Skellefteå - historiska vinnare

Sedan Skellefteå avancerade till SHL har Luleå utvecklats till den värsta konkurrenten i frånvaro av Björklövens närvaro i den högsta serien. Kombattanterna har mötts i 75 matcher sedan vägarna åter korsades i högsta i serien. Det inkluderar två möten i slutspelet. Det klart bästa minnet för de svartgula supportrarna är förstås SM-finalen 2012/2013. För att rekapitulera den serien slutade den 4–0 till Skellefteå. Och i huvudrollen klev en viss Erik Forssell fram, som så många gånger förr mot Luleå, och gjorde sista målet i tom kasse till 2–0 och släckte den sista strimma av hopp för Luleå. Guldet delades ut till Skellefteå och Luleå fick ta emot silvermedaljerna inför en besviken hemmapublik. Erik Forssell har bara mellan åren 2010–2016 gjort tretton mål på Luleå Hockey.

Men minnet är kort, och sista matchen räknas. Den sista matchen förra säsongen spelades i just Luleå i den allra sista omgången – och Skellefteå förlorade inför tomma läktare. Så kvällens match mot Luleå blir den första av kraftmätningar lagen emellan denna säsong. Och med alla kopplingar som finns mellan laget kommer det säkert att bli så hett som en försäsongsmatch utan publik kan bli. Men för den som vill se ”maratontabellen” sedan lagen åter blev konkurrenter i SHL så ser den ut så här, till Skellefteås fördel.

En intervju med Erik Forsell kommer i nästa inlägg, inom kort.

Varje säsong finns vissa förväntningar och förhoppningar på laget - vissa besannas andra blir direkt förintade. Men det är också det som kittlar - just det faktum att du har vissa givna antaganden som visar sig bli sanna - eller visade sig vara långt från det facit som presenteras. Men jag har kikat lite i kristallkulan och tror därför på detta för Skellefteås del:

• Skellefteå blir topp 4 - i serien, men slås ut i semifinal
• Lindvall får pröva på landslaget, och håller minst fyra nollor i serien.
• Jonatan Berggren får sitt definitiva genombrott. Gör minst 20 poäng
• Joakim Lindström gör minst ett hattrick, får minst två matchstraff
• Oscar Eriksson gör sitt första SHL-mål, blir utlånad till Piteå.
• Forsell värvar en (dyr) offensiv back till första power-play
• Sundsvik blir JVM-spelare (om det spelas). Draftnummer #190-195

• Skellefteå kommer att ta fler poäng än Luleå i deras inbördes möten.
• Jesper Fröden gör 35 p eller mer. Minst 15 mål.
• Hugg förlänger sitt kontrakt under säsongen, gör minst sju mål.
• Jonathan Johnsson kommer att dubblera poängskörden efter nyår.
• Lindvall kommer att ha minst 93,75 i räddningsprocent
• Simon Robertsson gör minst en poäng mot Linköping
• Säsongens första hard-helmet ges till Tyler Morley
• Petter Granberg gör högst två mål, ett matchstraff
• Nowick kommer att spela Calfornia dreaming i omklädningsrummet
• Arvid Söderblom håller en nolla totalt.

Skellefteå har spikat sin trupp och går ikväll in i försäsongen på allvar när dom ställs mot Modo. Forssell har hittills gjort ett formidabelt jobb med de värvningar han kan tillskrivas. Skellefteå har bibehållit stommen i truppen och kommer därför till spel med ett lag som absolut ska finnas i toppskiktet och spela om guldet till vårkanten. Skellefteå AIK ställer upp med följande manskap - som jag ger följande plus-betyg med SHL-mått mätt.

Tränarstaben +++

(Stefan Klockare, Stefan Hedlun, Krister Holm, Andreas Falk)

Det finns gott om rutin i båset med Stefan Klockare som funnits i föreningen i nästan två decennier. Först som spelare, sen som tränare/assisterande tränare för a-laget i tio år. På hans meritlista finns sm-guld som spelare (1993) och två sm-guld som ledare (2013 & 2014), meriter som få andra elittränare matcha. Som komplement finns nygamle Andreas Falk, och Stefan Nilsson som gör sin andra säsong i klubben. Sen finns Krister Holm som verkar som målvaktstränare och videocoach. Det är totalt sett en rutinerad kvartett både som spelare och ledare. Men nackdelen är att det inte finns en uttalad förstetränare, vilket jag anser vara mer fördelaktigt. Och sen ska kvartetten staka ut sina roller och hitta en röd tråd som alla kan köpa för hur laget ska träna och spela. Ju förr kvartetten hittar den råda tråden och får laget att köpa den kommer det avspegla sig i lagets resultat.

Målvakter ++++

(Gustav Lindvall, Arvid Söderblom)

Gustav Lindvall slog igenom förra året med sitt otroliga målvaktsspel. Han var den enskilt största anledningen till att Skellefteå blev ett topplag förra säsongen. Han kommer att knacka på dörren till landslaget om han tar vid där han slutade förra säsongen. Skellefteå har en solklar förstamålvakt som utsågs till SHL:s bästa föregående säsong. Arvid är en uppstickare som kommer att formas av Krister Holm och är en talang som mycket väl kan blomma ut i Skellefteå. Framförallt känns det tryggt att Skellefteå sannolikt inte behöver spela in två målvakter som ska stå växelvis. För Lindvall kan ge laget chansen att vinna alla matcher medan Holm kan förädla Söderbloms talang och låta honom spela in sig i SHL i lugn och ro Söderblom står kanske ett tiotal matcher och kommer att matchas ömsint.

Backar +++

(Arvid. Lundberg, Nicklas Burström, Petter. Granberg, Oscar. Ericsson, Philip Broberg, Adam Wilsby, Jacob Andersson, Oskar Nilsson)

Skellefteå har ett knippe backar som är egenfostrade och skolade in det sätt Skellefteå AIK där stor vikt läggs vid att vårda pucken i alla lägen. Arvid Lundberg, Nicklas Burström, Petter Granberg kommer att dra ett stort lass. Philip Broberg kommer med all sannolikhet att växa ut till en stjärnback och logga en hel del speltid som språngbräda till NHL då han är utlånad från Edmonton. Frågetecknet blir vem som kan ta över den mantel Jonathan Pudas lämnat efter sig som en offensiv back och som quarterback i power-play. Jacob Andersson och Adam Wilsby är två aspiranter till den tomma posten med Philip Broberg som potentiell joker.

Forwards +++++

Jonatan Berggren, Jesper Frödén, Rickard Hugg, Jonathan Johnson, Tuomas Kiiskinen, Joakim Lindström, Linus Lindström, Tyler Morley, Oscar Möller, Darren Nowick, Jacob Olofsson, Albin Sundsvik Andreas Wingerli.

Det här är en komplett forwardsuppsättning (med centrar) som är den bästa på flera år. Framförallt känns bredden väldigt stark som medför att det går sätta ihop fyra starka kedjor och att det är möjligt att alternera fler spelare på fler platser som center eller forward. Möller och Lindström är fortfarande två spetsspelare som är i SHL:s toppskikt. Unga hungriga spelare som Olofsson, Wingerli, Sundsvik kommer att utvecklas till än mer bärande spelare. Hugg och Nowick kommer att kunna axla rollen som checkingspelare som båda kan döda utvisningar. Både defensivt och offensivt ser uppsättningen forwards oerhört bra ut. Det kommer att bli konkurrens om platserna och tränarkvartetten har en angenäm uppgift att komponera kedjorna.

Summa summarum: 15 av 20 plus

Med Forssell som general manager, en rutinerad tränarkvartett, Lindvall i mål, och flertalet backar som har stor rutin adderat med en bred forwardsuppställning med Möller och Lindström i spetsen tror jag Skellefteå når topp fyra i serien. Laget är välbalanserat och på pappret bättre än förra året. Kan laget göra en bättre höstsäsong och hitta spelet i ett tidigare tror jag Forsell satt ihop ett lag som ger bra avkastning för den budget som är avsatt för spelartruppen. Frågetecknet för mig blir vem som kan bli första back i PP och ge laget alternativ på bakplan. Här tror jag Forssell har is i magen och låter yngre förmågor mer oprövade spelare som Jacob Andersson och Adam Wilsby få chansen.

The winner takes it all - the looser standing small, så lyder strofen i en av ABBA:s sista men mest väl kända låtar som väl illustrerar att i en SM-final finns bara två sidor på myntet. En vinnare utses - övriga är bara mer eller mindre hedersamma förlorare. Med dramaturgin i en final följer alltid hjältar. Vem minns inte Salos straffräddning i OS 1994. Johan Tornbergs vinnande mål i VM-1998, eller Niklas Lidströms episka slagskott OS-2006 som gav ett oförglömligt guld. Här följer en lista med fem SM-finaler där den sista matchen har avgjorts genom att någon stigit fram och blivit guldhjälten och säkrat sin plats i raden av vinnare och guldhjältar.

1, Johan Lindbom (HV71 – Brynäs 1995)

Stor guldvinnare detta år blev Johan Lindbom för HV71. HV 71 kom till slutspel som outsiders och var inget topplag i grundserien där dom slutade åtta. Men väl i slutspel växte HV71 in i slutspelskostymen och gick hela vägen. Djurgården besegrades i tre raka matcher i kvarten, och Malmö besegrades i en direkt femte avgörande semifinal. Finalserien blev jämn där lagen tog två hemmasegrar i rad. Brynäs fick chansen att avgöra på hemmaplan. Men väl där gick dramat till förlängning där HV71 där avgör andra övertidsperioden. Backen Johan Lindbom bryter en passning i mittzon, tar några skär in och blir fälld på blålinjen, men han reser sig upp får tag i pucken i tekningscirkelns överkant och skjuter på stående fot. Skottet gick direkt in och sm-guldet blev ett faktum – det första i klubbens historia. HV71 hade namn som Boo Ahl, Johan Davidsson, Kenneth Kennholt, Esa Keskinen, Patric Kjellberg och Stefan Örnskog. Och i båset stod mannen som blev känd som ”Guld-Sune” (Sune Bergman). Johan återvände till klubben men fick lämna laget när resultaten uteblev. Istället återfinns nu Johan i rollen som sportchef i allsvenska Kristianstad.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=D2UPCK6hduM 15 sek in i klippet)

2, Greger Artursson – (Djurgården-Färjestad 1998)

Greger Artursson och Färjestad firade stora framgångar tillsammans med tre sm-guld. Men ett särskilt minne som sticker ut för mig, och säkert många andra, är när Greger Artursson skjuter ett slagskott som barndomsidolen Tommy Söderström inte förmådde stoppa. Året var 1998 och för motståndet stod Djurgården. Matchen spelades i Globen och gick till övertid. Matchen gick till övertid. Greger blev guldhjälten när han avlossade ett skott på långt håll som gick mellan benen på en oskymd Tommy Söderström. Guldet blev Gregers första, och än idag uppger Tommy Söderström att han får frågan hur han kunde släppa in det där skottet från Greger. Idag återfinns Greger fortfarande i Karlstad. Han är ansvarig för ungdom och juniorverksamheten i föreningen.

