Årets stora överraskning, i hård konkurrens med Columbus Blue Jackets, är Philadelphia Flyers. Sedan de var i final 2010 har de haft stora problem med att hitta en identitet, men äntligen verkar bitarna falla på plats och Flyers har just nu tio raka segrar.

Det har varit upp och ner för Flyers under åren sedan Stanley Cup-slutspelet 2010. Laget som bara missade slutspel en gång mellan 1995 och 2012 har sedan missat slutspel två gånger sedan dess. Även om det har funnits höjdpunkter, som införskaffandet av Jakub Voracek och Wayne Simmonds, som har haft en fin utveckling i klubben, Shayne Gostisbeheres fjolårssäsong eller den magiska slutspelsserien mot Pittsburgh Penguins 2012, så har mycket av de senaste åren för Flyers innefattat många konstiga beslut och idéer. Mycket av detta ligger på den förre general managern Paul Holmgren.

Holmgren blev utsedd till general manager efter legendaren Bobby Clarke och följde därmed trenden med klassiska Flyers-profiler i rollen. Som spelare kom han till Flyers precis efter de två raka cupsegrarna 1974 och 1975, och under hans åtta år i klubben var han en av de spelare i Broad Street Bullies som hade flest utvisningsminuter år efter år. Samtidigt var han en ganska bra målskytt och bland annat var den förste amerikanen som gjorde hattrick i en Stanley Cup-final. I sin roll som general manager tog Paul Holmgren flera beslut som var väldigt nyttiga och viktiga för Flyers, men samtidigt hade han svårt att anpassa sig till en liga i förändring, där spelet blev snabbare och mer tekniskt år för år. Han byggde sitt Flyers på stora, långsamma backar som exempelvis Nicklas Grossmann och Luke Schenn eller på “trötta” veteraner som Mark Streit eller Vincent Lecavalier. Han skrev långa och konstiga kontrakt med bland annat Ilya Brzygalov, Andrew MacDonald och Chris Pronger och gav Flyers stora problem med lönetaket. Sedermera valde han att låta den offensive Stanley Cup-vinnande coachen Peter Laviolette lämna och ersätta honom med den dåvarande assisterande coachen, mer defensive, Craig Berube.

Flyers var tvungna av modernisera. I maj 2014 bytte Paul Holmgren jobb och blev ordförande i Flyers. Samtidigt utsågs den forne stormålvakten och “galningen” Ron Hextall till Philadelphia Flyers nye general manager. Många trodde kanske att det skulle bli samma gamla visa, med en hård gammal Flyersprofil i rollen. Men Hextall visste vad han höll på med, han hade varit med i Los Angeles Kings organisation när de vunnit Stanley Cup 2012, kom med många nya idéer och betonade vikten av tålamod.

Från start tog Hextall i tu med Flyers främsta problem, en långsam åldrande backuppsättning och för höga löner. Han bytte bort Scott Hartnell, Braydon Coburn, Kimmo Timonen, Luke Schenn och Vincent Lecavalier, samtidigt som han byggde en talangpool av unga skickliga backar genom draften. Han vågade satsa på en okänd coach som aldrig coachat NHL innan i form av Dave Hakstol och har plockat in mer moderna rollspelare som Pierre-Edouard Bellemare eller Roman Lyubimov istället för Jay Rosehill eller Zac Rinaldo.

Om ett par år, när Mark Streits, Matt Reads och Andrew MacDonalds löner är blott ett minne så återstår väldigt få problem från Holmgrens dagar, och även om nya problem oundvikligt kommer att uppstå ser det ut som att Flyers går in i en ny framgångsrik era, med stora möjligheter. I alla fall så länge Giroux, Voracek och Simmonds klarar att producera på en hög nivå.

Även om det finns flera anledningar till Flyers starka start på denna säsong, så är paradigmskiftet som skedde med bytet från Holmgren till Hextall en stor anledning. En modernisering av ett lag som under nästan hela historien varit väldigt framgångsrikt, men sett som ett tungt, gammalt och fult spelande sådant. Ett sätt av vara som blivit utkonkurrerat av den nya hockeyvärlden.

Inför säsongen såg både Tampa Bay Lightning och Florida Panthers ut som relativt säkra slutspelstips. Båda lagen kom från starka säsonger där de var etta respektive tvåa i Atlantic division. Första tredjedelen av denna säsong har dock lämnat mycket att önska, och de två Florida-baserade lagen ligger båda utanför slutspelsplats.

