• Hem
  • Jimmy Ewertsson
  • Jimmy Ewertsson

Zidane manar till lugn efter Reals tunga start

Real Madrd åkte på säsongens första förlust när Real Betis chockartat snodde med sig tre sena poäng hem från Santiago Bernabéu under onsdagskvällen. Förlusten var Real Madrids tredje raka poängtapp på hemmaplan i ligaspelet och Los Blancos har redan halkat sju poäng efter Barcelona i La Liga-toppen.

Var det inte Barcelona som skulle vara i kris? Ny tränare, aningslös klubbledning och Neymar stulen av Qatariska miljarder, ändå sitter Barcelona i topp av La Liga med fem segrar på lika många försök, 17-2 i målskillnad och en Lionel Messi i skrämmande bra form. I stället är det Real Madrid, som inför säsongen var storfavorit att försvara fjolårssäsongens La Liga-titel, som gungar.

Efter dubbla kryss mot lagen från Spaniens apelsinhuvudstad, Valencia och Levante, tog Real Madrid en fin 3-1-seger borta mot formstarka Real Sociedad i helgen för att signalera slutet på den lilla formdippen under säsongsinledningen. Mot Real Betis var Cristiano Ronaldo tillbaka efter den fem matcher långa avstängningen efter att ha knuffat till domaren mot Barcelona för en månad sedan. Ronaldo hade dock en dag värd att glömma och portugisen, precis som övriga Real Madrid-spelare, saknat skärpan framför mål för att få hål på fenomenale Antonio Adán, som är Real Madrid-produkt, i Los Verdiblancos mål. I stället stack Real Betis fram och stal segern på tilläggstid, när Antonio Sanabria gjorde matchens enda mål.

Förlusten var det tredje raka poängtappet för Real Madrid hemma på Santiago Bernabéu, ett lågvattenmärke som inte inträffat sedan 1969, och efter 73 raka matcher misslyckades Real Madrid till slut att göra mål under Zinedine Zidanes ledning, en svit som sträckte sig hela vägen till april 2016. Men trots att Real Madrid redan halkat sju poäng efter Barcelona, efter blott fem omgångar, uppmanar Zidane till lugn.

- Jag tycker inte situationen är bräcklig. Vi har förlorat poäng, men det är också väldigt många matcher kvar att spela. Allt arbete vi har gjort kommer inte kastas i soptunnan på grund av tre dåliga matcher på hemmaplan. Vad vi behöver är lugn, vila och att bara tänka på kommande match, säger Zidane.

Real Madrid dominerade förstås matchen mot ett välorganiserat och frenetiskt kämpande Real Betis, som försökte stänga ytorna centralt så gott det bara gick. Målchanser saknades inte, vilket 2,75 Expected goals tydligt vittnar om, men skärpan fanns inte i avsluten. Gareth Bales nick stoppades av en strålande Adán-räddning och när walesaren spelade fram Ronaldo, som inte hade någon vidare dag, framför mål dundrade Los Blancos nummer sju bollen högt, högt över.

- Bollen ville inte in idag. Sådan är fotbollen. Det finns ingen anledning att gå igenom det här igen. Vi gjorde ingen fantastisk match, men det var heller ingen dålig match. Förra säsongen vann vi kanske matcher när vi inte riktigt förtjänade det och för tillfället är det tvärtom. Vi måste vara lugna. Det finns inga anledningar att vara oroliga. Vi hade en bra match i San Sebastián i helgen. Oroa er inte, säger Zidane.

Trots att Zidane manar till lugn går det inte att komma ifrån att starten inte varit vad Real Madrid hoppats på. I fjol var Zidane strålande på att använda hela sin breda trupp och även om Real Madrid inte alltid stod för spelmässigt imponerande insatser i varje match så hade Los Blancos en osviklig förmåga att alltid hitta en väg till seger. På något sätt lyckades Real Madrid alltid vinna. Zidane har förstås rätt i att säsongen fortfarande är ung och det finns ingen anledning till panik i ett lag som så sent som i våras vann La Liga och Champions League, för andra säsongen i rad. Men att halka sju poäng efter värste rivalen efter bara fem omgångar, i en liga där topplagen tappar få poäng, är inte enligt Real Madrids planer. Och Isco, som startade igår, avslöjar att spelarna blir lite oroliga ifall de inte lyckas få målmässig utdelning tidigt i matcher hemma på Santiago Bernabéu.

