Det spanska transferfönstret har öppet i några timmar till, men vi tjuvstartar lite grann och kikar tillbaka på övergångarna som skett under den långa sommaren innan vi äntligen kan lägga fullt fokus på händelserna på planen. I den första delen av genomgången tar vi en titt på transferfönstrets stora förlorare, och några potentiellt misslyckade värvningar.

Transferfönstrets förlorare:

Arsenal

Det här var ingen sommar att minnas för Arsenal-fansen och trots att Premier League-säsongen bara är tre omgångar gammal så är kritiken mot Arsène Wenger redan högljudd. Arsenal inledde sommaren starkt med att säkra det bosniske snälltåget Sead Kolasinac på fri transfer och Alexandre Lacazette för en rekordsumma. Men därefter gick det mesta snett. Arsenal spenderade större delen av sommaren med att jaga Monacos Thomas Lemar, utan att lyckas. Alexis Sánchez, som alldeles uppenbart ville bort, blir kvar efter att The Gunners säkrat en ersättare och lär nu lämna för billigare peng i januari, eller gratis i sommar. Dessutom lämnade Alex Oxlade-Chamberlain, Gabriel, Kieran Gibbs samt dödkött i Wojciech Szczesny, Kaylen Hinds, Carl Jenkinson, Joel Campbell och Lucas Pérez.

Chelsea

De regerande mästarna hade en frustrerande sommar och jag tycker inte truppen ser starkare ut nu. Antonio Conte missade många värvningsmål (Lukaku, Van Dijk, Candreva, Barkley, Oxlade-Chamberlain, Llorente) och värvade egentligen bara in ersättare till spelare som redan har lämnat, utan att truppen för den skullen känns bredare eller spetsigare. Álvaro Morata, Tiémoué Bakayoko, Antonio Rüdiger, Willy Caballero och Deadline Day-värvningarna Daniel Drinkwater och Davide Zappacosta är alla duktiga spelare, men jag är inte övertygad om att Chelseas trupp är så stark som Conte önskat. Tappet av Nemanja Matic är blytungt och förstärker en direktkonkurrent och det är många avgörande mål från Diego Costa som måste ersättas. Dessutom tappar man många truppspelare i Nathan Aké, Asmir Begovic, Nathaniel Chalobah, Dominic Solanke, Ruben Loftus-Cheek och Kurt Zouma.

Barcelona

Var börjar man? Jag har tidigare i den här bloggen skrivit vitt och brett när jag kritiserat Barcelonas ledning för att inte ha en susning om vilken riktning klubben ska ta. Det finns ingen anledning att ta tillbaka ett enda ord. Tappet av Neymar är så vansinnigt, vansinnigt tungt. Han skulle vara klubbens framtid, men är nu borta, vilket fått klubben att agera i panik. Ousmane Dembélé är en duktig spelare, men ingen ersättare till Neymar. Paulinho är underskattad, men löser inte Barcelonas problem på centralt mittfält, Nélson Semedo är en duktig ytterback men måste upp en nivå och Gérard Deulofeu har egentligen bara imponert under korta stunder sedan han lämnade Barcelona för Everton, även om han gjorde en fin vår i Milan. På det stora hela är Barcelona inte ett dugg närmare att vara starkt nog att närma sig Real Madrid och klubbens framtid är inte det minsta tydligare under Ernersto Valverde än den var under Luis Enrique. Det är nästan som att det inte är tränarens fel...

Hoffenheim

Julian Nagelsmann fick förvisso in Serge Gnabry från Bayern München och talangfulle Felix Passlack från Dortmund, men i övrigt tappade Hoffenheim ett antal spelare som var bärande under klubbens imponernade fjolår. 21-årige Niklas Süle var en jätte i försvaret, vänsterbacken Jeremy Toljan visade sitt register i U21-landslaget och Sebastian Rudy kommer saknas på det defensiva mittfältet. Nagelsmann har visat sig skicklig på att åstadkomma mycket med lite, men spontant känns Hoffenheim svagare efter sommaren.

Monaco

Monaco stod för en dunderknall när man snuvade PSG på Ligue 1-titeln och gjorde ett strålande Champions League-slutspel och med klubbens nya inriktning var det inte överraskande att den talangulla truppen som Leonardo Jardim förfogade över till stor har nedmonterats under sommaren. Benjamin Mendy, Bernardo Silva, Tiémoué Bakayoko och Valère Germain lämande för stora pengar, tillsammans med supertalangen Kylian Mbappés miljardövergång, som dock färdigställs först nästa sommar då han lånas ut under kommande säsong i ett försök för PSG att undkomma Financial Fair Play-sanktioner. Tappen är förstås blytunga och även om Monaco inlett säsongen imponerande så är det ett svagare lag i år jämfört med föregående säsong. Det var dock viktigt att behålla Fabinho och talangfulla spelare som Youri Tielemans, Baldé Keita, Adama Diakhaby och Terence Kongolo, tillsammans med Rachid Ghezzsal och Stevan Jovetic gör ändå att Monaco har ersatt skapligt och ändå gått med miljardvinst.

Atalanta

Atalanta var fjolårets stora sensation i Serie A, när man placerade sig före lag som Lazio, Milan, Inter och Fiorentina och tog en Europaplats genom att sluta fyra. En otrolig bedrift. Men den kommer bli svår att upprepa med sommarens tapp. Den oerhört talangfulle mittfältsdynamon Franck Kessié gick till Milan, ytterbacken Andrea Conti likaså och inlånade Leonardo Spinazzola vägrar spela för klubben i ett försök att återvända till Juventus. Viktigt dock att få behålla geniale Alejandro Gomez.