Lagen från Metropolitan division går som tåget, och verkar inte stanna av. Fortsätter de med det så kommer de lägga beslag på wild card-platserna, vilket innebär att endast tre lag från Atlantic kommer att nå slutspel. Just nu ser Montreal Canadiens och Boston Bruins tillräckligt starka ut för att bibehålla sina positioner. Det innebär att en slutspelsplats återstår att slåss om för lag som just Lightning och Panthers, plus Senators och Red Wings. Låt oss ta en titt på lagen från The Sunshine state.

Tampa Bay Lightning:

I fallet med Lightning stavas anledningen till deras tillbakagång Steven Stamkos. Han skadade sig för ungefär en månad sedan och blir borta åtminstone resten av grundserien. Med honom i laget gick laget 9-6-1. Sedan han blev skadad har de gått 4-7-1. Deras Corsi har gått från 50,22 till 48,88 och målsnittet från 3,1 till 2,2, alltså nästan ett helt mål färre per match. Samtidigt vet vi att Lightning har spelat bra utan Stamkos förut. Under vårens slutspel spelade Stamkos en match, men Lightning lyckades ändå ta sig till en sjunde och avgörande match i Eastern Conference-finalen. Så vad är skillnaden nu?

Att Lightning gick långt i slutspelet kan dock vara lite av en illusion. De hade inte direkt Corsi-siffror som backar upp påståendet. Dessutom hade de näst högst PDO av slutspelslagen, alltså lite medstuds. En skillnad är att de hade bra målvaktsspel från båda målvakterna. Årets säsong har visserligen inte innehållit ett katastrofalt målvaktsspel, men med ett mål färre per match efter Stamkos skada krävs det mer. Dessutom har firma Hedman-Strålman spelat klart sämre under Stamkos frånvaro. Strålman har visserligen varit skadad och bara spelat fem matcher utan Stamkos, men Hedmans siffror visar tydligt att han saknar kaptenen. Just i år har han varit väldigt beroende av Stamkos. När de har varit på isen tillsammans så har Hedman haft en Corsi på 55,4 och ett målsnitt på 4,7 per sextio minuter. Utan Stamkos på isen med sig har samma siffror varit 46,4 respektive 1,32.

Under tidigare säsonger har inte Hedman varit beroende av Stamkos på detta sätt. Med tanke på detta och urvalet får det nog ses som en tillfällighet. Men för att Tampa ska nå slutspel krävs nog ändå att Hedman kliver fram.

Florida Panthers:

Till skillnad från Lightning, som har medelbra Corsi och PDO, har Panthers trevligare läsning. De har en Corsi på 52,37 och ligger med det sexa i ligan. Samtidigt har de en negativ PDO, alltså lite motstuds, vilket innebär att de troligtvis kommer att gå lite bättre framöver. Ingen fara på taket med siffrorna alltså. Dock är den viktigaste siffran låg, poäng. Varför? Det stora problemet är Panthers målskytte och powerplay, som går lite hand i hand. Förra säsongen hade de fem spelare med 20 mål eller fler och åtta spelare med 15 mål eller fler. I år har ingen av dessa åtta gjort fler än 7 mål på 30 matcher. Dessutom har Aaron Ekblad endast gjort två(!) assist på 30 matcher. Detta visar sig också i Panthers powerplay som är sämst i ligan.

Fjolåret var dåligt för Panthers powerplaymässigt, och inför årets säsong plockade man in Keith Yandle för att lyfta det. Men det har bara blivit ett mål och sammanlagt fem poäng för Yandle i den spelformen på 30 matcher. Dessutom har en spelare som Jussi Jokinen spelat 50 minuter i powerplay denna säsong utan att göra en enda poäng.

Florida Panthers hoppades att spelet i numerärt överläge skulle bli bättre med tränarbytet från Gallant till Rowe, men faktum är att Panthers powerplay låg på plats 23 innan tränarbytet och har efter det halkat ner till plats 30. Tränaren och general managern Tom Rowe hintade om förändringar:

– Vi måste fixa det och har spelare som är tillräckligt bra för att lösa det. Men om de inte får igång det snart så måste vi hitta några andra som kan komma hit och spela ett enklare powerplay, sa han.

