• Hem
  • Jimmy Ewertsson
  • Jimmy Ewertsson

VM 2018: Här är alla länders storstjärnor - GRUPP E till H

Vi har sedan några dagar tillbaka vänt blad till 2018 och nu är vi officiellt inne i VM-året. Endast 160 dagar återstår innan Ryssland och Saudiarabien sparkar igång fotbolls-VM 2018 på Luzhniki-stadium i Moskva. 

Kalenderbytet innebär också att den här bloggen genomgår en transformation från en spretig och bred internationell fotbollsblogg till att under det kommande dryga halvåret bli en dedikerad VM-blogg. Här ska ni helt enkelt kunna läsa allt om VM 2018, både inför och under mästerskapet. Vi kickar igång VM-bloggåret med att ta en titt på vilka spelare som man ska hålla ett extra öga på i alla de 32 deltagande lagen. Här är alla länders storstjärnor, grupp för grupp och land för land:


GRUPP E: 

Brasilien: Neymar

Neymar bär hela Brasiliens hopp på sina späda axlar och är den självklara storstjärnan i Tites imponerande A Selecao. 25-åringen, som flyttade från Barcelona till PSG i somras, har gjort imponerande 52 mål på 80 landskamper och även om det som ett starkt och välbalanserat kollektiv Brasilien dominerade det sydamerikanska VM-kvalet så är det till Neymar brassarna tittar när det krävs det lilla extra. Neymar utgick ofta från en position till vänster och gjorde sex mål i kvalet. Det kan ibland lite för mycket "show" på bekostnad av effektivitet från Neymars sida, särskilt i matcher där Brasilien är det uppenbart bättre laget, men om Brasilien ska lyckas revanschera sig från fiaskot på hemmaplan för fyra år sedan kommer Tite behöva en Neymar i absolut toppslag. Och då får man showen på köpet. 

Schweiz: Granit Xhaka
Granit Xhakas karriär sedan flytten från Bundesliga till Premier League har varit långt ifrån spikrak, men den defensiva mittfältaren har ändå slagit sig in i Arsène Wengers startelva. Xhaka är vital även i Vladimir Petkovics lag, där han tillsammans med Xherdan Shaqiri, Ricardo Rodriguez, Fabian Schär och Stephan Lichtsteiner och utgör en stabil ryggrad för Schweiz.

Costa Rica: Keylor Navas
Costa Rica var en av de största sensationerna för fyra år sedan, när man tog sig till VM-kvartsfinal. Sedan dess har Jorge Luis Pinto ersatts av Óscar Ramírez på förbundskaptensposten och man visade under kvalet att man alltjämt har mycket kvar att ge genom att kvalificera med två matcher kvar att spela. Ramírez har fortsatt att bygga vidare på den framgångsrika 5-4-1-uppställningen med stor defensiv soliditet framför lagets enda storstjärna: Real Madrids Keylor Navas. Navas var fantastisk i VM i Brasilien och han måste vara i samma form igen om Costa Rica ska ha några förhoppningar om att skrälla igen.

Serbien: Nemanja Matic
Lagkaptenen Branislav Ivanovic och Manchester Uniteds mittfältare Nemanja Matic är med sin rutin lagets två stöttepelare. Det finns dock alla möjligheter att duon kommer överglänsas av Lazios stjärnskott Sergej Milinkovic-Savic. 22-åringen som kombinerar fysik med teknik har gått från klarhet till klarhet i Serie A och ryktas nu vara föremål för intresse från världens största fotbollsklubbar. Milinkovic-Savic spelade minimal roll i kvalet men med förbundskaptensbytet, där Mladen Krstajic ersatte Slavoljub Muslin trots kvalframgången, finns det alla möjligheter att Milinkovic-Savic slår sig in i laget lagom till VM drar igång

GRUPP F:

Tyskland: Toni Kroos
Tyskland dansade sig i vanlig ordning med lätthet igenom VM-kvalet med idel segrar och imponerande 43-4 i målskillnad i den relativt enkla gruppen. Thomas Müller och Sandro Wagner var Tysklands främsta målskyttar i kvalet med fem baljor var men är det någonting som Joachim Löws Die Nationalmannschaft sticker ut med så är det deras enorma bredd, vilket de inte minst visade under förra sommaren när man vann både Confederations Cup och U21-EM, trots att man lämnade flera storstjärnor hemma. Real Madrids mittfältare Toni Kroos har dock etablerat sig som en nyckelspelare i Jogi Löws lag och Kroos lär vara en av få spelare som kan känna sig relativt säker på en plats i startelvan.

Mexiko: Hirving Lozano
Supertalangen Hirving Lozano har tagit Europa med storm sedan han lämande Pachuca för att ta sig an Eredivisie med PSV Eindhoven. "Chucky", som han kallas, har varit strålande och gjort hela elva mål på 16 matcher från sin position på offensivt mittfält vilket initierat rykten om att 22-åringen redan kan vara redo för större uppgifter. Mexiko dominerade i kvalet och säkrade VM-platsen med tre omgångar kvar.

Sverige: Emil Forsberg
Mycket av Sveriges stjärnglans försvann i samma stund som Zlatan Ibrahimvovic lade ner landslagskarriären och under Janne Anderssons ledning har Sverige återigen etablerat sig som ett svårslaget kollektiv som i det imponerande kvalet gjort det till en vana att ställa till det för större nationer, vilket insatserna mot Frankrike, Holland, Portugal och inte minst i playoff-spelet mot Italien var tydliga tecken på. Det är kollektivet som är Sveriges styrka, men om vi måste prata stjärnor så råder det inga tvivel om att det är Emil Forsberg som är mannen som kommer stå i centrum. Forsberg är en av Bundesligas bästa spelare och producerar mängder med poäng för RB Leipzig och han kommer garanterat vara spelaren Sverige sätter sitt största hopp till i offensiven.

Sydkorea: Heung-Min Son

Heung-Min Son har varit i strålande form för Tottenham den här säsongen och haft en nästintill osviklig förmåga att dyka upp och göra viktiga mål. Son har gjort tio mål och tre assist redan. Sydkoreas väg till Ryssland var krokig och platsen säkrades först genom en tät 0-0-match mot Uzbekistan i den sista matchen, när Syrien misslyckades med att besegra Iran vilket gav Sydkorea den sista platsen. Sydkorea kommer behöva Son i slag för att ta sig ur en klurig grupp.


