Patrik Berglund är en av de hetaste spelarna i NHL just nu. Sedan mitten av december har han gjort sexton mål på 28 matcher och är under den perioden bäst i ligan. Dessutom kom formtoppen i absolut rätt tid, både för honom själv och för laget.

Sedan St. Louis Blues sparkade legendariske Ken Hitchcock för ett par veckor sedan har man gått som tåget, ser ut att ta sig till slutspel och det verkar som att nye coachen Mike Yeo har fått ordning på grejorna. Dessutom har spelare som kallats upp från AHL fungerat väldigt bra senaste veckorna. Vi snackar Barbashev (2 mål), Pääjärvi (2 mål) och Agostini (1 mål) under den senaste tiden. Vad betyder detta? Jo, att general manager Doug Armstrong har några väldigt viktiga beslut att ta under de kommande två veckorna innan trade deadline.

För Blues har ju i princip uteslutande beskrivits som säljare inför slutspelet. De två spelarna som det snackats mycket om är Kevin Shattenkirk och just Patrik Berglund. Båda har utgående kontrakt och rankas högt av TSN på deras lista över spelare som är intressanta inför deadline. Men just nu känns det som att Blues är en rimlig contender. Och istället för att vara säljare, kanske de borde vara köpare, behålla Shattenkirk och Berglund och satsa i år?

Det finns en risk att det blir samma sak som förra året, då Doug Armstrong valde att behålla David Backes och Troy Brouwer, som båda hade utgående kontrakt. Det blev respass i conferencefinalen och både Backes och Brouwer lämnade gratis efter säsongen.

För att undvika ett sådant scenario är Armstrong tvungen att antingen släppa Berglund och Shattenkirk och få något i utbyte, eller både behålla dem och verkligen satsa på att få in förstärkningar. Om Armstrong gör som han gjorde förra året, håller sig lugn vid trade deadline och sedan gör ett underkänt slutspel riskerar han att se ut som ett fån. För då har han tappat kvartetten Backes, Brouwer, Shattenkirk och möjligtvis Berglund inom ett år, utan någon ersättning och utan någon pokal.

Vad behöver Blues förstärka då? Även om Jake Allen har spelat upp sig, och Carter Hutton har två nollor senaste två matcherna han spelat, så känns den combon inte som en Stanley Cup-vinnande sådan. Och årets säsong kan vara den bästa chansen att trejda till sig en bra målvakt, för att den kommande expansiondraften gör andra lag mer villiga att byta bort sina målvakter och dessutom är den sedvanliga bytesvaran, ett förstaval i draften, mindre värt i år eftersom årets draftklass väntas bli sämre än på länge.

Potentiella målvakter för Blues skulle kunna innefatta Ben Bishop, Ondrej Pavelec eller Steve Mason, som alla har utgående kontrakt och ser ut att missa slutspelet, eller Marc André Fleury eller Jaroslav Halak som båda skulle kunna användas som lockbete för Vegas i expansionsdraften.

::::::::::::::

Berglund då? Hans målform har sannolikt gjort honom intressant för lag som satsar på att vinna Stanley Cup i år, och det är inte många lag som har bättre alternativ som tredjecenter i sin laguppställning. Skulle Doug Armstrong bestämma sig för att låta Berglund lämna i år finns många lag som han skulle passa in i inför slutspelet. Montreal Canadiens är ett lag som skriker efter hjälp på centerpositionen. Ottawa Senators är ett annat.

Och efter den här säsongen då? Med den här formen och åldern borde Berglund kunna få ett bra tre- eller fyraårskontrakt någonstans. Vill han stanna i Blues kanske han måste gå med på en lönesänkning, för de kommande åren lär de behöva allt löneutrymme de kan få. Jake Allens nya kontrakt kickar in nästa säsong, Colton Parayko ska ha nytt kontrakt och Robby Fabbri har bara ett år kvar på sitt första, billiga kontrakt. Dessa faktorer talar nog för att vi får se Berglund i en annan tröja nästa säsong. Varför inte som tredjecenter i Edmonton? Hade passat perfekt i mitt tycke.

***

På tal om svenskar i form. Nicklas Bäckström har sjutton poäng på de senaste tolv matcherna och är med i poängligatoppen. Håller den formen i sig så skulle han kunna utmana McDavid och Crosby om Art Ross Trophy.

***

Viktor Arvidsson har fjorton poäng på de senaste tolv matcherna och även Filip Forsberg och Calle Järnkrok har bidragit till att Nashville Predators har tagit sig upp på en slutspelsplats med en uppryckning efter nyår.

