Sista delen i ranking för årets NHL består av de 10 bästa lagen, och de som främst kommer utmana om Stanley Cup. Enligt mig, såklart. Det kommer att bli en väldigt spännande säsong, med stora möjligheter för flera lag.

10. Calgary Flames

Som i så många andra lag är målvaktsfrågan en het potatis. Personligen tror jag att Mike Smith, som hämtats in från Arizona Coyotes, kommer att få ett uppsving i Calgary. Han har ofta varit bra när det gäller, men inte fått chansen i de situationerna på flera år. Det kommer han få i Flames.

Flames backuppsättning är en av ligans bästa, om inte den bästa. Giordano, Brodie, Hamilton och Hamonic är en snuskig topp-4 och bakom dem har de Stone och stabile Bartkowski, inte dåligt!

Framåt saknar de lite firepower och i fjol fick den “defensiva” kedjan med Tkachuk, Backlund och Frolik ta ett stort offensivt ansvar. De gjorde det suveränt och var en av ligans bästa kedjor, men ska Flames utmana om Stanley Cup krävs att spelare som Sean Monahan och Johnny Gaudreau steppar upp. Det känns som att de borde kunna göra det, och då blir Flames ett riktigt svårt lag att möta.

9. Anaheim Ducks

Anaheim Ducks klarade av expansionsdraften relativt bra med tanke på alla problem de hade inför. Att förlora Shea Theodore är självfallet tufft, men i och med att de inte behövde trejda en Cam Fowler som gjorde en fin säsong, så har de ändå den typen av back för många år framåt. Theodore hade kanske varit lite kaka på kaka i det långa loppet.

Laget är i princip identiskt med fjolårets version som tog sig till final i Western Conference. Det bådar gott för Anaheim, som har en del spelare vars spiral pekar uppåt. Exempel på detta är målvakten John Gibson, som gjorde sin bästa säsong i karriären i fjol. Även om han fortfarande inte är säkerheten själv blir det bättre för varje säsong, och med de 16 slutspelsmatcherna han fick i våras kommer han vara mer rutinerad i år.

Backuppsättningen ser väldigt bra ut, med en väldigt bra rollfördelning. Framåt har man tre riktigt starka kedjor som alla kan producera. Kedjan med Cogliano, Kesler och Silfverberg var riktigt bra i fjol.

Kan bara Corey Perry höja sig ett snäpp från i fjol, och Ryan Getzlaf hålla samma nivå, så har Ducks alla möjligheter att utmana om Stanley Cup.

8. Washington Capitals

Den eviga slutspelsfloppen Washington Capitals gjorde det igen. Efter en dominant grundserie tog de sig precis förbi Maple Leafs i förstarundan, för att sedan åka ut mot Penguins. Som vanligt. Inget att skämmas speciellt mycket för, Penguins var suveräna i fjol, men det är samma sak, år för år.

Inför årets säsong har de tappat en hel del nyckelspelare. Justin Williams, Marcus Johansson och Nate Schmidt är alla borta, utan likvärdiga ersättare.

Trots det är Capitals fortfarande ett av ligans bästa lag. De har två supercentrar i Bäckström och Kuznetsov, samt storstjärnan Alexander Ovechkin, som fortfarande är effektiv. I mål har de Braden Holtby som alltid är en av ligans bästa. Backuppsättningen ser lite sådär ut om man jämför med tidigare år, men svenske Christian Djoos kan få ett genombrott.

Washington kommer gå till slutspel, men de kommer inte vinna. Som vanligt.

7. Boston Bruins

En säsong av modell sämre för Boston Bruins i fjol. Till slut tog man sig ändå till slutspel för att åka ut i förstarundan mot överraskningen Ottawa. Den som spelade stor roll i att man ändå gjorde en så pass bra vår var Bruce Cassidy, som tog över som huvudtränare efter Claude Julien i februari.

I år har Cassidy fått jobba en sommar och försäsong med både det gamla gardet och nya, unga spelare. Bruins har samma stomme kvar, med nyckelspelare som Bergeron, Marchand, Chara och Rask. Men nu har man också börjat att plocka spelare från sin utmärkta talangpool. I år kommer talangfulla spelare som Charlie McAvoy, Anders Bjork, Frank Vatrano och flera andra att få stora roller.

Lyckas Bruins att balansera sina rutinerade stjärnor med sina kommande kommer de ha en riktigt fin säsong och utmana om Stanley Cup.

6. Toronto Maple Leafs

Fjolårets stora succé var Toronto Maple Leafs. Få trodde att de skulle få en sådan effekt av sina unga spelare. Men Auston Matthews och kompani tog sig ända till slutspel, med en fartfylld ungdomlig hockey.

Därför tror alla experter att de kommer gå långt i år. Vill egentligen inte hoppa på det tåget, men allt pekar ändå mot det. De har sådan effektivitet framåt, som breddats med rutin från Patrick Marleau. Bakåt har de en hyggligt stabil backuppsättning. Inte en av ligans bättre, men klart kompetent. Svenske Andreas Borgman har tagit en plats i NHL-truppen och det kommer nog inte dröja länge innan Calle Rosén får visa upp sig.

I mål har de Fredrik Andersen som var väldigt bra i fjol, speciellt med tanke på hur många matcher(68) han spelade.

Jag är inte villig att hålla med de som tror att Maple Leafs kan gå hela vägen, men till slutspel bör de ta sig. Även i en jämn Atlantic division.

5. Tampa Bay Lightning

Fjolårets katastrofsäsong, där Tampa missade slutspel, är ett minne blott. Nu är Steven Stamkos tillbaka. Det kommer innebära ett lyft för hela Tampa Bay att få tillbaka sin skyttekung, både moraliskt och sportsligt. Med Stamkos och Kucherov i laguppställningen har de två spelare som hela tiden är ett hot för motståndaren.

Sen har de Victor Hedman. Personligen har jag aldrig varit ett jättefan av Hedman. Antingen är det för att han gör sina sämsta matcher när jag ser Tampa, eller så är det för att jag är för okunnig för att se hans storhet. Missförstå mig rätt. Jag tycker att han är en av NHL:s 15, kanske 10 bästa backar, men inte mycket mer än så. Med det sagt så är han väldigt bra, och väldigt viktig för Tampa. Han leder en intressant backupsättning med både rutinerade rävar och yngre framtidshopp.

Tampa Bay Lightning kommer att göra en klart bättre säsong än i fjol. Och i slutspelet kan vad som helst hända. Tror att de går till conference-final. Minst.

