I skuggan av Juventus titelförsvar, Napolis starka scudetto-tro, den ambitiösa Milano-duon och Eusebio Di Francescos framsteg fortsätter Simone Inzaghi och hans Lazio att överträffa alla tänkbara förväntningar. Ciro Immobile gjorde två nya mål i 3-0-segern mot Cagliari som var Lazios sjätte raka seger. "Det är enkelt att sikta högt och drömma nu, och vi skulle aldrig stoppa folk från att drömma, men vi måste behålla fötterna på jorden och inte föregå händelserna", säger Immobile till Mediaset.

Det var ju aldrig meningen att han skulle vara där. Lazio fann sig i kaos över en natt sommaren 2016 när Marcelo Bielsa, det stora tränarnamnet och beviset på ambition som Lazio-fansen skrikit efter och som den kritiserade klubbledningen med Claudio Lotito i spetsen till slut gav efter för, drog sig ur efter ett bråk kring värvningarna, bara dagen efter han skrivit på kontraktet. Både Jorge Sampaoli och Cesare Prandelli låg före Simone Inzaghi, som såg ut att vara så gott som klar för Salernitana, Lotitos andra klubb, i Serie B, men tidspress och ekonomisk begränsning tvingade Lotito till att ta beslut. Det visade sig bli det bästa som kunde hänt Lazio.

Simone Inzaghi var kanske ingen stor fotbollsspelare, han gjorde blott 28 mål på 133 matcher under ett drygt decennium i Lazio och överskuggades ständigt av storebror Filippo, men han har visat sig vara en förbaskat talangfull fotbollstränare. Inzaghi hade klivit in som tillfällig tränare i sju matcher under våren 2016 efter att Stefano Pioli sparkats, men resultaten han nådde under sin första hela säsong i klubben var beundransvärda. Med små medel fick han Lazio att vara ett bättre lag än någon hade trott de kunnat vara. Han byggde ett taktiskt välsmort kollektiv med Stefan de Vrij som försvarsgeneral, Lucas Biglia som absolut nyckelspelare på mittfältet och Felipe Anderson som började leverera i en ny roll. Lazio tog sig till Europa League och Inzaghi belönades med ett nytt treårskontrakt.

Inför årets säsong tappade Inzaghi flera av sina främsta spelare när Biglia gick till Milan, Keita Baldé köptes loss av Monaco och Southampton värvade Wesley Hoedt. Som ersättare fick han Liverpools bortglömda Lucas Leiva och Nani på lån. Men Lazio har fortsatt sin utveckling under Inzaghi. Lucas har varit strålande på mittfältet tillsammans med Marco Parolo och Sergej Milinkovic-Savic, som fortsätter att se ut som en absolut världsklassmittfältare, i Inzaghis föredragna 3-5-1-1-uppställning. Luis Alberto, den forne Liverpool-floppen, har överraskat alla med sin utmärkta säsongsinledning och Ciro Immobile har fortsatt att ösa in mål.

Redan innan säsongen drog igång på allvar fick vi en försmak på varthän det barkade när Lazio vann Supercoppa italiana mot Juventus på Stadio Olimpico. Helgens 3-0-seger mot Cagliari var Lazios sjätte raka i alla turneringar sedan man åkte på en 4-1-förlust mot Maurizio Sarris imponerande Napoli, inklusive en 6-1-mangling mot Sassuolo, 3-1 bort mot Nice i Europa League och en 2-1-seger borta mot Juventus.

- Det var ingen enkel match. Vi visste att Cagliari nyss bytt tränare och att de skulle vara taggade till tänderna. Vi gjorde bra ifrån oss som bröt dödläget tidigare och försökte sedan bibehålla bollinnehavet. Efter det tredje målet var det över. Varje Serie A-match är tuff och på onsdag har vi en svår resa till Bologna. Vi behöver vara koncentrerade hela matchen, eftersom Bologna gjort bra ifrån sig, särskilt på hemmaplan, sa Inzaghi till Mediaset.

Lazios stora problem de senaste säsongerna har varit att man tappat sina främsta spelare inför varje säsong och Inzaghi säger att det är en absolut nyckel att bibehålla truppen om man ska bygga vidare på de initiala framgångarna. Därför lär det vara särskilt glädjande för honom att Immobile och Thomas Strakosha i veckan kritade på nya kontrakt.

- För att lyckas skapa en era här behöver vi behålla de bästa spelarna i ett par år. Immobile och Strakosha har förtjänat sina kontraktsförlängningar genom sina prestationer de senaste säsongerna. Vi har nu vunnit sex raka sedan förlusten mot Napoli, när vi hade tre skador. Killarna njuter av sin fotboll och de gillar att arbeta tillsammans. Nu börjar folk förvänta sig att se Lazio i toppen och vi hoppas kunna bibehålla den förväntningen. Vi försöker att inte kolla så mycket på tabellen efter bara nio omgångar, men vi är i bra form. Det är mer komplicerat nu eftersom vi spelar var tredje dag nu när vi är ute i Europa, men vi måste fokusera på att ladda om batterierna både fysiskt och mentalt. Vi hoppas kunna vara kvar i toppen men det här är bara början och vi måste ta det en match i taget, säger Inzaghi.

Immobile gjorde två mål i segern mot Cagliari och har varit i strålande form under säsongsinledningen. Han har redan gjort 13 mål och 3 assist på blott 793 Serie A-minuter och trots att han ännu inte startat i Europa League har han hunnit med att göra två mål där. Efter en tyngre tid i Borussia Dortmund och Sevilla har Immobile verkligen hittat rätt igen i Rom, och han har ingenting emot att förlänga sin vistelse.

- Jag vill tacka klubben. Vi vet vad vi sa till varandra i rummet innan jag skrev på kontraktet där jag lade till ytterligare ett år, och det är min önskan att stanna. Presidenten och sportchefen har arbetat hårt för att göra mig lycklig, sa Immobile till Mediaset.
Säsongsinledningen har varit imponerande, både för Lazio och Immobile, men än är man inte i närheten av nöjda.

- Det är viktigt att fortsätta vinna och bibehålla vår form och fortsätta att överraska folk. Det är verkligen exceptionellt vad vi åstadkommit så här långt och jag vill verkligen tacka fansen, det här är underbart. Vi kunde gjort fler mål, men vi måste bara bibehålla koncentrationen. Vi har kvaliteten och tränarstaben för att utföra stora ting. Det här var vår sjätte seger men vi vill inte stanna här. Det är enkelt att sikta högt och drömma nu, och vi vill inte stoppa folk från att drömma. Men laget måste behålla fötterna på jorden och se till att inte föregå händelserna, säger han.

Fyra i Serie A, på samma poäng som Juventus och före stadsrivalen Roma och blott en trepoängare från Napoli på förstaplatsen. Scudettostrid vore osannolikt, det ska helt enkelt inte gå med den här truppen, men Simone Inzaghi har fått örnarna från Rom att flyga. Det kan räcka väldigt långt.

