säsonger i KHL innan skadeproblemen kom ikapp honom sista åren. Men sett till sina meriter blev detta en superflopp i Skellefteå.

Listan över spelare vars sejour i Skellefteå har mer eller mindre av en floppstämpel över sig fortsätter med fem nya namn. Allt från en straffspecialist från USA, till en då okänd slovakisk målvakt, till en finländare som spelade skadad och lämnade AIK på eget bevåg med en bitter eftersmak.

Plats 10-6

10, Rob Schremp

Rob Schremp kom till Skellefteå i november säsongen 2014/2015 med NHL-meriter, tidigare spel i KHL och NLA, och en framgångsrik sejour i MODO två säsonger tidigare i meritlistan. Tiden i Skellefteå blev inte riktigt lika lyckosam då det endast blev 20 poäng i grundserien som Skellefteå vann. I slutspelet var Rob mestadels bänkad fram. Än en gång visade det sig för Skellefteå hur svårt det är att träffa rätt med en importspelare, även för Lasse Johansson. Men det bör också understrykas att konkurrensen på centerpositionen var knivskarp säsongen 2014/2015. Rob meddelade själv 2018 på hans Instagram att hans karriär var över till följd av hans psykiska mående som påverkat honom hela hans hockeykarriär.

9, Ville Koistinen

Ville Koistinens tid i Skellefteå blev en sorgsam historia. Den finländske landslagsbacken kom från ett par fina år i Finska ligan via AHL/NHL - spel inom Nashville och Floridas organisationer till Skellefteå 2010/2011. Väl på plats slog Ville upp en gammal skada som hämmade honom och till slut fick honom att avbryta säsongen och operera sig, och han missade slutspelet och blev sen inte kvar i klubben. Efteråt vädrade Ville sitt öppna missnöje till finsk media mot den hjälp och rehabilitering som Skellefteå erbjöd honom när han enligt egen mening själv "tvingades" bekosta sin operation som han valde att genomföra i Finland.

8, Gaber Glavic

Gaber Glavic är en lite slamkrypare på listan då han egentligen spelade på fel sida om tidsstrecket rent tekniskt. Men det är svårt att inte placera honom på listan även om han lämnade före nyår. Han kom till Skellefteå inför säsongen 1999/2000 - efter att Christer Abrahamsson fått upp ögonen för honom under B-VM i Danmark där Glavic spelade enligt statistiken. Men Gaber fick lämna laget tidigt. Efter två usla insatser i A-laget och två i J-20 fick han lämna klubben. Med en räddningsprocent på 78 % fick Gaber snabbt lämna laget och blev sedan en historisk referenspunkt till hur dålig en spelare kan vara, eller framförallt - inte får vara.

7, Kyle Cumiskey

Redan när säsongen 2016/2017 skulle inledas stod det klart att Kyle inte skulle komma till start eftersom han var hämmad av en långtidsskada. Trots fina meriter från NHL/AHL, inklusive en Stanley Cup seger blev tiden i Skellefteå misslyckad - Kyle kunde inte göra sig själv rättvisa när han spelade. Sen blev skadekänningarna så pass allvarliga att kontraktets bröts i samförstånd när det stod klart att Kyle inte kunde spela mer. Säsongen efter missade Kyle helt, sista två säsongerna har Kyle kunnat spela och har mestadels spelat i AHL. Detta blev en olycklig flopp främst på medicinska grunder där Kyle hade en stor potential men aldrig kunde komma till sin rätt med skadebesvären och Skellefteå fick inte någon avkastning på denna lönepost.

6, Morgan Ellis

Ellis kom till Skellefteå säsongen 2017/2018. Sett till tidigare meriter hade Ellis producerat offensivt under sina år Nordamerika. Men i Skellefteå fick inte ut något av sin offensiva potential. Resultatet på 39 SHL-matcher i Skellefteå gav skrala 0+5 i poängprotokollet, vilket är alldeles för lite för den roll som Ellis värvades för. Han gick till Färjestad innan slutspelet och kom där att göra fem poäng på nio matcher i resterande del av grundserien. Föregående säsong spelade Ellis i KHL och gjorde 17 poäng på 54 matcher vilket visar på att det borde ha varit möjligt att få mer utav värvningen av Morgan Ellis för Skellefteås räkning.

Få fenomen i idrotten etsar sig fast så mycket som spelare som floppar och gör det rejält. Begreppet flopp är såklart relativt. Men alla sportchefer gör värvningar som inte faller väl ut och där det vore önskvärt med en snabb returrätt. Med dagens kommunikationsmedel och medieklimat är avståndet mellan spelare och fans kortare än för tjugo år sen, och tålamodet med underpresterande spelare blir mindre när snittlönen för en SHL-spelare i dag är över 100,000 kr/månad.

