Spaniens 2-1-seger mot Belgien må ha suttit hårt inne, men det innebär att vi får VM:s ”moraliska” final – i semifinalen. Där ställs de nämligen mot Frankrike.

Världens bästa defensiv mot världens bästa offensiv.

Det ena ska trumfa det andra och måste jag välja så… usch, det är svårt. Men Frankrike ligger närmast till hands.

Belgien hade inte så mycket att sätta emot, men visade också hur nyckfull fotboll kan vara. De gjorde mål på sin enda chans i första halvlek efter att ha varit ett hårstrå på rätt sida offsidelinjen.

Spaniens första, och enda, insläppta mål så här långt i hela turneringen. Tyvärr var det lite av en målvaktsmiss av Henne Lammens, Manchester United-keepern som fick rycka in när Thibaut Courtois blev skadad och tvingades utgå i 71:a.

Spanien gör mycket bra och har dundrat fram genom turneringen. Ändå vill jag påstå att det finns mer att hämta i offensiven. Mycket mer. Lamin Yamal har inte kommit igång som vi är vana att se honom och återigen var det en inhoppare som avgjorde för Spanien – återigen Mikel Merino. Spanjorernas supersub!

Samtidigt är det försvarsspelet som stuckit ut.

Belgien hade ett xg på 0,35 Portugals xg var 0,63, Österrikes 0,32, Uruguays 0,20, Saudiarabiens 0,13 och Cap Verdes 0,21…. Det säger en del om hur svårt det är att skapa målchanser på Spanien. Nyckeln är en oerhört väloljad organisation. Jobbet utan boll är enormt, mittfältarna är snabba på att hjälpa till att stänga ner ytor vilket innebär att återerövringsspelet blir effektivt.

Extra kul är det att 19-årige Pau Cubrasi klev av planen med bäst siffror av alla. Barcelona-backen ser ut som när legendaren Fernando Hierro var 35. Följsam som en katt och extremt klok.

Nu väntar alltså Frankrike i semifinalen.

Frankrike som vill driva spelet med boll, men hanterar alla upplägg, har visat hur vassa de är när de kan ligga på kontring och blixtra till. Som jag har varit inne på tidigare: de har en absurt bra bredd i sitt anfallsspel och är inte beroende av enskilda prestationer, trots att Mbappé nu hängt åtta baljor… Det kan jämföras med Argentina där exakt allt handlar om Messi.

Argentina ja. De ska ta sig an Schweiz i sin kvartsfinal och det känns väldigt öppet. Schweizarna har också det kollektiva försvarsspelet som sin USP och är väldigt svåra att få hål på. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om de pressar fram en förlängning eller straffsparksläggning och tar sig vidare. Kunde Kap Verde lösa en förlängning så…

Sedan ser jag oerhört mycket fram emot kvartsfinalen mellan Norge och England.

Mitt hjärta klappar för Norge. Men även när hjärnan får säga sitt så finns det anledning att tro på en semifinalplats. Jag får starka VM94-vibbar kring det här norska landslaget. Energimässigt och det faktum att så många världsspelare är i toppform. De är som Sverige var för 32 år sedan – en enorm ENHET.

England må vara favoriter, men så imponerande har de inte varit och nu har de all press på sig. Norge är dessutom ett land som följt sina största stjärnor i den engelska ligan, Haaland i City och Ødegaard i Arsenal och de har verkligen en David-mot-Goliat-känsla här.

Min bloggkollega Granen trodde på 70-30-fördel för England.

Jag säger 51-49-fördel för Norge!

VM fortsätter att engagera på alla möjliga vis och nu när vi har kvartsfinalerna framför oss kittlar det rejält.

Nedan går jag igenom varje kvartsfinal.

Den stora snackisen just nu är åttondelsfinalen mellan Egypten och Argentina. Rent sportsligt var det en otroligt bra match! Egypten förtjänade att vinna, men hade verkligen marginalerna emot sig. Inte minst sticker VAR-kollen ut som tog bort Egyptens ena mål. En frispark 17 sekunder innan målet skulle kollas upp och det kan man ha åsikter om.

Jag tycker inte att VAR ska användas på det sättet. Domaren friade, spelet pågick i 17 sekunder och Egypten gjorde ett fantastiskt mål. Det kan inte vara meningen att vi ska använda redskapet så här.