4. Nashville Predators

Fjolårets vinnare av Western Conference kommer åter vara ett topplag. De tappade kapten Mike Fisher, men ersatte honom med nygamle Scott Hartnell och Nick Bonino. Ingen försämring alltså. Annars är det i princip samma lag. Målvakten Jusse Saros har blivit ett år äldre och borde kanske plocka förstaspaden från sin landsman Pekka Rinne i år.

Ett avbräck är att viktige backen Ryan Ellis är skadad till februari. Som tur är har Predators en riktigt bra bank av kompetenta backar som kan fylla det hålet så länge.

3. Edmonton Oilers

Connor McDavid räcker för att göra Oilers till ett lag för topp-3. Så bra är han. Tyvärr fick han inte riktigt till det i slutspelet och överglänstes av sin lagkamrat Leon Draisaitl. Men han är som en svamp, suger i sig informationen och anpassar sig efter situationen. I nästa slutspel kommer han att dominera, var så säkra.

Många säger att Oilers saknar en riktig förstaback, men många siffror pekar på att svenske Oscar Klefbom är en fullt god sådan. Tillsammans med Adam Larsson har Oilers ett riktigt stabilt förstapar. Bakom dem finns rutinerade Kris Russell och Andrej Sekera. Stabilt nog!

2. Dallas Stars

Dallas Stars är ett lag som verkligen har lokaliserat sina problem och löst dem. De insåg att problemet låg i defensiven och bytte till en defensiv coach i Ken Hitchcock. De plockade också in stabile Marc Methot som kan hjälpa John Klinberg på samma sätt som han hjälpte Erik Karlsson i Ottawa. Dessutom uppgraderade de Antti Niemi till Ben Bishop. Helt plötsligt ser defensiven riktigt spännande ut!

På forwardssidan har de fortfarande stjärnorna Jamie Benn och Tyler Seguin. Därtill har de adderat stjärnryssen Alex Radulov och stabile tvåvägscentern Martin Hanzal.

Det känns som att Stars kommer ha ett riktigt bra år och de är min favorit till att vinna hela skiten.

1. Pittsburgh Penguins

På papperet är Pittsburgh fortfarande ligans bästa lag. Crosby och Malkin lyfter alla i sin omgivning och spelare som skulle vara medelmåttor i andra lag förvandlas till stjärnor. Bryan Rust, Conor Sheary och Jake Guentzel ska vara glada att de hamnade i Pittsburgh, annars hade de spelat i AHL.

På backsidan återfinns samma fenomen. Spelare som varit relativt misslyckade tidigare blir riktigt bra så fort de får på sig Penguins-tröjan. Justin Schultz är ett exempel på detta.

Det som skulle kunna sätta käppar i hjulet för Penguins är om Matt Murray blir skadad. I år har man Antti Niemi som backup, till skillnad från Marc-André Fleury i fjol. Men händer inte det lär Pittsburgh gå riktigt långt, även detta år.

Tabeller:

Atlantic division

1. Tampa Bay Lightning
2. Toronto Maple Leafs
3. Boston Bruins
4. Ottawa Senators
5. Florida Panthers
6. Buffalo Sabres
7. Montreal Canadiens
8. Detroit Red Wings

Metropolitan division

1. Pittsburgh Penguins
2. Washington Capitals
3. Philadelphia Flyers
4. New York Rangers
5. Carolina Hurricanes
6. Columbus Blue Jackets
7. New York Islanders
8. New Jersey Devils

Central division

1. Dallas Stars
2. Nashville Predators
3. Minnesota Wild
4. Chicago Blackhawks
5. Winnipeg Jets
6. St. Louis Blues
7. Colorado Avalanche

Pacific division

1. Edmonton Oilers
2. Anaheim Ducks
3. Calgary Flames
4. San Jose Sharks
5. Los Angeles Kings
6. Arizona Coyotes
7. Vegas Golden Knights
8. Vancouver Canucks

Vinnare av Stanley Cup:

• Dallas Stars

Detta var min ranking och tips inför säsongen 2017-2018. Har jag helt fel? Är Montreal Canadiens för långt ner? Är Philadelphia Flyers för högt upp? Kommentera gärna!

I natt är det dags för NHL-premiär! Som lite uppsnack har jag därför gjort en helt subjektiv ranking av årets NHL. Del ett kom i går, läs den gärna! Del två av denna ranking kommer att inkludera de lag som kommer att slåss om slutspelsplats. Alla lag mellan 21-11 har en reell chans att ta sig till slutspel, men också en risk att missa. I kväll kommer sedan del tre, som inkluderar de enligt mig 10 bästa lagen i ligan.

21. Columbus Blue Jackets

Också en chockerande låg placering för fjolårets succélag Columbus Blue Jackets. Men Metropolitan division kommer åter vara den hårdaste i ligan och Blue Jackets kommer att spela många svåra matcher.

De har en av ligans bästa målvakter i Sergei Bobrovsky och en lovande backup i Korpisalo. Jag gillar deras topp-4 i försvaret, med dundersuccén Zach Werenski i spetsen. Men. Personligen tycker jag inte att Alex Wennberg är en förstacenter, som han verkar bli i Blue Jackets i år. Han passar utmärkt som andracenter, precis som flera andra som tvingas in i en roll som förstacenter. Bristen på en riktigt bra center tror jag kommer hämma Blue Jackets.

Det faktumet, plus att både Flyers och Hurricanes har blivit bättre och djupare, gör att Blue Jackets missar slutspel, om än knappt.

20. Winnipeg Jets

Winnipeg har ett väldigt intressant lagbygge. Med en väldigt stabil och djup backupsättning, och stjärnor som Mark Scheifele och Patrik Laine framåt, borde de kunna utmana om en plats i slutspelet. Dessutom har de en av NHL:s mest kapteniga kaptener i Blake Wheeler.

Problemet ligger i målvaktsfrågan. Connor Hellebuyck hade inte säsongen som Jets hade väntat sig, och behöver förmodligen några år till som backup innan han är redo att ta förstaspaden. Därför plockade Jets in Steve Mason, som inte fick nytt kontrakt med Philadelphia Flyers. Personligen är jag inte Steve Masons största fan. Tycker att han är en säkerhetsrisk som skickar dåliga signaler till sina lagkompisar. De perioder han haft fina siffror har han spelat i ett Flyers som inte haft något att förlora och han har varit ohotad etta. Så fort det kommer lite press kommer Mason att underprestera. Därför missar Winnipeg Jets slutspel med liten marginal.

