Yes! Vi är i 16-delsfinal!
1–1 mot Japan – Sverige var till stora delar bra, bättre än vad jag trodde.
Även om vi vann med 5–1 mot Tunisien i premiären, skulle jag säga att detta var Sveriges bästa match i VM hittills.
Nu mötte vi ett riktigt starkt lag – och stod upp bra.

Graham Potter gjorde ett antal ändringar i sin startelva och jag måste säga att jag blev förvånad, både över att han valde att byta målvakt och att sätta in Victor Lindelöf på mittfältet.
Nu blev det bara 37 minuter för Lindelöf i den nya positionen, innan han fick gå tillbaka till backlinjen efter Isak Hiens skada.
Men det är hur som helst svårt att hävda att Potter gjorde fel, med tanke på hur Sverige såg ut under stora delar av matchen.

Det var laget som var den bäste spelaren idag. Sverige hängde ihop som kollektiv på ett bättre sätt än vad vi sett tidigare.
Japan skapade inte jättemycket, men när de fick in 1–0 kändes det som att det kunde bli tufft – med de fem insläppta mot Nederländerna färska i minnet.
Det blev lite bolltittande från Gustaf Lagerbielke och Alexander Bernhardsson hängde inte riktigt med Maeda på det japanska målet – men det var ett snyggt mål, bra gjort av japanerna.

Men istället för att falla ihop som mot Nederländerna, visade Sverige karaktär.
Anthony Elanga satte sin fina kvittering. Man ser hur motståndarna är rädda för hans hastighet. Den japanske målvakten Suzuki kunde gjort det lite bättre på hans inlägg/skott, men var nog lite orolig för att det skulle komma en touch.

Efter 1–1-målet var sedan Sverige det bättre laget. Det var vi som hade mest boll och mest tryck på Japan – starkt!
Japanerna blev baktunga.
Att vi hade den kraften och att vi faktiskt var nära 2–1 efter bytena, är nästan viktigare än poängen i sig – det stärker självförtroendet och gruppen.
Det är en stark signal, både utåt och inåt, om att vi har en bra trupp.

Nu hör jag att det är stor risk för att det blir Frankrike eller Norge i 16-delen.
Inte kul, även om jag varit mer orolig om det inte sett så pass bra ut som det gjorde idag.
Vi får oroa oss för Mbappé och Olise – eller Haaland – om någon dag.
Idag firar jag att vi är vidare!

Japan väntar tidigt fredag morgon – ett oerhört bra och lurigt lag.

Inför varje match verkar det bli massor av förändringar – utan att det för den sakens skull påverkar själva spelsättet.

Både mot Holland och Tunisien har de varit otroligt disciplinerade och hårt arbetande. Sven Jerrings klassiska referat "Japaner japaner japaner" passar mycket väl in på dagens japanska lag - 90 år senare.

På ett sätt tror jag att Japan rentav kan vara ett svårare motstånd än Holland. De har byggt upp någonting långsiktigt och hör hemma i toppen av världsfotbollen.

Den sena kvitteringen mot Holland var en stor fördel för laget, kanske mer energimässigt i gruppen snarare än resultatmässigt. Sådant ger så mycket för självförtroendet.

Sedan är den japanska fotbollskulturen fantastisk och speglas av hur samhället är uppbyggt. Disciplinen märks även utanför planen. Vid varje stort mästerskap ser vi hur leende japaner städar läktare efter sig, lämnar omklädningsrum i nyskick och hela tiden uppför sig väldigt fint. Även efter sura förluster.

Jag är svag för sådant och kommer att tänka på vår gamle förbundskapten Tommy Söderberg. Han var också en sådan som gick i bräschen för att vara jordnära och ödmjuk. Han kunde också städa omklädningsrummet efteråt och fick säkert flera av oss proffsspelare med stora egon att tänka efter lite.

I Japan lanserades på 1990-talet en ”100-årsvision” för att göra landet till en stormakt inom fotbollen. Det finns dessutom en uttalad plan att vinna VM-guld senast år 2050 - och det är fullt rimligt. Med lite stolpe in istället för stolpe ut de senaste världsmästerskapen så hade de mycket väl redan kunna haft en medalj.