Se målet https://www.youtube.com/watch?v=2zCOu4cbrhw 20 sekunder in i klippet)

3, Niklas Andersson (Frölunda-Färjestad 2005)

Niklas Andersson spelade i Frölunda när laget rankades som bäst i Europa. Laget hade sju svenska landslagsspelare och ett antal landslagsspelare med annan nationalitet. Året var 2005 och NHL-spelade inte denna säsong vilket gjorde att lagen var fulla med spelare som annars återfanns i NHL. SM-finalen spelades det året mellan Färjestad och Frölunda i bäst av fem matcher. Frölunda släppte bara in fem mål på fem matcher med en viss Henrik Lundqvist som sista utpost. Två klassiska förstakedjor möttes. Frölundas Johnsson-Kallio-Andersson mot Färjestads Prestberg-Jönsson-Nordström. I den femte matchen avgör Niklas Andersson två minuter in i förlängningen. Än idag är Frölundas lag ett av de bästa, kanske det bästa, som ett lag i högsta serien haft. Niklas Andersson tröja hissades 2017 i Scandinavium. Båda Niklas Andersson barn, Lias och Noah har gått i sin faders spår och återfinns i varsin SHL-trupp till denna säsongsinledning.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=3ClEhoNYciM) 1:43:35 in i klippet)

4, Toumas Kiiskinen (Växjö-Skellefteå 2015)

Toumas Kiiskinen blev Växjös guldhjälte 2015 i klubbens första sm-guld. För motståndet stod Skellefteå AIK som Växjö besegrade Skellefteå AIK med 4–2 i matcher. Skellefteå hade vunnit grundserien på 111 poäng medan Växjö blev trea på 96 poäng. Väl i finalen var Växjö vassare, och kunde ruva Skellefteå på guldet. Kiiskinen fick två SM-guld med Växjö och var en av lagets viktigaste spelare under sin tid i Sam Hallams lagbygge. Kiiskinen har nu bytt sida och återfinns i Skellefteå där laget haft stor nytta av honom. Nu blev det inget SM-slutspel för Toumas föregående säsong, men har förlängt kontraktet och är redo att jaga guldet kommande säsong. Växjös guld blev början på en rivalitet mellan Växjö och Skellefteå AIK där lagen möttes i två SM-finaler, en semifinalserie som gick till sju matcher och sudden, och där ett flertal uppmärksammade övergångar skett mellan lagen sista fem åren.

(Se målet https://www.youtube.com/watch?v=9AjHfQQZC2M 3:35 in i klippet)

5. Simon Önerud (HV71 – Brynäs 2017)

Man blir aldrig profet i sin egen hemstad sägs det. Avgör du en sjunde avgörande SM-final på hemmaplan i sudden death kan du kasta den regeln i papperskorgen. Fråga Simon Önerud. Han blev nämligen hjälten som för evigt skrev in sig i historieboken när han skickade in 2–1 till Jönköpingslaget bakom när han är tiondelen före backen Jonathan Pudas och kan raka in segermålet bakom en förtvivlad David Rautio i Brynäs mål. Önerud som är född i Jönköping och med HV 71 som moderklubb fick detta år en fin trippel på sin meritlista. SM-guld, Stefan Lov Memorial Trophy som slutspelets MVP, och seger i slutspelets skytteliga. Hans insatser gav honom ett KHL-kontrakt. Det blev ett år i KHL som spolierades av skador, innan han återvände till HV71 för ett treårskontrakt. Säsongen som var och säsongen som kommer spelar Simon som lagkapten.

Se målet https://www.youtube.com/watch?v=j8VvcFfiWnM 4:55 in i klippet)

En ny SHL-säsong står inför dörren. Premiären är lite mer än en månad bort och lagen börjar bli allt mer fulltaliga. Även om Corona har tagit ett nackgrepp på klubbarna och klubbarnas ekonomiska situation kommer vi snart att få se spel igen även om läktarna fortsatt står tomma. Men ”The show must go on” som Freddie Mercurys odödliga stämma upplyste världen om innan hans bortgång. Med en ny säsong har följaktligen ett par profiler lämnat ligan för andra klubbar. Andra står kontraktslösa i skrivande stund med ett besked att det inte blir förlängning i den SHL-klubb som dom sist representerade. Bloggen rik­­­­­­tar därför rampljuset på fem spelare som under flera år satt avtryck på ligan med både sin persona och prestationer. Dessa har bidragit till att ge intresse och vitalitet till en liga som annars kan kännas grå och slätstruken fram tills slutspelet börjar.

1, Jonathan Pudas

Med en allvarlig blick, ett par brinnande ögon, och en klar basröst som talar från hjärtat har Pudas gång på gång talat klarspråk. Ibland i medgång – ibland i motgång. Men ur honom kommer inga klyschor eller vaga uttalanden. Det har varit ärligt och rakt på sak. Adderar du dessa egenskaper med hur mycket lyft fram klackens betydelse och inverkan, och dels hans faktiska prestationer så får du en mix av allt det bästa som ett fan eller tränare rimligen kan önska sig. Mellan Pudas och Skellefteå AIK kommer det alltid att finnas en navelsträng. Pudas vandrar välförtjänt österut till KHL, men när han kommer hem igen är det som i en berömds krigsromans titel; Ingenting nytt på Västfronten. Han kommer att komma ned tillbaka i samma skyttegrav han steg upp från, beredd att ge precis allt för klubben.

2, Ryan Lasch

En virtuos som får det svåra att se enkelt ut. Ett exceptionellt spelsinne i kombination med att ständigt hålla i pucken den där tiondelen eller tiondelarna som gör att passningen kan skära som en kniv genom varmt smör har gjort Ryan till en oerhört respekterad spelare. Som point-man i SHL ser jag ingen annan som varit bättre än honom sista åren. Som offensiv spjutspets har Ryan varit en av ligans absolut bästa spelare vilket visar sig i hans poängproduktion och späckade meritlista. Smått omöjligt att ersätta, men rimligen frigörs å andra kanske den dyraste löneposten för Frölunda. Men mer valuta för Ryans lönecheck kunde inte Frölunda fått. Det är hatten av för Ryan som (utöver sin prestation) i mina ögon framstått som en gentleman – vältalig, skandalfri och en spelare som gjort sina medspelare bättre och ligan sevärd.

3, Joel Lassinantti

Jag mötte Lassie är en svensk låt som nog många hockeyspelare bör referera till. Kanske inte som sin musiksmak med som en beskrivning på vad som var skillnaden mellan en vinst eller förlust. Med Lassi i mål kunde Luleå spela bra och vinna, men även spelat markant dåligt och vinna. Jag vet inte hur många matcher jag (tvingats) växla över från Skellefteå AIK till Luleå. Norrbottningarna blir tillbakapressade med ett måls ledning, men Joel står emot, och när motståndarna tagit ut målvakten slutar det med att Luleå gör mål i tom kasse. Joel har många gånger steppat upp precis när det som mest behövts. Under sin tid i Luleå har han varit väldigt laglojal och vuxit till en uppskattad spelare av fansen. Jag led på något sätt extra för Joel efter att SHL-säsongen fick ett abrupt slut. Möjligheten att få vinna ett SM-guld med Luleå kanske aldrig kommer igen eller blir lika bra som den gångna säsongen. Och som gammal målvakt ömmar jag särskilt för bra målvakter, gärna från Norrland, och gärna med en sådan där totalt prestigelös framtoning och avspänd aura som Lassie gett uttryck för under sin tid i SHL.

4, Martin Thörnberg

De bästa av sagor tar aldrig slut – och otaliga är fester man önskat aldrig nådde andra änden av sitt crescendo och resan mot det oundvikliga slutet. För slut tycks det just nu vara mellan Martin Thörnberg och HV71. Thörnberg har vunnit både SM-guld och VM-guld. Han har totalt över 500 matcher i SHL och varit en framträdande spelare. Men nu har Thörnberg fått reda på att han inte ingår i HV 71:s planer för framtiden längre. Därmed kan hans tid i SHL vara över. Om hans hockeykarriär är över är oklart. Men på meritlistan finns fyra SM-guld med HV 71. Martin representerar därför den lilla andelen spelare som bara spelar i SHL-hockey i en och samma klubb. Det är få av den yppersta hockeyeliten som gör det, än mindre vinner fyra sm-guld med den klubb han debuterade år 2002 för. Och utöver guld och klubblojalitet har Martin även vunnit priset Rinkens Riddare för sitt sätt att uppträda vilket vittnar på hans status och att han har flera bra sidor som spelare.

5, Daniel Rahimi

Som Skellefteåsupporter är varje spelare fostrad i Björklöven någon som kommer att nagelfaras och helst buas ut vid varje lämpligt tillfälle. Ges inget lämpligt tillfälle kommer ett lämpligt tillfälle att skapas. Med sin tuffa spelstil och hårda framtoning på isen har Daniel varit en nagel i ögat för motståndarlaget. Och Rahimi har alltid balanserat på en skör tråd mellan å ena sidan tufft spel och andra sidan otillåtet spel som förvisat honom till utvisningsbåset. Det första som etsat sig fast i minnet är en ful knätackling mot Skellefteås Tim Söderlund som gav fem matchers avstängning. Inget som gjorde att hans aktie steg för den med sympatier för Skellefteå AIK. Det andra är hans kompromisslösa försvarsspel under SM-slutspelet 2018. Med Rahimi som en försvarsjätte tog Växjö fyra raka segrar och Daniel fick höja pokalen i Skellefteå Kraft Arena. Som inte 4–0 i matcher vore nog fick en ”Löven-produkt” vinna SM-guld (med Växjö) i Skellefteå Kraft Arena. Nu väntar åter allsvenskt spel för Rahimi i just Björklöven. Siktet är såklart på att föra klubben upp i SHL.

