”Ett kryss som smakar som en återkomst”, slog El Mercantil fast. Efter många, långa och svåra år spirar optimismen åter i Valencia efter Marcelinos ankomst till den apelsintäta staden på den spanska östkusten. 2-2-resultatet borta mot Real Madrid visar att det finns anledning att se ljust på framtiden för Los Ché.
Fotbollssäsongen är inte särskilt gammal, men jag tror mig redan ha hittat vad som kommer vara ett av mina absoluta favoritögonblick när de olika ligorna ska summeras i slutet av maj. Mitt under La Ligas premiärmatch mot Las Palmas springer Simone Zaza för att komma tillbaka på rätt sida i defensiven. Han är fokuserad och låter blicken scanna planen efter med- och motspelare. Men hans läppar rör sig omedvetet i takt med publikens skanderande.
¡Vamos! ¡Vamos mi Valencia! ¡Yo te llevo dentro de mi corazón!
Det var ett ögonblick utan signifikans, men jag fann det vansinnigt charmigt och oskyldigt. De senaste åren har det väldigt sällan funnits tillfällen för spelarna att sjunga med i Mestalla-publikens sånger. Valencia har varit en klubb på nedgång ända sedan det förödande beslutet att bygga en ny arena sammanföll med kollapsen av den spanska ekonomin och Valencia hamnade på andra sidan med skulder upp över öronen. Los Ché har försökt ta sig tillbaka till toppen sedan dess, utan att ens komma nära. När singaporianske Peter Lim köpte klubben för ett par år sedan och superagenten Jorge Mendes hivade in spelare efter spelare från hans stora stall spirade entusiasmen för en stund och på magen stod budskapet Junts Tornem – tillsammans tillbaka – som klubbens ambitiösa paroll. Den entusiasmen dog dock ut snabbt. Två veckor före jul förra året hade Cesare Prandelli fått nog och lämnade det snabbt sjunkande skeppet. Supportergruppen Ultras Yomus protesterade och attackerade spelarbussen på Ciudad Deportiva, träningsanläggningen i Paterna, och nedflyttningsstrecket kom allt närmare, samtidigt som klubbledningen med ägaren Peter Lim och presidenten Layhoon Chan höll sig på avstånd i Singapore. I stället för att undkomma mörkret såg Valencia ut att uppslukas av det.
Men två omgångar in av den nya La Liga-säsongen är stämningen helt annorlunda i Valencia. Det finns återigen ljus och optimism kring fotbollen i den vackra, apelsinfyllda staden på den spanska östkusten. 1-0-segern mot Las Palmas i premiären följdes upp av ett meriterande kryss borta mot självaste Real Madrid.
- Laget håller på att skapa en solid bas samtidigt som vi bygger en kollektiv lagkänsla som gör oss väldigt optimistiska inför framtiden, sa en nöjd Marcelino till Cadena Ser.
Det var inte bara en viktig poäng borta mot ett lag som ska vara Valencia övermäktigt. Det handlade också om hur poängen togs, i en match som utspelades i furiöst tempo och där Valencia med en tro och offensiv fick Real Madrid att vackla. Marco Asensio gav Real Madrid ledningen efter bara nio minuter på Santiago Bernabéu, vilket brukar vara ett tydligt tecken på varthän det barkar. Men inte den här gången. Valencia påminner redan om Marcelinos Villarreal med ett tätt, kompakt 4-4-2 där det går vansinnigt snabbt i omställningarna i båda riktningarna, och kontringarna tog Real Madrid på sängen gång på gång. Efter 18 minuter var det kvitterat när Valencia-produkten José Gayá hittade Valencia-produkten Toni Lato som spelade in till Valencia-produkten Carlos Soler, som satte bollen i nät. Med kvarten kvar att spela gav nyförvärvet från Inter, Geoffrey Kondogbia, ledningen med ett välplacerat skott från straffområdeslinjen. Fantastiske Asensio, Real Madrids superstjärna i vardande, kvitterade ett par minuter senare och både Los Blancos och Valencia hade chansen att avgöra i matchens döende sekunder, men 2-2-resultatet och insatsen var ytterligare tecken på att det finns genuina anledningar till optimism för Los Ché. ”De förlorade två poäng, men vann ett lag”, förkunnade en Valencia-tidning efter matchen.
- Jag är stolt över dem. Vi utmanade på en väldigt hög nivå och försökte hela tiden göra mål. Vi visade upp kollektiv vilja och laganda, entusiasm och ambition. Det finns solidaritet, organisation och mod. Vi är ett lag under uppbyggnad, men vi skapade mycket chanser här. Det här är bara vecka två, men vi lägger en stabil grund och så länge vi kan behålla den här ödmjukheten kan vi fortsätta växa, säger Marcelino.