Det som skulle vara säsongen då Everton utmanade om Champions League har utvecklats till nedflyttningsstrid och kris för The Toffees. Gårdagsförlusten hemma mot Lyon gör dessutom att man i praktiken är utslaget ur Champions League och Ronald Koeman är under rejäl press inför söndagens tuffa match mot Arsenal.

Everton applåderades från många håll i somras för hur de hanterade det gigantiska tappet av Romelu Lukaku genom att agera snabbt och plocka in flera nya spelare utan att snåla. Det var 300 miljoner dit, 350 miljoner dit och plötsligt hade The Toffees gjort Gylfi Sigurdsson till en 500-miljonersman. Jordan Pickford och Michael Keane är unga, utvecklingsbara defensiva förstärkningar som kommer kunna utgöra lagets stomme i ett decennium framöver, men när fönstret bommade igen stod Koeman kvar med en offensiv fylld av långsamma nummer tio-spelare och ett Lukaku-format hål som inte ens kommit i närheten av att fyllas.

Gårdagens förlust hemma mot ett kraftigt roterat Lyon - där lagkapten Ashley Williams initierade ett storbråk framför Gwladys Street involverande i stort sett alla spelare, inklusive en åskådare som med ett barn i famnen försökte slå Lyon-spelarna, efter en knuff mot Lyons målvakt Anthony Lopes - innebär att Everton är så gott som utslaget ur Europa League. Ligaspelet har inte gått ett dugg bättre. Där det pratades om att Everton skulle kunna utmana om en Champions League-plats tvingas de nu slåss för att undvika att på allvar dras in i bottenstriden, där man återfinns först på 16:e plats med blott två segrar så här långt. Ingenting har gått som det var tänkt för Everton och frustrationen håller på att bubbla över.

- Jag kunde inte se vad som hände bakom målet, men många spelare var involverade och jag förstår till fullo att mina spelare är frustrerade. Jag talade om för domarna vad jag tyckte efter matchen. Jag vet att domaren var holländsk, men han lyckades inte göra någonting åt att Nabil Fekir filmade typ tio gånger. Samma med Kenny Tete. Det hände hela tiden och han tillät hela tiden deras läkare att komma in på planen. Sen adderade han bara fem minuters tilläggstid, efter sex byten, två mål och ett slagsmål. Jag tror spelarna agerade utifrån frustration, och jag kan förstå varför, sa Koeman efter matchen.
Mönstret var detsamma vi vant oss vid den här säsongen. Misstagen är för många och bristen på snabbhet och offensiv skärpa är nästan skrämmande.

- Vi gjorde för många misstag och det var tack vare Jordan Pickford som resultatet bara var 2-1. Vi startade bra, men gjorde ett riktigt korkat misstag efter bara fem minuter. Jag klagar inte, det var rätt beslut av domaren att ge straff, men det skedde många fler misstag och dåliga beslut därefter. Det är det vi tittar på i dagsläget: tvekan, misstag och spelare utan självförtroende. Jag vet från mina dagar som spelare vad det gör till dig. När du har lågt självförtroende tar du dåliga beslut, precis som Davy Klaassen gjorde när han gick på skott i stället för att spela fram Dominic Calvert-Lewin. Vi är i en svår position nu, eftersom man bara får självförtroende från att vinna och vi har en viktig match i helgen. Jag tror det kommer bli väldigt svårt för oss i Europa nu också, man måste vanligtvis vinna majoriteten av dina poäng hemma och vi har bara en poäng, säger Koeman.

Gylfi Sgurdsson, Michael Keane, Jordan Pickford, Davy Klaassen, Nikola Vlasic, Henry Onekuru, Sandro Ramirez, Cuco Martina, Wayne Rooney värvades alla i somras. Lägg därtill Morgan Schneiderlin som anlände i januari. Ändå har Everton inte blivit ett dugg bättre. The Toffees är ett obalanserat lag till följd av dålig planering och dåliga strategiska beslut som gör att spelarna man plockat in omöjligt kan integreras till ett slagkraftigt lag där spelarna spelas i sina föredragna positioner. Resultatet har blivit otaliga ängsliga insatser. Ashley Williams, Schneiderlin och Sigurdsson, den sistnämnde som ofta puttats ut på en kant, har alla varit svaga.

Unga talanger som kommit från akademin som Tom Davies och Jonjoe Kenny har oftast fått stå tillbaka för större namn, trots att Davies dynamism och rörlighet på det centrala mittfältet skulle komma väl till pass i dagens Everton. I stället har Koeman föredragit en defensivt inriktad pivote-duo med Idrissa Gueye och Schneiderlin, som inte direkt bidrar till att göra Everton till ett mer dynamiskt lag. Koeman tycks ändå insett det brinnande behovet av att injicera lite snabbhet i startelvan och Dominic Calvert-Lewin och Vlasic har fått mer speltid mot slutet, men det hjälper inte att börja spela snabbare spelare om de inte passar in i helhetstänket. Mot Brighton, där Rooneys sena straffspark räddade en poäng för Everton, var duon hungrig, risktagande och initiativsrik, men det ledde sällan till något mer än så och de hade svårt att hitta samspel med sina lagkamrater och deras inspel och inlägg fastnade gång på gång på Shane Duffy och Lewis Dunk.

Jag var inte särskilt imponerad av Evertons sommaraffärer trots att värvningarna var många, men jag är överraskad över hur strategilöst pengarna tycks ha spenderats. Vad är planen, Koeman? Vad vill du få ut av det här laget? Att integrera många nya spelare kan förstås ta tid och flera nyförvärv har haft det tufft, men avsaknaden av balans, snabbhet och en kollektiv grundidé är så påfallande tydlig att jag kraftigt ifrågasätter om Koeman ska lyckas få rätsida på det här laget utan att kasta sig ut på transfermarknaden igen. Hur ska Koeman få Rooney, Sigurdsson, Klaassen eller för den delen Ross Barkley - som alla är skickliga offensiva mittfältare som behöver rörelse runtomkring sig för att prestera bäst - i samma startelva utan att det ställer till det för helhetsbalansen? Det är för mig en olösbar ekvation, särskilt med en defensiv mittfältsduo med Schneiderlin och Gueye bakom och det där Lukaku-formade hålet framför, där belgaren inte ens i närheten ersätts.

Lyon-matchen var den första i en prövande vecka för Everton. Det första testet var ett misslyckande, men Koemans laguttagning tyder ändå på att han redan då hade ett öga på söndagens möte mot Arsenal. Därefter väntar Chelsea i Carabao Cup. Farhad Moshiri, Evertons majoritetsägare, har slagit fast att klubben står bakom Ronald Koeman, men Koeman är väl medveten om att det inte är en permanent status. Han måste börja leverera resultat. Snabbt.

I kväll spelas säsongens hittills mest emotsedda match när Manchester City och Napoli, som båda presterat en hänförande offensiv fotboll under säsongsinledningen, drabbar samman och två av fotbollsvärldens främsta tränare – Pep Guardiola och Maurizio Sarri – ställs mot varandra.