En talang är en talang. Ibland blommar den ut, tar sista steget, och blir draftad. I andra fall kommer det aldrig bli mer än en eller ett fåtal säsonger i SHL innan de försvunnit och nya talanger har tagit deras plats. Men det är oavsett hur talangens hockeyresa formar sig alltid intressant att följa deras väg från deras första byten i SHL till ett a-lagskontrakt och ett möjligt NHL-kontrakt. Inför SHL-starten finns här en lista med tio juniorer/förstaårsseniorer som väntar på ett genombrott i SHL, eller bara på att ta det sista steget för att kunna åka över och konkurrera om en plats i NHL.

(Listan ska inte ses som en inbördes ordning, utan namnen är presenterade i alfabetisk ordning. Bara spelare födda 2001, 2002, 2003, har medräknats. Detta är ett urval av dom. Philip Broberg har utelämnats eftersom han möjligtvis blir kvar i Edmonton)

1, Albert Johansson – back, Färjestads BK (född 2001)

Albert är son till Roger ”Rogga” Johansson – och går i sina faders spår och tillhör även han Färjestads BK. Säsongen som gick spelade Albert 42 matcher i FBK. Och nyligen skrev han på ett treårskontrakt med Detroit. Men han väntas bli kvar i Färjestads hela kommande säsong för att ta ytterligare kliv, bygga på sig lite muskler, och blomma ut ytterligare innan han åker över till Detroit för att pröva lyckan i den anrika klubben

2, Alexander Holtz - forward, Djurgården IF (född 2002)

Alexander återfinns i Djurgården, men knappast så länge till. Med sina 16p på 35 matcher förra året har han redan gjort sig ett namn i SHL, och kommer att bli hett villebråd i NHL-draften. Alexander kan mycket väl gå topp tio i draften. Frågan är nog inte om han kommer att spela i NHL, utan när. Djurgården kan nog inte räkna med att behålla honom mer än säsongen ut. Alexander blir givetvis en nyckelspelare i kommande JVM.

3, Albin Sundsvik – forward, Skellefteå AIK (född 2001)

Albin har rötterna i Stockholm men har tillhört Skellefteå AIK organisation sista säsongerna. Han går mestadels center och har den gångna säsongen fått chansen fått chansen på allvar etablera sig i Skellefteås a-lag. Albin konkurrerar på allvar om en plats i kommande junior-VM. Men Skellefteås forwardssida, framförallt på centerposition, är stenhård. Albin är tillgänglig för årets draft och kommer säkert att tingas av någon klubb i de senare rundorna. Här tror jag en utlåning till allsvenskan kommer att bli aktuell för att ge Albin speltid. Det vore en win-win för Skellefteå AIK och Albin om konkurrensen medför att Albins speltid blir alltför liten.

4, Helge Grans – back, Malmö IK (född 2002)

Den storväxte backen som tillhör Malmö är inne på sin tredje säsong i SHL trots sin ringa ålder. Han är trots sin storlek väldigt rörlig och spelskicklig – och väntas till denna säsong bli bofast i a-laget. Han är även ett top-prospekt till kommande NHL-draft. Och Helge är en stark kandidat till att spela kommande JVM för Sverige.

5, Jesper Wallstedt – målvakt, Luleå HF (född 2002)

Jesper är inte fyllda 18 år ännu, men har trots det spelat tre U-18 VM för Sverige. Resultatet är ett guld och ett brons. Jesper fick även göra sin SHL-debut under förgående säsong. Med Joel Lassinanti ute ur ekvationen har dörren öppnats för Jesper som tillsammans med David Rautio bildar ett starkt målvaktspar i Luleå. Och såklart blir han huvudkandidat till att bli förstemålvakt i kommande junior-VM.

6, Karl Henriksson - forward, Frölunda Indians (född 2001)

Karl är forward och kontrakterad av Frölunda. På meritlistan finns guld i U-18 VM och CHL, och spel i junior-VM. Han är draftad i andrarundan av New York Rangers. Kommande säsong är planen att Karl ska bli ordinarie i Frölundas organisation och spela till sig ett NHL-kontrakt. Karl är relativt liten – men väldigt snabb och utrustad med bra händer och ett utmärkt spelsinne vilket gör honom till en offensivt producerande spelare.

7, Lucas Raymond – forward, Frölunda Indians (född 2002)

Lucas är en exceptionell talang, och debuterade i SHL redan säsongen 2018/2019 – som b-junior. Han är i mångt och mycket lik Viktor Arvidsson. Han är liten och rightfattad, men oerhört snabb, teknisk och utrustad med ett bra skott. Han är rankad top-10 i sin årskull inför den kommande draften. Hans kontrakt med Frölunda sträcker sig över nästa säsong så förhoppningsvis blir han kvar även denna säsong. Och det blir med störst sannolikhet en nyckelspelare inför nästa års JVM om han är tillgänglig för spel.

8, Noel Gunler – forward, Luleå HF (född 2001)

Noel tillhör Luleå Hockey och har redan hunnit med 50-matcher i SHL på två tidigare säsonger. På meritlistan finns seger i poängligan i både TV-puckens slutspel och J-20 Elit (Norra) och förgående säsong blev det 13 poäng i SHL. Noel fick inte chansen i förra årets JVM, vilket väckte viss förvåning, men han kommer att vara högaktuell till att ta en forwardsplats i nästa JVM. På rankningen ligger han top-50 och hans framfart har säkert väckt många NHL-klubbars intresse till den kommande draften.

9, Simon Robertsson – forward, Skellefteå AIK (född 2003)

Simon född 2003 tillhör Skellefteå organisation efter att hans fader Bert Robertsson kom till föreningen. Han blev den första spelaren 2003 att göra mål i SHL. Trots sin unga ålder har Simon satt ett starkt avtryck med sitt fysiska spel och sin respektlöshet. Han blir en nyckspelare i Skellefteå J-20 och kommer säkert att få fler chanser i SHL. Det kan nog även bli frågan om en utlåning till allsvenskan eller division ett för att ge Simon mer speltid i en seniorliga. Och Simon hade varit i det närmaste given i truppen till U-18 VM i våras om inte turneringen ställdes in. Simon får sikta på nästa U-18 VM och sen på JVM om två år.

10, William Eklund – forward, Djurgårdens IF (född 2002)

William går även han i faderns fotspår (Christian Eklund) och spelar i Djurgården. Redan förra säsongen skrev han kontrakt med a-laget och fick spela ett tjugotal matcher i SHL. Han är en offensiv forward som i juniorserierna ligger på ett poäng per match. Han är inte fyllda 18 år ännu och det finns mycket utvecklingspotential i honom. Med speltid i SHL kommer William att bli fortsatt aktuell för spel i juniorlandslagen och kommande JVM-trupper.

I veckan meddelade Johan Forsberg att han lägger upp skridskorna på hyllan och avslutar spelarkarriären. Johan började sin spela hockey i Munksund. Sen blev det spel i Piteå hockeys juniorer och A-lag. På det följde spel i allsvenskan med Malmö och Björklöven, spel i SHL med Skellefteå och Luleå, och avslutningsvis spel i allsvenskan med Modo under föregående säsong. Forsberg skriver själv känslosamt om beslutet på sociala medier:

"Att nå slutet är inte att avsluta och kanske kommer jag alltid att vara hockeyspelare. Förmodligen är det så. Men nu har det blivit dags att lägga skridskorna på hyllan. Det blir ingen nästa säsong. Idrotten har gett mig några av mitt livs bästa och sämsta stunder. Jag kommer aldrig få någon tröja upphissad i taket men jag har fått något som för mig är värt mycket mer, vänner för livet. Jag vill passa på att tacka varenda en som har hjälpt mig och varit med på den här resan. Alla som har funnits kring lag jag har spelat i och lag jag har spelat mot"

En krokig väg till toppen

Johan Forsberg har tagit en väg till elithockeyn som få andra gör – och är samtidigt en inspiration för andra att ta efter när vägen till toppen upplevs lång och krokig. Han har aldrig spelat TV-pucken, spelat i ett ungdomslandslag, gått något nationellt hockeygymnasium. Eller gjort juniorlandskamper och än mindre spelat med Tre kronor. Ganska unikt – men väl ett bevis på att det alltid finns mer en väg till att nå toppen, och att hårt jobb kan ta dig lång, om inte längre, även om du som junior inte tillhör den mest talangfulla skaran av spelare i din åldersgrupp eller juniorlag.

Två "förbjudna" klubbyten

Johan kom som junior upp i Piteås a-lag och fick drillas under ledning av Freddy Lindfors och Lasse Johannsson. Och den senare tog sedan Johan till Skellefteå, trots en lite frostig start på deras relation. Johan beskriver i Jonas Fahlmans bok ”Skellefteå AIK – resan till guldet” hur Lasse kommenterade Johans udda skridskoåkning när han stod med en mikrofon och övervakade träningarna med a-laget. Men Johan knöt näven i fickan och fortsatte sitt hockeyspelande – från division ett i Piteå till allsvenska med Malmö. Där fick han vara med om att spela upp Malmö till högsta serien. Sen blev det några säsonger i Björklöven innan han fick vara med på Skellefteås resa till sm-guldet. Och sen blev han en nyckelspelare i SHL för Luleå. Och sista säsongen blev i ett Modo som han mycket väl kunde ha fått spela upp i SHL om säsongen inte avbrutits i förtid. Hockeyresan tog honom från Norrbotten till Skåne och varade i arton år, och det blev totalt 735 grundseriematcher i allsvenskan och SHL. Och det är ganska unikt att Johan gjort två ”förbjudna flyttar” – från Löven till Skellefteå. Och från Skellefteå till Luleå utan någon märkbar negativ publicitet – något som förtäljer mycket om den respekt Forsberg haft med sig, båda på och utanför isen.

