• Hem
  • Jacob Ljunggren
  • Jacob Ljunggren

Hur mycket pengar kan William Nylander räkna med?

I efterdyningarna av att Connor McDavid skrev på ett åttaårskontrakt värt 12,5 miljoner dollar per säsong har mycket handlat om vilken ribba det lagt för andra spelare, vars kontrakt går ut inom en snar framtid. Det har diskuterats hur mycket McDavids lagkamrat och parhäst Leon Draisaitl ska ha, men också hur mycket spelare som Erik Karlsson och Auston Matthews har gjort sig förtjänta av. Allt i relation till McDavids lön.

Situationen kring Auston Matthews är intressant. Toronto Maple Leafs har flera unga spelare som kommer att kräva rejäla löneökningar inom ett par år, och Matthews är den som kommer att sätta nivån för övriga spelare i laget. Gällande sin egen kontraktsförhandling kommer han och hans agent att använda McDavid som prejudikat, och sikta mot att mjölka ur så mycket som möjligt.

Problemet, eller fördelen, för Toronto Maple Leafs är att de måste skriva nytt med William Nylander innan Auston Matthews.

Enligt NHL:s regler får man inte förlänga kontrakt förrän spelare har under ett år kvar på det föregående kontraktet (sex månader om det gäller ettårskontrakt). Nylander var visserligen rookie förra säsongen, men spelade tillräckligt många NHL-matcher 2015-2016 för att slösa ett år på sitt kontrakt, men få nog för att fortfarande ha rookiestatus. Därmed går hans “Entry level”-kontrakt om tre år ut nästa sommar. Auston Matthews, och Mitch Marners, för den delen, kontrakt går ut först om två år.

Därmed kan Maple Leafs skriva nytt med Nylander nu, och måste göra det innan Matthews. Vilket kan vara både ett problem eller en fördel. Men vi kommer dit.

De saker som kommer att avgöra Nylanders nya kontrakt är flera, men de viktigaste är förmodligen följande.

  • Ett ökande lönetak

  • Jämförbara spelare i ligan

  • Toronto Maple Leafs interna lönesituation (Där Matthews och Marners framtida kontrakt ingår)

Gällande lönetaket är det inte säkert att det ökar, men det har gjort det på en stadig basis under perioden efter lockouten 2004-2005. Att det skulle ändras är inte omöjligt, men inte särskilt troligt som det verkar. Ett tydligt exempel på detta är just Connor McDavids lön i förhållande till lönetaket. Hans rekordkontrakt känns dyrt med sina 12,5 miljoner dollar. Det är precis under 17% av Edmonton Oilers totala lönetak. Men om vi jämför med till exempel Sidney Crosbys kontrakt vid tidpunkten han skrev det, så var det över 17 procent av Penguins lönetak, eller Alexander Ovechkin, vars kontrakt låg på ungefär 19 procent när han skrev på det, så känns 12,5 miljoner för McDavid inte så farligt.

Det innebär att spelare som har haft liknande siffror som Nylander vid liknande tidpunkter i deras karriärer inte behöver vara bra måttstockar. Speciellt om de skrev sina kontrakt för flera år sedan.

Några jämförbara spelare av värde skulle kunna vara:

  • Filip Forsberg - 6 år à 6 miljoner dollar

  • Johnny Gaudreau 6 år á 6,75 miljoner dollar

  • Nathan MacKinnon 7 år á 6,3 miljoner dollar

Generellt sett är svenskar underbetalda i NHL. Om ni inte tror mig, låt mig illustrera. Nicklas Bäckström har en cap-hit på 6,7 miljoner dollar. Erik Karlsson har en cap-hit på 6,5 miljoner dollar. Calle Järnkrok har en cap-hit på 2 miljoner dollar, i fem år till!  

Det betyder att Filip Forsberg säkerligen är underbetald och att Nylander alltså egentligen borde få lite mer än honom. Nylander är också svensk, men jag har en känsla av att han inte är “lika” svensk, och kommer att vara lite hårdare i förhandlingarna.

Därmed är Gaudreaus och MacKinnons kontrakt förmodligen lite mer rimliga att ha som måttstock. Dock är de två de högst betalda anfallarna i deras respektive lag, något som Nylander inte kommer att vara. Han kommer kanske inte ens vara “tvåa” efter Matthews, beroende på hur Marners utveckling ser ut.

