Plats 6: Luleå (11 plus)

Målvakter: 4

Backar: 3:

Forwards 4:

-----------------
Luleå säsong 2023-2024 var medioker. Laget var uddlöst framåt, målvaktsspelet darrade, och vissa nyförvärv blommade inte ut. Inför denna säsong har Luleå rustat för att ta sig längre än till en kvartsfinal.

Målvakter:

Målvaktssidan i Luleå är densamma som förra säsongen, med Matteus Ward och Joel Lassinannti som målvaktspar.

Joel Lassinannti var inte på den nivå vi vant oss att se från honom under året. Vilket delvis är ett konsekvens av att han under en tid drogs med sviterna av körtelfeber.

Joel är nu kommit tillbaka i den fysiska form hans spel kräver, enligt rapporterna. Det bör synas på isen också.

Matteus Ward är nu på den nivå att han är en utmanare till att ses som förstemålvakt i Luleå. Han var riktigt bra förra säsongen, när han fick mer förtroende.

Tryggt målvaktssida:

Luleå har en bra målvaktssida, eftersom Joel Lassinantti och Matteus Ward förhoppningsvis kan sporra varandra till ett målvaktsspel som totalt sett är bättre än vad förra säsongen visade.

****

Backsidan

Backsidan ser identisk ut från den som avslutade förra säsongen för Luleå.

Erik Gustafsson och Oskari Laaksonen är affischnamnen som Luleå vill bygga sitt spel bakifrån på.

Jesper Sellgren, Marcus Hardegård och Ludvig Jansson är kvar i Luleå. Framförallt gjorde Sellgren och Hardegård en bra säsong senast.

Kvar finns även Pontus Själin, och kanadensaren Frédéric Allard.

Allards prestationer på backsidan var nog inte vad Luleå räknat med detta år. Så där finns stor förbättringspotential.

Orosmolnet på backsidan

Dessvärre väntas Oskari Laaksonen missa stora delar av första halvan på säsongen. Det gör Luleås backsida betydligt trubbigare i praktiken, särskilt ur en offensiv synvinkel.

Laaksonens frånvaro innebär mer speltid för lagkaptenen Erik Gustafsson - och det är tveksamt om det är gynnsamt för Luleå att han så gott som alltid är en av spelarna som får mest istid av alla i ligan.

***

Forwardssidan:

Det är på forwardssidan Luleå lagt krutet och kronorna. Den är i stora delar nyrenoverad.

Trotjänare som Jack Connoly, Niklas Olausson och Juhani Tyrväinen har lämnat laget efter säsongen. Det har även Oscar Eklind gjort

In kommer Mathias Bromé, Anton Levtchi och Brian O`Niell samt Markus Nurmi. Som en 3-4 center har Albin Lundin värvats.

Luleås forwardssida har definitivt spetsat till sig. Förra året var Omark alldeles för ensam i att bära spelet och den offensiva kraften.

Mathias Bromé kan bli flipp eller flopp. Anton Levtchi och Brian O`Niell kan nog båda två göra ett gott avtryck offensivt.

Underifrån knackar Jakob Ihs-Wozniak på dörren. Han är en supertalang i ordets rätta bemärkelse - och förväntas väljas i en förstarunda nästa sommar.

Sammanfattningsvis:

Totalt sett bör Luleå kunna ta ett steg framåt. Målvaktssidan ser ut att vara bättre rustad, offensiven har vässats.

Luleås nya GM, Thomas Fröberg, kan säkert sätta sin prägel på spelare och nyförvärv med nya ögon, och utan gamla lojaliteter till spelare och ledare föreningen.

Plats 7: Leksand (11 poäng)

Målvakter (3+)

Backar (4+)

Forwards (4+)

Leksand kämpar på lite i ingenmansland. Lite för bra för att behöva blicka bakåt. Lite för trubbiga för att nå mer än en kvartsfinal.

Leksand mönstrar nästan samma lag till denna säsong. Men de få avbräcken från truppen är tunga – med Filip Larsson, Anton Lindholm och Olle Alsing som alla tre lämnat Leksand.

--------------

Målvaktssidan:

Förra året tog Filip Larsson SHL med storm, men denna säsong blir det Mantas Armalis och Jacob Hellsten som blir målvaktsparet när Filip skrivit på för Pittsburgh.