Skellefteå AIK har såklart genom åren haft dussintals spelare som grovt underpresterat. Ibland har det varit en ren och skär felscouting, ibland en kombination av att spelare kommit in fel i säsongen och aldrig kommit ur sin formsvacka eller fått spela mer eller mindre skadade och inte fått göra sig själv rättvisa. Hela paletten från finländare till kanadensiska spelare med rötter i Grekland, jänkare, danskar och tjecker, och inhemska spelare. Alla har sin egen lista och egen uppfattning, så även jag. Min minnesbank sträcker sig ungefär över de sista tjugo åren med varierande minnesbilder av floppande spelare. Därför följer här en lista med spelare som jag av de största flopparna från år 2000 och framåt i klubben.

Plats 15-11

15, Jesper Jensen.

Jensen kom in till Skellefteå från Brynäs under sluttampen av grundserien 2018/2019. Men han var lika dålig i Skellefteå som i Brynäs. Efter en kortare tid i Skellefteå drog han på sig en sex matchers avstängning för en till synes medveten huvudtackling. Sedan följde ett slutspel där Jesper blev poänglös och -5 i statistiken.

14, Dave Stathos

Dave kom till klubben 2006/2007 som andramålvakt bakom Andreas Hadelöv. Tiden i Skellefteå blev allt annat än lyckad. Han spelade sexton matcher, slutade på 4.13 I GAA och 87 % i räddningsprocent. Han var liten och kvick - men alldeles för ojämn i sina prestationer när han väl fick chansen.

13, Fredrik Hynning

Hynning kom till Skellefteå som en solid spelare som producerat skapligt med poäng i både Luleå och Timrå. Han hade spelat i landslaget, men i Skellefteå blev det ynka 1+3 på 44 matcher. Sejouren i Skellefteå blev endast ettårig innan Hynning avslutade karriären med fyra år i Solna AIK.

12, Markku Tähtinen

Den finländske centern kom till AIK som tilltänkte center i en första eller andrakedja. Men finländaren motsvarade inte förväntningarna, och bidrog med endast 12p på 52 matcher vilket inte alls motsvarade förväntningarna som ställdes utifrån hans tidigare poängproduktion i den finländska ligan.

11, Peter Tenkrat

Tenkrat kom till Skellefteå under säsongen 2009/2010. Första säsongen blev det en medioker poängproduktion. Sen kom en andra säsong där Tenkrat gick mållös under säsongens nio första matcher. Sedan var Lasse Johanssons tålamod slut - och Tenkrat fick lämna laget och fick en bra nystart i finländska ligan.

Fyra finaler - facit är två guld - två silver

Oscar Möller och Joakim Lindström har tillsammans spelat fyra SM-finaler i Skellefteå, resultatet är två guld, två silver. Joakim Lindström har ett poängsnitt på 0,70 poäng/per match, och Oscar Möller har ett ännu högre poängsnitt med 0,84 poäng per match i slutspel. Möllers snitt är faktiskt högre i slutspel än i grundserien medan Joakim Lindström är något lägre. Men viktat bara mot de poäng/match Lindström gjort sedan han kom till Skellefteå har han gjort 0.97 poäng/match i grundserien. Men som bekant spelade även Jocke 118 matcher i Modo och gjorde 25 poäng i högsta serien i den rödvita tröjan.

Procentfördelning - minst andel mål under guldsäsongerna

I slutspelet har Möller och Lindström gjort motsvarande 19-26 % av målen som Skellefteå gjort i slutspelet med ett undantag. Senaste slutspelet, säsongen 2018/2019, sticker ut eftersom Möller och Lindström gjorde hälften av lagets mål. Men det blev bara sex matcher den säsongen och endast tolv mål vilket förklarar den höga siffran den säsongen.

Bredare trupp under guldåren?

Men mest anmärkningsvärt är även att siffran under de två slutspel som slutade med SM-guld hamnade Möller och Lindström på en lägre totalandel av målen i jämförelse med de slutspel där Skellefteå inte slutat som segrare. Kanske en indikation på att Skellefteå hade en något bredare trupp med fler spelare som kunde chippa in i målproduktionen när det behövdes. Men överlag har Möller och Lindströms siffror i slutspelet motsvarat ungefär de siffror som dom slutade på i procentandel av målen efter grundserien. Frågan är bara vem som ska bidra med dessa mål den dagen Möller och Lindström inte står längst fram i ledet och fyller på målkolumnen, i såväl slutspel som grundserie. Men det är en annan femma, och såklart något som Forssell måste ha en plan för om han är den som sitter som sportchef när den målfabricerande duon gjort sitt i klubben.

Tuffa beslut

I veckan stod det klart att Adam Petterssons inte kommer att spela kvar i klubben om/när nästa säsong kan inledas. Tråkigt såklart. Men ibland kommer man till ett vägskäl och tuffa beslut. Såväl som spelare som general manager måste väga sina beslut i guldskål och staka ut en väg för framtiden.

Personifierar den nya generationen

Adam personifierar generationen spelare födda tidigt 90-tal som kom upp i Skellefteå när föreningen på allvar blev en guldkandidat, och sedermera även vann två raka SM-guld. Spelarna kom från egna led, från pojk-juniorlag, till att gradvis slussas in i SHL och utvecklas till bärande spelare. Signifikativt för denna grupp av nya talanger är att dom tränat hårt och kvalitativt från ung ålder. Spelarna som kommit upp har varit hungriga och välutbildade.