Hur mycket kan man betala en sådan forward?

Den kanske viktigaste faktorn när det gäller Nylanders nya kontrakt är hur Toronto ser på sitt lagbygge, och hur de värderar Nylander i förhållande till Matthews och Marner.

För Maple Leafs är det nog en fördel att Nylanders kontraktsförlängning kommer före Matthews och Marners. Det ger dem mer flexibilitet. De kanske till och med vill skriva en bridge-deal med Nylander, alltså ett kortare kontrakt med lite lägre kostnad. Fortsätter han göra succé kan de ligga illa till om två-tre år när han ska ha nytt igen, för han kommer att kräva mer pengar än vad han skulle göra nu. Blir det tvärtom, att han stannar av i utvecklingen, har de alternativet att dumpa honom eller att få honom på ytterligare ett kontrakt till en låg kostnad.

Hade Matthews och Marner haft klara kontrakt hade Nylander haft något att sikta mot, nu är det svårare för honom. Men. Med tanke på McDavids kontrakt kan vi få en hum om hur Matthews kontrakt kommer att se ut.

Självklart är Matthews ingen McDavid. Med det sagt är han dock en extraordinär talang, som gjorde 40 mål under sin rookiesäsong och ledde oväntat Maple Leafs till slutspel. Fortsätter han på den inslagna vägen under kommande säsong finns det inga hinder för att han kommer att ligga relativt nära McDavid vid sitt nästa kontrakt. Tänk på att McDavid med flit tog under sitt marknadsvärde. Om vi höftar lite kan vi gissa på 12 miljoner dollar för åtta år.

Vad kan man då tänka sig att spendera på Nylander och Marner? Hur mycket betalar andra lag för sina tre bästa forwards?

Det finns inga direkta exempel att jämföra med. Alltså lag med en ledande forward, och två väldigt bra forwards bakom. Det skulle kunna vara New York Islanders med John Tavares, men han har ännu inte skrivit nytt. Det skulle kunna vara St. Louis Blues med Vladimir Tarasenko, men han är underbetald i jämförelse med vad Matthews kommer att vara. Det närmsta är kanske Ovechkin i Washington Capitals. Kanske till och med vid tidpunkten när han och Bäckström hade ganska fräscha kontrakt, och när Alexander Semin var bra.

År 2010-2011 tog Washington Capitals flest poäng i Eastern conference. De hade Ovechkin, Bäckström och Semin som ledande spelare och bäst betalda forwards. Ovechkin hade 9,5 miljoner dollar i cap-hit. Bäckström hade 6,7 miljoner dollar och Semin 6 miljoner dollar. Det innebar strax över 37 procent av lagets cap-hit.

Med det som måttstock, ett uppskattat lönetak på 80 miljoner dollar om två säsonger och en uppskattad lön för Auston Matthews på 12 miljoner dollar om året skulle det innebära att Toronto Maple Leafs har 18 miljoner att dela upp på Nylander och Marner. Alltså nio miljoner var. Är det rimligt? Nja, det kommer nog undan med mindre. Men rent praktiskt skulle det alltså funka. Med Capitals som modell.

Så med alla dessa faktorer i åtankte: Hur kommer William Nylanders nästa kontrakt att se ut?

Min gissning? Sex år, runt sju-miljonersstrecket.

Denna blogg kommer från om med detta inlägg att ta en paus under sommaren, för att återvända i september. På återseende!

Dela inlägg:
  • Jacob Ljunggren

Lågsäsongens förlorare hittills

Självklart är det svårt att förutse hur olika händelser under lågsäsongen kommer att påverka ett lag framöver. Vad man kan göra är att analysera lagens olika hållningar och försöka göra rimliga gissningar. Ofta är det lätt att tänka positivt om de flesta bytesaffärer ett lag gör. Varför skulle de försöka försämra sitt lag med flit? Därför är det ofta svårare att sia om vilka som tar de sämre besluten mellan säsongerna. Nedan följer dock tre lag som inte bara gjort dåliga saker, men i många fall möjligtvis satsat på fel typ av spelare inför kommande säsong. I alla fall i teorin.