- Var tjugonde år sker en innovation inom fotbollen. Efter Ajax kom Arrigo Sacchis Milan, sen kom Guardiola, vilket försatte fotbollsvärlden i sömn. Lyckligtvis har vi nu Sarri, som kan väcka fotbollen igen, säger Fabio Capello.

Don Fabios ord är ungefär lika hårda mot Pep Guardiola som de är berömmande gentemot Maurizio Sarri. Guardiola har varit en innovatör och en pionjär inom fotbollen sedan hans Barcelona hänförde fotbollsvärlden med sitt dominanta Juego de Posición och höga presspel. Sarri är en desto nyare aktör bland de stora taktiska tänkarna och den puritanska fotbollsprofessorn, uppvuxen i Bagnoli i Neapel har åstadkommit smått sensationella saker med små medel nere i Kampanien. I mitt tycke spelar Napoli den mest sevärda fotbollen i världen – Sarris utmaning nu är att göra den framgångsrik. Partonepei har vunnit alla åtta matcher i Serie A den här säsongen med målskillnaden 26-5 och slog Roma borta senast. Manchester City har också varit i sensationell form den här säsongen med blott två tappade poäng i Premier League och hela 29 gjorda mål. Båda lagen har nått resultaten genom att spela en fantastisk fotboll som sätter offensiven i främsta rummet, och de båda tränarna är väldigt komplimenterande mot varandra inför kvällens möte.

- Känslan jag får när jag ser Manchester City spela fick jag inte ens när jag såg Real Madrid i fjol. Jag har alltid känt att mitt lag kan ge motståndarna en tuff utmaning, men den här gången tycker jag Manchester City är ett formidabelt lag. Men om vi vill spela på en viss nivå måste vi göra det i de viktiga matcherna och sikta på att nå resultat. Jag har sett ett par av Citys matcher, men jag ville inte se dem alla eftersom jag inte vill bli deprimerad. Jag tycker att City är det klart starkaste laget i Europa för tillfället, säger den kedjerökande Sarri.

Även om Napoli-presidenten Aurelio de Laurentiis uttryckt skepticism mot Guardiolas, som han kallar för ”en listig gammal räv”, vänliga ord mot hans lag och tränare tycks uppskattningen de båda tränarna emellan vara både uppriktig och ömsesidig.

- Jag tycker de är ett väldigt bra lag i alla avseenden, men om deras president föredrar att höra att de är ett katastroflag kan jag säga det också. Ni kanske inte tror mig, men när jag säger bra saker om Napoli är det för att jag i sanning tycker det jag säger. Jag behöver inte berömma dem. De är ett fantastiskt lag. De är väldigt bra i spelet med boll. De kan bygga spelaktioner på ett väldigt imponerande sätt och de lyckas trycka fram och göra så många saker väldigt bra. Jag gillar verkligen Napoli som lag. När jag ser ett annat lag försöker jag se vad de gör bra och om de gör saker bra så finns det alltid en anledning till det, så som en bra tränare eller en bra klubbstruktur, säger Guardiola.

Guardiolas Manchester City har i sanning varit fantastiska att bevittna den här säsongen och har sett mer eller mindre ostoppbart ut i Premier League. City har förvisso värvat spelare för mångmiljardbelopp även den gångna sommaren, men det krävs en speciell tränare för att utveckla spelare som redan befinner sig på den absoluta toppnivån, och det är någonting Guardiola gör. Det ska dock sägas att City var i en liknande position för ungefär exakt ett år sedan när de spelade en strålande fotboll och såg ut att kunna jogga hem Premier League-titeln innan kraftiga sprickor började skönjas i rustningen och raset kom. Årets City ser mer välbalanserat ut och efter en säsong med Guardiola tycks de ljusblå ha växlat upp från fjolåret. De två insläppta målen mot Stoke i helgen, när man tappar 3-0 till 3-2, är dock ingenting som ska sopas under mattan även om City reste sig och vann med hela 7-2 till slut. Kanske betyder det ingenting, kanske betyder det precis hur mycket som helst. Tiden får utvisa, men i dagsläget kan vi konstatera att City ser remarkabelt bra ut.

Till skillnad från Guardiola, som haft komponenter för miljardbelopp att bygga sitt spel på, är Sarri en förespråkare för att utveckla materialet man har, snarare än att kasta sig ut på transfermarknaden. Bortsett från Gonzalo Higuaíns flytt till Juventus har han haft förmånen att arbeta med i stort sett samma spelartrupp under flera säsonger, och Napoli har stadigt utvecklats. Det är dock ingen som hymlar om att det är Serie A som är Napolis prioritet den här säsongen vilket rotationen mot Shakhtar Donetskt, som slutade med nederlag, var tydligt tecken på. Med en seriefinal mot Inter som väntar i helgen har De Laurentiis talat om att spelare kan behöva vilas på Etihad Stadium – vilket Guardiola ser som rent struntprat.

- I de tio senaste matcherna har de använt samma laguppställning. Jag skulle kunna räkna upp vilka spelare Napoli kommer spela mot oss, säger Guardiola.

Efter fjolårets experiment tycks Guardiola ha funnit sig i vad vi för enkelhet skulle kunna kalla för en 4-3-3-uppställning, som inte är helt olik Napolis formation även om det finns vitala skillnader lagen emellan. Båda försöker dominera bollinnehavet och spelar ett högt och aggressivt återerövringspresspel, samtidigt som det finns frågetecken för försvarsspelet när lag tillåts komma fram mot dem. Såväl City som Napoli är så otroligt väldrillade i sina offensiva rörelser gentemot sina lagkamrater. Varje spelare vet precis vad de ska göra i varje situation beroende på bollens och med- och motspelarnas position. Guardiola använder framskjutna ytterbackar och försöker dominera halvytorna genom David Silva och Kevin De Bruyne. Napoli är tålmodiga och vågade i den tidiga uppspelsfasen men så fort de bestämmer sig för att gå framåt och bryta igenom motståndarnas linje går det i rasande takt och med ett kombinationsspel som inget lag kan mäta sig med. Sarris uppställning kan också översättas till 4-3-3, men med helt annorlunda tillvägagångssätt och Napoli föredrar att bryta sig fram centralt i planen för att sedan öppna upp ytor längs flankerna. Båda lagen är dessutom rätt och slätt offensiva lag som inte är ett dugg bekväma med att backa hem och tillåta motståndarna ta kommandot. Det finns helt enkelt inte i Guardiola eller Sarris repertoar, vilket gör kvällens match så oerhört fascinerande.

Jag kan inte riktigt dölja hur mycket jag ser fram emot kvällens match och för en gångs skull tror jag faktiskt den kommer leva upp till mina högt ställda förväntningar, just eftersom både Guardiola och Sarri är fotbollspuritaner och tjurskallar som inte avviker från sin utstakade väg. Om det är någon match ni ska se i år så är det kvällens, skulle jag vilja drista mig till att säga.