***

Ligans två svenska förstamålvakter verkar också vara i superb form. Henrik Lundqvist har åtta vinster på elva matcher senaste månaden med en räddningsprocent på 93,4%. Robin Lehner har sex vinster på elva matcher, men hela 93,7% i räddningsprocent.

***

Här kommer en profetia: Tampa Bay Lightning går till slutspel. Varför? De har sju poäng på de senaste fyra matcherna, alltså bra form. De har en back-to-back roadtrip mot Stars och Avalanche i helgen. Räknar kallt med att de kommer hem med minst två poäng. Sedan har de femton av de sista 22 matcherna på hemmaplan och inte överdrivet svårt motstånd, varav flera matcher mot konkurrerande lag i Atlantic Division.

Om bara femton dagar är det dags för trade deadline i NHL, och det betyder två saker. Tabellen börjar verkligen sätta sig och slutspelslagen utkristalliseras. Det leder till att de lag som ligger bra till kan satsa på förstärkningar inför slutspelet, samt att de lag som ligger lite sämre till kan utnyttja sina spelare som handelsvaror. Redan nu finns en del lag som är mer eller mindre klara för slutspel och detta inlägg kommer att fokusera på vilka möjligheter topplagen i väst har att förstärka sina lag, både genom möjliga trejder, men också genom att få igång egna spelare som inte har producerat till sin fulla potential.

Minnesota Wild

Vilken säsong Minnesota Wild gör! Visst har de fyra raka slutspel innan denna säsong i vad som har varit en väldigt tuff division/conference, men aldrig tidigare har de spelat på det här sättet. Alla lagdelar fungerar. Dubnyk är en Vezina-kandidat, firma Suter-Spurgeon dominerar och man har tio(!) forwards som gjort tio mål eller fler den här säsongen.

Man kan nog tala om en Bruce Boudreau-effekt, men också en perfekt timing, där veteranerna i laget fortfarande håller en hög nivå, samtidigt som de unga spelarna har utvecklats väldigt mycket. Både Charlie Coyle och Jason Zucker har fler poäng hittills i år än någon annan säsong i deras karriärer. Nino Niederreiter är en poäng från sitt personbästa. Med nästan 30 matcher kvar!

Vad är då deras chanser på Stanley Cup? Vad måste de förbättra? I år är ett viktigt år för Wild, för det kan vara det enda med just denna kärnan som fungerar så bra. Nästa år ska både Mikael Granlund och Niederreiter ha nya kontrakt. Lägg därtill att Wild är ett av de lag som har svårast att skydda sig i den kommande expansionsdraften och kommer med all sannolikhet att förlora en väldigt bra spelare.

Man har en ganska funktionell backuppsättning, även på djupet. Men det skadar aldrig att plocka in backar inför slutspelet. Främst behöver de dock en center som kan teka och avlasta lite av Mikko Koivus defensiva ansvar.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Martin Hanzal, Brian Boyle, Dominic Moore.

Sparkapital i laget: Likt Washington Capitals så fungerar det mesta i Wild. Det finns inte direkt något som sticker ut när det gäller sparkapital.

Chicago Blackhawks:

De senaste två åren har det talats om att Chicago Blackhawks framgångar har nått sin kulmen, att Jonathan Toews är på kraftig nedgång och att de dyrare kontrakten på nyckelspelarna kommer ta ut sin rätt. Trots allt detta hänger Blackhawks likväl med i toppen och general manager Stan Bowman hittar fortfarande rollspelare som Joel Quenneville kan få att överprestera.

Det gör att de fortfarande är en stark kandidat till att ta hem Stanley Cup, men frågan är som alltid om det ändå inte är sista chansen nu!? Nästa år kommer ytterligare ett stort kontrakt att inledas, Panarins två år à sex miljoner dollar. Normalt sett så är Chicago ganska aktiva kring trade deadline och de kommer säkert försöka göra ett sista redigt försök i år, innan de slutar att skeppa iväg framtiden.

Vad behöver då detta Blackhawks? Kedjan med Panarin - Anisimov - Kane är kanon, och hur mycket man än tycker att Toews är på väg utför så vill jag nog påstå att han fortfarande håller hög klass och kommer kunna spela med vilka som helst i en andrakedja. Som checkingkedja funkar Krüger och Rasmussen och valfri länk. Det är en lite tyngre tredjekedja som behövs. En Patrick Sharp, eller en Thomas Vanek hade varit kanon, om de lyckas få in det under lönetaket.

