Vi har fått se två semifinaler som till stora delar förvånat mig.

Inte minst reagerade jag på att Spanien så enkelt manövrerade ut Frankrike. Spaniens insats i den matchen var den enskilt bästa under hela turneringen.

Sättet de lyckades hålla Frankrike borta från sitt eget straffområde var briljant. De satte in hög press över hela banan och stressade fransmännen till många enkla misstag och gav deras stjärnspelare aldrig chansen att glänsa. Vilken otrolig disciplin!

Samtidigt hade kanske inte Frankrike inte sin dag just då och jag kan tänka mig att de kliver ut i bronsmatchen extremt revanschsugna, både på resultatet och på sig själva.

I den andra semifinalen var England länge det lite bättre laget och 1-0 var inte orättvist.

Men sedan…

England gick helt och hållet för att säkra sin ledning och gjorde alla taktiska drag för att stärka defensiven. Ändå släppte man till massor av bra lägen. Argentina hade en boll i stolpen och Pickford tvingades till flera fina räddningar – innan kvitteringen till slut kom.

Situationen engelsmännen hamnade i då är extremt jobbig. Mentalt är det som att springa in i en vägg. När första Argentina-målet kom i 86:e försvann all energi och man ville bara pressa fram en förlängning för att kunna omgruppera sig och ställa om rent taktiskt.

För Argentina var det tvärtom.

Nu var det plötsligt deras match med ett extremt offensivt lag mot ett lågt och darrigt England. De fick verkligen upp vittringen och en övertygelse om att de inte bara kunde, utan skulle, vinna matchen. Lika jobbigt som det var att spela för England då - lika inspirerande var det för Argentina som dessutom hade ett enormt publikstöd på arenan. Argentina fick en slags superenergi som man måste ha tagit del av för att kunna förstå hur stark den är.

Man brukar prata om momentum och mentala övertag i olika sporter. Det kunde inte bli tydligare än så här.

Målen i sig var väldigt fina. Messi löste två assists och är fortfarande inblandad i det mesta.

Finalen kommer vi till senare i veckan, men den ska alltså spelas mellan två lag där inget lyckades besegra Cap Verde efter full tid – vilket säger en del om hur svårt det kan vara att vinna fotbollsmatcher.

Innan den ska det spelas en bronsmatch – där jag håller Frankrike som klara favoriter.

Båda lagen är revanschsugna, men Frankrike är nog det lag som är mest missnöjda med sin senaste insats. England tror jag får lite svårare att ställa om rent mentalt och har dessutom en vilodag mindre. Och nog håller de flesta av oss Frankrike som det bättre laget.

Världens bästa försvar monterade ner världens bästa anfall.

Spaniens 2-0-seger i semifinalen mot Frankrike var en fantastisk uppvisning i konsten att spela kollektivt försvar. En spansk enhet mot individualisterna i Frankrike.

I första halvlek gick Spanien orädda ut med väldigt högt försvarsspel och såg till att Frankrike inte kunde sätta sina fyra fruktade anfallare i lägen någon gång. Med sin höga press blev det nästan ett man-man-försvar över hela banan. Då brukar man bli sårbar när en spelare förlorar sin duell, men i Spanien satt man ihop så väldigt bra att man klarade av även sådana situationer. Försvarsspelet gjordes över hela banan. Mikel Oyarzabal är kanske inte den världsforward som man tänker sig ska spela i Spanien, men han gör ett oerhört stort jobb i presspelet och ligger rätt i positionerna som i sin tur bäddar för resten av lagets försvarsspel

Mycket handlar om att kunna trycka upp backlinjen. När Frankrike väl kom rättvända med boll var spanjorerna två-mot-en på Mabappé direkt.

Sedan var Spanien väldigt bra på att vila med boll. Man höll den lagom länge inom laget och det gjorde Frankrike frustrerade.

När turneringen startade var Spanien mina favoriter.

När man sedan såg dem spela 0-0 mot Cap Verde började man kanske fundera. Men den motgången var kanske precis det som Spanien behövde. De insåg att det var dags att steppa upp och det har blivit bättre för varje match efter det. Manana manana...

Att Spanien fick första målet mot Frankrike var förmodligen avgörande.