Sammanfattningsvis så har båda laget från Florida en tuff uppgift framför sig, men sett till siffrorna så har Panthers troligtvis en större chans att ta sig till slutspel än vad Lightning har. Skulle de bara förbättra sitt powerplay marginellt så har de ett tillräckligt bra grundspel för att vara ett slutspelslag. Lightning å andra sidan har mer grundläggande problem i att de saknar den spelare i Stamkos, som var katalysatorn i deras offensiv och gjorde de andra spelarna bättre. Det är inte en omöjlig uppgift för Lightning, men det blir svårare och svårare för varje dag som går.

Så fort det talas om världens bästa målvakt är svaret självklart. Carey Price, Carey Price eller Carey Price? Välj själv. Faktum är dock att det finns en målvakt som har spelat fler matcher och har bättre siffror än Price. Devan Dubnyk har, sedan han hamnade i Minnesota Wild, gått från borträknad och utskrattad till en av världens absolut bästa målvakter och kanske den främsta utmanaren till Price i årets Vezina Trophy-race.

Juni 2013. Det är dags för draft i New Jersey och Edmonton Oliers dåvarande och nyligen tillsatta general manager Craig McTavish har bestämt sig. Han vill inte satsa på Devan Dubnyk, trots att Dubnyk efter ett par hyggliga säsonger gjort sin tredje och bästa säsong och limmat fast förstaspaden i sin hand. Istället riktar McTavish blickarna mot Vancouver och Cory Schneider, bara för att se sig besegrad av Devils med Lou Lamoriello, som lyckas knyta till sig Schneider. Kvar blir en mentalt sargad Dubnyk.

– Jag blev besviken, självklart. Jag hade gjort min bästa säsong hittills, känt att jag visat vad jag kunde och förstod inte alls varför.

Oilers inledde säsongen 2013-14 med Dubnyk i mål, men redan från start visade det sig att det inte skulle fungera. På de första fem matcherna släppte Dubnyk in 22 mål. När Oilers ledning i januari 2014 bestämde sig för att byta bort honom, kom det nästan som en lättnad. Till och med dåvarande huvudtränaren i Oilers, Dallas Eakins, var glad för Dubnyks skull:

– När en målvakt spelar hyfsat eller har en dålig period kan ett bra lag ofta hjälpa honom igenom det. Men det var inget vi kunde göra i Edmonton, sa han.

Dubnyk hamnade i Nashville, men hann bara göra två matcher innan han skickades ner till farmarlaget. Två månader senare byttes han till Montreal Canadiens organisation, utan att göra en enda match i NHL för det kanadensiska laget. Han fick inget nytt kontrakt och var free agent under sommaren 2014.

Även om Dubnyks karriär såg ut att vara på väg utför så fick han chansen att fortsätta spela i NHL, för Arizona Coyotes. Dåvarande general manager i Coyotes, Don Maloney sa:

– Devan är en stor, skicklig och erfaren målvakt och vi är säkra på att han kan utvecklas under Sean Burke.

Och det var precis det som hände. Legendaren Sean Burke, som var målvaktstränare i Coyotes, tog Dubnyk under sina vingar och gav honom självförtroendet tillbaka.

– Jag minns att han var lite nedslagen, men att det var ett bra drag av oss, sa Burke. Och första gången jag träffade honom visste jag att han skulle blomma ut.

Tyvärr för Arizona Coyotes så blev Dubnyks tid hos dem inte särskilt lång. De hade redan Mike Smith på ett långtidskontrakt, kände att de var tvungna att satsa på honom, och kunde inte ge Dubnyk chansen han behövde för att ta ytterligare ett steg. Efter bara nitton matcher byttes han bort till Minnesota Wild mot ett tredjeval i draften. Det skedde på årsdagen av hans flytt från Edmonton och satte punkt för ett år av stora förändringar för Dubnyk. Från botten i Edmonton, till värre i Nashville och Montreal för att sedan få en renässans i Arizona. Men hans tid i Arizona visade inte ens en bråkdel av hur bra han skulle bli.

Januari 2015. Minnesota Wild ligger sist i central division. Deras målvaktspar Niklas Bäckström och Darcy Kuemper lämnar mycket att önska. Halva säsongen återstår och Wild har en chans på 5,5 procent att ta sig till slutspelet. In kommer Devan Dubnyk. Han lägger direkt stöten på förstaspaden och leder Wild till slutspel med ett 27-9-2-record. Wild tar flest poäng av alla lag i väst och är tvåa i hela ligan, efter endast New York Rangers, under våren.