  • Detroit Red Wings

Noterbara förluster: Tomas Nosek (VGK)

Noterbara nyförvärv: Trevor Daley (PIT)

Skrev nytt med: Dylan McIlrath, Brian Lashoff

Draftade i förstarundan: Michael Rasmussen (9)

Detroit Red Wings missade slutspel för första gången sedan 1989 denna säsong. Någonstans kan man tycka att det borde ha givit dem incitament att börja en efterlängtad och uppskjuten rebuild. Vad som har varit ett lag på nedgång sedan Lidas dagar har äntligen nått sin negativa kulmen och om det är någon gång fansen skulle acceptera att man börjar om så är det väl nu? Ny arena till nästa säsong dessutom.

Men Detroit Red Wings har valt den andra vägen. Det visar man tydligt genom att skriva ett treårskontrakt med en 33-årig Trevor Daley. En väldigt bra spelare, som kommer att göra Detroit bättre och kanske till och med hjälpa dem till en slutspelsplats, men aldrig till en Stanley Cup. Det är laget på tok för gammalt och trögt för.

Problemet för Detroit Red Wings är inte brist på återväxt. Det finns en hel del spelare som väntar på att slå igenom i deras talangbank. Problemet är att de inte kommer att få chansen att slå igenom. Red Wings har fyllt sitt lag av långa kontrakt med spelare som aldrig mer kommer att vara det de en gång var. Niklas Kronwall, Jonathan Ericsson, Darren Helm och Justin Abdelkader har alla varit en del av ett fantastiskt Detroit Red Wings. Men det laget finns inte längre, och att betala dem för lång och trogen tjänst var ett misstag i efterhand. Förra sommaren skrev man också ett mardrömskontrakt med Frans Nielsen. En bra spelare, men 33 år gammal, fem år kvar och en cap-hit på 5,25 miljoner dollar låter inte trevligt.

Det kommer att ta många år innan Red Wings är sig likt.   

  • Montreal Canadiens

Noterbara förluster: Alexander Radulov?, Andrei Markov?, Nathan Beaulieu (BUF), Mikhail Sergagchev (TBL), Alexei Emelin (VGK->NSH), Steve Ott (Slutar)

Noterbara nyförvärv: Jonathan Drouin (TBL), Karl Alzner (WSH), Peter Holland (ARI), David Schlemko (VGK)

Skrev nytt med: Charles Hudon, Jacob De La Rose

Draftade i förstarundan: Ryan Poehling (25)

Montreal Canadiens är ett svårläst lag. Det kan antingen bli flipp eller flopp och det kan om ett år visa sig att de egentligen skulle varit med i gårdagens inlägg, där bloggen listade vinnare under årets off-season. Men den grundläggande anledningen till att de hamnar här är att de inte har tagit itu med sina främsta problem. Säsongen startar inte förrän i oktober, och de hinner självklart göra det ännu, men om Alexander Radulov och Andrei Markov försvinner så ser det svårt ut för Canadiens.

Jonathan Drouin mot Mikhail Sergachev-trejden känns positiv. Drouin är en väldigt bra, ung spelare med högt tak. Och om Radulov lämnar så blir han än mer viktig. Att tappa Sergachev är dock ett hårt slag, speciellt som man tappat Beaulieu, Emelin och kanske Markov, som alla är vänsterskjutande backar. De som ersatt dem är en flipp-eller-flopp-Alzner (för dyr!) och en hygglig back i David Schlemko. Inte bra nog.

Det stora problemet som Canadiens har haft under flera år nu är centerdjupet. De har Tomas Plekanec, som passerat sitt bäst före-datum. De har Alex Galchenyuk, som ännu inte fått något genombrott och spelat mycket på kanten. Är det bra nog för att kunna vinna Stanley Cup? Det verkar inte ens Canadiens tro och de har länge varit ute efter Colorados Matt Duchene. Men med tanke på den säsongen Matt Duchene hade i fjol är frågan hur mycket han skulle kunna lyfta Montreal?

  • Washington Capitals

Noterbara förluster: Kevin Shattenkirk (NYR), Justin Williams (CAR), Karl Alzner (MTL), Nate Schmidt (VGK)

Noterbara nyförvärv: -

Skrev nytt med: T.J Oshie, Dimitry Orlov, Brett Connolly, Christian Djoos

Draftade i förstarundan: Ingen

Fyra(!) viktiga kuggar från fjolåret har lämnat, utan att ersättas. Men det var inte oväntat. Washington Capitals ville verkligen vinna denna säsong, för de visste att detta skulle hända. Mängder av underbetalda kontrakt gick ut nu till sommaren och Capitals har hittills inte kunnat skriva nytt med fler än Oshie, Orlov och Connolly på grund av lönetaket. De har ännu inte skrivit nytt kontrakt med varken Evgeni Kuznetsov eller André Burakovsky.

