Genomgång transferfönstret: Del 1

Bild från Bildbyrån

Genomgång transferfönstret: Del 1

Det spanska transferfönstret har öppet i några timmar till, men vi tjuvstartar lite grann och kikar tillbaka på övergångarna som skett under den långa sommaren innan vi äntligen kan lägga fullt fokus på händelserna på planen. I den första delen av genomgången tar vi en titt på transferfönstrets stora förlorare, och några potentiellt misslyckade värvningar.

Transferfönstrets förlorare:

Arsenal

Det här var ingen sommar att minnas för Arsenal-fansen och trots att Premier League-säsongen bara är tre omgångar gammal så är kritiken mot Arsène Wenger redan högljudd. Arsenal inledde sommaren starkt med att säkra det bosniske snälltåget Sead Kolasinac på fri transfer och Alexandre Lacazette för en rekordsumma. Men därefter gick det mesta snett. Arsenal spenderade större delen av sommaren med att jaga Monacos Thomas Lemar, utan att lyckas. Alexis Sánchez, som alldeles uppenbart ville bort, blir kvar efter att The Gunners säkrat en ersättare och lär nu lämna för billigare peng i januari, eller gratis i sommar. Dessutom lämnade Alex Oxlade-Chamberlain, Gabriel, Kieran Gibbs samt dödkött i Wojciech Szczesny, Kaylen Hinds, Carl Jenkinson, Joel Campbell och Lucas Pérez.

Chelsea

De regerande mästarna hade en frustrerande sommar och jag tycker inte truppen ser starkare ut nu. Antonio Conte missade många värvningsmål (Lukaku, Van Dijk, Candreva, Barkley, Oxlade-Chamberlain, Llorente) och värvade egentligen bara in ersättare till spelare som redan har lämnat, utan att truppen för den skullen känns bredare eller spetsigare. Álvaro Morata, Tiémoué Bakayoko, Antonio Rüdiger, Willy Caballero och Deadline Day-värvningarna Daniel Drinkwater och Davide Zappacosta är alla duktiga spelare, men jag är inte övertygad om att Chelseas trupp är så stark som Conte önskat. Tappet av Nemanja Matic är blytungt och förstärker en direktkonkurrent och det är många avgörande mål från Diego Costa som måste ersättas. Dessutom tappar man många truppspelare i Nathan Aké, Asmir Begovic, Nathaniel Chalobah, Dominic Solanke, Ruben Loftus-Cheek och Kurt Zouma.

Barcelona

Var börjar man? Jag har tidigare i den här bloggen skrivit vitt och brett när jag kritiserat Barcelonas ledning för att inte ha en susning om vilken riktning klubben ska ta. Det finns ingen anledning att ta tillbaka ett enda ord. Tappet av Neymar är så vansinnigt, vansinnigt tungt. Han skulle vara klubbens framtid, men är nu borta, vilket fått klubben att agera i panik. Ousmane Dembélé är en duktig spelare, men ingen ersättare till Neymar. Paulinho är underskattad, men löser inte Barcelonas problem på centralt mittfält, Nélson Semedo är en duktig ytterback men måste upp en nivå och Gérard Deulofeu har egentligen bara imponert under korta stunder sedan han lämnade Barcelona för Everton, även om han gjorde en fin vår i Milan. På det stora hela är Barcelona inte ett dugg närmare att vara starkt nog att närma sig Real Madrid och klubbens framtid är inte det minsta tydligare under Ernersto Valverde än den var under Luis Enrique. Det är nästan som att det inte är tränarens fel...

Hoffenheim

Julian Nagelsmann fick förvisso in Serge Gnabry från Bayern München och talangfulle Felix Passlack från Dortmund, men i övrigt tappade Hoffenheim ett antal spelare som var bärande under klubbens imponernade fjolår. 21-årige Niklas Süle var en jätte i försvaret, vänsterbacken Jeremy Toljan visade sitt register i U21-landslaget och Sebastian Rudy kommer saknas på det defensiva mittfältet. Nagelsmann har visat sig skicklig på att åstadkomma mycket med lite, men spontant känns Hoffenheim svagare efter sommaren.

Monaco

Monaco stod för en dunderknall när man snuvade PSG på Ligue 1-titeln och gjorde ett strålande Champions League-slutspel och med klubbens nya inriktning var det inte överraskande att den talangulla truppen som Leonardo Jardim förfogade över till stor har nedmonterats under sommaren. Benjamin Mendy, Bernardo Silva, Tiémoué Bakayoko och Valère Germain lämande för stora pengar, tillsammans med supertalangen Kylian Mbappés miljardövergång, som dock färdigställs först nästa sommar då han lånas ut under kommande säsong i ett försök för PSG att undkomma Financial Fair Play-sanktioner. Tappen är förstås blytunga och även om Monaco inlett säsongen imponerande så är det ett svagare lag i år jämfört med föregående säsong. Det var dock viktigt att behålla Fabinho och talangfulla spelare som Youri Tielemans, Baldé Keita, Adama Diakhaby och Terence Kongolo, tillsammans med Rachid Ghezzsal och Stevan Jovetic gör ändå att Monaco har ersatt skapligt och ändå gått med miljardvinst.

