"Fotbollens hemlighet är bollen", sa den tyske legendaren Uwe Seeler en gång i tiden. Det är svårt att argumentera emot att hur man hanterar bollen är sportens viktigaste element, men vi får heller inte förringa vikten av vad det är för boll man sparkar på. Fotbollens utformning har förändrats markant genom åren. Vi gör en djupdykning i VM-bollarna genom tiderna - från Tiento till Telstar 18.
- Jag hade turen att få lära känna bollen lite tidigare och jag har fått prova den lite. Jag gillar allt med den; designen, färgerna. Jag gillar allt, säger Lionel Messi.
Bollen som kommer användas i sommarens fotbolls-VM i Ryssland heter Telstar 18 och är en hyllning till klassiska Telstar-bollen som användes av storspelare som Pelé, Gerd Müller, Giacinto Facchetti och Bobby Moore i VM 1970. Telstar, som fått sitt namn från "star of television", var den första bollen att använda ett mönster av svarta och vita rutor och är den kanske mest ikoniska bollen genom tiderna.
Det har hänt en hel del under de nästan 50 åren som separerar Telstar från Telstar 18 och sommarens boll döljer avancerad teknik bakom den svartvita exteriören. Telstar 18 är den första VM-matchbollen att innehålla ett inbäddat NFC-chipp (Near Field Communication), vilket ska tillåta användarna att interagera med bollen via smartphone. De flesta Android-enheter och iPhone 7 och nyare kommer kunna läsa av NFC-chippet.
Jag ser dock få anledningar att bli särskilt exalterad över NFC-teknologin som finns integrerad i Telstar 18 och ärligt talat känns det mer som en meningslös gimmick. Adidas har visat att de är kapabla att tillverka en "smart boll" och deras miCoach-boll kunde mäta av hastighet, styrka, spinn, träff och bollbana, men Telstar 18 är inte ens i närheten av att vara lika innovativ. Telstar tillåter endast användaren att få tillgång till viss exklusivt innehåll och information.
Telstar sticker ändå ut som teknologiskt framstående jämfört med tidigare VM-bollar - det är dags att göra en djupdykning i bollens historia från 1930 till 2018.
VM 1930: Tiento och T-Model
Det första Världsmästerskapet i fotboll, i Uruguay 1930, hade ingen officiell VM-boll. Uruguay hade en boll, "T-Model" och Argentina hade en modell, "Tiento", men de två nationerna kunde inte enas om vilken boll som skulle användas och när lagen möttes bytte de faktiskt boll i halvtid. Argentina ledde med 2-1 i paus, innan man skiftade till Uruguays lite större och tyngre boll, varpå värdnationen satte tre mål i rad och tog hem VM-guldet. Båda bollarna var förstås handsydda och handpumpade och hade en tendens att bli betydligt tyngre i regnväder.
VM 1934: Federale 102
VM 1934 hölls i Italien, som var under Benito Mussolinis diktatur, och italienarna producerade Federale 102, en boll som vid den tiden var innovativ genom att man använde bomull snarare än läder i sömmarna, vilket gjorde den lite mjukare och mindre obekväm att nicka. Även Federale 102 var dock gjord för hand, vilket gjorde att kvaliteten kunde skilja avsevärt. Federale 102 var dock inte den enda bollen att användas 1934 och engelsmännen hade med sig en egen modell. Inför varje match presenterades ett antal olika bollar som respektive lags lagkapten fick välja från och finalen spelades med en engelsk boll.
VM 1938: Allen
Paris-företaget Allen blev första företag att få äran att tillverka och marknadsföra en VM-boll. Teknologiskt sett var den lik Federale 102 som användes fyra år tidigare, med den största skillnaden att de 13 panelerna som bollen utgjordes av var en aning rundare. Det fanns dock bekymmer med pumpningen av bollen, vilket kunde göra den svårhanterlig och oberäknelig. Bilder från mästerskapet i Frankrike vittnar också om att andra bollar, med 12 eller 18 paneler, användes.
VM 1950: Duplo T
VM-slutspelen tog ett tolv år långt uppehåll på grund av Andra Världskriget och när VM gjorde comeback i Brasilien 1950 hade bollens kvalitetet förbättrats avsevärt. Duplo T, som bollen kom att kallas, gjordes av ett argentinskt företag - Superval, som bytte namn till Superball när företaget utökade verksamheten till Brasilien - och hade använts i Argentina i flera år. Den största innovationen med Duplo T rörde pumpningen av bollen. Duplo T var en helt ihopsydd lädersfär utan några yttre sömmar och bollen pumpades upp med hjälp av en bollpump, inte helt olik tekniken som används i dag. Duplo T var den första bollen att användas vid alla matcher i ett VM-slutspel.
