Varje vecka tar vi tempen på den svenska landslagstruppen inför sommarens VM i Ryssland och går igenom vad de landslagsaktuella spelarna presterat under den gångna veckan.

• Målvakter:

Robin Olsen (FC Köpenhamn)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Olsen tog plats mellan stolparna när FC Köpenhamn körde över Randers med hela 5-1. Olsen fick släppa en boll från Nicolai Poulsen förbi sig i slutet av den första halvleken.

Karl-Johan Johnsson (Guingamp)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Johnsson stod hela matchen och höll nollan när Guingamp spelade 0-0 mot Caen.

Kristoffer Nordfeldt (Swansea)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Swansea fortsätter att plocka poäng, men i ligan är det Lukasz Fabianski som har Carlos Carvalhals förtroende och Kristoffer Nordfeldt får glatt finna sig i att ta plats på bänken.

Pontus Dahlberg (Watford, utlånad till IFK Göteborg)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Pontus Dahlberg missbedömde ett inlägg vilket ledde till baklängesmål när IFK Göteborg besegrade kinesiska Meizhou Miexian med 3-1 under träningslägret i Spanien.

• Försvarare:

Mikael Lustig (Celtic)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Mikael Lustig var tillbaka i startelvan och spelade hela matchen när Celtic slog ut Patrick Thistle i en 3-2-rysare där James Forrest gjorde hattrick.

Victor Nilsson Lindelöf (Manchester United)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: "Vigge" blev kvar på bänken när Manchester United föll borta mot Newcastle.

Andreas Granqvist (Krasnodar)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Lagkapten Andreas Granqvist spelade hela matchen när Krasnodar körde över kinesiska Hebei Kina Fortune med 7-1 i en träningsmatch i Marbella.

Martin Olsson (Swansea)
Speltid: 59 minuter
Kommentar: Martin Olsson fick mycket utrymme att attackera längs sin vänsterkant mot Burnleys solida 4-4-2-uppställning. Byttes ut med en halvtimme kvar till förmån för Ayew.

Ludwig Augustinsson (Werder Bremen)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Augustinsson gjorde sitt första mål för Werder Bremen när han nickade in 1-0 mot Wolfsburg på en hörna efter fem minuter. Varnades.

Filip Helander (Bologna)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Satt på bänken när Bologna föll borta mot Inter.

Emil Krafth (Bologna)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Satt på bänken när Bologna föll borta mot Inter.

Pontus Jansson (Leeds)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Gjorde en stadig insats med ett par viktiga nickrensningar. Hade dessutom en kraftfull nick som satte Blackman i Sheffield United-målet på prov, men kunde inte hindra Leeds från ännu en förlust.

Niklas Hult (AEK Aten)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Hult debuterade för AEK Aten och blev utsedd till matchens lirare i 1-0-segern mot Asteras Triplis.

Johan Larsson (Bröndby)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Lagkapten Johan Larsson fick högsta betyg av tidningen BT i Bröndbys 3-1-seger mot Lyngby. Varnad.

• Mittfältare:

Sebastian Larsson (Hull City)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Sebastian Larsson var planens bästa spelare när Hull tog en välbehövlig 2-0-seger mot Nottingham Forest. Larsson var kraftfull på det centrala mittfältet och spelade fram Wilson, när Hull tilldelades en straff, och låg dessutom bakom en gyllene målchans för Keane. Varnad, hans tionde gula kort, och nu avstängd i två matcher.

Albin Ekdal (Hamburg)
Speltid: 71 minuter
Kommentar: Startade på innermittfältet och blev utbytt efter 71 minuter när Dortmund vann med 2-0.

Emil Forsberg (RB Leipzig)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Skadad, men närmar sig comeback.

Jakob Johansson (AEK Athen)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Skadad

Gustav Svensson (Seattle Sounders)
Speltid: Ingen match föregående vecka
Kommentar:

Viktor Claesson (Krasnodar)
Speltid: 59 minuter
Kommentar: Claesson blev målskytt när han tryckte dit Krasnodars 1-0-mål i överkörningen mot kinesiska Hebei Kina Fortune i en träningsmatch i Marbella.

Marcus Rohdén (Crotone)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Kvar på bänken när Crotone spelade 1-1 mot Atalanta

Jimmy Durmaz (Toulouse)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Satt på bänken när Toulouse föll hemma mot PSG.

Ken Sema (Östersunds FK)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Spelade 90 minuter när Östersund slog Trelleborg med 3-0 i Svenska Cupen. Sema serverade Islamovic till Östersunds 1-0-mål och var även inblandad i flera farligheter framåt.

Simon Tibbling (Bröndby)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Tibbling utsågs till matchens lirare av Tipsbladet efter en fin insats där han var involverad i mycket i offensiv väg i Bröndbys 3-1-seger mot Lyngby.

Oscar Hiljemark (Genoa)
Speltid: 76 minuter
Kommentar: Fortsätter att få Ballardinis förtroende sedan återkomsten till Italien och spelade 76 minuter i segern mot Chievo.

Sam Larsson (Feyenoord)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Lårskadad

Alexander Fransson (Lausanne-Sport)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Lausanne hade en tung dag och åkte på en riktigt dunderförlust hemma mot Young Boys, 1-4. Fransson spelade 90 minuter på det centrala mittfältet. Varnad.

Oscar Lewicki (Malmö FF)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Spelade 90 minuter när MFF slog DC United med 2-1.

• Anfallare:

Isaac Kiese Thelin (Waasland-Beveren)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Mållös i 1-1-matchen mot Club Brügge. Toppar fortsatt skytteligan med 14 mål på 23 matcher.

Marcus Berg (Al Ain)
Speltid: 63 minuter
Kommentar: Blev utbytt med en knapp halvtimme kvar av Al Ains 3-0-seger mot Emirates FC. Låg bakom El Shahats ledningsmål.

John Guidetti (Alavés)
Speltid: 74 minuter
Kommentar: Gjorde ytterligare en assist när han serverade Ibai Gomez till Alavés 2-0-mål mot Villarreal. Byttes ut strax därefter.

Ola Toivonen (Toulouse)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Satt på bänken när Toulouse föll hemma mot PSG.

Carlos Strandberg (Malmö FF)
Speltid: 22 minuter
Kommentar: Hoppade in och vände på matchen mot DC United med två sena mål. Fortsätter att imponera.

Christoffer Nyman (Eintracht Braunschweig)
Speltid: 90 minuter
Kommentar: Utbytt på tilläggstid i Braunschweigs 0-0-match mot Sandhausen.

Alexander Isak (Borussia Dortmund)
Speltid: 0 minuter
Kommentar: Kvar på bänken i Dortmunds 2-0-seger mot Hamburg. Det var Nymans första start sedan oktober, efter skadeproblem i lår och vad.

Mikael Ishak (FC Nürnberg)
Speltid: 25 minuter
Kommentar: FC Nürnbergs skyttekung tvingades kliva av skadad halvvägs in i den första halvleken.

"Fotbollens hemlighet är bollen", sa den tyske legendaren Uwe Seeler en gång i tiden. Det är svårt att argumentera emot att hur man hanterar bollen är sportens viktigaste element, men vi får heller inte förringa vikten av vad det är för boll man sparkar på. Fotbollens utformning har förändrats markant genom åren. Vi gör en djupdykning i VM-bollarna genom tiderna - från Tiento till Telstar 18.

- Jag hade turen att få lära känna bollen lite tidigare och jag har fått prova den lite. Jag gillar allt med den; designen, färgerna. Jag gillar allt, säger Lionel Messi.

Bollen som kommer användas i sommarens fotbolls-VM i Ryssland heter Telstar 18 och är en hyllning till klassiska Telstar-bollen som användes av storspelare som Pelé, Gerd Müller, Giacinto Facchetti och Bobby Moore i VM 1970. Telstar, som fått sitt namn från "star of television", var den första bollen att använda ett mönster av svarta och vita rutor och är den kanske mest ikoniska bollen genom tiderna.

Det har hänt en hel del under de nästan 50 åren som separerar Telstar från Telstar 18 och sommarens boll döljer avancerad teknik bakom den svartvita exteriören. Telstar 18 är den första VM-matchbollen att innehålla ett inbäddat NFC-chipp (Near Field Communication), vilket ska tillåta användarna att interagera med bollen via smartphone. De flesta Android-enheter och iPhone 7 och nyare kommer kunna läsa av NFC-chippet.

Jag ser dock få anledningar att bli särskilt exalterad över NFC-teknologin som finns integrerad i Telstar 18 och ärligt talat känns det mer som en meningslös gimmick. Adidas har visat att de är kapabla att tillverka en "smart boll" och deras miCoach-boll kunde mäta av hastighet, styrka, spinn, träff och bollbana, men Telstar 18 är inte ens i närheten av att vara lika innovativ. Telstar tillåter endast användaren att få tillgång till viss exklusivt innehåll och information.

Telstar sticker ändå ut som teknologiskt framstående jämfört med tidigare VM-bollar - det är dags att göra en djupdykning i bollens historia från 1930 till 2018.

VM 1930: Tiento och T-Model

Det första Världsmästerskapet i fotboll, i Uruguay 1930, hade ingen officiell VM-boll. Uruguay hade en boll, "T-Model" och Argentina hade en modell, "Tiento", men de två nationerna kunde inte enas om vilken boll som skulle användas och när lagen möttes bytte de faktiskt boll i halvtid. Argentina ledde med 2-1 i paus, innan man skiftade till Uruguays lite större och tyngre boll, varpå värdnationen satte tre mål i rad och tog hem VM-guldet. Båda bollarna var förstås handsydda och handpumpade och hade en tendens att bli betydligt tyngre i regnväder.

VM 1934: Federale 102

VM 1934 hölls i Italien, som var under Benito Mussolinis diktatur, och italienarna producerade Federale 102, en boll som vid den tiden var innovativ genom att man använde bomull snarare än läder i sömmarna, vilket gjorde den lite mjukare och mindre obekväm att nicka. Även Federale 102 var dock gjord för hand, vilket gjorde att kvaliteten kunde skilja avsevärt. Federale 102 var dock inte den enda bollen att användas 1934 och engelsmännen hade med sig en egen modell. Inför varje match presenterades ett antal olika bollar som respektive lags lagkapten fick välja från och finalen spelades med en engelsk boll.

VM 1938: Allen

Paris-företaget Allen blev första företag att få äran att tillverka och marknadsföra en VM-boll. Teknologiskt sett var den lik Federale 102 som användes fyra år tidigare, med den största skillnaden att de 13 panelerna som bollen utgjordes av var en aning rundare. Det fanns dock bekymmer med pumpningen av bollen, vilket kunde göra den svårhanterlig och oberäknelig. Bilder från mästerskapet i Frankrike vittnar också om att andra bollar, med 12 eller 18 paneler, användes.

VM 1950: Duplo T

VM-slutspelen tog ett tolv år långt uppehåll på grund av Andra Världskriget och när VM gjorde comeback i Brasilien 1950 hade bollens kvalitetet förbättrats avsevärt. Duplo T, som bollen kom att kallas, gjordes av ett argentinskt företag - Superval, som bytte namn till Superball när företaget utökade verksamheten till Brasilien - och hade använts i Argentina i flera år. Den största innovationen med Duplo T rörde pumpningen av bollen. Duplo T var en helt ihopsydd lädersfär utan några yttre sömmar och bollen pumpades upp med hjälp av en bollpump, inte helt olik tekniken som används i dag. Duplo T var den första bollen att användas vid alla matcher i ett VM-slutspel.

VM 1954: Swiss World Champion

Swiss World Champion, som tillverkades av Basel-baserade företaget Kost Sport, var ytterligare en innovativ boll som kom att utgöra grunden för hur en fotboll såg ut en lång tid framöver. Bollen var gjord av 18 paneler som sammanlänkades i ett sicksack-mönster. Den stack också ut genom sin nästan gulaktiga färg. Kost Sport fick dock inte pryda bollen med varken namn eller logotyp, då Fifa förbjudit marknadsföring på bollen inför mästerskapet.

VM 1958: Top Star

Inför VM i Sverige 1958 genomförde Fifa ett rejält grundarbete för att välja en boll till mästerskapet genom att bjuda in tillverkare att skicka in omärkta bollar tillsammans med ett slutet kuvert som avslöjade från vilket företag varje boll kom från. En advokat tog emot 102 bidrag som han numrerade. Fyra medlemmar i Fifas organisation och två medlemmar i det svenska fotbollsförbundet fick sedan granska och testa bollarna. Panelen valde boll nummer 55, som kom att kallas Top Star och tillverkades av ett företag från Ängelholm. Top Star blev den första VM-bollen med 24 paneler.

VM 1962: Crack

Bollen till VM 1962 i Chile fick det kanske häftigaste av alla namn: Crack. Bollen tillverkades av chilenska Custodio Zamora och utgjordes av 18 paneler. Det som gjorde Crack speciell var dock att panelerna var oregelbundet indelade där vissa var hexagonformade och andra var rektangulära och där varje boll syddes ihop manuellt. Crack var också innovativ som första boll att ha en ventil gjord i latex, vilket kom att användas en lång tid framöver. Trots sitt häftiga namn var Crack något av ett fiasko och särskilt de europeiska lagen var kritiska till bollen så till den milda grad att de skeppade över hundra Top Star-bollar, som i stället användes.

VM 1966: Challenge 4-Star

Precis som 1958 valdes VM-bollen 1966 ut genom ett blindtest där 111 olika bollar testades under ett stort hemlighetsmakeri, för att förhindra informationen från att sippra ut. Slazenger, ett företag mest känt för deras racketsportprodukter, gick segrande ur striden med deras Challenge 4-Star-boll som var väldigt lik Top Star-bollen, men med 25 paneler snarare än 24. Fyrahundra bollar i tre olika färger beställdes till slutspelet och varje deltagande nation fick bollen skickad till sig sex månader i förväg för att kunna bekanta sig med den.

VM 1970: Telstar

Och så var vi framme vid den mest ikoniska av alla VM-bollarna: Adidas Telstar. Efter att Adidas skördat stora framgångar när de producerat officiella bollen till Europacupen 1968 och OS gav Fifa det tyska företaget uppdraget att producera bollen till Mexiko-VM. Resultatet blev en dundersuccé.

Adidas skapade Telstar, som symboliserade den mest dramatiska utvecklingen i VM-bollens historia. Först och främst utgjordes den av 32 stycken pentagonformade paneler, varav tolv av dem var svarta, vilket gjorde den mer synlig på de svartvita tv-apparaterna. Texten på bollen var sedan gjorda i guld. Telstar var den rundaste bollen ditintills och kom att utgöra basen för hur en fotboll skulle se ut i många år framöver.

VM 1974: Telstar Durlast

Telstar-bollen var en sådan enorm succé att den mer eller mindre återanvändes till VM-slutspelet i Västtyskland fyra år senare. Det var egentligen bara en sak som skiljde bollarna åt, att den nyare modellen hade ett tjockare lager av "Durlast", det yttre skalet som skyddade lädret och såg till att bollen höll ihop även i blött väder. Telstar Durlast blev en storsäljare och Adidas säkrade sin position som Fifas officiella leverantör av VM-bollar.

VM 1978: Tango

Till VM i Argentina 1978 presenterade Adidas en boll inspirerad av det dansanta värdlandet och bollen fick namnet Tango. Här slopade Adidas Telstars svartvita paneler för en design med helvit bas och svarta trianglar placerade i ett cirkelmönster. Bollen blev en stor framgång och är en av de mest sålda bollarna någonsin. Adidas var dock lite nervösa inför introduktionen av den nya VM-bollen och man producerade även ett backup-alternativ, vid namn Telstar 1978, ifall Tango skulle bli ett misslyckande.

VM 1982: Tango España

Adidas gjorde inga större förändringar till 1982, förutom en förbättring i bollens vattenresistens och hållbarhet. Bollen var nu helt sluten och sömmarna sammanfogade så väl att det skyddande Durlast-lagret inte längre behövdes.

VM 1986: Azteca

Adidas fortsatte traditionen med en VM-boll inspirerad av värdlandet med sin Azteca-modell, som var en revolutionerande boll i och med att den blev första VM-boll tillverkad i ett syntetiskt material, snarare än läder. Tekniskt sett var bollen ett stort kliv framåt och Azteca höll formen bättre, och var mer vattenresistent och hållbar.

VM 1990: Etrusco Unico

Etrusco Unico var en hyllning till etruskerna, en antik civilisation som bodde i Italien innan Romarriket. Bollen fortsatte att likna Tango i sin design, men var dekorerad med etruskiska lejonhuvuden.

VM 1994: Questra

Questra var en boll stöpt i samma form som Azteca och Etrusco Unico och hade inspirerats av rymdteknologi, höga hastigheter och USA:s "jakt på stjärnorna". Efter en relativt trött turnering i Italien VM 1990 ville Fifa sätta fart på saker och ting genom en "futuristisk" boll. Questra omslöts av ett lager av polystyren, vilket gav den en mjukare touch och gjorde den mer lätthanterlig, samtidigt som dess hastighet i luften ökade. VM 1994 blev det mest målrika sedan 1982 och innehöll en hel del vackra strutar, så Questra verkar ha uppfyllt sitt syfte.

VM 1998: Tricolore

Tricolore blev den första bollen i färg, när triaderna färgades i rött, blått och vitt som en hyllning till den franska flaggan. Tricoloren var gjord av ett nytt syntetiskt material med "syntetiskt skum" vilket skulle ge bollen bättre kompression och göra den mer explosiv.

VM 2002: Fevernova

För första gången sedan Tango gjorde entré 1978 gick Adidas helt bort från den klassika triaddesignen och presenterade en helt annorlunda boll till VM 2002 i Japan och Sydkorea. Det var här den tyske sportjätten på allvar började experimentera med designen, både utseendemässigt och sett till bollens egenskaper. Fevernova var betydligt lättare än tidigare bollmodeller och den skulle vara mer precis, även om Gianluigi Buffon hävdade att det var en "galen studsboll". Fevernova var champagnefärgad, snarare än vit, med två stora triadformer i guld och rött på sidorna.

VM 2006: Teamgeist

Teamgeist, eller lagsammanhållning, var en hyllning till värdnationen Tysklands tradition av kollektivism över individualism och är vida känd som en av de bästa VM-bollarna genom historien. Teamgeist genomgick utförloga tester av Sports Technology Research Group vid University of Loughborough och skulle vara mer rund och precis än någon boll tidigare, vilket skulle tillåta spelarna att visa upp sig från sin bästa sida. Vissa klagade dock på att bollen "vobblade" för mycket i luften och att dess bollbana var oberäknelig. Redan i premiärmatchen mot Costa Rica gjorde Philipp Lahm och Torsten Frings två magnifika mål från distansskott där bollen ändrade bana i luften.

VM 2010: Jabulani

Adidas försökte göra en ännu rundare boll än tidigare genom att minska antalet paneler från 14 till åtta till Jabulani-bollen. Jabulani fick massiv kritik från målvakterna som inte skrädde med orden om den nya bollen och Brasiliens Julio César jämförde den med lågprisbollarna man kunde köpa för en femtiolapp på stormarknader. En Nasa-studie påvisade att Jabulani vobblade i luften vid högre hastigheter, i en högre grad än sina föregångare, på grund av den mjukare ytan och att den hade färre sömmar. Jabulani var ett stort fiasko och en av de minst omtyckta bollarna på senare tid.

VM 2014: Brazuca

Efter Jabulani-fiaskot var Adidas tvungna att leverera i Brasilien 2014 och man lade ner enorm tid på att testa bollen. "Den mest testade bollen någonsin", slog man fast vid dess Brazucas presentation. Bollen bar flerfärgade band som skulle symbolisera brasilienska "wish bands". Än en gång valde Adidas att reducera antalet paneler och Brazuca utgjordes av blott sex stycken. Brazuca skickades runt till spelare och lag världen över för utförliga test inför turneringen och Adidas använde även en förklädd VM-boll i vissa ligamatcher. Brazuca var en betydligt större framgång än Jabulani och användes efter VM-slutspelet i ligor som Bundesliga och MLS.

Australien utsåg till slut Ange Postecoglous efterträdare förra månaden när holländaren Bert van Marwijk presenterades. De australiska spelarna kan räkna med en rejäl stilförändring från Postecoglou när Van Marwijk på ett knappt halvår ska sätta sin prägel på Socceroos. "Jag kommer vandra min egen väg", säger han.

I november valde Ange Postecoglou överraskande att lämna förbundskaptensuppdraget trots att han lyckats leda Australien till VM 2018, efter att arbetet tärt för mycket på honom. Det australiska fotbollsförbundet stressades inte till något beslut, trots det nära förestående VM-slutspelet, men för några veckor sedan presenterades Postecoglous ersättare: Holländaren Bert van Marwijk.

Utnämningen av Van Marwijk är ett stilmässigt stort skifte från fotbollen som Posteglou förespråkade och valet har långt ifrån tagits emot med unisont öppna armar i Australien, och förbundets brist på kontinuitet och långsiktigt tänk har ifrågasatts. Ange Postecoglou är en ideolog som tidvis hade huvudet uppe bland molnen och han kritiserades ibland för att förorda en fotboll som hans spelare inte var tekniskt skickliga nog för att utföra. Van Marwijk är Posteglous diametrala motsats.

- Jag respekterar den förre förbundskaptenen, men jag kommer vandra min egen väg, säger han.

Bert van Marwijk är en pragmatiker ut i fingerspetsarna och hans första kommentarer sedan han tillträdde tyder på att han inte har några planer på att anpassa sig efter den fotboll Australien spelade under den förre förbundskaptenen. Van Marwijk är mest känd för att ha varit förbundskapten för Holland som han ledde till VM-final 2010 med en fysisk och organiserad defensivfotboll med elakingarna Mark van Bommel och Nigel de Jong som defensiva mittfältare i en 4-2-3-1-uppställning.

- Jag är en realistisk tränare. Jag gillar kreativ fotboll och jag gillar att ha bollen, men jag gillar också att vinna och det är det viktigaste. Det är viktigt att vi spelar på ett sätt som passar spelarna och tränare. Man kan inte spela på ett sätt som spelarna inte kan utföra, säger han.

Man behöver inte ens läsa mellan raderna för att se vad Van Marwijk menar: Segrar och resultat är det enda som betyder något och om en stilistisk sevärd fotboll måste stryka på foten för att nå dem, tja, då får det vara så.
Van Marwijk har lite tid på sig att förbereda sig inför samlingen i mars, när Australien ställs mot Norge och Colombia, och holländaren kommer ha knappt om tid att få sina idéer att nå fram till spelarna efter fyra år med en helt annan fotboll. Men Van Marwijk är ändå säker på att Australien - som är i samma grupp som Frankrike, Danmark och Peru - har chansen att ta sig vidare från gruppspelet. Eller "överleva gruppspelet", som han passande nog uttrycker sig.

- Om jag inte hade haft tron på att vi kan ta oss vidare från gruppen skulle jag inte vara här, men det kommer inte bli enkelt. Jag reser till VM med endast en sak i åtanke och det är att överleva gruppspelet, säger han.

Emil Forsberg tillhör en av de allra viktigaste spelarna i Janne Anderssons svenska landslag, men nu kommer oroväckande uppgifter från Tyskland. Nu oroar sig Ralph Hasenhüttl, RB Leipzigs tränare, att Forsberg, som varit borta med en magmuskelskada i tvåmånader, för att svensken kan missa en stor del av våren.

Emil Forsberg har varit skadad sedan 2 december, när han ådrog sig en magmuskelskada, och svensken tycks vara långt ifrån en comeback.

- För tillfället förflyttar sig smärtan till olika ställen, det är en utdragen historia. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta, berättade RB Leipzig-tränaren Ralph Hasenhüttl för Kicker förra veckan.

Den mystiska skadan har dragit ut på tiden och trots att Forsberg börjat träna lite lättare med boll låter Hasenhüttl långt ifrån positiv om att ha svensken, som i fjol gjorde åtta mål och 19 assist i Bundesliga, tillbaka i spel inom kort. Nu befarar han att Forsberg kan bli borta under en stor del av vårsäsongen.

- Vi skulle behöva veta hur länge Emil Forsberg blir borta. Är han borta under hela vårsäsongen är det en position som vi inte har jättebra täckning på. Där är det ingen dans på rosor för oss, säger Hasenhüttl till rblive.de.

Hasenhüttls ord är oroväckande för RB Leipzig som är inblandad i en vildsint strid om Champions League-platserna och för tillfället återfinns på femte plats i Bundesliga, men minst lika oroväckande för Janne Andersson som förstås hoppas ha sin största stjärna i gott slag inför sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Forsberg är den viktigaste spelaren i Sveriges offensiv och var med sina fyra mål i kvalet, från sin ytterposition, Sveriges näst främsta målskytt efter Marcus Berg.

Även om Forsberg tagit steg framåt i sin rehabilitering är Hasenhüttl långt ifrån hoppfull om att ha honom tillbaka i toppform och han tycks ha stålsatt sig för en vår där han får finna sig vid att inte ha svensken till förfogande under stora delar av säsongen.

- Vi vet att Emil varit borta länge. Även när han väl är smärtfri kommer det att dröja länge innan han når samma nivå som han höll förra året. Han är på rätt väg, men man vet aldrig hur han kommer reagera på ökad belastning. Låt oss inte hoppas för allt för mycket på att det kommer gå snabbt, säger han.

Forsberg har bara gjort nio Bundesligamatcher från start den här säsongen, där han mäktat med ett mål och två assist vilket är långt ifrån hans imponerande poängskörd under fjolårssäsongen. För blågul del gäller det bara att hålla tummarna för att Emil Forsberg är tillbaka i spel så snart som möjligt.

För en vecka sedan kom den överraskande nyheten. Nio spelare från Saudiarabien har lånats ut till klubbar i Spanien. "Ökad exponering i arabvärlden", sa La Liga och från Saudiarabiens håll talade man om att lära spelarna leva som proffs. De märkliga lånen har kritiserats från flera håll, men vad är egentligen tanken med utlåningarna?

"Vi är glada över att välkomna Abdullah al-Shabab", proklamerade Sporting Gijón via Twitter ett varmt välkomnande.

Problemet? Tja, Abdullah var ju förvisso rätt, men Sporting Gijón hade snurrat ihop det och presenterat klubben han kom ifrån: al-Shabab. Ett oskyldigt misstag från en medieansvarig vars fingrar trummade snabbare på tangenterna än vad ögonen hann korrekturläsa, måhända, men i det här fallet är det lätt att anta att det handlade om att Sporting Gijón helt enkelt inte hade någon som helst koll på spelaren de precis lånat in.

Nyheten slog ner för ungefär en vecka sedan. Nio spelare från Saudiarabien lånas ut till sex klubbar i Spanien, i La Liga och andradivisionen Segunda División. Spelarna lånas alltså in av La Liga, inte av de individuella klubbarna, och man behöver inte vara överdrivet cynisk för att undra om klubbarna egentligen vill ha spelarna alls - och vad La Liga får i utbyte. Yahia Al-Shehri och Marwan Othmnan hamnade hur som helst i Leganés, Fahad Al-Muwallad i Levante och Salem Al Dawsari i Villarreal. Jaber Issa gick till de gula ubåtarnas b-lag, Nooh Al Mousa till Valladolid, Abulmajeed Al Sulayhim till Rayo Vallecano, Ali Al Namer till Numancia och, som han ju heter, Abdullah Al-Hamdan hamnade i Sporting Gijón. Från att ha blott en spelare utanför kungadömet, Mukhtar Ali som huserar i Vitesse, hade Saudiarabien plötsligt nästan en hel startelva i Europa. Namnen är förstås helt okända för den stora allmänheten, trots att flera av dem kommer att kliva ut på Luzjniki-stadion för att spela VM-premiär mot Ryssland om ett knappt halvår.

Samarbetet mellan Saudiarabien, som ska spela sitt första VM-slutspel på tolv år, och La Liga handlar om förberedelse för de saudiska spelarnas del och ökad exponering i arabvärlden för den spanska fotbollen.

- Fotboll är den mest populära sporten i Saudiarabien. Tillsammans med det saudiska fotbollsförbundet vill vi ge ungdomarna bästa möjligheten att nå deras mål att spela fotboll på högsta möjliga nivå. De måste lära hur det är att vara riktiga proffs, få erfarenhet och representera Saudiarabien. Jag har oändligt förtroende i våra spelares kunnande. Det är allas vår roll att stötta dem i den här erfarenheten som kommer vara startskottet för många övergångar till Europa, sa Turky Al Al Sheikh, ordförande för det saudiska Idrottsförbundet.

Spelarnas löner kommer betalas i sin helhet av de saudiska klubbarna, vilket i praktiken ger de spanska klubbarna en gratisspelare utan krav på speltid.

”För de spanska klubbarna innebär värvningar från Saudiarabien att man inte bara breddar sina trupper, det innebär också ökad exponering i arabvärlden. La Liga är redan den mest populära ligan i regionen och integreringen av spelare från Saudiarabien i både högsta och näst högsta divisionen kommer garanterat öka publiken och förbättra de kommersiella möjligheterna”, skriver La Liga på sin hemsida.

Saudiarabien har planerat in flera träningsläger och matcher mot kvalificerat motstånd för att förbereda sig inför VM, där man ställs mot Ryssland, Egypten och Uruguay i gruppspelet. Men det saudiska fotbollsförbundet och Al Al Sheikh, som varit drivande i utlåningarna, tyckte inte förberedelserna var tillräckliga, varpå samarbetet med La Liga uppkom. Långt ifrån alla i Saudiarabien är nöjda med utformningen av samarbetet och menar på att även om Saudiarabien på sikt måste få ut sina spelare utanför kungadömet så är det här fel sätt att ta sig an problemet. Vissa klubbar förlorar dessutom några av sina bästa spelare mitt under brinnande säsong, samtidigt som de troligtvis inte kommer få någon speltid. Enligt den forne Everton- och Blackburn-anfallaren Mike Newell, som nu är sportchef i al-Shabab, är det dock en fördel för både landslaget och spelarna.

- Det finns några duktiga spelare här och det kommer vara en fantastisk erfarenhet för dem. Det kommer bli en stor chock för dem på många sätt eftersom saudiska spelare sällan lämnar landet, men om bara en av dem skulle vara en framgång vore det massivt för saudisk fotboll, säger han till The Observer.

Från spanskt håll har lånen höjt på mängder av ögonbryn och det spanska spelarförbundet, AFE, var tydliga i sin kritik mot La Ligas beslut och menar på att lånen "offrar själva essensen av sporten".

"Den här nya affärsmodellen prioriterar den ekonomiska aspekten framför den sportsliga. Det här samarbetet hindrar utvecklingen av unga fotbollsspelare och representerar ett hinder för ungdomsakademins möjligheter, som inte alltid får den här typen av chans", skriver man.

Huruvida lånen kommer att hjälpa Saudiarabien i VM återstår att se, men klart är i alla fall att det inte är ett samarbete utan komplikationer eller kritik. I helgens omgång tog inte en enda av de inlånade spelarna plats i någon av de sex klubbarnas matchtrupper. Saudiarabien är dock inte först att som asiatisk fotbollsförbund använda de europeiska ligorna för att gynna landets fotboll. Qatar, som laddar för fullt inför hemma-VM 2022, använder sin Aspire Academy för att ge spelarna en språngbräda ut i Europa, Kina skickade nyligen sitt U20-landslag till Tyskland för att spela en hel säsong med träningsmatcher mot Division 4-motstånd i Regionalliga Südwest, vilket avbröts efter blott en match till följd av protester. Sydkorea har också skickat sina Asien-baserade spelare till ett vinterläger i Turkiet, i stället för att låta dem spendera försäsongen med sina klubbar.

Ryssland har spenderat runt 80 miljarder på nya arenor och infrastruktur till VM 2018. Här är en guide till de tolv arenorna som ska agera värd för sommarens fotbollsfest.

Luzjniki-stadion, Moskva

Kapacitet: 81 006

Färdigbyggd: Juni 2017

Kostnad: 3,16 miljarder kronor

Matcher i VM 2018: Ryssland-Saudiarabien, Tyskland-Mexiko, Portugal-Marocko, Danmark-Frankrike, En åttondelsfinal, En semifinal, Finalen

Luzjniki-stadion är den mest klassiska och välkända av alla arenor i VM 2018 och den gigantiska arenan med plats för 80 000 åskådare kommer vara skådeplats för såväl öppningsmatchen mellan Ryssland och Saudiarabien som VM-finalen den 15 juli. Luzjniki-stadion är en anrik arena som funnits på plats sedan 1956, då den konstruerades på blott 450 dagar och är den viktigaste arenan i Ryssland. Under kommunisttiden gick arenan under namnet Central Lenin Stadium och där har över 3000 matcher på klubb- och landslagsnivå spelats, inklusive höjdarmatcher som finalen i Uefa-cupen 1999, Champions League-finalen mellan Manchester United och Chelsea 2013, samt OS 1980. Dessutom har Luzjniki-stadion hyst mängder av musikaliska genier, allt fån Michael Jackson till Rolling Stones.
Arenan har fått en uppfräschning och stod klar förra sommaren. Löparbanan har tagits bort och ytterligare två etage har adderats, men den historiska fasaden finns kvar. Namnet Luzjniki kan löst översättas till det ryska ordet för "ängar" och refererar till platsen där arenan är byggd, vid flodbädden av Moskva-floden.

S:t Petersburg-stadion, S:t Petersburg

Kapacitet: 68 134

Färdigbyggd: 2017

Kostnad: 11,87 miljarder

Matcher i VM 2018: Marocko-Iran, Ryssland-Egypten, Brasilien-Costa Rica, Nigeria-Argentina, En åttondelsfinal, En semifinal, Matchen om tredjepris

Krestkovsky-stadion eller Zenit Arena kommer att kallas St. Petersburg-stadion under VM och är en av de teknologiskt mest avancerade arenorna i världen. Arenan har genomlevt stora komplikationer och förseningar innan den slutsligen stod klart i april 2017. Bygget av arenan som ligger vid Neva-floden påbörjades 2007 och den ursprungliga tanken var att den skulle stå klart 2009, men förseningarna har avlöst varandra. Gazprom drog sig ur projektet och St. Petersburg stad tog över och bygget hann slutligen bli klart i tid till förra sommarens Confederations Cup.

Kostnaden för arenan var ursprungligen beräknad till knappa två miljarder, men det ryktas om att alla förseningar fått priset att eskalera till smått vansinniga 11,87 miljarder. St. Petersburg-stadion är byggd efter Kisho Kurokawas rymdskeppsdesign och är en nedskalad version av Kurokawas Toyota Stadium i Japan.
St. Petersburg-stadion var i fjol föremål för den mest negativa av uppmärksamhet när norska tidsskriften Josimar rapporterade att minst 110 nordkoreanska arbetare, som levt under slavlika förhållanden, använts för att bygga arenan och att minst en arbetare dött på byggarbetsplatsen.

Fisjt-stadion, Sotji

Kapacitet: 47 700

Färdigbyggd: 2013

Kostnad: 4,1 miljarder

Matcher i VM 2018: Portugal-Spanien, Belgien-Panama, Tyskland-Sverige

Fisjt-stadion i Sotji höll öppnings- och avslutningsceremonin vid Vinter-OS 2014. Arenan är döpt efter Mount Fisjt i den närliggande bergskedjan Kaukasus och arenans tak är byggd för att efterlikna en snötäckt topp. Här kommer Sverige ställas mot Tyskland den 23 juni och de svenska supportrarna på plats kan åtnjuta en spektakulär utsikt med toppen och skidorden Krasnaja Poljana till norr och Svarta havet i söder. Ursprungligen var Fisjt-stadions södra och norra del öppen, vilket gjorde att man kunde se den fantastiska utsikten direkt från arenan, men under VM har öppningen fyllts av tillfälliga sittplatser för att öka publikkapaciteten.

Volgograd Arena, Volgograd

Kapacitet: 45 568

Färdigbyggd: 2018

Kostnad: 2,2 miljarder

Matcher i VM 2018: Tunisien-England, Nigeria-Island, Saudiarabien-Egypten, Japan-Polen

Volgograd Arena är helt nybyggd och beräknas stå klar i inledningen av 2018 och är byggd på platsen för Rotor Volgograds förra hemmaarena, Central Stadium, där den första omgången av deras berömda Uefa-cuptriumf mot Manchester United 1995. Arenans exteriör är speciell med sitt gallerliknande utseende och enligt Fifas hemsida är taket byggt för att efterlikna ekrarna på en cykel för att ge arenan en "extra känsla av luftighet". Efter mästerskapet ska kapaciteten reduceras till 35 000 och den kommer agera hemmaplan för Rotor Volgograd. Volgograd Arena är byggd vid foten av den gigantiska skulpturen "Fosterlandet kallar" på Mamajev Kurgan, som är rest till minne av slaget vid Stalingrad under Andra Världskriget och som vid invigningen 1967 var den största skulpturen i världen.

Spartak-stadion, Moskva

Kapacitet: 43 298

Färdigbyggd: 2014

Kostnad: 3,4 miljarder

Matcher i VM 2018: Argentina-Island, Polen-Senegal, Belgien-Tunisien, Brasilien-Serbien, En åttondelsfinal

Efter nästan ett århundrade har äntligen Spartak Moskva fått ett hem i och med färdigställandet av Spartak-stadion, eller Otkrutiye Arena, 2014. Marken för arenan grundlades redan 2007 men försenades ett flertal gånger. Arenan är byggd på ett gammalt flygfält i området Tushino i nordvästra Moskva och utanför arenan ståtar en stor staty av den trakiske gladiatorn Spartacus som ledde ett uppmärksammat - om än i slutändan misslyckat - uppror mot mäktiga Rom under 70-talet före Kristus. Arenans exteriör är byggd av hundratals diamantformade plattor i rött och vitt, som dock kan skifta färg beroende på vilket lag som spelar.

Samara Arena, Samara

Kapacitet: 44 807

Färdigbyggd: 2018

Kostnad: 2,53 miljarder

Matcher i VM 2018: Costa Rica-Serbien, Danmark-Australien, Uruguay-Ryssland, Senegal-Colombia, En åttondelsfinal, En kvartsfinal

Byggandet av Samara Arena har varit allt annat än okomplicerat. Om de ursprungliga planerna gått i lås skulle arenan byggas på en nästintill övergiven ö söder om staden, men efter en enorm kritikvåg ändrades planerna och arenan byggdes i stället i den norra delen av staden. Arenan kommer döpas om till Cosmos Arena när VM är över, med tanke på regionens berömda rymdsektor.
Från början skulle arenans tak vara en 80 meter hög kupol, men på grund av nedskärningar tvingades man kasta om planerna i samband med att man bytte konstruktör 2016 efter att man redan gått långt över budget. Den 65 meter höga glaskupolen, som kommer att vara upplyst kvälls- och nattetid, lär dock vara en spektakulär syn.

Kazan Arena, Kazan

Kapacitet: 44 779

Färdigbyggd: 2013

Kostnad: 3,47 miljarder kronor

Matcher i VM 2018: Frankrike-Australien, Iran-Spanien, Polen-Colombia, Sydkorea-Tyskland, En åttondelsfinal, En kvartsfinal

Kazan Arena är designad av samma arkitektfirma som byggde Wembley och Emirates Stadium och ska från luften likna en näckros, där den ligger placerad vid Kazanka-flodens rand. Arenans front täcks av en gigantisk HD-skärm på 4030 kvadratmeter - världens största i sin sort - som kommer visa båda länders flaggor under matchdagarna. Rubin Kazan huserar här vardagligen, efter flytten från Central-stadion.

Mordovia Arena, Saransk

Kapacitet: 44 442

Färdigbyggd: 2018

Kostnad: 2,37 miljarder

Matcher i VM 2018: Peru-Danmark, Colombia-Japan, Iran-Portugal, Panama-Tunisien

Saransk är den minsta av värdstäderna till VM 2018 och ryssarna förvånades över beslutet att satsa på en nybyggd arena just här. Moransk Arena kommer vara den mest färgglada av alla arenorna med sitt yttre i orange, rött och vitt. Efter VM kommer arenan minskas till 28 000 åskådare och lokala laget Mordovia Saransk flyttar in.

Rostov Arena, Rostov vid Don

Kapacitet: 45 145

Färdigbyggd: 2017

Kostnad: 2,61 miljarder kronor

Matcher i VM 2018: Brasilien-Schweiz, Uruguay-Saudiarabien, Sydkorea-Mexiko, Island-Kroatien, En åttondelsfinal

Rostov Arena, vid floden Dons bank, är ytterligare en helt nybyggd arena vars konstruktion varit något av en start-och-stopp-process innan bygget till slut inleddes 2014. Originaldesignen var oerhört spektakulär, där tanken var att bygga en tårformad arena, men skenande kostnader tvingades planerna att kastas om. Det har ryktats om att slutkostnaden bara kommer uppgå till 15% av vad som planerats ursprungligen. Efter VM kommer FC Rostov flytta in.

Nizjnij Novgorod-stadion, Nizjnij Novgorod

Kapacitet: 45 331

Färdigbyggd: 2018

Kostnad: 2,29 miljarder kronor

Matcher i VM 2018: Sverige-Sydkorea, England-Panama, Schweiz-Costa Rica, En åttondelsfinal, En kvartsfinal

Nizjnij Novgorod-stadion är byggd vid floderna Volga och Okas sammanflöde och arenan, där Sverige kommer att ställas mot Sydkorea, är byggd för att efterlikna det skimrande vattnet som omsluter den. Från början var det tänkt att FC Volga skulle ta över arenan efter VM, men efter att klubben upphörde att existera på grund av ekonomiska besvär, blir det i stället andradivisionslaget Olimpiyets Nizhny Nogvorod, som tidigare var farmarklubb till Volga, som kan kalla arenan för sitt nya hem.

Arenan är spektakulär med en häftig design av små pelare som stöttar upp på utsidan av den semitransparanta fasaden. Arenan erbjuder också en häftig vy över den femhundra år gamla fästningen Nizhny Nogvorod Kremlin

Kaliningrad-stadion, Kaliningrad

Kapacitet: 35 212

Färdigbyggd: 2017

Kostnad: 2,37 miljarder kronor

Matcher i VM 2018: Kroatien-Nigeria, Serbien-Schweiz, Spanien-Marocko, England-Belgien

Kaliningrad-stadion, placerad mellan Polen och Litauen vid Östersjön, är löst baserad på Bayern Münchens Allianz Arena och likheten finns där, även om originaldesignen låg närmare den tyska storklubbens hemmaborg. Bygget har varit plågat av flera förseningar och svårigheter efter att företaget som var ansvarigt för det ursprungliga bygget gått i konkurs. Från början skulle arenan ha ett skjutbart tak och kunna hysa 45 000 åskådare, vilket fick minskas till 35 000. Publikkapaciteten kommer reduceras ytterligare efter VM till 25 000 när Baltika Kaliningrad, som huserar i den ryska andradivisionen, flyttar in.

Jekaterinburg Arena, Jekaterinburg

Kapacitet: 35 696

Färdigbyggd: 1957 (Uppgraderadingen klar 2017)

Kostnad: 1,7 miljarder

Matcher i VM 2018: Egypten-Uruguay, Frankrike-Peru, Japan-Senegal, Mexiko-Sverige

Gamla Centralstadion i Jekaterinburg, som stod klar 1957 har fått genomgå en rejäl förvandling och uppgradering för att nå Fifas krav. Den gamla designen med sovjetiska neoklassiska pelare står dock kvar, vilket ger den ett maffigt utseende. Beslutet att bygga två tillfälliga läktare utanför - ja, ni läste rätt - vardera kortsida ger dock arenan ett oerhört bisarrt utseende. Här kommer Sverige ställas mot Mexiko.