Jacob Hellsten är en spännande målvakt med meriter från den amerikanska collage-ligan. Innan spel i USA har han representerat Leksand i J-20, och han har spelat i U-18 landslaget.

Mantas Armalis har till HockeyNews sagt att han är taggad på en ny säsong. Han uppges vilja revanschera sig för den förra säsongen, som var medioker om man ser till hans statistik.

Armalis behöver nå minst en nivå högre i sitt spel till denna säsong för att Leksand ska kunna gå längre än till en kvartsfinal.

En trea i betyg är i överkant

En trea i betyg är i överkant, men detta målvaktspar kan bli både en flipp och en flopp. Hellsten kan bli en ny Filip Larsson, och Armalis kan studsa tillbaka till fornstora dagar – vem vet just nu?

****

Backsidan:

Leksand har tappat Anton Lindholm (Bern) och Olle Alsing (HV71), det svider nog.

Axel Rindell och Joonas Lyytinen från Timrå ersätter Alsing och Lindholm. Dom får stora skor att fylla ut, men gissningsvis kommer dessa två finländare att kunna göra det väl.

Lyttinen ser ut att bilda första backpar med Matt Caito, Rindell går i backpar med defensivt starka Eddie Larsson.

Patrik Noren har en stark säsong i ryggen, och han går ihop med Alexander Lundkvist som också var bra förra säsongen.

Som sjunde back finns Anton Johansson. Han var bra i SHL som junior förra året ,och lär växa under SHL-säsongen.

****

Forwardssidan:

Leksand har nästan en intakt forwardssida. Bara Carter Ashton har lämnat Leksand. Som Carter spelare förra säsongen är det ingen större förlust.

Leksand har under försäsongen gått med Arvid Elljas, Lukas Vejdemo, Peter Cehlarik, som deras förstafemma.

Marek Hrivik- Max Véronneau - Justin Kloss har på papperet bildat en andrakedja - som en ren importkedja.

I tredje har veteranen Patrik Zackrisson centrat mellan Oscar Lang och Marcus Karlberg.

Leksand har Jon Knuts - Kalle Östman - Martin Karlsson spelat som fjärde kedjan.

Det bör ändå flaggas för att kedjorna på papperet inte behöver spegla den inbördes hierarkin, särskilt inte under försäsongen.

Sammanfattningsvis:

Leksand kan bygga på förra årets lag, som nästan är intakt. Hur väl säsongen kommer att gå kommer till stor del att avgöras av två faktorer.

Faktorn ett: Hur väl Rindell och Lyytinen ersätter Alsing och Lindholm.

Faktor två: Hur väl Hellsten och Armalis kommer att spela - och konkurrera med varandra.

Leksand har ett lag med bredd och spets, med några av av ligans främsta spelare, och mest lovande spelare på back- och forwardssidan.

Målvaktssidan kommer att bli Leksand akilleshäl - tills motsatsen är bevisad. Den kommer att få laget att bära eller brista. Spelar Armalis och Hellsten bra är en sjundeplats det minsta Leksand behöver för att nå en godkänd placering.

Plats 8: Linköping (11 poäng)

Målvakter (3+)

Backar (4+)

Forwards (4+)

Linköping tog ett stort kliv framåt förra säsongen, och slutade som sexa i grundserien. Det roliga tog slut i kvartsfinalen där Skellefteå tog dem i fyra raka matcher.

Linköping har haft en stor spelaromsättning med tio spelare som lämnar laget sedan förra säsongen. Men den sportsliga ledningen och tränarteamet är intakt, vilket är en styrka för att hålla ihop laget som ska byggas med många nya ansikten.

-------------------

Målvaktssidan

Marcus Högberg var ovärderlig för Linköping under förra säsongen, där han spelade 40 av 52 matcher och vann 21 av dem i grundserien. Nästa säsong spelar dock Högberg i New York Islanders organisation.

Ersättaren till rollen som förstamålvakt blir Christian Heljanko. Han är förstås ingen dussinmålvakt, och har många fina säsonger i Liiga, och tre säsonger med spel i finska landslaget.

Linköping vet ju vad man haft, men inte vad man får. Så det kan bli en finsk jackpot eller en försämring - det får framtiden utvisa.

Jesper Myrenberg visade framfötterna förra året i de dussintalet matcher han spelade. Han kan säkert få spela mer denna säsong om han fortsätter på den nivå han avslutade säsongen på.

På förhand ser målvaktssidan bra ut, även om den kanske är lite försvagad på papperet med förlusten av Högberg.

*****

Backsidan:

Linköpings backsida har spets och bredd. Det finns många spelare i rätt ålder, med olika styrkor och gott med SHL-rutin.

Oscar Fantenberg, Rasmus Rissanen och Linus Hultstöm är etablerade SHL-backar i den övre prisklassen i SHL. De kommer att dra ett stort lass i alla spelformer och bli väldigt viktiga för lagets resultat.

Bakom nämnda trio finns unga och utvecklingsbara backar som Mattias Hävelid och Jonathan Myrenberg. De kommer att ta fler kliv framåt denna säsong.

William Worge Kreü och Arvid Aronsson kan spelas som stark defensiva backar med sin fysik. Medan Erik Noren plockas upp från Hockeyallsvenskan, och kan få chansen att spela som en potentiell tvåvägsback.

*****

Forwardssidan:

Linköping har några av SHL:s spetsigaste forwards, Ty Rattie och Broc Little. De har potentialen att göra över 20 mål/40 poäng.

Linköping har även starka centrar i form av Nick Shore och Markus Ljungh. Patrik Russel och Christoffer Ehn som kan gå center/ytterforward kommer även att bli fortsatt viktiga.

Robin Kovacs kommer även till Linköping, och han förväntas bli en stark forward som bör gå i en första eller andrakedja, samtidigt som Linköping har stark konkurrens på sin platser som ytterforward.

Sammanfattningsvis:

Linköping sätter har ett mycket bra lag. De har ett intakt ledarskap, och har kvar flera nyckelspelare. Förlusten av Högberg är i praktiken skillnaden mellan Linköping och lagen som kan komma för dem i serien.

Linköping har byggt ett lag med många bra nyförvärv - samtidigt som det är ett lag där alla importspelare måste leverera för att laget ska vinna matcher. Och det är inte alltid den lättaste uppgiften.

Linköping kan bli allt från tia till femma i tabellen, en åttondeplats är det minsta man kan förvänta sig av Linköping för ett godkänt betyg i grundserien.

Plats: 9: Timrå IK (9 poäng)

Målvakter: ++

Backar: +++

Forwards: ++++
------------------

Timrå IK har gjort förändringar i den sportsliga ledingen. Det kommer in två finska tränare, Olli Jokinen som huvudtränare och Mika Hyvärinen som assisterande tränare.

Dansken Morten Madsen blir även ny assisterande tränare. Och Lars Marklund behåller sin roll som den tredje assisterande tränaren.

---------

Målvaktssidan:

Timrå fortsätter med Tim Juel och Jacob Johansson. Dom är ett av SHL:s svagaste målvaktspar. Ingen av dem var över 90 procent i räddningsstatistiken i serien.

Ska Timrå få en bättre säsong kommer målvaktsspelet att bli den punkt där Timrå har som störst potential att höja sitt spel.

****

Backsidan:

Förlusten av Axel Rindell och Joonas Lyytinen är kännbara förluster för Timrå som haft möjligheten att luta sig mot dessa spelares prestationer förra säsongen.

På papperet ersätts finländarna av Lukas Pilö och Linus Nässen.

I övrigt blir det Tim Erixon, Simon Forsmark som tillsammans med veteranen Per Svensson och Didrik Strömberg, väntas dra ett stort lass på backsidan.

Den finska backen Elmeri Eronen hade en svag fjolårssäsong. Och det är en spelare som Timrå måste får mer nytta av den kommande säsongen - då han trots allt är nog bra för att spela i det finska landslaget.

Backsidan har bättre bredd än spets. Det kommer att bli avgörande att veteranerna håller ett år till, samtidigt som nyförvärven kommer till sin rätt direkt.

***

Forwardssidan:

Forwardssidan i Timrå är intakt sett till de spelare som har byggt laget över de senaste säsonger.

Anton Lander, Magnus Pääjärvi, Jonathan Dahlen och Jeremy Boyce och Filip Hållander är bärande spelare klubben. Precis som Emil Petterson och Anton Wedin.

Att Anton Lander blir kvar är förstås ovärderligt. Både för hans ledarskap och för hans kvalitéer som spelare, som sammantaget gör honom till en av seriens främsta och viktigaste spelare.