Det var en klantig straffspark att dra på sig och att i underläge jaga mot Spanien måste vara det svåraste man kan ta sig an i fotboll. De är så bollskickliga och samspelta. I Frankrike jagade de en mot en och det är nästan hopplöst. Det såg nästan ut som när Barcelona var som bäst och de ledde en match. Då gick det knappt att ta bollen från spelare som Xavi och Iniesta.

Jag försöker att krysta fram svagheter i det spanska laget. Men kan inte finna några!

Man kan prata om fysik, men de har visat att de klarar av den biten också. Jag skulle snarare säga att det finns mer att hämta i laget om de får igång sin största stjärna Lamine Yamal.

Nu får Spanien en dags mer vila inför finalen på söndag jämfört med England eller Argentina. Men just den faktorn tror jag inte är speciellt stor. Det är så pass många dagar dit att det inte ska spela någon större roll.

Vilka det blir i finalen?

Jag tror att det blir England.

Argentina har mött lag som är lågt rankade hela turneringen. Blir de inte avslöjade mot England så blir de det mot Spanien.

För England handlar allt om att få stopp på Messi. Det går inte individuellt. Det Spanien gjorde med Mbappé behöver England göra mot Messi. Då kan britterna ta ett silver, knappast mer.

Nu börjar det dra ihop sig.

Semifinalerna väntar och som väntat, utifrån kvartsfinalerna, blev det England-Argentina och Frankrike-Spanien.

Min bloggkollega Pär Hansson har målat upp Frankrike-Spanien som den moraliska finalen. Jag får nog hålla med honom.

Det är mer eller mindre de fyra länder jag hade hoppats på som är kvar. Kanske att Brasilien hade kunnat vara med där uppe, men de var helt enkelt inte som bäst nu.

Oavsett hur det slutar under tisdagen och onsdagen blir det en fantastisk final.

Jag tror på Frankrike-Argentina i final och franskt guld.

Spanien har bara släppt in ett mål mot så här långt och har ett väldigt lågt xg emot sig. Detta blir deras största och svåraste test så här långt.

För Frankrikes del var det inget snack mot Marocko. 2-0 kunde ha blivit mer när de väl tryckte på gasen. Spetsen de har i sin offensiv är något av det värsta man sett.

Sedan är frågan hur matchen kommer att se ut. Spanien vill normalt sett ha mer possession och Frankrike gillar att ligga på rulle och kontra, men jag tror att detta kommer att svänga fram och tillbaka och bollinnehavsmässigt bli väldigt jämnt.

Mbappé byttes ut senast på grund av problem med en fotled och det snackas en del om att han kanske inte kan spela. Men det tror jag vad jag vill på. Spanien räknar definitivt med att den franske skyttekungen startar matchen.

Sedan är det alltid lite underhållande när lagen ska mörka hemligheter för varandra. Media brukar vara skickliga på att luska ut det mesta, men ibland kommer inte de ens nära.

Jag har själv varit i en del 50/50-situaioner om man kunnat spela eller inte.

Jag minns en landslagssamling för drygt tio år sedan när jag blev matförgiftad och hade en riktigt hemsk natt och morgon. Det var någon kycklingrätt som hade ställt till det...

Landslagsteamet lyckades få ordning på mig med mycket vätska, vitaminer och allt möjligt. Lyckligtvis är sådant rätt ovanligt. Sverige hade, precis som de flesta andra landslag har nu, egna kockar och egen mat med sig. Det var fina tider med mycket husmanskost. Första dagen på en landslagssamling var det alltid köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon.

Ofta var det även Biff Rydberg, pannbiff, enkla pastarätter och den typen av mat som spelarna själva önskade. Sådana småsaker sprider en trygghet. Man vet alltid om att det är bra mat, så man kan återhämta sig väl och må gott.

England mot Argentina kommer sannolikt att bli en väldigt jämn match.

Argentina har haft många jämna matcher hela mästerskapet men lyckats slingra sig vidare mot Cap Verde (via förlängning), Egypten (som de borde förlorat mot) och senast Schweiz (ny förlängning).

Det luktar oavgjort och förlängning lång väg här.

Detta är kanske den moraliska bronsmatchen? Inget av lagen har imponerat, men det är en styrka att ändå ta sig till semifinal. Jag ser det verkligen som 50/50. England har en tradition att förlora på straffar och kanske upprepar det sig här?