Adam kom från Bergsbyn SK till Skellefteå AIK som b-pojke och förutom en kortare sejour i Sundsvall har han varit Skellefteå trogen. Men allt har sin tid, och nu är Adams tid i föreningen slut för denna gång. Gissningsvis har parterna stått för långt ifrån varandra i fråga storleken på lönekuvertet och/eller längd på kontraktet för att det skulle kunna bli en fortsättning i Skellefteå för Adam. Ny klubbadress är inte klar, men enligt lokaltidningen norran är Brynäs nästa klubb för honom. Men Adam dementerar själv att han är klart för någon ny klubb.

Bäste forward i TV-pucken

Som ung var Adam tidigt väldigt lovande. Han blev utsedd till bäste forward i TV-pucken, blev bäste poängplockare i U16 -landslaget, och var i princip med i alla pojk/juniorlandslag innan han hamnade utanför den slutgiltiga JVM-truppen för 92:orna. Just 92:orna (ett lag med majoriteten spelare födda 1992) gick sedan och vann junior-VM efter Zibanejads avgörande i sudden death. Adam spelade med tiden till sig en fast plats i a-laget och blev sedan kvar i elva säsonger och gjorde 523 matcher i högsta serien i de svartgula färgerna.

Båda parter gör rätt

Adam adelsmärke under dessa år har varit hårt jobb, laglojalitet och ett tvåvägsspel som gjort honom användbar både som ytterforward och center. Hans spelsinne och starka skridskoåkning har även medfört att han såväl kunnat axla en offensiv roll som center i en första eller andrakedja. Eller som en ytterforward i en tredjefemma med speltid boxplay. Han har haft en hyfsat stabil poängproduktion, även om det blev en sämre säsong i år poängmässigt. Som sämst har han haft minus två i plus- minusstatistiken. Men det går också att påstå att Adam stagnerat lite som hockeyspelare - vart fall sett ur den mer offensiva sidan som jag tror Adam själv ser en högre kapacitet i än vad som utfallet blivit i Skellefteå. Därför tycker jag både han och föreningen gör rätt som går skilda vägar. Adam kan få en mer offensiv roll i en klubb som kanske kan ge ett litet tjockare lönekuvert och en nytändning. Och Skellefteå kan fylla Adams roll med någon som gör samma jobb fast till en billigare kostnad. Men en lika laglojal spelare som Adam är svår att hitta, oavsett moderklubb eller ålder.

Uppvaktad av North Power

Att Adam under alla år varit en uppskattad spelare visade sig inte minst i att North Power uppvaktade honom med blommor och senare fick detta varma svar av Adam som publiceras på supporterföreningens Facebook. Ord som jag tycker säger mycket om Adam Petterson som människa och spelare. Inte undra på att han blev kvar i laget så länge och har två SM-guld på meritlistan. Adam har gjort en karriär som varje hockeyintresserad knatte i Skellefteå själv fantiserat om att få göra.

Ordagrant skrev Adam:

Tack north power för buketten och dom fina orden!

Jag skulle vilja vända på det här för att egentligen är det väl jag som ska komma med blommor till var och en av er, för allt stöd, slit och engagemang ni bidragit med genom åren, i med och motgång. Jag är tacksam och stolt över att ha fått spela alla dessa matcher i AIK-tröjan med era hejarop i ryggen. Tack för allt, tack för gäng och tack för poäng.

...................................................................................................

Här finns en hyllningsvideo som Skellefteå AIK själva postat på sin hemsida för att visa uppskattning över Adams tid i föreningen. En uppskattning som han förtjänar alla gånger om enligt undertecknad.

På klubbens hemsida meddelas att ett nytt ettårskontrakt är skrivet och Forssell gör följande uttalande,

"Det känns kul att Tuomas återvänder efter en bra säsong. Han kom in under fjolåret och bidrog väldigt mycket, både offensivt och defensivt. Han bidrog även med mycket rutin och erfarenhet till gruppen"

En trevlig tisdag blev de genast med denna hockeynyhet om jag får säga det själv! Kiiskinen växte under säsongen till en den gångna säsongens absolut bästa spelare, hatten av för Forssell som återigen gör ett starkt jobb med namnkunniga vävningar och kontraktsförlängningar.

Lindström och Möller - den offensiva ryggraden i Skellefteå

Oscar Möller och Joakim Lindström är två spelare vars betydelse för Skellefteås framgångar sista tio åren är svåra att sätta i ord. Det är två forwards som över ett decennium tillhört dom absolut i bästa i SHL. Kanske dom två bästa i ligan sett till de sista tio åren. Att påtala detta är lite som att slå in en öppen dörr. Men för att få lite mer statistik för att sätta deras prestationer i perspektiv har jag sammanställt en egen graf som visar på deras prestation och vilken betydelse deras målproduktion haft för laget som helhet.

Statistiskt har Jocke och Möller legat på en poängsnitt på 0,8 respektive 0,78 poäng/per match under din tid i högsta ligan. Snittet för Joakim Lindström är än högre om hans siffror under Skellefteå AIK skulle isoleras från hans tid i Modo där han debuterade redan säsongen 2000/2001.