Leverkusen

Fjolårssäsongen var ett massivt misslyckande för Bayer Leverkusen, som slutade först på tolfte plats i Bundesliga. Och under sommaren har laget nedmonterats fullständigt. Ömer Toprak, Hakan Calhanoglu, Kevin Kamp, Javier Hernandez, Kyriakos Papadopoulos och Aleksandar Dragovic har alla lämnat utan att ersättas ordentligt. Leverkusen ser ut att stå inför ytterligare en tuff säsong.

Newcastle

“I’ve confirmed to Rafa and Lee that they can have every last penny that the club generates through promotion, player sales and other means in order to build for next season” - Mike Ashley

Nej, Rafa Benítez är inte nöjd. Mike Ashley lovade i våras, när The Magpies säkrade Premier League-platsen, att backa sin manager ekonomiskt men när fönstret nu är stängt står Rafa utan vänsterback samt utan målvakt och anfallare av högre kvalitet. Newcastle minskade sin lönelista och spenderade knappt 200 miljoner netto på spelare som Jacob Murphy, Florian Lejeune, Christian Atsu, Joselu, Javier Manquillo samt Dortmund-lånet Mikel Merino. Missnöjet lär inte minska och frågan är hur länge Benítez blir kvar?

Sämsta värvningarna:

Ousmané Dembélé, Dortmund till Barcelona, 105 miljoner euro

Barcelona fick förståeligt panik när PSG betalade Neymars utköpsklausul och stal deras framtid mitt framför ögonen på dem, utan att katalanerna kunde göra någonting åt det. När andra klubbar vet att Barcelona sitter med 222 miljoner euro att spendera är det lätt att ställa krav i förhandlingarna. Ousmane Dembélé är en oerhört, oerhört talangfull fotbollsspelare och han var strålande i Dortmund i fjol, där han spottade in poäng. Men det är en 20-årig grabb med en bra säsong i ryggen som förväntas ersätta en av världens bästa fotbollsspelare med en 147 miljoner euro-prislapp på sina axlar. Han kan bli hur bra som helst, men det är ändå en dyr chansning på en spelare som inte kommer vara bättre än spelaren han är tänkt att ersätta.

Federico Bernardeschi, Fiorentina till Juventus, 40 miljoner euro

Federico Bernardeschi är en väldigt talangfull fotbollsspelare och ungdomen som Fiorentina ville bygga sitt lag kring. Till supportrarnas stora ilska vände Bernardeschi klubben ryggen och gick till värsta rivalen Juventus. Han är tekniskt begåvad, påhittig och kan användas i en rad olika roller och kommer från en säsong där han gjorde 14 mål och fem assist när Paolo Sousa till slut flyttade honom från wingback till navet i lagets offensiv. 40 miljoner euro är dock en dyr prislapp med Serie A-mått mätt och vad händer om Bernardeschi inte kommer till rätta direkt? Konkurrenten är benhård och Bernardeschi kommer få finna sig i en bänkroll ofta. Jag gillar Bernardeschi mycket, men ser det inte som någon garanti att han tar nästa steg och växer ut till en nyckelspelare i Juventus.

Wilfried Bony, Manchester City till Swansea, 12 miljoner pund

Fyra år efter att Wilfried Bony anslöt till Swansea från Vitesse Arnhem är ivorianen tillbaka. Summan är exakt densamma som Swansea betalade 2013 för Eredivisies skyttekung, som gjort 31 mål på 30 matcher. Bony gjorde storsuccé i Wales med 20 mål under sin första säsong, vilket fick Manchester City att betal 28 miljoner pund för honom. Men ärligt talat har det gått tre år utan att vi sett Bony göra särskilt många bra framträdanden. Ivorianen gjorde totalt tio mål i City, där han aldrig lyckades slå sig in, och han var direkt svag under lånet till Stoke under fjolåret där han gjorde blott två mål och Mark Hughes nobbade förlängning. Kan han få karriären på fötter på mer bekanta jaktmarker? Det återstår att se.

Gerard Deulofeu, Everton till Barcelona, 12 miljoner euro

Barcelona triggade återköpsklausulen som fanns med i kontraktet när Gerard Deulofeu såldes till Everton 2013. La Masia-talangen fick mycket uppmärksamhet i unga år och i sina bästa stunder kan han vara en alldeles fantastisk fotbollsspelare. Problemet är att de där stunderna varit alldeles för få och korta för att jag ska bli övertygad om att han ens ska komma nära att uppfylla den talang han visade upp när han slog igenom. Våren i Milan var bra, men han var ofta en frustrerande figur i Everton. Att få tillbaka en egenfostrad spelare som truppkomplement är förvisso aldrig fel, men jag tror inte Deulofeu kommer vara någon spelare som höjer Barcelona.

Han var klar för Juventus i början på sommaren, men fick se övergången kollapsa över en misslyckad läkarundersökning och han ryktades vara så gott som klar för Inter därefter. Nu står Sampdoria-talangen Patrik Schicks framtid klar. Hjärtat bar honom till Rom och Roma.

Det var inte riktigt att mottagande av turkiska mått, men runt 200 romanisti var på plats på flygplatsen Fiumicino i Rom när sportchefen Monchi välkomnade Patrik Schick.