Spaniens 2-1-seger mot Belgien må ha suttit hårt inne, men det innebär att vi får VM:s ”moraliska” final – i semifinalen. Där ställs de nämligen mot Frankrike.

Världens bästa defensiv mot världens bästa offensiv.

Det ena ska trumfa det andra och måste jag välja så… usch, det är svårt. Men Frankrike ligger närmast till hands.

Belgien hade inte så mycket att sätta emot, men visade också hur nyckfull fotboll kan vara. De gjorde mål på sin enda chans i första halvlek efter att ha varit ett hårstrå på rätt sida offsidelinjen.

Spaniens första, och enda, insläppta mål så här långt i hela turneringen. Tyvärr var det lite av en målvaktsmiss av Henne Lammens, Manchester United-keepern som fick rycka in när Thibaut Courtois blev skadad och tvingades utgå i 71:a.

Spanien gör mycket bra och har dundrat fram genom turneringen. Ändå vill jag påstå att det finns mer att hämta i offensiven. Mycket mer. Lamin Yamal har inte kommit igång som vi är vana att se honom och återigen var det en inhoppare som avgjorde för Spanien – återigen Mikel Merino. Spanjorernas supersub!

Samtidigt är det försvarsspelet som stuckit ut.

Belgien hade ett xg på 0,35 Portugals xg var 0,63, Österrikes 0,32, Uruguays 0,20, Saudiarabiens 0,13 och Cap Verdes 0,21…. Det säger en del om hur svårt det är att skapa målchanser på Spanien. Nyckeln är en oerhört väloljad organisation. Jobbet utan boll är enormt, mittfältarna är snabba på att hjälpa till att stänga ner ytor vilket innebär att återerövringsspelet blir effektivt.

Extra kul är det att 19-årige Pau Cubrasi klev av planen med bäst siffror av alla. Barcelona-backen ser ut som när legendaren Fernando Hierro var 35. Följsam som en katt och extremt klok.

Nu väntar alltså Frankrike i semifinalen.

Frankrike som vill driva spelet med boll, men hanterar alla upplägg, har visat hur vassa de är när de kan ligga på kontring och blixtra till. Som jag har varit inne på tidigare: de har en absurt bra bredd i sitt anfallsspel och är inte beroende av enskilda prestationer, trots att Mbappé nu hängt åtta baljor… Det kan jämföras med Argentina där exakt allt handlar om Messi.

Argentina ja. De ska ta sig an Schweiz i sin kvartsfinal och det känns väldigt öppet. Schweizarna har också det kollektiva försvarsspelet som sin USP och är väldigt svåra att få hål på. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om de pressar fram en förlängning eller straffsparksläggning och tar sig vidare. Kunde Kap Verde lösa en förlängning så…

Sedan ser jag oerhört mycket fram emot kvartsfinalen mellan Norge och England.

Mitt hjärta klappar för Norge. Men även när hjärnan får säga sitt så finns det anledning att tro på en semifinalplats. Jag får starka VM94-vibbar kring det här norska landslaget. Energimässigt och det faktum att så många världsspelare är i toppform. De är som Sverige var för 32 år sedan – en enorm ENHET.

England må vara favoriter, men så imponerande har de inte varit och nu har de all press på sig. Norge är dessutom ett land som följt sina största stjärnor i den engelska ligan, Haaland i City och Ødegaard i Arsenal och de har verkligen en David-mot-Goliat-känsla här.

Min bloggkollega Granen trodde på 70-30-fördel för England.

Jag säger 51-49-fördel för Norge!

VM fortsätter att engagera på alla möjliga vis och nu när vi har kvartsfinalerna framför oss kittlar det rejält.

Nedan går jag igenom varje kvartsfinal.

Den stora snackisen just nu är åttondelsfinalen mellan Egypten och Argentina. Rent sportsligt var det en otroligt bra match! Egypten förtjänade att vinna, men hade verkligen marginalerna emot sig. Inte minst sticker VAR-kollen ut som tog bort Egyptens ena mål. En frispark 17 sekunder innan målet skulle kollas upp och det kan man ha åsikter om.