19. Florida Panthers

Svårbedömda Florida Panthers kommer också vara med i slutspelsstriden. De har tappat tre viktiga forwards i Jagr, Smith och Marchessault och inte riktigt lyckats ersätta dem. Den enda forwarden de plockat in är Evgeni Dadonov, som förvisso är en väldigt duktig spelare och säkert kommer att göra 60+ poäng om han får vara skadefri. Men han ersätter inte de 61(!) mål som Panthers tappat med de tre ovan nämnda spelarnas avsked.

Egentligen borde Panthers kanske vara lägre på den här listan, men får de en skadefri säsong för Ekblad, Barkov, Huberdeau och Bjugstad (som tillsammans missade 114 matcher i fjol), kommer de att vara ett bra lag. Därför tror jag att de kommer att slåss om en slutspelsplats, men missa knappt i en ovanligt hård Atlantic division.

18. Los Angeles Kings

Egentligen ville jag inte ha Los Angeles Kings så här högt. Men de har ändå Jonathan Quick i mål, Drew Doughty i backupsättningen och Anze Kopitar framåt. Det skojar man inte bort. Lägg till Jeff Carter, Tyler Toffoli och Jake Muzzin och laget ser inte så dåligt ut. Dessutom har man både Vancouver Canucks och Vegas Golden Knights i samma division, vilket kan innebära en hel del “enklare” poäng.

De saknar en del djup och Gaborik, Brown och Camalleri är lite för gamla för att göra riktig skillnad. Men visst. En bra säsong och Kings är i slutspel. Främst slåss de med San José Sharks. Tror att Flames, Ducks och Oilers är snäppet för bra.

17. Carolina Hurricanes

Det är dags för Hurricanes att ta ett steg till och verkligen slåss om en slutspelsplats. De har inte varit med och slagits om Stanley Cup sedan säsongen 08-09, men nu äntligen börjar lagbygget bära frukt.

De har en av de mest intressanta backuppsättningarna i hela ligan. Unga och skickliga hela bunten. Justin Faulk och Trevor van Riemsdyk är de rutinerade med sina 25 respektive 26 år. Både Jaccob Slavin och Brett Pesce är riktigt bra. Lägg därtill Noah Hanifin och Hurricanes ser riktigt vassa ut bakåt.

Framåt ser det också bättre ut. Tillskotten Justin Williams och Marcus Krüger ger en hel del vinnarkultur och talangerna har förhoppningsvis blivit ett år bättre.

Vad som kommer avgöra Hurricanes säsong är hur bra Scott Darling klarar av uppgiften som förstamålvakt för första gången i sin karriär. Vissa hävdar att han är för tung och “otränad” för att orka med 60+ matcher. Återstår att se. Tror att han kommer klara av det och Hurricanes kommer att slåss om en slutspelsplats i stenhårda Metropolitan division.

16. New York Rangers

Missa slutspel för första gången sedan 09-10? Kanske. De kommer att balansera på strecket. Förvisso har de förbättrat sin backuppsättning markant och har nu en av ligans djupaste sådan, tillsammans med en spets i Shattenkirk och McDonagh. Däremot är Henrik Lundqvist på nedgång, även om han säkerligen kommer att prestera på en hög nivå så kommer han inte kunna stjäla matcher åt Rangers på samma sätt som han gjort tidigare.

Framåt har de vissa intressanta spelare, men likt Columbus har de ingen riktig förstacenter. Här kommer den bördan falla på en annan svensk, Mika Zibanejad. Otroligt talangfull, och han kommer säkert göra en hel del poäng. Men han passar bättre som andracenter.

Till syvende och sist tror jag att Rangers kommer att knö sig in i slutspelet med nöd och näppe.

15. Philadelphia Flyers

Lite vågat att placera Flyers så här högt. Men de har något bra på gång. Tack vare draftlotteriet fick de in supertalangen Nolan Patrick, som kommer börja säsongen i Flyers. Med tanke på det fina centerdjupet i Flyers har de under försäsongen exprimenterat med Claude Giroux på kanten i en kedja med Sean Couturier och Jakub Voracek. Det har fungerat relativt bra och säsongen kommer förmodligen starta med den formationen. Personligen tror jag det kommer ge Claude Giroux ett lyft att spela på en annan position. Precis som jag skrev i “Är Claude Giroux fortfarande bra?” behöver han fråntas en del ansvar, både utifrån och inifrån.

Den stora frågan är som vanligt Flyers målvaktssituation. Personligen tycker jag att det var helt korrekt att behålla Neuvirth och släppa Mason, både på sportsliga och kontraktsbaserade grunder. Han kommer att fungera som ett bra komplement till nye Brian Elliott. Om de lyckas att stabilisera Flyers målvaktsspel har laget alla chanser att ta sig till slutspel.

14. San Jose Sharks

San Jose Sharks har nog sett sina bästa dagar med nuvarande generation. Cupfinalen för två år sedan var nog den sista flyende chansen. Det finns fortfarande kvalitet i laget, men borde man inte gett upp och börjat fokusera på nästa generation? Till viss del har det skett automatiskt. Patrick Marleau är borta och Timo Meier kommer att få större utrymme, men räcker det?

Sharks är fortfarande en jätte i grundserien, på ren erfarenhet och rutin. Därför kommer de ta sig till slutspel i år också. Men det kan vara sista gången på länge.

13. Chicago Blackhawks

Chicago Blackhawks är inte samma lag längre. Många trodde att de skulle börja falla redan i fjol, men då tog de sig till slutspel som vinnare av Western Conference. Håller de en säsong till?

Framåt har de förlorat Hossa och Panarin och ersatt dem med Brandon Saad och Patrick Sharp. En liten försämring, men inte så farlig. Saad är en väldigt bra spelare. Men de förlorade också Marcus Krüger och därmed en hel del djup på centerpositionen.

Bakåt har både Niklas Hjalmarsson och Trevor Van Riemsdyk lämnat stora hål. Speciellt Hjalmarsson som har burit ett stort ansvar i Blackhawks under en lång tid. Dessutom har Corey Crawfords avlastare Scott Darling lämnat för en förstaspade i Carolina.

Chicago har fortfarande kvalitet nog att ta sig till slutspel och till och med vinna en runda. Men de kommer att fortsätta tappa för varje säsong som går.