GRUPP G: 

Belgien: Kevin De Bruyne
Roberto Martinez har ett fantastiskt spelarmaterial till förfogande med spelare som Eden Hazard, Thibaut Courtois, Toby Alderweireld, Jan Vertonghen och Romelu Lukaku. Hazard är det största namnet, men den här säsongen har han fått se sig överglänst av sin landsman Kevin De Bruyne i Manchester City. De Bruyne har fortsatt att utvecklas under Pep Guardiolas ledning och varit Citys bästa spelare den här säsongen. Han kommer bli en absolut nyckelspelare för De röda djävularna. 

Panama: Roman Torres
Panama kvalificerade sig för sitt första VM-slutspel någonsin när USA misslyckades att besegra Trinidad & Tobago. Roman Torres gjorde det avgörande målet när Panama säkrade VM-platsen genom att besegra Costa Rica och den 31-årige Seattle Sounders-mittfältarens ledaregenskaper kommer bli vitala för Panama.

Tunisien: Aymen Abdennour
Aymen Abdennour har haft en tung säsong i Ligue 1 och Marseille-mittbacken togs ut av L'Equipe i säsongens flopplag under den första säsongshalvan. Abdennour är dock rutinerad med sina 57 landskamper och kommer vara spelaren Tunisien lutar sig mot i defensiven. En annan spelare att hålla ögonen på är Youssef Msakni, som var viktig i kvalspelet.

England: Harry Kane
Jag är så trött på att prata om kalenderår och dess betydelse för fotbollen. Ja, det är en representation för hur en spelare presterat, men en fotbollssäsong spelas från augusti till maj, inte från januari till december. Harry Kanes 39 Premier League-mål, vilket slog Alan Shearers rekord, och 55 totalt under 2017 - fler än någon annan i världen - säger ändå mycket om vilken nivå han presterar på för tillfället. Kane presterar på stadig basis i världens kanske tuffaste liga och kan göra mål på precis alla sätt. Englands eventuella framgångar i Ryssland hänger på att Kane bibehåller den målformen han är i för tillfället.


GRUPP H:

Polen: Robert Lewandowski
Bayern München-anfallaren var hela det europeiska VM-kvalets främsta målskytt med sina 16 baljor. Lewandowskii fortätter att producera mål för Bayern, där han gjort 15 mål på 16 matcher så här långt under säsongen, och är redan Polens främsta målskytt genom tiderna. Han fyller dock 30 i år och det här kan vara sista gången de polska fansen får chansen att uppleva honom i ett VM-slutspel.

Senegal: Sadio Mané
Sadio Mané fick se sig besegrad av lagkamraten Mohamed Salah i kampen om att tituleras Afrikas bästa spelare 2017, men att han slog Pierre-Emerick Aubameyang visar vilket fint år han har bakom sig. Mané har presterat på en oerhört hög nivå sedan han kom till Liverpool och med sina 48 landskamper tillhör han Senegals mest rutinerade spelare. Senegal har ett bra lag med Napolis Kalidou Koulibaly, Idrissa Gueye, Cheikhou Kouyaté, Diafra Sakho och Moussa Sow och bör kunna utmana i en på förhand öppen grupp. 

Colombia: James Rodríguez
James Rodríguez fick sitt stora genombrott på den internationella fotbollsscenen under VM 2014, när den offensive mittfältaren var i fantastisk form och ledde Colombia till kvartsfinal. Rodríguez fick ta emot guldbollen för sina sex baljor och belönades med en flytt till Real Madrid. James Rodríguez lyckades aldrig riktigt få till det i Real Madrid men har flyttat till Bayern München inför den här säsongen där han försöker bygga upp formen till sommarens VM-slutspel. 

Japan: Maya Yoshida 
Tekniska spelfördelare som Keisuke Honda och Shinji Kagawa har haft svårt att finna plats i Vahid Halilhodzics Japan. Halilhodzic har förändrat Japans spelstil från den bollinnehavsinriktade fotboll man spelat de senaste åren till en mer kontringsbaserad stil, där Kagawa och Honda inte riktigt tagit plats. Southamptons Maya Yoshida är dock ständigt närvarande som nyckelspelare i mittlåset. 


Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

VM 2018: Här är alla länders storstjärnor - GRUPP A till D

Vi har sedan några dagar tillbaka vänt blad till 2018 och nu är vi officiellt inne i VM-året. Endast 160 dagar återstår innan Ryssland och Saudiarabien sparkar igång fotbolls-VM 2018 på Luzhniki-stadium i Moskva. 

Kalenderbytet innebär också att den här bloggen genomgår en transformation från en spretig och bred internationell fotbollsblogg till att under det kommande dryga halvåret bli en dedikerad VM-blogg. Här ska ni helt enkelt kunna läsa allt om VM 2018, både inför och under mästerskapet. Vi kickar igång VM-bloggåret med att ta en titt på vilka spelare som man ska hålla ett extra öga på i alla de 32 deltagande lagen. Här är alla länders storstjärnor, grupp för grupp och land för land:

GRUPP A:

Ryssland: Igor Akinfeev
Ryssland var direktkvalificerat till VM i egenskap av värd och är det lägst rankade laget av alla 32 länder med sin 65:e placering på Fifas världsranking. Stanislav Cherchesov kommer behöva förlita sig på sin veteranmålvakt Igor Akinfeevs rutin för att leda laget. 31-årige Akinfeev har spenderat hela sin karriär i CSKA Moskva och har gjort över hundra landskamper för Ryssland.

Saudiarabien: Mohammad Al-Sahlawi
Den 30-årige Al Nassr-anfallaren Mohammad Al-Sahlawi var instrumental när Juan Antonio Pizzi - som ersatte Edgardo Bauza som i sin tur ersatte Bert van Marwijk under ett stökigt kval - ledde Saudiarabien till VM för första gången sedan 2006. Al-Sahlawi gjorde hela 16 mål i kvalet. 

Egypten: Mohamed Salah
Mohamed Salah har tagit Premier League med storm och har varit helt fenomenal för Liverpool sedan sommarflytten till Roma. 28-åringen är den klarast lysande stjärnan även för Egypten och det var han som sköt Egypten till VM i Ryssland när han under enorm press förvaltade en straff i sista minuten av kvalet mot Kongo, vilket tog Egypten till VM för första gången på 28 år. 