Toppnoteringen - 28 % av målen

Tillsammans har de varit grundbultarna Skellefteås offensiva spel under varje säsong i klubben. Nedanstående graf visar deras målproduktion under de säsonger båda spelat i laget. Säsong efter säsong har de haft en hög målfabrikation. Bortsett från 2010/2011 (14%) - har de gjort motsvarande 21-28 % av lagets mål i grundserien. Peaken är från 2013/2014 när de gjorde 50 grundseriemål motsvarande 28 % av lagets totala antal mål. Senaste säsongen blev siffran 24 %. Det tyder på att deras bidrag till den totala målproduktionen inte är på väg att avta i grundserien. Ibland säger en bild mer än tusen ord, så vidare analyser överlåter jag till läsaren.

Philip Broberg fortsättning har varit lite av ett frågetecken för Skellefteå AIK. Edmonton draftade honom i förstarundan och har redan skrivit kontrakt med honom. Klubben har givetvis följt honom under säsongen där han varit utlånad till Skellefteå. Men nu står det klart att det blir en fortsättning i Skellefteå enligt uppgifter från Skellefteå AIK:s egna hemsida. Kontraktet är skrivet på ett år och avser ett lån av backen över nästa säsong. Själv säger han i pressmeddelandet att första året varit lärorikt och fler matcher han spelade desto mer kom han in i spelet och på slutet började det kännas riktigt bra.

Själv tycker jag det känns spännande med en förlängning i klubben för Philips del. Han har enormt mycket hockey i sig, och ibland kan det kanske vara svårt att hålla i åtanke att han är 18 år och gjorde sin första säsong i SHL. Många unga backar har tagit klivet som junior till Skellefteå A-lag för att sedan få pröva på NHL-spel. Och det kan hända otroligt mycket över en sommar och fram tills laget går på is igen för en spelande back som Philip. Framförallt med den skridskoåkningen han besitter. En försäsong till i benen med chansen att addera lite mer muskler och han kommer att ta ytterligare kliv om/när nästa säsong kan spelas. Med Pudas och Berglund ute ur ekvationen finns stora möjligheter att logga mer speltid för Broberg och fortsätta sin resa mot NHL.

En omtumlande vecka

Det har varit en omtumlande vecka, en pandemi håller Sverige i schack och det finns ingen hockey att följa, på obestämd tid. Ingen vet om eller när det kommer att vara möjligt att spela nationellt organiserad elithockey igen. SHL-klubbarna har till följd kommit överens om inte värva nya spelare - enbart kontrakt som skrivits innan detta förbud (med undantag för rookie/låglönekontrakt) har presenterats. För Skellefteå har det inneburit att Modos Jonathan Johnsson och Oskarshamns Oscar Nilsson presenterats för klubben. Medan Filip Berglund har meddelat att han lämnat klubben för spel i Linköping, och Jonathan Pudas har meddelat att han inte blir kvar i Skellefteå. Det är givetvis en fjäder i hatten att knyta till sig Jonathan Johnsson men också lite oväntat att Filip Berglund lämnar. Oscar Nilsson har flugit under min radar, men han har tidigare visat fina offensiva kvalitéer i allsvenskan.

Stark centersida

Om Skellefteås akilleshäl var centersidan under gångna säsongen ser den betydligt mer spännande ut inför framtiden. En kvintett bestående av Jacob Olofsson, Linus Lindström, Jonathan Johnson, Albin Sundsvik med möjlighet att även spela Wingerli eller Möller som center känns spännande. Framförallt är det hungriga spelare med sina bästa år framför sig. Trion Sundsvik, Wingerli och Linus Lindström tog alla stor kliv framåt i sin utveckling under den gångna säsongen. Och potentialen i Jonathan Johnson talar hans poängrekord allt om.

Även om det officiellt inte sker några nya kontraktsskrivningar sker såklart dialoger om framtida säsong med många spelare. AIK har sjutton spelare på kontrakt, och har några viktiga vägval om det ska erbjudas en förlängning om det inte blir spel i svartgult nästa. Främst tänker jag på firma Tuomas Kiiskinen, Robin Alvarez och Darren Nowick som alla gjort en bra säsong och som jag gärna skulle se ytterligare en säsong. Svårare är det med Adam Pettersson som har en roll där han kan spela både center och forward. Därför har han flyttat mycket mellan positionerna beroende på hur laget kunnat formerats när AIK var både en och två centrar kort när både Pyatt och Jacob Olofsson inte var disponibla för spel längre. Men det är ändå en spelare med mer än femhundra matcher i SHL för samma klubb och han har varit laglojal och väldigt nyttig med sin starka skridskoåkning som gör honom väldigt allround ute på isen.