- Vi blir ängsliga ifall vi inte gör något tidigt mål. Det har funnits matcher tidigare där vi stått för fantastiska comebacker i slutminuterna och gjort mål när vi inte förtjänade det, men det är ingenting vi kan förlita oss på. Men det är bättre att det händer nu än senare under säsongen eftersom det fortfarande finns tid att fixa det här. Vi har kommit tillbaka från värre situationer, säger Isco till Marca.

Vi måste dock ta chansen i akt att berömma Real Betis och Quique Setién, som fått en finfin start på livet i Andalusien efter några säsongers imponerande arbete i Las Palmas. I videor som publicerats från Setiéns och veteranen Joaquíns omklädningsrumssnack inför matchen manade duon till tålmodighet och lugn med bollen och om man höll ut länge nog skulle chansen att sno åt sig segern uppenbara sig i slutminuterna. Betis hade förvisso tur som lyckades freda sitt mål och en annan dag hade Real Madrid förmodligen utnyttjat både en och två av chanserna som skapades, men när nollan var intakt i slutminuterna ska gästerna ha beröm för att de inte nöjde sig med att defensivjobba hem en poäng. De gick verkligen för trean. Betis hade ett mål (korrekt) bortdömt för offside redan innan Sanabria satte dit avgörandet och efter minut 80 genomförde Real Betis 20 fler passningar än Real Madrid, och mäktade med 54 passningar på offensiv tredjedel. Till slut kom utdelningen på tilläggstid och säsongens tredje seger för Real Betis upp till en sjätteplats i La Liga – precis före Real Madrid.

För Real Madrid då? Med den säsongen Real Madrid har bakom sig, och de resultat man nått under Zinedine Zidane, finns det inga som helst anledningar att oroa sig överdrivet mycket. Att ligga sju poäng efter Barcelona efter fem omgångar är inte ultimat, men katalanerna har sina egna besvär som kommer uppenbara sig förr eller senare och poängtappen kommer att komma. Men Real Madrid gör nog bäst i att återfinna formen snart och börja rada upp segrar innan avståndet börjar växa för mycket.

- Att vara sju poäng efter Barcelona är inte ett allt för stort avstånd. Vi har tagit oss tillbaka från större underlägen tidigare. Vi måste bara tänka på vad som kommer. Det är uppenbart att det här inte var någon av våra främsta dagar, särskilt framför mål. Men jag åker hem med ett lugnt sinne och rent samvete efter att ha gett vårt yttersta; vi fick bara inte resultatet med oss. Det här är bara ett kapitel av boken, det är inte slutet av den, säger lagkapten Sergio Ramos.

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Inget slut på Gündogans skadehelvete

Ilkay Gündogans skadehelvete tycks aldrig ta slut. Efter nio månaders frånvaro var mittfältsdynamon tillbaka från start för Manchester City i Carabao Cup igår. Han höll i 53 minuter, innan han tvingades ut efter en elak tackling från Claudio Yacob. ”Jag lider med Gündogan”, säger Pep Guardiola.

Jag hade mina ögon på Juventus-Fiorentina och Manchester United-Burton, men fick se eländet när jag vid någon dödbollssituation scrollade igenom Twitter-flödet. Det hade hänt igen. Efter nästan nio månaders skadefrånvaro skulle Ilkay Gündogan, den ack så bollbegåvade, dynamiske tysken göra comeback från start efter att ha spelat drygt tjugo minuter av Manchester Citys 6-0-mangling av Watford i helgen. Återkomsten, mot West Bromwich i Carabao Cup, varade dock bara i 53 minuter innan Gündogan tvingades utgå med ytterligare en knäskada.

- Jag lider med Gündogan. Vid det ögonblicket, när situationen inträffar, föreställer man sig det värsta scenariot. Man kan inte föreställa sig åtta månader där man tvingats kämpa på egen hand, varje dag, och sedan blir skadad direkt. Det är så hårt. Men som tur är verkar det inte allvarligt. Jag pratade med honom, han har lite ont i sitt knä. Läkarna kommer med förtydligande i morgon, sa Pep Guardiola efteråt.