Uruguay: Edinson Cavani
Hugget som stucket mellan Luis Suárez och Edinson Cavani om vem som är det här uruguayanska lagets stora stjärna, men efter den säsong Cavani haft för Paris Saint-Germain i Ligue 1 är det svårt att bortse från den långhårige anfallaren. Cavani har gjort 19 mål på 18 matcher i Frankrike och var också hela Sydamerikas främsta målskytt i kvalet när han gjorde tio mål. 


GRUPP B:

Portugal: Cristiano Ronaldo
Det var mäktiga bilder när en skadad Cristiano Ronaldo från den tekniska zonen coachade och hejade sitt lag fram till EM-guld mot Frankrike 2016. Den här sommaren hoppas dock portugiserna ha sin storstjärna på planen. Cristiano Ronaldo och hans Real Madrid har en lite tuffare säsong i ligaspelet, men hans prestationer i Champions League visar att han minsann inte tappat näsan för mål. Ronaldo har förändrats som spelare genom åren, från en lurig och vindsnabb ytter till en nästintill renodlad killer till målskytt, men de två senaste årens Ballon d'Or-vinnare har fortfarande mycket kvar att ge på den internationella scenen vilket han inte minst visade genom att smälla dit hela 15 mål i kvalet. 

Spanien: David De Gea
Gerard Pique, Sergio Ramos, Sergio Busquets, Isco, Andrés Iniesta, David Silva... Take your pick! La Roja kryllar av världsklasspelare och Julen Lopeteguis lag imponerade stort i kvalet när man med lätthet vann Grupp G efter endast ett poängtapp och tre insläppta mål på de tio matcherna. Med världens bästa målvakt mellan stolparna finns förstås en stabil grund att bygga på för Spanien. David De Gea kan på egen hand vinna matcher åt sitt lag, vilket han visar var och varannan vecka i Manchester United. 

Marocko: Hakim Ziyech
Eleganten Herve Renard har tagit Marocko till VM för första gången på 20. Juventus Medhi Benatia är Marockos lagkapten och ledare och mittbacken har haft en väldigt fin säsong i Serie A. Offensivt hänger dock mycket på Hakim Ziyech, som gjort sju mål på 13 landskamper, och som tagit stora kliv sedan han flyttade till Ajax där han gjorde det väldigt bra under Peter Bosz ledning. 

Iran: Sardar Azmoun
23-årige Sardar Azmoun, till vardags i Rubin Kazan, attraherade intresse från flera större europeiska klubbar när han gjorde entré på den internationella scenen med Rostov i Champions League. Azmoun har visat framfötterna även i kvalet och var Irans främsta målskytt med elva gjorda mål.


GRUPP C:

Frankrike: Paul Pogba
Frankrike tillhör förhandsfavoriterna till VM, trots att man inte alltid imponerade i kvalet. Didier Deschamps har en uppsjö av talanger och etablerade spelare till sitt förfogande och det är hugget som stucken mellan vem av Antoine Griezmann och Paul Pogba som klassas som Les Blues allra största stjärna. Pogba har en högstanivå som få i världsfotbollen kan mäta sig med och de franska framgångarna kommer till stor del hänga på mittfältselegantens form under sommaren. Pogba har haft lite problem med skador och avstängningar men när han spelat har Pogba oftast varit strålande för Manchester United. 

Australien: Tim Cahill
Tim Cahill är vid 37 års ålder fortfarande Australiens största stjärna och den huvudstarke anfallaren spelade en nyckelroll när The Socceroos tog sig till sitt fjärde raka VM-slutspel. Cahill gjorde elva mål i kvalet, inklusive två vitala mål i Australiens returseger mot Syrien. Cahill har dock fått sällskap av Aaron Mooy när man talar om Australiens stjärnor och Huddersfield-mittfältaren har hanterat klivet från Championship till Premier League på ett imponerande vis och bevisat att han absolut håller på den nivån. 

Peru: Paolo Guerrero
Peru tog sig till VM genom att besegra Nya Zeeland i playoff och Ricardo Gareca har genom att plocka in en del yngre spelare fått Peru att spela en sevärd bollinnehavsbaserad fotboll med en solid ryggrad. 33-årige Paolo Guerrero, som tidigare spelat i bland annat Bayern München och Hamburg, är dock alltjämt en absolut nyckelspelare för Gareca och gjorde sex mål i kvalspelet. 

Danmark: Christian Eriksen
Christian Eriksen är Skandinaviens bästa fotbollsspelare och var i fenomenal form när han ledde Danmark till VM genom att göra hela elva mål från sin mittfältsposition - inklusive tre vitala mål i playoff-spelet mot Irland. Eriksen har fortsatt att utvecklas säsong efter säsong sedan han anlände till England och han är sedan länge en av de absolut viktigaste spelarna för Mauricio Pochettinos Tottenham, där han ligger bakom mycket av Spurs offensiv.


GRUPP D:

Argentina: Lionel Messi
Paulo Dybala, Sergio Agüero, Ángel di María, Gonzalo Higuaín i all ära, men det råder inga som helst tvivel om att det är Lionel Messi som La Albiceleste kretsar kring. För att vara ett lag med så oerhört mycket offensiv kvalitet är det nästan löjligt hur beroende Argentina är av bra prestationer från Barcelona-stjärnans sida. Argentina hade ett mardrömskval och var nära att missa VM, men när det behövdes som mest klev Messi fram och på egen hand sköt Argentina till VM med ett hattrick i avgörande matchen borta mot Ecuador på hög höjd. Jorge Sampaoli, som var Argentinas fjärde förbundskapten under kvalet, får nu lite tid på sig att sätta sin prägel på laget men han kommer behöva Messi i toppslag om man ska ha några förhoppningar om att utmana om medaljerna. Messi kommer fylla 31 under VM och det finns en risk för att det här är det sista VM-slutspelet vi får se med Messi i den form han varit i under säsongen.