Hockeyallsvenskan förlorar toppspelarna

För de allsvenska toppklubbarna väntar som vanligt en tid där de som inte tar steget upp tvingas se sina bästa spelare lämna klubben. Skellefteå ska enligt Västerbottenskuriren jaga Brian Cooper som utsågs till Hockeyallsvenskans bästa back. Men gemensamt för alla klubbar, och för samhället i stort, är att corona-viruset har kommit för att stanna, att titta in i framtiden i detta läge är nästa omöjligt. Allt är på undantagstillstånd - och det finns inte mycket mer att göra än att låta tiden ha sin gång och hoppas på att nästa säsong kommer att kunna spelas som tänkt med start om sex månader. Det är lång tid för alla som följer Skellefteå - eller vilket annat lag som helst, särskilt i tider av en pandemi. Vi får hoppas den kan bytas mot hockeyfeber när vi når andra änden av tunneln.

Berglund lämnar Skellefteå - oväntat och vad gäller ?

Lite som en bomb - under en tid där SHL- inte ska skriva avtal med nya spelare presenterar Linköping Filip Berglund som ett nyförvärv på laget hemsida. Utifrån ett perspektiv med fokus på Skellefteå lämnar det en del frågetecken. Filip Berglund hade en bra säsong i Skellefteå. Han noterades för 20 poäng (5+15) - inklusive ett hattrick. Han fick bra med istid - totalt 18.20 minuter/match. Han fick spela i power-play och var genomgående stabil i sitt spel. Som draftad av Edmonton trodde jag att för Filip eventuella intressanta locktoner och erbjudanden inte skulle komma från en ligakonkurrent. Att det dessutom är Linköping som missade slutspel är mer än förvånade. Att Bert Robertsson är tränare tycks vara den springande punkten. Filip säger själv att han vill utveckla sitt offensiva spel än mer och har sen tidigare ett bra samarbeta med Bert under den period Bert varit tränare för honom

Berglund siktar på en mer offensiv roll under Bert Robertssons ledning

Givet att Berglund erbjudits nytt och mer lukrativt kontrakt i Skellefteå (vilket jag tar för givet) undrar jag om det handlar om att skillnaden i lönekuvertet var den springande punkten, var det löftet om en mer offensiv roll i Linköping. Eller var det allmänt "bara" att få en ny miljö att utvecklas i under ledning av Bert som lockade. Eller det mest troliga - en kombination av samtliga tre alternativ. Bara Filip vet själv. Men när det stod klart att Jonathan Pudas lämnar kunde man tycka att Filips möjligheter till att avancera i hierarkin kunde öka. Men det är bara att konstatera att man aldrig vet säkert vem som stannar och inte - men det väcker också frågor om när/hur avtalet skrivits i förhållande till den överenskommelse som klubbarna har om att inte värva spelare. Antingen har detta avtal skrivits på före överenskommelsen - eller så gäller inte denna överenskommelse, jag finner inga officiella uppgifter på SHL:s hemsida som bekräftar beslutet. Jag blev förvånad både av att värvningar presenteras och att det just var Filip Berglund som lämnade. Nu har Erik Forssell två backar (och rightare) med offensiv uppsida på sin lista över spelare att ersätta.

I nöd prövas vännen

Det sägs att i nöd prövas vännen. Med en global ekonomi i gungning och hockeyföreningar som drabbas av likviditetsproblem har synnerligen vännen prövats för Skellefteå AIK. Supporterföreningen North Power beslutade att omedelbart skjuta till 125,000 kr som en ren donation till Skellefteå AIK. I nästa steg har de initierat försäljning av fiktiva biljetter till slutspelet som oavkortat är tilltänkt att tillfalla Skellefteå AIK. Fler supporterföreningar har en liknande försäljning av fiktiva biljetter. Vem som var ”först ut” med denna idé har jag inte klart för mig. Men däremot kan jag med fog påstå att rivaliteten mellan North Power och Green Devils sporrar båda till att bli tävla om att bli den förening som sålt mest biljetter till sitt hockeylag. North Power har som mål att sälja biljetter för ett sjusiffrigt belopp för att vara bättre än sina grönvita antagonister som redan sålt för en miljon och säkrat uteblivna intäkter från kvalspelet.

Biljettförsäljningen har passerat halvmiljonen

Den svartgula supporterföreningen hade i måndags sålt biljetter för 520,000 kr enligt uppgift från deras hemsida. Och för att stötta supporterföreningens biljettkampanj har SHL-spelarna i Skellefteå AIK stödköpt biljetter för 40,000 kr till sin egen arbetsgivare. Det är välkomna pengar med tanke på att vi fortfarande befinner oss i en fas där ingen vet när epidemin har nått den brytpunkt att det inte längre är ett hinder att spela inför en normalstor publik som ger nödvändiga intäkter.

SHL inför anställningsstopp

För SHL:s sportchefer är situationen minst sagt knepig. Det finns en budget att följa, men en global pandemi hade ingen budgeterat med. Spelare har utgående kontrakt och sportcheferna är bakbundna av en oviss ekonomisk situation, där publikintäkter och sponsorintäkter påverkas. Vilken lön kan de erbjuda till okontrakterade spelare – kan redan påskrivna fullföljas utan att äventyra klubbens ekonomi var frågor jag funderade på tidigare i veckan. Nu har det klubbats att alla SHL-klubbar förlagts med ett förbud mot att värva spelare med omedelbar verkan enligt SHL:s sportchef Johan Hemlin uppgifter till Aftonbladet. Med undantag för rookiekontrakt och kontrakt i den lönenivån.