Sammanfattning:

Timrå bygger med mycket nytt i tränarstaben ledningen. Men spelaromsättningen har varit betydligt lägre. Så det är alltid en utmaning att foga nytt med gammalt, men också något som kan lyfta ett lag som Timrå.

Timrå är möjligtvis lite framtungt sett till krona/spelare. Men det finns god potential i Timrå, särskilt offensivt. För Timrå är det snarare backsidan och målvaktssidan som kan förstärkas på goda grunder.

Timrå har ett lag som definitivt kan växa under en ny ledarstab. Samtidigt som det kan ta tid att anpassa sig till en nivå/krav på träning som beskrivs som "något helt nytt" av en sådan som Emil Pettersson.

Når Timrå kvartsfinal så finns det alla förutsättningar att göra en resa likt den Rögle gjorde ifjol, även om det hör till ovanligheterna.

Plats 10: Örebro (9 poäng)

Målvakter: +++

Backar: +++

Forwards: +++

--------------------

Örebro har en stormig i säsong i backspegeln. Tränarbyte, schismer med stjärnspelare och nyckelspelare som inte levererade.

Till denna säsong har laget en förhållandevis intakt trupp. Frågan är bara hur den kommer att prestera, och vilken arbetsro den kommer att få?

Målvaktssidan:

Örebro behåller samma målvaktspar med Jonas Arntzen och Jhonas Enroth som sin duo. Frågan är om det blir ett tronskifte till denna säsong?

Förra säsongen hade Arntzen färre matcher - men hans siffror var betydligt bättre än Enroths. Det gav också Jonas Arntzen chansen i slutspelet, där han gjorde mycket bra ifrån sett över de tre matcher som Örebro spelade.

Ska Örebros säsong bli roligare än den förra krävs det att både Jonas och Jhonas spelar bra, oavsett hur speltiden fördelas. Enroth må vara inne på elitkarriärens sista vers, men han borde vilja avsluta den med en bättre säsong än den senaste.

Förhoppningsvis kan vetskapen om konkurrensen göra att Enroth krämar ur det sista, och sedan summerar en framgångsrik karriär där han spelat i SHL, NHL, KHL och vunnit ett VM-guld med Tre Kronor.

***

Backar:

Örebro har tappat tre toppbackar Samuel Johannesson, Rasmus Rissanen och Philip Holm. Trion kom 1-2-3 i den interna poängligan för backar i Örebro den förra säsongen. Så det är givetvis ett totalt sett stort offensivt avbräck

Till backsidan kommer David Quenneville från Oskarshamn, som gjorde en kanonsäsong senast. Till SHL på förmodad på heltid flyttas Luka Radivojevic som är född 2007, och ett namn som antas väljas i förstarundan nästa år.

Peetro Seppälä är en ny back som kommer från två säsonger i AHL, och han borde kunna fylla en roll som en stabil tvåvägsback.

Det kommer att krävas att David Quenneville gör succé på backsidan. För som det ser ut på papperet har Örebros backsidan försvagats, åtminstone offensivt.

Luka Radivojevic är en joker - men det är svårt att lasta ansvar på en sjuttonåring - så det återstår att se hur väl han klarar en hel SHL-säsong som junior.

I övrigt finns Filip Berglund, Linus Arnesson och Gustav Backström kvar på backsidan, och de kan bygga vidare på sin roll i försvarsspelet.

***

Forwardssidan:

Örebro har värvat Patrik Puistola och Patrik Karlkvist. Dessa herrar kommer att få bära mycket offensivt ansvar. I synnerhet i de luckor som Mathias Bromé och Jonathan Lekkerimäki lämnar efter sig.

På papperet borde stjärn-nyförvärven ha potentialen att gå jämnt upp med stjärn-förlusterna, i det offensiva spelet.

Styrkan på forwardssidan är att de kan ställa upp med två bra centrar som finns kvar sedan förra säsongen.

Robert Leino och Hannes Björninen kan driva varsin kedja. Hittar någon av dem kemi med Patrik Karlkvist finns en möjlighet att bilda en urstark förstakedja.

Totalt sett är Örebros forwardssida inget som ger skrämselhicka. Den kommer att hänga på Karlkvists förmåga att dundra in poäng igen. Och det förutsätter att spelare som Christopher Mastomäki och Emil Larsson bidrar betydlig till offensiven i en andra- eller tredjekedja.