De flesta av de japanska spelarna spelar i de stora europeiska ligorna och även den japanska ligan har tagit stora kliv framåt samtidigt som intresset för sporten växer kontinuerligt.

Generellt är detta Japan rent fotbollsmässigt lite som Holland: bra på att komma förbi på kanterna. Det är oroande eftersom Sverige inte kunde hantera det senast.

För svensk del ser jag gärna att Lucas Bergvall får chansen från start. Japan kommer sannolikt att ha mycket mer boll och när kontringslägena kommer behöver vi en motor på mitten som kan driva boll snabbt.

Även Elanga på topp och Isak mer på en kant kanske kan vara något? Elangas speed kommer att bli viktig i omställningsspelet.

Som gammal målvakt bedömer jag såklart mina kollegor med extra kritiskt öga. Nordfeldts VM anser jag har varit rätt så intetsägande hittills.

Han har inte utmärkt sig på något sätt, varken bra eller dåligt. Efter att ha sett om alla Sveriges insläppta mål har jag funderat på om Nordfeldt kunna gå högre upp i banan. Men nej. När backlinjen ligger för högt är det svårt att göra annorlunda. Nyckeln är att hitta en symbios mellan backlinje och målvakt. Min syn på fyrbackslinje kan ni läsa om i senaste avsnittet.

Lag som går långt har ofta målvakter som är utmärkande. Man behöver en keeper som gör de avgörande räddningarna. Kanske kan detta bli en match där Nordfeldt står på huvudet och kan vara den bästa versionen av sig själv? Jag hoppas verkligen det.

En annan nyckel blir att hantera Japans höga press.

Det fanns lägen när Tunisien spelade sig ur den och var ytterst nära att skapa vassa chanser, men den sista nyckelpassen satt inte.

Lyckas vi med det, med den kvalitet som finns i Gyökeres och Isak i en-mot-en-lägen, finns goda möjligheter att få utdelning.

Fasta situationer är en annan potentiell möjlighet för Sverige. Vi är ju större, starkare och bättre rent fysiskt.

Japan å sin sida är oroligt finurliga på sina hörnor och frisparkar. Där måste vi vara extremt påkopplade.

Avslutningsvis. Den viktigaste faktorn av alla:

Spelarna måste tro på det.

De måste, som Granen var inne på i sin senaste blogg, instinktivt ta för givet att de ska vinna matchen. Då slutar de ju tvåa i gruppen.

Vinnarskallar tänker så. Det är en stor anledning till att Granen fick den karriär han fick. Inställningen.

Är nere i Palma och firar min 40-årsdag. Jag vet inte om förlusten mot Nederländerna lagt sig som en våt filt över VM-stämningen i Sverige, men här är det i alla fall bra drag.
Framför allt i söndags, när Spanien gjorde processen kort med Saudi-Arabien.

Det är dock mest Englands- och Argentina-tröjor man ser när man svettas på stan (det är 38 grader varmt!).
De sistnämnda tröjorna har nästan alltid nummer tio på ryggen, vilket kanske inte förvånar.
När Lionel Messi satte sitt andra mål i rekordmatchen mot Österrike igår, blev det liv ute på gatan.

För mig är han – kanske inte heller så oväntat – världens bästa spelare någonsin. Möjligen har det att göra med min ålder och generation att jag tycker så – för mig har han ”alltid” varit med.
Utöver det han gjort på planen i Barcelona och landslaget, så tycker jag att man inte tillräckligt kan hylla hur han verkar vara utanför som person.
Han är bäst, men ingen skandalkille.
En spelare som individuellt är skickligare än någon annan, men som också sätter laget först.

***

Tre dagar kvar till Japan-matchen. Ett så disciplinerat och skickligt lag. Inför gruppspelet såg jag det här som Sveriges svåraste uppgift – det blir inte enkelt att ta poäng.
Jag har följt deras tvåmålsskytt mot Tunisien senast (4–0), Ayese Ueda, en hel del. Han spelar för min gamla klubb Feyenoord, där han gör en massa mål och är populär.