Hockeyabstinens istället för hockeyfeber

Anställningsstoppet sänder ut ett alarmistiskt budskap. Men det kan ändå vara en förutsättning för att senare fatta genomtänkta beslut med rimliga sportsliga och ekonomiska konsekvenser. För nu är det inte möjligt att med ett helikopterperspektiv se de ekonomiska konsekvenserna av den rådande epidemin. Och då går det inte heller se i kristallkulan vilka följder detta ger den sportsliga verksamheten som nu lever i limbo mellan två säsonger. Som hockeysupporter finns varken en mer aktivt pågående silly-season (inom SHL) eller en pågående säsong att följa. Om det normalt sett alltid är hockeyfeber så här års är det nu abstinens och virusvarning som kännetecknar vardagen. I vart fall för den som i normalt sett fyller den med hockey tio månader om året.

Det har spekulerats i vilken klubb Jonathan Johnsson skulle hamna i inför nästa säsong. Många SHL-klubbar har nog varit intresserade, och poängkungen har med all sannolikhet kunnat välja och vraka bland lukrativa erbjudanden. Han gjorde under denna säsong 79 poäng på 52 matcher och satte poängrekord för allsvenskan. Nu har Norran publicerat uppgifter som Skellefteå själv bekräftat här att han skrivit på ett tvåårskontrakt med Skellefteå AIK. Detta är såklart en prestigevärvning av Forssell, och ett kvitt på att Skellefteå är en attraktiv klubb att komma till för offensiva spelare som vill etablera sig i SHL. På samma sida är det förstås en jätteförlust för Modo som blir av med en spelare som är oerhört svårt att ersätta och som blir ett avbräck i jakten på en SHL-plats och förstås blir det extra tufft i den kontext som medfört att Modo inte fick chansen att spela klart och eventuellt kunna behålla sin poängkung. Men för alla som håller på Skellefteå AIK är det förstås en hyperintressant värvning som toppar upp Skellefteås centersida som den gångna säsongen blev väldigt skadedrabbad.

När säsongen är över och riktlinjerna för nästa års lagbygge kan sättas i verket kommer i sedvanlig ordning både positiva och negativa nyheter. Först utan på den negativa änden är beskedet att Jonathan Pudas lämnar enligt uppgifter publicerade i Norran. Pudas har under sin tid i AIK vuxit ut till en offensiv back i det absoluta toppskicket av SHL. Den gångna säsongen blev det 13+23 poäng på 52 matcher. Pudas har inte bara vunnit mark som spelare - människan Pudas har på goda grunder vunnit fansens kärlek. Han har rakryggat kunna såga sig själv, laget eller motståndarna. Aldrig kommit med undanflykter - aldrig tvekat att säga ett sanningens ord i en liga där det blir allt mer glest mellan profiler som vågar uttrycka sin personliga åsikt. Han har allt i sitt paket som behövs för att vinna både tränaren och fansens förtroende. Med sin roll i power-play har han varit dominant och bara Linus Hultström gjorde fler mål än Pudas i årets grundserie av backarna. Indikationen att Pudas mest sannolikt skulle lämna Skellefteå när hans kontrakt löper ut har varit känd ett tag, och förhoppningsvis har Erik Forssell några uppslag som kan bli högintressanta som ersättare.

*****************************************************************************

För dig som inte hört Pudas egna hyllningsramsa från North Power som inspirerats av Lasse Holms "Canneloni Macaroni" så finns den att lyssna på här. Och för den som undrar över texten finns den här.

Mycket blev påtagligt efter slutsignalen som markerade att 52 fulla omgångar i SHL var till ända. Hockey som produkt är inte mer värd än den publik som ger matchen liv, och den kedja som löper mellan laget och fansen runtom i landet. Med fansen skapas samhörighet och en vitalitet kring hockeyn. Varje skär, passning och mål kan bli föremål för diskussion i fikarummet eller vardagsrumssoffan. Men det finns ingen glädje att följa en hockeymatch utan sin publik på det sätt som sista omgången genomfördes. Ett norrlandsderby mellan serieettan och serietvåa kändes avslagen och kraftigt devalverad i i sitt underhållningsvärde.

SHL-vinnarna Luleå kunde ganska enkelt besegra Skellefteå, trots avsaknad av poängbehov och publik i ryggen. Den påtagliga intressekonflikten mellan fullsatta arenor i slutspel och restriktionerna som SHL beslutat att följa i kölvattnet av coronaviruset slutar nu i att resten av säsongen ställs in. Varken SHL, SDHL, Allsvenskan eller Hockeyettan kommer att slutföra kval/slutspel enligt ett formellt beslut från svenska ishockeyförbundet Även om ingen vinnare eller förlorare utses finns det såklart indirekta vinnare och förlorare av detta beslut.

