Om bara femton dagar är det dags för trade deadline i NHL, och det betyder två saker. Tabellen börjar verkligen sätta sig och slutspelslagen utkristalliseras. Det leder till att de lag som ligger bra till kan satsa på förstärkningar inför slutspelet, samt att de lag som ligger lite sämre till kan utnyttja sina spelare som handelsvaror. Redan nu finns en del lag som är mer eller mindre klara för slutspel och detta inlägg kommer att fokusera på vilka möjligheter topplagen i väst har att förstärka sina lag, både genom möjliga trejder, men också genom att få igång egna spelare som inte har producerat till sin fulla potential.
Minnesota Wild
Vilken säsong Minnesota Wild gör! Visst har de fyra raka slutspel innan denna säsong i vad som har varit en väldigt tuff division/conference, men aldrig tidigare har de spelat på det här sättet. Alla lagdelar fungerar. Dubnyk är en Vezina-kandidat, firma Suter-Spurgeon dominerar och man har tio(!) forwards som gjort tio mål eller fler den här säsongen.
Man kan nog tala om en Bruce Boudreau-effekt, men också en perfekt timing, där veteranerna i laget fortfarande håller en hög nivå, samtidigt som de unga spelarna har utvecklats väldigt mycket. Både Charlie Coyle och Jason Zucker har fler poäng hittills i år än någon annan säsong i deras karriärer. Nino Niederreiter är en poäng från sitt personbästa. Med nästan 30 matcher kvar!
Vad är då deras chanser på Stanley Cup? Vad måste de förbättra? I år är ett viktigt år för Wild, för det kan vara det enda med just denna kärnan som fungerar så bra. Nästa år ska både Mikael Granlund och Niederreiter ha nya kontrakt. Lägg därtill att Wild är ett av de lag som har svårast att skydda sig i den kommande expansionsdraften och kommer med all sannolikhet att förlora en väldigt bra spelare.
Man har en ganska funktionell backuppsättning, även på djupet. Men det skadar aldrig att plocka in backar inför slutspelet. Främst behöver de dock en center som kan teka och avlasta lite av Mikko Koivus defensiva ansvar.
Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Martin Hanzal, Brian Boyle, Dominic Moore.
Sparkapital i laget: Likt Washington Capitals så fungerar det mesta i Wild. Det finns inte direkt något som sticker ut när det gäller sparkapital.
Chicago Blackhawks:
De senaste två åren har det talats om att Chicago Blackhawks framgångar har nått sin kulmen, att Jonathan Toews är på kraftig nedgång och att de dyrare kontrakten på nyckelspelarna kommer ta ut sin rätt. Trots allt detta hänger Blackhawks likväl med i toppen och general manager Stan Bowman hittar fortfarande rollspelare som Joel Quenneville kan få att överprestera.
Det gör att de fortfarande är en stark kandidat till att ta hem Stanley Cup, men frågan är som alltid om det ändå inte är sista chansen nu!? Nästa år kommer ytterligare ett stort kontrakt att inledas, Panarins två år à sex miljoner dollar. Normalt sett så är Chicago ganska aktiva kring trade deadline och de kommer säkert försöka göra ett sista redigt försök i år, innan de slutar att skeppa iväg framtiden.
Vad behöver då detta Blackhawks? Kedjan med Panarin - Anisimov - Kane är kanon, och hur mycket man än tycker att Toews är på väg utför så vill jag nog påstå att han fortfarande håller hög klass och kommer kunna spela med vilka som helst i en andrakedja. Som checkingkedja funkar Krüger och Rasmussen och valfri länk. Det är en lite tyngre tredjekedja som behövs. En Patrick Sharp, eller en Thomas Vanek hade varit kanon, om de lyckas få in det under lönetaket.
På backsidan ser det ut ungefär som vanligt. Keith, Seabrook och Hjalmarsson kommer spela mycket. Van Riemsdyk, Campbell och Kempny/Forsling kommer vara bra bakom dem, och Roszival ligger och lurar om det skulle bli nödvändigt.
Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Patrick Sharp, Thomas Vanek, Martin Hanzal, Patrick Eaves.
Sparkapital i laget:
Eftersom många tycker att Toews är på nedgång tycker jag att han kan räknas som sparkapital. Han är alltid bra i slutspelet, och är en vinnare av rang. Så fort det behövs kommer han att kliva fram. Vänta och se.
Corey Crawford har inte haft sin bästa säsong i karriären, även om han knappast varit dålig. Han matchas ungefär som han brukar göra under grundserien, och kommer säkert att få några matchers extra vila eftersom Scott Darling gör det bra när han får chansen. Så en lite mer utvilad och laddad Crawford kan nog lyfta sig i slutspelet.
San Jose Sharks
Precis som jag skrev förra veckan finns stor chans att San Jose Sharks upprepar sin succé från förra året. Laget är byggt för slutspel med en stark defensiv kärna och en pragmatisk coach. Dessutom finns äldre, skickliga spelare som Thornton och Marleau, som kanske har sin sista chans att vinna. Så möjligheten att Sharks går all-in i år finns verkligen.
Så vad behövs för att verkligen göra en gedigen satsning? Målvakterna är bra. Förra året plockade de in James Reimer, men Aaron Dell imponerar och klarar att ta rollen bakom Martin Jones. Backuppsättningen är superb och bygg för slutspelshockey, med en ledande back i Brent Burns och flera defensivt skickliga och rutinerade backar bakom. På forwardssidan har de väldigt mycket skicklighet och erfarenhet i sina två första kedjor, men kanske saknar lite rutin bland de resterande två. Joel Ward i alla ära, men visst skulle de behöva ytterligare rutin lägre i hierarkin? De har svårt att få in mycket under lönetaket, men några billiga kap finns på marknaden.
Spelare med utgående kontrakt som skulle passa in: Patrick Eaves, Steve Ott, Jack Skille.
Sparkapital i laget:
Joe Thorntons målskytte. Det är inte många matcher sedan Joe Thornton gjorde sitt första mål som inte var i öppen kasse. Visst, han är knappast en målskytt, men så här få mål har han aldrig gjort.
Mikkel Bödker kom till Sharks inför säsongen och fick en ganska välbetalt kontrakt. Han började säsongen dåligt, men när han gjorde ett hattrick mot Edmonton Oilers i början av 2017 trodde man nog att det skulle vända för Bödker. Så blev inte fallet, och han har fortfarande svårt att hitta rätt. Skulle han få ordning på sakerna skulle han dock bli ett kanontillskott för Sharks.
***
Intressant att det går bra för alla lag som sparkat sina huvudtränare och generellt sett får kritik för detta. Kan det vara så att man ofta är lite snabb med att döma? Eller är det tillfälliga formtoppar och energin av att ha en ny röst i omklädningsrummet?
***
På tal om tränare. Var det verkligen smart av Boston Bruins att låta Claude Julien gå till konkurrenten Montreal Canadiens? Ponera att Canadiens vinner en slutspelsrunda mot Bruins. Vad kommer fansen tycka om det sker?