-Patrick är en av de hetaste unga talangerna i fotbollsvärlden. Vi är alla väldigt nöjda att komma överens om det här avtalet, särskilt eftersom han varit jagad av så många klubbar och nu valt oss, säger Monchi.

Schicks sommar har varit märklig och svängig. Den tjeckiske 21-åringen var så gott som klar för Juventus i början på sommaren och reste från U21-EM i Polen till Turin för att säkra övergången. Och Juventus vice president, den forne tjeckiske storspelaren Pavel Nedved, var överförtjust och såg likheter med Zlatan Ibrahimovic.

- När Ibra kom till oss hade han många likheter med Schick nu och sedan växte han ut till den spelaren vi alla känner till nu. Patrick påminner om honom. Han hade inte heller muskler, men Zlatan byggde upp sig och blev världsklass. Han är tekniskt skicklig, men lång och snabb. Om han fortsätter arbeta kommer han bli en världsklasspelare, sa Nedved.

270-miljonersövergången kollapsade dock i sista stund efter att Schick misslyckats med läkarundersökningen efter att ett hjärtproblem uppdagats. Juventus drog sig ur och Sampdorias ägare Massimo Ferrero var upprörd och slog tillbaka rapporterna om att Schicks hjärtproblem var tillräckligt för att stjälpa övergången.

- Det är en fars. Vad de fann är att likställa med en förkylning. Om Juventus vill backa ur så säljer vi honom till någon av de andra fyra klubbarna som vill ha honom, sa Ferrero till Il Secolo XIX.

Juventus satsade i stället på Douglas Costa och Fiorentina-talangen Federico Bernardeschi, och plötsligt var Patrick Schick tillbaka på marknaden igen. Under sommaren ryktades han vara nära en övergång till Inter, men efter att Roma gett upp hoppet om Leicester Citys Riyad Mahrez står det till slut klart att den italienska huvudstaden blir Schicks framtida hem.

- Jag är väldigt nöjd över att vara här. Jag är väldigt lycklig. För mig är Roma det ideala laget. Jag gillar tränaren (Eusebio Di Francesco), hans taktik och formation. Jag föredrar att spela som nia, men kan spela till höger också. Jag gillar att använda min vänsterfot så jag trivs bra till höger också. Jag vill tacka Romas fans för välkomnandet. Stort tack till er alla och Forza Roma, sa Schick till Romas offiella hemsida när övergången presenterades.

Patrik Schicks väg till Roma har gått snabbt och även om han redan från ung ålder stod ut som en tjeckisk talang utöver det vanliga så hade han svårt att slå sig in i Sparta Prags a-lag, trots att han nätat 22 gånger på 29 matcher för ungdomslaget. En handfull inhopp och 36 minuter i Sparta Prag var inte tillräckligt och inför säsongen 2015/16 skeppades Schick iväg på lån till en annan del av Prag, till Antonin Panenkas moderklubb Bohemians.

- Patrik är en ödmjuk kille. Han arbetar hårt och fokuserar på varje detalj under träningspassen. Jag föreställde mig en dålig attityd när han kom från en stor klubb som Sparta Prag till lilla Bohemians. När jag pratade med honom under veckan och inför matcherna brukade jag skrika honom rakt upp i ansiktet sporra honom, berättar hans tränare Roman Pivarnik.

Om skrikandet hade någon effekt är oklart, men med speltid kom både mål och prestationer från den unge anfallaren. Schick gjorde åtta mål för Bohemians, som slutade på 13:e plats i den tjeckiska ligan, och hans insatser var tillräckligt för att Pavel Vrba skulle ge honom chansen i det tjeckiska landslaget, där han ersatte Tomas Rosicky och nätade i debuten mot Malta. Trots att han inte togs med i landslagstruppen till EM 2016 hade Sampdoria sett tillräckligt för att lägga beslag på den långe anfallaren till en summa på runt 35 miljoner kronor.

Inledningstiden i Sampdoria blev dock långt ifrån någon rivstart. Schick led av hemlängtan och hade svårigheter med språket. Det dröjde hela tre månader innan han fann fotfästet i den italienska tillvaron nog för att ta plats i Marco Giampaolos startelva. Men därefter har karriären gått i raketfart. Schick gjorde mål i tre matcher i rad och plötsligt hade hela Italien fått upp ögonen för den avige, långe anfallaren med vänsterfoten av guld. Jämförelserna med Dennis Bergkamp haglade in, och personligen finner jag - åtminstone i dagsläget - de mer korrekta än jämförelserna med Ibrahimovic. Men, som Nedved påpekar, är det skillnad på den unge Ibrahimovic som kom till Juventus och det fysfenomen vi sett de senaste åren. På 1507 minuters speltid i Serie A gjorde Schick elva mål och tre assist för mittenlaget Sampdoria.

Det finns goda anledningar att Monchi väljer att spendera så stora pengar på vad som ändå är en väldigt oprövad och färsk spelare och Roma ser det säkerligen som ett kap att lägga beslag på tjecken som Juve så gärna ville ha i början på sommaren. Och det finns väldigt mycket att gilla med Schick. Han är stor och fysisk med sina 186 centimeter, men för sin storlek är han väldigt kvick och precis som Bergkamp och Ibrahimovic är det kombinationen av fysik och teknik som gör honom så vansinnigt spännande. Han är avig, en spelare som får publiken att nästan resa sig ur sina stolar och har en vass vänsterfot. Men Patrik Schick är både oprövad och oslipad. Han har mycket att lära, men de egenskaper han visade upp under den gångna säsongen - och med tanke på hur snabbt han tagit sig från bänken i Tjeckien till Roma - vittnar om att det finns något speciellt där. Med rätt näring och i rätt miljö kan Schick bli något alldeles extra.