VAR kan vara bra om man smalnar av det till de största händelserna som straffar, offsides, röda kort eller andra grova förseelser. Jag tror att det kan bli smidigare, enklare och bättre om man finjusterar upplägget. På så sätt får vi en ärlig och bra sport.

Jag tycker även att man ska kunna ha ”challenges”, att en tränare får välja två tillfällen per match, ett per halvlek, där man utmanar ett domslut. Har man rätt behåller man sin challenge, har man fel förlorar man båda.

Över till kvartsfinalerna

Frankrike-Marocko 9 juli

Vilken intressant match på förhand!

Frankrike är mina favoriter till slutsegern i VM och jag håller dem som 70-30-favoriter här.

Men Marocko har verkligen gjort det bra. 3-0 mot Kanada var imponerande och de har klarat sig väldigt bra mot topplag tidigare i denna turnering. De är sjua på världsrankingen så detta kommer att bli en tuff match för fransmännen.

Frankrike är samtidigt otroligt starka. De har fyra-fem anfallare av högsta klass och bland andra Saliba och Upamecano i försvaret som är väldigt bra. Defensiva skickliga mittfältare på det och yttrar som bara kör – jag gillar balansen i det här laget.

Den här matchen är nog den kvartsfinal jag ser fram emot mest.

Spanien-Belgien 10 juli

Spanien har varit otroligt solida, inte släppt in ett enda mål och blir allt starkare ju längre turneringen går.

Belgien å sin sida har steppat upp efter att ha inlett rätt risigt. Senast körde de över USA och visade att det verkligen finns spets i offensiven. Lukaku gör många mål när han kommer in och frågan är hur de ska matcha honom nu?

Räkna hur som helst med att Spanien kommer väl förberedda och kommer att ha ett stort bollinnehav i denna match. Med alla de chanser de troligen lär skapa bör de vara 70-30-favoriter i mina ögon.

Norge-England 11 juli

Detta blir en intressant fight. Jag tycker i ärlighetens namn inte att England glänst, men Kane är i lika bra form som Haaland och det blir en kamp i kampen dem emellan.

Norge fick vara bollförande mot Brasilien eftersom brassarna valde att lägga sig lågt för att inte åka på kontringar. Det kan man ha åsikter om. Jag anser att Brasilien i en VM-match mot Norge borde vara dominanta. Nu vann istället Norge rättvist.

England kommer inte att gå i samma fälla. De lär gå högt på Norge och vara tempodrivande. Jag förväntar mig en stark engelsk insats och de är 60-40-favoriter hos mig.

Argentina-Schweiz 12 juli

Schweiz är extremt svårslagna och är högt rankade, 19 i världen. Mest av allt är de otroligt stabila och harmoniska. Det kollektiva försvarsspelet sitter verkligen där. Samtidigt är det inte det laget som skapar mest.

Argentina har så pass mycket individuell kvalitet och spets att man ska kunna vinna detta. Messis gäng blir 65-35-favoriter i mina ögon.

I ett VM blir det naturligt att ibland prata om vem som är den bäste spelaren i världen.

Eller den bäste avslutaren i världen.

Oftast har det varit samma sak. Nästan alltid är det anfallare som öst mål som blir ”bäst i världen”. En back måste mer eller mindre vara Paolo Maldini-bra för att kunna få titeln, om ens då. Bra försvarsspel är en konst som sällan uppskattas tillräckligt i sammanhanget.

Så låt oss titta på vem som är bäst i världen - just nu - när det kommer till avslut.

Jag vill bidra med ett målvaktsperspektiv och även i detta smala ämne är frågeställningen komplex. För vilken typ av avslut handlar det om? De olika toppnamnen har ju olika kvalitéer.

För mig landar svaret i, om man måste dra allt till sin spets, att Messi fortfarande är den bäste i själva avslutsmomentet. Om man som målvakt ställs i ett en-mot-en-läge med honom är man extremt illa ute.

Messi är nämligen spelaren som väntar ut målvaktens första drag. Och väntar man som målvakt en gnutta för länge ligger bollen i målet. Jag vill i det sammanhanget jämföra Messi med Henrik Larsson. De har båda en förmåga att placera bollen i målvaktens ”svarta hål” – där man inte når ner tillräckligt snabbt med handen och inte får upp foten. Dessutom är Messi, och för den delen Haaland, extremt duktiga på att skjuta mellan försvararens ben och det gör allting väldigt mycket svårare för en målvakt eftersom man räknar med att vinkeln är stängd.