För tillfället har de endast 14 spelare under kontrakt till nästa säsong. Stommen är fortfarande väldigt bra, kanske bäst i ligan, men den är försämrad. Och kunde Capitals inte vinna med årets lag, hur ska de då vinna med de framtida lönetaksproblemen?

Kanske är det bra att få in lite nytt blod i gruppen? Svenske Christian Djoos gjorde en väldigt bra säsong i AHL, fick ett nytt tvåårskontrakt, och kommer få chansen att visa upp sig. Med tanke på lönetaksproblemen i Capitals, och tappet av Schmidt och Alzner, är det nog troligt att han tar en plats i NHL.

Här finns också Jakub Vrana, som spelade ett tjugotal matcher i NHL den gångna säsongen, och svenske doldisen Hampus Gustafsson som hämtades från collegeligan NCAA.

Det ska bli intressant att följa Capitals lagbygge under kommande månader. Som det ser ut nu är de dock det lag som på papperet försämrats mest sedan säsongen slutade.

Bubblare: San Jose Sharks, Ottawa Senators

Dela inlägg:
  • Jacob Ljunggren

Lågsäsongens vinnare hittills

Från att säsongen tar slut, till några dagar in i juli, är tiden allt sker. Det är då strategin inför kommande säsong, och till stor del också flera säsonger framöver, sätts. Pusselbitarna läggs, och dominobrickorna faller. Vad betyder en trejd mellan två lag för dem själva? Vad betyder den för de andra lagen i ligan? Lagens general managers måste hålla tungan rätt i munnen och guida sina organisationer genom draften, free agency, och den snåriga stigen av spelare som slutar, spelare som lämnar eller spelare som ansluter.

I år har vi varit med om en extra spännande juni månad, i och med att Vegas Golden Knights äntrade ligan och genomförde sin expansionsdraft. Den innebar en hel del sidoaffärer med andra lag, vilket också blev en faktor i alla organisationers planläggning.

Den första dagen av free agency blev också en hektisk dag, med många ansikten på nya platser.

Så, vilka har lyckats under årets lågsäsong så här långt? Vilka har misslyckats? Blev något mittenlag en contender? Eller tvärtom? Dagens inlägg kommer att fokusera på lag som har gjort tydliga förbättringar under årets off-season, och i morgon kommer bloggen att behandla lag som kanske har gett upphov till fler frågetecken än utropstecken sedan säsongen avslutades.  

Vinnare

  • Dallas Stars

Noterbara förluster: Patrick Sharp (CHI), Cody Eakin (VGK), Antti Niemi (Utköpt)

Noterbara nyförvärv: Ken Hitchcock (Coach), Ben Bishop (LAK), Marc Methot (VGK), Martin Hanzal (MIN)

Skrev nytt med: Esa Lindell

Draftade i förstarundan: Miro Heiskanen (3), Jake Oettinger (26)

Snacka bra off-season! Trots den tunga förlusten av Cody Eakin och den lite mindre tunga förlusten av Patrick Sharp, har Dallas Stars verkligen adresserat sina främsta problem. Målvaktssidan, där man haft två överbetalda finnar i Lehtonen och Niemi, har förbättrats till det mer värdiga paret Bishop-Lehtonen. Bishop är en toppmålvakt i NHL, och kommer att lyfta vad som förmodligen varit Dallas stora akilleshäl de senaste åren. Lehtonen har gjort tre dåliga säsonger i rad, men kan nog få ut mer av sin kapacitet som andramålvakt.

På backsidan har man förlängt med Esa Lindell, som har potential att bli en pålitlig topp-4-back i NHL, samt plockat in Erik Karlssons före detta parhäst från Ottawa Senators, Marc Methot. I Dallas finns en Erik Karlsson light, i John Klingberg. Klingberg har haft en tung säsong, och när backar av den typen, offensiva och vågade, inte lyckas att producera poäng, märks det. Med Marc Methot på sin sida nästa säsong får han förmodligen en helt annan frihet att göra det han gör bäst, likt den frihet Karlsson fick i Senators.