Ett fysfenomen och en udda fågel

Johan har inte bara stuckit ut på isen med sin aviga skridskoåkning och fina målsinne, och en arbetskapacitet som få. ”Foppa” har själv aviserat att han kommer att satsa långdistanslöpning efter karriären. Men han är en minst lika stor profil utanför isen och lite av en udda fågel i hockeyvärlden. Han är en spelare som läste Torgny Lindgren – studerar psykologi, engagerar sig i jämställdhetsfrågor. En spelare som uttrycker sina personliga åsikter i stort och smått på Twitter där han har 26,700 följare. Och han säger sig självt vara genuint ointresserad av hockey närt han själv inte spelar. Men när han väl varit i hockeybubblan har Johan har varit en uppskattad lagkamrat, och en nyttig spelare som varit laglojal. Men nu är hockeyresan slut – och den udda hockeyfågeln är redo att pröva sina vingar utanför hockeyvärlden med en framgångsrik karriär bakom sig.

SHL – säsongen är (förhoppningsvis) bara tre månader bort, men silly-season säsongen befinner sig i sin högsäsong. Många profiler har lämnat ligan, några är utan kontrakt, och några spelare har återkommit till ligan. Och fler profiler kan säkert komma in under senare delen av sommaren när NHL antingen spelat klart eller fått stryka resterande del av säsongen. Men som dagsläget ser ut för samtliga SHL-lag är nu är dessa spelare topp fem på varje given position ur min synvinkel.

Målvakter

1, Jonas Enroth

2, Gustav Lindvall

3, Oscar Alsenfelt

4, Jonas Gunnarsson

5, Niklas Rubin

Det är inget snack om saken att Örebro gjort den kanske namnkunnigaste värvningen i klubbens historia i Jhonas Enroth. Även om Enroths förra säsongen inte var de bästa i karriären. Men även om han sannolikt är på sista tredjedelen av karriären är det en målvakt med rutin från NHL och KHL, och som vunnit VM-guld och OS-silver med Tre kronor. Örebro verkar ha djupa fickor för spelarlöner och med Enroth i form är det en möjlig guldkandidat. En bra målvakt är halva laget – det kan mycket väl visa sig bli sant för Örebro med en sådan välmeriterad målvakt.

Backar

1, Erik Gustafsson

2, Johannes Kinvall

3, Jonas Junland

4, Arvid Lundberg

5, Marcus Högström

Alla som sett Luleå hockey spela sista två åren vet vad Erik Gustafsson betyder – han spelar över 20 minut per match. Han matchas offensivt – defensivt, och bidrar med ett stort ledarskap ute på och utanför isen. Han är hjärtat i Luleå – och kommer att komma med en revanschlust för den säsongen som gick där han som kapten mycket väl kunnat ge Luleå sitt andra Sm-guld. Erik är också en profil som vågar säga vad han tycker i med och motgång och det är ingen slump att Nils Lundqvist utvecklats till en toppback i samspel med Gustafsson under säsongen som gick.

Forwards

1, Linus Klasen

2, Anton Rödin

3, Joakim Lindström

4, Broc Little

5, Oscar Möller

En offensiv artist är tillbaka på svensk is och tillbaka i Luleå. Linus Klasen är trollgubben som har vänt hem efter några år i Schweiz. Men det är fortfarande en europeisk toppspelare som snittar en poäng/match och som var lyckosam i Luleå under sin senaste sejour där. Förväntningarna kommer såklart att vara skyhöga på Klasen, med Klasen i laget får Luleå välbehövlig spetskompetens och en spelare som kan sticka ut och bryta ramarna lite grann i ett Luleå som haft en grym bredd i laget – men som kanske saknat den sista offensiva pusselbiten sista två säsongerna. klasen kanske inte den mest kompletta tvåvägs forwarden, men tills motsatsen blir bevisad blir han etta på listan.

Med 90-talisternas inträde i Skellefteå AIK:s a-lag förändrades organisationen i grunden. Helt plötsligt kommer det upp ett pärlband av spelare som via juniorlaget utbildats till elitspelare. Alla försedda med det som krävs för att utvecklas till fullfjädrad spelare på SHL-nivå. Spelarna hade sen en tidig ålder tränat mycket och tränat rätt - och med en målmedenhet till att kunna slussas vidare till elithockey på seniornivå och knacka på dörren till a-laget. Och många namnkunniga tränare har hjälpt spelarna på vägen. Lasse Johansson, Stefan Klockare, Jan Erixon, Lasse Marklund - för att nämna några av de mest framträdande. Resultatet vi ser idag är att sju spelare i dagens a-lag är spelare som är födda på nittiotalet och som utbildats i juniorlaget. Spelare som direkt eller via omvägar tagit språnget till SHL-spel i Skellefteå AIK. Och då finns betydligt fler i samma generation som inte spelar i Skellefteå utan för en annan SHL- förening eller återfinns i lag i NHL, KHL eller AHL.

För att få perspektiv på den "gyllene generationen" har jag satt ihop ett drömuppställning av de bästa spelarna som passerat genom Skellefteås juniorled och som antingen spelar eller har spelat i SHL-hockey i föreningen. Spelare som värvats utifrån utan en bakgrund i Skellefteå juniororganisation (ex. John Klingberg) har inte medräknats.

Keeper: Gustav Lindvall - (Stefan Steen)

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

1: st line:

Adam Larsson - Marcus Pettersson

Viktor Arvidsson - Oscar Lindberg - Melker Karlsson

......……...………..................……...…………......…...…...…………………...

2:nd line

David Rundblad - Arvid Lundberg

Petter Emanuelsson - Lucas Wallmark - Adam Pettersson

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

3rd: line

Jonathan Pudas - Nicklas Burström

Pär Lindholm - Oscar Sundqvist - Joel Mustonen

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

4: line

Sebastian Aho

Sebastian Ohlsson - Linus Lindström - Andreas Wingerli

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

Healthy scratch: Tim Erixon - Axel Holmström - Tim Söderlund

Head coach: Jan Erixon

Assistant coach : Stefan Klockare

......……...………..................……...…………......…...…...……………………

Summa summarum blir det en slagkraftig uppställning (på papperet åtminstone) av spelare som är födda på nittiotalet som kan knytas till Skellefteå. Flerfaldiga svenska mästare, Stanley cup mästare och spelare som är ordinarie i NHL. Sen finns flera ordinarie SHL-spelare eller Allsvenska spelare som inte platsar i denna uppställning. Spelare som varit en del av Skellefteås organisation som Johan Alm, Martin Lundberg och Filip Berglund som alla har skrivit NHL-kontrakt men återfinns i andra klubbar. Frågan är om det någonsin kommer att komma fram så många färdiga talanger av spelare födda samma decennium från en och samma förening.

Att vara poängkung i ett J-20 lag i en allsvensk klubb eller en SHL-klubb är en visserligen en fin merit, men ingen given språngbräda till en lång och framgångsrik seniorkarriär. Idag är kopplingen mellan J-20 lag och A-lag självklar. Men historiskt sett har kopplingen mellan J-20 laget och A-laget inte alltid varit så stark som den är nu. För som föreningen utvecklats är det är mer regel än undantag att en eller flera spelare från J-20 även får speltid i A-laget under säsongen. Och det är i regel en eller två från J-20 varje år som föreningen väljer att erbjuda någon form av kontrakt. AIK:s målsättning är att hälften av spelarna i a-laget ska vara en egen produkt.

Skellefteå J-20 har sedan säsongen 2004/2005 varit bofasta i den högsta serien Superelit, och vissa av åren har dom tagit sig till fortsättningsserien. Det har inte blivit någon medalj av högsta valören, men väl två andraplatser säsongen från säsongen 2009/2010 och säsongen 2015/2016. Med inspiration från Expressen granskning av Superelits poängkungar under 2000-talet har jag granskat poängkungarna i Skellefteås J20 från 2004/2005 till 2019/2020. Vilka tog steget till A-laget, vilka spelar fortfarande hockey – och vilka spelar hockey på högsta nivå?

2004/2005 Nils Bergström

32 matcher: 11 mål +13 ass = 24 poäng

Nils karriär tog inte fart i Skellefteå där det bara blev sex matcher i allsvenskan samma säsong. Men det blev sedan allsvenskt spel med Timrå, Malmö och Karlskrona, och Rögle där han även fick chansen i 33 SHL-matcher. Han gick upp Elitserien med Rögle 2011/2012 och till SHL med Malmö 2014/2015. Efter säsongen 2018/2019 lade Nils skridskorna på hyllan efter att ha avslutat som kapten för moderklubben Östersunds IK där han spelade sina sista tre säsonger.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2005/2006 Anton Lundberg

32 matcher: 18 mål 17 ass = 35 poäng.

Anton spelade i AIK J-20 lag samma år som AIK tog steget från Allsvenskan till Elitserien. Men han fick aldrig chansen i a-laget. Säsongen efter flyttade han till Umeå för spel i Björklöven J-20 och han fick även spela i a-laget i två matcher för Löven. Resten av karriären spelade han i division ett med klubbar som Piteå, Asplöven, och Hudiksvall. Näst sist säsongen gjorde han 89 poäng i division 2 med Lejon SK för att sedan spela sista säsongen i SK Lejon i division 1. Sista säsongen 2013/2014 gjorde han 27 poäng på 34 matcher för moderklubben som då spelade i ettan.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2006/2007 och 2007/2008 Erik Karlberg

38 matcher: 18 mål 21 ass = 39 poäng (2006/2007)

38 matcher: 20 mål 19 ass = 39 poäng (2007/2008)

Erik Karlberg hade två fina år i Skellefteås J-20 som båda säsongerna resulterade i 39 poäng och 2007/2008 vann han skytteligan i J-20 SuperElit (Norra). Han fick ett a-lagskontrakt och utpekades som ett framtidsnamn av Peo Larsson. Men Erik lyckades aldrig slå sin in i a-laget. Han blev istället utlånad till Piteå och Almtuna – men efter säsongen 2009/2010 lade Erik skridskorna på hyllan blott 20 år gammal.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2008/2009 och 2009/2010 - Oscar Lindberg

38 matcher: 14 mål + 19 assist = 33 poäng (2008/2009)

30 matcher: 14 mål +23 assist = 37 poäng (2009/2010)

Oscar Lindberg slog igenom tidigt i Skellefteå och representerar den ”nya generationen” 90-talister som kom upp i Skellefteås A-lag när Skellefteå hade etablerat sig i SHL. Lindberg vann poängligan två år i rad. Han fick en plats i A-laget och växte ut till en nyckelspelare i det a-laget säsongen 2012/2013 som vann sm-guld, och vann även sm-guld med Tre Kronor samma år. Oscar spelare nästa år för Dynamo Moskva i KHL.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2010/2011 – Petter Emanuelsson