När det kommer till inläggsspel så är det svårt att gå ifrån Harry Kane.

Han är brutal!

Styrkan och tajmingen är enastående. Han vinner ofta sin duell och kommer oftast högst. Men Haaland är inte långt efter. Se på hans första mål mot Brasilien. Båda är fruktansvärt bra inne i boxen och det är alltid extremt påfrestande att möta de fysiska spelarna. Ibland hjälper det inte med ett numerärt övertal. Se på Haalands andra mål mot brassarna…

När det kommer till straffar håller jag också Messi som svårast att stå emot - även om han bränt en detta mästerskap. Det är han och Ronaldo av de mest profilerade anfallarna som oftast väntar ut målvakterna. När man som målvakt gör första draget och lägger tyngden på ett stödjeben uppfattar de det och lägger bollen på den sidan man är minst rörlig på.

Harry Kane är annorlunda. Han kan bestämma sig tidigt för att gå stenhårt i ena hörnet och som målvakt kan jag nästan tycka att det är ännu jobbigare. Det innebär att man måste gå stenhårt åt ena hållet väldigt tidigt och förmodligen ändå inte har en chans att hinna ner till bollen. Straffen mot Mexiko är ett perfekt exempel på det.

Sedan finns det straffskyttar som alternerar mellan metoderna och dessutom sprider bollarna till höger och vänster. Då har man som målvakt inte ens statistik att gå på. En högerskytt lägger den 80 procent av tillfällena till vänster, exempelvis.

Staffsparkar är ett mentalt spel där det gäller att komma in i huvudet på motståndaren. Och på sig själv. Man måste tro på sig själv - stenhårt. Det kan vara en svår känsla att hitta i matcher, men underlättar om man kommer rätt in i en match och gör någon eller några bra räddningar innan man ska rädda en straff. Som när Nyland räddade sin straff mot Brasilien.

Själv var jag ganska dålig på det där i början av min karriär.

När jag var 19 år och spelade i Ängelholms FF sa min coach Roar Hansen inför en match:

”Blir det straff så kan du Hansson ställa dig utanför målet, så hänger vi upp en slips i ribban. Då är det större chans att det inte blir mål”.

Det var naturligtvis sagt med mycket humor, men han hade en poäng. Jag hade helt enkelt ingen bra känsla när vi fick straff emot oss. Men det vände efter en HIF-match borta mot Örebro, när jag höll laget kvar i matchen in i det längsta och faktiskt räddade en straff.

Inför straffläggningarna brukar det vara en del psykningar från målvakterna. Det kan skötas snyggt - och det kan skötas grisigt. Jag är inte så mycket för det senare.

Att tänja på gränserna är samtidigt en del av spelet. Jag kunde hålla i bollen länge innan straffskytten fick den och kunde sedan säga saker som ”Jag vet var du satt dina tre senaste, idag tror jag att du byter hörn”. Men alltid med glimten i ögat.

Det här med personliga attacker som är väldigt grova tycker jag inte känns okej.

Åter till kärnämnet. Vem är världens bäste avslutare?

Det är en fråga som är svår att svara på och som får olika svar beroende på vem du ställer den till. I ett VM-sammanhang är inte det det viktigaste. Då är det mer avgörande vilket lag som har den bästa kollektiva offensiven – och där tycker jag att Frankrike sticker ut.

Kylan Mbappé är den största stjärnan, men han spelar med andra världsnamn som Barcola, Elise och Dembele. Tillsammans skapar de en anfallstrojka som hotar på alla håll. Man blir inte lika sårbara om någon av dem skulle bli skadad eller avstängd, jämfört med Haaland/Messi/Kane. Lite samma sak gäller med Spanien.

DET tror jag kan bli en avgörande faktor när guldet ska delas ut.

För många lag börjar VM på allvar i de åttondelsfinaler som snart spelats klart. Det har varit lite mer tillknäppt, med många jämna matcher

Många lag som är försiktiga. Man märker att många inte tar samma risker och att lagen inte är lika öppna i sina lagdelar.