Knäskador kan förändra spelare, men Gündogan stod att känna igen när han hämtade upp bollen utanför eget straffområde och satte full fart mot motståndarnas mål. Gündogan hann precis fram till West Bromwichs straffområde innan Claudio Yacob, som följt honom i bakhasorna hela vägen, tröttnade och hackade ner honom bakifrån med en brysk glidtackling, till Guardiola och City-spelarnas stora ilska. Med en så skadedrabbad spelare, som haft problem med just sina knän, befarar man det värsta.

Det känns som evigheter sedan Gündogan stormade ut på den stora internationella scenen genom en fullständigt fenomenal insats när Borussia Dortmund slog ut Real Madrid i Champions League. Tysken var överallt och låg bakom allt i Dortmunds spel. Men seden dess har hans karriär varit start-stopp år efter år, utan att han fått vara hel i särskilt många matcher i rad. Guardiola såg Gündogan som en nyckelspelare när han tog över Manchester City förra sommaren och han såg snabbt till att lägga beslag på Dortmund-mittfältaren, som presterat väl under Thomas Tuchels ledning, men som gick skadad under sommaren och skulle missa säsongsinledningen. Det blev bara nio ligamatcher från start i den ljusblå tröjan innan Gündogan ådrog sig knäskadan som nu hållit honom borta i snart nio månader. Ilkay Gündogan är bara 26 år gammal, men det är skrämmande hur mycket fotboll han redan missat på grund av skador i olika former, där hans rygg och knä varit hans största fiender. Jag gjorde en snabb överslagsräkning på Gündogans skadehistorik i siffror och sedan han kom till Borussia Dortmund har han missat hela 157 matcher, och varit borta i totalt 914 dagar.

Inför comebacken mot WBA skrev Rory Smith ett långt reportage i New York Times där han följt Gündogan på vägen tillbaka från knäskadan han ådrog sig i duell med Watfords Nordin Amrabat; den långa, ensamma vägen tillbaka från operationen i Barcelona; fylld med repetitiva och monotona övningar långt borta från fotbollsplanen och lagkamraterna. Gündogan berättade hur han inte gillade uppmärksamheten hans lagkamrater gav honom när rehabarbetet inleddes på Citys träningsanläggning i skuggan av Etihad Stadium och att han föredrog att bara vara en i gruppen. Men på sociala medier började han synas allt mer. Han lade upp allt fler bilder på Instagram och interagerade mer på Twitter. Han konstaterade att han blivit duktig på att sitta på soffan, men det ökande användandet av sociala medier hade sina anledningar.

- Jag vill inte att folk ska glömma mig, berättade han i våras.

Vardagen fylldes av simpla men krävande övningar för att bygga upp mekaniken i knäet och stärka upp musklerna runtom. Övningar i poolen med löpband, cardioarbete i värmekammare, kryoterapi, mängder av anti-inflammatoriskt grönt te. Smärta, monotoni och den ständiga mentala påfrestningen att bara fortsätta. Dag efter dag. De långsamma framstegen på vägen tillbaka. Men det allra värsta: Ensamheten.

- Den överhängande känslan är den av ensamhet. Det värsta för mig var att se alla andra spelare. Jag ser dem på träningsplanen, när de är i omklädningsrummet, när de går till mötena innan träningen. Jag ser hur de arbetar och sliter i gymmet samtidigt som jag inte kan göra samma saker. Man vet om att man inte kan vara en del av gruppen fullt ut. Det är det det allra svåraste; att känna sig värdelös. Att inte vara värd lika mycket som tidigare, att inte vara värd lika mycket som de andra, berättar han.

Jag uppskattade reportaget mycket och rekommenderar er verkligen att läsa den. Det är inte svårt att känna genuin sympati för Ilkay Gündogan. En så oerhört, oerhört skicklig fotbollsspelare som inte får bevisa vad han går för på grund av dessa ständiga, förbannade skador. Om Pep Guardiolas ord är någonting att gå efter verkar det ändå inte vara så allvarligt den här gången. Det pratas om en månad, vilket förstås inte är någon oväsentlig tid för en spelare som redan spenderat nio månader med rehabarbete för att ta sig tillbaka till matchform – bara för att gå sönder igen. Jag hoppas innerligt att Ilkay Gündogan återhämtar sig snart och att vi återigen får chansen att njuta av den dynamiske mittfältarens fotbollskunskaper. Det har han sannerligen förtjänat. 