Och fungerar det inte i Roma kan han ju alltid dra sig tillbaka och satsa på modellkarriären som sin syster Kristyna.

- Jag kanske hade varit modell jag också, precis som min syster, med tanke på min längd. Men jag är nöjd med hur saker och ting föll ut, säger han.

Det är nog Roma och Monchi också.

”Ett kryss som smakar som en återkomst”, slog El Mercantil fast. Efter många, långa och svåra år spirar optimismen åter i Valencia efter Marcelinos ankomst till den apelsintäta staden på den spanska östkusten. 2-2-resultatet borta mot Real Madrid visar att det finns anledning att se ljust på framtiden för Los Ché.

Fotbollssäsongen är inte särskilt gammal, men jag tror mig redan ha hittat vad som kommer vara ett av mina absoluta favoritögonblick när de olika ligorna ska summeras i slutet av maj. Mitt under La Ligas premiärmatch mot Las Palmas springer Simone Zaza för att komma tillbaka på rätt sida i defensiven. Han är fokuserad och låter blicken scanna planen efter med- och motspelare. Men hans läppar rör sig omedvetet i takt med publikens skanderande.

¡Vamos! ¡Vamos mi Valencia! ¡Yo te llevo dentro de mi corazón!

Det var ett ögonblick utan signifikans, men jag fann det vansinnigt charmigt och oskyldigt. De senaste åren har det väldigt sällan funnits tillfällen för spelarna att sjunga med i Mestalla-publikens sånger. Valencia har varit en klubb på nedgång ända sedan det förödande beslutet att bygga en ny arena sammanföll med kollapsen av den spanska ekonomin och Valencia hamnade på andra sidan med skulder upp över öronen. Los Ché har försökt ta sig tillbaka till toppen sedan dess, utan att ens komma nära. När singaporianske Peter Lim köpte klubben för ett par år sedan och superagenten Jorge Mendes hivade in spelare efter spelare från hans stora stall spirade entusiasmen för en stund och på magen stod budskapet Junts Tornem – tillsammans tillbaka – som klubbens ambitiösa paroll. Den entusiasmen dog dock ut snabbt. Två veckor före jul förra året hade Cesare Prandelli fått nog och lämnade det snabbt sjunkande skeppet. Supportergruppen Ultras Yomus protesterade och attackerade spelarbussen på Ciudad Deportiva, träningsanläggningen i Paterna, och nedflyttningsstrecket kom allt närmare, samtidigt som klubbledningen med ägaren Peter Lim och presidenten Layhoon Chan höll sig på avstånd i Singapore. I stället för att undkomma mörkret såg Valencia ut att uppslukas av det.

Men två omgångar in av den nya La Liga-säsongen är stämningen helt annorlunda i Valencia. Det finns återigen ljus och optimism kring fotbollen i den vackra, apelsinfyllda staden på den spanska östkusten. 1-0-segern mot Las Palmas i premiären följdes upp av ett meriterande kryss borta mot självaste Real Madrid.

- Laget håller på att skapa en solid bas samtidigt som vi bygger en kollektiv lagkänsla som gör oss väldigt optimistiska inför framtiden, sa en nöjd Marcelino till Cadena Ser.

Det var inte bara en viktig poäng borta mot ett lag som ska vara Valencia övermäktigt. Det handlade också om hur poängen togs, i en match som utspelades i furiöst tempo och där Valencia med en tro och offensiv fick Real Madrid att vackla. Marco Asensio gav Real Madrid ledningen efter bara nio minuter på Santiago Bernabéu, vilket brukar vara ett tydligt tecken på varthän det barkar. Men inte den här gången. Valencia påminner redan om Marcelinos Villarreal med ett tätt, kompakt 4-4-2 där det går vansinnigt snabbt i omställningarna i båda riktningarna, och kontringarna tog Real Madrid på sängen gång på gång. Efter 18 minuter var det kvitterat när Valencia-produkten José Gayá hittade Valencia-produkten Toni Lato som spelade in till Valencia-produkten Carlos Soler, som satte bollen i nät. Med kvarten kvar att spela gav nyförvärvet från Inter, Geoffrey Kondogbia, ledningen med ett välplacerat skott från straffområdeslinjen. Fantastiske Asensio, Real Madrids superstjärna i vardande, kvitterade ett par minuter senare och både Los Blancos och Valencia hade chansen att avgöra i matchens döende sekunder, men 2-2-resultatet och insatsen var ytterligare tecken på att det finns genuina anledningar till optimism för Los Ché. ”De förlorade två poäng, men vann ett lag”, förkunnade en Valencia-tidning efter matchen.

- Jag är stolt över dem. Vi utmanade på en väldigt hög nivå och försökte hela tiden göra mål. Vi visade upp kollektiv vilja och laganda, entusiasm och ambition. Det finns solidaritet, organisation och mod. Vi är ett lag under uppbyggnad, men vi skapade mycket chanser här. Det här är bara vecka två, men vi lägger en stabil grund och så länge vi kan behålla den här ödmjukheten kan vi fortsätta växa, säger Marcelino.