***

Läste Granens elva i gårdagens blogg och att han vill att Sverige går över till fyrbackslinje.
Jag är inne på samma tankar. I matchen mot Nederländerna, tyckte jag att aggressiviteten och stabiliteten när Graham Potter bytte från 5-3-2 till 4-4-2 eller 4-2-3-1 i mitten av första halvlek. Vi blev inte så baktunga och fick lite mer press på motståndaren.

Om du inte är mycket bättre än motståndarna när du spelar med tre mittbackar, är det svårt att få med sig wingbackarna upp och då blir det nästan alltid en baktung fembackslinje.
Ska du försvara så lågt och skydda varandras ryggar hela tiden, måste du ha extremt duktiga försvarsspelare. Det blir lite för mycket spelare på liten yta med fembackslinje, tycker jag.

Sedan ska man så klart ha i åtanke att min generation är påverkad av hur det var när vi var unga – vi har växt upp med fyrbackslinje.
Det har inte dagens spelare på samma sätt.

Dagens spelare har växt upp i en tid där man i svensk fotboll inte satt försvarsspelet i fokus. Det har varit viktigare med anfallsfotboll, man-markering och att utveckla talanger.
På min och Granens tid var det tvärtom.
Man började med organisationen i försvarsspelet, att försvara som lag, att ta hand om varandra och skydda varandras ryggar – sedan fick man krydda allt det med individuell skicklighet i anfallsspelet.

Vi behöver hitta tillbaka. Allting var inte bättre för, men det är som Sveriges kanske bäste anfallsspelare någonsin, Henrik Larsson, sa. ”Att spela bra försvarsspel är en konst”.

Jag förstår så klart att vi inte kan ändra på allt detta under en VM-turnering, men jag tror att pendeln är på väg att svänga tillbaka.
Vi har haft några år med man-man-markering och anfallsspel och förändringen har gått för långt.
Vi behöver inte snurra pendeln hela vägen tillbaka, men vi behöver kunna göra det vi varit bra på en gång i tiden.

När Mjällby för några år sedan talade om att utveckla sitt anfallsspel för några år sedan och få en mer offensiv profil, sa de också att de inte skulle glömma sin identitet. De skulle fortsätta att vara bra på att försvara det egna straffområdet.
Man får säga att Mjällby lyckades.
Förändringar behöver göras steg för steg. I svensk fotboll har det gått lite för fort från ena till andra hållet.

Tålamod!

Det är nyckelordet för det svenska VM-laget just nu. Och kanske för många runt omkring detsamma.

Jag har nämnt det en miljon gånger: ett tryggt och stabilt kollektiv försvarsspel är nyckeln för överlevnad och framgång.

Det fanns inte där mot Holland. Fem enkla insläppta mål, varav tre liknande efter kantinspel mellan målvakt och försvarslinje. Många av målen hade inte gått att göra om vi legat rätt i positioneringarna.

En faktor i det är den fembackslinje som Potter vill använda sig av. Jag gillar det inte.

Det sprider sig lätt en falsk trygghet i backlinjen eftersom ”det finns en extra mittback” - en förrädisk känsla som påverkar balansen i hela laget.

Många är fostrade med en helt annan slags försvarsspel med fyrbackslinje. Där är rollerna tydligare. Man behöver ”flytta meter” på ett annat sätt, ta 100-procentigt ansvar för vissa ytor och… Det är svårt att förklara, i mitt fall var det en mix av instinkt och taktik. Det satt i ryggmärgen.

Nu väntar Japan och vinner vi den blir vi grupptvåa. Vi går vidare även vid oavgjort och förmodligen också vid en mindre förlust - men jag vill såklart ha tre poäng.

Personligen tror jag att en fyrbackslinje vore att föredra här. Det blir en tydligare ansvarsfördelning och när man övergick till det mot Holland blev det bättre över hela banan.

Jag tjatar om trygghet, men jag tror verkligen att en fyrbackslinje, oavsett hur man väljer att formera sig framför den, skulle gynna det här laget.

Min personliga elva mot Japan ser ut så här:

Nordfeldt

Lagerbielke, Starfelt, Nilsson Lindelöf, Gudmundsson

Bergvall, Karlström, Ayari

Isak, Gyökeres, Elanga

Alla vet nu att vi är farliga offensivt. Vi kunde såra Holländarna vid ett par tillfällen och kunde ha gjort fler mål.

