Fjolårets stora succéman i NHL, Shayne Gostisbehere, har inte lyckats upprepa sina fina siffror från förra året. Då lyfte han sitt Philadelphia Flyers från botten ända in i slutspel. I år har han haft svårare att producera poäng och Flyers balanserar på slutspelslinan. Har han en sophomore slump, eller är det tillfälligheter?
I mitten av November 2015 kan jag tänka mig att Ron Hextall satt på sitt kontor och kollade på tabellen. Han fann sitt Philadelphia Flyers fyra platser från slutet, intalade sig själv att det var ok; “Det är inte nu vi ska vara bra, vi bygger för framtiden”, har varit mantrat sedan den forne stormålvakten tog över. Men det är svårt i en stad som Philadelphia, där fansen kräver att laget både är en utmanare varje år samtidigt som nya stjärnor hela tiden ska produceras. Tidigare versioner av Flyers har ofta valt bort framtiden för att möta dessa krav, men det har lämnat ett hål i själva fundamentet och återväxten har inte sällan blivit lidande.
Men när Ron Hextall satt på sitt kontor och smått började överväga om han skulle välja Auston Matthews eller Patrik Laine med Flyers kommande förstaval, blev Mark Streit skadad och borta i sex veckor. Hextall var tvungen att ta ett beslut. Skulle han till viss del gå ifrån sin grundtro om att utveckla spelare i AHL tills de var helt redo eller skulle han kalla upp Shayne Gostisbehere till Flyers?
“Ghost” var ett eget fall. Han draftades inte första året han var valbar, utan i tredjerundan året efter. Den kommande säsongen vann hans Union Dutchmen sin juniorliga och “Ghost” gjorde tre poäng och gick hela plus-7 i finalen som laget vann med 7-4. Det gav honom chansen att spela i Flyers farmarlag i AHL, Lehigh Valley Phantoms. Där inledde han säsongen strålande med fem assist på fem matcher och fick chansen att spela två matcher i Flyers. Men han hade svårt i de matcherna, under defensive coachen Berube, fick inte spela många minuter och skickades ner igen för att utvecklas och ta klivet till NHL till säsongen efter.
Väl nere i farmarlaget åkte han på en ligamentskada i knäet och var tvungen att operera sig. Han blev borta resten av säsongen.
Inför säsongen 2015-2016 imponerade Gostisbehere på Flyers training camp, men skickades ändå ner till Phantoms.
– Vi är exalterade när det gäller honom, han är väldigt bra med pucken. Defensivt finns det en del han behöver jobba på, men han spelade inte så mycket förra säsongen. Skulle han stanna i Flyers är det risk att han inte får spela några matcher, sa Hextall då.
Men så satt Hextall där på sitt kontor med en skadad Mark Streit och ett beslut som var tvunget att tas. Till slut blev det så att “Ghost” kallades upp. Och vilken rookiesäsong han gjorde.
Kanske var det ödet som gjorde att “Ghost” blev skadad säsongen innan och fick spelarutvecklaren Dave Hakstol som coach istället för Craig Berube. Kanske var det ödet som gjorde att det var just Streit som blev skadad. Gostisbehere blev direkt inslängd i första powerplayformationen, och lämnade aldrig den platsen. Han gjorde 17 mål och 29 assist på 64 matcher, blev nominerad till Calder Trophy och tog Flyers till slutspel. Han slog även rekord för rookiebackar med poäng i femton raka matcher. Något ingen annan back gjort sedan Chris Chelios i mitten på 90-talet. Inför den nuvarande säsongen rankades han som ligans 49:e bästa spelare av NHL.com och togs ut i det unga frejdiga Team North America under World Cup.
Andraårsförbannelse?
Men i år har det varit andra tongångar i fallet Gostisbehere. På 42 matcher har han endast mäktat med 4 mål och 19 poäng, varav bara 7 poäng i even strength. Han är -15 i plus/minus-statistiken, skjuter 1,7 skott per match utanför målet och även om han har bra Corsi kan det förklaras med att han har det högsta talet offensiva zonstarter i förhållande till defensiva zonstarter av alla backar i NHL. Han blev till och med petad av Hakstol i en match. Ofta känns det som att han slår bort passningar och missar skott. Har han en sophomore slump?
@jakewegous