Island: Gylfi Sigurdsson
Alla älskar Gylfi. Island överträffade sig själva genom att som minsta nation någonsin kvalificera för ett VM-slutspel och Heimir Hallgrimsson har bevisar att det finns ett liv på ön även efter Lars Lagerbäck, som ledde Island till sådana framgångar i EM 2016. Det råder inget tvivel om att det är Evertons Gylfi Sigurdsson som är Islands främsta fotbollsspelare och även om det är kollektivet och den defensiva strukturen som lagt grunden för Islands framgångar så är det Sigurdsson som kan göra det där lilla extra.¨

Kroatien: Luka Modric
Luka Modric har hunnit fylla 32 år, men den eleganta spelfördelaren tycks bara bli bättre med åren. Modric är Real Madrids kanske bästa spelare och Los Blancos bultande hjärta på det centrala mittfältet när han med sin spelförståelse, lugn och fina fötter dikterar spel. Han får allt att se så oerhört enkelt ut när han på lätta fötter trippar sig igenom motståndarnas lagdelar. Modrics popularitet har minskat rejält i hemlandet för hur han hållit Zrdravko Mamic, kroatisk fotbolls mest hatade man, bakom ryggen. På planen finns det dock ingen som ens kommer i närheten av Modrics kvalitet.

Nigeria: John Obi Mikel
Nigeria blev första afrikanska lag att kvalificera för VM och Nigeria har ett väldigt intressant lag med spealre som Wilfred Ndidi, Ahmed Musa, Henry Onyekuru, Kelechi Iheanacho, Victor Moses och Alex Iwobi. Lagkapten John Obi Mikel är dock alltjämt en av lagets absolut viktigaste spelare. 30-åringen huserar numera i kinesiska Tianjin Teda och han spelar en viktig roll i Nigerias solida defensiv. 

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Sammanfattning: Årets fotbollshändelser 2017 - del 2

Ännu ett fotbollsår är till ända. Även om det fortfarande återstår några härliga matcher att sätta tänderna i passar jag på att sammanfatta fotbollsåret 2017. Jag minns mycket, men har glömt ännu mer. Vi blandar högt och lågt, håller det högst personligt och mestadels med glimten i ögat. Utan någon större struktur eller logik, här är årets fotbollshändelser 2017:

Årets bragd 2: Janne Anderssons svenska landslag

Sverige slutade före Nedeländerna i kvalet, besegrade Holland och slog ut Italien i playoff. Vad Party-Janne Anderssons begränsat obegränsade kollektiv till landslag åstadkommit är ingenting annat än en bragd.

Årets ligasegrare: Monaco

Efter fyra säsonger på den franska tronen avsattes rika, mäktiga Paris Saint-Germain av Leonardo Jardims ungdomliga, underhållande Monaco när spelare som Radamel Falcao, Kylian Mbappé, Fabinho, Timoué Bakayoko och Bernardo Silva skög monegaskerna till titeln innan klubben länsades i somras.

Årets äntligen: Feyenoord

Väntan var nästan olidligt lång, men för första gången sedan 1999 kröntes Feyenoord till Eredivisie-mästare efter att veteranen Dirk Kuyt gjort hattrick i 3-1-segern mot Heracles i den avslutande ligaomgången.

Årets målvakt: David de Gea

Ederson har varit lysande sedan flytten till Manchester City och Jan Oblak fortsätter att vara strålande för Atlético Madrid, men i min bok finns det ingen bättre målvakt i världen än Manchester Uniteds David de Gea. De Gea har slipat bort alla sina svagheter och är den tryggaste sista utpost som José Mourinho kan ha. De Gea gör sällan några misstag och han kan på egen hand vinna matcher åt United, vilket insatsen mot Arsenal tidigare den här månaden bara var ytterligare ett exempel på.

Årets försvarare: Milan Skriniar

Vilket 2017 Milan Skriniar haft. Så sent som i januari 2016 höll mittbacken till i en undanskymd tillvaro i slovakiska MSK Zilina och få hade någonsin hört talas om honom. Sedan flytten till Sampdoria i januarifönstret i fjol har karriären gått spikrakt uppåt. Skriniar var strålande i Sampdoria och blev en nyckelpjäs i Marco Giampaolos lag. När han i somras värvades till Inter skickade många Nerazzurri-supportrar avundsjuka blickar mot den rödsvarta delen av Milano, där Milan lagt beslag på Juventus Leonardo Bonucci, men efter ett halvår med Skriniar finns det ingen som ångrar värvningen. Skriniar har varit lysande under den första säsongshalvan och blivit den försvarsjätte som Inter och Luciano Spalletti byggt defensiven på. Han är dessutom bara 22 år gammal. Milan Skriniar kan bli precis hur bra som helst.

Årets mittfältare: Kevin de Bruyne

Vilket geni. Kevin de Bruyne var strålande i Wolfsburg, men under Pep Guardiolas ledning har han tagit klivet upp till nästa nivå och blivit Manchester Citys viktigaste spelare. Det finns få fotbollsspelare i världen som är bättre än belgaren.

Årets anfallare: Harry Kane

Harry Kane signade ut från 2017 med sitt åttonde hattrick för säsongen när Tottenham körde över Southampton med 5-2. Kanes 56 mål på 52 matcher för Spurs och England under 2017 gör honom till den främsta målskytten i Europas fem toppligor före Lionel Messi (54 mål på 6 4 matcher), Cristiano Ronaldo (53 på 60), Edinson Cavani (53 på 62) och Robert Lewandowski (53 på 55).

Årets målkung: Anton Weman

Vem sa att allt fokus måste ligga på den internationella fotbollen? I de regionala serierna blev Anton Weman hela Örebros skyttekung när han smällde in 38 baljor på 22 matcher när lilla Ervalla SK säkrade en Division 4-plats.

Årets mest urspårade: Transfersummorna

Paul Pogba blev världens dyraste fotbollsspelare när han värvades tillbaka till Manchester United för 89 miljoner pund. Övergångssumman kritiserades och José Mourinho ådrog sig i vanlig ordning uppmärksamhet för anmärkningsvärda uttalandet när han hävdade att summan snart kommer anses liten. ”Nästa sommar kommer några spelare med hälften av hans kvalitet kosta samma summa eller mer”, hävdade portugisen. Och han har fått rätt. 2017 har varit året då transfersummorna eskalerat fullständigt. Neymar kostade 2,2 miljarder, Ousmané Dembélé dryga en miljard och igår blev Virgil van Dijk tidernas dyraste försvarsspelare när Liverpool betalade nära 840 miljoner för att värva holländaren från Southampton. Vansinniga summor. Och värre kommer det bli.