- Jag föredrar att dö en plötslig död om jag måste, snarare än en plågsamt långsam död. När du möter ett så taktiskt kunnigt och begåvat lag som Manchester City, som är så väl förberedda fysiskt, som är så snabba, kvicka och fokuserade måste man vara försiktig för att inte tänka för mycket. Vi måste fokusera på vår match. De kanske kommer vara överlägsna oss på planen och ur teknisk synvinkel kanske de är bättre. Om det var möjligt att besegra lag enbart genom att ändra taktik skulle det inte finnas några legendariska lag. Allt jag ber om är att spelarna inte är rädda, att vi respekterar motståndarna utan att rädas dem, säger Sarri ödmjukt.

- Det finns ett antal saker som jag vill se mitt lag göra bra och i morgon kommer båda lagen försöka attackera, både lagen kommer vilja ta kontroll på bollen och göra så många mål som möjligt. När du har två lag som vill spela fotboll på det sättet så tror jag du får en väldigt intressant match, säger Guardiola.

Jag kunde inte hålla med mer. Missa inte den här matchen.

Watford har haft en strålande inledning på säsongen under Marco Silvas ledning. I helgen visade The Hornets modet som Arsenal saknade, när man vände matchen under slutminuterna och tog en seger som förde laget upp till en fjärdeplats i Premier League.

Om man tar honom med en nypa salt (vilket man förstås ska, samtidigt som man förfasas över hur en sådan man fortfarande kan få tv-tid i modern tid) är Paul Merson, mannen som Sportexpressens Noa Bachner passande dubbade som Kejsaren av okunskap, väldigt underhållande att följa. Han svingar aningslöst åt höger och vänster, försvarar allt klassiskt brittiskt och visar sin inkompetens med sin fullständiga aningslöshet över allt som är främmande. Det är skrämmande, men fascinerande att se hur långt han kan gå. Ett tydligt mål för Mersons kängor tycks vara "doldisen" Marco Silva, som så när räddade kvar Hull i Premier League på kort tid och som i somras belönades med ett nytt Premier League-jobb i Watford.

- Jag skulle kunna vinna ligan med Olympiakos. De har vunnit den 107 gånger och den har bara funnits i 106 år, gastar Merson på i Sky Sports och fortsätter med att ifrågasätta hur Silva, som presterat beundransvärt med Estoril, Sporting och Olympiakos, kunnat få ett tränarjobb i den engelska högstaligan när det finns så många engelsmän som bara väntar på att få chansen.

- Varför måste det vara en utlänning? Jag har ingenting emot utlänningar, men före detta engelska spelare spenderar mycket tid på tränarutbildningarna utan att få chansen. Vad vet Silva om Premier League egentligen?

Precis som han gjorde i Estoril, Sporting, Olympiakos och Hull har satt sin prägel på laget genom metikulös och metodisk noggranhet. Silva ägnar stor tid och stort engagemang åt att studera fotbollens vetenskap, dataanalys och bygger sina träningar därefter och hans spelare pumpas med information för att veta vad de ska göra i varje tänkbart scenario.

- Silva har varit ute på träningsplanen varje dag och proppat oss fulla med taktisk information. Oavsett var bollen är på planen och oavsett vilket spelsystem vi spelar ska vi veta exakt vad som är förväntat av oss och inte, med och utan boll. Med tanke på den mängden information han ger oss finns det inga ursäkter, berättade Hulls Tom Huddlestone när Silva nyligen tagit över.
Watford har, bortsett från 0-6-överkörningen mot Manchester City, imponerat i varenda match den här säsongen och Silva har fått ihop något väldigt fint med ett relativt begränsat material. Abdoulaye Doucoure, Etienne Capoue och den nu skadade Nathaniel Chalobah har sett oerhört fina ut och gett balans från det defensiva mittfältet, Tom Cleverley har så sakteliga visat tecken på att likna den spelare som skattades så högt när han kom upp genom Manchester Uniteds organisation och det 20-åriga nyförvärvet från Fluminense, Richarlison, har varit strålande.

Silva är en väldigt taktiskt flexibel tränare och förmågan att anpassa sig till motståndare och matchbilder och transformera spelsätt och formation därefter är förmodligen portugisens främsta egenskap. Och det var precis det som låg bakom vändningen hemma mot Arsenal, när The Hornets tog sin första seger hemma på Vicerage Road. Arsenal startade matchen utan Mesut Özil och Alexis Sánchez (och Aaron Ramsey) i vad som kan vara en försmak till vad som komma skall när/om duon, som sitter på utgående kontrakt, försvinner. Men det var när Özil kom in efter en dryg halvtimme som matchen vändes. Watford skiftade från 3-4-2-1-uppställningen man startat med för att matcha Arsenals formation till att övergå till 4-2-3-1 när yttern Andre Carillo ersatte mittbacken Adrian Mariappa och Troy Deeney tog André Grays plats som central anfallare för att ge en mer fysisk närvaro i straffområdet. Det fungerade utmärkt. Watford såg hur Arsenal, som tagit ledningen efter mål av Per Mertesacker i den första halvleken, började skaka och satsade fullt ut för en comeback. Richarlison gick i backen i duell med Hector Bellerín och Deeney förvaltade den efterföljande straffen, och på tilläggstid tryckte Cleverley in 2-1-målet efter en tilltrasslad situation.

- Jag hörde att Wenger redan skyller på straffen som anledningen till att de förlorade. Jag ska inte vara den som avslöjar det för Wenger, men det finns en anledning att de förlorade och det handlade inte om en straff. Jag måste vakta min tunga, men det handlar om att ha cojones, att visa stake. Varje gång jag spelar mot Arsenal tänker jag: "Låt mig trycka till någon, så får vi se vem som vill ta kampen". I dag kom jag in och tog duell med Mertesacker och jag behövde inte ens hoppa, jag nickade bara ner bollen, vilket fick igång publiken. Då backade de bara av. För mig som spelare är det perfekt, det är min styrka och om du utmanar mig där så kommer du få en tuff eftermiddag. Jag vet att jag inte är lika teknisk eller kvick som dem, men om du vill kampas med mig så kommer jag besegra dig, så det är lite av en personlig revansch för mig, sa Deeney till BT Sport efteråt och delade ut en tydlig känga till Wenger och den mentala svaghet som Arsenal ofta beskylls för.

Watford visade prov på taktisk flexibilitet och mod nog för att förändra en matchbild trots underläge mot en bättre motståndare. För tredje matchen i rad och fjärde gången totalt den här säsongen har Watford gjort ett resultatförändande mål i slutminuterna. Segern för Watford upp till en fjärdeplats i Premier League-tabellen och The Hornets tycks bulta av självförtroende under Marco Silvas ledning.

- Vi har fått en fantastisk start på säsongen och när vi möter de bästa lagen vill vi inte göra oss själv någon orättvisa. Det är ingen dålig inledning, men det betyder ingenting nu. Vi tar det bara match för match. Vi har ett fantastiskt gäng och vi tror på att vi håller på att bygga någonting väldigt bra. Det syns i de sena målen att vi verkligen tror på det vi gör tillsammans, säger Deeney.