Martin Hanzal är en perfekt ersättare till Cody Eakin och ger Dallas Stars det där centerdjupet som ofta gör lag väldigt jobbiga att möta. Med antingen Seguin, Spezza och Hanzal på isen under 90% av matcherna kommer motståndarna att få det tufft.

Den bästa defensiva värvningen var dock nye huvudtränaren Ken Hitchcock. Precis som spelarvärvningarna är han verkligen den perfekta pusselbiten i Dallas Stars pussel. Offensiven, med Benn, Seguin och Spezza, kommer att sköta sig själv tillräckligt bra. Men med Ken Hitchcocks intåg kommer defensiven att vara främsta fokus. Han kommer att utveckla spelare som Lindell, men också Stephen Johns och Jamie Oleksiak. De kommer att slipas till defensiva diamanter och jag räknar kallt med att Dallas går från årets missade slutspel till att vara en reell contender nästa vår.

Framtiden fick sig också ett lyft, i form av draftvalen Miro Heiskanen och Jake Oettinger. Heiskanen spås en lysande framtid och adderas till Dallas stomme av finländska framtidshopp på backsidan. Oettinger var den målvakt som gick högst i årets draft. Han gjorde en oförskämt bra säsong i collegeligan NCAA i förhållande för sin ålder och kommer säkerligen att utvecklas till en bra målvakt med tiden. Kanske är han bra nog att ta över när Ben Bishops kontrakt går ut om sex år?

  • Calgary Flames

Noterbara förluster: Brian Elliott (PHI), Chad Johnson (ARI->BUF)

Noterbara nyförvärv: Mike Smith (ARI), Travis Hamonic (NYI), Eddie Läck (CAR) Spencer Foo (ECAC)

Skrev nytt med: Brad Treliving (GM), Michael Stone, Kris Versteeg

Draftade i förstarundan: Juuso Välimäki (16)

I år är det inte Stanley Cup-mästaren Pittsburgh Penguins som är modell för alla copycats, som brukligt. Istället är känslan att fler lag fokuserar på Nashville Predators framgångsrecept, som är att bygga en fin kärna av försvarare. Calgary Flames är definitivt ett av de lagen. 

Efter införskaffandet av Travis Hamonic från New York Islanders kan backuppsättningen med enkelhet kallas en av NHL:s bästa på papperet. Kanske till och med den bästa. Med Mark Giordano, T.J Brodie, Dougie Hamilton och Hamonic som topp-4 och Michael Stone bakom dem, troligtvis med Matt Bartkowski på sin sida, så är Calgary ett lag som kommer att vara väldigt svårt att göra mål på. Dessutom är de flesta backarna också väldigt skickliga med pucken, vilket underlättar för omställningsspelet.

Mike Smith känns också som rätt “fit” i målet. Chad Johnson var stundtals väldigt bra i fjol, men känns inte som en beprövad “etta” på samma sätt som Smith. Smith är en målvakt som ofta är ganska bra när det gäller, men han har spelat i Arizona Coyotes de senaste åren och det är inte den mest inspirerade platsen för ishockey, resultatmässigt.

De lyckades i kamp med flera andra lag att locka till sig Spencer Foo, som var en av de nominerade till Hobey Baker Award, som delas ut i collegeligan NCAA. Spelare som vunnit utmärkelsen tidigare är exempelvis Jack Eichel och Flames egna Johnny Gaudreau.

  • Carolina Hurricanes

Noterbara förluster: Eddie Läck (CGY)

Noterbara nyförvärv: Scott Darling (CHI), Trevor Van Riemsdyk (VGK), Justin Williams (WSH), Josh Jooris (ARI)

Skrev nytt med: Teuvo Teräväinen, Derek Ryan

Draftade i förstarundan: Martin Necas (13)

Att påstå att Carolina Hurricanes var det lag som klarade sig bäst under expansionsdraften är ett korrekt påstående. De hade ett enkelt jobb, i och med att många nyckelspelare var automatiskt skyddade tack vare deras unga ålder. Till slut förlorade de Connor Brickley till Vegas, vilket inte alls påverkar dem inför kommande säsong.