Årets tränare: Maurizio Sarri

Zinedine Zidane vann La Liga och den andra raka Champions League-titeln, Pep Guardiola har gjort Manchester City till en oslagbar segermaskin under första halvan av 2017-18 och Leonardo Jardim bröt PSG:s dominans. Men det här ska ju vara en personlig lista. Och personligen är jag så oerhört imponerad av vad Maurizio Sarri håller på med i Neapel. Sarri har inte samma medel att arbeta med som hans konkurrenter, ändå har han gjort Napoli till en genuin titelutmanare genom att stadigt förbättra de spelarna han har till förfogande. Dessutom når Napoli sina resultat genom att spela Europas bästa och mest sevärda fotboll.

Årets talang: Kylian Mbappé

Det går inte att komma ifrån Kylian Mbappé när vi talar om årets talang. För ett drygt år sedan var Mbappé mer eller mindre helt okänd. Mbappé, som växt upp i Paris förorter, slog sig in i Monacos startuppställning på Valere Germains bekostnad och sedan dess har hans klättring till den absoluta fotbollseliten gått i rekordfart. 21 mål och åtta assist i Ligue 1 och Champions League ledde honom in i Didier Deschamps franska landslag och övertygade PSG att betala miljardbelopp för att hämta hem honom till Paris. I PSG-tröjan har succén bara fortsatt och Mbappé har gjort 12 mål och 11 assist som del i anfallstrojkan med Neymar och Edinson Cavani. Och grabben fyllde 19 för åtta dagar sedan.

Årets spöke: Panamas ghost goal

Den var ju inte ens nära. Bollen träffade stolpen, men var i ärlighetens namn aldrig nära att passera mållinjen, men Panamas kvitteringsmål mot Costa Rica i CONCACAF:s VM-kval godkändes och i minut 88 kunde Roman Torres 2-1-mål skicka Panama till VM för första gången.

Årets förälskelse: Lorenzo Pellegrini

En fotbollssäsong medför ofta en hel drös förälskelser, stora som små, men en spelare jag verkligen tagit till mitt hjärta 2017 är italienaren Lorenzo Pellegrini. Pellegrini var strålande i Eusebio Di Francescos Sassuolo och jag fick verkligen upp ögonen för den mångsidige mittfältaren när jag på plats på Stadio Olimpico såg honom dominera för Italiens U21-lag. Pellegrini värvades tillbaka till Roma, där han spenderade sina ungdomsår innan han 2015 lämnade för Sassuolo, och den långe, kloke och bollbegåvade mittfältaren har fortsatt sin utveckling i huvudstaden.

Årets tupp: Andrea Belotti

Il Gallo, Andrea Belotti, gjorde 26 mål och 7 assist i Serie A under fjolårssäsongen, men har haft desto svårare med målskyttet i år där skador gäckat Torinos urkraft till anfallare. Hittills har det bara blivit fyra mål på 15 framträdanden för 24-åringen, som lär hoppas att 2018 blir bättre.

Årets uppryckning: Valencia

Valencia är tillbaka på allvar under Marcelinos ledning. Truppen fick sig en ombyggnation under sommaren när gammalt och grinigt kastades ut för ungt och nytt och nu spriar återigen någon form av optimism i Valencia, som firar nyår som tabelltrea, före bland annat Real Madrid och nu ska till och med Nuevo Mestalla, arenafiaskot som stått halvklar sedan 2009, byggas klart. Los Ché-supportrarna hoppas på att 2018 medför ännu fler goda nyheter för Valencia.

Årets grinigaste: José Mourinho

Manchester United är bättre än i fjol, men inte i närheten av tillräckligt bra för att utmana om Premier League-titeln och José Mourinho är lika grinig som bara José Mourinho kan vara, när han kommer med det ena bisarra utspelet efter det andra.

Årets match: Manchester City – Monaco

Wow, vilken match det var. Manchester City kom tillbaka från underläge två gånger om hemma mot Monaco för att säkra en 5-3-seger som där och då kändes tillräcklig för att ta City vidare i Champions League. Så blev dock inte fallet, Monaco vann returen med 3-1 och tog sig till kvartsfinal på bortamål.

Årets comeback: Barcelona – PSG

PSG var ju klart för kvartsfinal efter överkörningen i det första mötet i Paris, där man vann med 4-0 på Parc des Princes. Men returen blev den mest spektakulära av fotbollsmatcher. Luis Suárez gav Barcelona ledningen direkt i matchinledningen och PSG-spelarna hade nerverna utanpå kläderna på Camp Nou. När Lionel Messi gjorde 3-0 efter 50 minuter såg comebacken möjlig ut, men drygt tio minuter senare släckte Edinson Cavani hoppet med sitt reduceringsmål. Barcelona var plötsligt tvungna att göra ytterligare tre mål under den avslutande halvtimmen, vilket kändes osannolikt. Så var det inte. Neymar gjorde 4-1 i 88:e, 5-1 på straff i 91:a och i 95:e sköt Sergi Roberto Barcelona vidare med sitt 6-1-mål. Galen tillställning.

Årets utbrott: Daniele De Rossi

Daniele De Rossi vägrade att värma upp när Italien jagade seger och en VM-plats mot Sverige på San Siro. ”Vad fan ska jag in och göra? Vi behöver inte spela oavgjort, vi behöver vinna”, fångades en ilsken De Rossi säga till en av Italiens tränare samtidigt som han pekade på Napoli-stjärnan Lorenzo Insigne. Insigne kom dock inte in, vilket Ventura kritiserades kraftigt för, och efter matchen klev De Rossi in på Sveriges spelarbuss för att gratulera svenskarna och be om ursäkt för sitt och lagkamraternas beteende, samt för att fansen buat under Sveriges nationalsång.

Årets farfar: Paulo Dybala

Paulo Dybalas farfar bär alltså det smått fantastiska förnamnet Boleslaw. Magiskt.

Årets revansch: Paulinho

Utskrattad efter fiaskot i Tottenham flydde Paulinho till Kina och alla trodde att brassemittfältarens karriär i Europa därmed var över. Men efter att Paulinho klivit fram som en nyckelspelare i Tites brasilianska landslag valde Barcelona att satsa på brassen och Paulinho har under hösten varit väldigt bra på Ernesto Valverdes mittfält och bidragit med sex mål.

Årets storfot: Mikel Oyarzabal

Real Sociedads vänsterytter Mikel Oyarzabal, som går under smeknamnet ”Bigfoot” för sina båtar till fötter i storlek 47, debuterade redan under David Moyes ledning men slog sig in i La Real under Eúsebio Sacristán och den här säsongen har 20-åringen fortsatt sin utveckling. Han debuterade i Spaniens landslag redan som 19-åring och den här säsongen har den tekniske yttern med det kraftfulla skottet gjort åtta mål och spelat fram till ytterligare fyra. La última perla de la joya de la Real, skrev katalanska Sport i början på året. Storfoten har fortsatt på den inslagna vägen och nu kopplas han redan samman med en framtid utanför Anoeta.

Årets slöseri: Milan

Milans extravaganta spenderande under sommaren kunde inte ha slagit mer fel. Kina-pengarna skulle föra Milan åter till toppen men få av de tio nya spelarna har imponerat och Milan återfinns först på elfte plats i Serie A, där Rino Gattuso ersatt sparkade Vincenzo Montella på tränarbänken utan några större förbättringar. Milan tog en grov chansning som spendarade så vitt och brett på nyförvärv, varav många inte varit i närheten av att leva upp till sina prislappar, och nu riskerar I Rossoneri att betala dyrt för det misstaget.

Årets mest avskydde: Giampiero Ventura

Giampiero Ventura är universalt avskydd i Italien efter fiaskot när Gli Azzurri missade VM efter playoff-förlusten mot Sverige. Han är förvisso till åren, men chansen att Ventura kommer få ett nytt jobb på hemmaplan är nog minimal och han gör nog bäst i att undvika de italienska gatorna ett tag. Det här glömmer inte italienarna i första taget.

Vad minns ni bäst från fotbollsåret 2017?

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Sammanfattning: Årets fotbollshändelser 2017 - del 1

Ännu ett fotbollsår är till ända. Även om det fortfarande återstår några härliga matcher att sätta tänderna i passar jag på att sammanfatta fotbollsåret 2017. Jag minns mycket, men har glömt ännu mer. Vi blandar högt och lågt, håller det högst personligt och mestadels med glimten i ögat. Utan någon större struktur eller logik, här är årets fotbollshändelser 2017:

Årets jordbävning: Perus supportrar när de blev klara för VM

Peru är förvisso inte främmande för seismiska aktiviteter, men att en fotbollsmatch orsakar en jordbävning överraskade Perus geofysiska institut och fick Sismologia Chile att skicka ut jordbävningsvarningar i Lima när Jefferson Farfán nätade i den 27:e minuten av playoff-matchen mot Nya Zeeland som skickade Peru till VM i Ryssland. Increíble.

Årets dystraste: Ranieris avskedning från Leicester

"Min dröm har dött", konstaterade en bedrövad Claudio Ranieri när han i februari sparkades från Leicester City, som han bara nio månader tidigare lett till en av fotbollhistoriens största skrällar när The Foxes mot alla odds vann Premier League. Ranieri lyckades inte fortsätta succén efterföljande säsong, men det var tragiskt att se den italienske gentlemannens avsked.

Årets maträtt: Wayne Shaws paj 

Sutton Uniteds storvuxne reservmålvakt Wayne Shaw bötfälldes av FA för att ha brutit mot deras bettingregler när han fångades på kamera i sensationslagets FA-cupförlust mot Arsenal när han på under matchen mumsade i sig en paj, vilket vissa spelbolag erbjöd odds på inför matchen. "Piegate". 

Årets kortaste: Frank de Boer

77 dagar. Så länge klarade sig Frank de Boer i Crystal Palace när The Eagles ledning visade prov på en hopplös oförmåga till planering och långsiktigt tänk. De Boer kom dit för att revolutionera fotbollen på Selhurst Park, men fick varken tid eller nyförvärv nog för att förverkliga visionerna. När De Boer föga förvånande misslyckades med att få Palace att spela en högoktanig possession-fotboll på två månader fick han gå.

Årets invånare: Sean Dyche

"I'm the proudest man in Proudsville", strålade Sean Dyche när hans Burnley klättrade till en fjärdeplats i Premier League efter en 1-0-seger mot Stoke i mitten av december. En makalös prestation, förstås.

Årets utklädnad: Paulo Fonseca

Shakhtar Donetsks tränare Paulo Fonseca chockade alla journalister när han dök upp på presskonferensen efter segern mot Manchester City som skickade ukrainarna vidare i Champions League iklädd en Zorro-mask. När Shakhtar lottades mot storklubbar som City och Napoli lovade Fonseca att klä ut sig till Zorro om Shakhtar lyckades ta sig vidare från gruppen. Han höll sitt löfte.

Årets märkligaste: Tony Adams dans

Jag garvar fortfarande högljutt varje gång jag ser den gamle försvarsjätten Tony Adams försöka instruera försvarsspel till sina Granada-spelare med en märklig dans. Trots att Adams plockade in Kieran Richardson och Nigel Reo-Coker på provspel lyckades han interädda kvar Granada i La Liga.

Årets Messi: Sköt Argentina till VM

Oj, så illa ute Argentina var. Sydamerikas kvalspel var ett mörker för Argentina som trots sina offensiva rikedomar och en stjärnspäckad uppställning såg ut att missa en VM-plats när förbundskapten efter förbundskapten misslyckades och sparkades. När Ecuador tog ledningen genom Romário Ibarra efter 40 sekunder av den direkt avgörande matchen i Quito såg det nattsvart ut. Då klev Lionel Messi fram och vände matchen på egen hand och sköt La Albiceleste till Ryssland.

Årets övergångspresentation: Besiktas

#ComeToBesiktas. Turkiska Besiktas vansinnigt märkliga klipp med Batman-grafik, bedrövliga skådespelarinsatser och tveksamt musikval när Ricardo Quaresma ringer Pepe och uppmanar honom att "come to Besiktas", varpå portugisen kommer med samma uppmaning till Álvaro Negredo. 

Årets mål: Alberto Brignoli

Henrikh Mkhitaryan och Olivier Girouds skorpionsparkar och Emre Cans cykelspark i all ära. När målvakten Alberto Brignoli i den 95:e minuten tog sig upp i offensivt straffområde och nickade in 1-1-målet mot krisande Milan säkrade han slagpåsen Beneventos första Serie A-poäng på det mest spektakulära av sätt.

Årets huvudvärk: VAR

Nej, det finns en hel del att arbeta med gällande VAR, Video Assistant Referee, efter en höst fylld av kontroverser och kritik i Serie A.

Årets skattletare: Mousa Dembélé

Tottenhams belgiske mittfältsdynamo som hittade en 1700-talsskatt under ett hotell han äger i Antwerpen.

Årets dummaste namn: Andy Carrolls son

Wolf Nine Carroll. 'Nuff said. 

Årets avsked: Roma sade farväl till Francesco Totti

Stadio Olimpico var fyllt till bredden när Romas favoritson Francesco Totti fick ett värdigt och känslofyllt avsked efter 24 år för I Giallorossi. Det är omöjligt att inte bli tagen av bilderna på när fans i alla åldrar brister ut i gråt på läktarna när Totti håller sitt avskedstal. 

Årets clown: Ronald McDonald 

När Manchester United och Real Madrid möttes i en träningsmatch i San Fransisco leddes världsstjärnorna ut på planen av ingen mindre än... Ronald McDonald.

Årets misslyckande: Italien

Questa è l'Apocalisse, dundrade La Gazzetta dello Sport efter Italiens monumentala fiasko, när man för första gången sedan 1958 missar VM efter förlusten mot Sverige i playoff. 

Årets bragd 1: Östersund

Många spaltmeter har skrivits om vad Graham Potter gjort i Östersund, men det är förstås omöjligt att greppa att ett lag som så sent som för några säsonger sedan harvade i Division 2 nu ska möta självaste Arsenal i Europa League-slutspelet med stjärnspelare som heter Aly Keita, Tom Pettersson, Sotirios Papagiannaopoulos, Brwa Nouri, Fouad Bachirou, Curtis Edwards, Ken Sema och Saman Ghoddos. En sann Åshöjdensaga.

I del två fortsätter sammanfattningen av fotbollsåret 2017, bland annat med fler bragder, spökmål, storfötter och griniga herrar.

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Julhelgens hetaste matcher: "El Clásico viktigaste matchen i världen"

Fotbollen tar ingen vila, särskilt inte när julfirande står för dörren. Julhelgen bjuder på fotboll av hög klass i såväl England som Spanien och Italien. Vi tar en titt på de hetaste matcherna.

Arsenal - Liverpool (Fredag 20.45, Viasat Sport Premium)

Den eviga frågan gällande Arsène Wenger och hans Arsenals oförmåga att hantera motståndarlagets omställningar ställs på sin spets under fredagskvällen när  Jürgen Klopp och hans "Fantastic Four" med Roberto Firmino, Philippe Coutinho, Sadio Mané och Mohamed Salah. Wenger hävdade inför matchen mot Manchester United för ett par veckor sedan att trebackslinjen han implementerat sedan våren har löst gåtan kring Arsenals försvar mot kontringar. I efterhand kan vi dock konstatera att det var struntsnack. Arsenal gjorde som bekant en i stora drag strålande match, men blev ändå sönderkontrat och förlorade med 3-1 och i de efterföljande matcherna har Wenger börjat frångå trebackslinjen för att än en gång använda en 4-2-3-1-uppställning. Fransmannen gjorde förändringen när Shkodran Mustafi klev av mot United och han har hållit sig till en fyrbackslinje. Det ska bli intressant att se hur Wenger väljer att formera sitt lag nu när Mustafi är tillbaka. Arsenal hade enorma problem med att hantera Liverpools blixtrande omställningsspel när lagen möttes i augusti och The Reds vann med hela 4-0 på Anfield och det kommer bli en absolut nyckelfråga i afton. 
Kvällens match är förstås oerhört viktig i kampen kring Champions League-platserna. Liverpool är fyra med en poäng ner till femman Arsenal. Mycket av snacket inför stormatchen har dock handlat om Alex Oxlade-Chamberlain. "The Ox" startade i manglingen på Anfield och lämnade ett par dagar senrae för just Liverpool, där han inte har lagt beslag på någon garanterad startplats men blivit stadigt bättre den senaste tiden. Wenger vägrar dock erkänna att Oxlade-Chamberlains in-och-ut-tid i Arsenal, där han gjorde lika många matcher som startspelare som han gjorde som avbytare, var anledningen att han valde att lämna för 35 miljoner pund med ett år kvar på kontraktet.

- Är han säker på sin plats där i Liverpool? Nej. Det är svaret. Man är inte säker på sin plats någonstans. I en storklubb har du tuff konkurrens för varenda plats vilket är fullständigt normalt. Vad vill du? Vara en stor spelare utan att behöva kämpa? Sitta på din gungstol och säga "Jag är en stor spelare, jag behöver inte kämpa". Nej, det fungerar inte så, säger Wenger. 

Oxlade-Chamberlain är inte säker på en startplats, men Klopp ser en enorm potential hos engelsmannen - som dock behöver förbättra sitt målfacit.

- Han är fortfarande en ung spelare. Det är otroligt men han har tio, tolv år kvar under karriären. Om han redan vore komplett skulle han vara Messi, det är bara han som var komplett i den åldern. Han har potentialen. Men för all den kvaliteten han besitter så kan hans målstatistik förbättras. Men jag kan inte ge honom en siffra och säga att han ska göra 15 mål på en säsong eller något sådant. Han har uppenbara kvaliteter: skottet, kan använda båda fötterna, passningsspelet, snabbheten... Vad är hans gräns? Jag vet inte, säger Klopp.

Båda lagen har varit i lite knackig form mot slutet. Liverpool återvände till vinnarspåret efter kryssmatcherna mot Everton och WBA i stil i och med 4-0-segern mot Bournemouth senast, samtidigt som Arsenal fick slita för en trepoängare, 1-0 mot Newcastle, efter oavgjorda resultat med West Ham och Southampton och förlusten mot Manchester United. Med två så offensiva lag i grunden finns det dock all möjlighet till en underhållande match.


Real Madrid - Barcelona (Lördag 13.00, Viasat Sport Premium)

Hur ofta får vi chansen till en uppesittarkväll (nåja, dag åtminstone) som inleds med ett El Clásico? Nä, väldigt sällan. Det är ännu mer sällan vi redan vid den här tidpunkten på året har en titelstrid på spel. Med Barcelona elva poäng före Real Madrid, som förvisso har en match mindre att spela, är det verkligen Los Blancos titelmöjligheter som ligger i potten här. 