Dubnyk blev nominerad till Vezina Trophy, som ligans bästa målvakt, kom fyra i omröstningen om Hart Trophy, ligans mest värdefulla spelare, och tilldelades Bill Masterton Trophy, som ges till den spelare som visat mest ihärdighet, sportsmannaanda och engagemang inom hockeyn. Sedermera skrev han på ett nytt sexårskontrakt med Wild.

Fjolårssäsongen var stabil för Devan Dubnyk, han spelade näst flest matcher av alla målvakter i ligan och ledde Wild till ett nytt slutspel.

Årets säsong har alltså börjat väldigt bra för Dubnyk och han är ligans för tillfället bästa målvakt. Att det inte snackas lika mycket om Dubnyk som Price är på grund av media. I alla fall enligt Wilds huvudtränare Bruce Boudreau.

– Om Devan Dubnyk hade spelat i Toronto så hade det inte funnits någon Carey Price i medierna, sa han.

Källor: ESPN, The Hockey News, The Hockey Writers, nhl.com.

Sedan lockouten 2004-2005 har en sak varit tydlig. Western Conference är bättre än Eastern Conference. Lag som Sharks, Ducks, Canucks och Blackhawks ligger alla i toppen om alla poäng sedan dess räknas ihop. I öst hittar vi endast Penguins och Rangers som kan utmana. Och Red Wings förstås, men de spelade i Western Conference fram till 2013, så de är mer av ett västlag i detta sammanhang. Kings och Blackhawks prenumererade på Stanley Cup mellan 2010-2015, även om de lånade ut 2011-versionen till Bruins. Men så hände någonting. Penguins vann Stanley Cup i våras och årets start hintar om att lagen från öst är redo att axla manteln.

I ett långsiktigt perspektiv kommer maktskiften mellan öst och väst ske, både för att allt i världen går i cykler, men i detta sammanhang finns det ett naturligt orsakssamband i och med att de sämre lagen får en chans att bli bättre genom tidigare draftval. Under de cirka tio åren sedan lockouten är det tydligt att de bästa lagen över den perioden har haft en stark stomme av bra spelare. Sharks har haft Thornton och Pavelski, Ducks har haft Getzlaf och Perry och Canucks har haft bröderna Sedin. Ser vi till östlagen som har etablerat sig lite senare så har de byggt sin stomme klart senare och utdelningen har kommit de senaste åren. Lightning har haft Hedman och Stamkos, och Panthers har börjat bygga något med Ekblad och Barkov.

Årets första tredjedel av säsongen har dominerats av Eastern Conference och då klart tydligast av lagen från Metropolitan division. Med maktfaktorer som Penguins, Rangers och Capitals, överraskningar som Blue Jackets och comeback-lag som Flyers har Metropolitan division klart överglänst motparten i väst, den historiskt starka Central division. Redan i våras pratade Rangers huvudtränare Alain Vigneault om att öst har jämnat ut spelfältet:

– Förr var centrarna i väst mycket större, de försvarade bättre och gjorde det svårt att anfalla mot dem. Men det känns som att lagen i öst spelar mer på deras styrkor nuförtiden. Lagen i öst är snabbare, menade han.

Capitals huvudtränare Barry Trotz höll med om att öst har blivit lika bra, om inte bättre, och hänvisade till naturliga orsaker.

– Väst har varit starka i ett decennium, men de blir äldre. Det är så det fungerar, sa han.

En annan orsak till att ligan har jämnats ut kan stavas Corsi. Lagen i öst har tittat på Kings och Blackhawks som har vunnit mest de senaste åren. Vad som kan utläsas av de två lagen är att de har dominerat i Corsi-statistiken sedan den började föras på allvar i början av 2010-talet. Det är alltså de två lag i ligan som har styrt spelet i form av puckinnehav. Det låter rimligt att det skulle finnas ett samband och andra lag har försökt bygga sin spelidé mer åt det hållet.

Ytterligare en teori är att omstruktureringen av konferenserna, som skedde inför säsongen 2013-2014, har påverkat. Blue Jackets och Red Wings flyttades till öst och alla lag skulle besöka alla arenor minst en gång. Därmed ökade antalet bortamatcher för västlag mot östlag från nio till sexton, en väsentlig skillnad.