Fansen är förlorare

Först tänker jag på fansen som förlorare för lag som hade hockey kvar att spela. De går miste om den sportsligt bästa tiden på året där allt ska avgöras och kontrasten mellan en vinst och förlust kan bli enorm. I Skellefteå är alla som följer laget bortskämda med att solen skiner allt längre stunder i takt med att slutspelet pågår. Det ska droppa från taken och Skellefteå AIK ska spela om guldet när det blir vår. Jag är personligen övertygad om att AIK hade kunnat pressa alla lag - och bli en utmanare till guldet. Men framförallt lider jag med de fans som följt sitt lag en hel säsong - men som nu blir berövade chansen att se om laget kan ta sig över den barriär som skiljer Hockeyallsvenskan från SHL.

Ingen chans till SHL-avtal för Björklöven eller Modo

Även om sympatierna till ärkerivalen Björklöven inte är de största är det oundvikligt att inte lida med föreningen. Till folkbladet har ledande personer i föreningen uttryckt sina besvikelse och spelare uttalat sig om att de lagen "som är sämst belönas ". Även om det inte sades rakt ut är det gissningsvis Leksand och Oskarshamn som spelaren syftar på. Även Modos ledning uttrycker sin stora besvikelse över beslutet till tidningen allehanda.se. Beslutet om att ställa in resten av säsongen har tydligt väckt mycket känslor och skapat frågetecken. Men att genomföra ett slutspel utan publik hade nog väckt än mer starka känslor. Och framförallt hade det varit svårt att genomföra på ett sätt som inte äventyrar smittorisken för spelarna, eller sätter djupa spår i klubbarnas ekonomi. Bortsett från ett möte med Luleå hade Skellefteå tvingats till flygresor till bortamatcherna, samtidigt som mångmiljonintäkter uteblir från hemmamatcher med välfyllda läktare.

Leksand och Oskarshamn lever vidare

Även om alla lag vill vinna av egen kraft och inte till följd av inställda kvalspel är det ändå svårt att inte misstänka att Leksand och Oskarshamn inte känner lite av lättnadens suck. Trots att Leksands sportchef Tomas Johansson till tidningen Expressen uppger att han inte känner glädje av detta beslut vet han att laget återfinns i SHL nästa säsong och kan planera med vetskapen om vilken liga laget kommer återfinnas i. Detsamma gäller även Oskarshamn som också får ladda om för en till säsong i SHL. Det ligger mycket vunnet i att klara sig kvar första säsongen - med eller utan kval för sedan kunna utvärdera lagbygget sportsligt och föreningen organisatoriskt. Även om just Leksand ständigt tycks befinna sig på en ständig daldans mellan Hockeyallsvenskan och SHL.

SHL gjorde det enda rätta

SHL gjorde det enda rätta i en extremt svår situation. Hur enskilda lag kommer att processa för sin åsikt om hur SHL skulle agera istället återstår att se, för många klubbar blev detta abrupta slut ett slag i magen och för andra en livlina som ingen såg komma när säsongen drog igång. Men inget lag ska gå upp eller ner utan att de direkt uppfyllt villkoren för uppflyttning eller degradering. Om ett lag är bra nog för SHL, eller för dåliga för att vara ett av de fjorton lagen spelar ingen roll. Ett SM-guld eller elitserieplats ska man spela sig till, inte bara anse sig förtjäna för att man vunnit Hockeyallsvenskan eller grundserien i SHL, och detsamma ska självfallet gälla för det lag som skulle stå inför risken till degradering från SHL eller Hockeyallsvenskan. Det ska ske efter att kvalspel genomförts enligt bestämd ordning.

Detta är min syn på den senaste veckan skeenden. Mycket har hänt, och mycket kommer att hända. Det blir trots den sportsliga tomheten alltid intressant att fortsatt följa konsekvenserna av det beslut som är fattat och påverkar hela hockeysverige från Norrbotten till Skåne. Och det blir högintressant hur Erik Forsell fortsätter sitt lagbygge - redan nu har några spelare aviserat om sitt vara eller inte vara i Skellefteå. För väg i vägg med en avslutad säsong finns alltid silly season som höjer hockeytepmeraturen!

Skellefteå åker upp till Luleå för att spela om andraplatsen

Så var vi framme i SHL slutomgång. En mycket konstig sådan får man säga. Efter att SHL beslutat att följa direktivet från folkhälsomyndigheten att folksamlingar med 500 personer inte ska samlas kommer sista omgången att spelas med inför tomma läktare. Besked om när och hur SM-slutspelet ska kunna genomföras förväntas inkomma under dagen. Skellefteå klubbdirektör PEA Israelsson har till lokaltidningen (norran.se) igår bekräftat att ett slutspel kommer att genomföras. Något som Aftonbladet i skrivande stund skriver mer om och meddelar att slutspelet kommer att förkortas i antal matcher och åttondelsfinalerna skjuts upp till den 24 mars.