Hur långt det räcker för Watford och Marco Silva återstår att se, men vi kan med säkerhet säga att Paul Merson än en gång står med dumstruten på sned, lika obrydd som vanligt och trots att hans okunskap återigen bevisats står han redo att kasta ur sig nästa floskel och utspel utan förankring i verkligheten.

Efter landslagsuppehållet är ligafotbollen tillbaka igen - och ligorna vrålar igång med flera stormatcher i England, Tyskland, Italien och Spanien. Vi tar en titt på helgens hetaste bataljer.

Liverpool - Manchester United (Lördag 13.00, Viasat Sport Premium)

Manchester United kliver in i sin tuffaste match så här långt under säsongen när man gästar bittra rivalen Liverpool på Anfield i en batalj som kommer kunna ge en fingervisning om hur starjt José Mourinhos mannars titelanspråk egentligen står sig. Matchen förkunnar också att Liverpool firar två år under Jürgen Klopp, men hur mycket har egentligen blivit bättre under den underhållande tysken?

Manchester United har imponerat stort under säsongsinledningen med sex segrar och ett kryss på de sju inledande omgångarna och målskillnaden 21-2. Spelarna har fått ett år att lära känna Mourinho och vilka krav han förväntar sig från sina spelare samtidigt som nyförvärv som Nemanja Matic bringat balans och aggressivetet till mittfältet, och med Romelu Lukakus kombination av kraftfullhet, snabbhet och intelligens har Uniteds offensiv sett helt annorlunda ut den här säsongen. Till matchen på Anfield har Unite den liten mittfältskris med Paul Pogba, Marouane Fellaini och Michael Carrick på skadelistan, men en defensiv mittfältsduo med Matic och Ander Herrera bakom Henrikh Mkhitaryan är ingen svag uppställning. United har haft ett relativt välkomnande spelschema inledningsvis och har bara ställts mot ett lag som placerade sig på den övre tabellhalvan under fjolårssäsongen så oavsett vad Mourinho säger så kommer matchen på Anfield vara ett test för United.

- Vi har ingenting att bevisa. Vi har våra mål klara för säsongen. Vi vet vad vi vill och vad vi behöver göra. Allt det här är bara snack från pressen, att "vi har någonting att bevisa", att Lukaku måste göra mål och vi måste vinna. Det är bara en match, ett resultat och en prestation. Det kommer inte förändra någonting. Du kan säga, som vissa påpekar, att vi inte mött något av topp fem-lagen, men i fjol besegrade vi inte West Ham hemma, vi besegrade inte Everton hemma eller Southampton borta, säger Mourinho till Sky Sports.

Manchester United ser ut som ett helt annat lag jämfört med fjolåret, och därför ska det bli väldigt intressant att se hur Mourinho tar sig an den här matchen taktiskt. I fjol insåg Mourinho lagets begränsningar och var ofta väldigt negativ i de allra största matcherna. Mot Liverpool har jag dock oerhört svårt att se att Mourinho kliver in och försöker styra matchbilden genom att dominera bollinnehavet, som man gjort i övriga matcher i år. Mourinho vet mycket väl att Liverpool gynnas av en öppnare matchbild där motståndarna är mer proaktiva och öppnar upp ytor för Liverpools blixtrande omställningsspel. I min värld finns det inte en chans att Mourinho tillåter Liverpool att spela det spelet, särskilt när han vet hur sårbara The Reds är defensivt för omställningar, och jag räknar med en disciplinerad defensiv insats från United där man försöker ställa om snabbt med Lukaku, Mkhitaryan och Marcus Rashford.

Liverpool har haft svårare att övertyga under säsongsinledningen och har blandat bländande offensiva insatser med en oförmåga att både freda sitt eget mål och att utnyttja möjligheterna man skapar framför motståndarnas. Liverpool återfinns på sjunde plats i Premier League men kommer från en blytung period med blott en seger på de sju senaste matcherna. Det är dessutom bara jumbon Crystal Palace och West Ham som släppt in fler mål än Liverpool i ligaspelet.

Matchen sammanfaller med Klopps tvåårsjubileum i Liverpool vilket satt igång skriverier i engelsk press om huruvida Liverpool verkligen tagit några steg framåt under Klopps ledning. Liverpool är tillbaka i Champions League och spelar ofta en charmant fotboll, samtidigt som man når bra resultat mot övriga topplag, men samtidigt som jag tycker Liverpool är ett mycket bättre lag än under slutet av Brendan Rodgers period i klubben så är det också uppenbart att det finns problemområden att åtgärda, där det skett väldigt liten förändring. Målvaktsfrågan är fortfarande aktuell där varken Simon Mignolet eller Loris Karius imponerar och försvaret är fortsatt svajigt, samtidigt som det finns frågetecken för om backlinjen får tillräckligt med skydd från mittfältet, som saknar ett tydligt defensivt orienterad spelare att tillgå i truppen. De problemen har funnits där i två år. Det som är mer oroande för Klopp är oskärpan framför mål och oförmågan att avsluta de många chanser man faktiskt skapar. Med en offensiv med Sadio Mané, Roberto Firmino, Philippe Coutinho och Mohamed Salah har Liverpool spelare som kan göra det lilla extra, men Liverpool har haft problem att utnyttja spelövertag och döda matchbilder.

Adam Lallanas mittfältskreativitet har saknats, även om Coutinho börjat göra ett bra jobb i en liknande roll, och skadan på Mané under landslagsuppehållet kom väldigt oläglig, med flera tuffa matcher som väntar inom den närmsta framtiden. Mané har klivit fram som en världsspelare sedan flytten till Merseyside och Liverpool har haft stora problem när Mané varit avstängd, gått skadad eller varit iväg på Afrikanska mästerskapen och det statistiska underlaget för hur vinstprocenten sjunker utan senegalesen är tillräckligt för att konstatera att det är ett bekymmer.
Lördagens match kommer bli ett viktigt test för båda lagen och jag tror vi kommer lära oss en hel del om både Liverpool och Manchester United under de 90 minuterna som sparkar igång den fenomenala fotbollshelgen.

Juventus - Lazio (Lördag 18.00, Viasat Sport)

Simone Inzaghi är under luppen på Juventus Stadium under lördagskvällen. Den forne anfallaren har något överraskande klivit fram som en topptränare i Serie A efter hans utmärkta arbete med Lazio, där han nått fina resultat med små medel och visat sig kapabel till taktisk flexibilitet. Inzaghis namn har dykt upp i debatten om kommande Juventus-tränare, särskilt med tanke på kopplingarna till Juventus sportchef Fabio Paratici, och om de ryktena ska leva vidare och öka i styrka så är det i de här matcherna som han måste visa sig från sin bästa sida. Lazio tappade Lucas Biglia, som var en absolut nyckelspelare i fjol, och Keita Baldé i somras samtidigt som Felipe Anderson gått skadad i säsongsinledningen, ändå har de ljusblå från Rom imponerat och återfinns på en fjärdeplats, där enda förlusten kom mot Maurizio Sarris fantastiska Napoli. Lazio besegrade Milan med 4-1 och fullkomligt krossade Sassuolo, 6-1, i förra omgången. Mittfältsgiganten Sergej Milinkovic-Savic ser dessutom ännu bättre ut den här säsongen, samtidigt som Ciro Immobile fortsätter att ösa in mål.