40 matcher: 21 mål + 28 assist = 49 poäng

Petter kom till Skellefteå för hockeygymnasiet och blev snabbt en spelare som Skellefteå fick nytta av. Han skrev a-lagskontrakt men lånades ut till Sundsvall och Piteå innan han slog igenom 2012/2013 och blev ordinarie i a-laget under hela året – och var med och tog sm-guld. En bedrift som han upprepade följande säsong. Sedan skrev han på för San Jose Sharks – men det blev inget NHL-spel för Petter under sina två år i Nordamerika. Han återvände säsongen 2016/2017 till Sverige för spel i Luleås organisation där han har ett år kvar på kontraktet.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2011/2012 Sebastian Selin

45 matcher: 25 mål + 22 assist = 47 poäng

Poängkungen detta år blev Sebastian Selin som även var kapten i J-20 och vann poängligan. En merit om något med tanke på konkurrensen i J-20 det året med namn som Lucas Wallmark och Viktor Arvidsson för att nämna två. Sebastian skrev på ett utvecklingskontrakt efter säsongen. Men säsongen efter blev han utlånad till Piteå och har via Sundsvall-Almtuna-Pantern landat i Björklöven där han hade en fin fjolårssäsong. Sebastian har två år kvar på kontraktet med Skellefteås ärkerival Björklöven.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2012/2013 och 2013/2014 Sebastian Mannberg

45 matcher: 18 mål +23 assist = 41 poäng (2012/2013)

45 matcher 12 mål + 33 assist = 45 poäng (2013/2014)

Sebastian har trots två raka vinster i J-20 poängliga, och chansen i tre juniorlandskamper med juniorkronorna, aldrig noterats för en match i a-laget. Kanske på grund av att Skellefteå hade ett urstarkt a-lag samma två säsonger som Sebastian var poängbäst i J-20. Karriären har med undantag för en kort utlåning till Modo i allsvenskan, fortsatt i division i ett antal olika klubbar från Kiruna i norr till Mörrum i söder. Senaste säsongen spelade han i Teg där han vann division ett norras assistliga.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2014/2015 Jakob Andersson

45 matcher: 12 mål + 33 assist = 45 poäng

Jakob Andersson vann poängligan som back – enda backen på denna lista. Vinst blev det även i Superelits totala poängliga för backar det året. Och samma år blev det även två SHL-matcher för Andersson. Men efter säsongen gick Jakob till Västerås och sedan till Asplöven för spel i Allsvenskan. Efter att ha blommat ut i moderklubben Björklöven under tre säsonger blev det åter spel i Skellefteå säsongen som gick. Speltiden i SHL blev sparsam för Jakob, men han har ett år kvar på kontraktet och kan räkna med bättre chanser till mer speltid när Jonatan Pudas och Filip Berglund lämnat vakanser på backplatsen.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2015/2016 Linus Lindström

40 matcher: 14 mål + 30 ass = 44 poäng

Linus Lindström tog hem segern i poängligan trots att han är två år yngre än den som kom tvåa. Samma år blev det SHL-debut, J-20 silver, U-18 VM silver. Linus har varit Skellefteå trogen med undantag för en kortare utlåning till Karlskrona. Säsongen som gick blev ett genombrott för Linus som gjorde 20 poäng och gjorde flest mål i hela SHL i spelformen numerärt underläge. Linus har ett år kvar på kontraktet med Skellefteå och blir en nyttig spelare både offensivt och defensivt för Skellefteå med sitt kompetenta tvåvägsspel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2016/2017 Khalid Ibrahim

43 matcher: 16 mål + 15 assist = 31 poäng

Khalid har Skellefteå som moderklubb. Samma säsong som han vann poängligan blev det även sex matcher i a-laget. Men sen har Khalid spelat i division ett södra uteslutande. Khalid spelar nu för Mörrum där han förlängde sitt kontrakt med klubben till kommande säsong och beskrivs som en populär spelare.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2017/2018 Jonatan Berggren

38 matcher: 18 mål + 39 assist = 57 poäng

Säsongen 2017/2018 hade Jonathan lekstuga i J-20 av siffrorna att döma. Han vann assistligan och poängligan i hela J-20 Elit och gjorde det som sjutton år gammal. Han fick även känna på spel i SHL och noterades för tio matcher. Men senaste två säsongerna har dock spolierats av skador och Jonatan har bara spelat 40 matcher. Är draftad av Detroit – men som till följd av skadorna blir det ett eller två år till i Skellefteå för supertalangen Jonatan som säkert är revanschsugen efter sina skador. Kan få ett genombrott i SHL om han håller sig hel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2018/2019 Albin Sundsvik

42 matcher: 17 mål + 24 assist = 41 poäng

Albin kom till Skellefteå från SDE hockey i Stockholm för att gå hockeygymnasiet. Snabbt steg han i graderna och började spela med J-20 redan första säsongen och redan andra säsongen matchades han i SHL. Han går nu in på sitt sista år som junior men är redan kontrakterad till 2021/2022 och kommer att vara aktuell för sommarens draft och nästa års JVM. Men Forsell ser Sundsvik som en framtidsspelare som är laglojal och utvecklingsbar spelare som på allvar konkurrerar om en ordinarie tröja i a-laget.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...……………...

2019/2020 Kenneth-Pappalardo-Gulbrandsen

44 matcher + 12 mål 24 assist = 36 poäng

Kenneth-Pappalardo-Gulbrandsen kliver in på sitt tredje år i J-20 till kommande säsong. Han är norsk landslagsman. I det J-20 lag som spelade förra säsongen blev ett antal spelare uppkallade till a-laget. Kenneth blev inte det, och han ytterligare ett år kvar på sig att utvecklas i J-20, någon speltid i a-laget blir nog svårt att få men en utlåning till en division ett klubb kan säkert vara aktuell om intresse finns. Mycket kan hända som sistaårs junior och förhoppningsvis kan norrmannen leda Skellefteås J-20 till slutspel.

......…………...…...…………...………......……...……...…...………...………………

Slutsatser ?

Summa summarum är det en hel del namnkunniga spelare som vunnit poängligan. Oscar Lindberg, Linus Lindström och Jonatan Berggren. Men det visar också på hur svårt det varit att ta plats i a-laget speciellt under de två säsongerna som Skellefteå vann sm-guld där många spelare trots en kanonsäsong i J-20 inte fick speltid i a-laget. Konkurrensen har varit stenhård och många har fått ta steget via division ett att senare få chansen Allsvenskan eller senare i SHL. Men det är också ett kvitto på att Skellefteå AIK gjort ett väldigt bra jobb med att scouta spelare utifrån för att utveckla dom in sin juniororganisation och med att förvalta de talanger som spelat i Skellefteå sedan barnsben. Men det är också många namn som inte är med på listan men som visar att konkurrensen sporrat utvecklingen. Jag tänker då på namn som Oscar Sundqvist, Viktor Arvidson, Melker Karlsson med flera som alla tagit sig till NHL men inte toppat någon poängliga. Att förutspå vem etablerar sig i NHL och vem som blir en produktiv division ett spelare är inte helt lätt. Du måste ha talang, men såklart styr även tur och tillfälligheter för alla, men du måste framförallt ta chansen när du får den.

Skellefteå AIK har valt att satsa på att få en bred uppsättning av centrar inför kommande säsong. Den sista i raden av nyförvärv är Tyler Morley – en 28 årig kanadensare som kommer till Skellefteå efter två framgångsrika säsonger i finska högsta ligan. Där gjorde 79 poäng på 94 matcher. Enligt Erik Forsell är det en spelskicklig tvåvägscenter som kommer att jobba hårt för att vinna och en person som kommer passa in i gruppen. Men resan till Europa har inte varit spikrak för Tyler. Han spelade hockey vid universitet i Alaska i nordvästra USA, och gjorde sedan en spikrak resa nerför kusten och spelade för San Diego Gulls i AHL utan att göra något större avtryck i poängprotokollet. Sen gick hockeyresan från San Diego till Zagreb i Kroatien

Hur har din hockeyresa fram till Skellefteå varit Tyler ?

Att lämna Nordamerika blev såklart en stor omställning för mig. Jag hade aldrig varit i Europa före jag kom till Zagreb. När jag kom hit så blev det som att utforska en helt ny världsdel för mig. Men Zagreb var en fin stad – och hade fantastiska fans. Målet har alltid varit att bli hockeyproffs i NHL- precis som mer eller mindre alla barn har den dröm om det, särskilt i Kanada. Men precis som dom flest andra valde jag studera så att jag har något att falla tillbaka på den dagen hockeykarriären är över. Jag har en examen inom företagsekonomi med inriktning på finansiering.

Säsongen 2017–2018 kom Tyler till Zagreb, en stad med ett hockeylag som spelade i den österrikiska ligan (EBEL). Säsongen blev en succé, Morley vann den interna poängligan, och blev fyra i den totala poängligan med 63 poäng på 54 matcher. Säsongen i Kroatien/EBEL blev till en språngbräda norrut. Säsongen efter skrev Tyler på för SaiPa – väl där fortsatte Tyler att vara produktiv med 41 poäng på 57 matcher. Tyler blev inte kvar i klubben – men väl kvar i ligan. Föregående säsong blev klubbadressen Tappara med sitt säte i Tammerfors i södra Finland. Säsongen i Tappara slutade precis som SHL i förtid, men Tyler gjorde 38 poäng på 37 matcher innan resterande del av säsongen fick ställas in. Även föregående säsongs upplaga av CHL statuerade Tyler sin produktivitet med sju poäng på lika många matcher den gångna säsongen.

Vad säger du själv om tiden i Finland?

Jag trivdes verkligen med mina två år i Finland i båda städerna. Det var en härlig upplevelse att få komma till ligan, och jag tycker det var synd med Covid-19 eftersom jag tycker det lag vi hade i Tappara var väldigt starkt. Jag var redo för ett långt slutspel och jag tror vi kunde ha gått långt. Men överlag trivdes jag under tiden både i Tappara och SaiPa.

Vad kommer du tillföra i Skellefteå - vad vet du om staden/laget?