Samtidigt ska man ha klart för sig att Holland är ett väldigt bra lag som säkert tar sig till kvartsfinal och kanske även semifinal. I matchen mot oss bytte de ut sin nia på topp till Brian Bobbery och det gav väldigt bra resultat inne i boxen. Som lag har Holland väldig många vassa redskap.

I övrigt i VM tycker jag att England ser farliga ut. Liksom Frankrike. Argentina är spännande och Spanien har vaknat. Kul dessutom att både USA och Kanada kan gå långt.

Men vi ska inte dra för stora växlar efter två gruppspelsmatcher. De här topplagen har ytterligare växlar när det är skarpt läge. Turneringen börjar på allvar först vid sextondelsfinalerna.

Sedan är det svårt att inte tjusas av lag som Kap Verde och Curacao som kan mäta sig mot betydligt större fotbollsnationer. Det ger positiva rubriker och dessutom lever nästan alla grupper in i det sista.

Jag föredrar ändå 32 lag före 48. VM ska vara VM.

Sverige 1. Nederländerna 5.
Vi mötte visserligen ett av världens bästa offensiva lag.
Men nej, det finns inga förmildrande omständigheter efter en sådan här överkörning.

Den här kvällen förstördes fort.
Redan efter fem minuter sprack den svenska nollan och sedan rullade det på.

Nederländerna har individuellt skickliga spelare, särskilt på kanterna. Det gällde för svenskarna att hjälpa varandra i försvarsspelet och inte hamna i en-mot-en-dueller där ute. Att förlora så få dueller som möjligt och skydda varandras ryggar.
Men de svenska spelarna utsatte varandra för en-mot-en-lägen på kanterna gång på gång.

Att det blev fem insläppta handlade inte om målvakt Kristoffer Nordfeldt. Ur mitt målvaktsperspektiv ser jag inte att han skulle kunna göra något åt något av målen.

Det här handlar inte heller så mycket om något taktiskt.
Sverige visste vad som krävdes. De hade en defensiv grundinställning. Ändå var utförandet av försvarsspelet för dåligt.

Framför allt handlar det om hur mittbackarna agerade.
Man kan visa hur många klipp som helst och planera hur mycket som helst inför en match, men…
När inspelen kom in mot mål misslyckades förste försvararen med att täcka första ytan vid alla de tre första målen.
Det gäller att ta sig ned så långt man kan, så att man kan bryta det långa inspelet (från Cody Gakpo på 1–0 och Denzel Dumfries på 2–0 och 3–0).
Gör man inte det, blir det så här.

Bör förbundskapten Graham Potter nu peta någon eller några till matchen mot Japan?
Isak Hien är en spelare som jag trott mycket på som blivande försvarsgeneral. Han har fått goda recensioner i Atalanta också.
Men han har tyvärr stora problem i landslaget.
Han förlorade dueller och han hamnade på efterkälken mot Brian Brobbey.
Sedan är frågan hur status är på de möjliga ersättarna, som exempelvis Carl Starfelt – blir det verkligen bättre med någon annan?

***

Många spelare i Nederländerna imponerade på mig.
Brobbey längst fram var bra. Han är inte jättelång och -stor, men han agerar som om han vore det.
Cody Gakpo är vass, men det förväntade jag mig efter att ha sett honom mycket i Liverpool.
Crysencio Summerville kom in i paus och var inblandad i alla tre mål i andra halvlek.
Dumfries låg bakom de två första – en spelare som vi för övrigt mötte när jag spelade i Feyenoord och han i Sparta Rotterdam.
Frenkie de Jong – enorm klass.
Målvakt Bart Verbrüggen stod för flera bra räddningar.

Däremot tror jag inte att Nederländerna kommer att gå särskilt långt i turneringen – deras försvarsspel är inte tillräckligt bra.

***

Ska vi avsluta med något positivt, trots allt?
Som jag nyss nämnde, tvingades Verbrüggen att visa sina kvaliteter några gånger. Anthony Elanga kom in med sin fart och gjorde ett vackert mål.
Sverige har fortsatt kvaliteten att skapa sig en biljett in i nästan alla matcher – så pass bra är Viktor Gyökeres, Alexander Isak, Benjamin Nygren och Amir Ayari.