Atalanta

Atalanta var fjolårets stora sensation i Serie A, när man placerade sig före lag som Lazio, Milan, Inter och Fiorentina och tog en Europaplats genom att sluta fyra. En otrolig bedrift. Men den kommer bli svår att upprepa med sommarens tapp. Den oerhört talangfulle mittfältsdynamon Franck Kessié gick till Milan, ytterbacken Andrea Conti likaså och inlånade Leonardo Spinazzola vägrar spela för klubben i ett försök att återvända till Juventus. Viktigt dock att få behålla geniale Alejandro Gomez.

Leverkusen

Fjolårssäsongen var ett massivt misslyckande för Bayer Leverkusen, som slutade först på tolfte plats i Bundesliga. Och under sommaren har laget nedmonterats fullständigt. Ömer Toprak, Hakan Calhanoglu, Kevin Kamp, Javier Hernandez, Kyriakos Papadopoulos och Aleksandar Dragovic har alla lämnat utan att ersättas ordentligt. Leverkusen ser ut att stå inför ytterligare en tuff säsong.

Newcastle

“I’ve confirmed to Rafa and Lee that they can have every last penny that the club generates through promotion, player sales and other means in order to build for next season” - Mike Ashley

Nej, Rafa Benítez är inte nöjd. Mike Ashley lovade i våras, när The Magpies säkrade Premier League-platsen, att backa sin manager ekonomiskt men när fönstret nu är stängt står Rafa utan vänsterback samt utan målvakt och anfallare av högre kvalitet. Newcastle minskade sin lönelista och spenderade knappt 200 miljoner netto på spelare som Jacob Murphy, Florian Lejeune, Christian Atsu, Joselu, Javier Manquillo samt Dortmund-lånet Mikel Merino. Missnöjet lär inte minska och frågan är hur länge Benítez blir kvar?

Sämsta värvningarna:

Ousmané Dembélé, Dortmund till Barcelona, 105 miljoner euro

Barcelona fick förståeligt panik när PSG betalade Neymars utköpsklausul och stal deras framtid mitt framför ögonen på dem, utan att katalanerna kunde göra någonting åt det. När andra klubbar vet att Barcelona sitter med 222 miljoner euro att spendera är det lätt att ställa krav i förhandlingarna. Ousmane Dembélé är en oerhört, oerhört talangfull fotbollsspelare och han var strålande i Dortmund i fjol, där han spottade in poäng. Men det är en 20-årig grabb med en bra säsong i ryggen som förväntas ersätta en av världens bästa fotbollsspelare med en 147 miljoner euro-prislapp på sina axlar. Han kan bli hur bra som helst, men det är ändå en dyr chansning på en spelare som inte kommer vara bättre än spelaren han är tänkt att ersätta.

Federico Bernardeschi, Fiorentina till Juventus, 40 miljoner euro

Federico Bernardeschi är en väldigt talangfull fotbollsspelare och ungdomen som Fiorentina ville bygga sitt lag kring. Till supportrarnas stora ilska vände Bernardeschi klubben ryggen och gick till värsta rivalen Juventus. Han är tekniskt begåvad, påhittig och kan användas i en rad olika roller och kommer från en säsong där han gjorde 14 mål och fem assist när Paolo Sousa till slut flyttade honom från wingback till navet i lagets offensiv. 40 miljoner euro är dock en dyr prislapp med Serie A-mått mätt och vad händer om Bernardeschi inte kommer till rätta direkt? Konkurrenten är benhård och Bernardeschi kommer få finna sig i en bänkroll ofta. Jag gillar Bernardeschi mycket, men ser det inte som någon garanti att han tar nästa steg och växer ut till en nyckelspelare i Juventus.

Wilfried Bony, Manchester City till Swansea, 12 miljoner pund

Fyra år efter att Wilfried Bony anslöt till Swansea från Vitesse Arnhem är ivorianen tillbaka. Summan är exakt densamma som Swansea betalade 2013 för Eredivisies skyttekung, som gjort 31 mål på 30 matcher. Bony gjorde storsuccé i Wales med 20 mål under sin första säsong, vilket fick Manchester City att betal 28 miljoner pund för honom. Men ärligt talat har det gått tre år utan att vi sett Bony göra särskilt många bra framträdanden. Ivorianen gjorde totalt tio mål i City, där han aldrig lyckades slå sig in, och han var direkt svag under lånet till Stoke under fjolåret där han gjorde blott två mål och Mark Hughes nobbade förlängning. Kan han få karriären på fötter på mer bekanta jaktmarker? Det återstår att se.

Gerard Deulofeu, Everton till Barcelona, 12 miljoner euro

Barcelona triggade återköpsklausulen som fanns med i kontraktet när Gerard Deulofeu såldes till Everton 2013. La Masia-talangen fick mycket uppmärksamhet i unga år och i sina bästa stunder kan han vara en alldeles fantastisk fotbollsspelare. Problemet är att de där stunderna varit alldeles för få och korta för att jag ska bli övertygad om att han ens ska komma nära att uppfylla den talang han visade upp när han slog igenom. Våren i Milan var bra, men han var ofta en frustrerande figur i Everton. Att få tillbaka en egenfostrad spelare som truppkomplement är förvisso aldrig fel, men jag tror inte Deulofeu kommer vara någon spelare som höjer Barcelona.