För många lag börjar VM på allvar i de åttondelsfinaler som snart spelats klart. Det har varit lite mer tillknäppt, med många jämna matcher
Många lag som är försiktiga. Man märker att många inte tar samma risker och att lagen inte är lika öppna i sina lagdelar.
Sextondelsfinalerna innehöll många nationer som normalt sett inte gått vidare. Jag tycker att det är lite kul ändå. Kap Verde som jag inte hade någon koll på alls innan mästerskapet har tjusat hela fotbollsvärlden. De gick obesegrade genom gruppen och förlorade inte ens mot Argentina efter full tid, det krävdes förlängning i ett häftigt drama.
I gruppspelet var jag även imponerad av Kanada. Jag visste inte att de hade den typen av spel i sig - även om de nu blev utslagna av Marocko. Extra kul är det att alla värdnationer tog sig vidare, även USA och Mexiko. USA har imponerat vilket är mer än man kan säga om Belgien som de ställs emot härnäst. Sedan får vi se vad mexikanerna kan göra mot engelsmännen. De senare har ju inte imponerat överdrivet mycket, men har Harry Kane.
I natt väntar Brasilien-Norge och det blir naturligtvis extra intressant att följa.
Norrmännen måste träffa dagen. De behöver göra en kollektiv maxprestation. En historiskt bra match.
Brassarna kommer att skapa mycket chanser och lär göra mål. Det är svårt att undgå. Jag skulle tro att Norge måste göra två-tre mål för att kunna gå vidare här. Med Haaland och Ødegaard är mycket möjligt, så chansen finns naturligtvis.
Det stora frågetecknet är Norges defensiv.
Redan inför mästerskapet pratades det om att försvarsspelet är deras svaga punkt. De släppte in ett mål mot Irak, två mot Senegal och fyra mot Frankrike.
Mot just Brassarna måste man vara duktig på att flytta över och dubbla på vissa spelare, som mot Vinicius Jr. Man måste hjälpa sina spelare intill sig mer än vanligtvis. Brasilien kommer inte att straffa Norge med inläggsspel utan snarare spela sig runt kanterna och sticka in bollar i straffområdet.
Att dubbla på någon innebär otroliga överflyttningar, mer än vad man normalt sett vill. En ytterforward eller innermittfältare behöver komma ner. I banan. Det handlar om extremt mycket löpmeter utan boll och just den biten borde Norge klara av rent fysiskt.
Med det svenska landslaget är det bästa exemplet på hur man flyttar över bra och dubblar på enskilda spelare när vi spelade play off-match på San Siro mot Italien. Efter 1-0 på hemmaplan skulle vi bara åka ner och få med oss ett resultat som tog oss till VM.
I 88 minuter spelade vi utan boll, kändes det som, men vi var disciplinerade bakåt och var noga med att ta massor av löpmeter för varandra. Vi visste att de skulle göra ont med att försvara med 11 gubbar.
Men vi fick med oss resultatet och hamnade i VM.