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Dybala och Nordkorea-krisen

Max Allegri utmanade honom inför säsongsstarten att ha en "extraordinär säsong". Paulo Dybala verkar ha antagit utmaningen. I helgen satte han sitt andra hattrick för säsongen och är nu uppe i åtta Serie A-mål på fyra framträdanden.

Det finns förstås en stor symbolik i tröjnummer inom fotbollen, särskilt när det handlar om en så anrik klubb som Juventus. När en spelare får iklä sig tröja nummer 10, som tidigare burits av storheter som Omar Sivori, Michel Platini, Roberto Baggio och Alessandro Del Piero. 

- Det har varit en magisk känsla från och med det ögonblick klubben frågade om jag ville ta över det här numret. Jag pratade mycket med min familj om det och att lämna nummer 21 - som är ett viktigt nummer i den här klubbens historia - var inget enkelt val. Men vi snackar om nummer 10. Den har burits av odiskutabla storheter inom sporten och det är en oerhörd ära att ha den i sin ägo. Jag ser det inte som en börda, bara som något väldigt vackert, sa Dybala när han i somras fick ta över tröjan som varit vakant sedan Paul Pogba lämnade. 

Poängmässigt var Paulo Dybalas säsong 2016/17 inte lika framstående som föregående år, när han gjorde 19 mål och spelade fram till ytterligare nio, men hans dubbelsalva mot Barcelona i Champions League-kvartsfinalen var en insats som fick fotbollsvärlden att höja upp La Joya - juvelen, som han kallats sedan han slog legendaren Mario Kempes klubbrekord i argentinska Instituto - som en av fotbollsvärldens absolut främsta spelare. 

Dybala var bra i fjol, men Juventus manager Max Allegri var inte helt tillfredsställd med argentinaren. Det fanns ju mer att hämta. Och inför säsongen uppmanade Allegri Dybala att gräva djupare, kämpa hårdare och pressa sig själv för att bli ännu bättre.

- Han behöver ha en extraordinär säsong. Det vore ett misstag att tro att han inte kan förbättras och att han redan nått sin högstanivå. Han kan fortfarande bli bättre och för att lyckas med det måste han arbeta hårt. För honom är det här en viktig säsong, han måste bevisa sig själv som en världsklasspelare i Italien och, framför allt, i Europa. 

Orden verkar ha tagit skruv och i Serie A-spelet har Dybala varit fenomenal så här långt. Dybala har nätat i alla matcher så här långt, gjort två hattrick och själv satt dit åtta av Juventus 13 mål. I söndags gjorde Dybala  alla tre mål i Juventus 3-1-seger mot Sassuolo.

- Han har fortfarande utrymme för att bli ännu bättre, men ibland är han helt enkelt omöjlig att spela mot. Han håller på att förvandlas till en extraordinär spelare, säger Allegri.

När Dybala kom till Juventus från Palermo hade han främst använts som anfallare, men i Turin har han fått utrymme att visa upp hela sitt breda register. I Max Allegris 4-2-3-1-uppställning får han en stor frihet att uttrycka sig själv. Han löper mycket och rör sig över oerhört stora ytor när han länkar samman Juventus offensiva spel med flinka fötter och ett klokt huvud. 

Trots succéstarten på säsongen missar Allegri aldrig en möjlighet att påpeka att Dybala fortfarande kan utvecklas, och det är framför allt i de allra största matcherna som han måste göra ett större avtryck. Målen och insatsen mot Barcelona i CL-kvartsfinalen i fjol fick folk att höja upp honom bredvid spelare som Neymar i fotbollspyramiden, under Lionel Messi och Cristiano Ronaldo, men både i Europa och för Argentina har han haft en tendens att försvinna en aning på den allra största scenen. Han lyckades inte inverka matchbilden när Real Madrid vann Champions League-finalen med 4-1 och han stod för en oerhört blek insats när Barcelona tog revansch och 3-0-besegrade Juventus förra veckan. 