Jag tycker inte att VAR ska användas på det sättet. Domaren friade, spelet pågick i 17 sekunder och Egypten gjorde ett fantastiskt mål. Det kan inte vara meningen att vi ska använda redskapet så här.

VAR kan vara bra om man smalnar av det till de största händelserna som straffar, offsides, röda kort eller andra grova förseelser. Jag tror att det kan bli smidigare, enklare och bättre om man finjusterar upplägget. På så sätt får vi en ärlig och bra sport.

Jag tycker även att man ska kunna ha ”challenges”, att en tränare får välja två tillfällen per match, ett per halvlek, där man utmanar ett domslut. Har man rätt behåller man sin challenge, har man fel förlorar man båda.

Över till kvartsfinalerna

Frankrike-Marocko 9 juli

Vilken intressant match på förhand!

Frankrike är mina favoriter till slutsegern i VM och jag håller dem som 70-30-favoriter här.

Men Marocko har verkligen gjort det bra. 3-0 mot Kanada var imponerande och de har klarat sig väldigt bra mot topplag tidigare i denna turnering. De är sjua på världsrankingen så detta kommer att bli en tuff match för fransmännen.

Frankrike är samtidigt otroligt starka. De har fyra-fem anfallare av högsta klass och bland andra Saliba och Upamecano i försvaret som är väldigt bra. Defensiva skickliga mittfältare på det och yttrar som bara kör – jag gillar balansen i det här laget.

Den här matchen är nog den kvartsfinal jag ser fram emot mest.

Spanien-Belgien 10 juli

Spanien har varit otroligt solida, inte släppt in ett enda mål och blir allt starkare ju längre turneringen går.

Belgien å sin sida har steppat upp efter att ha inlett rätt risigt. Senast körde de över USA och visade att det verkligen finns spets i offensiven. Lukaku gör många mål när han kommer in och frågan är hur de ska matcha honom nu?

Räkna hur som helst med att Spanien kommer väl förberedda och kommer att ha ett stort bollinnehav i denna match. Med alla de chanser de troligen lär skapa bör de vara 70-30-favoriter i mina ögon.

Norge-England 11 juli

Detta blir en intressant fight. Jag tycker i ärlighetens namn inte att England glänst, men Kane är i lika bra form som Haaland och det blir en kamp i kampen dem emellan.

Norge fick vara bollförande mot Brasilien eftersom brassarna valde att lägga sig lågt för att inte åka på kontringar. Det kan man ha åsikter om. Jag anser att Brasilien i en VM-match mot Norge borde vara dominanta. Nu vann istället Norge rättvist.

England kommer inte att gå i samma fälla. De lär gå högt på Norge och vara tempodrivande. Jag förväntar mig en stark engelsk insats och de är 60-40-favoriter hos mig.

Argentina-Schweiz 12 juli

Schweiz är extremt svårslagna och är högt rankade, 19 i världen. Mest av allt är de otroligt stabila och harmoniska. Det kollektiva försvarsspelet sitter verkligen där. Samtidigt är det inte det laget som skapar mest.

Argentina har så pass mycket individuell kvalitet och spets att man ska kunna vinna detta. Messis gäng blir 65-35-favoriter i mina ögon.

I ett VM blir det naturligt att ibland prata om vem som är den bäste spelaren i världen.

Eller den bäste avslutaren i världen.

Oftast har det varit samma sak. Nästan alltid är det anfallare som öst mål som blir ”bäst i världen”. En back måste mer eller mindre vara Paolo Maldini-bra för att kunna få titeln, om ens då. Bra försvarsspel är en konst som sällan uppskattas tillräckligt i sammanhanget.

Så låt oss titta på vem som är bäst i världen - just nu - när det kommer till avslut.

Jag vill bidra med ett målvaktsperspektiv och även i detta smala ämne är frågeställningen komplex. För vilken typ av avslut handlar det om? De olika toppnamnen har ju olika kvalitéer.

För mig landar svaret i, om man måste dra allt till sin spets, att Messi fortfarande är den bäste i själva avslutsmomentet. Om man som målvakt ställs i ett en-mot-en-läge med honom är man extremt illa ute.