VM 1954: Swiss World Champion
Swiss World Champion, som tillverkades av Basel-baserade företaget Kost Sport, var ytterligare en innovativ boll som kom att utgöra grunden för hur en fotboll såg ut en lång tid framöver. Bollen var gjord av 18 paneler som sammanlänkades i ett sicksack-mönster. Den stack också ut genom sin nästan gulaktiga färg. Kost Sport fick dock inte pryda bollen med varken namn eller logotyp, då Fifa förbjudit marknadsföring på bollen inför mästerskapet.
VM 1958: Top Star
Inför VM i Sverige 1958 genomförde Fifa ett rejält grundarbete för att välja en boll till mästerskapet genom att bjuda in tillverkare att skicka in omärkta bollar tillsammans med ett slutet kuvert som avslöjade från vilket företag varje boll kom från. En advokat tog emot 102 bidrag som han numrerade. Fyra medlemmar i Fifas organisation och två medlemmar i det svenska fotbollsförbundet fick sedan granska och testa bollarna. Panelen valde boll nummer 55, som kom att kallas Top Star och tillverkades av ett företag från Ängelholm. Top Star blev den första VM-bollen med 24 paneler.
VM 1962: Crack
Bollen till VM 1962 i Chile fick det kanske häftigaste av alla namn: Crack. Bollen tillverkades av chilenska Custodio Zamora och utgjordes av 18 paneler. Det som gjorde Crack speciell var dock att panelerna var oregelbundet indelade där vissa var hexagonformade och andra var rektangulära och där varje boll syddes ihop manuellt. Crack var också innovativ som första boll att ha en ventil gjord i latex, vilket kom att användas en lång tid framöver. Trots sitt häftiga namn var Crack något av ett fiasko och särskilt de europeiska lagen var kritiska till bollen så till den milda grad att de skeppade över hundra Top Star-bollar, som i stället användes.
VM 1966: Challenge 4-Star
Precis som 1958 valdes VM-bollen 1966 ut genom ett blindtest där 111 olika bollar testades under ett stort hemlighetsmakeri, för att förhindra informationen från att sippra ut. Slazenger, ett företag mest känt för deras racketsportprodukter, gick segrande ur striden med deras Challenge 4-Star-boll som var väldigt lik Top Star-bollen, men med 25 paneler snarare än 24. Fyrahundra bollar i tre olika färger beställdes till slutspelet och varje deltagande nation fick bollen skickad till sig sex månader i förväg för att kunna bekanta sig med den.
VM 1970: Telstar
Och så var vi framme vid den mest ikoniska av alla VM-bollarna: Adidas Telstar. Efter att Adidas skördat stora framgångar när de producerat officiella bollen till Europacupen 1968 och OS gav Fifa det tyska företaget uppdraget att producera bollen till Mexiko-VM. Resultatet blev en dundersuccé.
Adidas skapade Telstar, som symboliserade den mest dramatiska utvecklingen i VM-bollens historia. Först och främst utgjordes den av 32 stycken pentagonformade paneler, varav tolv av dem var svarta, vilket gjorde den mer synlig på de svartvita tv-apparaterna. Texten på bollen var sedan gjorda i guld. Telstar var den rundaste bollen ditintills och kom att utgöra basen för hur en fotboll skulle se ut i många år framöver.
VM 1974: Telstar Durlast
Telstar-bollen var en sådan enorm succé att den mer eller mindre återanvändes till VM-slutspelet i Västtyskland fyra år senare. Det var egentligen bara en sak som skiljde bollarna åt, att den nyare modellen hade ett tjockare lager av "Durlast", det yttre skalet som skyddade lädret och såg till att bollen höll ihop även i blött väder. Telstar Durlast blev en storsäljare och Adidas säkrade sin position som Fifas officiella leverantör av VM-bollar.
VM 1978: Tango
Till VM i Argentina 1978 presenterade Adidas en boll inspirerad av det dansanta värdlandet och bollen fick namnet Tango. Här slopade Adidas Telstars svartvita paneler för en design med helvit bas och svarta trianglar placerade i ett cirkelmönster. Bollen blev en stor framgång och är en av de mest sålda bollarna någonsin. Adidas var dock lite nervösa inför introduktionen av den nya VM-bollen och man producerade även ett backup-alternativ, vid namn Telstar 1978, ifall Tango skulle bli ett misslyckande.
VM 1982: Tango España
Adidas gjorde inga större förändringar till 1982, förutom en förbättring i bollens vattenresistens och hållbarhet. Bollen var nu helt sluten och sömmarna sammanfogade så väl att det skyddande Durlast-lagret inte längre behövdes.
VM 1986: Azteca
Adidas fortsatte traditionen med en VM-boll inspirerad av värdlandet med sin Azteca-modell, som var en revolutionerande boll i och med att den blev första VM-boll tillverkad i ett syntetiskt material, snarare än läder. Tekniskt sett var bollen ett stort kliv framåt och Azteca höll formen bättre, och var mer vattenresistent och hållbar.
VM 1990: Etrusco Unico
Etrusco Unico var en hyllning till etruskerna, en antik civilisation som bodde i Italien innan Romarriket. Bollen fortsatte att likna Tango i sin design, men var dekorerad med etruskiska lejonhuvuden.
VM 1994: Questra
Questra var en boll stöpt i samma form som Azteca och Etrusco Unico och hade inspirerats av rymdteknologi, höga hastigheter och USA:s "jakt på stjärnorna". Efter en relativt trött turnering i Italien VM 1990 ville Fifa sätta fart på saker och ting genom en "futuristisk" boll. Questra omslöts av ett lager av polystyren, vilket gav den en mjukare touch och gjorde den mer lätthanterlig, samtidigt som dess hastighet i luften ökade. VM 1994 blev det mest målrika sedan 1982 och innehöll en hel del vackra strutar, så Questra verkar ha uppfyllt sitt syfte.
VM 1998: Tricolore
Tricolore blev den första bollen i färg, när triaderna färgades i rött, blått och vitt som en hyllning till den franska flaggan. Tricoloren var gjord av ett nytt syntetiskt material med "syntetiskt skum" vilket skulle ge bollen bättre kompression och göra den mer explosiv.
VM 2002: Fevernova
För första gången sedan Tango gjorde entré 1978 gick Adidas helt bort från den klassika triaddesignen och presenterade en helt annorlunda boll till VM 2002 i Japan och Sydkorea. Det var här den tyske sportjätten på allvar började experimentera med designen, både utseendemässigt och sett till bollens egenskaper. Fevernova var betydligt lättare än tidigare bollmodeller och den skulle vara mer precis, även om Gianluigi Buffon hävdade att det var en "galen studsboll". Fevernova var champagnefärgad, snarare än vit, med två stora triadformer i guld och rött på sidorna.
VM 2006: Teamgeist
Teamgeist, eller lagsammanhållning, var en hyllning till värdnationen Tysklands tradition av kollektivism över individualism och är vida känd som en av de bästa VM-bollarna genom historien. Teamgeist genomgick utförloga tester av Sports Technology Research Group vid University of Loughborough och skulle vara mer rund och precis än någon boll tidigare, vilket skulle tillåta spelarna att visa upp sig från sin bästa sida. Vissa klagade dock på att bollen "vobblade" för mycket i luften och att dess bollbana var oberäknelig. Redan i premiärmatchen mot Costa Rica gjorde Philipp Lahm och Torsten Frings två magnifika mål från distansskott där bollen ändrade bana i luften.
VM 2010: Jabulani
Adidas försökte göra en ännu rundare boll än tidigare genom att minska antalet paneler från 14 till åtta till Jabulani-bollen. Jabulani fick massiv kritik från målvakterna som inte skrädde med orden om den nya bollen och Brasiliens Julio César jämförde den med lågprisbollarna man kunde köpa för en femtiolapp på stormarknader. En Nasa-studie påvisade att Jabulani vobblade i luften vid högre hastigheter, i en högre grad än sina föregångare, på grund av den mjukare ytan och att den hade färre sömmar. Jabulani var ett stort fiasko och en av de minst omtyckta bollarna på senare tid.
VM 2014: Brazuca
Efter Jabulani-fiaskot var Adidas tvungna att leverera i Brasilien 2014 och man lade ner enorm tid på att testa bollen. "Den mest testade bollen någonsin", slog man fast vid dess Brazucas presentation. Bollen bar flerfärgade band som skulle symbolisera brasilienska "wish bands". Än en gång valde Adidas att reducera antalet paneler och Brazuca utgjordes av blott sex stycken. Brazuca skickades runt till spelare och lag världen över för utförliga test inför turneringen och Adidas använde även en förklädd VM-boll i vissa ligamatcher. Brazuca var en betydligt större framgång än Jabulani och användes efter VM-slutspelet i ligor som Bundesliga och MLS.