Vilken eller vilka teorier man än väljer att tro på så har siffrorna inte fel och för tillfället ser det ut som att öst har utjämnat och kanske till och med är på väg förbi väst.

Det är dags för del fyra av bloggens ”Mock draft” och vi får äntligen ett smakprov på hur ett Vegas-lag kan utformas. Hela denna draft ska dock tas med en nypa salt, både för att lagen kommer förändras, spelare kommer att bli mer eller mindre viktiga under det närmsta halvåret, samt att många kontraktssituationer måste redas ut. Dessutom ser det här laget bättre ut än de flesta andra Golden Knights-lag ute i etern, vilket säkert grundar sig i ett hopp om stora och häftiga namn, snarare än en regelrätt verklighetsuppfattning.

Under dessa fyra delar har vissa saker klargjorts när det gäller vilka spelare som måste skyddas, då främst i fråga om de spelare som troligen aldrig mer kommer spela i NHL. Rimligtvis kommer de spelare som är i den kategorin bli frågade om att waiva sin klausul och troligtvis gå med på det. Det har därmed skett vissa förändringar i vilka spelare som skyddas. I Maple Leafs byts Horton ut mot Josh Leivo och i Devils byts Clowe ut mot Devante Smith-Pelly.

Regler

* Golden Knights måste välja exakt en spelare från varje nuvarande NHL-lag.

* Golden Knights måste välja minst tre målvakter, nio backar och fjorton forwards.

* Golden Knights måste välja minst 20 spelare som står under kontrakt över säsongen 2017-2018. (När det gäller denna regel "räknar" bloggen med att nya kontrakt skrivs med samtliga spelare som behöver, alternativt att de är villiga att skriva på för Golden Knights.)

* Golden Knights måste välja en trupp som ligger mellan 43,8 och 73 miljoner dollar i lönetaksträff vid dagen för expansionsdraften.

Anaheim Ducks: Josh Manson

Arizona Coyotes: Kevin Connauton

Boston Bruins: Malcolm Subban

Buffalo Sabres: Cody Franson

Calgary Flames: Emile Poirier

Carolina Hurricanes: Andrei Nestrasil

Chicago Blackhawks: Ville Pokka

Colorado Avalanche: Seymon Varlamov

Columbus Blue Jackets: Jack Johnson

Dallas Stars: Brett Ritchie

Detroit Red Wings: Riley Sheahan

Edmonton Oilers: Laurent Brossoit

Florida Panthers: Alex Petrovic

Los Angeles Kings: Dwight King

Minnesota Wild: Jonas Brodin

Montreal Canadiens: Jacob De La Rose

Nashville Predators: Colin Wilson

New Jersey Devils: Mike Cammalleri

New York Islanders: Ryan Pulock

New York Rangers: Michael Grabner

Ottawa Senators: Bobby Ryan

Philadelphia Flyers: Michal Neuvirth

Pittsburgh Penguins: Ian Cole

San Jose Sharks: Justin Braun

St. Louis Blues: Patrik Berglund

Tampa Bay Lightning: Alex Killorn

Toronto Maple Leafs: Martin Marincin

Vancouver Canucks: Sven Bärtschi

Washington Capitals: Dmitry Orlov

Winnipeg Jets: Adam Lowry

Lönetaksträff: 71,9 miljoner dollar.

Det hade funnits en tanke i att ligga nära lönegolvet på 43,8 miljoner dollar, i och med att flera bra free agents sannolikt kommer vara tillgängliga under sommaren 2018, exempelvis John Tavares, John Carlson eller James Neal. Men det hade inte varit lika roligt.

Grundtanken med de valda spelarna är att bygga ett lag som, precis som Golden Knights mål i ”verkligheten”, kan vinna Stanley Cup inom sex år, eller snarare om cirka sex år. Därmed finns bara en spelare som är över 30 med, Mike Cammalleri. Han kommer behövas för att bidra till någon sorts vinnarmentalitet och offensiv i ett annars ganska ospetsigt lag, samt för att behålla intresset och marknadsvärdet kring Golden Knights.

