De största flopparna i Skellefteå - plats 1-5

När samtalsämnet floppar kommer upp är det såklart lättast att minnas spelare som värvats som offensiv spjutspets men inte kunde producera i närheten av förväntningarna. Särskilt påtagligt blir det när spelaren varit lyckosam och produktiv i alla klubbar utom Skellefteå.

Men detta är ändå spelare där spelarens prestation kom på rejäl kollisionskurs i jämförelse med mina, betydligt högre, förväntningar på spelarens prestation och bidrag till laget. Endast spelare från 2000-talet har medräknats.

5, Alexander Urbom

Värvningen av Urbom föll inte särskilt väl ut. Som en tänkt "försvarsgeneral" var han tänkt att agera, men även en sådan behöver kunna hantera pucken någorlunda bekvämt. Det är inget som jag kan minnas att Urbom gjorde. Överlag seg, och ofta kom han fel i situationer vilket renderade i för många utvisningar och två avstängningar. Sejouren i Skellefteå blev bara ettårig, och Urboms spel nådde inte några högre höjder de efterföljande åren i Djurgården och spelade sist i Tyskland.

4, Matt Andersson

Matt Andersson kom till Skellefteå som en tilltänkt toppcenter för säsongen 2017/2018. Han hade haft relativt fina år bakom sig där han varit en poängstark spelare i både AHL, KHL, och i Djurgården säsongen innan. Men Andersson fick se sin säsong bli spolierad av en skada som blev så illa att han bara spelade 23 matcher och skrapade ihop tre mål och fem assist. Matt kom aldrig till sin rätta i Skellefteå, och kom aldrig tillbaka till slutspelet. Efter säsongen i Skellefteå skrev Matt på för Rögle, men väl där visade sig Andersson bara hålla för en match innan han avbröt säsongen. Sedan dess har han inte spelat ishockey. Tiden i Skellefteå blev dessvärre början på slutet för Mat Anderssons hockeykarriär.

3, Antti Virtanen

Anti Virtanen presenterades sommaren efter att Skellefteå avancerat till SHL. Förväntningarna, åtminstone från min sida var höga på finländaren som under flera år varit en toppspelare i den finländska ligan. Det började bra på försäsongen. I ett möte med ärkerivalen Björklöven stod Virtanen för ett hattrick och förväntningarna skruvades sedan upp inför seriestarten. Men sedan tog det tvärstopp och finländaren fick nio matcher utan mål innan han fick lämna klubben. Virtanen studsade dock tillbaka sen och blev åter en spelare med hög poängproduktion resten av karriären som via en kort sejour i Österrike och Schweiz tillbringades i Finland.

2, Juhamatti Aaltonen

Nej, inte mycket stämde för Aaltonen i Skellefteå säsongen 2018/2019. Trots att han gavs förtroende och att han kunde blixtra till ibland så var han i det stora helt misslyckad och gav överlag ett lojt intryck. På 39 matcher blev det endast 1+8 i poängprotokollet innan kontraktet bröts. Aaltonen återvände till den finländska ligan till och har där fortsatt att producera poäng på löpande band. Men tiden i Skellefteå vill han gissningsvis glömma. Petter Rönnqvist utsåg värvningen av finländaren på förhand till årets sämsta i ligan, och på den punkten fick han rätt med facit i hand. Aaltonen floppade - och Skellefteå kastade pengar i sjön.

1, Ryan Vesce

Ryan kom till Skellefteå på artistkontrakt 2012/2013 med starka meriter. Han hade producerat poäng i både KHL, AHL, Liiga och Allsvenskan - och nu hade turen kommit till Skellefteå. Att värva spelare på artistkontrakt brukar alltid vara förenat med ett mått av - high risk - high reward. Vesce hade varit en poängspruta i både AHL, KHL, och finska Liiga. Resultatet i Skellefteå blev det en stor flopp. På 22 matcher blev det två mål och fyra assist. Vesce hittade aldrig rätt i spelet med eller utan puck, och såg mest vilsen ut. Sedan hade Skellefteå ett så bra lag att det inte fanns skäl till att ge Ryan fler chanser.

Kanske var det kombinationen av skadeproblematik, egen försäsongsträning, och den hårda konkurrensen som tippade gungbrädan åt helt fel håll i Skellefteå. För sedan hade han tre poängstarka säsonger i KHL innan skadeproblemen kom ikapp honom sista åren. Men sett till sina meriter blev detta en superflopp i Skellefteå.