På backsidan ser det ut ungefär som vanligt. Keith, Seabrook och Hjalmarsson kommer spela mycket. Van Riemsdyk, Campbell och Kempny/Forsling kommer vara bra bakom dem, och Roszival ligger och lurar om det skulle bli nödvändigt.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Patrick Sharp, Thomas Vanek, Martin Hanzal, Patrick Eaves.

Sparkapital i laget:

• Eftersom många tycker att Toews är på nedgång tycker jag att han kan räknas som sparkapital. Han är alltid bra i slutspelet, och är en vinnare av rang. Så fort det behövs kommer han att kliva fram. Vänta och se.

• Corey Crawford har inte haft sin bästa säsong i karriären, även om han knappast varit dålig. Han matchas ungefär som han brukar göra under grundserien, och kommer säkert att få några matchers extra vila eftersom Scott Darling gör det bra när han får chansen. Så en lite mer utvilad och laddad Crawford kan nog lyfta sig i slutspelet.

San Jose Sharks

Precis som jag skrev förra veckan finns stor chans att San Jose Sharks upprepar sin succé från förra året. Laget är byggt för slutspel med en stark defensiv kärna och en pragmatisk coach. Dessutom finns äldre, skickliga spelare som Thornton och Marleau, som kanske har sin sista chans att vinna. Så möjligheten att Sharks går all-in i år finns verkligen.

Så vad behövs för att verkligen göra en gedigen satsning? Målvakterna är bra. Förra året plockade de in James Reimer, men Aaron Dell imponerar och klarar att ta rollen bakom Martin Jones. Backuppsättningen är superb och bygg för slutspelshockey, med en ledande back i Brent Burns och flera defensivt skickliga och rutinerade backar bakom. På forwardssidan har de väldigt mycket skicklighet och erfarenhet i sina två första kedjor, men kanske saknar lite rutin bland de resterande två. Joel Ward i alla ära, men visst skulle de behöva ytterligare rutin lägre i hierarkin? De har svårt att få in mycket under lönetaket, men några billiga kap finns på marknaden.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Patrick Eaves, Steve Ott, Jack Skille.

Sparkapital i laget:

• Joe Thorntons målskytte. Det är inte många matcher sedan Joe Thornton gjorde sitt första mål som inte var i öppen kasse. Visst, han är knappast en målskytt, men så här få mål har han aldrig gjort.

• Mikkel Bödker kom till Sharks inför säsongen och fick en ganska välbetalt kontrakt. Han började säsongen dåligt, men när han gjorde ett hattrick mot Edmonton Oilers i början av 2017 trodde man nog att det skulle vända för Bödker. Så blev inte fallet, och han har fortfarande svårt att hitta rätt. Skulle han få ordning på sakerna skulle han dock bli ett kanontillskott för Sharks.

***

Intressant att det går bra för alla lag som sparkat sina huvudtränare och generellt sett får kritik för detta. Kan det vara så att man ofta är lite snabb med att döma? Eller är det tillfälliga formtoppar och energin av att ha en ny röst i omklädningsrummet?

***

På tal om tränare. Var det verkligen smart av Boston Bruins att låta Claude Julien gå till konkurrenten Montreal Canadiens? Ponera att Canadiens vinner en slutspelsrunda mot Bruins. Vad kommer fansen tycka om det sker?

Om bara tjugo dagar är det dags för trade deadline i NHL, och det betyder två saker. Tabellen börjar ta form och slutspelslagen utkristalliseras. Det leder till att de lag som ligger bra till kan satsa på förstärkningar inför slutspelet, samt att de lag som ligger lite sämre till kan utnyttja sina spelare som handelsvaror. Redan nu finns en del lag som är mer eller mindre klara för slutspel och detta inlägg kommer att fokusera på vilka möjligheter topplagen i öst har att förstärka sina lag, både genom möjliga trejder, men också genom att få igång egna spelare som inte har producerat till sin fulla potential.

Washington Capitals

Vad behöver Capitals? Ingenting? De gör väldigt många mål, släpper in väldigt få. De har ett bra powerplay och ett strålande boxplay. De har en bra mix av forwards och backar, och en reservmålvakt som är en av de bästa i ligan. För Washington handlar det om att komma över sitt psykologiska spöke som hindrat dem i så många slutspel nu. I fjol plockade de in Daniel Winnik och Mike Richards för att ge extra djup åt forwardssidan, men vad som fällde dem då var snarare att spelare som exempelvis Evgeni Kuznetsov var osynlig, men också att de åkte på ett formtoppat Penguins. I år borde målet vara att bygga vidare på det man har. Någon gång måste det lyckas.

Vad man skulle kunna göra är att gå på “Chicago-modellen”; Alltså bygga en rejäl grund av rutinerade backar som kan gå in och avlasta beroende på ork och form.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Michael Stone, Dennis Seidenberg, Johnny Oduya.