Vad är det egentligen som har förändrats i Valencia? För det första så har Valencia för en gångs skull sett till att införskaffa en ordentlig tränare. Marcelino bråkade sig bort från Villarreal och det finns inga garantier för att det inte börjar skava även i den här delen av Valencia-regionen, men han är en tränare jag skattar oerhört högt. Han är nästan löjligt noggrann och hårt arbetande och han ställer enorma krav på sina spelare. Hans Villarreal var en svårforcerad omställningsmaskin och det är enligt den modellen han bygger sitt lag även denna gång. Den största förändringen tror jag dock finns på organisationssidan. Mitt största problem med Valencia de senaste åren har varit hur decentraliserad klubbledningen varit, och hur klubben saknat en långsiktig plan. Lim och Layhoon har varit i Singapore och i Valencia har det saknats fotbollskunniga personer som med auktoritet kunnat staka ut riktningen. Presidenten Amadeo Salvo och sportchefen Rufete fick lämna i en maktkamp förra sommaren och tränarna, den ena mindre lämpad än den andra, har avlöst varandra med ständige inhopparen Voro som interimtränare däremellan. Den här säsongen har Marcelino fått en vettig sportchef att arbeta tillsammans med i form av Mateu Alemany, som tidigare varit president i Mallorca, och Lim har gett duon större frihet. Alemany sköter transfersidan, men alla beslut går igenom Marcelino som har en tydlig bild av vad han vill göra. Fjolårssäsongen kantades av interna bråk inom spelartruppen och ett av Marcelino och Alemanys viktigaste mål under sommaren var att rensa upp och skapa rätt grupp för att ta Valencia framåt.
- För att vända den negativa pendeln var vi tvungna att göra oss av med några. För att undvika att historien ska upprepa sig var vi tvungna att agera, vilket vi gjort, sa Marcelino.
Diego Alves, Enzo Pérez, Álvaro Negredo rensades ut. Mathew Ryan och Pablo Piatti lämnade samtidigt som man lät duktige João Cancelo lämna för Inter. Samtidigt har man fått in Gabriel Paulista, Neto, Fabián Orellana, Geoffrey Kondogbia och Jeison Murillo att ackompanjera egna talanger som Carlos Soler, José Gayá och Toni Lato.
Murillo och Kondogbia hade bara varit i klubben en knapp vecka, men var ändå strålande mot Real Madrid. Murillo gav defensiven auktoritet och Kondogbia, trots missen som föranledde Asensios ledningsmål, var en jätte på tvåmannamittfältet bredvid Dani Parejo och tvåvägsmittfältaren visade att den där talangen som gjorde honom så uppmärksammad för ett par år sedan minsann fortfarande bor där inom honom. Dani Parejo har varit i klubben sedan 2011 och tillhör veteranerna. Hans tid i klubben har kantats av kontroverser och flera tränare har velat knuffa honom ut ur klubben, men Marcelino har tagit den passningsskicklige mittfältaren till sig och gett honom kaptensbindeln. Parejo ser ut att ha vuxit upp och tagit sig an uppgiften.
- Dani är ledaren av det här laget. Det är inte på grund av att han är den som pratar, utan på sättet han agerar, säger Marcelino.
Transferfönstret är alltjämt öppet och Alemany jobbar hårt på att få in ytterligare förstärkningar inför säsongen. Portugisiske jättetalangen Gonçalo Guedes väntas bli klar i samma stund som Kylian Mbappé presenteras för PSG och Valencia försöker även få loss Manchester Uniteds brassebelgare Andreas Pereira, som gjorde en fin säsong i Granada i fjol.
- Vi måste få in minst två spelare till. Tiden börjar rinna ut och vi är begränsade av hur marknaden fungerar, men vi måste värva minst två. Guedes är en av spelarna vi tittar på och de kommande timmarna blir viktiga, eftersom vi kommer få veta om han kommer vara en del av dealen för Mbappé och om PSG är villiga att låta honom lämna, säger Alemany till Movistar.
Säsongen är bara två omgångar gammal och är det någonting man lärt sig om Valencia så är det att inte ropa hej för tidigt. Men den här starten och gruppen som Marcelino och Alemany håller på att sätta ihop är nog för att ge supportrarna genuina anledningar att vara optimistiska. Efter de många, långa och svåra åren kanske det till slut börjar se lite ljusare ut för Valencia.
@Jimmyewertsson