Lazio har dessutom redan besegrat Juventus den här säsongen, när man triumferade i italienska Supercoppan och vann rättvist med 3-2, trots att Paulo Dybala gjorde sitt bästa för att dra Juve tillbaka in i matchen med två mål. Juventus är förstås fortfarande laget att slå i Italien, men konkurrensen är helt annorlunda den här säsongen och det finns lite frågetecken för Max Allegris lag. Matchen kommer efter Juves första poängtapp i ligaspelet, när man kryssade borta mot Atalanta med 2-2, och den starka defensiv som varit La Vecchia Signoras kännetecken de senaste åren har inte riktigt stått att känna igen. Däremot har offensiven, ledd av fantastiske Dybala, imponerat desto mer.

Borussia Dortmund - RB Leipzig (Lördag 18.30)

Inget tv-bolag har ännu löst rättighterna för Bundesliga, men på lördagskvällen är det läge att leta fram er finaste ful-stream och fästa ögonen på ett gungande Signal Iduna Park för toppmötet mellan Borussia Dortmund och RB Leipzig.

Peter Bosz, som kom från Ajax i somras, har fått en lysande inledning i Dortmund som har haft sin genom tiderna främsta start på en Bundesligasäsong med 19 inspelade poäng på sju matcher och +19 i målskillnadskolumnen, där enda plumpen så här långt kommit i form av ett mållöst kryss borta mot Freiburg. Bosz har på kort tid fått ihop någonting väldigt bra i Dortmund med sin föredragna 4-3-3-uppställning med högt presspel och även om insatsen mot Real Madrid i Champions League var onödigt naiv så har Die Schwarzgelben imponerat i ligaspelet där man öst in mål, och bara släppt in två baljor.

Fjolårssensationen Leipzig har inte fått en lika fin start som förra säsongen men hänger ändå med i toppen och parkerar på en fjärdeplats, sex poäng efter Dortmund. Något oroväckande för Ralph Hasenhüttl har Leipzigs försvar inte riktigt stått att känna igen under säsongsinledningen och man har bara hållit en nolla så här långt. Dessutom är viktige Timo Werner, som redan gjort fem ligamål, tveksam till spel. Skulle Werner missa är det ett rejält avbräck.

Jag tror det här kan bli en riktig kanonmatch mellan två lag som spelar en väldigt sevärd fotboll. Jag tycker ändå Dortmunds insats mot Real Madrid, och till viss del även mot Tottenham, är lite oroväckande sett till den naiviteten man visar upp och är väldigt spänd på att se hur man presterar mot en inhemsk toppkonkurrent. Det lär också bli hett även utanför planen när Leipzig, som bekant inte är något av Tysklands mest populära lag, kommer på besök. Det var oroligt när lagen möttes i Dortmund i februari, när bråk utbröt och tio Leipzig-supportrar och fyra poliser skadades. Dortmunds Südtribune har redan slagit fast att de kommer protestera lika högljutt denna gång mot RB Leipzig, som finansieras av Red Bull.

"Dietrich Mateschitz (Red Bulls ägare) projekt kommer föraktas lika mycket nu som det blev då", skriver Südtribune i ett uttalande på hemsidan och förkunnar att man kommer arrangera en marsch till Westfalenstadion för att manifestera för att "inga pengar i världen kan köpa fanatism, lojalitet och en fri och mogen supporterkultur".

Roma - Napoli (Lördag 20.45, Viasat Fotboll)

Jag skulle kunna tala mig varm om Napoli i timmar. De spelar helt enkelt en makalös fotboll under fotbollsprofessorn Maurizio Sarris ledning, men det handlar inte bara om att det är vackert - det är resultatgivande också. Napoli toppar just nu Serie A med idel segrar under de sju inledande omgångarna och målskillnaden 25-5 och det faktum att Sarri roterat truppen en aning i Champions League-matcherna är ett tydligt tecken om hur allvarligt de tar på ligaspelet. Napoli Lo Scudetto som en reell möjlighet och tänker göra sitt yttersta för att vinna den efterlängtade titeln. Napoli är just nu obesegrat i 19 raka ligamatcher, där man nu vunnit tolv raka matcher.

- Vi tror på Scudetton. De har berättat för mig hur det är att vinna i Neapel och jag vill uppleva det. Jag är medveten om att vi inte är det starkaste laget, men jag gillar verkligen att spela för Napoli. Det var Sarri som återupptäckte mig och gav mig självförtroende. Han är verkligen ett geni och han ser saker som ingen annan ser. Han får dig att förstå fotboll utan att vara oförutsägbar och om du ställer någon fråga så har han alltid svaret - och han har alltid rätt. Han hjälper dig tänka som ett lag och inte som en enskild spelare. Med Sarri är fotboll som matematik. Men Roma är ett fantastiskt lag, så det kommer inte bli en enkel match, säger mittbacksjätten Kalidou Koulibaly till Il Messaggero.

Om Napoli ska visa sig redo för att på allvar utmana om Lo Scudetto är det i de här matcherna, mot övriga topplag, man måste visa vad man går för. Roma snuvade Napoli på andraplatsen i fjol och har trots en sommar med stora förändringar - där man tappade Francesco Totti, Mohamed Salah, Wojciech Szczesny, Anthony Rüdiger och tränaren Luciano Spalletti - inlett ligaspelet stadigt. Nye tränaren Eusebio Di Francesco gjorde ett strålande jobb med Sassuolo och han har förbättrat Roma vecka för vecka.
Alessandro Florenzi har kommit tillbaka från långvarig skada och Edin Dzeko har fortsatt göra mål. Aleksandar Kolarov har varit strålande på sin vänsterbacksplats och återvändaren Lorenzo Pellegrini, som lämnade Roma som ungdom och blomstrade i Sassuolo, har imponerat stort på mittfältet. Jag är oerhört förtjust i Pellegrini, som är redo för spel efter att ha missat Italiens VM-kvalmatcher mot Makedonien och Albanien efter skada.

- Vi är en bra grupp som arbetar hårt och vi kan fortsätta att växa. Lördagens match är en direkt kamp om toppositionerna så vi måste fortsätta som vi gjort, säger Pellegrini till Sky Italia.

Atlético Madrid - Barcelona (Lördag 2.45, Viasat Sport Premium

Så gott som allt kring Barcelona har kretsat kring politik och den katalanska folkomröstningen på sistone. Barcelonas match mot Las Palmas innan landslagsuppehållet spelades inför tomma läktare till följd av oroligheterna i staden. Men i skuggan av all politisk oro har Barcelona gjort en väldigt fin inledning på säsongen.

I somras pratades det om att Barcelona var i kris, särskilt i samband med att Neymar lämnade efter att PSG betalat brassestjärnans utköpsklausul. Alla räknade med att Real Madrid skulle jogga hem La Liga-titeln, men så har det knappast sett ut under säsongsinledningen när Los Blancos snubblat och slirat samtidigt som Barcelona radat upp sju raka segrar, med målskillnaden 23-2. Jag har många gånger skrivit om Barcelonas problem bakom kulisserna och jag tror ingalunda att de långsiktiga och stora problemen är lösta bara för att man vunnit sju raka ligasegrar, men Ernesto Valverde har fått precis den start han kunnat önska sig.

Valverde är en skicklig tränare, även om han inte är det största namnet i fotbollsvärlden, och han har redan börjat sätta sin prägel på laget. Efter den stökiga sommaren tycks Valverdes lugn varit precis det Barcelona behövde.

- Valverde har en helt annorlunda personlighet jämfört med Luis Enrique. Han är en tydlig tänkare och är så avslappnad, vilket han överfört till spelarna från dag ett, säger Denis Suárez.

Det stora problemet jag hade med Luis Enriques fotboll var hur rak den var, där allt handlade om att få fram bollen snabbt till den extraordinära fronttrion, vilket tog bort mycket av det vi lärt känna som Barcelona - den spelmässiga dominansen och mittfältsspelet - vilket särskilt drabbade en spelare som Sergio Busquets, som inte stod att känna igen. Valverdes förändringar har fått Busquets att visa sig från sin bästa sida och spelare som Ivan Rakitic, som hade det blytungt i fjol, Andrés Iniesta och nyförväret Paulinho, har imponerat.

- Jag känner mig lite bättre skyddad nu och det känns bra. Jag känner mig mer bekväm den här säsongen. Mittfältare har möjlighet att influera matcher stort och ju mer kompakt ett lag är, desto bättre är det. Personligen så gör det saker och ting mycket enklare för mig, säger Busquets.

Det här är dock Ernersto Valverdes första riktigt tuffa test som Barcelona-tränare och det ska bli väldigt intressant att se hur hans lag hanterar Diego Simeones tuffa, och obesegrade, Atlético Madrid som trots att man tappat lite poäng här och där visat tecken på att närma sig att än en gång bli det laget som skördade sådana framgångar för något år sedan.

- Vi kan besegra dem, men vi måste vara på topp. Barcelona har ett fantastiskt lag med några fantastiska spelare där Messi gör skillnaden, Iniesta återfunnit sin bästa form och där Busquets och Jordi Alba båda är briljanta. Vi måste hantera deras styrkor, tro på oss själva och bibehålla koncentrationen, säger Juanfran till Marca.

Inter Milan - AC Milan (Söndag 20.45, Viasat Sport Premium)

Juventus-Lazio och Roma-Napoli är fantastiska fotbollsmatcher, men de får ursäkta, helgens stora match i Italien är utan tvekan Derby della Madonnina - Milano-derbyt mellan Inter och Milan. Derbyt i sig är förstås en massiv händelse men särskilt med tanke på satsningarna de båda lagen gjort, särskilt Milan, för att återvända till den absoluta toppen.

Mycket fokus inför derbyt ligger på Milan och Vincenzo Montella är under press efter en säsongsinledning som placerar I Rossoneri på en sjundeplats i Serie A, där man redan åkt på tre förluster och kommer från dubbla nederlag, borta mot Sampdoria och hemma mot Roma. Milan spenderade över två miljarder under sommaren, när försäljningen av klubben slutligen gick igenom, men värvningarna har ännu inte genererat något vidare resultat. Jag är tveksam till Milans sommar-business och är inte övertygad om att de fått så mycket värde för pengarna egentligen, men juryn är fortfarande ute och det tar förstås tid att få ihop så många nya komponenter. Men det vi kan konstatera är att Montella är under press att få ihop det och att spelare som Leonardo Bonucci, statusvärvningen från Juventus, måste börja leverera. Med tanke 1-4 mot Lazio och 0-2 mot Roma är det just i de här stora matcherna Milan måste börja visa sig från en bättre sida.

- Vi måste vara som elva lejon där ute och ge allt på planen. Och självklart kommer vi behöva stödet från våra supportrar. Det är en väldigt känsloladdad och spännande match, men vi har en enorm vilja att vinna. Jag ser fram emot söndag, säger Milan-försvararen Mateo Musacchio.
Inter hade en mer stillsam sommar övergångsmässigt men har en spelartrupp som underpresterade kraftigt under fjolåret. Luciano Spalletti togs in som mannen som skulle lyfta Inter mot toppen igen och inledningsvis har det gått resultatsmässigt bra, med sex segrar och ett kryss på de sju första matcherna, även om jag tycker det spelmässigt inte alltid sett övertygande ut. Milan Skriniar, som hämtades in från Sampdoria, har dock varit strålande i försvarslinjen och varit en stor del i att Inter bara släppt in tre mål så här långt.

- Jag har bara tänkt på Milan ända sedan Slovakiens match mot Malta tog slut. Jag har fokuserat på det i dagar nu, det är en stor match för oss och för fansen. Men Milan är inte i kris, vi kan inte förlita oss på deras senaste resultat, de har fantastiska spelare som är vana vid att ta sig ur sådana här situationer. Derbyt är en enskild match, det är en extraordinär match. Det finns inga halvmessyrer, vi måste vinna, inte minst för vår egen utvecklings skull. På söndag är det bara seger som gäller, säger Skriniar till La Gazzetta dello Sport.

Förlust för Milan skulle signalera en fullskalig kris för Milan, men jag är inte övertygad om att Spalletti och hans Inter är riktigt så bra - ännu - som tabellen vittnar om. Derby della Madonnina är hur som helst ett av Europas hetaste derbyn och det kommer vara en makalös stämning på San Siro på söndagskvällen.

Vilken dramatisk natt, när Sydamerikas och Centralamerikas VM-kval avgjordes. Lionel Messi bar fram sitt Argentina, men USA och Chile föll platt. Vi tar en titt på nattens snackisar.

Argentina är inget lag, men Messi räcker långt

Få sydamerikanska lag tycks ha så stora problem på hög höjd i Ecuador som Argentina, som bara hade vunnit en gång - 2001 - i Quito inför den avgörande VM-kvalmatchen mot ett redan utslaget Ecuador. Jag har redan pläderat om La Albicelestes miserabla kvalspel där man gått igenom tre förbundskaptener utan att hitta rätt eller få alla de där offensiva stjärnorna finna nätet i landslagströjan. För Jorge Sampaoli, som bara fått fyra matcher, handlade det inte om att implementera sin spelidé till fullo och sätta sin prägel på laget. Det handlade bara om resultat och att ta Argentina ut ur mörkret och in i VM i Ryssland 2018.

Avgörandet i Quito kunde dock inte fått en sämre start. Sampaoli satsade på sin föredragna trebackslinje, men Argentina såg darrigt ut från första stund och efter bara 40 sekunder hade Romário Ibarra gett Ecuador ledningen. Mardrömsstarten var ett faktum. Det senaste året har Argentina bara gjort mål på två sätt: Via Lionel Messi eller via självmål. Det förstnämnda räcker ganska bra. Messi bar fram ett bedrövligt och darrigt Argentina och såg på egen hand, med fint kombinationsspel tillsammans med Ángel di María, till att skjuta sitt land till VM. Messi väggspelade in kvitteringen, som han lugnt petade in från nära håll, och fullbordade vändningen med ett distinkt vänsterskott efter ett misstag från Dario Aimar. Vändningen ingjöt dock knappast något mod i Argentina som fortsatt såg darrigt ut och tillät Ecuador att vinna mark och diktera villkor, även om hemmalaget hade svårt att få ut något framåt. När en rensning lite turligt letade sig fram till Messi på offensiv planhalva, och Dario Benedettos löpning drog med sig Aimar och skapade yta centralt, kunde Messi skjuta Argentina till VM med en elegant lobb.

- Jag sa till gruppen att Messi inte är skyldig Argentina ett VM, utan att fotbollen var skyldig Messi ett VM. Världens bästa spelare är lyckligtvis av argentinsk nationalitet. Fotbollen och VM kunde inte lämnas utan Messi och vi var tvungna att spela med det i åtanke. Som en konsekvens av den pressen är vi starkare nu och det här gör oss tuffare att möta i framtiden. Vi hade möjligheten att hjälpa honom vara i ett ytterligare VM-slutspel. Han är historiens bästa fotbollsspelare och jag är väldigt exlterad över att vara i en grupp nära honom, sa Sampaoli efter matchen.

Argentina är inget lag ännu, men man har Lionel Messi och man är i VM. Nu har Jorge Sampaoli fram till sommaren på sig att sätta sin prägel på laget och enbart lägga fokus på att göra Argentina till det bästa fotbollslaget möjligt. Det ska bli väldigt intressant att se hur långt han kommer.

USA missar VM efter dramatisk slutomgång

Kvalspelet har varit en svängig upplevelse för amerikanerna. Förlusterna mot Mexiko och Costa Rica i november i fjol satte punkt för Jürgen Klinsmanns femåriga sejour som förbundskapten och med nye Bruce Arena kom ett litet lyft, åtminstone tillfälligt, och Christian Pulisic klev fram som en absolut nyckelspelare för USA, trots sin ringa ålder. Inför den sista kvalomgången krävdes det ändå speciella omständigheter för att USA skulle missa sitt första VM-slutspel sedan 1986, men en katastrofal insats mot Trinidad & Tobago gjorde att USA slarvade bort sitt guldläge.

USA hamnade i ett 2-0-underläge mot T&T, men var ändå klart för VM förutsatt att inte Honduras besegrade redan klara kvalsegraren Mexiko och så länge Panama inte slog tvåan Costa Rica. Pulisic reducerade med sitt sjunde mål i kvalsammanhang - att addera till sju assist - på 14 matcher, vilket förstås är vansinnigt imponerande för en 19-åring. Men Pulisic är inte Messi, och USA kom inte närmare en kvittering än ett distansskott från Clint Dempsey, som Adrian Foncette styrde ut via stolpen. De skapade chanser, men det var långt ifrån någon belägring i jakt på ett kvitteringsmål.

Trots förlusten kunde spelarna tro på avancemang när slutsignalen ljöd, trots att Honduras vänt och besegrat Mexiko med 3-2. Sedan kom nyheterna från Panama City. Panamas Roman Torres sänkte Costa Rica i slutminuterna och fullbordade vändningen. Panama var sensationellt klart för VM, och i USA var det nattsvart.

- Vi kvalificerade inte för VM och det var det som var mitt jobb. Matchen var i mitt tycke perfekt positionerad för oss, men vi misslyckades idag. Vi har inga ursäkter. Vi misslyckades. Vi skulle ha vandrat ut från planen med minst en poäng, sa Bruce Arena efteråt.

Imponerande Brasilien skickade ut Chile

Allt snack inför slutomgången i CONMEBOL handlade om Argentinas risk att missa VM-slutspelet i Ryssland - i stället blev det dubbla regerande Copa América-mästarna Chile som kraschade ur VM-kvalet, trots att man låg på tredje plats i kvalet inför sista matchen. Trots att Brasilien sedan länge var VM-klart i form av kvalsegrare imponerade Tites landslag mot ett Chile som hade allt att spela för.

Dani Alves, som var strålande matchen igenom och hade full koll på en frustrerad Alexis Sánchez, sköt i inledningen av den andra halvleken en vobblande frispark som Claudio Bravo inte kunde hantera, och på returen petade den pånyttfödde Paulinho in ledningsmålet. Chile tycktes greppas av panik samma ögonblick man hamnade i underläge och bollen hade knappt suttits i spel innan Brasilien skar igenom gästernas försvar med en blixtrande omställning. Philippe Coutinho hittade fram till en djupledslöpande Neymar, som rullade in till Gabriel Jesus och 2-0 var ett faktum.

Chile försökte samla sig i jakt på att ta sig in i matchen, men kom egentligen aldrig riktigt nära mot ett bekvämt Brasilien som hade full koll på händelserna. När Claudio Bravo klev fram på en offensiv hörna iscensatte Brasilien ytterligare en blixtrande kontring och Gabriel Jesus kunde fastställa slutresultatet till 3-0 och slå fast Chiles öde. Argentinas seger, och krysset mellan Peru och Colombia, gjorde att Colombia tog sista direktplatsen och Peru playoff, samtidigt som Chile trillade ner till sjätte plats.

Trots att Chile vunnit Copa América två gånger under Juan Antonio Pizzi har den intensiva pressmaskinen vi lärde känna under Marcelo Bielsa och Jorge Sampaolis ledning inte riktigt stått att känna igen under det här kvalet. Flera nyckelspelare har passerat, eller börjar närma sig 30-strecket, och mot Brasilien saknades avstängde mittfältsyrvädret Arturo Vidal något oerhört.

"Min själ är krossad. Tack för allt, grabbar, för alla dessa år tillsammans när vi kämpat för våra liv i varenda match", skrev en förkrossad Vidal på sociala medier efteråt.

Chile har varit ett av de mest sevärda landslagen de senaste åren och VM kommer vara lite tommare utan dem. Det går dock inte att undivka för hur oerhört imponerande Brasilien fortsätter att vara under Tites ledning. Spetsen och den individuella kvaliteten finns otvivelaktigt där, men det här ser ut som ett så oerhört välbalanserat lag. Eller vad sägs om följande facit sedan Tite tog över.

WWWWWWWWWDDW

Gjorda mål: 30

Insläppta mål: 3

Hållna nollor: 8

Vansinnigt imponerande. Tillsammans med Tyskland och Spanien ser Brasilien ut som de tidiga favoriterna till VM nästa sommar.