Vad är det egentligen som har förändrats i Valencia? För det första så har Valencia för en gångs skull sett till att införskaffa en ordentlig tränare. Marcelino bråkade sig bort från Villarreal och det finns inga garantier för att det inte börjar skava även i den här delen av Valencia-regionen, men han är en tränare jag skattar oerhört högt. Han är nästan löjligt noggrann och hårt arbetande och han ställer enorma krav på sina spelare. Hans Villarreal var en svårforcerad omställningsmaskin och det är enligt den modellen han bygger sitt lag även denna gång. Den största förändringen tror jag dock finns på organisationssidan. Mitt största problem med Valencia de senaste åren har varit hur decentraliserad klubbledningen varit, och hur klubben saknat en långsiktig plan. Lim och Layhoon har varit i Singapore och i Valencia har det saknats fotbollskunniga personer som med auktoritet kunnat staka ut riktningen. Presidenten Amadeo Salvo och sportchefen Rufete fick lämna i en maktkamp förra sommaren och tränarna, den ena mindre lämpad än den andra, har avlöst varandra med ständige inhopparen Voro som interimtränare däremellan. Den här säsongen har Marcelino fått en vettig sportchef att arbeta tillsammans med i form av Mateu Alemany, som tidigare varit president i Mallorca, och Lim har gett duon större frihet. Alemany sköter transfersidan, men alla beslut går igenom Marcelino som har en tydlig bild av vad han vill göra. Fjolårssäsongen kantades av interna bråk inom spelartruppen och ett av Marcelino och Alemanys viktigaste mål under sommaren var att rensa upp och skapa rätt grupp för att ta Valencia framåt.

- För att vända den negativa pendeln var vi tvungna att göra oss av med några. För att undvika att historien ska upprepa sig var vi tvungna att agera, vilket vi gjort, sa Marcelino.

Diego Alves, Enzo Pérez, Álvaro Negredo rensades ut. Mathew Ryan och Pablo Piatti lämnade samtidigt som man lät duktige João Cancelo lämna för Inter. Samtidigt har man fått in Gabriel Paulista, Neto, Fabián Orellana, Geoffrey Kondogbia och Jeison Murillo att ackompanjera egna talanger som Carlos Soler, José Gayá och Toni Lato.

Murillo och Kondogbia hade bara varit i klubben en knapp vecka, men var ändå strålande mot Real Madrid. Murillo gav defensiven auktoritet och Kondogbia, trots missen som föranledde Asensios ledningsmål, var en jätte på tvåmannamittfältet bredvid Dani Parejo och tvåvägsmittfältaren visade att den där talangen som gjorde honom så uppmärksammad för ett par år sedan minsann fortfarande bor där inom honom. Dani Parejo har varit i klubben sedan 2011 och tillhör veteranerna. Hans tid i klubben har kantats av kontroverser och flera tränare har velat knuffa honom ut ur klubben, men Marcelino har tagit den passningsskicklige mittfältaren till sig och gett honom kaptensbindeln. Parejo ser ut att ha vuxit upp och tagit sig an uppgiften.

- Dani är ledaren av det här laget. Det är inte på grund av att han är den som pratar, utan på sättet han agerar, säger Marcelino.

Transferfönstret är alltjämt öppet och Alemany jobbar hårt på att få in ytterligare förstärkningar inför säsongen. Portugisiske jättetalangen Gonçalo Guedes väntas bli klar i samma stund som Kylian Mbappé presenteras för PSG och Valencia försöker även få loss Manchester Uniteds brassebelgare Andreas Pereira, som gjorde en fin säsong i Granada i fjol.

- Vi måste få in minst två spelare till. Tiden börjar rinna ut och vi är begränsade av hur marknaden fungerar, men vi måste värva minst två. Guedes är en av spelarna vi tittar på och de kommande timmarna blir viktiga, eftersom vi kommer få veta om han kommer vara en del av dealen för Mbappé och om PSG är villiga att låta honom lämna, säger Alemany till Movistar.

Säsongen är bara två omgångar gammal och är det någonting man lärt sig om Valencia så är det att inte ropa hej för tidigt. Men den här starten och gruppen som Marcelino och Alemany håller på att sätta ihop är nog för att ge supportrarna genuina anledningar att vara optimistiska. Efter de många, långa och svåra åren kanske det till slut börjar se lite ljusare ut för Valencia.

Milan har spenderat 1,7 miljarder på nya spelare när de nya kinesiska ledarna genomfört revolution i den rödsvarta delen av Milano. Men på planen är det en 19-åring från de egna leden som stjäl showen.

Efter tre decennier i Silvio Berlusconis ägo gick försäljningen till slut igenom för drygt fem månader sedan. Kinesiska Li Yonghongs Luxemburgsbaserade förvaltningsbolag Rossoneri Sport Investment belånade sig kraftigt och spenderade sju miljarder på övertagandet.