Sextondelsfinalerna innehöll många nationer som normalt sett inte gått vidare. Jag tycker att det är lite kul ändå. Kap Verde som jag inte hade någon koll på alls innan mästerskapet har tjusat hela fotbollsvärlden. De gick obesegrade genom gruppen och förlorade inte ens mot Argentina efter full tid, det krävdes förlängning i ett häftigt drama.

I gruppspelet var jag även imponerad av Kanada. Jag visste inte att de hade den typen av spel i sig - även om de nu blev utslagna av Marocko. Extra kul är det att alla värdnationer tog sig vidare, även USA och Mexiko. USA har imponerat vilket är mer än man kan säga om Belgien som de ställs emot härnäst. Sedan får vi se vad mexikanerna kan göra mot engelsmännen. De senare har ju inte imponerat överdrivet mycket, men har Harry Kane.

I natt väntar Brasilien-Norge och det blir naturligtvis extra intressant att följa.

Norrmännen måste träffa dagen. De behöver göra en kollektiv maxprestation. En historiskt bra match.

Brassarna kommer att skapa mycket chanser och lär göra mål. Det är svårt att undgå. Jag skulle tro att Norge måste göra två-tre mål för att kunna gå vidare här. Med Haaland och Ødegaard är mycket möjligt, så chansen finns naturligtvis.

Det stora frågetecknet är Norges defensiv.

Redan inför mästerskapet pratades det om att försvarsspelet är deras svaga punkt. De släppte in ett mål mot Irak, två mot Senegal och fyra mot Frankrike.

Mot just Brassarna måste man vara duktig på att flytta över och dubbla på vissa spelare, som mot Vinicius Jr. Man måste hjälpa sina spelare intill sig mer än vanligtvis. Brasilien kommer inte att straffa Norge med inläggsspel utan snarare spela sig runt kanterna och sticka in bollar i straffområdet.

Att dubbla på någon innebär otroliga överflyttningar, mer än vad man normalt sett vill. En ytterforward eller innermittfältare behöver komma ner. I banan. Det handlar om extremt mycket löpmeter utan boll och just den biten borde Norge klara av rent fysiskt.

Med det svenska landslaget är det bästa exemplet på hur man flyttar över bra och dubblar på enskilda spelare när vi spelade play off-match på San Siro mot Italien. Efter 1-0 på hemmaplan skulle vi bara åka ner och få med oss ett resultat som tog oss till VM.

I 88 minuter spelade vi utan boll, kändes det som, men vi var disciplinerade bakåt och var noga med att ta massor av löpmeter för varandra. Vi visste att de skulle göra ont med att försvara med 11 gubbar.

Men vi fick med oss resultatet och hamnade i VM.

Jag har funderat en del på hur den svenska målvaktshierarkin har sett ut under detta VM. Och hur det kan komma att se ut i framtiden.

Sverige gick in i turneringen med Kristoffer Nordfeldt som tydlig etta och han gjorde vad han skulle i de två första matcherna. Därför blev jag lite förvånad när Jacob Widell Zetterström plötsligt fick chansen mot Japan.

Jacob stod i genrepet mot Norge som gick… sådär, och även om han inte var direkt dålig där så hade han vissa problem i lutrummet vilket gjorde Graham Potters beslut att spela med Nordfeldt enklare.

Samtidigt var det uppenbart att båda målvakterna kom i god form. Och jag kan förstå att man skiftar målvakt från en match till en annan av taktiska skäl, även om jag personligen inte gillar sådana upplägg.

Jag tror att det blev naturligt inför matchen mot Japan med ett skifte. Nordfeldt må vara stabil, men mot vassare motstånd behövdes en målvakt som kan göra det exceptionella. Den egenskapen har Jacob och det passade bra just då.

Jacob Widell Zetterström fyller 28 år om några dagar och har länge varit en målvakt jag uppskattat.

Han är lång (1,97), har räckvidd, tryck och en jäkla hästspark! Svagheten är det korta spelet med fötterna som kan uppfattas som lite nonchalant ibland. Den nonchalansen behöver man slipa till. Visst kan det vara bra att ha ett lugn på planen, mot det höll på att straffa sig mot Frankrike.

De två senaste säsongerna har han spelat i The Championchip med Derby. 40 matcher säsongen 24/25 och 32 matcher säsongen 25/26. Det är okej, inte minst med tanke på att han haft en del skador som inneburit hack i skivan tidigare år. Inte minst har det varit hjärnskakningar och i vintras blev han rejält sjuk. Sådant kan förändra en hel karriär.