Säsongsinledningen tyder på att Paulo Dybala håller på att utvecklas till någonting alldeles extra, men för att ta steget till den absoluta fotbollseliten behöver han kliva fram ytterligare och vara en spelare att luta sig emot i de allra största matcherna. Men 23-åringen kan bli precis hur bra som helst. 

Och om han nu skulle köra fast kan han ju alltid luta sig tillbaka till politiken. Den italienske senatorn Antonio Razzi, Forza Italia-politikern som är en Juventussupporter, lade i veckan fram ett smått bisarrt förslag om att Dybala är mannen som skulle kunna lösa Nordkorea-krisen.

- Jag vill ta med mig Paulo Dybala till Nordkorea, och jag försöker få med Il Volo också. Jag vet att Kim Jong-Un är oerhört passionerad när det gäller sport och musik, därför försöker jag få med Juventus-stjärnan. Om jag tar med mig Dybala kommer det dyka upp 200 000 personer till arenan och de kommer behöva ställa ut storbildskärmar. Det kommer bli en nationalfest, sa den kontroversielle Razzi till Radio Cusano Campus. 

Nordkoea-krisen får dock vänta, först har Paulo Dybala en hel del att uträtta i Juventus.

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Mållösa, poänglösa, hopplösa - backar Palace De Boer?

Mållöst, poänglöst och hopplöst. Crystal Palace säsongsinledning har inte varit annat än katastrofal. Håller tiden redan på att rinna ut för Frank de Boer?

Frank de Boer klarade sig 85 dagar i Inter innan han fick sparken. Han är uppe i 76 i Crystal Palace nu, i alla fall 32 dagar längre än legendariske Brian Clough överlevde under sin miserabla tid i Leeds, men frågan är om holländaren inte är på väg att slå sin egen dystra milstolpe. Spelmässigt stod Palace för en uppryckning när De Boer övergav sin föredragna 3-4-3-uppställning för en mer bekant 4-3-3-formation, men trots att The Eagles var det spelförande laget föll man på Turf Moor, men hur mycket Christian Benteke, Scott Dann - som hade flera kalaslägen - försökte så lyckades man inte överlista Tom Heaton och Nick Pope (som ersatte Heaton på grund av skada). I stället föll man efter att Lee Chung-Yongs bedrövliga hemåtpassning snappats upp av Chris Wood.

- Jag är inte besviken med prestationen och den ger mig mycket hopp inför framtiden, sa De Boer efteråt.

Trots att säsongen bara är fyra omgångar gammal så har det i flera veckor pratats om att De Boer hänger löst. Förlusten mot Burnley slog fast att Crystal Palace nu gjort den sämsta säsongsinledningen i Premier League-eran. Fyra matcher, fyra förluster, noll gjorda mål och sju insläppta. Och det trots ett relativt beskedligt spelschema med matcher mot Huddersfield, Swansea, Liverpool och Burnley. I de kommande omgångarna väntar Southampton, Manchester City, Manchester United och Chelsea. 

"You're getting sacked in the morning" ekade på Turf Moor under i stort sett hela matchen. När De Boer tog över i somras var han nog med att påpeka att hans arbete i Palace kommer handla om evolution, snarare än revolution, och att förändring inte är någonting som sker över en natt. Men klubbledningen har oroats över De Boers taktiska inflexibilitet och oförmåga att anpassa sig till de annorlunda krav som Premier League-fotbollen ställer, och spelarna har haft svårt att greppa holländarens mer bollinnehavsinriktade fotboll med trebackslinje. Men om en klubb överväger att sparka en nyanställd tränare efter fyra omgångar tycker jag det är klubbledningen, snarare än managern, man ska peka på. 

- Frank var väldigt engagerad och hade lagt ner ett stort jobb för att förbereda sig inför vårt möte. Vi pratade både om revolutionen vi behöver genomföra här och hur vi kan förändra klubbens mönster från de två senaste säsongerna. Vi vill titta på hur vi kan få ut det bästa från våra spelare och försöka få fram spelare från vår egen akademi för att få in lite ungdomar i laget. Alla vet att det är Franks främsta egenskap, sa Steve Parish när De Boer presenterades.