12. Ottawa Senators

Kanske den största chocken på den här rankingen är att Ottawa Senators är så högt uppe. Men Erik Karlsson är så bra. Dessutom är Ottawa Senators ett lag med en riktigt bra moral och förmåga att ta sig förbi hinder och skapa framgångssagor. I fjol hade de allt emot sig. Craig Andersons fru Nicholle drabbades av cancer, men både han och hon tog sig igenom det. Clarke MacArthur hade svårt i sviterna av flera hjärnskakningar, men gjorde storstilad comeback i slutspelet. De underliggande siffrorna var värdelösa, men Ottawa visade att det inte är allt. De tog sig till finalen av Eastern Conference. Det är osannolikt att de upprepar den bedriften, men visst kan de ta sig till slutspel med Guy Bouchers defensiva, charmiga hockey.

11. Minnesota Wild

Ett av fjolårets succélag var Minnesota Wild. Precis som alla lag som tränas av Bruce Boudreau gick de väldigt bra i grundserien för att sedan floppa i slutspelet, mot ett formtoppat St. Louis Blues. Grunden till Wilds succé under grundserien var bredden i alla lagdelar. De hade en väldigt bra målvakt i Devan Dubnyk (åtminstone första halvan), stabila backar och flera producerande kedjor framåt.

Förmodligen kommer Dubnyk inte vara riktigt lika bra i år, men jag tror att bredden överlag kommer att fortsätta leverera för Wild. De tar sig till slutspel, men inte mycket längre.

Välkomna tillbaka! Efter ett lite längre uppehåll från bloggen rivstartar vi med en ranking av årets NHL i tre delar. I del ett kommer de 10 lag som känns längst ifrån ett slutspel behandlas och rankas. Del två kommer att handla om lag 21-11, alltså de lag som kommer att kämpa kring slutspelsstrecket. I den sista delen kommer sedan rankingen över de 10 bästa lagen i NHL, plus ett tips om vilka som vinner Stanley Cup. Häng med!

I år är ett svårt år. För mig personligen känns det jämnare än någonsin och jag har haft svårt att hitta några slagpåsar. De sämre lagen har tillräckligt bra spelare för att kunna ta sig till slutspel om det klickar och flera bra lag kommer att missa slutspel, bara av anledningen att de inte får plats. Vilka hamnar var? Svårt att säga, det blir aldrig som man tror. Blir en så kallad kvalificerad gissning. Eller snarare en kvalificerad superchansning med tvivelaktiga argument.

31. Vancouver Canucks

Vancouver Canucks sist alltså. Det kunde egentligen ha varit vilket av de fem sämst placerade på denna lista som skulle kunnat hamna här. Anledningen till att det blev Canucks är att de inte har någon stjärnspelare i sin prime. Antingen är de för gamla och trötta (Sedin, Sedin, Eriksson), eller så är de för unga och oerfarna (Horvat, Boeser, Stecher).

Sedan har vi även målvaktsfrågan, kampen mellan svenskarna. Kommer Jacob Markström vara nummer ett? Förmodligen till en början. Är han en tillräckligt bra nummer ett för ett NHL-lag? Kanske, men förmodligen inte. Han kommer att bli hårt utmanad av en Anders Nilsson som var snäppet bättre i Buffalo i fjol, rent statistiskt. Men den stora frågan är om någon av dem är tillräckligt bra för att lyfta hela laget.

Vancouver Canucks har en ljus framtid, med flera intressanta spelare på gång. Bo Horvat har visat att han kan leda en sådan framtid, och håller på att utvecklas till en riktigt bra NHL-spelare. Men i år får de hoppas på Rasmus Dahlin i draften.

30. New Jersey Devils

Att ha New Jersey så här långt ner smärtar med tanke på att de har både Taylor Hall och Cory Schneider i sin laguppställning. Schneider är en personlig favorit som aldrig riktigt fick förstaspaden i Canucks, och sedan trejdades till ett kasst lag. Trots hans enorma talang och skicklighet. I fjol gjorde han sin sämsta NHL-säsong och vem vet, kanske är hans tid förbi.

Taylor Hall var lite tvärtom. Han fick chansen att visa vem han var i ett ungt, lovande lag, men lyckades inte fullt ut och trejdades till ett kasst lag. Hall gjorde en duglig första säsong i Devils, med hans mått mätt. Men med spelarmaterialet runt honom lär han inte göra en bättre säsong under kommande år.

Det skulle vara om draftettan Nico Hischier lyfte både Hall och hela laget. Hischier har gjort succé under försäsongen och hela New Jersey Devils har faktiskt gjort det förvånansvärt bra med ett 5-1-1 record. Men på det stora hela håller det nog inte och de kommer att slåss i bottenskiktet.

29. Colorado Avalanche

Fjolårets stora underprestation var Colorado Avalanche. Man bytte tränare precis innan säsongen startade, och Matt Duchene omgärdades av traderykten hela året. Inte konstigt att det gick dåligt sportsligt.

Med en dålig backuppsättning och ett tveksamt målvaktspar är Colorado Avalanche in mycket bättre i år. Visst har de fortfarande kanoner framåt, som MacKinnon, Landeskog och Duchene (än så länge). Men det räckte inte förra året. Varför skulle det räcka i år?

Nej, här är också ett lag som hoppas, tror och skriker efter en Rasmus Dahlin som kan gå in och frälsa dem i det långa loppet.

28. Vegas Golden Knights

Många har tippat Vegas Golden Knights sist och det är nog inte ett dåligt tips. Personligen tycker jag dock att de har bättre målvakter och bättre forwardsdjup än många andra lag i botten. Vad som oroar är bristen på en ledande back. Förhoppningsvis kan Golden Kinghts lyckas med att fördela den bördan. Offensivt på Theodore, defensivt på McNabb och Sbisa, och både och på Schmidt.

Kan de lyckas med det och få en start fylld med energi och framtidstro kan de nog undvika det absoluta bottenskiktet. Det skulle inte förvåna mig om de ligger nära slutspelsplats efter halva grundserien, innan de droppar av.

27. Detroit Red Wings

Jätten har fallit. Detroit Red Wings missade slutspel i fjol, för första gången på 25 år. Ett enormt rekord, men precis som jag skrev i inlägget “Rebuilding Red Wings”, borde de ha insett att de var på väg utför för flera år sedan. Istället skrev de långa kontrakt med gamla spelare på nedgång.

I år ser det ut att bli samma gamla, trötta uppställning. Med undantag för spännande supertalangen Evgeni Svechnikov, som även om han börjar i AHL kommer att få chansen i år. Var så säkra.

Ett år äldre, ett år tröttare. Detroit Red Wings kommer ha sin sämsta säsong på mycket, mycket läng. Sämre än i fjol.