På målvaktssidan ser det bra ut. Varlamov är en väldigt bra målvakt som kommer kunna vara en förstemålvakt i NHL under ganska många år framöver. Bakom honom kommer Michal Neuvirth kunna göra ett par år innan någon av Subban och Brossoit kan ta klivet och utmana Varlamov.

Bland backarna ser det också förvånansvärt bra ut. Även om det saknas en riktig toppback så finns flera backar som kan spela många minuter och djupet är minst lika bra som de andra NHL-lagen. Och bakom de sex-sju främsta backarna i den här truppen finns många intressanta unga talanger som antingen kan utvecklas till bra spelare för Golden Knights eller bytas bort för att stärka forwardssidan.

Golden Knights kommer kunna ställa ut en medelmåttig förstakedja på isen, men Berglund mellan Cammalleri och Ryan, men bakom dem är det sämre och secondary scoring kommer vara ett problem. Även om truppen har ett helt ok djup sett över fyra kedjor, så är forwardsuppsättningen Golden Knights klart sämsta position.

Ett försök att skapa några kedjor och backpar kan se ut så här:

Cammalleri – Berglund – Ryan

Lowry – Killorn – Grabner

Bärtschi – Wilson – Ritchie

King – Sheahan – De la Rose

Nestrasil

Poirier

Johnson – Franson

Brodin – Braun

Orlov – Petrovic

Cole

Marincin

Manson

Connauton

Pokka

Pulock

Varlamov

Neuvirth

Brossoit

Subban

Bloggen kommer återkomma med en ny Mock draft när det närmar sig juni och expansionsdraft, och det ska bli intressant att se hur många namn som bytts ut och hur mycket som hunnit hända på sju månader.

Den 21 juni 2017 kommer en så kallad expansionsdraft att hållas, där Golden Knights kommer att plocka en spelare från varje nuvarande NHL-lag för att bygga sin trupp. Hur kommer ett sådant lag att se ut? I tre delar kommer bloggen att ta fram förutsättningarna för Las Vegas, med vilka spelare som kommer vara tillgängliga och hur de nuvarande NHL-lagen tänker. I del fyra kommer sedan en så kallad ”Mock Draft” att ske, där bloggen bygger en trupp utifrån de premisser som tagits fram. Nedan följer del 3, med de sista tio lagen.

Huvudsakliga regler för expansionsdraften

* De nuvarande NHL-klubbarna får välja mellan att skydda sju forwards, tre backar och en målvakt, eller åtta utespelare och en målvakt.

* Alla spelare som har en ”No Movement”-klausul (NMC) måste skyddas av klubbarna.

* Alla spelare i sitt första eller andra år som proffs är automatiskt skyddade.

* Klubbarna måste erbjuda en back som har kontrakt över säsongen 2017-2018 och har spelat minst 40 NHL-matcher under nuvarande säsong, eller sammanlagt minst 70 NHL-matcher under förra och nuvarande säsongen.

* Klubbarna måste erbjuda två forwards som har kontrakt över säsongen 2017-2018 och har spelat minst 40 NHL-matcher under nuvarande säsong, eller sammanlagt minst 70 NHL-matcher under förra och nuvarande säsongen.

* Klubbarna måste erbjuda minst en målvakt som har kontrakt över säsongen 2017-2018.

Brasklapp: Förutsättningarna för expansionsdraften kommer självfallet ändras genom att klubbarna byter spelare med varandra eller skriver nya kontrakt med spelare. Bloggen kommer att diskutera hypotetiska trades och ta med dessa i beräkningen.

Ottawa Senators

Måste skyddas: Dion Phaneuf.

Den stora frågan för Senators är hur snåla de tänker vara. De är ett av NHL-lagen som själva har satt ett internt lönetak som är lägre än ligans för att hålla nere kostnaderna. I ett lag där Bobby Ryan inte är lagets bästa spelare, men tjänar bäst, finns därmed en konflikt. Det kan tänkas att för att bli av med Bobby Ryans lön, kommer Senators att låta bli att skydda honom och ge Golden Knights möjligheten att plocka in honom. Något de säkert kommer göra, av flera skäl. Stjärnstatusen som Ryan fortfarande har kommer sälja tröjor, han kommer vara en av de bästa spelarna i laget och han har en lön som hjälper Golden Knights upp till lönegolvet.

Skyddas:

Målvakt: Anderson.

Backar: Phaneuf, Karlsson, Ceci.