Jag hoppas kunna bidra med en tävlings – och vinnarmentalitet. Min förhoppning är att jag ska få uppleva ett slutspel med Skellefteå och hjälpa laget att nå finalen. Jag har haft en del forna lagkamrater som spelar i Sverige, och av dom är det väl Brian Cooper som jag pratat en del med, men det var innan det blev aktuellt att skriva på för Skellefteå. Samtalet med Erik gav mig ett gott intryck – och jag fick känslan av att jag inte behövde göra någon mer research för egen del innan jag skrev på mitt kontrakt, det blev därför ett enkelt beslut.

Avslutningsvis - tre snabba "antingen eller frågor" - vad föredrar du?

- Zagreb or San Diego

- One Timer or Penalty goal

- Curling or Soccer

Det är alltid lite svårt att predicera potentialen för de spelare som kommer från de amerikanska juniorligorna och sen har bidat sin tid i ligor under SHL i hackordningen, som FM-Liiga - den finländska högstaligan. Den som är statistiskt intresserad kan följa denna sida och där poängsnittet från FM-liga spelare som går till SHL har analyserats för övergångar sista tre åren. En spelares poängproduktion får räknas ned enligt följande Liiga -> SHL = 0,63. En spelares höga poängproduktion/match i den finländska ligan blir i snitt markant lägre när spelaren kommer till SHL.

Men kunde Brian Cooper bli årets försvarare i allsvenskan förra året med en ganska likbördig meritlista kan mycket väl Morley vara ett fynd också. Eller varför inte dra parallellen till Andrew Calof som kom direkt från spel i Princeton University till att direkt bli en stark poängspelare i SHL. Men konkurrensen på positionerna som offensiv center är bättre än på länge i Skellefteå AIK. Tyler kommer att få visa att han är en spelare som vill tävla och föra laget långt i ett slutspel om han ska upprätthålla sitt fina poängskörd från Liiga och EBEL.

I två tidigare inlägg har jag försökt särskåda den trupp Forsell satt samman inför säsongen 2020/2021. I det första inlägget belyste jag styrkorna/svagheterna såsom truppen ser ut - i det andra inlägget punktades möjligheter/hot upp inför den kommande säsongen. Detta inlägg blir därför en lite mer utförlig sammanfattning av mina tankegångar.

Låg spelaromsättning - ger möjlighet till en kortare startsträcka

Överlag har Skellefteå fått behålla en stark stomme ur det lag som avslutade säsongen. Med målvakten Gustav Lindvall, som utsågs till ligans bästa vid SHL:s awards, finns en soklar förstamålvakt om han tangerar fjolårsformen. På backsidan finns en kvartett bestående av Lundberg-Burström-Granberg-Broberg som den defensiva grundbulten. Fyra namn där tre av dom är fostrade i föreningen - och den fjärde är blott 18 år -men vald i förstarundan och redan NHL-kontrakterad. Framåt finns duon Möller-Lindström kvar. Med Kiiskinen på ett nytt kontrakt finns ytterligare spets att bygga en andrakedja kring. Sedan finns ett helt koppel med lite yngre spelare som Andreas Wingerli, Jesper Fröden, Jonathan Berggren m.fl. som alla är utvecklingsbara och offensivt väldigt skickliga. Med en sådan stark stomme i laget från start blir förhoppningsvis startsträckan till ett fungerade spel kortare än ifjol.

Backsidan - vem ersätter Pudas ?

På backsidan är det - framförallt försvinner två backar i Filip Berglund och Jonathan Pudas. Att Pudas skulle lämna hade nog Forsell räknat med. Men att Filip Berglund valde att lämna för Linköping såg nog ingen komma förutom han själv. Och det är framförallt backsidan jag anser är lite för svag i dagsläget. Det finns såklart aspiranter på Jonathan Pudas plats i form av Adam Wilsby och Jakob Andersson. Båda två har visat i allsvenskan att de har en offensiv uppsida. Men dom måste även visa sig vara bra nog att axla den rollen i SHL utan att försaka den defensiva delen av spelet. Kvartetten Broberg-Burström-Granberg-Lundberg kommer att få dra ett stort lass med mycket speltid.

För eventuella nyförvärv på backsidan tror jag Forsell kommer att avvakta en bit in i säsongen för att se om backsidan är robust nog. Mest troligt avvaktar han vilken utvecklingskurva några av de mer oprövade backarna får. Men kommer rätt back upp till rätt pris är det intressant. Sannolikt finns även fler alternativ för Forsell att välja på när NHL-säsongen på ett eller annat sätt tar slut och fler spelare kommer ut på marknaden. Men som backsidan ser ut i dag - då är det tills motsatsen bevisats en svagare uppställning än den som avslutade förra säsongen. Förhoppningsvis kan någon av de yngre backarna blomma ut och motbevisa denna uppfattning.

Forwards/center - konkurrens som ger ledarstaben angenäma problem

Forwardsuppsättningen inför nästa säsong kan få det att vattnas rejält i munnen för varje Skellefteåsupporter. Forsell vann dragkampen om Jonathan Johnson. En spelare som varje sportchef önskat att få till sig. Och det blir naturligtvis hyperintressant att se honom i vinter. Just centersidan ser bättre ut än på mycket länge. Möjligheten att det finns många spelare som kan gå både center och ytterforward, eller back-center, bidrar till att skapa fler möjliga kedjekombinationer. Det underlättar även laguttagningen när skador och avstängningar riskerar att göra laget sårbart.

Med Adam Pettersson som lämnade för Brynäs saknas det möjligtvis en ytterforward med en bra defensiv som är tillräckligt rörlig för att kunna spela mycket i boxplay. Det ryktas om Nowick, men det är just rykten, men det finns ett ömsesidigt intresse varje fall. Han skulle kännas som en lite rivigare och målfarligare variant av Adam Pettersson. Förhoppningsvis kan något bli klart innan säsongen börjar. Men en sådan spelare skulle jag se forwardssidan som komplett. Och jag tycker den känns minst lika bra som förra året. Framförallt med alla unga spelare som kommer att fortsätta utvecklas. Och Jocke och Möller kan säkert landa runt 40-45 poäng om dom håller sig undan skador och avstängningar. Konkurrensen om speltiden blir stenhård.

Ledarsidan - Samuelsson ut - Falk in

För att ta ett litet stickspår är väl ledarsidan något där Skellefteå har valt en oväntad väg och som jag kan tycka ger lite farhågor. Med ett delat ledarskap är risken att det saknas någon som kan peka med hela handen när skutan går åt fel håll. Även om Klockare har rutin både som spelare och ledare hade jag önskat en klar huvudtränare. Även om en spelare som Falk som varit med och spelat upp Skellefteå till SHL för alltid är välkommen hit för att pröva sina vingar som tränare. Men förhoppningsvis är truppen så bra och spelsättet redan bekant - så det viktigaste är lagbygget. Och där tycker jag Forsell efter sin första säsong visat att han är en man som kan bygga ett lag som åter kan göra Skellefteå till en stark guldkandidat. Låt det snart bli nedsläpp - Skellefteå blir att räkna med.

I det tidigare inlägget gick jag igenom Skellefteås trupp med synvinkeln svagheter/styrkor. Truppen består idag av två målvakter - åtta backar och tolv forwards. Lagbygget är mer eller mindre färdigt med andra ord, men vad Erik Forssell har på radarn är svårt att förutspå. Forsell har inte uttryckligen sagt att han öppnat dörren för någon specifik spelare eller specifik position. Detta inlägg belyser vilka hot/möjligheter ser jag med Forsells lagbygge.

Möjligheter

• En kvartett yngre spelare som alla kan ta stora kliv i sin utveckling och förväntade prestation ex. Broberg-Hugg-Wilsby-Sundsvik

• Många spelare som kan gå både center/ytterforward - vilket underlättar möjligheterna i laguttagningen/minskar sårbarheten vid skador
• Möjligheten till att Gustav Lindvall fortsätter på inslagen väg. Det ger laget en trygghet och ökade vinstchanser.

Hot

• Joakim Lindström - gissningsvis har han haft en del besvär som hämnar åkningen - en försämring eller en långtidsskada vore mycket besvärande
• En längre frånvaro i spel för någon av nyckelbackarna (Broberg, Lundberg, Burström, Granberg) - det skulle sannolikt kunna bli ett bekymmer.
• Corona - såklart ett reellt hot mot Skellefteå - och hela SHL

Någon gång när milleniet var ungt läste jag lite företagsekonomi på universitet, det var verkligen inte mitt paradämne och det blev inte mer än en termins studier i det fältet vart fall. Men något som jag minns och som jag har plockat med mig är analysverktyget "SWOT". Förenklat innebär det en analys av ett företags/organisations ställning utifrån Strength-Weaknesses-Opportunites-Threats. Styrkor-Svagheter Möjligheter-Hot i svenska ordalag. Jag tänkte i tre delar punkta upp en analys av spelartruppen utifrån denna modell. Först analyseras Styrkor/Svagheter och sen Möjligheter/Hot. Sedan en sammanfattning av det hela för att knyta ihop säcken.

Styrkor

• Låg spelaromsättning
• Många spelare som kommer från egna led
• Bredden på forwardssidan
  
• En (mest sannolikt) klar förstamålvakt från start
• Jocke/Möller - båda är fortfarande i allra högsta grad poängstarka
• Rutinerad trupp, där ett antal spelare har vunnit (flera) SM-guld.

Svagheter

• En högerfattad offensiv back saknas
• Både kortaste och lättaste truppen i SHL just nu
• En beprövad spelare i rollen framför målvakten i powerplay
• En backsida där många av backarna är relativt nya på SHL-nivå
  

Darren Nowick kom som en frisk fläkt till Skellefteå i mitten av februari. Nowick hämtades in från Västervik i allsvenskan där han de senaste två säsongerna fört en relativt anonym tillvaro. Han har haft en relativt jämn poängskörd - men inte har varit någon spelare som fått några större rubriker eller, mig veterligt, kopplats ihop med någon SHL-klubb. Men Skellefteå valde att plocka in honom ändå - och värvningen föll väl ut, och det finns ett ömsesidigt intresse om en fortsättning.

Nu till veckan har Darren enligt Mr. Madhawks uppgifter skrivit på för Skellefteå AIK, men varken Darren eller sportchef Erik Forssell har bekräftat denna uppgift. Själv har jag haft kontakt med Darren under föregående vecka, innan Expressens och Norrans uppgifter om hans framtid. Nowick själv ger inga tydliga besked om nästa säsong, men han var ändå klar med budskapet om att han gärna skulle återvända till Skellefteå.