26. St. Louis Blues

Wow. St. Louis Blues så här långt ner? Ett lag som prenumererat på slutspelsplats sedan 2010-2011 och varit ett stabilt grundserielag? Visst, jag medger att det är en chansning, och de har fortfarande ett väldigt bra lag i grunden. Men. Utöver Tarasenko och möjligtvis Schwartz har de inte några riktigt bra forwards till starten av säsongen. Fabbri är borta hela säsongen, Berglund halva. Och Alexander Steen missar förmodligen hela oktober.

Backarna är fortfarande bra, med stjärnan Pietrangelo i ledande roll och stabila Parayko och Bouwmeester bakom.

Men det som kommer att avgöra hela säsongen för Blues är Jake Allen. En riktig “make or break”-situation. Ända till februari i fjol, när Blues bytte ut Ken Hitchcock mot Mike Yeo, var Jake Allen katastrofal, och man var riktigt oroliga i Blues-lägret. För Allen är kontrakterad över fyra säsonger till. Sedan fick han ett jättelyft efter tränarbytet och efter lite egentid med Martin Brodeur. På egen hand tog han Blues till slutspel och förbi Minnesota Wild i förstarundan.

Gör Allen en bra säsong går Blues till slutspel. Gör han en medioker säsong hamnar de i botten. Det är vad jag tror.

25. New York Islanders

Precis som St. Louis Blues är New York Islanders lite “hit-or-miss”. I fjol hade de en dålig första halva, men efter att man sparkat Jack Capuano och ersatt honom med legendaren Doug Weight blev det klart bättre och man klättrade i tabellen.

Men de har inte ett lag för slutspel. Visst, de har John Tavares, som är en av de fem bästa centrarna i ligan. De har ett dugligt målvaktspar och en bra backupsättning. Men mycket mer är det inte. Lyckas de klicka kan de överraska, men det är inget jag räknar med och Islanders får troligtvis inleda golfsäsongen tidigt.

24. Montreal Canadiens

Jag har väldigt svårt för Canadiens lagbygge. Att få in Drouin är ett lyft, visst. Men han är också, tillsammans med Pacioretty och Gallagher det enda av värde i forwardsuppsättningen. På backsidan har de Shea Weber, men tappat Andrei Markov. Schlemko är ok, Streit är gammal. Alzner kommer dunderfloppa. Tror jag.

Inte ens Carey Price kommer att kunna rädda det sjunkande skeppet som är Montreal Canadiens. Det kommer att blåsa hårda vindar i hockeygalna Montreal.

23. Arizona Coyotes

Arizona Coyotes byggde i somras om sitt lag till stora delar, till det bättre. Man fick in en partner till Oliver Ekman-Larsson i form av Niklas Hjalmarsson, man plockade in en ny förstamålvakt i Antti Raanta och en ny förstacenter i Derek Stepan.

Dessutom har hela deras talangpool blivit ett år äldre och bättre. Jag skulle inte bli förvånad om Clayton Keller vinner Calder Memorial Trophy.

22. Buffalo Sabres

Sabres är ett lag som har ett väldigt högt tak. Skulle all talang i det laget börja komma till sin rätt skulle de med all säkerhet vara ett slutspelslag och kanske ännu mer. Men de har inte lyckats med det än. Rasmus Ristolainen har etablerat sig på riktigt och Jack Eichel är fantastisk. Men Sam Reinhart har inte riktigt blivit så bra som man hoppades, och Alex Nylander gjorde en rätt dålig säsong i AHL i fjol. Det känns inte riktigt som att de viktiga pjäserna har fått den utvecklingen man hoppats på.

Nyförvärven Marco Scandella och Nathan Beaulieu känns bra och ersätter Kulikov och Franson. Men det känns som att Sabres är lite samma lag som i fjol, och Lehner är inte en av ligans bästa förstamålvakter.

Ett litet steg framåt blir det, men inte mer.

I morgon kommer del två och del tre av rankingen. Tune in!

I efterdyningarna av att Connor McDavid skrev på ett åttaårskontrakt värt 12,5 miljoner dollar per säsong har mycket handlat om vilken ribba det lagt för andra spelare, vars kontrakt går ut inom en snar framtid. Det har diskuterats hur mycket McDavids lagkamrat och parhäst Leon Draisaitl ska ha, men också hur mycket spelare som Erik Karlsson och Auston Matthews har gjort sig förtjänta av. Allt i relation till McDavids lön.

Situationen kring Auston Matthews är intressant. Toronto Maple Leafs har flera unga spelare som kommer att kräva rejäla löneökningar inom ett par år, och Matthews är den som kommer att sätta nivån för övriga spelare i laget. Gällande sin egen kontraktsförhandling kommer han och hans agent att använda McDavid som prejudikat, och sikta mot att mjölka ur så mycket som möjligt.

Problemet, eller fördelen, för Toronto Maple Leafs är att de måste skriva nytt med William Nylander innan Auston Matthews.

Enligt NHL:s regler får man inte förlänga kontrakt förrän spelare har under ett år kvar på det föregående kontraktet (sex månader om det gäller ettårskontrakt). Nylander var visserligen rookie förra säsongen, men spelade tillräckligt många NHL-matcher 2015-2016 för att slösa ett år på sitt kontrakt, men få nog för att fortfarande ha rookiestatus. Därmed går hans “Entry level”-kontrakt om tre år ut nästa sommar. Auston Matthews, och Mitch Marners, för den delen, kontrakt går ut först om två år.

Därmed kan Maple Leafs skriva nytt med Nylander nu, och måste göra det innan Matthews. Vilket kan vara både ett problem eller en fördel. Men vi kommer dit.

De saker som kommer att avgöra Nylanders nya kontrakt är flera, men de viktigaste är förmodligen följande.

• Ett ökande lönetak

• Jämförbara spelare i ligan

• Toronto Maple Leafs interna lönesituation (Där Matthews och Marners framtida kontrakt ingår)

Gällande lönetaket är det inte säkert att det ökar, men det har gjort det på en stadig basis under perioden efter lockouten 2004-2005. Att det skulle ändras är inte omöjligt, men inte särskilt troligt som det verkar. Ett tydligt exempel på detta är just Connor McDavids lön i förhållande till lönetaket. Hans rekordkontrakt känns dyrt med sina 12,5 miljoner dollar. Det är precis under 17% av Edmonton Oilers totala lönetak. Men om vi jämför med till exempel Sidney Crosbys kontrakt vid tidpunkten han skrev det, så var det över 17 procent av Penguins lönetak, eller Alexander Ovechkin, vars kontrakt låg på ungefär 19 procent när han skrev på det, så känns 12,5 miljoner för McDavid inte så farligt.