Forwards: Brassard, Hoffman, Turris, Stone, Pageau, Smith, Dzingel.

Notabla oskyddade: Ryan, McArthur, Lazar, Methot.

Philadelphia Flyers

Måste skyddas: Claude Giroux.

Steve Mason eller Michal Neuvirth? Eller Anthony Stolarz? Flyers egentligen enda aber är hur de ska göra med målvakterna. Just nu har både Mason och Neuvirth utgående kontrakt, och att båda spelar hos Flyers nästa säsong är osannolikt. Stolarz gjorde sin NHL-debut häromdagen, men han måste nog ha en väldigt bra säsong för att bli den målvakt Flyers skyddar. Golden Knights har många bra val till målvaktsplatserna och kommer nog titta efter två etablerade målvakter och ett utvecklingsprojekt och där kommer Stolarz bli utkonkurrerad. Magkänslan säger att Flyers kommer satsa på Mason och därmed lämna Neuvirth oskyddad.

Skyddas:

Målvakt: Mason.

Backar: Gostisbehere, Del Zotto, Gudas.

Forwards: Giroux, Voracek, Simmonds, Couturier, Schenn, Weise, Cousins.

Notabla oskyddade: Read, Raffl, MacDonald, Streit, Manning, Neuvirth, Stolarz.

Pittsburgh Penguins

Måste skyddas: Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Phil Kessel, Kris Letang, Marc-Andre Fleury.

Det har talats om flera olika scenarier när det gäller Penguins målvakter. Antingen har de kvar båda och gör en deal med Golden Knights, där Penguins ger något i utbyte mot att Golden Knights in plockar den målvakt som är oskyddad. Eller så tradar de bort Marc-Andre Fleury. Både Dallas Stars och Calgary Flames har nämnts som tänkbara bytespartners. Bloggen utgår från att Fleury waivar sin NMC och byts bort.

Skyddas:

Målvakt: Murray.

Backar: Letang, Määttä, Pouliot.

Forwards: Crosby, Malkin, Kessel, Hagelin, Hörnqvist, Bonino, Wilson.

Notabla oskyddade: Rust, Fehr, Kuhnhackl, Cole, Daley, Schultz.

San Jose Sharks

Måste skyddas: Ingen.

Med antagandet att Joe Thornton förlänger och att Patrick Marleau på något sätt är borta kommer Sharks lista att skriva sig själv, även om de kommer att behöva ge upp en bra back eller en hyfsad forward.

Skyddas:

Målvakt: Jones.

Backar: Burns, Vlasic, Müller.

Forwards: Thornton, Pavelski, Couture, Hertl, Boedker, Nieto, Karlsson.

Notabla oskyddade: Tierney, Goodrow, Braun, Dillon.

St. Louis Blues

Måste skyddas: Ingen.

Eftersom Blues har ett brett lag med många bra spelare, kommer de sannolikt behöva offra en spelare de egentligen gärna skulle behålla. De kommer kunna behålla sin top-4 i backuppsättningen med Pietrangelo, Bouwmeester, Shattenkirk (Om han inte tradas) och Parayko (autoskyddad), men kommer behöva lämna Gunnarsson och Edmundson oskyddade. På forwardssidan är det likadant, grunden är densamma, men en bra forward kommer vara tillgänglig för Golden Knights.

Målvakt: Allen.

Backar: Pietrangelo, Bouwmeester, Shattenkirk.

Forwards: Tarasenko, Stastny, Steen, Schwartz, Perron, Lehtera, Yakupov.

Notabla oskyddade: Berglund, Reeves, Rattie, Gunnarsson, Edmundson.

Tampa Bay Lightning

Måste skyddas: Steven Stamkos, Ryan Callahan, Valtteri Filppula, Victor Hedman.

Tampa Bay Lightning är ett av de lag som kommer ha stora problem i expansionsdraften. De har en målvaktssituation som är väldigt lik Penguins och kommer troligtvis göra sig av med Ben Bishop och satsa på Andrei Vasilevskiy. På forwardssidan kommer de behöva göra en av sina grundpelare tillgängliga på grund av Callahans NMC. Bland backarna är det också svårt. Hedman och Strålman är givna att behålla, sen står det mellan Garrison, Coburn, Koekkoek och Nesterov. Nesterov håller på att växa ut till en väldigt nyttig back och det skulle inte vara förvånande om Lightning valde att skydda honom, men Koekkoek är kanske en större talang i grunden.

Skyddas:

Målvakt: Vasilevskiy.

Backar: Hedman, Strålman, Koekkoek.

Forwards: Stamkos, Callahan, Filppula, Kucherov, Palat, Johnson, Drouin.

Notabla oskyddade: Killorn, Namestnikov, Brown, Garrison, Coburn, Nesterov.

Toronto Maple Leafs

Måste skyddas: Nathan Horton.

De flesta som ingår i Maple Leafs stomme är unga och automatiskt skyddade från draften, vilket innebär att deras jobb blir lite lättare. Bland deras forwards är Nazem Kadri och James Van Riemsdyk givna. Kanske även Bozak. Sedan har de fyra platser att sprida ut på lovande, yngre spelare. Joffrey Lupul skadeproblem är ett fall i sig och från är om han kommer spela denna säsong, eller om han kommer spela mer överhuvudtaget. Hur som helst så kommer Golden Knights nog inte vara så sugna på honom. Istället kommer fokus riktas på en back från Maple Leafs. De kommer skydda Rielly och Gardiner utan att blinka. Tredje och sista platsen kommer sannolikt gå till Connor Carrick, vilket gör att Marincin kommer att vara tillgänglig och han är nog intressant för Golden Knights.

Skyddas:

Målvakt: Andersen.

Backar: Rielly, Gardiner, Carrick.

Forwards: Horton, Van Riemsdyk, Kadri, Bozak, Rychel, Brown, Leipsic.

Notabla oskyddade: Komarov, Leivo, Michalek, Laich, Martin, Holland, Marincin, Corrado.

Vancouver Canucks

Måste skyddas: Daniel Sedin, Henrik Sedin, Loui Eriksson.

Vancouver Canucks är ett lag som måste bygga om. Deras chanser att vinna Stanley Cup med den nuvarande stommen försvann nog redan i och med finalen 2011, men de har ändå envisats med att försöka hänga kvar i toppen. Samtidigt är det svårt att bygga om med tvillingarna Sedin som alltid kommer hålla laget från den absoluta botten genom deras kvaliteter. Men deras glansdagar är slut och det känns troligt att de lägger av efter att deras kontrakt går ut efter nästa säsong.

Då kommer Canucks behöva bygga om från grunden och därmed MÅSTE de i kommande expansionsdraft behålla de unga spelare som kan bli nästa stomme.

Skyddas:

Målvakt: Markström.

Backar: Edler, Gudbranson, Tanev.

Forwards: Sedin, Sedin, Eriksson, Sutter, Horvat, Granlund, Gaunce.

Notabla oskyddade: Hansen, Bärtschi, Sbisa, Miller.

Washington Capitals

Måste skyddas: Ingen.

En bra back och en bra forward är vad Capitals kommer behöva göra tillgängliga för Golden Knights. Och Golden Knights general manager George McPhee har bra koll på spelarna efter sin egen tid som general manager i Capitals. Media och tyckare verkar ganska överens om att det kommer bli Dmitry Orlov som blir valet och som det ser ut är det nog bara att hålla med. Självfallet så kan det ändras. Om någon bra offensiv back från något annat lag blir tillgängligt kan McPhee säkert rikta blicken mot en Lars Eller, exempelvis.

Skyddas:

Målvakt: Holtby.

Backar: Carlson, Niskanen, Alzner.

Forwards: Ovechkin, Bäckström, Kuznetsov, Oshie, Johansson, Wilson, Burakovsky.

Notabla oskyddade: Eller, Williams, Orlov, Orpik, Grubauer.

Winnipeg Jets

Måste skyddas: Dustin Byfuglien, Tobias Enström.

I och med Enströms NMC så kommer Jets vara tvungna att gå på 8-1-modellen för att kunna skydda både Trouba och Myers. Därmed finns bara fyra platser för forwards. Scheifele och Wheeler är givna. Sedan kommer Bryan Little. Sista platsen står mellan Dano, Lowry och Perreault.

Skyddas:

Målvakt: Hellebuyck.

Backar: Byfuglien, Enström, Trouba, Myers.

Forwards: Scheifele, Wheeler, Little, Dano.

Notabla oskyddade: Lowry, Perreault, Burmistrov, Chiarot, Hutchinson, Pavelec.