- Det är svårt att sia om framtiden just, det verkar som situationen här hemma i USA måste lugna ner sig innan jag kan sitta ned med min agent och sen kan jag sitta ner med min agent och bestämma mig om framtiden. Men jag har haft ett par samtal med Erik Forssell och det har känts positivt. Det vore grymt roligt att få bli kvart i SHL och Sverige, och jag och min familj trivdes bra i staden och med människorna som vi träffade under tiden. Det är lite annorlunda att leva i Sverige i jämförelse med Kalifornien. Här tar sig människorna tid att prata och alla känns lite mer avslappnade, medan det överlag känns som att alla är mer på språng och mer upptagna här hemma, i jämförelse med människorna i Sverige.

Hur tyckte du steget från allsvenskan till SHL var för dig som spelare ?

- Det känns att det är en stor skillnad, helt klart, men för mig personligen tycker jag steget gick bra att ta. Såklart lite oturligt att jag blev avstängd, det ingick inte i mina planer, men efter det tycker jag att det gick bra för mig. Nu blev det som det blev med denna säsong - jag hade såklart inte tänkt att åka hem till USA så tidigt som jag blev tvungen att göra.

Hur ser situationen ut för dig i just nu - var är du - och hur påverkas du av coronaepedemin ?

- Just nu är jag och min familj i Kalifornien, men vi mår bra så jag ska inte klaga, men det är klart det är en ovan situation. Allt är mer eller mindre nedstängt här förutom det mest nödvändiga som typ mataffärer. Det är ovant att inte kunna gå till stranden, att göra det vanliga som att träna ishockey - eller gå till gymmet eller träffa vänner. Men vi mår bra i familjen så jag kan ändå inte klaga så mycket på tillvaron som den ser ut nu även om vi inte kan leva som vanligt.

Vad jag själv tror ?

Om jag själv skulle spekulera fritt tror jag att Nowick har fått ett bra erbjudande från Erik Forssell, och han spelar gärna i SHL. Men Nowicks framfart och energi gjorde nog att fler lag fick upp ögonen för honom och att han höjt sitt marknadsvärde. Med den situation som råder i USA och Sverige, ja i stort sett hela Europa, är det svårt att ta något beslut om nästa säsong. Just nu vilar ett generellt inreseförbud till Sverige, så det är svårt att sia om när en person som inte är svensk medborgare och befinner sig i USA åter får möjlighet att resa tillbaka, oavsett om det är som turist eller hockeyproffs. Innan dessa orosmoln lagt sig har jag svårt att se att det kommer att skrivas på något kontrakt. Förhoppningsvis är situationen förbättrad under andra halvåret av 2020 och då hoppas jag att Nowick åter kommer till Skellefteå och får chansen i en hel säsong. Han var rivig i sitt spel, hade bra tryck i skridskoåkningen, och visade en bra arbetsmoral som gjorde honom ganska allround i sitt spel. Han skulle vara varmt välkommen åter.

När samtalsämnet floppar kommer upp är det såklart lättast att minnas spelare som värvats som offensiv spjutspets men inte kunde producera i närheten av förväntningarna. Särskilt påtagligt blir det när spelaren varit lyckosam och produktiv i alla klubbar utom Skellefteå.

Men detta är ändå spelare där spelarens prestation kom på rejäl kollisionskurs i jämförelse med mina, betydligt högre, förväntningar på spelarens prestation och bidrag till laget. Endast spelare från 2000-talet har medräknats.

5, Alexander Urbom

Värvningen av Urbom föll inte särskilt väl ut. Som en tänkt "försvarsgeneral" var han tänkt att agera, men även en sådan behöver kunna hantera pucken någorlunda bekvämt. Det är inget som jag kan minnas att Urbom gjorde. Överlag seg, och ofta kom han fel i situationer vilket renderade i för många utvisningar och två avstängningar. Sejouren i Skellefteå blev bara ettårig, och Urboms spel nådde inte några högre höjder de efterföljande åren i Djurgården och spelade sist i Tyskland.

4, Matt Andersson

Matt Andersson kom till Skellefteå som en tilltänkt toppcenter för säsongen 2017/2018. Han hade haft relativt fina år bakom sig där han varit en poängstark spelare i både AHL, KHL, och i Djurgården säsongen innan. Men Andersson fick se sin säsong bli spolierad av en skada som blev så illa att han bara spelade 23 matcher och skrapade ihop tre mål och fem assist. Matt kom aldrig till sin rätta i Skellefteå, och kom aldrig tillbaka till slutspelet. Efter säsongen i Skellefteå skrev Matt på för Rögle, men väl där visade sig Andersson bara hålla för en match innan han avbröt säsongen. Sedan dess har han inte spelat ishockey. Tiden i Skellefteå blev dessvärre början på slutet för Mat Anderssons hockeykarriär.

3, Antti Virtanen

Anti Virtanen presenterades sommaren efter att Skellefteå avancerat till SHL. Förväntningarna, åtminstone från min sida var höga på finländaren som under flera år varit en toppspelare i den finländska ligan. Det började bra på försäsongen. I ett möte med ärkerivalen Björklöven stod Virtanen för ett hattrick och förväntningarna skruvades sedan upp inför seriestarten. Men sedan tog det tvärstopp och finländaren fick nio matcher utan mål innan han fick lämna klubben. Virtanen studsade dock tillbaka sen och blev åter en spelare med hög poängproduktion resten av karriären som via en kort sejour i Österrike och Schweiz tillbringades i Finland.

2, Juhamatti Aaltonen

Nej, inte mycket stämde för Aaltonen i Skellefteå säsongen 2018/2019. Trots att han gavs förtroende och att han kunde blixtra till ibland så var han i det stora helt misslyckad och gav överlag ett lojt intryck. På 39 matcher blev det endast 1+8 i poängprotokollet innan kontraktet bröts. Aaltonen återvände till den finländska ligan till och har där fortsatt att producera poäng på löpande band. Men tiden i Skellefteå vill han gissningsvis glömma. Petter Rönnqvist utsåg värvningen av finländaren på förhand till årets sämsta i ligan, och på den punkten fick han rätt med facit i hand. Aaltonen floppade - och Skellefteå kastade pengar i sjön.

1, Ryan Vesce

Ryan kom till Skellefteå på artistkontrakt 2012/2013 med starka meriter. Han hade producerat poäng i både KHL, AHL, Liiga och Allsvenskan - och nu hade turen kommit till Skellefteå. Att värva spelare på artistkontrakt brukar alltid vara förenat med ett mått av - high risk - high reward. Vesce hade varit en poängspruta i både AHL, KHL, och finska Liiga. Resultatet i Skellefteå blev det en stor flopp. På 22 matcher blev det två mål och fyra assist. Vesce hittade aldrig rätt i spelet med eller utan puck, och såg mest vilsen ut. Sedan hade Skellefteå ett så bra lag att det inte fanns skäl till att ge Ryan fler chanser.

Kanske var det kombinationen av skadeproblematik, egen försäsongsträning, och den hårda konkurrensen som tippade gungbrädan åt helt fel håll i Skellefteå. För sedan hade han tre poängstarka säsonger i KHL innan skadeproblemen kom ikapp honom sista åren. Men sett till sina meriter blev detta en superflopp i Skellefteå.

Listan över spelare vars sejour i Skellefteå har mer eller mindre av en floppstämpel över sig fortsätter med fem nya namn. Allt från en straffspecialist från USA, till en då okänd slovakisk målvakt, till en finländare som spelade skadad och lämnade AIK på eget bevåg med en bitter eftersmak.

Plats 10-6

10, Rob Schremp

Rob Schremp kom till Skellefteå i november säsongen 2014/2015 med NHL-meriter, tidigare spel i KHL och NLA, och en framgångsrik sejour i MODO två säsonger tidigare i meritlistan. Tiden i Skellefteå blev inte riktigt lika lyckosam då det endast blev 20 poäng i grundserien som Skellefteå vann. I slutspelet var Rob mestadels bänkad fram. Än en gång visade det sig för Skellefteå hur svårt det är att träffa rätt med en importspelare, även för Lasse Johansson. Men det bör också understrykas att konkurrensen på centerpositionen var knivskarp säsongen 2014/2015. Rob meddelade själv 2018 på hans Instagram att hans karriär var över till följd av hans psykiska mående som påverkat honom hela hans hockeykarriär.

9, Ville Koistinen

Ville Koistinens tid i Skellefteå blev en sorgsam historia. Den finländske landslagsbacken kom från ett par fina år i Finska ligan via AHL/NHL - spel inom Nashville och Floridas organisationer till Skellefteå 2010/2011. Väl på plats slog Ville upp en gammal skada som hämmade honom och till slut fick honom att avbryta säsongen och operera sig, och han missade slutspelet och blev sen inte kvar i klubben. Efteråt vädrade Ville sitt öppna missnöje till finsk media mot den hjälp och rehabilitering som Skellefteå erbjöd honom när han enligt egen mening själv "tvingades" bekosta sin operation som han valde att genomföra i Finland.

8, Gaber Glavic

Gaber Glavic är en lite slamkrypare på listan då han egentligen spelade på fel sida om tidsstrecket rent tekniskt. Men det är svårt att inte placera honom på listan även om han lämnade före nyår. Han kom till Skellefteå inför säsongen 1999/2000 - efter att Christer Abrahamsson fått upp ögonen för honom under B-VM i Danmark där Glavic spelade enligt statistiken. Men Gaber fick lämna laget tidigt. Efter två usla insatser i A-laget och två i J-20 fick han lämna klubben. Med en räddningsprocent på 78 % fick Gaber snabbt lämna laget och blev sedan en historisk referenspunkt till hur dålig en spelare kan vara, eller framförallt - inte får vara.

7, Kyle Cumiskey

Redan när säsongen 2016/2017 skulle inledas stod det klart att Kyle inte skulle komma till start eftersom han var hämmad av en långtidsskada. Trots fina meriter från NHL/AHL, inklusive en Stanley Cup seger blev tiden i Skellefteå misslyckad - Kyle kunde inte göra sig själv rättvisa när han spelade. Sen blev skadekänningarna så pass allvarliga att kontraktets bröts i samförstånd när det stod klart att Kyle inte kunde spela mer. Säsongen efter missade Kyle helt, sista två säsongerna har Kyle kunnat spela och har mestadels spelat i AHL. Detta blev en olycklig flopp främst på medicinska grunder där Kyle hade en stor potential men aldrig kunde komma till sin rätt med skadebesvären och Skellefteå fick inte någon avkastning på denna lönepost.

6, Morgan Ellis

Ellis kom till Skellefteå säsongen 2017/2018. Sett till tidigare meriter hade Ellis producerat offensivt under sina år Nordamerika. Men i Skellefteå fick inte ut något av sin offensiva potential. Resultatet på 39 SHL-matcher i Skellefteå gav skrala 0+5 i poängprotokollet, vilket är alldeles för lite för den roll som Ellis värvades för. Han gick till Färjestad innan slutspelet och kom där att göra fem poäng på nio matcher i resterande del av grundserien. Föregående säsong spelade Ellis i KHL och gjorde 17 poäng på 54 matcher vilket visar på att det borde ha varit möjligt att få mer utav värvningen av Morgan Ellis för Skellefteås räkning.

Få fenomen i idrotten etsar sig fast så mycket som spelare som floppar och gör det rejält. Begreppet flopp är såklart relativt. Men alla sportchefer gör värvningar som inte faller väl ut och där det vore önskvärt med en snabb returrätt. Med dagens kommunikationsmedel och medieklimat är avståndet mellan spelare och fans kortare än för tjugo år sen, och tålamodet med underpresterande spelare blir mindre när snittlönen för en SHL-spelare i dag är över 100,000 kr/månad.

Skellefteå AIK har såklart genom åren haft dussintals spelare som grovt underpresterat. Ibland har det varit en ren och skär felscouting, ibland en kombination av att spelare kommit in fel i säsongen och aldrig kommit ur sin formsvacka eller fått spela mer eller mindre skadade och inte fått göra sig själv rättvisa. Hela paletten från finländare till kanadensiska spelare med rötter i Grekland, jänkare, danskar och tjecker, och inhemska spelare. Alla har sin egen lista och egen uppfattning, så även jag. Min minnesbank sträcker sig ungefär över de sista tjugo åren med varierande minnesbilder av floppande spelare. Därför följer här en lista med spelare som jag av de största flopparna från år 2000 och framåt i klubben.

Plats 15-11

15, Jesper Jensen.

Jensen kom in till Skellefteå från Brynäs under sluttampen av grundserien 2018/2019. Men han var lika dålig i Skellefteå som i Brynäs. Efter en kortare tid i Skellefteå drog han på sig en sex matchers avstängning för en till synes medveten huvudtackling. Sedan följde ett slutspel där Jesper blev poänglös och -5 i statistiken.

14, Dave Stathos

Dave kom till klubben 2006/2007 som andramålvakt bakom Andreas Hadelöv. Tiden i Skellefteå blev allt annat än lyckad. Han spelade sexton matcher, slutade på 4.13 I GAA och 87 % i räddningsprocent. Han var liten och kvick - men alldeles för ojämn i sina prestationer när han väl fick chansen.

13, Fredrik Hynning

Hynning kom till Skellefteå som en solid spelare som producerat skapligt med poäng i både Luleå och Timrå. Han hade spelat i landslaget, men i Skellefteå blev det ynka 1+3 på 44 matcher. Sejouren i Skellefteå blev endast ettårig innan Hynning avslutade karriären med fyra år i Solna AIK.

12, Markku Tähtinen

Den finländske centern kom till AIK som tilltänkte center i en första eller andrakedja. Men finländaren motsvarade inte förväntningarna, och bidrog med endast 12p på 52 matcher vilket inte alls motsvarade förväntningarna som ställdes utifrån hans tidigare poängproduktion i den finländska ligan.

11, Peter Tenkrat

Tenkrat kom till Skellefteå under säsongen 2009/2010. Första säsongen blev det en medioker poängproduktion. Sen kom en andra säsong där Tenkrat gick mållös under säsongens nio första matcher. Sedan var Lasse Johanssons tålamod slut - och Tenkrat fick lämna laget och fick en bra nystart i finländska ligan.

Fyra finaler - facit är två guld - två silver

Oscar Möller och Joakim Lindström har tillsammans spelat fyra SM-finaler i Skellefteå, resultatet är två guld, två silver. Joakim Lindström har ett poängsnitt på 0,70 poäng/per match, och Oscar Möller har ett ännu högre poängsnitt med 0,84 poäng per match i slutspel. Möllers snitt är faktiskt högre i slutspel än i grundserien medan Joakim Lindström är något lägre. Men viktat bara mot de poäng/match Lindström gjort sedan han kom till Skellefteå har han gjort 0.97 poäng/match i grundserien. Men som bekant spelade även Jocke 118 matcher i Modo och gjorde 25 poäng i högsta serien i den rödvita tröjan.

Procentfördelning - minst andel mål under guldsäsongerna

I slutspelet har Möller och Lindström gjort motsvarande 19-26 % av målen som Skellefteå gjort i slutspelet med ett undantag. Senaste slutspelet, säsongen 2018/2019, sticker ut eftersom Möller och Lindström gjorde hälften av lagets mål. Men det blev bara sex matcher den säsongen och endast tolv mål vilket förklarar den höga siffran den säsongen.

Bredare trupp under guldåren?

Men mest anmärkningsvärt är även att siffran under de två slutspel som slutade med SM-guld hamnade Möller och Lindström på en lägre totalandel av målen i jämförelse med de slutspel där Skellefteå inte slutat som segrare. Kanske en indikation på att Skellefteå hade en något bredare trupp med fler spelare som kunde chippa in i målproduktionen när det behövdes. Men överlag har Möller och Lindströms siffror i slutspelet motsvarat ungefär de siffror som dom slutade på i procentandel av målen efter grundserien. Frågan är bara vem som ska bidra med dessa mål den dagen Möller och Lindström inte står längst fram i ledet och fyller på målkolumnen, i såväl slutspel som grundserie. Men det är en annan femma, och såklart något som Forssell måste ha en plan för om han är den som sitter som sportchef när den målfabricerande duon gjort sitt i klubben.

Tuffa beslut

I veckan stod det klart att Adam Petterssons inte kommer att spela kvar i klubben om/när nästa säsong kan inledas. Tråkigt såklart. Men ibland kommer man till ett vägskäl och tuffa beslut. Såväl som spelare som general manager måste väga sina beslut i guldskål och staka ut en väg för framtiden.

Personifierar den nya generationen

Adam personifierar generationen spelare födda tidigt 90-tal som kom upp i Skellefteå när föreningen på allvar blev en guldkandidat, och sedermera även vann två raka SM-guld. Spelarna kom från egna led, från pojk-juniorlag, till att gradvis slussas in i SHL och utvecklas till bärande spelare. Signifikativt för denna grupp av nya talanger är att dom tränat hårt och kvalitativt från ung ålder. Spelarna som kommit upp har varit hungriga och välutbildade.

Adam kom från Bergsbyn SK till Skellefteå AIK som b-pojke och förutom en kortare sejour i Sundsvall har han varit Skellefteå trogen. Men allt har sin tid, och nu är Adams tid i föreningen slut för denna gång. Gissningsvis har parterna stått för långt ifrån varandra i fråga storleken på lönekuvertet och/eller längd på kontraktet för att det skulle kunna bli en fortsättning i Skellefteå för Adam. Ny klubbadress är inte klar, men enligt lokaltidningen norran är Brynäs nästa klubb för honom. Men Adam dementerar själv att han är klart för någon ny klubb.

Bäste forward i TV-pucken

Som ung var Adam tidigt väldigt lovande. Han blev utsedd till bäste forward i TV-pucken, blev bäste poängplockare i U16 -landslaget, och var i princip med i alla pojk/juniorlandslag innan han hamnade utanför den slutgiltiga JVM-truppen för 92:orna. Just 92:orna (ett lag med majoriteten spelare födda 1992) gick sedan och vann junior-VM efter Zibanejads avgörande i sudden death. Adam spelade med tiden till sig en fast plats i a-laget och blev sedan kvar i elva säsonger och gjorde 523 matcher i högsta serien i de svartgula färgerna.

Båda parter gör rätt

Adam adelsmärke under dessa år har varit hårt jobb, laglojalitet och ett tvåvägsspel som gjort honom användbar både som ytterforward och center. Hans spelsinne och starka skridskoåkning har även medfört att han såväl kunnat axla en offensiv roll som center i en första eller andrakedja. Eller som en ytterforward i en tredjefemma med speltid boxplay. Han har haft en hyfsat stabil poängproduktion, även om det blev en sämre säsong i år poängmässigt. Som sämst har han haft minus två i plus- minusstatistiken. Men det går också att påstå att Adam stagnerat lite som hockeyspelare - vart fall sett ur den mer offensiva sidan som jag tror Adam själv ser en högre kapacitet i än vad som utfallet blivit i Skellefteå. Därför tycker jag både han och föreningen gör rätt som går skilda vägar. Adam kan få en mer offensiv roll i en klubb som kanske kan ge ett litet tjockare lönekuvert och en nytändning. Och Skellefteå kan fylla Adams roll med någon som gör samma jobb fast till en billigare kostnad. Men en lika laglojal spelare som Adam är svår att hitta, oavsett moderklubb eller ålder.

Uppvaktad av North Power

Att Adam under alla år varit en uppskattad spelare visade sig inte minst i att North Power uppvaktade honom med blommor och senare fick detta varma svar av Adam som publiceras på supporterföreningens Facebook. Ord som jag tycker säger mycket om Adam Petterson som människa och spelare. Inte undra på att han blev kvar i laget så länge och har två SM-guld på meritlistan. Adam har gjort en karriär som varje hockeyintresserad knatte i Skellefteå själv fantiserat om att få göra.

Ordagrant skrev Adam:

Tack north power för buketten och dom fina orden!

Jag skulle vilja vända på det här för att egentligen är det väl jag som ska komma med blommor till var och en av er, för allt stöd, slit och engagemang ni bidragit med genom åren, i med och motgång. Jag är tacksam och stolt över att ha fått spela alla dessa matcher i AIK-tröjan med era hejarop i ryggen. Tack för allt, tack för gäng och tack för poäng.

...................................................................................................

Här finns en hyllningsvideo som Skellefteå AIK själva postat på sin hemsida för att visa uppskattning över Adams tid i föreningen. En uppskattning som han förtjänar alla gånger om enligt undertecknad.