Jag tror att om Jacob får vara frisk och hel så har han förutsättningar för att kunna bli den målvakt som Sverige satsar på inför EM 2028 - då han troligen peakar rent fysiskt som målvakt. Men då anser jag att han måste spela 95-98 procent av matcherna under en säsong. Och ska han ta nästa steg måste han spela i en klubb i en högstaliga. Det krävs att han går till ett lag i exempelvis Holland eller Portugal eller något i det skiktet om han ska kunna ta sig till nästa nivå.

Kristoffer Nordfeldt tror jag är på väg att checka ut från landslaget. Han har varit väldigt nyttig, men även på målvaktspsoten har vi en generationsväxling.

Konkurrensen är hård.

Viktor Johansson är tveklöst en målvakt som är aktuell för EM 2028. Sedan vill jag slå ett slag för Noel Thörnqvist som har en suverän höjd i sitt målvaktsspel, men tyvärr inte har fått spela i Como. Om Noel får spela nästa säsong tror jag att han är med och slåss om spaden.

Outsidern:

David Celic i Sirius har gjort en mycket fin vårsäsong i Allsvenskan. Om han fortsätter säsongen bra och kan ta sig utomlands tror jag att han kan gå väldigt långt. David är ganska ung, 23 år, men har kommit långt i sin utveckling och dessutom visat att han klarar av motgångar och verkar ha skallen med sig.

VM är över för svensk del. Vi klev av på samma hållplats som Tyskland och Holland. Förväntat och godkänt, men inget överbetyg direkt.

Det har varit väldigt mycket upp och ner under turneringen, men laget åkte ut med flaggan mer än halvvägs upp i topp. Främst gillar jag sättet man studsat tillbaka på efter motgångar. Sättet man hanterar motgångar säger mycket om både individer och lag.

0-3 mot Frankrike går inte att snacka bort, men jag undrar ändå vad som hade kunnat hända och vi lyckats lösa 0-0 i paus. Länge försvarade vi oss bra mot kanske världens bästa landslag. Kylian Mbappé, som bröt dödläget med ett fantastiskt mål, är den blivande givna världsettan. Men så länge Messi spelar är han bäst. Jag har alltid varit ”Team Messi” när andra hyllat Ronaldo.

Under VM har vi sett en hel del ”sämre” lag få med sig skrällresultat. Inte minst Paraguay mot Tyskland. Skillnaden var att Paraguay mötte ett svagt Tyskland. Sverige mötte ett brutalt bra Frankrike…

Det jag gillade mest i första halvlek var aggressiviteten i försvarsspelet. Just den egenskap som har efterlysts. Det fanns inte heller någon överdriven respekt. Saker att bygga vidare på.

EM 2028 spelas i England, Wales, Irland och Skottland och det ska bli väldigt intressant att se hur landslaget utvecklas fram tills dess.

Vi har haft en generationsväxling under ett par år, egentligen sedan min och Granens generation med 85-86:or lade skorna och handskarna på hyllan. Erfarenheten från detta VM borde ge mer pondus för framtida uppgifter. Det i kombination med att Graham Potter får tid på sig att sätta sitt landslag inger hopp. Enligt mig är Graham Potter helt rätt man för jobbet som svensk förbundskapten.

Det stora utropstecknet i detta VM?

Gabriel Gudmundsson gjorde en fruktansvärd bra match mot Frankrike – och turnering generellt. Han imponerade verkligen på mig och väntade dessutom barn mitt under turneringen. Han missade sitt barns födelse men presterade ändå på den här nivån.

Det stora frågetecknet?

Isak Hien har en enorm potential och jag har hoppats att han skulle bli en ny Patrik ”Bjärred” Andersson. Men det har inte blivit någon succé i landslaget – ännu. Synd, för det finns så mycket i honom. Jag hoppas att frågetecknet rätas ut till ett utropstecken, för han lär få fler chanser.

Frankrikes fortsättning då?

Paraguay kommer de att köra över i åttondelen och sedan har de antingen Kanada eller Marocko i kvartsfinalen. Troligtvis väntar en semifinal mot Spanien och det ligger nog nära till hands att Argentina väntar i en final. Argentina som också har en väldigt gynnsam väg fram i turneringen.