Den enda spelaren av något värde som har lämnat laget är Eddie Läck. Läck är en bra andramålvakt i NHL, men i och med att Hurricanes valde att satsa på Scott Darling inför nästa säsong, fanns det bara plats för en av Läck och den långtida Hurricanes-legendaren och Stanley Cup-vinnaren Cam Ward. Inte konstigt nog valde man att låta Läck lämna. Målvaktspositionen har också förbättrats på grund av detta. Scott Darling är ett klassiskt fall av en back-up som är lite för bra och behövde få chansen att spela förstafiol någonstans. Med tanke på framgångssagorna Cam Talbot och Martin Jones, som båda gått från bra back-ups till klara “ettor” i nya lag, är Scott Darling en bra chansning från Hurricanes håll.

På backsidan ser det också oförskämt bra ut. Deras unga backuppsättning har blivit ett år äldre och bättre, samtidigt som man plockade in Trevor Van Riemsdyk från Chicago/Vegas. Förmodligen är/var detta för att trejda bort någon av de existerande backarna, typ Justin Faulk. Men med tanke på att Hurricanes inte behöver någon lättnad från lönetaket kanske han stannar och om så är fallet så har Hurricanes en riktigt bra uppsättning backar. Slutspelsbra!

På tal om slutspelsbra. Justin Williams. Den kanske största “playoff performern” av alla är tillbaka i ett av sina forna lag. Han kommer att ge den unga kärnan rutin, och dessutom tillföra en hel del offensiv i ett lag som är lite uddlöst. En kanonvärvning. 

Bubblare: Philadelphia Flyers, Vancouver Canucks, Nashville Predators, New York Rangers.

Dela inlägg:
  • Jacob Ljunggren

Stora trejder - Analys

Precis som väntat hände det en hel del vid årets draft. Stjärnor trejdades och val överraskade. I dagens inlägg kollar vi lite närmre på några av de största bytesaffärerna, och vilka konsekvenser de kan få.

Saad mot Panarin och Murphy mot Hjalmarsson

Kanske den enskilt största händelsen under draftdagen. Ryske Panarin, som vann Calder Trophy i fjol och setts som en nyckelspelare för det framtida Chicago Blackhawks, fick snopet lämna precis innan hans nya tvåårskontrakt med sex miljoner dollar om året träder in. I utbyte från Columbus Blue Jackets fick Chicago tillbaka sin gamle spelare, Brandon Saad, som också har en årslön på sex miljoner dollar, men fyra år kvar.

Man kan undra vad Chicago fick ut ur trejden, eftersom Columbus förmodligen fick den bättre, eller åtminstone mer dynamiske spelaren.

Chicago, och general manager Stan Bowman, har varit kända för att ta svåra beslut och ständigt föryngra eller förändra lite på chans, för att kunna fortsätta konkurrera om Stanley Cup. Genom åren har man offrat spelare som just Saad, men också Patrick Sharp, Andrew Ladd och Nick Leddy för att nämna några. Allt för att hålla kärnan intakt.

Trejden som skickade Niklas Hjalmarsson till Arizona i utbyte mot Connor Murphy och den här trejden var i princip likadana i teorin. Lönen för spelarna var ungefär densamma, men på båda kontrakten (Panarin och Hjalmarsson) som Blackhawks skickade iväg återstod två år, medan Saads och Murphys kontrakt har fyra respektive fem år kvar.

Man har alltså förlängt sin nuvarande lönestruktur med två år. För problemet var att Panarin om två år kommer vilja ha ett välbetalt kontrakt. Något som Chicago inte skulle kunna erbjuda honom. I Brandon Saad får de en spelare som är väldigt bra och stabil, som kommer att ligga på samma lön i fyra säsonger till och efter det kanske till och med sänka sin lön.

För Columbus betyder trejden att de får in en av de bästa offensiva spelarna i ligan i Panarin. Han kommer att frodas som kreatör i ett offensivt, fartfyllt Blue Jackets. En vinst för båda lagen förmodligen.

Arizona får in en av ligans bästa defensiva backar i form av Hjalmarsson. Han kommer att ge Oliver Ekman-Larsson en hel del frihet, likt vad Marc Methot gav Erik Karlsson i Ottawa. Dessutom kommer han att vara en bra förebild för de yngre backarna i Coyotes.