Därmed kommer Coop Arena kommer att gapa tom ikväll - och om det finns någon vinnare i detta, eller bara kortsiktigt sämre förlorare för kvällen är det Skellefteå. Luleå kommer att spela en betydelselös match inför en tom arena - medan Skellefteå har andraplatsen att spela för och Luleå varken har publikstöd eller poängbehov. Men för alla hockeyfans oavsett klubb är det såklart en oerhörd besvikelse över att vara portade från ett norrlandsderby och försmak på en potentiell SM-final. Denna situation är laddad och det kommer att ge upphov till en svår situation där klubbarna, fansen, och SHL ska hitta en framkomlig väg att slutföra säsongen med gissningsvis vitt skilda åsikter. Det är många intressen som krockar, och många frågetecken återstår att räta ut.

Ny målvakt - och Joakim Lindström är tillbaka

Enligt norran kommer Skellefteå att ställa upp med John Westermark i målet. Han har aldrig prövats i SHL tidigare och det ger en indikation på att Gustav Lindvall fortsatt är skadad, och Mantas Armalis status är krasslig. Tillbaka kommer Joakim Lindström efter sin avstängning och det är naturligtvis en förstärkning vars betydelse för laget knappast behöver någon större utläggning. Han kommer att vara spelsugen och han kommer att vilja vinna, och uddlösheten som Skellefteå visade prov på mot Linköping och Växjö kan han sätta stopp för. Och det blir spännande att se hur John Westermark hanterar sin chans att visa sina kvalitéer i ett derby och en match där Skellefteå enligt min bedömning måste vinna, annars kommer HV 71 att knipa andraplatsen. Det blir en match med många spännande infallsvinklar - även om de måste studeras framför tv:n. Och framförallt får vi hoppas på en bra match som kan ge mersmak inför det kommande slutspelet, oavsett hur det spelas.

Skellefteå kvar på andraplatsen efter förlust på straffar

Skellefteå hade chansen att dra ifrån i tabellen mot jagande Rögle och Färjestad vid vinst mot Växjö. Men Skellefteå visade inte prov på det hemmaspel som laget tidigare visat upp efter nyår och Växjö kunde ta två av tre poäng. Spelet övertygade inte och Växjö kunde utan några större problem knipa bonuspoängen i straffläggningen. Nu blir det huggsexa om sistaplatsen där Skellefteå har en poäng upp mot HV 71, Rögle, Färjestad och tre poäng upp mot Djurgården. Förlusten blev extra dyrköpt när Gustav Lindvall utan förvarning klev av efter första straffen och uppges ha en skada som måste undersöka närmare enligt lokaltidningen Norrans uppgifter. In kommer Mantas Armalis och släpper in två av två straffar och målvaktssituationen blir därför ett orosmoln inför sista omgången och stundande slutspel. Med Aramalis i målet har AIK betydligt sämre vinstchanser och som backup finns en helt oprövad målvakt i John Westermark som aldrig startat en SHL-match.

Fördel HV71 i kampen om andraplatsen

I sista omgången blir det ett toppmöte med Luleå där både prestige och tabellplacering står på spel. Luleå har inget att spela för men kommer knappast att ge Skellefteå en tum av isen gratis. Och i andra änden av landet blir det en prestigematch mellan Rögle och Malmö. Lättast match på papperet har HV71 som möter ett Leksand som är jumbo och blev nollade i gårdagens omgång. Jag skulle tippa att HV71 kommer att vinna klart - och därmed måste Skellefteå ta tre poäng för att undvika att förlora andraplatsen efter att målskillnaden summerats. Fördel HV71 med andra ord. Och det kommer att bli spänning ändra fram till alla matcher har spelats klart. Endast matchen mellan Linköping och Oskarshamn kommer att vara av akademisk betydelse.

Kommer Skellefteå att kunna försvara andraplatsen ?

Endast två omgångar återstår nu av grundserien i SHL. Efter redan klara seriesegrarna Luleå har Skellefteå parkerat på en andraplats i tabellen på samma poäng som Färjestad och Rögle. Men med en bättre målskillnad har Skellefteå möjligheten att säkra en andraplats i tabellen i sina egna händer (givet målskillnaden) som tabellen ser ut med två matcher kvar. Skellefteå tar ikväll emot Växjö för att sedan avsluta serien borta mot Luleå på torsdag. På papperet har varken Luleå eller Växjö något att spela för eftersom Luleå redan vunnit serien och Växjö kommer att sluta på tionde plats. Men inga matcher vinns på papperet och inte minst förlusten mot ett Linköping i ingenmansland visade att även lag som inte kan påverka sin tabellposition kommer att spela om poängen tills slutsingalen ljuder. Det som talar för Skellefteå är laget har åtta raka segrar på hemmaplan och med en andraplats på spel borde motivationen vara på topp för att ta alla tre poäng ikväll och försvara andraplatsen om fördelen i målskillnaden består. Men hittills har säsongens tre matcher lagen emellan slutat med en bortaseger och det gör det svårare att gissa hur kvällens match slutar. Det vi definitivt kommer att få räkna med är härlig spänning och dramatik där i teorin plats två-nio i tabellen är öppen för omkastningar inför de två avslutande omgångarna av SHL 2019/2020.