Det innebär att spelare som har haft liknande siffror som Nylander vid liknande tidpunkter i deras karriärer inte behöver vara bra måttstockar. Speciellt om de skrev sina kontrakt för flera år sedan.

Några jämförbara spelare av värde skulle kunna vara:

• Filip Forsberg - 6 år à 6 miljoner dollar

• Johnny Gaudreau 6 år á 6,75 miljoner dollar

• Nathan MacKinnon 7 år á 6,3 miljoner dollar

Generellt sett är svenskar underbetalda i NHL. Om ni inte tror mig, låt mig illustrera. Nicklas Bäckström har en cap-hit på 6,7 miljoner dollar. Erik Karlsson har en cap-hit på 6,5 miljoner dollar. Calle Järnkrok har en cap-hit på 2 miljoner dollar, i fem år till!

Det betyder att Filip Forsberg säkerligen är underbetald och att Nylander alltså egentligen borde få lite mer än honom. Nylander är också svensk, men jag har en känsla av att han inte är “lika” svensk, och kommer att vara lite hårdare i förhandlingarna.

Därmed är Gaudreaus och MacKinnons kontrakt förmodligen lite mer rimliga att ha som måttstock. Dock är de två de högst betalda anfallarna i deras respektive lag, något som Nylander inte kommer att vara. Han kommer kanske inte ens vara “tvåa” efter Matthews, beroende på hur Marners utveckling ser ut.

Hur mycket kan man betala en sådan forward?

Den kanske viktigaste faktorn när det gäller Nylanders nya kontrakt är hur Toronto ser på sitt lagbygge, och hur de värderar Nylander i förhållande till Matthews och Marner.

För Maple Leafs är det nog en fördel att Nylanders kontraktsförlängning kommer före Matthews och Marners. Det ger dem mer flexibilitet. De kanske till och med vill skriva en bridge-deal med Nylander, alltså ett kortare kontrakt med lite lägre kostnad. Fortsätter han göra succé kan de ligga illa till om två-tre år när han ska ha nytt igen, för han kommer att kräva mer pengar än vad han skulle göra nu. Blir det tvärtom, att han stannar av i utvecklingen, har de alternativet att dumpa honom eller att få honom på ytterligare ett kontrakt till en låg kostnad.

Hade Matthews och Marner haft klara kontrakt hade Nylander haft något att sikta mot, nu är det svårare för honom. Men. Med tanke på McDavids kontrakt kan vi få en hum om hur Matthews kontrakt kommer att se ut.

Självklart är Matthews ingen McDavid. Med det sagt är han dock en extraordinär talang, som gjorde 40 mål under sin rookiesäsong och ledde oväntat Maple Leafs till slutspel. Fortsätter han på den inslagna vägen under kommande säsong finns det inga hinder för att han kommer att ligga relativt nära McDavid vid sitt nästa kontrakt. Tänk på att McDavid med flit tog under sitt marknadsvärde. Om vi höftar lite kan vi gissa på 12 miljoner dollar för åtta år.

Vad kan man då tänka sig att spendera på Nylander och Marner? Hur mycket betalar andra lag för sina tre bästa forwards?

Det finns inga direkta exempel att jämföra med. Alltså lag med en ledande forward, och två väldigt bra forwards bakom. Det skulle kunna vara New York Islanders med John Tavares, men han har ännu inte skrivit nytt. Det skulle kunna vara St. Louis Blues med Vladimir Tarasenko, men han är underbetald i jämförelse med vad Matthews kommer att vara. Det närmsta är kanske Ovechkin i Washington Capitals. Kanske till och med vid tidpunkten när han och Bäckström hade ganska fräscha kontrakt, och när Alexander Semin var bra.

År 2010-2011 tog Washington Capitals flest poäng i Eastern conference. De hade Ovechkin, Bäckström och Semin som ledande spelare och bäst betalda forwards. Ovechkin hade 9,5 miljoner dollar i cap-hit. Bäckström hade 6,7 miljoner dollar och Semin 6 miljoner dollar. Det innebar strax över 37 procent av lagets cap-hit.

Med det som måttstock, ett uppskattat lönetak på 80 miljoner dollar om två säsonger och en uppskattad lön för Auston Matthews på 12 miljoner dollar om året skulle det innebära att Toronto Maple Leafs har 18 miljoner att dela upp på Nylander och Marner. Alltså nio miljoner var. Är det rimligt? Nja, det kommer nog undan med mindre. Men rent praktiskt skulle det alltså funka. Med Capitals som modell.

Så med alla dessa faktorer i åtankte: Hur kommer William Nylanders nästa kontrakt att se ut?

Min gissning? Sex år, runt sju-miljonersstrecket.

Denna blogg kommer från om med detta inlägg att ta en paus under sommaren, för att återvända i september. På återseende!

Självklart är det svårt att förutse hur olika händelser under lågsäsongen kommer att påverka ett lag framöver. Vad man kan göra är att analysera lagens olika hållningar och försöka göra rimliga gissningar. Ofta är det lätt att tänka positivt om de flesta bytesaffärer ett lag gör. Varför skulle de försöka försämra sitt lag med flit? Därför är det ofta svårare att sia om vilka som tar de sämre besluten mellan säsongerna. Nedan följer dock tre lag som inte bara gjort dåliga saker, men i många fall möjligtvis satsat på fel typ av spelare inför kommande säsong. I alla fall i teorin.

• Detroit Red Wings

Noterbara förluster: Tomas Nosek (VGK)

Noterbara nyförvärv: Trevor Daley (PIT)

Skrev nytt med: Dylan McIlrath, Brian Lashoff

Draftade i förstarundan: Michael Rasmussen (9)

Detroit Red Wings missade slutspel för första gången sedan 1989 denna säsong. Någonstans kan man tycka att det borde ha givit dem incitament att börja en efterlängtad och uppskjuten rebuild. Vad som har varit ett lag på nedgång sedan Lidas dagar har äntligen nått sin negativa kulmen och om det är någon gång fansen skulle acceptera att man börjar om så är det väl nu? Ny arena till nästa säsong dessutom.

Men Detroit Red Wings har valt den andra vägen. Det visar man tydligt genom att skriva ett treårskontrakt med en 33-årig Trevor Daley. En väldigt bra spelare, som kommer att göra Detroit bättre och kanske till och med hjälpa dem till en slutspelsplats, men aldrig till en Stanley Cup. Det är laget på tok för gammalt och trögt för.