Palace två tidigare tränare var Sam Allardyce och Alan Pardew och till sin hjälp för att genomföra sin spelmässiga evolution har De Boer fått Jairo Riedewald, lånen av Timothy Fosu-Mensah och Ruben Loftus-Cheek samt Mamadou Sakho, som ännu inte spelat. Stilförändringen gentemot föregångarna är drastisk och medlen för att genomföra den små. Efter misslyckandet i Inter och den tuffa starten i Palace finns det all anledning att ifrågasätta hur skicklig Frank de Boer egentligen är som tränare, och om han har verktygen för att lyckas utanför Ajax speciella miljö, men Crystal Palace och Steve Parish har anställt De Boer för att på lång sikt åstadkomma en spel- och klubbkulturmässig evolution efter en tid där fem tränare kommit och gått under fyra år. För att utföra förändringen har han fått en spretig trupp ihopsatt av  Ian Holloway, Tony Pulis, Neil Warnock, Alan Pardew och Allardyce under Palace fem år i den engelska högstadivisionen utan några större möjligheter att göra laget till "sitt". 

- Det är de som måste ta beslutet. Så länge jag fortfarande är manager för Palace kommer jag att ge hundra procent. Jag fokuserar bara på vad jag kan göra. Vi håller på med ett projekt och vi vet var vi kommer ifrån och vad vi vill åstadkomma. Jag är övertygad om att vi kommer lyckas, säger De Boer.

När De Boer presenterades i somras som Palace första utländska tränare fick klubben det att låta som en kupp att de lyckats lägga beslag på honom och Steve Parish pratade om vikten av långsiktigt tänk och stabilitet för att göra Palace till ett etablerat Premier League-lag och minska supportrarnas oro. Vi är bara i början av september, men klubbledningen verkar hispigare än någonsin och nu måste Parish och styrelsen ta ett beslut. Med Southampton, Manchester City, Manchester United och Chelsea i kommande omgångar kan vi anta att ett Palace under uppbyggnad inte kommer plocka särskilt många poäng, vilket skulle göra säsongsinledningen till en verklig kris. 

"Vi är fyra matcher in, det är en fruktansvärd start men vi måste hålla ihop. Folk är frustrerade, jag är frustrerad, och det är tränarstaben och spelarna också. Vi vet att vi är bättre än så här. Jag försvarar alla i klubben som sliter arslet av sig för att vända på det här. Fotbollslag förlorar matcher - det är sånt som händer", skrev Steve Parish i en rad Twitter-inlägg som svar till irriterade supportrar. 

Nu är det upp till bevis för Crystal Palace. Det kommer att storma och nu krävs det mod, tålmodighet och lugn för att stå bakom Frank de Boer och den långsiktiga planen. 

Dela inlägg:
  • Jimmy Ewertsson

Sanches kan lysa upp PL efter tunga tiden i Bayern

Renato Sanches har landat i Wales för att finna självförtroende efter en tung säsong i Bayern München. Med kontinuerlig speltid och Paul Clements förtroende kan den portugisiske supertalangen lysa upp Premier League.

Jag fick till och med gnugga mig själv i ögonen. Var det verkligen samma spelare? Renato Sanches hade placerats på avbytarbänken i Portugals premiärmatch mot Serbien i sommarens U21-EM i Polen. Med en halvtimme kvar att spela fick supertalangen äntra planen i Bydgoszcz. Och han var helt bedrövlig. Touchen var tung, passningarna utan adress och han saknade både tempo och tajming. Gång efter gång blev han berövad på bollen och bredvid Rubén Neves lugna, kontrollerade agerande var det svårt att förstå att Renato Sanches var mittfältstalangen som storklubbarna gjorde upp om ett år tidigare. I ett chockerande svagt inhopp fick Sanches åtminstone avsluta med att visa prov på den inneboende talangen när han elegant chippade fram lagkapten Bruno Fernandes till 2-0-målet i slutminuterna, men det var svårt att förstå att det här var samma Renato Sanches som var så strålande när Portugal vann EM 2016 tolv månader tidigare.