- Det är en gigantisk match. Det finns inga ord som kan beskriva ett El Clásico, det är en speciell rivalitet och den viktigaste matchen i världen. Vi är skyldiga att vinna mer än någonsin på grund av situationen vi befinner oss i, om vi ska kunna fortsätta kämpa om titeln. Men vi är i bra form efter att ha vunnit VM för klubblag och vi kommer göra allt för att vända på det här, säger Real Madrids lagkapten Sergio Ramos.

Senast lagen möttes, i den spanska supercupen, var situationen vitt skild. Real Madrid vann dubbelmötet med 5-1 och kändes för första gången på väldigt länge helt överlägsen sin huvudantagonist. Real Madrid hade vunnit sin sjunde titel (åtta nu, efter triumfen i VM för klubblag) på blott 18 månader under Zinedine Zidanes ledning samtidigt som Barcelona befann sig i kris, såväl sportsligt som institutionellt. Neymar hade lämnat för Barcelona, nyförvärven lyste med sin frånvaro och den sportsliga ledningen var oerhört kritiserad för att ha tappat den röda tråden till det som gjort Barcelona så speciell och framgångsrik som klubb. Att situationen ett par månader senare skulle vara så annorlunda hade nog ingen kunnat föreställa sig.

Real Madrid har haft en tung höst och tappat poäng mot mängder av lag de normalt ska slå (Levante, Valencia, Real Betis, Girona) men om det är någonting som utmärker Zidanes Real Madrid så är det förmågan att prestera som bäst när det gäller som mest. Det är verkligen upp till bevis nu. 

Med Gareth Bale tillbaka ska det bli intressant att se om Zidane vågar satsa på walesaren, eller om han väljer att spela Karim Benzema bredvid Cristiano Ronaldo framför ett diamantmittfält med Casemiro som bas bakom Luka Modric och Toni Kroos med Isco som spelfördelare med ansvar för att sätta press på Sergio Busquets. Barcelona har vid flera tillfällen använt en 4-4-2-uppställning under Ernesto Valverdes ledning, vilket mycket väl komma att förändras när Ousmané Dembélé är tillbaka, men till El Clásico känns det som en möjlig formation. I realiteten är den dock långt ifrån någon platt 4-4-2 och påminner ganska mycket om Real Madrids uppställning, där Sergio Busquets är den mest defensiva mittfältaren och där Andrés Iniesta, Paulinho och Ivan Rakitic spelar framför, och skulle lika gärna kunna kallas för en 4-1-3-2. Väljer Valerde den formationen kommer vi få en vansinnigt intressant mittfältsduell med en rak 4-v-4-duell centralt med några munvattnande dueller. Inesta mot Modric, Rakitic mot Kroos, Isco mot Busquets, Paulinho mot Casemiro. Med så centraliserade lag kommer också ytterbackarnas roll bli oerhört viktiga. 

Mycket av snacket inför El Clásico har annars handlat om huruvida Barcelona-spelarna kommer ge Real Madrid en pasillo, en guard of honour, när man vandrar in på Santiago Bernabéu efter att Los Blancos triumferade i VM för klubblag i Abu-Dhabi förra veckan. Ronaldo har sagt att det vore "en fin gest" och Barcelona-direktören Guillermo Amor har hävdat att det inte vore rätt, med tanke på att det handlar om helt olika turneringar.

- Jag tycker det är en oskriven lag. Ingen kan tvinga någon att göra en pasillo, men det handlar om uppförande och respekt. Det vore det bästa sättet att statuera exempel för yngre generationen. Om Real hade varit tvungen att göra det skulle jag göra det. Det finns mycket rivalitet, men också en normal relation, säger Real Madrid-ambassadören och forne storanfallaren Fernando Morientes.


Juventus - Roma (Lördag 20.45, Viasat Fotboll)

Titelmatcherna duggar tätt i Serie A för tillfället. Bingolotto i all ära, men frågan är om det är inte är värt att slå på Juventus-Roma i stället just den här uppesittarkvällen. Juventus har visat upp fin form på sistone där den taktiska triumfen i 1-0-segern mot Napoli på San Paolo följdes upp av en 0-0-match mot formstarka Inter och en 3-0-seger borta mot Bologna. Roma är fyra i Serie A, bara tre poäng efter Juventus, och har gjort en fantastisk höst under nye Eusebio Di Francescos ledning.  I Giallorossi slogs ut ur Coppa Italia i veckan, men har inte förlorat i Serie A sedan en 1-0-förlust mot Napoli i oktober. Roma har vunnit sju av de nio senaste och enda nederlagen i ligaspelet den här säsongen har kommit mot andra topplag, Inter och Napoli. 

- Att elimineras från Coppa Italia smärtar. Vi är besvikna, men vi behöver inte vara så dramatiska kring det. Vårt mål var att gå vidare, men våra tankar skiftade omedelbart till Juventus-matchen. Det kommer bli en fundamental match för vår utveckling. Den är värd tre poäng precis som alla andra matcher men den kommer säga mycket om hur långt vi kommit. Att sluta etta i Champions League-gruppen är ett svar, men vi måste göra samma sak i ligan också och det gäller inte bara mot Juventus, säger Alessandro Florenzi.

I Juventus har Paulo Dybala varit petad i matcherna mot Inter och Bologna efter en tid av svag form, efter att argentinaren rivstartade säsongen och öste in mål, och mycket spekulationer kring hans framtid. Dybala var dock tillbaka från start i 2-0-segern mot Genoa I Coppa Italia, där han gjorde ett mål och såg bättre ut i spelet när han användes i en ovan roll som central anfallare i en 4-3-3-uppställning.

- Dybala gjorde en bra prestation, precis som hela laget. Vi vill alla att Dybala ska komma tillbaka och spela som Dybala igen. Han är verkligen en extraordinär spelare. Han behöde en bra insats, men framför allt behövde han ett mål som kan hjälpa honom finna lugn och självförtroende, men det är heller inte så att han helt tappat spåret. Dybala måste bara fokusera på de enkla sakerna, han behöver inte bevisa sig själv i varenda match. Det ökar bara pressen, säger Max Allegri.

Dela inlägg: