Del ett (Plats 1-10)

Del två (Plats 11-20)

11. Theo Lindstein ⮕ St. Louis Blues

Theo Lindstein var ett av flera utropstecken i Brynäs - som en av nästa generations blivande NHL-stjärnor. Lindstein gjorde en bra grundserie och ett bra slutspel - och visade varför han draftats i första rundan och har ett NHL-kontrakt med St. Louis Blues, som han ska slå sig in i.

**

12. Dominik Badinka ⮕Carolina

Dominik Badinka gjorde en bra SHL-säsong som sistaårsjunior. Sett till vad han kostade i relation till vad han presterade kommer han att bli saknad i Malmö, där han tog stora kliv under sina två SHL-säsonger.

**

13. Jordan Schroder ⮕Okänt

Jordan Schroder spelade som tredjecenter i Brynäs, vilket vittnar om deras starka centersida den gångna säsongen. Det gjorde han alldeles utmärkt och stod för både en bra grundserie och prestation i slutspelet rakt igenom.

**

14. Hannes Björninen ⮕ SCL Tigers

Hannes Björnien har varit en framträdande tvåvägscenter i Örebro under sina två säsonger. Men nästa säsong återfinns han i Schweiz för spel i SCL Tigers. Det blir ett stort avbräck för Örebros centersida.

**

16. Martin Lundberg ⮕Okänt

Martin Lundberg är trefaldig svensk mästare med Växjö och dubbel svensk mästare med Skellefteå. Halva sitt liv har han spelat i SHL. När han lämnar är det spelare vars hårda jobb och vinnarskalle lämnar ett tomrum efter sig.

**

17. Michael Kapla ⮕ HC Fribourg-Gottéron

Totalt sett har Michael Kapla gjort tre bra säsonger i Rögle och varit en nyckelback i alla spelformer. Nästa säsong kommer han att spela i HC Fribourg-Gottéron, där Roger Rönnberg är tränare nästa säsong.

**

18. Miks Indrasis ⮕ Okänt

Miks Indrasis lämnar Brynäs efter två framgångsrika säsonger, med serieseger i både Hockeyallsvenskan och SHL. Men det blir någon annan klubb som kommer att nyttja hans tjänster nästa säsong.

**

19. Martin Dzieklas ⮕ Okänt

Martins Dzierkals slet hårt i Skellefteå AIK under två säsonger och blev snabbt en publikfavorit. Han var en riktigt lagspelare och en nyckelspelare som gjorde Skellefteås boxplay bäst i ligan, och han visade verkligen vad laglojalitet betyder.

**

20. Oskar Nilsson ⮕ Okänt

Oskar Nilsson presterade både högt och lågt, men kom alltid till jobbet. Men framförallt har han varit ett samhållande kit när det bildats sprickor i Skellefteås fasad. Och sett över de fem senaste säsongerna är det bara två backar i SHL som har bättre plus-minusstatistik än honom. Han uppges vara klar för spel Ässät nästa säsong.

Läs allt om SHL

Det är denna tiden på årets som sportcheferna i SHL får fylla luckor efter sina stjärnor. Här är de 20 tyngsta spelarförlusterna som hittils drabbat något av ligans 14 lag under silly-season.

..........................

Del 1: Plats 1-10

1. Linus Omark → Okänt

Linus Omark fick det perfekta avslutet i Luleå. Men han blir nästintill omöjlig att ersätta. Dels för vad han betytt på isen, och dels för vad han betytt för klubben som människa. Med den speciella relation han byggt till föreningen, fansen och staden.

**

2. David Tomasek → Edmonton Oilers

David Tomasek gjorde 102 poäng på 99 SHL-matcher. Siffrorna talar för sig själv. Sett över de två senaste säsongerna har Tomasek varit SHL:s bästa spelare. Vilket styrks av att han har både gjort flest mål och flest poäng i SHL totalt, sett över två säsongerna han spelade i Färjestad.

**

3. Filip Hållander → Pittsburgh Penguins

Filip Hållander slutade tvåa i skytteligan, och två i SHL:s poängliga. Efter två starka säsonger i Timrå väntar välförtjänt en ny möjlighet för honom att bli en NHL-spelare i Pittsburgh. Men Timrå kommer ha svårt att hitta en likvärdig spelare för samma lön.

**

4. Linus Hultström → EHC Biel-Bienne

Linus Hultström vann backarnas poängliga i Linköping på 42 poäng på 52 matcher. Naturligtvis kommer han att bli stort saknad i Linköping, som hade stor nytta av Hultström i sitt offensiva spel som i slutändan räddade laget från kvalspel.

**

5. Charle-Édouard D'Astous → Tampa Bay Lightning

Charle-Édouard D'Astous slutade tvåa i backarnas poängliga, och trea i backarnas skytteliga förra säsongen. Det blev en succesäsong som inte gått obemärkt förbi. Nu är han förlorad till Tampa Bay Lightning.

**

6. Henrik Borgström → HC Fribourg-Gottéron

Henrik Borgström gjorde flest poäng av alla spelare i powerplay under den förra säsongen. Och han vann HV71:s poängliga på 45 poäng på 49 matcher. Utan honom hade HV71:s säsong blivit ännu mörkare.

**

7. Axel-Sandin Pellikka → Detroit Red Wings

Axel-Sandin Pellikka blev årets junior i SHL, utsedd till JVM:s bästa back, och satte nytt poäng- och målrekord för en junior i SHL. Med en sådan säsong bakom sig lämnar han stora skor efter sig i Skellefteå AIK. Han lär inte återkomma till SHL på många år och blir saknad.

**

8. David Edström → Nashville Predators

David Edström slutade tvåa i juniorernas poängliga den förra säsongen, med 19 poäng på 38 matcher. Sett till hur mycket valuta Frölunda fick för pengarna Edström kostade på sin centerplats, så kommer han bli mycket svår att ersätta för Frölunda inför nästa säsong.

**

9. Joel Nyström → Carolina Hurricanes

Joel Nyström var en av SHL:s bästa tvåvägsbackar under säsongen med 27 poäng på 51 matcher - och + 19 i plus-minusstatistiken. Nu får han en välförtjänt chans att spela sig in i Chicagos organisation.

**

10. Justin Kloos → Okänt

Justin Kloos var en av Leksands bästa spelare under förra säsongen där han även var lagets assisterande kapten. Men nu bli han för dyr att behålla och Leksand har meddelat att han inte blir kvar i klubben. Men han uppges vara högintressant för andra SHL-klubbar att värva i närtid.

11. Johan Harju

Johan Harju har spelat hockey på många kontinenter. I Sverige blev det cirka 650 matcher totalt och 320 poäng i högsta serien. Men det blev aldrig någon guld för Harju. Men två säsonger i rad gjorde han flest matchvinnande mål i i SHL för Luleå.

**

12. Karl Fabricius

Karl Fabricius gjorde totalt 1025 matcher i högsta serien över 19 säsonger - och noterades för 270 poäng. Han var en stålman på isen, framförallt i Luleå men det blev även tre säsonger i Frölunda. Det blev två guld i CHL/European Trophy, men inget SM-guld trots 15 slutspel.

**

13. Nicklas Hävelid

Nicklas Hävelids karriär var lång och framgångsrik. Han gjorde 580 matcher totalt i Elitserien med slutspel inräknat. På meritlistan finns även ett OS-guld, ett VM-guld, och avancemang med AIK till Elitserien i början av 90-talet. Men på sina 12 säsonger i Elitserien blev det inget SM-guld.

**

14. Niklas Persson

Nicklas Persson gjorde 701 matcher i högsta serien över 13 säsonger. Han spelade SM-final under två av sina slutspel. Båda gångerna drog hans Linköping det kortaste strået. Han spelade som LHC:s lagkapten under tre SHL-säsonger, som avslutade den tjugoåriga elitkarriären.

**

15. Per Hallin

Per Hallin spelade 13 år i sträck i Elitserien - och spelade bara för två klubbar under karriären Södertälje och Timrå: Han var under fyra år lagkapten för Timrå. Men det blev inget guld under något av de nio slutspel han gjorde innan han följde ner Timrå i HockeyAllsvenskan.

**

16. Petter Rönnqvist

Petter Rönnqvist gjorde 13 säsonger i högsta ligan, där han gjorde totalt 290 matcher under sin karriär. Han gjorde 9 slutspel - men det var bara nära guld säsongen 1998-1999, då favorittippade MoDo föll tungt mot Brynäs i finalserien.

**

17. Sebastian Karlsson

Sebastian Karlsson gjorde 13 säsonger och mer än 700 matcher i högsta serien. Som junior vann han TV-pucken och fyra JSM-guld. Men seniorkarriären blev inte guldkantad. Han spelade en SM-final och den slutade med förlust för Frölunda där han slog igenom som junior.

**

18. Timmy Pettersson

Timmy Pettersson gjorde 15 säsonger i högsta serien. Han spelade två SM-finaler under karriären, en med Frölunda och en med Djurgården. Facit blev två silver, men karriären fick ett fint slut när han tog Djurgården till SHL säsongen 2013/2014

19. Tony Mårtensson

Tony Mårtensson gjorde åtta säsonger i SHL och gick till slutspel under samtliga av dem. Han vann VM-guld, JEM-guld och titeln KHL. Och därtill vunnit guldhjälmen. Men SM-guld vann han aldrig - två finaler blev två förluster för denna poängmaskin.

**

20. Yared Hagos

Yared Hagos provade var en riktigt vagabond i hockeyns tecken. Men det blev aldrig någon framgång på riktigt med ett svensk klubblag. Det blev bara ett SM-silver 2011. Men han avslutade dock karriären som mästare - som proffs i England.

Del 1 (1-10)

Vissa sliter ett helt hockeyliv för att vinna SM-guld, andra gör det som tonåringar. Detta är 20 SHL-ikoner som aldrig vann SM-guld trots en lång elitkarriär.

.........

Del 1: Nummer 1-10

1. Anders Söderberg

Anders Söderberg spelade 17 säsonger och gjorde närmare 900 matcher totalt i högsta serien för MoDo och Skellefteå AIK. Men han fick aldrig vinna ett SM-guld. Det blev fem finalförluster, där finalförlusten 2012 blev den sista matchen i karriären.

2. Andreas Hadelöv

Andreas Hadelöv var en klippa i målet under mer än ett decennium i högsta ligan där han spelade för Skellefteå AIK, Malmö och Djurgården. Det blev 600 matcher i högsta serien, och Hadelöv spelare tre SM-finaler. Men det blev finalförluster samtliga gånger för denna pålitliga målvakt från Kiruna.

**

3. Daniel Glimmenwall (fd. Johansson)

Daniel Glimmenwall gjorde över 800 matcher totalt för HV71, Brynäs och Rögle. Två gånger var han med och spelade upp Rögle i högsta serien, och två gånger om spelade han en JVM-final. Men det blev aldrig något SM-guld - men väl en 23 år lång elitkarriär som han kan vara stolt över.

**

4. David Rautio

David Rautio har 19 säsonger med spel i högsta ligan. Det blev över 370 matcher - med 40 nollor i statistiken. Det blev aldrig något SM-guld. Som närmast kom han till två SM-finaler. Närmast var han i Brynäs som spelade en sjunde avgörande match som förlorades i sudden-death våren 2017.

**

5. Fredrik Warg

Fredrik Warg var en stark tvåvägscenter som gjorde 14 säsonger i högsta serien totalt - och spelade i riktigt bra lag med chans att vinna. Närmare guldet än tre SM-silver kom aldrig Warg efter cirka 630 matcher. Idag jobbar han delvis åt Svenska ishockeyförbundet med pr-frågor.

**

6. Johannes Salomonsson

Johannes Salomonsson gjorde 16 säsonger i högsta serien. Det blev 695 matcher totalt, men i närheten av ett SM-guld kom han aldrig. Karriären avslutades 2024 efter fem säsonger i Oskarshamn. Det är samma klubb som han till kommande säsong är assisterande tränare i.

**

7. Jonas Bergqvist

Jonas Bergqvist var en av Europas bästa spelare under 80- och 90-talet. På meritlistan finns tre VM-guld, ett OS-guld och utmärkelsen Guldpucken. Trots femton säsonger och drygt 540 matcher i Leksand kommer han aldrig närmare guldet än en finalförlust säsongen 1988/1989 .

**

8. Magnus Wernblom

Magnus Wernblom var en av ligans största profiler och främsta målskyttar under 17 elitseriesäsonger. Fyra gånger fick han chansen att spela SM-final för MoDo och det blev silver samtliga gånger. Största triumfen kom när han som kapten spelade upp Skellefteå till SHL under våren 2006.

9. Mikael Karlberg

Mikael Karlberg gjorde 10 säsonger i Elitserien och var en pålitlig poängplockare, som aldrig vann ett SM-guld. Däremot vann han poängligan i Elitserien säsongen 2002/2003. Efter spelarkarriären har han tränat Leksand, men till nästa säsong kommer han vara i Färjestads bås.

**

10. Peter Forsberg

Peter Forsberg gjorde "bara" åtta säsonger i Elitserien. Men som spelare var han outstanding i sina bästa dagar. På 235 matcher gjorde han 243 poäng - och bar MoDo på sina axlar. Som senior van han i princip allt man kan vinna i klubb och landslag - utom ett SM-guld för MoDo.

Målvakt: Tim Juel

Tim Juel var totalt sett den bästa målvakten i SHL i hög konkurrens. Framförallt höll han en jämn och hög nivå i både slutspelet och grundserien. Han hade bästa räddningsprocent i grundserien, och bara två målvakter hade bättre räddningsprocent i slutspelet än vad Juel hade.

***

Back: Erik Gustafsson

Erik Gustafsson har varit en klippa hela säsongen för Luleå. Han spelade mest av alla i grundserien, och näst mest av alla i slutspelet. Trots speltiden – och en skada innan slutspelet – så var han på topp i slutspelet som Luleås ryggrad och lagkapten. Under sin sjunde säsong som lagets kapten bar det hela vägen till guld – och en plats i säsongens lag.

Back: Charles-Édouard D'Astous

Charles-Édouard D'Astous var en lyckoträff för Brynäs. Han var starkt bidragande till att Gävle-laget vann grundserien och tog två finalmatcher mot Luleå. Hans framfart i Sverige har inte gått obemärkt förbi. Nu har han skrivit på för Tampa Bay Lightning, och lämnar därmed ett mycket stort hål efter sig i Brynäs lagbygge.

***

Forward: Jakob Silfverberg

Jakob Silfverberg var tillbaka på svensk is – ja då visade han klassen direkt. 47 poäng på 52 matcher i grundserien, varav 9 matchvinnande mål. I kombination med 13 poäng på 17 matcher i slutspelet. Det räckte inte hela vägen till guld – men väl till silver och utmärkelsen som Rinkens riddare i SHL.

Forward: Linus Omark

Linus Omark var bra i grundserien – men två klasser bättre i sluspelet, där han gjorde 10 poäng på 12 matcher – och stod för tre matchvinnande mål – trots att han bara sköt 13 skott på mål under hela slutspelet. Det är en imponerande bedrift. Att han får kröna sin tid i SHL och Luleå – med att vara en stor pusselbit till ett SM-guld är fint avslut för en av liten spelare med ett stort klubbhjärta.

Forward: David Tomasek

David Tomasek grundsäsong var magisk, med 57 poäng på 47 matcher. Visst var hans slutspel blekt även denna säsong. Men enbart prestationerna i grundserien räcker denna gång för att placera honom i säsongens lag - stundtals var han outstanding - och kunde snudd på egen hand diktera matchernas utgång.

Målvakt: Matteus Ward

Matteus Ward är den enskilt största faktorn som gör att Luleå vinner SM-finalen. Under veckans två finalmatcher stod han fortsatt på huvudet. Ward slutade finalserien på 93 i räddningsprocent och kan mycket väl ha spelat till sig ett lockande erbjudande från NHL eller en annan lukrativ liga.

***

Back: Frédéric Allard

Frédéric Allard har gått på vatten hela slutspelet från början till slut i detta i slutspel. Det blev fyra poäng denna vecka - och 21 poäng totalt i slutspelet. Med det utsågs han till slutspelets MVP med all rätta.

Back: Erik Gustafsson

Erik Gustafsson är klippan som Luleå lutat sig säsong efter säsong, så även denna som är hans sjunde som lagets kapten. Han spelade näst mest av alla spelare i slutspelet, och hade flest blockade skott av alla spelare. Därtill har hans ledarskap på och utanför isen spelat en helt avgörande roll för Luleås efterlängtade SM-guld.

***

Forward: Brendan Shinnimin

Brendan Shinnimin har plockat fram mer av sina bästa sidor ju längre slutspelet närmat sig slutspelet. I finalmatcherna var han mycket bra, och på rätt sida mellan pådrivare och energitjuv när han stod för tre poäng på två matcher under denna vecka.

Forward: Pontus Andreasson

Pontus Andreasson exploderade i slutspelet och blev tvåa i poängligan på 20 poäng (12+8). Han klev fram och gjorde kvitteringsmålet i den sista finalmatchen. Från och med det målet tog Luleå över matchen och stängde finalserien som skapade guldyra i hela Norrbotten.

Forward: Brian O'Neill

Brian O'Neill värvades för att vara Luleås spets. När allt skulle avgöras så var han så spetsig som man kan bli - och gjorde sex poäng på de sista två matcherna. En grymt bra värvning av sportchef Thomas Fröberg, som gjorde succé direkt i sin nya klubb.

Linus Omark debuterade som en lovande tonåring för Luleå säsongen 2005/2006. Sedan dess har hockeyn tagit honom jorden runt under 20 år. Från Övertoneå till Luleå, från Luleå till Moskva, från Moskva till Edmonton, och vidare till Ryssland, Finland och Schweiz, och tillbaka till Luleå.

Omark lämnade Schweiz av en enda orsak, att få vinna SM-guld med Luleå. Förlorarstämplen som byggts upp kring honom - och särskilt Luleå efter finalförlusten 2022 skulle tvättas bort en gång för alla innan han var klar i klubben.

Nu är han odödlig i Luleå

Igår gjorde nummer 67 sin sista match i Luleås tröja - nummer 390 i ordningen - och avslutet kunde inte bli bättre. I sitt sitt sista slutspel var han han som bäst i avgörande stunder, med tre matchvinnande mål och 10 poäng på 12 matcher.

Snacket om spelaren som aldrig kunde vinna med Luleå, och klubben som aldrig kunde knyta säcken i en finalserie är nu förlegad historia. Nu är han odödlig i Luleå, som en av de största spelarna - och vinnare - i klubben genom alla tider.

Idrott kan vara lika fint som fult, skillnaden mellan avgrunden och infriandet av drömmar kan stundtals vara hårfin. Igår visade sig idrotten från sin vackraste sida - när Linus Omark slöt cirkeln i guld.

Målvakt: Matteus Ward

Matteus Ward har återigen varit den bästa målvakten under veckan, även om den senaste matchen inte var hans bästa. Hans storspel i match två och tre visade varför hans är slutspelets bästa målvakt.

Back: Frédéric Allard

Frédéric Allards utveckling under detta slutspel är smått sensationell. Denna vecka gjorde han sitt 17:e poäng i slutspelet, med det är han den poängbästa SHL-backen genom tiderna. Det kan jämföras med att han gjorde ett poäng på sju matcher under förra säsongens slutspel.

Back: Marcus Hardegård

Marcus Hardegård har tagit stort ansvar för Luleås offensiv och defensiv. Han gjorde tre poäng och gick +3 i plus-minusstatistiken, vilket visar på att Luleå har en backsida med både bra bedd och spets.

***

Forward: Linus Omark

Linus Omark har blivit bättre och bättre under slutspelets gång. Han bidrog med fyra poäng i veckan och visar varför han går in i kaklet för att avsluta sin karriär på bästa sett - med ett SM-guld.

Forward: Jakob Silfverberg

Jakob Silfverberg har varit ruggigt bra i grundserien, han har burit Brynäs på sina axlar - och har en stor del i alla spelformer för Brynäs. Även denna vecka var han stark och stod för det matchvinnande målet mot Luleå senast, det var hans tredje matchvinnande mål i slutspelet.

Forward: Isac Hedqvist

Isac Hedqvist har flugit fram hela säsongen, och står för ett riktigt starkt spel som junior. Totalt har han gjort åtta poäng - fördelat på lika många mål som assist. Två av målen kom i senaste matchen där han var Luleås främsta spelare i det offensiva spelet.

Hård krav - höga målsättningar

Alla minns bilderna av Olli Jokinen från försäsongen. Jokinen stod och spottade ur sig direktiv och svordomar i en rasande takt i Timrås omklädningsrum. "Lets take the fucking step now", nu var bra var inte längre bra nog, enligt Jokinen.

Nu gällde hårdare krav, hårdare träningar och högre målsättning. För då skulle Timrå skulle ömsa skinn., och gå från ett mellanmjölkslag, till ett lag som siktade högre än så.

Finländska avhopp

Olli Jokinen rekryterades som den främsta skillnaden mellan det gamla och det nya. Men nu har Jokinen brutit sitt kontrakt, flyttat hem till Finland. Kvar står Timrå halvt i chock och halvt i panik.

Samma väg som Jokinen tog sportchefen Kimmo Kapanen, och slutade i förtid. Nu måste Timrå börja om från början - ännu en gång. Ett steg fram följt av ett bak. Och in med Kent Norberg tillsvidare som sportchef.

Toppklubbarnas kännetecken

Vad som skiljer Timrå från toppklubbarna, det är just förmågan att bygga ett team, en organisation som kan jobba ihop över tid - på nyckelposterna i laget.

Om Timrå inte förmår kopiera toppklubbarnas framgångsrecept kommer mellanskiktet att förbli Timrås plats i hierarkin. Och status quo normaltillståndet.

Stor matchhjälte

Marcus Gidlöf spelade från start i fjärde matchen mellan Djurgården och AIK. Debuten för Djurgården kunde knappast ha slutat bättre.

Han räddade 33 av 33 skott, och var den enskilt största orsaken till att Djurgården kunde lämna kvällen med en vinst och 3–1 i matcher. Men att det tillåts att man byter in en målvakt från ett SHL-lag i Hockeyallsvenskans finalserie, det är bara knäppt.

En legoknekt på dubbla stolar

Marcus Gidlöf blir en ”hired gun” – som bara ska spela Djurgården upp i SHL. Ett kort specialuppdrag. Det är väl ingen ny ordning i hockeyvärlden. Men då kan det handla om spelare som kommer från en lägre serie, eller spelare på artistkontrakt ansluter till ett SHL-lag kort före deadline, bara för att toppa inför slutspelet.

Djurgården har målvakter

När målvakter först spelar klart i SHL, och sedan kan ansluta till Hockeyallsvenskan, ja då underminerar man systemet. Gidlöf blir en erfarenhet rikare – och Leksand krisande ekonomi kanske kan få sig ett välbehövligt bidrag för utlåningen. Men svensk hockey vinner inte på det.

Alla klubbar som har ett juniorlag och egna målvakter som inte är sjuka eller skadade, ska hålla sig till att sätta någon av dem i målet.

Djurgården har Hugo Hävelid i målet, samt ett juniorlag som överlägset vann J-20 SM-guld. Rimligtvis borde någon av deras målvakter kunna spela – även om det förstås kan vara påfrestande att slängas in i en finalserie mellan AIK och Djurgården.

Stäng SHL-dörren nästa säsong

Men det är bättre för sporten att man stänger dörren för målvakter uppifrån – och får leva på hoppet och egna juniorer – än låta SHL-målvakter i praktiken (kunna) avgöra en Hockeyallsvenskans finalserie.

Det finns en handfull spelare som har utgående kontrakt, är starkt förknippade med sin klubb och nu har chansen till det perfekta slutet på karriären - eller bara på sin tid som spelare i klubben. Dessa fem "veteraner" kan vinna Hockeyallsvenskans final eller SM-guldet.

***

1. Linus Omark - Luleå

Linus Omark har bara kvar en sak i sin karriär egentligen, det är att vinna SM-guld med Luleå. Det skulle vara det perfekta avslutet på en fantastisk karriär och klubben han har djupt i sitt hjärta.

2. Dick Axelsson - Djurgården

Dick Axelsson har inget mer att bevisa, och har bara en sak kvar i karriären: se till att Djurgården går upp i SHL. Om så sker talar väl det mesta för att Axelsson åter lägger skridskorna på hyllan och summerar en magnifik karriär.

3. Eric Norin - AIK

Eric Norin har spelat för AIK under större delen av sin karriär, men nu löper hans kontrakt ut. Under säsongen har han haft en del skadebekymmer. Skulle 33-åringen göra sin sista säsong i AIK så finns chansen att få det perfekta slutet i klubben han en gång Elitseriedebuterade i som junior.

4. Greg Scott - Brynäs

Greg Scott är en av Brynäs kärnspelare. 36-åringen har ett utgående kontrakt och skulle han sätta punkt för tiden i Brynäs (eller karriären) så finns en chans att få sätta bästa möjliga avslut på sin tid i SHL genom att vinna SM-guld med Brynäs.

5. Patrick Thoresen - Djurgården

Patrick Thoresen är 41 år gammal och har spelat elithockey i 25 år. Detta kan mycket väl bli hans sista säsong på svensk is, eller sista säsong som elithockeyspelare. Går han upp i SHL blir det en cirkelslutning på en fin karriär, där han redan säsongen 2003/2004 debuterade i Djurgården.

Målvakt: Matteus Ward

Matteus Wards insatser under veckan var fenomenala. Han var grym mot Frölunda i sista semifinalen, och han var i princip omutlig mot Brynäs i första finalmatchen. Han slutade på 70 räddningar och 97 procent i räddningar under dessa två matcher.

***

Back: Erik Gustafsson

Erik Gustafsson fortsätter spela som en evighetsmaskin som bara blir bättre och bättre när speltiden springer iväg. Han drar ett stort lass och är nyckelspelare i alla spelformer. Luleås defensiv är stark - inte minst tack vare ett sylvasst målvaktsspel och Gustafssons outtröttliga spel.

Back: Linus Högberg

Linus Högberg gjorde en toppmatch i sista semifinalen. Han hade den enskilt bästa corsi-siffran, då han var inne på 16 skott framåt och endast 1 skott mot eget mål. Tyvärr för Högberg räckte det inte till i sista matchen då Frölunda förlorade med 2-0.

***

Forward: Brendan Shinnimin

Brendan Shinnimin gör ett starkt slutspel och skapar väldigt mycket framåt. Han gjorde poäng både i sista semifinalmatchen och den första finalamatchen - och båda kom i spel i lika styrka. Han ser mer disciplinerad ut än tidigare, vilket gör att han utöver ett matchstraff bara haft tre tvåminutersutvisningar på 12 matcher.

Forward: Anton Rödin

Anton Rödin har spelat majestätiskt genom hela slutspelet. Han är tvåa i poöngligan. Mot Luleå klev han fram som matchvinnare när han gjorde det matchvinnande målet.

Forward: Anton Levtchi

Anton Levtchi är en del av slutspelets bästa kedja. Finländaren var inblandad i Luleås offensiv på alla sätt. Och det är en riktig sevärd lirare som Luleå behöver få hjälp av om de ska nå sitt andra SM-guld.

Målvakt: Lars Johansson

Lars Johansson stod för flest räddningar av samtliga målvakter under veckan. Han gjorde 74 räddningar och hade bäst räddningsprocent. Då är man tveklöst den bästa målvakten denna vecka. Men hela slutspelet har han spelat på toppen av sin förmåga eller i närheten av den.

**

Back: Erik Gustafsson

Erik Gustafsson spelar mest backarna i detta slutspel. Som kapten för sitt lag är Gustafsson en pådrivare och evighetsmaskin. Thomas Berglund vet vad han får av sin kapten och tillsammans är de bara en match ifrån en SM-final.

Back: Charle-Édouard D'Astous

Charle-Édouard D'Astous var den enskilt största anledningen till Brynäs gick segrande ur semifinalen mot Skellefteå. Med fem poäng på tre matcher stod han att känna som den back som var dominant i grundserien – och är ett av säsongens bästa nyförvärv.

**

Forward: Max Friberg

Max Friberg klev fram stort under veckan och gjorde fem poäng – vilket var flest av alla forwards i slutspelet under veckan. Han gör sitt poängbästa slutspel sedan säsongen 2018/2019 – vilket visar vilken pålitlig spelare han är – och vad han ger sitt lag i slutspel.

Forward: Pär Lindholm

Pär Lindholm var en gigant i slutspelet för Skellefteå. Han bidrog med fyra poäng under veckans tre matcher – och var samtidigt en av Skellefteås nyckelspelare i defensiven där han drog ett tungt lass i alla matcher. I sina bästa stunder är han närmast omöjlig att ta pucken i spelet längs med sargerna.

Forward: Linus Omark

Linus Omark var tillbaka i gott slag under veckan. Inte minst klev han fram när allt stod på spel och avgjorde den fjärde matchen till Luleås fördel i den sjätte periodens inledning. Glädjen han visade går inte ta miste om – hans kontrakt löper ut – men än finns det tid att spela om guldet.

Skellefteå låg under med 2–1 i matcher inför fjärde mötet i denna semifinalserie. Hemmalaget kom ut riktigt starkt men satte sig fort i ett prekärt läge.

Brynäs kunde gå iväg i en tvåmålsledning efter den första perioden sedan de två gånger om utnyttjat Skellefteås slarv i egen zon – där marginalerna blev för små.

I andra perioden blev matchbilden den spegelvända. Det var Brynäs som stod för misstagen och Skellefteå som utnyttjade dem hänsynslöst.

Victor Söderström var inblandad i två av tre mål som Skellefteå gjorde. Först drällde han med pucken på blålinjen så Pär Lindholm kunde spräcka nollan, sedan satt han utvisad när Skellefteå gjorde 3–2 och gick ifrån perioden i ledning.

Den hemmapublik som gjorde arenan fullsatt fick dock en kortvarig glädje. Brynäs kunde ganska omgående reducera till 3–3 sedan Skellefteå slog in pucken i eget mål i början av tredje perioden. Då kom Brynäs på nytt in i matchen.

Men den stora kallduschen stod Johan Larsson för när han med ungefär fem minuter kvar av match kunde vinna pucken bakom Skellefteås mål – trampa runt och vispa in en backhand för 4–3.

Brynäs var det effektivare laget för dagen och hade de berömda marginalerna på sin sida. Därmed kan de avgöra denna matchserie redan på lördag.

Skellefteå föll - helt på egna misstag

Skellefteå tappade matchen genom att spela fast sig i egen zon på två av målen och spelade alldeles för mjukt runt eget mål vid två av målen. Med fyra relativt enkla mål i baken tog Brynäs tillvara på misstagen till sin fördel.

Pär Lindholm och Max Lindholm – bäst på isen denna kväll

Max Lindholm och Pär Lindholm var på nytt Skellefteås härförare kring allt som hände i offensiv väg i Skellefteå – båda har storleken och styrkan att vinna pucken djupt och bryta sig loss för att sätta kurs raka vägen mot mål.

Viktor Söderströms olycka – i dubbel bemärkelse

Viktor Söderström strulade till det på blålinjen innan Skellefteå gjorde sitt första reduceringsmål. Sedan var han även olycklig på Skellefteås 3–2 mål när han satt i utvisningsbåset efter en oprovocerad slashing på Andreas Johnson.

Skellefteå powerplay - en liten ljusglimt

Skellefteå gjorde två mål i powerplay. Kanske är det en av få ljusglimtar efter denna tunga hemmaförlust.

Det fanns en tid i svensk hockey då juniorer skulle veta sin plats. De skulle plocka puckarna, sitta längst ut på bänken, och längst fram i spelarbussen – och ständigt ge fri passage till sina seniora lagkamrater.

Kanske gör man ovanstående småjobb idag också - som en del av hockeyvärldens egna lärlingskultur. Men om det sker finns ett helt annat mindset från alla inblandande om målet och möjligheterna.

Skellefteå har tänkt om

Skiftet i på synen juniorernas roll i laget präglar Skellefteå, som ger dem chansen, förtroendet och den rätta miljön att utvecklas i. Denna säsong har 11 juniorer fått speltid i SHL, och någon ytterligare i CHL.

Igår spelade Skellefteå en juniorkedja med Oscar Vuollet född 2005, ihop med Valter Lindberg och Viggo Norlund (födda 2006) under gårdagens match.

En trio på frammarsch

Samtliga tre spelare är fostrade i Skellefteås juniorled – som bärande spelare del av laget som vann J-20 SM förra säsongen. Trion spelade över tio minuter under gårdagen, och stod för bra prestationer. De fick beröm av tränarna, beröm av härföraren Pär Lindholm – och visade att ålder är bara en siffra.

Trion Valter, Viggo, Voullet visar på hur juniorer har samma rätt att ta för sig, få speltid och göra sig förtjänt av en plats i främre ledet som övriga i laget. De må vara sist in i laget - men långt ifrån först ut när det bränner till.

Dubbla guld - igen?

Förra säsongen visade Skellefteå att en framgångsrik juniorverksamhet hänger samma med framgångsrik seniorverksamhet. Guldet gick till Skellefteå i båda kategorierna. Trots att Skellefteå har en landslagsfemma av juniorer i a-laget så spelar J-20 laget SM-final även denna säsong. Bättre betyg kan man inte få för sin juniorverksamhet.

Paradigmskiftet alla vunnit på

Att samma förening lyckas vinna SM-slutspelet och J-20 SM är otroligt svårt. Men det är otroligt imponerande att bygga en organisation som gör det möjligt. Alla har vunnit på paradigmskiftet som skett i synen på juniorer - inte minst i Skellefteå AIK.

Skellefteå har satt sig i ett tufft 2–0 underläge mot seriesegrarna Brynäs. De två matcherna som spelades i Gävle vanns inte av Brynäs på ett sådant sätt att Skellefteå inte hade skuggan av en chans. Men Skellefteå var betydligt längre ifrån sig högstanivå än vad Brynäs var, och då vinner man inga slutspelsmatcher. Nu måste man vinna denna match för att inte sätta sig ett snudd på ointagligt 3-0 underläge.

****

Så vad talar för Skellefteå, och vad talar egentligen mot Skellefteå denna afton?

+ Målvaktsmatchen.

Linus Söderström byttes ut efter första perioden i den senaste matchen. Då fick han fick ett break och kunde nollställa sig – nu tror jag vi kan räkna med Linus studsar tillbaka och gör en monstermatch. När han är i slag är han en av Europas bästa målvakter.

+ Hemmaplansfördelen

Skellefteå har vunnit samtliga tre hemmamatcher i slutspelet. De visar på att hemmaplan betyder mycket- och ännu mer när det verkligen gäller.

+ Special teams

Skellefteå har bäst powerplay och näst bäst boxplay av samtliga lag som gick till slutspel. Totalt sett har laget med god marginal det därmed det bästa spelet i specialteams, där många matcher avgörs.

***

- Backspelet

Skellefteås backspel är långt ifrån lika stabilt som det var förra säsongen inklusive slutspelet. Frans Haara är skadad, Jonathan Pudas är ringrostig, Oskar Nilsson blandar och ger, Witkowski gör ett bra jobb i egen zon – men när det inte blir en mindre fysisk prägel på matchbilden – och tempot drivs upp – då har han svårt att komma till sin rätt.

- Svala stjärnor i 5–5 spelet

Andreas Johnson, Jonathan Johnson och Jonathan Pudas är sannolikt tre av laget bäst betalda spelare. I de två inledande matcherna mot Brynäs har de utmärkt sig mer negativt än positivt, särskilt i spelet med full styrka. Där måste Skellefteå vända matchen i matchen mot Brynäs, om de ska kunna vända och vinna matchserien.

- Disciplinen

Disciplinen att hålla sig utanför utvisningsbåset kan vara avgörande för att få de små marginalerna med sig. Det vi sett från Skellefteås sida i denna matchserie har varit brist på disciplin i utvisningar och andra delar spelet.

Målvakt: Erik Källgren

Erik Källgren har klivit fram när Ludvig Persson inte varit spelbar för Brynäs Han klev fram och vann målvaktsduellen mot Linus Söderström och Gustaf Lindvall i match både match ett och två i semifinalserien mot Skellefteå.

***

Back: Axel-Sandin Pellikka

Axel Sandin-Pellikka flög fram under veckan. Han gjorde 1+1, men noterades för hela 11 skott på mål under veckans två matcher. Med dessa poäng är Sandin-Pellikka nu även den poängbästa juniorbacken i ett SM-slutspel.

Back: Jesper Sellgren

Jesper Sellgren spelade visserligen bara en match - men det gjorde han framgångsrik. Han var på isen i 25 minuter - och var inne på två mål framåt och noll bakåt, när Luleå tog ledningen i sin semifinalserie.

***

Forward: Pontus Andreasson

Pontus Andreasson är fortsatt het - närmare bestämt stekhet. Det blev två nya mål direkt i första semifinalen mot Frölunda - samma klubb som en gång släppte taget om Andreasson. Han har nu gjort 8 mål och 4 assist på 6 matcher i slutspelet - och flyger fram med maxat självförtroende för sitt Luleå.

Forward: Linus Ölund

Linus Ölund sänkte helt på egen hand Skellefteå mer eller mindre på söndagen. Han gjorde 3 av 4 mål för hemmalaget - varav det sista var av högsta klass när han i ett friläge mot Gustaf Lindvall fick ner honom på isen och sprätte pucken högt upp i nättaket med en backhand.

Valter Lindberg

Valter Lindberg är det stora utropstecknet i Skellefteå på forwardssidan. Med spelsinne och händer av yppersta SHL-klass har han från sin centerposition drivit på en juniorkedja som tagit för sig mer och mer för varje match. Superlativen och lovorden kunde inte vara mer välförtjänta.

Målvakt: Frederik Dichow

Frederik Dichow klev fram för andra året i rad som HV71:s stora kvalhjälte. När allt avgjordes i tisdags var Dichow som bäst och räddade 94 procent av skotten. Hur än Dichow presterade fram till kvalet ska HV71 tacka sig lyckliga för att de satsade på Dichow som klev fram stort.

***

Back: Joel Persson

Joel Perssons säsong är över, men han avslutade den starkt. Med tre poäng på tre matcher, där samtliga gjordes i lika styrka. Totalt stod han för fem poäng på sju slutspelsmatcher.

*

Back: Jakub Galvas

Jakub Galvas har varit en de främsta anledningarna till att Malmö stretade emot både länge och väl i kvartsfinalserien mot Brynäs. Galvas gjorde en bra grundserie och ett bra slutspel. Med ett utgående kontrakt har han höjt sitt marknadsvärde.

***

Forward: Pontus Andreasson

Pontus Andreasson är stekhet. Denna vecka gjorde han fyra mål och tre assist, för totalt sju nya poäng. Två gånger om klev han fram med det matchvinnande målet, och han har redan gjort sex mål i slutspelet. Det är lika många mål som han gjorde i årets grundserie.

Forward: Pär Lindholm

Pär Lindholm har varit motorn som dragit Skellefteå framåt i kvartsfinalseriens fem första matcher. Denna vecka stod han för fem poäng på tre matcher. Det sättet han kan hålla pucken, spela tufft, spela smart och spela i special-teams gör honom till en seriens mest kompletta forwards.

Forward: Martin Lundberg

Martin Lundberg fick en kort säsong där han gjorde tre matcher i grundserien och åtta matcher i slutspelet. Men denna vecka slutade han på topp med tre slutspelsmål. Denna notering är rekord för honom i ett slutspel för Växjö - där han bara gjort två slutspelsmål tidigare på ett fyrtiotal slutspelsmatcher.

Domarna står i ett hav av brinnande känslor

Det är slutspel. Känslorna svallar, adrenalinet pumpar - och blodtrycket åker berg- och dalbana. Mitt i denna korseld av faktorer som målar tränarnas syn på världen i allmänhet, och den enskilda hockeymatchen i synnerhet, svart eller vit för stunden står domarna.

De har en helt avgörande roll i matchen. Och domarna ska man förvänta sig arbetar minst lika hårt som spelarna för att hålla standarden i sitt skrå. Och de ska på inget sätt vara fridlysta från kritik, feedback eller avpolletteringar när de inte är bra nog.

Älska din klubb - men respektera ligan

Man coachar eller spelar för sin klubb - men också för en större organisation. Därmed ska man inte gå ut i media och offentligt såga domare - som är del av samma kretslopp och varumärke - som stavas SHL. Oavsett om det är ett spel för galleriet i att rikta fokus utåt, eller för en genuin upprördhet.

Domare ska få feedback, både från kollegor, tränare, spelare och domarbas. Men då får man göra det på ett mer sofistikerat sätt än pissa på dem inför öppen ridå. Det varken snyggt för den enskilda klubbens varumärke, eller ligans renommé att nedvärdera domarna, och beskylla dem när resultaten går emot.

Dagens rubriker är domarnas arbetsmiljö

Visst älskar vi hockeyfans att läsa om när tränarna går till attack, men inte blir det roligare för domarnas vardagliga arbetsmiljö. Vi ska ha höga krav på domarna, men också ha en hög standard för hur de behandlas. Det är inte värdigt SHL att de ska fortsätta behandlas som en allmän spottkopp av tränare - hur bra eller dåliga de än må vara för dagen.