Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 32.
- Lukakus form förtjänar större eko
Matchen mot Swansea spelade egentligen mindre roll för Manchester United. Medan United i praktiken har säkrat en Champions League-plats har Swansea fortfarande ett nedflyttningshot hängande över sig och var i behov av poäng. Men det blev det inga av, United såg till att döda matchen på 20 minuter. Den första av målskyttarna var Romelu Lukaku, den andra Alexis Sánchez, när United vann med 2 - 0. För den först nämnde skytten var det ytterligare ett mål i raden.
Det räcker med en titt över Lukakus statistik för att imponeras. I den senaste matchen, innan landslagsuppehållet, var det han som skickade United vidare i FA-cupen och innan det var det han som gjorde Uniteds tröstmål mot Sevilla i Champions League. Även i ligan har Lukaku fint facit, med Swansea-målet som det tredje på fyra matcher. Totalt var detta hans 100:e Premier League-mål i karriären och hans 15:e för säsongen.
Det var inte länge sedan som han kritiserades hårt. När Romelu Lukaku gick mållös under sen höst/tidig vinter och allmänt hade svårt att få spelet att stämma. Då hette det att Lukaku var för dålig för Manchester United, att han inte hade vad som krävdes. Men nu har han hittat formen, har gjort elva mål på 15 matcher. Det bör uppmärksammas, ge större eko. Så här långt har det ännu inte gjort det trots att målformen är tillbaka.
- Tung debut för Mark Hughes
På förhand var det en nyckelmatch för omgången. West Ham mot Southampton, på London Stadium. Ett ångestmöte sent in i säsongen. Medan West Ham har präglats av kaos den senaste tiden, föranlett av deras senaste hemmamatch där tumultartade scener bröt ut, hade Southampton till slut valt att agera och sparka Mauricio Pellegrino. Anställd för att rädda Southampton från nedflyttning blev Mark Hughes, sparkad från Stoke tidigare under säsongen. Men inte fick Hughes någon smekmånad på det nya jobbet.
Det märktes att West Ham var taggade för revansch. Efter förra matchens kalabalik och krisrubriker var det West Ham som öppnade matchen i högsta fart och som bara behövde en halvlek för att avgöra matchen. 1 - 0 gjorde inlånade João Mário efter en knapp kvart, 2 - 0 gjorde Marko Arnautović kort därefter. Till sist var det 3 - 0 som blev slutresultatet efter att Arnautović dunkat in 3 - 0 med en volley strax innan halvtid.
Segern var förstås oerhört skön för West Ham, men för Southampton och Hughes var det snudd på det värsta som kunde hända. Utklassade, krossade och chanslösa i en match som på förhand sågs som en nyckelmatch för säsongen. Så klart är inget kört, även om Southampton fortfarande är kvar under strecket så är det sju matcher kvar och blott två poäng upp till Crystal Palace. Men det är redan nu - efter hans första ligamatch i klubben - tydligt att Hughes har en tuff uppgift framför sig.
- Duo Wood-Barnes levererar för Burnley
Burnley har gjort en fantastisk säsong. Redan efter ett par månader in på säsongen stod det klart att Burnley, nedflyttningstippade på förhand (som nästjumbo av mig), skulle klara kontraktet och det med den äran. Något som nu, 31 matcher in i säsongen, inte har förändrats. Den största delen i det har förstås Sean Dyche, managern som gör ett lysande jobb. Men två herrar som även har en stor del i Burnleys succé är Chris Wood och Ashley Barnes.
På många sätt är Wood och Barnes Burnley personifierat. Burnleys två anfallare är i grunden rätt begränsade, inga tekniska lirare och inga spelare som gjort anspråk på större klubbar (snarare tvärtom). Men i Dyches Burnley passar de perfekt och levererar därefter. Denna säsong har de två tungviktarna sammanlagt dunkat in 15 ligamål av de blott 29 mål som Burnley har gjort. Ser vi till de senaste matcherna har de varit än mer betydelsefulla då de tillsammans har gjort samtliga sju mål som laget har gjort de tre senaste matcherna, i helgen ett mål var i 2 - 1-segern mot West Bromwich.
Woods och Barnes målskytte gör samtidigt att Burnley kan se uppåt i tabellen. Som sjua, best of the rest, jagar Burnley Arsenal och en Europa League-plats till nästa säsong - och är faktiskt inom rimligt avstånd. Fem poäng, sju matcher kvar. Kanske kan Burnley stå för en makalös skräll, även om Arsenal är självklar favorit? I så fall är det Wood och Barnes som måste fortsätta att leverera.
- David Silva vårens man i City
Det är svårt att hitta ord när det kommer till Manchester City. Otroligt, fantastiskt, lysande och formidabelt - alla har de redan använts. I praktiken är det ju inte konstigt, Manchester City går ju mot ett nytt poängrekord i Premier League och på vägen har de flesta spelare redan hyllats. Raheem Sterling, Leroy Sané, Kevin De Bruyne... ja, även underskattade Fernandinho har jag redan gett beröm. Men en som gått lite under radarn - såväl bland mina punkter som i den stora massan - är David Silva. Efter helgens match mot Everton är det dags att hylla spanjoren.
Egentligen har Silva ju varit en nyckelspelare hela säsongen, men det är nu under den senaste perioden som han verkligen har varit avgörande. Med början i Ligacupfinalen mot Arsenal, där han med ett mål var en del i segern, har Silva radat upp poäng. Mot Arsenal i ligamatchen därefter, mot Chelsea efter det och Stoke innan landslagsuppehållet. Med sina två assist i 3 - 0-segern mot Everton är Silva nu uppe i tre mål och tre assist på de fyra senaste ligamatcherna.
Silvas säsong - framför allt vinter - har varit tung på en helt annat nivå. Vid sidan av planen har han tvingats handskas med sin nyfödde son, Mateo, som föddes i förtid i december och som behövt behandling sedan dess. Det har gjort att Silva frekvent har flugit hem till Spanien för att hjälpa sin fru, samtidigt som det har tagit mental energi. Men nu - lagom till våren - börjar situationen förhoppningsvis ljusna, Silva har tidigare berättat att Mateo börjat må bättre. Något som till synes även ger resultat för 32-årige Silva ute på planen.
- Dele Alli avgjorde CL-kampen
Söndagens stora match utspelades på Stamford Bridge. Londonderbyt mellan Chelsea och Tottenham handlade om två lag på varsin sida om topp fyra-strecket, med fördelen hos gästande Spurs. Så mycket stod på spel, framför allt för Chelsea som verkligen inte fick förlora. Förlust och Tottenham skulle i praktiken säkra CL-platsen. Men tyvärr, för Chelseas del, var det precis det som skedde då Dele Alli blev matchhjälte för Tottenham.
Alli har haft en tung säsong, något jag tidigare har jag skrivit om. Det har varit underprestationer, det har varit för många filmningar och så sent som i veckan riktade den engelske förbundskaptenen Gareth Southgate pressande ord mot Alli om att inte ska ta en startplats i VM för given. Läge att steppa upp då, i ett viktigt derby mot Chelsea? Absolut. Efter att Christian Eriksen kvitterat Álvaro Moratas ledningsmål i den första halvleken var det Alli som med två mål i den andra halvleken, ett oerhört vackert 1 - 2-mål med en stilren nedtagning och 1 - 3 med ett mer oortodoxt "tråkla-in-bollen-i-öppet-mål"-mål. Seger för Tottenham således, klubbens första på Stamford Bridge på 28 år.
I och med denna poängfördelning är tabellen nu väldigt tydlig inför ligans sista omgångar. Tottenham på fjärdeplatsen, Chelsea femma åtta poäng efter. Det avståndet är ett rejält glapp, något som Tottenham med all sannolikhet inte kommer att tappa. Således var det Alli som i och med gårdagens två mål avgjorde kampen om Champions League.
@LoHagerfelth