Problemet för Detroit Red Wings är inte brist på återväxt. Det finns en hel del spelare som väntar på att slå igenom i deras talangbank. Problemet är att de inte kommer att få chansen att slå igenom. Red Wings har fyllt sitt lag av långa kontrakt med spelare som aldrig mer kommer att vara det de en gång var. Niklas Kronwall, Jonathan Ericsson, Darren Helm och Justin Abdelkader har alla varit en del av ett fantastiskt Detroit Red Wings. Men det laget finns inte längre, och att betala dem för lång och trogen tjänst var ett misstag i efterhand. Förra sommaren skrev man också ett mardrömskontrakt med Frans Nielsen. En bra spelare, men 33 år gammal, fem år kvar och en cap-hit på 5,25 miljoner dollar låter inte trevligt.

Det kommer att ta många år innan Red Wings är sig likt.

• Montreal Canadiens

Noterbara förluster: Alexander Radulov?, Andrei Markov?, Nathan Beaulieu (BUF), Mikhail Sergagchev (TBL), Alexei Emelin (VGK->NSH), Steve Ott (Slutar)

Noterbara nyförvärv: Jonathan Drouin (TBL), Karl Alzner (WSH), Peter Holland (ARI), David Schlemko (VGK)

Skrev nytt med: Charles Hudon, Jacob De La Rose

Draftade i förstarundan: Ryan Poehling (25)

Montreal Canadiens är ett svårläst lag. Det kan antingen bli flipp eller flopp och det kan om ett år visa sig att de egentligen skulle varit med i gårdagens inlägg, där bloggen listade vinnare under årets off-season. Men den grundläggande anledningen till att de hamnar här är att de inte har tagit itu med sina främsta problem. Säsongen startar inte förrän i oktober, och de hinner självklart göra det ännu, men om Alexander Radulov och Andrei Markov försvinner så ser det svårt ut för Canadiens.

Jonathan Drouin mot Mikhail Sergachev-trejden känns positiv. Drouin är en väldigt bra, ung spelare med högt tak. Och om Radulov lämnar så blir han än mer viktig. Att tappa Sergachev är dock ett hårt slag, speciellt som man tappat Beaulieu, Emelin och kanske Markov, som alla är vänsterskjutande backar. De som ersatt dem är en flipp-eller-flopp-Alzner (för dyr!) och en hygglig back i David Schlemko. Inte bra nog.

Det stora problemet som Canadiens har haft under flera år nu är centerdjupet. De har Tomas Plekanec, som passerat sitt bäst före-datum. De har Alex Galchenyuk, som ännu inte fått något genombrott och spelat mycket på kanten. Är det bra nog för att kunna vinna Stanley Cup? Det verkar inte ens Canadiens tro och de har länge varit ute efter Colorados Matt Duchene. Men med tanke på den säsongen Matt Duchene hade i fjol är frågan hur mycket han skulle kunna lyfta Montreal?

• Washington Capitals

Noterbara förluster: Kevin Shattenkirk (NYR), Justin Williams (CAR), Karl Alzner (MTL), Nate Schmidt (VGK)

Noterbara nyförvärv: -

Skrev nytt med: T.J Oshie, Dimitry Orlov, Brett Connolly, Christian Djoos

Draftade i förstarundan: Ingen

Fyra(!) viktiga kuggar från fjolåret har lämnat, utan att ersättas. Men det var inte oväntat. Washington Capitals ville verkligen vinna denna säsong, för de visste att detta skulle hända. Mängder av underbetalda kontrakt gick ut nu till sommaren och Capitals har hittills inte kunnat skriva nytt med fler än Oshie, Orlov och Connolly på grund av lönetaket. De har ännu inte skrivit nytt kontrakt med varken Evgeni Kuznetsov eller André Burakovsky.

För tillfället har de endast 14 spelare under kontrakt till nästa säsong. Stommen är fortfarande väldigt bra, kanske bäst i ligan, men den är försämrad. Och kunde Capitals inte vinna med årets lag, hur ska de då vinna med de framtida lönetaksproblemen?

Kanske är det bra att få in lite nytt blod i gruppen? Svenske Christian Djoos gjorde en väldigt bra säsong i AHL, fick ett nytt tvåårskontrakt, och kommer få chansen att visa upp sig. Med tanke på lönetaksproblemen i Capitals, och tappet av Schmidt och Alzner, är det nog troligt att han tar en plats i NHL.

Här finns också Jakub Vrana, som spelade ett tjugotal matcher i NHL den gångna säsongen, och svenske doldisen Hampus Gustafsson som hämtades från collegeligan NCAA.

Det ska bli intressant att följa Capitals lagbygge under kommande månader. Som det ser ut nu är de dock det lag som på papperet försämrats mest sedan säsongen slutade.

Bubblare: San Jose Sharks, Ottawa Senators

Från att säsongen tar slut, till några dagar in i juli, är tiden allt sker. Det är då strategin inför kommande säsong, och till stor del också flera säsonger framöver, sätts. Pusselbitarna läggs, och dominobrickorna faller. Vad betyder en trejd mellan två lag för dem själva? Vad betyder den för de andra lagen i ligan? Lagens general managers måste hålla tungan rätt i munnen och guida sina organisationer genom draften, free agency, och den snåriga stigen av spelare som slutar, spelare som lämnar eller spelare som ansluter.

I år har vi varit med om en extra spännande juni månad, i och med att Vegas Golden Knights äntrade ligan och genomförde sin expansionsdraft. Den innebar en hel del sidoaffärer med andra lag, vilket också blev en faktor i alla organisationers planläggning.

Den första dagen av free agency blev också en hektisk dag, med många ansikten på nya platser.

Så, vilka har lyckats under årets lågsäsong så här långt? Vilka har misslyckats? Blev något mittenlag en contender? Eller tvärtom? Dagens inlägg kommer att fokusera på lag som har gjort tydliga förbättringar under årets off-season, och i morgon kommer bloggen att behandla lag som kanske har gett upphov till fler frågetecken än utropstecken sedan säsongen avslutades.

Vinnare

• Dallas Stars

Noterbara förluster: Patrick Sharp (CHI), Cody Eakin (VGK), Antti Niemi (Utköpt)

Noterbara nyförvärv: Ken Hitchcock (Coach), Ben Bishop (LAK), Marc Methot (VGK), Martin Hanzal (MIN)

Skrev nytt med: Esa Lindell

Draftade i förstarundan: Miro Heiskanen (3), Jake Oettinger (26)

Snacka bra off-season! Trots den tunga förlusten av Cody Eakin och den lite mindre tunga förlusten av Patrick Sharp, har Dallas Stars verkligen adresserat sina främsta problem. Målvaktssidan, där man haft två överbetalda finnar i Lehtonen och Niemi, har förbättrats till det mer värdiga paret Bishop-Lehtonen. Bishop är en toppmålvakt i NHL, och kommer att lyfta vad som förmodligen varit Dallas stora akilleshäl de senaste åren. Lehtonen har gjort tre dåliga säsonger i rad, men kan nog få ut mer av sin kapacitet som andramålvakt.