Det var överraskande att Benficas supertalang ens fick plats i Fernando Santos EM-trupp, men redan innan gruppspelet var färdigspelat hade den respektlösa 18-åringen slagit sig in i Portugals startelva. Efter en stark insats som inhoppare i halvtid mot Ungern, när han ersatte João Moutinho, fick Sanches chansen från start i åttondelsfinalen mot Kroatien och var strålande. Positionerad till höger i Santos diamantmittfält fick Sanches utrymme och frihet för att visa upp hela sitt breda register och hans snabbhet, kraftfullhet och energi. 18-åringen agerade med ett sådant lugn och ett så okuvligt självförtroende att han såg ut att ha befunnit sig på den yppersta världsnivån i ett decennium. När det vankades straffläggning mot Polen tvekade Sanches inte en sekund när han klev fram efter Cristiano Ronaldo och tryckte bollen i nät. För mycket press för en 18-åring som debuterat för Benfica så sent som hösten innan? Knappast. Sanches lyste av självförtroende och var en viktig del när Portugal besegrade Frankrike i finalen och lyfte EM-pokalen.

- Renato kommer att bli en fantastisk spelare, hyllade Fernando Santos.

Storklubbarna stod förstås på kö för att lägga beslag på Benficas guldklimp och Bayern München vann till slut dragkampen. Men året i Tyskland har varit tufft för Renato Sanches. Från att ha haft en garanterad startplats i Benfica fick Sanches nu slåss med spelare som Xabi Alonso, Arturo Vidal och Thiago Alcântara om en plats. Sanches hade svårt att anpassa sig till den nya miljön och det nya språket och fick allt som oftast nöja sig med en plats på bänken. Efter blott två starter – utan att imponera – och knappt 600 minuter under säsongen i Bayern var det inte konstigt att Sanches var ringrostig och kort om självförtroende i sommarens U21-EM.

Den här säsongen ska dock Renato Sanches komma till sin rätta igen. När Bayern München under sommaren förstärkte med Lyons härlige Corentin Tolisso och Hoffenheims Sebastian Rudy insåg Sanches och Bayerns klubbledning att han var tvungen att lämna för att få tillräckligt med speltid för att fortsätta sin utveckling. Det ryktades om en försäljning och både Milan och Manchester United sades vara intresserade. Men Bayern var inte villigt att släppa greppet om mittfältstalangen riktigt än och på Deadline Day hamnade Sanches i södra Wales, i en av transferfönstrets mest överraskande övergångar.

- Vi ville att Renato Sanches gick till en klubb där han kan spela på en hög nivå och där han har en tränare som verkligen vill ha honom. Renato måste spela kontinuerligt för ett år och den garantin finns inte med tanke på kvaliteten i vår trupp, konstaterade Bayerns VD Karl-Heinz Rummennigge.

Det blev varken San Siro eller Old Trafford utan Liberty Stadium för Renato Sanches del. Och anledningen stavas förstås Paul Clement. Swansea-managern var Carlo Ancelottis assisterande tränare under många år och han känner redan till Sanches efter ett halvår tillsammans i Bayern. Nu får han ansvaret för att lyfta Sanches självförtroende och fortsätta den explosionsartade utvecklingskurvan som avstannat efter ett år i Tyskland.

- Jag kontaktade Karl-Heinz Rummennigge tidigt under sommaren. De kände att Swansea var en plats där han kunde få rätt coaching och utvecklas; och där han kunde spela mer regelbundet. Jag vill tacka Karl och Carlo för att de visar förtroende i mig och klubben och tillåter Sanches att komma hit, sa Clement när lånövergången offentliggjordes.

Swansea fick ett rejält lyft när Clement tog över klubben och plockade 29 poäng under den andra halvan av säsongen – flest av alla utanför topp sju – vilket räckte för att med nöd och näppe undvika nedflyttning. Efter att ha tappat Gylfi Sigurdsson och Fernando Llorente, två av The Swans absolut största stjärnor, och ersatt med spelare som Sam Clucas, Tammy Abraham och Roque Mesa, ser Swansea ut att gå ytterligare en tuff säsong till mötes, men om Paul Clement lyckas få Renato Sanches att prestera på samma nivå som han gjorde i Benfica och Portugal i EM 2016 så har han en riktig guldklimp att tillgå. Med sina egenskaper – mixen av snabbhet, dynamik, kraftfullhet och teknik – har Sanches alla möjligheter att lysa upp i Premier League.


Dela inlägg: