Pär Hansson: Grattis Spanien – men den amerikanska kommersialismen gick för långt

Spanien vinner fotbolls-VM. Foto: Joel Marklund / Bildbyrån

Pär Hansson: Grattis Spanien – men den amerikanska kommersialismen gick för långt

Grattis Spanien.

VM-finalen blev smått osannolik. Spel mot ett mål i 115 minuter gjorde att de aldrig riktigt kändes som en final. Att Argentina då hade ett XG på 0,00 är helt otroligt. I en VM-final! De grisade och försvarade sig bra och precis innan utvisningen kom hann jag tänka "Detta kanske är Argentinas VM ändå, får de en chans kommer de att göra mål".

Men det röda kortet blev droppen som fick bägaren att rinna över.

Vm blogg 2026 hansson

Fotbollen är inte logisk. Bara för att Spanien så tydligt har världens bästa lag så betyder inte det att bucklan bara ska hämtas ut. Inte ens om de svarar för idel toppinsatser,Fotbollen är för nyckfull för det och utan den nyckfullheten hade vi inte älskat sporten som vi älskar den.

När man är överlägsen och inte vinner är det för jävligt. Samtidigt finns det inga skönare segrar eller poäng än de man krigar sig till trots underlägsenhet. Jag kommer att tänka på när vi med U21-landslaget mötte Spanien inför EM 2009. Vi fick knappt låna bollen, Spanien hade 21-0 i målchanser och vårat xg var nästan på minus. Mina utsparkar var det närmsta mål vi kom. Men det slutade 0-0...

Finalen präglades annars av den amerikanska kommersialismens fulaste ansikte. Det gick för långt. För klubbarna och de aktiva finns så otroligt många regler för lagen om tider som ska hållas och rutiner som ska följas. En gång under en Europacupmatch med HIF fick vi böter för att jag hade fel färg på underbyxorna under mina shorts. Jag tvingades byta om och blev 20 sekunder sen till inmarschen – vilket gav nya böter. Nu var det plötsligt okej med 27 minuters paus. Då är FIFA och arrangörerna större än sporten och det kan göra mig fruktansvärt förbannad. Vissa försvarar det med att det bjöds på en "fantastisk show? Men det är inte därför vi tittar på det. Vi är generationer som är uppväxta med att en VM-final är helig och det finaste vi har inom fotbollens, kanske hela idrottens, värld. Nu misshandlas den. För vad?

Precis som mycket annat, avstängningen som upphävdes och reklampauser mitt i halvlekarna, visar att FIFA gör hur de vill.

En annan besvikelse var bronsmatchen mellan England och Frankrike. Massor av världsspelare i de båda lagen tappade respekten för både matchen, supportrarna och historieböckerna när de inte tog det på allvar.

Att man inte går för det i en medaljmatch i VM är väldigt märkligt. Engelsmännen borde vilja dö för en medalj, så lite som den nationen har vunnit genom åren. Nu fick de sitt brons, men nästan enbart för att Frankrike var så ohyggligt svaga.

Från detta VM kommer jag främst att minnas att det var så många lag med. 48 stycken! Ytterligare en devalvering på ett världsmästerskaps betydelse. Nu pratas det dessutom att det ska bli ännu fler. Jag kommer även att minnas detta som Messis sista stora framträdanden på en världsscene. Det är ju inte så att man följer Miami i MLS slaviskt...

Från ett svenskt perspektiv var det kul att få vara med. Det hade man verkligen inga större förhoppningar på för sex månader sedan. Nu blev det groupavancemang som trea och någonting att bygga vidare på inför EM om två år.