På backsidan har man förlängt med Esa Lindell, som har potential att bli en pålitlig topp-4-back i NHL, samt plockat in Erik Karlssons före detta parhäst från Ottawa Senators, Marc Methot. I Dallas finns en Erik Karlsson light, i John Klingberg. Klingberg har haft en tung säsong, och när backar av den typen, offensiva och vågade, inte lyckas att producera poäng, märks det. Med Marc Methot på sin sida nästa säsong får han förmodligen en helt annan frihet att göra det han gör bäst, likt den frihet Karlsson fick i Senators.

Martin Hanzal är en perfekt ersättare till Cody Eakin och ger Dallas Stars det där centerdjupet som ofta gör lag väldigt jobbiga att möta. Med antingen Seguin, Spezza och Hanzal på isen under 90% av matcherna kommer motståndarna att få det tufft.

Den bästa defensiva värvningen var dock nye huvudtränaren Ken Hitchcock. Precis som spelarvärvningarna är han verkligen den perfekta pusselbiten i Dallas Stars pussel. Offensiven, med Benn, Seguin och Spezza, kommer att sköta sig själv tillräckligt bra. Men med Ken Hitchcocks intåg kommer defensiven att vara främsta fokus. Han kommer att utveckla spelare som Lindell, men också Stephen Johns och Jamie Oleksiak. De kommer att slipas till defensiva diamanter och jag räknar kallt med att Dallas går från årets missade slutspel till att vara en reell contender nästa vår.

Framtiden fick sig också ett lyft, i form av draftvalen Miro Heiskanen och Jake Oettinger. Heiskanen spås en lysande framtid och adderas till Dallas stomme av finländska framtidshopp på backsidan. Oettinger var den målvakt som gick högst i årets draft. Han gjorde en oförskämt bra säsong i collegeligan NCAA i förhållande för sin ålder och kommer säkerligen att utvecklas till en bra målvakt med tiden. Kanske är han bra nog att ta över när Ben Bishops kontrakt går ut om sex år?

• Calgary Flames

Noterbara förluster: Brian Elliott (PHI), Chad Johnson (ARI->BUF)

Noterbara nyförvärv: Mike Smith (ARI), Travis Hamonic (NYI), Eddie Läck (CAR) Spencer Foo (ECAC)

Skrev nytt med: Brad Treliving (GM), Michael Stone, Kris Versteeg

Draftade i förstarundan: Juuso Välimäki (16)

I år är det inte Stanley Cup-mästaren Pittsburgh Penguins som är modell för alla copycats, som brukligt. Istället är känslan att fler lag fokuserar på Nashville Predators framgångsrecept, som är att bygga en fin kärna av försvarare. Calgary Flames är definitivt ett av de lagen.

Efter införskaffandet av Travis Hamonic från New York Islanders kan backuppsättningen med enkelhet kallas en av NHL:s bästa på papperet. Kanske till och med den bästa. Med Mark Giordano, T.J Brodie, Dougie Hamilton och Hamonic som topp-4 och Michael Stone bakom dem, troligtvis med Matt Bartkowski på sin sida, så är Calgary ett lag som kommer att vara väldigt svårt att göra mål på. Dessutom är de flesta backarna också väldigt skickliga med pucken, vilket underlättar för omställningsspelet.

Mike Smith känns också som rätt “fit” i målet. Chad Johnson var stundtals väldigt bra i fjol, men känns inte som en beprövad “etta” på samma sätt som Smith. Smith är en målvakt som ofta är ganska bra när det gäller, men han har spelat i Arizona Coyotes de senaste åren och det är inte den mest inspirerade platsen för ishockey, resultatmässigt.

De lyckades i kamp med flera andra lag att locka till sig Spencer Foo, som var en av de nominerade till Hobey Baker Award, som delas ut i collegeligan NCAA. Spelare som vunnit utmärkelsen tidigare är exempelvis Jack Eichel och Flames egna Johnny Gaudreau.

• Carolina Hurricanes

Noterbara förluster: Eddie Läck (CGY)

Noterbara nyförvärv: Scott Darling (CHI), Trevor Van Riemsdyk (VGK), Justin Williams (WSH), Josh Jooris (ARI)

Skrev nytt med: Teuvo Teräväinen, Derek Ryan

Draftade i förstarundan: Martin Necas (13)

Att påstå att Carolina Hurricanes var det lag som klarade sig bäst under expansionsdraften är ett korrekt påstående. De hade ett enkelt jobb, i och med att många nyckelspelare var automatiskt skyddade tack vare deras unga ålder. Till slut förlorade de Connor Brickley till Vegas, vilket inte alls påverkar dem inför kommande säsong.

Den enda spelaren av något värde som har lämnat laget är Eddie Läck. Läck är en bra andramålvakt i NHL, men i och med att Hurricanes valde att satsa på Scott Darling inför nästa säsong, fanns det bara plats för en av Läck och den långtida Hurricanes-legendaren och Stanley Cup-vinnaren Cam Ward. Inte konstigt nog valde man att låta Läck lämna. Målvaktspositionen har också förbättrats på grund av detta. Scott Darling är ett klassiskt fall av en back-up som är lite för bra och behövde få chansen att spela förstafiol någonstans. Med tanke på framgångssagorna Cam Talbot och Martin Jones, som båda gått från bra back-ups till klara “ettor” i nya lag, är Scott Darling en bra chansning från Hurricanes håll.

På backsidan ser det också oförskämt bra ut. Deras unga backuppsättning har blivit ett år äldre och bättre, samtidigt som man plockade in Trevor Van Riemsdyk från Chicago/Vegas. Förmodligen är/var detta för att trejda bort någon av de existerande backarna, typ Justin Faulk. Men med tanke på att Hurricanes inte behöver någon lättnad från lönetaket kanske han stannar och om så är fallet så har Hurricanes en riktigt bra uppsättning backar. Slutspelsbra!

På tal om slutspelsbra. Justin Williams. Den kanske största “playoff performern” av alla är tillbaka i ett av sina forna lag. Han kommer att ge den unga kärnan rutin, och dessutom tillföra en hel del offensiv i ett lag som är lite uddlöst. En kanonvärvning.

Bubblare: Philadelphia Flyers, Vancouver Canucks, Nashville Predators, New York Rangers.