Stepan och Raanta mot DeAngelo och val sju i årets draft

Arizona Coyotes är aktiva. Men det måste vara dags nu. Jag hörde någon expert som tyckte att det var konstigt att de plockade in Hjalmarsson, Stepan och Raanta och gav upp DeAngelo och ett högt draftval, när det borde satsa ungt. Men är det inte ungt de har satsat de senaste fem åren? Någon gång måste man stanna upp och försöka ändra karaktären i laget. Det går inte att satsa på nya unga spelare utan resultat. Därför känns det som att Coyotes gör helt rätt.

Nu har de en ung, bra kärna och dessutom kryddat den med Stepan, Raanta, Hjalmarsson. Det luktar slutspel, tycker jag.

Eberle mot Strome

Det oundvikliga har skett. Jordan Eberle har lämnat Edmonton i utbyte mot New York Islanders Ryan Strome. På många sätt en konstigt byte. På många sätt ändå ett vettigt byte. De båda spelarna är ganska lika. Högerskjutande forwards som var/är väldigt talangfulla, men som inte har fått ut sin potential. Den här trejden kan innebära en nytändning för båda. Eberle får chansen att spela med John Tavares och Strome får chansen att spela med Connor McDavid.

Men mest av allt handlade det ändå om pengar från Oilers håll, och att behålla John Tavares från Islanders håll.

Mellanskillnaden, lönemässigt, är 3,5 miljoner dollar. Ryan Strome är en habil NHL-spelare med alla möjligheter att utvecklas. Dessutom är han under 26 år, vilket gör att det blir lättare att skriva nytt kontrakt med honom efter nästa säsong när hans nuvarande går ut.

För Islanders handlar det mesta nu om att behålla John Tavares, vars kontrakt går in på sitt sista år nu. Nästa sommar kan han gå till vilken klubb han vill. Han har själv sagt att han gärna stannar i Islanders, men det kan vara spel för galleriet och Islanders måste göra allt för att bevisa för Tavares att de är redo att satsa under hans prime. Eberle signalerar i alla fall något åt det hållet.

Hamonic mot ett förstaval och två andraval

I detta fall var det svårt för Islanders att göra något annat. Hamonic har varit på väg bort under en lång tid och att man fick ut dessa draftval för honom får nog ses som bra kompensation. Man kan använda dessa för att förstärka laget på andra sätt.

 För Calgary Flames innebär det att de har en av ligans tre bästa backuppsättningar. För utöver Predators och Wild är det inga andra lag som kan stoltsera med fyra så pass skickliga backar som Flames har nu. När det kryddas med en av NHL:s bästa defensiva kedjor är det inte fel att kalla dem för ligans bästa defensiva lag.

De kommer att bli väldigt svårslagna. Speciellt om nye målvakten Mike Smith också lyckas ta sitt spel till ytterligare en nivå när han slipper städa upp efter Coyotes bedrövliga försvar.

Schenn mot två förstaval och Lehterä

Ett kanonbyte för Flyers. Även om Schenn fortfarande har potential att bli något speciellt, och även om han faktiskt blivit bättre och bättre som målskytt i powerplay, så är två förstaval fullt tillräckligt för att skeppa honom. Nolan Patrick och Oskar Lindblom kommer att klämma sig in i en topp-9 för Flyers nästa år, och då finns det inte plats för Schenn.

Lehterä blir en uppgraderad Pierre-Edouard Bellemare, i alla fall hockeymässigt. Personligen tror jag att Flyers kommer att sakna Bellemare, som plockades av Vegas, för hans ledarskap och offervilja. Allt är inte avancerad statistik, och Bellemare kan inte rå för hur mycket han användes av Hakstol. Lehterä, däremot, skulle kunna hantera den rollen, med en hel del speltid och stabilt tvåvägsspel.

För Blues innebär trejden att de blir lite vassare framåt, och kan de få igång Schenn i 5-mot-5-spelet så har de fått en guldklimp. Men det är ett stort om.

Dela inlägg:
  • Jacob Ljunggren

Vegas draft - Bättre än väntad?

Det blev inte ett överskott av målvakter, som många trodde. Det blev inte heller en överdriven ungdomssatsning som andra trodde. Istället valdes en hel del spelare med en ganska tydlig linje. Vegas ska vara att räkna med redan nästa säsong. Samtidigt som general manager George McPhee ändå lyckades att införskaffa en hel del framtid.

Det var självfallet svårt att på förhand veta hur draften skulle bli. För det blev trots allt nio trejder som begränsade Vegas Golden Knights val. Men med facit i hand tror jag att Vegas är ganska nöjda med hur draften föll ut.

Bra redan nästa år

Med sikte på att redan kommande säsong göra ett bra resultat gjordes en del val som kanske överraskade en del. Att Vegas exempelvis valde Marc-André Fleury och James Neal var inte oväntat, men det fanns ändå vissa rykten om att de valdes för att trejdas mot andra tillgångar. Men känslan är att Vegas, i alla fall till en början, vill satsa på att göra bra resultat direkt och behålla sådana spelare. Fleury presenterades som en ledande spelare, något som kanske inte hade hänt om han skulle trejdas inom en snar framtid.

James Neal har bara ett år kvar på kontraktet, så han kommer att kunna bytas bort vid trade deadline om det är så. Men det verkar som att även han kommer att starta säsongen i Vegas.

Andra spelare som kommer att bidra redan nästa säsong är exempelvis Luca Sbisa, Cody Eakin och Brayden McNabb, som alla är habila NHL-spelare. Dessutom kommer Pierre-Edouard Bellemare, vid rätt användning, också att bidra med en hel del, i form av ledarskap och skridskoåkning.

Sedan har de en del spelare vars karriär kommer att avgöras snart. Är de en flopp eller inte? Nästa säsong kommer att betyda mycket för dessa, exempelvis William Karlsson, Colin Miller, Teemu Pulkkinen eller Jonathan Marchessault.

På tal om Marchessault och Florida. Personligen tycker jag att det är helt idiotiskt av Panthers att släppa både Marchessault och Reilly Smith till Vegas. För Reilly Smith är en jäkla bra hockeyspelare, som tyvärr hade en mellansäsong och föll hårt i NHL-hierarkin på grund av produktionen i förhållande till hans höga lön på 5 miljoner dollar. Jag tror att det är tidigt att kalla honom överbetald efter en säsong och det skulle inte förvåna mig om han gör 70 poäng i en topp 6-roll Vegas nästa säsong.

Hade Florida Panthers inte tjänat på att gå 7-3-1-vägen istället för 4-4-1 när det skyddade spelare? Lämnat antingen Alex Petrovic eller Mark Pysyk oskyddad för att kunna skydda Marchessault? För hade Reilly Smith varit tillgänglig via draften skulle väl Vegas valt honom? Och då hade Panthers bara förlorat Smith och behållit Marchessault.

Byggda för framtiden

Samtidigt som Vegas lyckades att drafta bytesvaror och bra spelare till nästa säsong, så lyckades de även, främst genom trejder, att skaffa framtidstro. De har tre draftval av de första femton i kvällens draft och en hel del val i senare rundor.

Dessutom lyckades de få in unga spelare som kan bli väldigt bra NHL-spelare inom en ganska snar framtid. Shea Theodore, Alex Tuch och Brendan Leipsic, för att nämna några.

Det innebär att de har ett ganska bra lagbygge redan nu. Med ett gäng spelare som är lite äldre, som ska lyckas etablera laget i NHL. Ett gäng som är mellangamla, som ska vara stabiliteten, samt ett gäng yngre spelare och draftval som ska ta över när det äldre gänget har gjort sitt.

Strategin skulle kunna se ut så här. Ungefär.

2017-2018

Perron - Shipachyov - Neal

Smith - Karlsson - Marchessault

Lindberg - Eakin - Haula

Leipsic - Bellemare - Carrier

Theodore - McNabb

Schmidt - Miller

Merrill - Sbisa

Fleury

Pickard

Räknar med att de trejdar en hel del backar. Annars skulle självfallet Methot, Emelin och några andra varit med här.

2019-2020

Smith - (Draftval 2017) - Marchessault

(Draftval 2017) - Karlsson - Tuch

Lindberg - Eakin - Leipsic

?-?-?

Theodore - McNabb

(Draftval 2017) - Miller

Schmidt - Merrill

Fleury

Pickard

Sedan tillkommer självfallet en del free agents. Men det ser i alla fall ut som att det kommer att gå klart snabbare för Vegas att etablera sig, än vad det gjorde för de senaste expansionslagen i början av 2000-talet. George McPhee är nog nöjd med sin expansionsdraft, och förmodligen kommer det följa flera positiva konsekvenser av den, när fler trejder sker inom kort.

Dela inlägg: