I eftermiddag är det en fullsmäckad matchdag i Hockeyettan och en av de mest intressanta drabbningarna utsplear sig i Stiga Arena i Tranås där hemmalaget tar emot Karlskrona.

Två formstarka lag går upp i ringen i eftermiddag när pucken släpps. Tranås med fyra aka vinster vid full tid och ett Karlskrona som har tre raka vinster. Två lag med offensiva uppsidor och det är föga förvånande att Karlsrkona och Tranås är de två lag som gjort mest mål av alla lagen i serien, men de båda lagen har också släppt in mest mål av lagen ovanför Allettan-strcket. Mycket talar alltså för målglad match i eftermiddag.

På ämnet mål, så är en van målskytt klar för Tranås i form Anton Blomberg som lämnade Västervik så sent som igår. Sist han var där noterade han 40 poäng. Övergången är bekräftad honom själv idag. Återstår att se om han kommer till spel redan idag, mycket talar för det.

Mats Lusth verkar ha sin bild klar om Tranås.

– Ett ganska tungt lag, spelar lite småfult, speciellt på deras hemmaplan, säger han till KHK-TV.

Simon Rodling i Tranås-lägret är nöjd med hur Tranås spelat den senaste tiden.

– Vi hade lite tufft i början att få med oss resultaten men vi upplevde inom gruppen att vi spelade bra. Sen har det varit väldigt skönt att få med sig resultaten den sista tiden, nu har vi väl fyra raka vinster på full tid. Det ser positivt ut.

Han är framför allt nöjd med den mentala styrkan som gruppen visat upp så här långt.

– Det tycker jag är en väldigt stor styrka i den här gruppen. Vi ligger faktiskt under med 2-0 mot Troja på bortaplan men det är ingen som ger upp för det, vi fortsätter spela vårt spela och nöter ner dem och lyckas vinna den matchen, säger han.

Nu väntar ett motstånd som likvärdigt med Troja/Ljungby

– Det ska bli kul att spela mot dem, jag har inte sett så mycket av dem förutom att dem vunnit en del. Det kommer bli tufft men samtidigt försöker vi fokusera på vårt eget spel. Vi känner väl att göra vi en bra prestation så vinner vi den matchen, säger han.

Fredrik Bergvik hade oturen med sig att i en försäsongsmatch mot Vita Hästen bli skadad. Då var han en av två målvakter som Södertälje lagt sitt öde i händerna på, tillsammans med Alexander Sahlin skulle han vakta SSK-kassen. När han nu är tillbaka så är han en tre målvakter tillsammans med Sahlin och NHL-lånet Filip Gustavsson från Ottawa Senators.

Förra säsongen var en i raden av konstiga säsonger för Fredrik Bergvik där han både hann uppleva himmel och helvete. Utlånad från Södertälje till Tranås hittade han känslan, kom tillbaka till klubben och bokstavligen storspelade för SSK där han avslutade säsongen med vinst i fem av sex matcher och en räddningsprocent på 92,98%. Det var därför ingen överraskning att klubben valde att förlänga kontraktet med 25-åringen.

Tanken var att han tillsammans med Alexander Sahlin skulle slåss om förtroendet, eller det var tanken innan försäsongsskadan satte käppar i hjulet för Bergvik. När man frågar huvudpersonen själv tar han det hela med mycket ro än vad man kanske skulle kunna förmoda.

– Det blir en special situation när vi är tre stycken så det blir ju en konkurrenssituation, men det är egentligen inget speciellt med det. Det är inget nytt, det är inget som man inte varit med om förut. Man får gå in där och göra sin grej och sen är det upp till tränaren att bestämma vem som ska spela, säger han och fortsätter.

– Jag brukar nog tänka lite positivt när det kommer till den här typen av situationer och försöka koncentrera mig på det jag kan påverka, det är bara att gnugga på. Jag visste att jag skulle vara borta så pass länge att jag visste att något skulle hända, och det sa de till mig också medans jag var borta. Sen var tanken att NHL - och AHL skulle dra igång, men nu har det skjutits upp och då blir det en annan situation än det som var tänkt från början, säger han.

Skadan som uppkom i träninsgmatchen mot ligakonkurrenten Vita Hästen var oturlig och ganska omgående stod det klart att Bergvik skulle missa seriepreimären. När vi tar oss in på ämnet talar han med stor tacksamhet kring rehaben i SSK.

– Rehaben har gått jättebra. Vi har ett superbra team som hjälper till med det medicinska här i SSK. Direkt efter skadan gjorde man ett ultraljud för att se storleken på skadan. Efter några veckor så gjordes det en jämföresele för att se om det hade läkt och det hade det gjort. Rehaben har verkligen gått över förväntan, menar han.

Tanken var att lånen från NHL och AHL skulle löpa ut om två veckor och att ordningen skulle vara mer återställd då. Nu ser det ut som låneavtalen kommer att förlängas ytterligare. Det kommer säkerligen att påverka Fredrik Bergviks roll också.

– Jag har inte funderat så mycket på just det, allt är så osäkert just nu. Det finns en massa olika scenarier som man skulle kunna spela upp, men kommer till det så får man ta det då. Jag har inte funderat så mycket på just det där. Jag är där, tränar och gör det jag kan påverka och sen är det upp till tränarna vem som ska spela och vem som inte ska, säger han.

Utan att dra några större slutsatser kan man var ganska säker på att det finns en och annan sportchef i Hockeyettan som håller tummarna för att lånen från utlandet blir kvar. Därmed skulle chanserna öka att Fredrik Bergvik blir tillgänglig för lån till just Hockeyettan där han gjort succé i såväl Tranås som Hanhals, men kanske ska man inte hålla andan i väntan på det.

– Målet är att komma tillbaka och spela med laget, sen är det upp till ledningen och bestämma om man ska komma igång direkt i laget eller om de vill att man ska komma igång någon annanstans. Det är upp till gänget där att bestämma. Jag kommer göra min grej och komma i matchformen, om det blir här eller någon annanstans är utom min kontroll även det, så jag lägger ingen energi på det, säger han

Är du öppen för en utlåning till Hockeyettan?

– Om det kommer det till det så har man kanske något att säga till om men jag inte hört något än så jag fortsätter att nöta på till dess, vi får se vad som händer, svarar han diplomatiskt.

"Det gäller anpassa sig"

Bortsett från Bergviks situation så finns där en annan pågående problematik som inte gått någon förbi — Cornoapandemin. I veckan höjdes restriktionerna i vissa delar av landet samtidigt som flera lag, bland annat i Hockeyettan, drabbats av smittan. Samtliga hockeyspelare lever med det här i sin dagliga rutin och någon sorts påverkan har det förstås, frågan är hur pass mycket det egentligen stör spelarna.

– Det är en jättemärklig situation som ingen har varit med om innan så att det blir speciellt med lite folk på läktarna och restriktioner. Det gäller att anpassa sig till det och göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag tycker att klubbarna gör ett bra jobb där så att vi kan fortsätta även om det är lite speciellt. Det är klart att det är en utsatt miljö, det är ju en närkampssport men vi gör det vi kan för att undvika riskerna, spritar händerna ofta, försöker att inte sitta nära varandra om vi inte behöver. Där tycker jag att klubben tar ett jättestort och viktigt ansvar och nu har alla spelare testa oss också så det känns som vi gör vad vi kan just nu.

Finns någon sorts social oro?

Jo, men det är klart. Innan restriktionerna som kom nu så kändes det som om samhället slappnade av lite och glömde av det lite. Nu känns som att det återgår till det som var och det är klart att det finns en liten oro, det känner nog alla.

Mellan varven blickar den här bloggen tillbaka i Hockeyettanhistoriken, en liten vandring längs minnenas allé så att säga. Först tittade vi på de bästa målskyttarna från säsongen 15/16. Den här gången kollar vi in de fem bästa målvakterna.

Det är alltid lite kontroversiellt när det gäller målvakter. Vad ska man kika på? Antal vinster, räddningsprocent eller kanske insläppta mål per match? Jag väljer att foksuera på procenten (den här gången) för de målvakter som spelade 10 eller fler matcher säsongen 2015/16.

Det är förstås ingen nyhet för någon i hela världen att Covid-19 just nu påverkar alla delar av livet. Det är ett problem för så gott som alla och hittills har den kostat mer än vad vi har råd med. Ur ett mänskligt perspektiv. Det är ett väldigt märkligt sätt att uttrycka sig - mänskligt perspektiv.

För visst känns det som om det där uttrycket har en tendens att tyna bort när det kommer till idrott? Den känslan sitter man med när man läser nyheter till höger och vänster om publikfrågan i våra arenor. Vi pratar mycket om ekonomi, fansens rätt till att se hockey på plats, men sällan eller aldrig tycks diskussionen handla om de som befinner sig mitt i epicentrumet av det här. Spelarna, ledarna, volontärerna. Jag tycker det är rätt märkligt. Ska dessa människor riskera sina liv för att vi - publiken, media - ska få titta på hockey?

I Hockeyettan har vi redan fått se flera lag som vi tvingats ställa in sina evenemang. Vallentuna ska på något sätt spela hockey varannan dag under november för att hinna med spelschemat. Man kan ju undra vad det gör för spelarna som vid sidan av sitt hockeyliv som också ska balansera familjen och jobbet. De senaste i raden att meddela smitta inom laget är Huddinge, Strömsbro och HC Dalen, dessförinnan även Hammarby. Fler lag står förmodligen med samma besked i byxfickan inom kort.

Det här förstår förstås alla att det är en fullständigt ohållbar situation. Istället för att diskutera hur många fler åskådare man kan knöka in i en hall (i och med det helt ofattbara beslutet att höja publikgränsen till 300) så borde diskussionen handla om hur vi räddar spelarna och ledarna från att bli smittade i den här pandemin. Det här börjar likna ett fartyg med hål i skrovet där besättningen öser vatten med en kaffekopp, det spelar ingen roll hur mycket man vill att det ska hjälpa för det finns bara en utväg - att hela fartyget sjunker.

Låt oss undvika det.

Nu är det dags för ligaorganisationen att visa prov på lite ledarskap. Pausa tillfälligt på alla fronter eller stoppa hela säsongen. Det finns ingen annan utväg för det finns inte en match som är värd att spelas om priset är att vi ignorerar det mänskliga perspektivet, och att det i sin tur kostar liv.

Mellan varven blickar den här bloggen tillbaka i Hockeyettanhistoriken, en liten vandring längs minnenas allé så att säga, först ut är bästa målskyttarna säsongen 2015/16.

1. Max Lalander, Lindlöven - 26 mål

Då: Lalander gjorde då sin andra hela säsong i Lindlöven och noterade sin bästa målskörd i karriären. Han vann den interna poängligan överlägset med hela 14 poäng för Anton Tano.

Nu: Ådrog sig en allvarlig huvudskada förra säsongen men har skrivit kontrakt med Lindlöven, men har ännu inte registrerats för någon match. Lalander är annars god för 30-40 poäng och många ifrågasätter om han inte borde spela högre upp i seriesystemet.

2. Anton Holm, Södertälje SK - 26 mål

Då: En en allsvensk spelare som gick från BIK Karlskoga till Södertälje, tillika Hockeyallsvenskan till Hockeyettan. Ett klokt val skulle det visa sig för i Södertälje och Hockeyettan visade han vilken enorm målskytt han kunde vara även som senior.

Nu: Sedan säsongen i Hockeyettan så har han testat på spel så väl i finska Liiga som i SHL med Skellefteå innan resan åter gick till AIK där han varit framgångsrik tidigare.

3. Benjamin Blomberg, Hammarby - 25 mål

Då: Slog ner lite som en bomb säsongen 2015/16. Inte för att han inte spelat i Hockeyettan tidigare utan för att målkontot fick sig en rejäl skjuts. Säsongerna innan hade han spenderat i Hockeyetrean med SPAIF och noterat två 30+ målsäsonger, men långt ifrån alla lyckas formulera samma snitt i Hockeyettan.

Nu: Två säsonger efter succésäsongen i Hammarby lade Blomberg skridskorna på hyllan efter en säsong i Hockeyettan innan han återvände till SPAIF i Hockeytrean. Han lyckades aldrig notera liknande siffror som säsongen 2015/16.

4. Björn Jonasson, Åkers/Strängnäs - 24 mål

Då: Han var absolut inget anonymt Hockeyettanansikte när han säsongen 15/16 smällde dit 24 mål. Under flera år hade Huddingeprdukten målat rejält nere i Småland hos Vimmerby men året i Åkers var speciellt. Alla minns säkerligen Tony Lagerström och Daniel Despotovic som tillsammans med Jonasson satte skräck i Hockeyettan. Tillsammans noterade trion för 59 mål och totalt 169 poäng på 35 matcher.

Nu: Sedan säsongen i Åkers har den nu 32-årige poängmakaren noterat fem raka 35+ poäng säsonger med Huddinge och inlett årets säsong på ett imponerande sätt med 17 poäng på 8 matcher. I det poängtempot riskerar poängrekordet i Åkers, då han noterade 59 poäng, att ryka.

5. Joakim Thelin, Västervik - 24 mål

Då: Säsongerna innan han kom till Västervik så fanns det egentligen inget som talade för Thelin skulle bli en målspruta i Hockeyettan. Efter tre säsonger i Helsingborg likande Thelin mer eller mindre en utfyllnadsspelare när han till slut landade i Västervik. I den atmosfären i ett hungrigt Västervik fann han sig till rätta och började blomma ut.

Nu: Det blev bara en säsong i Västervik och sedan dess har han spelat i Hockeyallsvenskan med AIK och IKO, de två senaste säsongerna i SHL med just IK Oskarshamn. Målsinnet tycks finnas även på SHL-nivå även om han i år kammat noll på målkontot.

Efter 60 minuter blev ungefär som de flesta hade förväntat sig mellan Tranås och Hanhals, en relativt komfortabel seger med 5-2. Det som hände under matchen hade emellertid ingen kunnat tippa. Man anade att det skulle bli en rejäl föreställning när tryggheten själv, Fredrik Lindström, serverade Markus Ruuskanen en rejäl indianare (får man säga så?) efter 20 sekunder som gav Hanhals ledningen. Resten av matchen handlade det mer eller mindre om Tranås. Intitialt vem som kunde bränna flest lägen men ju längre tiden gick desto mer pricksäkra blev Tranås.

I Tranås stod ingen ut mer än någon annan men man kan notera att nyförvärvet Nicklas Nousiainen noterades för en assist till Tobias Sjöqvists 2-1.

I Hanhals går det inte att se förbi Liam Kirk och Markus Ruuskanen, konstant hotade man Tranås och i stort sett allt som hände offensivt går att tillskriva dessa herrar. Hypade Elfström var relativt osynlig matchen igenom.

Matchens märkligaste sekvens kom i slutet av den tredje perioden när Hanhals Linus Wahlberg drog på sig ett matchstraff för en huvudtackling på Oskar Karlsson. Tacklingen var inte snygg men den kändes inte värd ett matchsftraff, vilket formodligen domaren också kände efter ett tag. Helt plötsligt började det hagla utvisningar mot Tranås tills man till slut avslutade matche med att spela tre mot fem.

Någon lyfte dommarfrågan i söndags och det kan kanske finnas en poäng i argumentet att domarna inte håller tillräcklig klass i Hockeyettan.