- Jag kom in i projektet med viss tveksamhet inledningsvis eftersom jag ville förstå precis vad deras vision var och varför de ville göra en så gigantisk investering. Det var viktigt för mig som europé att förstå vilken vision som kinesiska entreprenörer kan ha bakom deras dröm: Efter månader och månader av arbete tillsammans med dem förstod jag deras vision. Det är ett väldigt spännande projekt, säger Milans VD Marco Fassone

Det kostsamma övertagandet, och räntan på lånet som ska vara betalt i oktober 2018, innebär att det finns en press på Milans nya, ambitiösa projekt att nå resultat omedelbart och att missa Champions League denna säsong vore ingenting annat än katastrof. För att nå målen och lyfta Milan från fjolårets resultat har pengarna flödat under sommaren när de nya kinesiska ägarna genomfört revolution på Milanello. En kalkylerad risk, som Fassone beskriver det. In kom Leonardo Bonucci från Juventus i en av sommarens mest omtalade övergångar, tillsammans med Andrea Conti, Hakan Calhanoglu, Mateo Musacchio, Ricardo Rodriguez, Lucas Biglia, Antonio Donnarrumma, Fabio Borini och Franck Kessié. För att förstärka på anfallspositionen gav Fassone och sportchefen Massimiliano Mirabelli en dubbelgåva till tränare Vincenzo Montella i form av Portos unge anfallsess André Silva och Fiorentinas Nikola Kalinic. Men i säsongsinledningen är det en 19-åring från de egna leden som stulit showen.

När Milan igår tog en 2-1-seger mot ett vilt stretande Cagliari öppnade Patrick Cutrone målskyttet efter tio minuter. Det var tredje matchen i rad som 19-åringen från Como, som tillhört Milans akademi från åtta års ålder, hittade nätet. Inför sommaren var det dock långt ifrån någon garanti att Cutrone, som debuterade mot Bologna i våras, ens skulle få vara kvar i Milan och flera klubbar, med Crotone som hetaste spekulant, ville låna in den unge anfallaren. Men efter en imponerande försäsong, där Cutrone bland annat gjorde två mål mot självaste Bayern München, bestämde sig Milan för att behålla honom.

- Vi har bestämt oss för att behålla Cutrone hos oss. Förra året förbättrades han mycket när han spelade under mig och den här sommaren har han imponerat på mig. Nu ser vi resultaten. Han presterar bra, men han måste behålla lugnet. Det är nu den tuffaste delen börjar: Pressen av att vara en AC Milan-spelare med all uppmärksamhet från media det innebär, jag önskar att den inte var så överväldigande. Han måste bara behålla lugnet, säger Montella till Milan TV.

Trots värvningarna av André Silva och Kalinic så har det varit Cutrone som varit Montellas förstaval under säsongsinledningen. Och han har belönats storligen för sitt förtroende i 19-åringen med nummer 63 på ryggen. Cutrone gjorde mål och tillhörde planens främsta aktörer i Europa League-kvalet mot Craiova, han var delaktig i alla tre mål – och gjorde ett mål och en assist – i 3-0-segern mot Crotone i Serie A-premiären och han fortsatte succén med att från nära håll ge Milan ledningen mot Cagliari efter att ha rört sig intelligent i straffområdet för att frigöra sig tillräckligt för att peta in inspelet från Suso vid den bortre stolpen.

- Patrick växer mycket och han vill verkligen vara en protagonist för oss. Hans karaktärsdrag påminner mycket om mig själv när jag var i hans ålder, men han kanske är ännu mer hungrig på att göra mål än jag var då, säger Montella.

Trots stora truppförändringar har Milan fått en fin start på säsongen, även om Cagliari ställde till med stora besvär igår.

- Vi har avslutat en viktig period av matcher och vår resa för att växa har börjat. De här matcherna hjälper oss på resan och visar värdet av kämpaanda och uppoffring. I dag gjorde vi saker och ting svårt för oss själva och vi gjorde misstag. Nu har vi en liten paus och när vi kommer tillbaka inleds en ny cykel av matcher, då gäller det att vi är redo. Vi måste förbättras varje dag och se till att göra AC Milan till en fantastisk klubb igen. Vi är bara i inledningen. Vi måste förbättras och bli mer av ett lag, säger lagkaptenen Bonucci.

Det finns mycket att jobba med för I Rossoneri, men det är inte svårt att bli intresserad och fascinerad av vad som pågår i den rödsvarta delen av Milano. Storvärvningar har dundrat in under hela sommaren, men i startelvorna finns alltjämt en ungdomlig ådra med spelare som tagit sig fram genom de egna leden i form av Gianluigi Donnarrumma, Manuel Locatelli och, det nye stjärnskottet, Patrick Cutrone. Med de stora investeringarna, och stora lånen med höga räntorna, är Milan under press att leverera resultat direkt. Men Vincenzo Montella visar att han tänker låta ungdomarna vara med på resan.

Misslyckanden har blivit något av en vana på Veltins-Arena, men fjolårssäsongen var ett särskilt stort fiasko för Schalke 04, som missade Europaspel och slutade på den nedre halvan i Bundesliga för blott andra gången på 17 år. Men efter en moralhöjande 2-0-seger i premiären mot RB Leipzig ställer vi oss frågan: Kan Schalke 04 vara på väg att lyfta under unge Domenico Tedescos ledning?

När en ung fotbollstränare lyckas lägga beslag på ett fint jobb och når framgångar genom att vandra sin egen väg så får det förståeligt nog stor uppmärksamhet. Julian Nagelsmann och hans utmärkta arbete med Hoffenheim i fjol var beundransvärt och han visade gång på gång vilken skicklig och talangfull tränare han är. Just Nagelsmann har förstås varit extra mycket i ropet den senaste tiden i och med Hoffenheims Champions League-kval mot Liverpool, där returen spelas på Anfield i morgon, men den senaste veckan har en annan ung, tysk tränare hamnat i rampljuset.