Sparkapital i laget: Egentligen ingenting, alla presterar för tillfället. Möjligtvis skulle man kunna hävda att John Carlson inte är lika het som i fjol, i alla fall inte lika het som han var i fjolårets slutspel. Kommer han upp i den nivån så blir nog årets Capitals svårstoppade.

Pittsburgh Penguins

Penguins offensiv är briljant. De smäller in mål på löpande band, Crosby är bäst i världen och gör vem han än spelar med till en klassmålskytt. Och målvaktsspelet är likaså väldigt stabilt, med Matt Murray som under sin rookiesäsong redan vunnit en Stanley Cup. Stannar Marc-André Fleury kvar så är det ett av de bästa målvaktsparen i NHL. Om inte, kanske en förstärkning på den sidan är nödvändig, för även om Murray är väldigt duktig och otroligt erfaren i sammanhanget, så är han ändå fortfarande bara 22 år.

Det enda spörsmålet som finns kring Penguins denna säsong är defensiven. De är på nedre halvan när det gäller insläppta mål per match och på nedre tredjedelen när det gäller boxplay. Lite mystiskt är det, för den enda skillnaden i Penguins backuppsättning den här säsongen är att Ben Lovejoy är borta. Lovejoy var visserligen en viktig defensiv kugge, både i boxplay och egna zonstarter, men det låter orimligt att hans frånvaro ska avgöra så mycket. Och dessutom har en spelare som Justin Schultz verkligen höjt sig en nivå denna säsong. Visst, Olli Määttä har haft en mellansäsong, åtminstone statistiskt, men har också haft en mer defensiv roll i år.

Men även här känns det som fokus borde ligga på att skaffa djup på backsidan, men till skillnad från Capitals så har Penguins inte samma utrymme under lönetaket och får inrikta sig på lite billigare spelare.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Dennis Seidenberg, Fedor Tyutin

Sparkapital i laget:

• Kedjan med Bonino, Hagelin och Kessel som var så framstående i fjolårets slutspel har inte alls kommit upp i samma nivå i år. Kessel producerar fortfarande, både i powerplay och fem-mot-fem, men det finns absolut mycket att hämta här.

• Tekningar. Kanske inte låter som hela världen, men faktum är att både Crosby och Bonino har klart sämre siffror än i fjol, och vi vet alla hur viktigt det är att vinna tekningar i hockey.

Columbus Blue Jackets

Till skillnad från de rutinerade slutspelslagen vi avhandlat, känns det fortfarande som att Blue Jackets lever lite på momentum och det är nästan så att man räknar bort dem på ren erfarenhet. Men de är väldigt bra offensivt, med ett fruktat powerplay, samtidigt som de har en relativt stabil defensiv, med en supermålvakt i Bobrovsky.

Just den unga kärnan av backar ser oförskämt bra ut. Zach Werenski har tagit hela NHL med storm och står på blålinjen i ligans bästa powerplay samtidigt som han spelar ett tvåvägsspel som om han varit med på den här nivån i tio år. Jack Johnson har verkligen studsat tillbaka och passar klart bättre i en topp-4-roll än som en förstaback som han tvingats vara tidigare. Men rutinen är ett frågetecken. Nu är det inte en offensiv frejdig grundserie som avgör en säsong. Utan tighta, tuffa och grisiga slutspelsmatcher. Tillsammans har Blue Jackets backar endast gjort 37 matcher i Stanley Cup. Räcker den rutinen? Troligtvis kommer Blue Jackets försöka plocka in en “rental” som kan bidra med rutin, lugn och defensiv stabilitet.

På forwardssidan är jag personligen inte lika imponerad av Alexander Wennberg som folk generellt sett verkar vara. Visst, en bra andracenter med potential att bli en superb andracenter och en grym powerplayspelare, men som förstacenter? Nja. Han är lite som Claude Giroux i Philadelphia, med enorm offensiv potential, men som får ta en roll som innefattar mycket annat. Giroux skulle kunna vara ligans bästa andracenter, med i princip enbart offensivt ansvar, och precis samma sak känner jag med Wennberg i framtiden.

Självfallet kommer de inte få in en förstacenter till slutspelet och visst är det svårt att skaffa en legitim sådan, frågan är om det ens finns 30 stycken i världen? Men de skulle nog må bra av en renodlat defensiv och rutinerad center som kan teka.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Dennis Seidenberg, Mark Streit, Johnny Oduya, Dominic Moore, Brian Boyle.

