Robin Kovacs pekade finger mot Djurgårdsklacken. Två matchers avstängning senare undrar man: har SHL blivit hockeyns egen moralpolis?
Robin Kovacs gjorde det förbjudna. Han gav Djurgårdsklacken långfingret i periodpausen. Ett tecken på dålig impulskontroll? Absolut. Ett tecken på att han är AIK:are? Förmodligen. Ett tecken på att SHL måste agera som hockeyns FN? Nej, verkligen inte.
SHL:s straff på två matcher avstängning för Kovcas är ett klassiskt exempel på hur man gör en höna av en fjäder. Kovacs representerar Linköping. Det är deras klubbmärke, sponsorer och unga fans som kan ta skada – inte SHL som liga. Därför borde det ha hanterats internt. Ett samtal bakom stängda dörrar, kanske en symbolisk böter til llagkassan.
Kovacs agerande kommer inte lämna Djurgårdsfan med traumasymtom efter att ha sett ett långfinger. Tvärtom – det gjorde nog deras kväll lite roligare. ”Kovacs hatar oss! Då är vi verkligen relevanta!” Det är nästan en önskvärd komplimang.
SHL:s uppgift är att straffa farliga beteenden på isen. Knätacklingar, huuvdtacklingar mot huvudet, övertramp mot spelare och funktionärer. Men att SHL ska rättsskipa varje gång någon gör en gest mot publiken? Det är att gå för långt.
SHL borde tagga ner och ägna sig att hantera farligheter med fingertoppskänsla. Men de ska låta bli att styra samspelet mellan fans och enskilda spelare med hela handen.