Domenico Tedesco, som inte har någon spelarkarriär att tala om i ryggsäcken, slutförde sin UEFA Pro Licence för blott ett år sedan, men han gick igenom utbildningen med beröm godkänt som etta i klassen. Vem som kom tvåa? Jodå, det var en viss Julian Nagelsmann. Den Italienfödde Tedesco (vars namn på italienska betyder tysk) hade tidigare varit i Stuttgart, där han gick från assistent till att ta huvudansvar i U19-laget innan han gjorde samma steg som Nagelsmann och klev in i Hoffenheims ungdomsakademi. När kollegan Nagelsmann oväntat fick ta över huvudansvaret för seniorlaget så gnuggade Tedesco sig till att ta över U19-laget.

Hoffenheims och Nagelsmanns framgångar det senaste dryga året öppnade förstås dörren för fler unga tränare att ta ett större ansvar och plötsligt var hela Tyskland på jakt efter sin egen Nagelsmann. När Erzegebirge Aue i våras hade det tungt i 2. Bundesliga vände de sig till Tedesco i ett våghalsigt rop på hjälp. På bara några månader förde Tedesco Aue från nedflyttningsplats till säker mark.

Han medförde ett lugn och lyckades på oerhört kort tid att få laget att hitta rätt i fotbollen han ville spela. På elva matcher plockade den givna nedflyttningskandidaten Aue hela 20 poäng och klättrade till säker mark. Trots att han bara hade elva seniormatcher på tränarbänken ryckte både Bayer Leverkusen och Schalke 04 i Tedesco i somras. Den sistnämnde drog det längsta strået när 31-årige Tedesco blev den näst yngste tränaren – efter Nagelsmann - i Europas fem toppligor. Men jämförelserna med den forne tränarkollegan stör inte Tedesco nämnvärt.

- Det stör mig inte alls. Vi är båda unga, vi är båda från Hoffenheim och gick båda igenom samma tränarutbildning. Jag gillar Julian väldigt mycket, säger Tedesco.

Schalke 04 har de senaste decenniet varit en slumrande jätte som inte kommit i närheten av att nå upp till sin kapacitet, och i stället avundsjukt fått stirra på grannrivalen Borussia Dortmunds framgångar. Sedan vettvillingen Felix Magath ledde Schalke till en andraplats i Bundesliga 2010 har Die Königsblauen haft nio olika tränare. Ingen har stannat längre än två år.

Tedesco kommer in i ett svårt läge efter en misslyckad säsong där klubben förväntas återvända till toppen och lägga beslag på en Europaplats. Sportchefen Christain Heidel gjorde en stor prestigesatsning i fjol, när han satsade dyra pengar på att lösa Markus Weinzierl från Augsburg, men resultaten blev katastrofala. Schalke slutade elva i Bundesliga, hela 21 poäng efter Dortmund, och Weinzierl fick mottaga stor kritik framför allt för sin kommunikativa oförmåga, vilket fick bland annat Yevhen Konoplyanka att ilsket utpeka honom som en ”fegis” och slå fast att Schalke kommer åka ut om han får vara kvar i klubben.

Schalke tappade sin kanske bästa spelare i Sead Kolasinac till Arsenal i somras, men i övrigt har transferfönstret varit framgångsrikt. Lånespelare som Nabil Bentaleb och Konoplyanka köptes loss och Eintracht Frankfurts Bastian Oczipka, Nantes Amine Harit och Pablo Insua från Deportivo La Coruña anlände för att bredda och spetsa till truppen och på pappret ser Schalke 04 ut att ha fått ihop ett lovande gäng.

Tedesco har börjat implementera sin tränarfilosofi – som med blott elva mather i Erzegebirge Aue att gå på inte är särskilt tydlig för den breda publiken – och har fått beröm för sin pedagogiska förmåga. Han har också visat att han inte ryggar undan för tuffa beslut när han inför säsongen tog lagkaptensbindeln från rutinerade världsmästarbacken Benedikt Höwedes, som också bänkades i premiären.

Med 31-årige Tedesco har en vind av optimism blåst in i Gelsenkirchen för första gången på väldigt länge. Och Bundesligapremiären gjorde ingenting för att stilla vindarna. Schalke 04 stod för en väldigt kompetent – och okaraktäristiskt solid – insats i 2-0-segern hemma mot fjolårets sensationslag RB Leipzig där Die Königsblauen imponerade med hur trygga de såg ut i sin taktiska matchplan och defensiva organisation. RB Leipzig hade väldigt svårt att bryta igenom defensiven, samtidigt som Schalke var giftiga i omställningsspelet. Bentaleb gjorde första målet från straffpunkten innan Konplyanka fastställde slutresultatet till 2-0, framspelad av Amine Harit som precis som andra nyförvärvet Oczipka gjorde en fin match.

- Tränaren såg till att vi var fantastiskt välorganiserade, hyllade Leon Goretzka och målvakten Ralf Fährmann påstod att Tedescos matchplan var nyckeln till segern.

- Det här är bara början. Vi har fortfarande mycket att arbeta med. Varje tränare har sin egen filosofi och vi har inte haft särskilt mycket tid att anpassa oss till den här nya. Så allt är inte perfekt. Men om du slår RB Leipzig med 2-0 är det utan tvekan en väldigt bra start, säger Goretzka.