Messi är nämligen spelaren som väntar ut målvaktens första drag. Och väntar man som målvakt en gnutta för länge ligger bollen i målet. Jag vill i det sammanhanget jämföra Messi med Henrik Larsson. De har båda en förmåga att placera bollen i målvaktens ”svarta hål” – där man inte når ner tillräckligt snabbt med handen och inte får upp foten. Dessutom är Messi, och för den delen Haaland, extremt duktiga på att skjuta mellan försvararens ben och det gör allting väldigt mycket svårare för en målvakt eftersom man räknar med att vinkeln är stängd.

När det kommer till inläggsspel så är det svårt att gå ifrån Harry Kane.

Han är brutal!

Styrkan och tajmingen är enastående. Han vinner ofta sin duell och kommer oftast högst. Men Haaland är inte långt efter. Se på hans första mål mot Brasilien. Båda är fruktansvärt bra inne i boxen och det är alltid extremt påfrestande att möta de fysiska spelarna. Ibland hjälper det inte med ett numerärt övertal. Se på Haalands andra mål mot brassarna…

När det kommer till straffar håller jag också Messi som svårast att stå emot - även om han bränt en detta mästerskap. Det är han och Ronaldo av de mest profilerade anfallarna som oftast väntar ut målvakterna. När man som målvakt gör första draget och lägger tyngden på ett stödjeben uppfattar de det och lägger bollen på den sidan man är minst rörlig på.

Harry Kane är annorlunda. Han kan bestämma sig tidigt för att gå stenhårt i ena hörnet och som målvakt kan jag nästan tycka att det är ännu jobbigare. Det innebär att man måste gå stenhårt åt ena hållet väldigt tidigt och förmodligen ändå inte har en chans att hinna ner till bollen. Straffen mot Mexiko är ett perfekt exempel på det.

Sedan finns det straffskyttar som alternerar mellan metoderna och dessutom sprider bollarna till höger och vänster. Då har man som målvakt inte ens statistik att gå på. En högerskytt lägger den 80 procent av tillfällena till vänster, exempelvis.

Staffsparkar är ett mentalt spel där det gäller att komma in i huvudet på motståndaren. Och på sig själv. Man måste tro på sig själv - stenhårt. Det kan vara en svår känsla att hitta i matcher, men underlättar om man kommer rätt in i en match och gör någon eller några bra räddningar innan man ska rädda en straff. Som när Nyland räddade sin straff mot Brasilien.

Själv var jag ganska dålig på det där i början av min karriär.

När jag var 19 år och spelade i Ängelholms FF sa min coach Roar Hansen inför en match:

”Blir det straff så kan du Hansson ställa dig utanför målet, så hänger vi upp en slips i ribban. Då är det större chans att det inte blir mål”.

Det var naturligtvis sagt med mycket humor, men han hade en poäng. Jag hade helt enkelt ingen bra känsla när vi fick straff emot oss. Men det vände efter en HIF-match borta mot Örebro, när jag höll laget kvar i matchen in i det längsta och faktiskt räddade en straff.

Inför straffläggningarna brukar det vara en del psykningar från målvakterna. Det kan skötas snyggt - och det kan skötas grisigt. Jag är inte så mycket för det senare.

Att tänja på gränserna är samtidigt en del av spelet. Jag kunde hålla i bollen länge innan straffskytten fick den och kunde sedan säga saker som ”Jag vet var du satt dina tre senaste, idag tror jag att du byter hörn”. Men alltid med glimten i ögat.

Det här med personliga attacker som är väldigt grova tycker jag inte känns okej.

Åter till kärnämnet. Vem är världens bäste avslutare?

Det är en fråga som är svår att svara på och som får olika svar beroende på vem du ställer den till. I ett VM-sammanhang är inte det det viktigaste. Då är det mer avgörande vilket lag som har den bästa kollektiva offensiven – och där tycker jag att Frankrike sticker ut.

Kylan Mbappé är den största stjärnan, men han spelar med andra världsnamn som Barcola, Elise och Dembele. Tillsammans skapar de en anfallstrojka som hotar på alla håll. Man blir inte lika sårbara om någon av dem skulle bli skadad eller avstängd, jämfört med Haaland/Messi/Kane. Lite samma sak gäller med Spanien.

DET tror jag kan bli en avgörande faktor när guldet ska delas ut.