Sparkapital i laget:

• Boone Jenners målskytte. I fjol gjorde han 30 mål, och visst har han en mer defensiv roll denna säsong, men blir Jenner het när slutspelet drar igång så kan vad som helst hända.

New York Rangers

Likt lagen ovan, Penguins undantaget, så har Rangers bra siffror över hela spektrat, mål, insläppta, powerplay och boxplay. De har ett lag med spelare som passar väl in i Alain Vigneaults snabba, offensiva spel och nästa alla forwards gör mål på regelbunden basis. Brady Skjeis genombrott och Nick Holdens flexibilitet och stabila defensiv har dämpat trycket på en ibland tvivelaktig backuppsättning. Vissa menar på att de behöver skaffa ytterligare backar, och visst, det behöver väl alla, men Rangers har ändå en grupp av backar som passar för deras sätt att spela.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Möjligtvis Fedor Tyutin eller Johnny Oduya.

Sparkapital i laget:

• Även om Henrik Lundqvist inte har varit dålig per say, så har han haft några perioder med klart sämre spel än han brukar. Antti Rantta har visserligen gått in och fyllt hans skridskor på ett bra sätt vid de tillfällena, men en Henrik Lundqvist i storform är en bättre förstärkning än någon annan rimlig sådan.

Montreal Canadiens

Det enda laget i Atlantic division som är “klara” för slutspel. Det är ingen hemlighet att Canadiens gärna vill knyta till sig Martin Hanzal från Arizona, för att krydda sitt centerdjup, och det känns som en rimlig trejd. Men något som också känns som en saknad pusselbit är en högerskjutande sniper. Nu litar man mycket till att Pacioretty ska göra målen. För ett par säsonger sedan testade man Thomas Vanek, men det funkade inte riktigt. Han finns tillgänglig även i år, men han har nog bränt sina broar i Montreal, även om det skulle vara en intressant lösning.

På backsidan plockade man in Nesterov för inte så länge sedan. En spelare jag verkligen gillar, men han är fortfarande inte den där backen som lyfter ett lag till en Stanley Cup. Så även här tror jag att man måste förstärka om man vill vara med och slåss om titeln.

Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Martin Hanzal, Patrik Berglund Thomas Vanek, Radim Vrbata, Dennis Seidenberg.

Sparkapital i laget:

• Alex Galchenyuk kanske inte kan kallas sparkapital, för han producerar när han spelar. Men han har inte spelat mer än drygt hälften av matcherna i år och betyder väldigt mycket när han väl spelar, för utan honom är centeruppsättningen inte alls lika vass. En formtoppad Galchenyuk skulle kunna vara skillnaden på flopp och succé för Canadiens.

Sedan åren kring millennieskiftet har San Jose Sharks varit ett topplag i NHL och bara missat två slutspel, 2003 och 2015. Problemet är att de aldrig har lyckats få det att fungera i de tightare slutspelsmatcherna, och byggt upp någon sorts legend kring sig själva som “chokers”. Men i fjol bar det nästan hela vägen fram, bara ett suveränt Penguins stod i vägen för Sharks.

Det finns flera anledningar som talar för att Sharks även i år ska kunna nå framgångar i slutspelet. Men de främsta är en stabil defensiv kärna, målvakten Martin Jones och tränaren Peter DeBoer. De två senare är vitala delar som har täppt igen de största hål som funnits i Sharks under de senaste femton åren och som gett dem “choker”-stämpeln.

Jones är, till skillnad från så många tidigare målvakter i San Jose Sharks, själva definitionen av trygghet. Han har jämförts med Carey Price och har producerat fina siffror på en kontinuerlig basis under sin, relativt korta, NHL-karriär. Tidigare har Sharks fått lita till målvakter som Evgeni Nabokov och Antti Niemi, som ofta varit bra under grundserien, men sedan varit opålitliga i slutspelen. Jones visade direkt i sitt första slutspel att han är att räkna med och även om endast ett slutspel innebär ett väldigt litet urval är det inte många som tvivlar på att Jones ska kunna upprepa sin succé.

Det som skulle kunna stjälpa Jones är det faktum att han sedan övergången till Sharks inför förra säsongen har spelat enormt många matcher, fler än han gjort någon gång tidigare i sin karriär. Sett över de två senaste säsongerna har han spelat flest grundseriematcher av alla målvakter i NHL. Lägg sedan till slutspelsmatcherna i våras och Jones drar ifrån ytterligare. Sharks nuvarande back-up är Aaron Dell, en 27-åring som i fjol gjorde en bra säsong i Sharks farmarlag, och som på sina nio starter i NHL i år inte gjort bort sig. Borde han spela mer? Eller litar de inte på honom fullt ut? I fjol plockade Sharks in James Reimer från Toronto vid trade deadline, vilket gav Martin Jones några extra vilodagar inför slutspel. Det var nog ett smart drag som kan ha bidragit till Jones slutspelssuccé. Får vi se något liknande i år, eller litar de på Dell och låter honom starta några matcher fler? Det finns gott om duktiga reservmålvakter med utgående kontrakt. Michal Neuvirth är en, Darcy Kuemper en annan.