Det var bara den första matchen av 34 i Bundesliga och det finns ingen anledning att förhasta sig, men det finns en optimism i Schalke 04 som inte funnits där på väldigt länge och fotbollsvärlden börjar bli mer och mer nyfiken på vad 31-årige Domenico Tedesco har på gång. Han har i alla fall fått en bra start.

Det där var väl inte så svårt? Huddersfield har varit borta från den engelska högstadivisionen i 44 år, men den nederlagstippade nykomlingen har redan börjat göra avtryck i Premier League. Efter två omgångar står The Terriers på två segrar, fyra gjorda mål och noll insläppta. Men David Wagners mannar står med båda fötterna på marken. ”Vi har respekt. Vi vet varifrån vi kommer”, säger Wagner.

Allt är möjligt inom fotbollen, säger den glasögonbeprydde tysken med det gråsprängda skägget. Och just det där med att rucka på vad som faktiskt är möjligt är någonting som David Wagner specialiserat sig på. Han är mannen som införde ett tyskinspirerat, högintensivt presspel som tog The Championship på sängen. Som tog med sig hela spelartruppen till den svenska urskogen utan vare sig rinnande vatten, elektricitet, sängar – eller för den skullen fotbollar – för att svetsa samman laget. I stället för att slåss i botten, som alla förväntade sig, så tog lilla Huddersfield klivet upp i Premier League. Ändå är han mest känd för att vara bästa vän med Jürgen Klopp.

I inledningen av fjolårssäsongen, när Huddersfield fått den engelska fotbollspubliken att lyfta på ögonbrynen genom att vinna fem raka matcher och lägga beslag på förstaplatsen i The Championship, gjorde Wagner en intervju där han fick utrymme att förklara på vilket sätt han tagit sig an uppdraget att förändra Huddersfields identitet.

- Vi kallar det för Terriersidentiteten. Det är exakt den fotbollen jag älskar, den som är som en terrier. Vi är inte den största hunden, vi är en liten hund men vi är aggressiva, och vi är inte rädda. Vi gillar att mäta oss med större hundar. Vi är kvicka och mobila och är uthålliga. Vi ger aldrig upp. Den här lilla hunden har kampvilja, sa han med ett brett leende.

Och nog har The Terriers kampvilja. Fotbollen har förstås likheter med den som vännen Klopp – som Wagner spelade tillsammans med i Mainz och var reservlagstränare under i Borussia Dortmund - föredrar, men Wagner drar sig för att göra ”Heavy Metal”-jämförelsen som alltid görs när Klopps spelstil ska beskrivas. Men Wagner är sin egen man, och hans bedrifter borde vara tillräckligt för att han ska få ta klivet ut ur Klopps skugga.

Inför säsongen var Huddersfield kraftigt nederlagstippat. Ingen trodde på Huddersfield, förutom Wagner och hans spelartrupp, där han präntat in det halvklyschiga budskapet om att allt är möjligt inom fotbollen.

- Det säger jag ständigt till spelarna och nu är vi det levande beviset. Jag förväntade inte att vi skulle vara här, men vi får inte glömma att trots att vi nått två fantastiska resultat så är vi bara två matcher in i säsongen. Allt vi vill göra är att vara modiga i varenda match och det har vi gjort så här långt, säger Wagner.

Först var det Crystal Palace tur att chockas. Pang. 3-0 borta på Selhurst Park. I helgen var det Newcastles tur. Huddersfield-spelarna mottogs som hjältar när de anlände till arenan för den första hemmamatchen i den engelska högstaligan på 44 år. Trots att Newcastle mötte Huddersfield redan under fjolårssäsongen var The Magpies märkbart störda av hemmalagets intensiva presspel. Det var ingen match fylld med chanser, men när Newcastle-försvaret stod och slumrade klev nyckelspelaren Aaron Mooy, som var lagets viktigaste spelare på lån i fjol och som i somras värvades in permanent från Manchester City, fram. Australiensaren såg öppningen centralt och ett simpelt väggspel senare var han fri för att ta avslut precis utanför straffområdet. Newcastle-försvaret hann inte upp och täcka innan han curlade bollen in i det bortre hörnet.

- Det var ett ögonblick av magi från Aaron. Jag var väldigt nöjd med sättet vi försvarade ledningen på, men det är alltid viktigt att göra det första målet mot ett lag som är så svårt att bryta ner som Newcastle, sa Wagner.

Newcastle hade försvarat sig väl innan koncentrationen brast och Huddersfield tog ledningen, men de svartvitas offensiv lämnade mycket i övrigt att önska och The Terriers hade inga större problem att rida ut stormen och inkassera andra raka segern.

Alla förväntade sig att Huddersfield skulle bli något av en slagpåse i Premier League. Mooy, Elias Kachunga, Steve Muonié, Tom Ince, Rajiv van La Parra, Chris Löwe och Jonas Lössl är inga spelare som skrämmer slag på motståndet, men det finns en speciell sammanhållning och enighet hos The Terriers. Och alla köper David Wagners koncept och spelideal.

- Bossen har hela tiden sagt att vi inte har några begränsningar och det är en tanke vi alla står bakom. Det är fortfarande tidigt på säsongen, men vi har fått en fantastisk start. Men vi kan inte sväva iväg. Vi måste fortsätta arbeta hårt och försöka bli bättre, säger Mooy till Sky Sports.

Hur långt det räcker återstår att se, men Huddersfield hade inte kunnat drömma om en bättre start på Premier League-säsongen. Huddersfield må vara en liten hund, men alltjämt en hund som motståndarna får passa sig för.