Men det gäller att vi ger oss själva chansen.
När försvarsspelet ser ut som idag, spelar det ingen roll vilken potential våra offensiva stjärnor har. Tyvärr.

Först firar vi midsommar och sedan väntar Sveriges största test hittills i VM.
Det blir en tuff match mot Nederländerna på lördag klockan 19. Det gäller så klart särskilt att vara disciplinerade i försvarsspelet.
Samtidigt kan vi räkna med att motståndarna har stor respekt för Viktör Gyökeres och Alexander Isak efter uppvisningen mot Tunisien.

Nederländerna kommer att ha mycket boll.
Om jag varit deras förbundskapten Ronald Koeman, hade jag sett till att hålla kvar en extra spelare där bak för att försvara mot Gyökeres och Isak.
Jag tror att holländarna är så pass naiva att de tror att de två mittbackarna kommer att klara av att stå en mot en mot våra anfallsess, men med en extra spelare kan mittbackarna fokusera på ytan bakom sig – både Gyökeres och Isak är extremt snabba i djupledsspelet.

Sedan är ju en av Nederländernas mittbackar Virgil van Dijk och det är ju inte direkt någon dålig spelare!
Jag spelade med honom under min sista tid i Groningen (2011) när han kom upp som en stor talang. Redan då var han otroligt fysiskt stark. Holländska spelare är ju oftast uppväxta med att vara extremt skickliga med bollen, men hans storlek stack ut. Han älskade att försvara, att sätta in huvudet och offra sig för att vinna dueller. Det är de egenskaperna som gör att han kommit så långt.
Man såg att Virgil van Dijk skulle gå långt, även om man inte visste att han skulle bli landslagskapten och stjärna i Liverpool.
Han är en jättefin kille. Ödmjuk och hårt jobbande. Jag är glad att han kommit så långt som han gjort.
Fast på lördag hoppas jag att det inte går så bra för honom…

Fasta situationer kommer att bli en nyckel för Sverige på lördag – inte minst att hålla koll på just van Dijk.
Nu förlorade han ju faktiskt en duell mot en mycket mindre spelare när Japan gjorde mål på hörna – det handlar om att komma in i situationerna med hög hastighet när man är mindre och van Dijk stod lite på hälarna i just den situationen. Men jag tycker att han är bättre på offensiva fasta situationer, än defensiva.

En rolig detalj är för övrigt att van Dijk ofta hoppade in som anfallare i Groningen, just på grund av duellspelet och nickstyrkan.

Annars ser jag ingen specifik spelare som Sverige ska se upp med mer än någon annan – Nederländerna är otroligt skickliga i samtliga lagdelar och är hot på båda kanterna och centralt. Det handlar som sagt om att sätta det kollektiva försvarsspelet!

Det finns ingen anledning för Graham Potter att göra några ändringar i sin startelva efter en 5–1-seger.
Kör vidare på samma gubbar – så att man lär känna varandra bättre och skapar ännu bättre relationer på planen.

Om vi lyckas hålla ett oavgjort resultat eller rentav leda matchen, hoppas jag få se inhopp för Anthony Elanga och Taha Ali.
Där har Sverige två otroliga omställningsspelare. Med deras hastighet och individuella kvalitet, kan vi få en rejäl effekt under sista delen av matchen.

Taha jobbade jag ju själv med när jag var sportchef i HIF. Han var bra då (2022), men jag hade inte trott att han skulle vara en del av ett svenskt VM-lag 2026. Det är imponerande att ta sig till en VM-trupp genom att spela i Allsvenskan och vara 27 år gammal.
Jag har nog aldrig sett en spelare som är så duktig en mot en och så skicklig i att göra det med hastighet och kontroll – det vi arbetade med under hans tid i HIF var att han skulle göra fler mål och assist.
De senaste åren har han utvecklat de delarna i spelet mycket.
Det är kul för Taha att vara med i USA och jag tror att han kan bli väldigt användbar på planen också.