::::::::::::::

Mellan 2008 och 2015 var Todd McLellan head coach i San Jose Sharks. Han ledde dem till framgångar i grundserien, men lyckades aldrig fullt ut i slutspelen. Varför? McLellan är en väldigt bra coach, som är respekterad i ligan. Han är stöpt i Detroit-andan och var assisterande coach till Mike Babcock i tre år innan han tog jobbet som head coach i San Jose. Men McLellans grundfilosofi är kanske inte en som passar för slutspelshockey. Han är väldigt bra på att hantera unga spelare, och han spelar gärna en fartfylld offensiv hockey. Dessa två sakerna är anledningar till att han passar så bra in i Edmonton idag, men också anledningar till att han har svårt i tightare, målfattiga slutspelsmatcher. I ett San Jose Sharks, där nyckelspelarna inte var de snabba, unga spelarna, utan mer robusta, tänkande och äldre spelarna fanns ett behov för något annat. Nämligen Peter DeBoer.

Peter DeBoer hade på sina sju NHL-säsonger som coach bara nått slutspel en gång, men det hade sina orsaker. Tre år med ett hopplöst Florida Panthers och fyra år med ett hopplöst New Jersey Devils. Men året han väl nådde slutspel, 2012 med Devils, så tog han dem ändå till final. Visst, han hade ett relativt starkt lag, men Ilya Kovalchuk och Zach Parise i spetsen, men visst ligger det något i att DeBoer gjort två slutspel och båda gångerna tagit sitt lag till final? Han vet hur tighta, viktiga matcher ska spelas, och är en riktig pragmatiker.

::::::::::::::

Lite hand i hand med coachbytet, hamnade också fokus på att bygga en stabilare defensiv. Jones i målet har vi redan behandlat, men ett välkommet tillskott till Sharks sammansvetsade grupp av backar blev Paul Martin. Han skrev på ett fyraårskontrakt värt strax under fem miljoner dollar per år, och även om det finns en risk att det kommer kännas som ett dåligt kontrakt nästa, eller kanske året efter nästa, så har Martin verkligen gett en extra stabilitet till Sharks backuppsättning och exemplifierat DeBoers syn på hockey.

Så även om Sharks kanske inte är lika dominanta i grundserien nuförtiden, finns nog skäl att se dem som riktiga utmanare, och kanske till och med det starkaste slutspelslaget i väst. Blackhawks är på nedgång, Kings likaså, och Wild har ingen slutspelsrutin och en coach i Bruce Boudreau som sällan lyckas i slutspelssammanhang.

Bli inte förvånade om Sharks står i ytterligare en cupfinal i vår.

***

Var inte Parises mål i natt offside? Kändes inte “inconclusive” för mig i alla fall.

***

Claude Julien fick sparken av Boston. Troligtvis ett väldigt dåligt beslut, men något annat lag kan skatta sig lyckliga om de lyckas snappa upp honom till nästa säsong. Vegas?

***

Ett tag trodde jag att Hitchcock skulle gå in och lyfta Bruins till ett slutspel i år, med sin gamla adept David Backes. Men det verkar som att de satsar på Bruce Cassidy.

St. Louis Blues general manager, Doug Armstrong, hade svårt att hålla tillbaka tårarna när han mötte pressen för att förklara varför han valt att sparka den rutinerade huvudtränaren, tillika sin gode vän, Ken Hitchcock. Ett konstigt beslut kan tyckas, både som Blues låg på slutspelsplats och eftersom det var planerat att Hitchcock ändå skulle lämna efter säsongen. Men Armstrong menade att tränarbytet var hans enda sätt att väcka liv i sitt lag, som inte varit lika imponerande som tidigare år.

I somras plockade Blues in den före detta Minnesota Wild-tränaren Mike Yeo som assisterande tränare. Intentionen var att låta honom ta över inför kommande säsong, när Hitchcock hade planerat att avsluta sin coachingkarriär. Nu skedde skiftet tidigare än så och Yeo står inför en stor utmaning. Förmodligen är Blues problem inte grundade i Ken Hitchcocks coachning, utan det finns andra, tydligare anledningar till att de underpresterar. Avskedandet av en sådan rutinerad och respekterad coach, som var mitt under sin sista säsong, lämnar lite dålig eftersmak.

Vilka är då orsakerna till att Blues är sämre i år?

Förhoppningen om Jake Allen som förstemålvakt

Inför säsongen stod Blues inför ett val av förstemålvakt. Både Brian Elliott och Jake Allen hade tillsammans med ett av ligans bästa försvar byggt en stabil defensiv och när beslutet om att satsa på den yngre Allen kändes det allt annat än fel. Men Allens säsong har hittills lämnat mycket att önska och han är ligans sämsta förstemålvakt (undantaget Mrazek), med en räddningsprocent 89,7. Blev pressen för stor på Allen? Att hantera förstaspaden i NHL, utan tryggheten av en duktig veteran som Elliott runt sig kan vara svårt att hantera.

Årets NHL har haft ett tema av nya, unga målvakter som givits chansen att vara uttalad nummer 1. John Gibson och Fredrik Andersen har gjort det i Ducks respektive Maple Leafs. Matt Murray har gjort det i Penguins. De som har misslyckats är Petr Mrazek, Jake Allen och till viss del Connor Hellebuyck. Ungefär hälften funkar, alltså.

Att Blues trots dåligt målvaktsspel ändå lyckas hålla sig på slutspelsplats borde snarare ses som positivt för Ken Hitchcock.

Men Jake Allens dåliga säsong är inte nödvändigtvis en indikation på hans framtid, potential i stora lass finns fortfarande, och det behöver inte vara alarmerande i ett längre perspektiv. Problemet är att St. Louis har ett lag där flera spelare, som till exempel Alex Steen och Jay Bouwmeester, snart sett sina bästa år, eller spelare som Colton Parayko och Robby Fabbri ska ha nya, dyra kontrakt. Det gör att de måste utmana om Stanley Cup inom 2-3 år och för att göra det måste de ha ett fungerande målvaktsspel.

Saknaden av Backes och Brouwer

Utöver trejden av Brian Elliott, försvann två andra viktiga pjäser under free agency, kaptenen David Backes och Troy Brouwer. Båda två var spelare som trivdes väl i Hitchcocks system och var nycklar i fjolårets Blues som tog sig till final i Western Conference.

Att tappa en tung förstecenter som Backes, och en slutspelsexpert som Brouwer, och ersätta dem med Nail Yakupov och David Perron är inte heller något som hjälper drömmen om Stanley Cup.

::::::::::::

Några St. Louis-medier har diskuterat om det inte var general manager Doug Armstrong som borde fått foten, snarare än Hitchcock. Det var trots allt hans beslut att satsa på Allen och släppa Backes och Brouwer. Och visst, det finns nog fog nog att anse att Armstrong borde få kicken, men samtidigt så har han gjort ett bra jobb för Blues under en längre tid, och har förtjänat chansen att rädda upp detta. I alla fall ett tag till.

::::::::::::

Första matchen med Mike Yeo som huvudtränare blev succé, 5-1 mot Maple Leafs, med Jake Allen i målet.

::::::::::::

Nu är det en månad till trade deadline och ett annat spörsmål får stort fokus i St. Louis. Vad händer med Kevin Shattenkirk, som sitter på ett utgående kontrakt? Allt beror såklart på hur Blues ligger till om en månad när det är dags, men konsensus bland experter verkar vara att han kommer att lämna via en trejd och inte gå gratis i sommar. Är ett byte mot Ben Bishop i Tampa en rimlig idé?

Det beror lite på. Shattenkirk passar verkligen i Tampa, men Tampa kommer få svårt att gå till slutspel i år, vilket gör att de MÅSTE vara säkra på att få Shattenkirk att skriva på ett nytt kontrakt i sommar. Och även om det skulle hända så måste nog Blues få något mer av Tampa i en sådan trejd. För någonstans har man ändå valt att satsa på Jake Allen och gett honom ett relativt dyrt kontrakt. Ska man ha en till dyr målvakt och riskera en Dallas-situation? Knappast. Det är många bitar som skulle behöva falla på plats för en sådan här trejd, men sett till lagens behov just nu så skulle den vara perfekt.

:::::::::::::

Framtiden för Hitchcock då? Vill han verkligen avsluta sin karriär på det här sättet, speciellt som han är en seger från att tangera Al Arbours tredjeplats på listan över mest segerrika coacher? Nja, jag tror inte det. Han kommer nog dyka upp någon annanstans. Förmodligen inte i ett långsiktigt projekt som Golden Knights eller Red Wings, men i ett lag som underpresterar men fortfarande är en rimlig contender, antingen nu eller vid den här tiden nästa år.

När ledarna för Internationella ishockeyförbundet, spelarfacket NHLPA och NHL träffades i New York i november var målet att komma överens om villkor för att kunna skicka NHL-spelarna till ett sjätte raka OS. Tongångarna var, i alla fall från spelarfackets Donald Fehr och IIHF:s Rene Fasel, positiva. Men den januari-deadline som sattes upp av de inblandade har passerat utan att något beslut har tagits. Så frågan är, vad dröjer?

Precis som bloggen tog upp i ett tidigare inlägg handlar det på ytan om pengar. NHL och deras ägare vill inte släppa sina spelare under tre veckor mitt under brinnande säsong, och därmed förlora intäkter och riskera skador på sina stjärnspelare. Dessutom blev det extra problematiskt när Internationella olympiska komittéen (IOK) meddelade NHL att de inte tänkte betala lika mycket som vanligt, i form av försäkringar och dylikt. När IIHF, med Rene Fasel i spetsen, agerade fredsmäklare och tog på sig att betala resterande pengar som NHL krävde, ansåg NHL att de pengarna IIHF skulle offra på OS-deltagandet skulle missgynna IIHF:s program inom ungdomshockeyn. En smått larvig orsak förstås. De anser helt enkelt att IOK inte ska få ta del av den superprodukt som NHL är utan att ge en rimlig ersättning för den.

Dessutom känns hela grejen med intäktsförluster som en dålig ursäkt och lite spel för galleriet. De kommer fortfarande att spela 82 matcher, och även om det är just den period på året när MLB inte har dragit igång och NFL precis har avslutat sin säsong med Superbowl, så vinner de enormt mycket, ur ett långsiktigt marknadsmässigt perspektiv, på att låta sina spelare visa upp sig för en bredare publik. Att det skulle vara till stor gagn för NHL:s mål om att expandera till Kina, som många tror, är nödvändigtvis inte sant. Det är förmodligen bara fördomar att klumpa ihop de asiatiska länderna. Dock lär det inte skada.

Nej, det hela handlar om irritation över att IOK utnyttjar NHL utan att förlora något på det, vilket faktiskt är ganska rimligt egentligen. Samtidigt tjänar NHL och deras ägare så mycket pengar och har sån hög status att det kan låta larvigt att bry sig om någon sorts fejd med IOK när en hel värld vill njuta av världsstjärnor i den största internationella turneringen. Det får en att undra om varför man ens håller på med hockey? Ska affärer gå före sporten?

Så, hur var det nu med den deadline som sattes till mitten av januari? Nej, den togs bort och just nu finns ingen deadline för beslutet. IOK har valt att ge NHL den tid som behövs för att besluta sig. När det gällde OS 2014 bestämdes det att NHL-spelarna skulle delta så sent som i juni 2013.

Hur kommer det bli då? Får vi se NHL-spelare i OS? Förhoppningsvis spelar NHL och ägarna svåra för sakens skull, och tar sitt förnuft till fånga när det väl kommer till kritan. Jag väljer att tro och hoppas det.

***

Runt den första mars kommer Vegas Golden Knights att få börja göra affärer, även om det är efter trade deadline. De kommer självfallet inte få plocka in några spelare som spelar under nuvarande säsong, men de har tillåtelse att både byta till sig och byta bort draftval och byta till sig draftade spelare som ännu inte skrivit kontrakt med sin NHL-klubb. Dessutom får de likt de andra lagen börja leta spelare i collegeligorna. Sådana spelare kan nog lockas ganska mycket av Golden Knights, eftersom de förmodligen har en större chans att få en viktig roll i ett nytt lag.

***

Brad Marchand har gjort det igen. I förra veckan blev han bötfälld för sin slewfoot på Niklas Kronwall, i natt var det Anton Strålman som fick känna på samma behandling. Avstängning snart?

***

Nattens NHL såg två hattrick. Först från Sebastian Aho, som hade lekstuga mot Philaldephia, med tre klassmål. Hurricanes har verkligen en spännande ung generation på gång.

Det andra hattricket var signerat Max Pacioretty, som har en kanonsäsong, och, tillsammans med Carey Price, verkligen är anledningen till att Montreal ligger etta i Atlantic division. Det har varit lite snack om att han varit på väg bort, med anledning av hans dåliga förhållande till tränaren Michael Therrien, som bland annat kallat honom för den sämsta kaptenen i Canadiens historia. Men det låter orimligt. Speciellt just nu, när han gjort dubbelt så många mål som näst bäste målskytt i laget.