***

Totalt:

Örebro har byggt ett jämbördigt lag på papperet, i relation som det lag som förra säsongen avslutades med. Styrkan ligger i att det är ett relativt brett lag - som kan bygga vidare från förra säsongen, eftersom spelaromsättningen varit låg.

Hur säsongen slutar kommer att avgöras mycket av de nyvärvade stjärnspelarnas bidrag. Tillsammans med hur väl den sportsliga ledningen och tränarna håller ihop med varandra, och sina stjärnspelare.

Örebro får inte upprepa fjolårets debacle på någon sida av isen. En tiondeplats är godkänt med tanke på vilka förändringar laget gått igenom - och vilka nackdelar som kommer när de bärande spelarna är nya.

1. Robert Ohlsson - lämnar Skellefteå rakryggad och guldkantad

Robert Ohlssons kontrakt löper ut med Skellefteå AIK efter denna säsong. Robert Ohlsson har aldrig hymlat med att det inte är norrlandslivet- utan jakten på guldet - som fört honom till nordliga breddgrader.

Nu har Robert Ohlsson själv meddelat att det blir sista säsongen i Skellefteå för honom. Det är proffsigt och rakryggat att föregå istället för att föregås. Robert Ohlsson har gjort det han skulle i Skellefteå - vinna ett SM-guld. Blir det två är det en bonus.

2. Kevin Lindskoug - Kokainet, kvinnokläder, och karriärens slut

Kevin Lindskoug blev blev namnet på allas läppar i helgen. Han pratade om sin karriär, kokainmissbruk och känsla för kvinnokläder. Det blev ett modigt och vemodigt reportage i Aftonbladet som alla definitivt bör läsa. Om så bara för att vida sina vyer på hur ett proffsliv och ett vardagsliv som bryter mot alla stereotyper av en manlig professionell hockeyspelare kan se ut.

3. Försäsongen har kickat igång - med "rätt målskyttar".

I protokollet efter CHL-matcher och träningsmatcher finns ett antal spännande namn som redan hittat målprotokollet. Robin Kovac i Linköping, Dominik Egli i Frölunda och Michael Brandsegg-Nygård i Skellefteå.

Det känns som att SHL-lagen har fler intressanta importspelare än på mycket längre. Försäsong är alltid försäsong - men vad vore man utan profilspelare som dominerar försäsongen sen aldrig syns till? Eller tvärtom; de som flyger under radarn i augusti och september - men som 45 omgångar senare är en toppspelare i ligan?

Plats: 11. Brynäs (9+)

Målvakter: +++

Backar: +++

Forwards: +++

Brynäs är tillbaka i finrummet - där dom hör hemma. Att det bara blev ett år som degraderade vittnar om ett starkt lag i en stark förening. Som backas upp av fansen som står troget vid deras sida.

Målvakter:

Erik Källgren är värvad till Brynäs för att vara deras förstamålvakt. Källgren kommer från tre år i Nordamerika. Det blev 25 NHL-matcher. Och förra året spelade han bara 16 matcher i AHL totalt.

Det finns gott om potential hos Källgren. Men totalt sett har han bara gjort ett trettiotal matcher i SHL. Så det är lite upp till bevis för honom att förvalta sitt SHL-förtroende.

Brynäs har värvat Ludvig Persson som back up till Källgren. Persson har de fyra senaste säsongerna spelat i collageligan NCAA. Där har han gjort mycket bra ifrån sig.

Men man bör komma ihåg att den högsta seniornivån i Sverige som han spelat på är elva matcher i HockeyEttan.

Backar:

Brynäs har en intressant backsida. Det finns SHL-rutinerade spelare som Johannes Kinnvall och Simon Bertilsson. Men det finns också en stjärna i Christan Djoos, som vänder hem till moderklubben i en bra ålder.

Djoos blir otroligt betydelsefull. Det väntas även Charles-Édouard D'Astous bli. Kanadensaren utsågs till Liigas bästa back förra säsongen, och gjorde mest mål av samtliga backar i serien.

Theo Lindstein är en framtidsnamn. Och han kommer att sättas på prov. Men bakom honom känns det tunt på back sex och sju i ordningen. Särskilt som Djoos väntas missa ett antal veckor i början av serien.

Behöver Brynäs kanske ett starkt back-namn till, särskilt i deras position som nykomling?

Forwards:

Brynäs har en välmeriterad forwardssida. Anton Rödin, Greg Scott, Johan Larsson, Linus Ölund, Oskar Lindblom och esset Jakob Silfverberg, ger spets och bredd till offensiven.

Importspelarna Jordan Schroeder, Jack Kopacka, Miks Indrasis, kan man förvänta sig också göra gott avtryck i SHL med sina meriter och kvalitéer.

Brynäs har en nygammal forwardssida. Det kan ta tid att hitta både roller i laget och kedjor som fungerar väl över tid. Frågan är vilken energi som finns att hämta i det äldre gardet om det börjar gå tungt igen?

Sammanfattningsvis:

Brynäs har ett starkt lag på papperet. Samtidigt finns många kvar i de äldre gardet av spelare som var med när Brynäs degraderades från SHL. Exempelvis Ölund, Rödin, Scott. Nu måste de höja sig i SHL-återkomsten.

Brynäs målvaktssida är ett litet orosmoln. Den är milsvid från att vara lika rutinerad som lagets övriga delar. Så där kan finnas anledning till oro, eller skäl att omvärdera Persson och Källgren i positiv bemärkelse.

Brynäs bör hamna ovanför kvalstrecket. Allt ovanför det är en bonus för Gävles stolthet.

Plats 12: MoDo (10 poäng)

Målvakter: ++++

Backar +++

Forwards +++

Målvaktssidan:

MoDo står med samma målvaktspar, i samma inbördes ordning. Det kommer göra laget tryggt. Lasse Lehtinen kommer att vara den som står majoriteten av matcherna. Medan Olle Eriksson Ek är tilltänkt back-up.

Är Lasse Lehtinen lika bra som förra säsongen, samtidigt som Olle Eriksson Ek tar kliv närmare honom så är MoDo väl rustade. Olle har stor talang, men kom lite stukad hem från Nordamerika förra säsongen. Men hittar han lugnet och spelet igen finns en stor uppsida hos honom.

Backsidan:

Med värvningen av Mattias Norlinder gick MoDo från snudd på en tvåa i betyg till snudd på en fyra på backsidan. Norlinder är en MoDo-son med framtiden för sig i Ö-vik.

David Rundblad och David Bernhardt är två backar med brett register. Framförallt David Rundblad måste göra ännu bättre ifrån sig denna säsong, när konkurrensen ökar.

Om Rundblad inte leder laget mer finns det risk att missnöjet växer när glappet mellan prestationen och storleken på lönekuvertet visar sig vara fortsatt stort. Särskilt om MoDo får en tung start på säsongen.

Pontus Näsen och Tobias Winberg är två backar bra nog för att de två första backparen. Där även Ludwig Byström kan ta en plats om Rundblad inte kliver fram.

Offensivt har MoDo gott om potential på backsidan. Det kommer defensivt att krävas att USA-importen Paul LaDue acklimatiserar sig fort till stor is och spelet i SHL. Med sin storlek på 191 cm och 91 kilo ska han vara stark i egen zon.

Forwardssidan:

MoDo har tappat centern i sin förstakedja, vilket naturligtvis är ett avbräck. Samtidigt får de in en spelare som Lukas Jasek, som trots hans lags miserabla säsong i SHL gjorde en kanonsäsong som center i Oskarshamn.

Hem till Ö-vik kommer Jesper Olofsson, som är en naturlig målskytt, och en spelare med historik i klubben. Så det finns spets till en ny första- och andrafemma i MoDo. Där även Riley Woods och Samuel Vigneault bör återfinnas och logga mycket istid.

In från Mora kommer Måns Carlsson, som är en spännande power-forward med storlek och händer. Han kan göra gott om poäng om skridskoåkningen håller i SHL.

Kvar i truppen finns även unga forwarden Sampo Ranta som gjorde en stark debutsäsong i MoDo.

MoDo har materialet för en stark förstakedja och andrakedja. Men det blir lite tunnt spelarmaterial över kedja tre och fyra. I synnerhet med en relativt ung och orutinerad forwardsbesättning överlag.

Sammanfattningsvis:

Av MoDo är det klart godkänt om de håller sig utanför kvalspelet. I år kommer förväntningarna säker att skruvas upp, men det blir inte lika lätt att slå ur underläge.

Trots allt finns en gemenskap och kärlek till hockeyn i Ö-vik som gör att laget kommer att klämma ur allt som finns för att hålla sig kvar och bygga sig starkare.

13. HV71 (9+)

Målvakter: +++

Backar +++

Forwards +++

HV71 klarade sig kvar i SHL med en hårsmån. Sedan dess har mycket hänt i klubben. De har värvat ny GM, två nya tränare, och ca: tio spelare har lämnat laget.

Det är ett nytt ledarskap, och ett omstuvat SHL-lag som är i en omställningsfas vi kommer att skåda i Jönköpings del av Småland under säsongen.

Målvaktssidan:

Hugo Alnefelt är en spännande hemvändare. Men det kan inte vara helt givet att han blir (uttalad) förstamålvakt.

Frederik Dichow anslöt och spelade bra under slutet av förra säsongen, men det återstår att se vilken nivå han kan hålla över en hel säsong i HV71.

Backsidan:

På backsidan kommer Olle Alsing, Oscar Engsund och John Nyberg in. De två förstnämnda kommer att få gott om speltid inom de två första backparen, tillsammans med Oliwer Kaski.

På sparkontot finns Mikael Seppälä som missade hälften av den förra säsongen på grund av skador. Är han frisk och i form är det en defensiv toppback i SHL, men han är fortfarande i en fas av rehabilitering.

Hugo Fransson är en ung och lovande back som även blir ett potentiellt tillskott om han får förtroendet att ta kliv i sin utveckling succesivt i HV71.

Anton Strålmans vara eller inte vara ytterligare en säsong i HV71 är något oklart. Dörren verkar inte stängd åt något håll, och HV71 kan gott vänta ett tag till på honom.

Forwardssidan:

På forwardssidan kommer Henrik Borgström, Radan Lenc och Andre Petersson att få bära mycket av ansvaret det offensiva spelet i HV71.

Det kommer sannolikt även Tanner Kero och Oskar Stål Lyrenäs behöva göra också.

HV71 har en hyfsad centeruppställning på papperet, men en något svagare uppsättning av ytterforwards.

Det kommer nu att krävas att offensiva spelare som Mattias Tedenby och Isac Brännström kliver fram och tar ett större ansvar med pucken i anfallszon.

Sammantaget:

HV71 bygger nytt med all rätt. Däremot är det mycket som ska gå deras väg under detta nybygge.

Med en nästan helt ny sportslig ledning, nya spelare, och nyckelspelare på rehab finns gott om osäkra faktorer i lagbygget.

Ett svårbedömt målvaktspar och en trubbig forwardssida som behöver leverera över 52 omgångar gör sitt till. Det lutar trots allt åt en till kvalfylld säsong för detta HV71-lag.

Sportbloggare har tittat på fem förstaårsseniorer som stått lite i skuggan av de mest omskrivna juniorerna från förra säsongen.

Dessa fem spelare väntas få chansen att spela in sig i SHL under sitt första seniorår.

1. Hugo Fransson - HV71

Hugo Fransson debuterade redan våren 2021 i HV71, och har spelat flertalet ungdoms/juniorlandslag. Inklusive det lag som vann U-18 VM säsongen 2021/2022.

Fransson var nära en plats i JVM, men fick se sig både stå utanför JVM-laget och draften.

Nu väntas han få en bra chans i HV71 från start, och det ska bli spännande att se hur denna stora talang utvecklas.

***

2. Frans Haara - Skellefteå AIK

Frans Haara har kanske inte har samma spets som Axel-Sandin Pellikka eller Elias Salomonsson. Men det är definitivt en back som bara är ett steg bakom dem.

Haara gjorde 32 poäng på 32 J-20 matcher förra säsongen, och vann SM-guld och J-20 SM med Skellefteå AIK. Även om det framförallt var i J-20 slutspelet han var tongivande.

Denna säsong tillhör han SHL-truppen. Han är intressant förstaårssenior som kommer att få en chansen på sju backar.

***

3. Jakob Norén - MoDo

Jakob Noren är nyfyllda 20 år och tillhör MoDo. Han var med och spelade upp klubben i SHL. Men förra säsongen spelade han några matcher i MoDos J-20 lag, och resterande tid lånades han ut till Mora.

Med spel i U-16, U-18 och U-20-landslaget finns gott om talang hos Jakob Noren. Han är en tvåvägsback som kompenserar sin fysiska storlek med ett gott hockeysinne, och en bra skridskoåkning. Nu får han nog sin chans att pröva sin talang i SHL.

***

4. Lukas Vesterlund - Skellefteå AIK

Lukas Vesterlund gick som tåget i J-20 förra säsongen. Med 35 poäng på 35 matcher i grundserien. Och han fick chansen i (plats i truppen) i 22 SHL-matcher.

Vesterlund åkte på en skada mot slutet av säsongen, och han kunde inte vara på isen vid J-20 guldet eller SM-guldet med Skellefteå. Men ett SHL-kontrakt med Skellefteå har han, och chansen göra avtryck i SHL som senior.

5. Axel Smeds - Rögle BK

Axel Smeds utvecklades fint förra säsongen. Han var tongivande i J-20 laget, och fick chansen i både grundserien och slutspelet för Rögle, med totalt 31 matcher.

Han är (ännu) inte draftad, men han har definitivt visat att det en stor utvecklingspotential som ska prövas mot en hel SHL-säsong i Rögle till att börja med.

Sportbloggare tar tempen på alla SHL-lag och rankar dem i enlighet med den placering som vi tror respektive lag har efter 52 SHL-matcher.

------

14. Malmö Redhawks

Malmös trupp ger fler frågetecken än utropstecken. Laget är nästan byggt till hälften med importspelare. Och de nyförvärv som kommer till Malmö känns på förhand svagare än de spelare som lämnat klubben.

****

Målvaktssidan (3/5)

Malmös målvakter är två namn med hög högstanivå, och knutna till respektive landslag under den förra säsongen.

Marek Langhammer hade dock en usel säsong i Oskarshamn sist, och det som vi sett från Daniel Marmenlind är inte mer än genomsnittlig målvakt i SHL, med höga toppar och djupa dalar.

Malmös båda målvakter behöver höja sig från den nivå de spelade på det förra året om Malmös säsong ska sluta ovanför kvalstrecket.

****

Backsidan (3/5)

Backsidan ser klart godkänd ut med toppar som på förhand ser ut att bli Dominik Badinka, Robin Salo, Jakub Galvas och Lassi Thomson på topp fyra. Denna kvartett står sig bra i konkurrensen för lag på den undre halvan, vilket är Malmös stora styrka.

****

Forwardssidan (2/5)

Centern Fredrik Händemark kommer att få dra att stort lass i Malmö, tillsammans med Carl Persson och Johan Olofsson. Men bakom dem är det svårt att se att starkt lag över fyra kedjor.

Jokern i leken är centern RobIn Hanzl. Där finns hög potential, men samtidigt är han på karriärens upploppsraka. Det kan bli både kanon och kalkon från hans sida under säsongen.

Otto Stenberg är en grym talang Malmö kan dra nytta av. Men det har (ännu) inte lossnat i SHL på samma sätt som i juniorlandslaget för honom.

Forwardssidan är Malmös akilleshäl. Den ser för tunn ut för att lyfta laget till en bättre placering. I synnerhet sett till vilka ytterforwards som mönstras, laget behöver mer offensiv spetskompetens på denna position.

****

Sammantaget: (8/15)

Malmö har ett lag som kommer att vara inblandad i bottenstriden. Det finns potential i rödhökarna, men det är många osäkra eller svagare kort som måste ta ett steg i rätt riktning under säsongen.

Uppsidan är väl att laget är hyfsat välbalanserat på papperet. I den meningen att ingen lagdel sticker ut jättemycket mer än den andra. Laget borde vara ungefär lika bra bakåt som framåt. Om det är bra eller dåligt i sig låter jag vara osagt...

Tomas Kollar och Jens Nielsen kommer att få göra rätt för sin lön om Malmö ska undvika kval denna säsong.

Att de får Bert Robertsson vid sin sida denna säsong är dock ett plus. Men jag avundas i tränartrions utgångsläge inför säsongen.

1. Jakob Silvferberg - Brynäs

Jakob Silvferberg är säsongens värvning - och kittet som ska hålla samman Brynäs. Han återvänder hem efter tretton säsonger och nästan 900 matcher i NHL.

Brynäs får hem en tvåvägsforward som fortfarande håller världsklass. Och han kan bidra i alla delar av spelet, och med sin rutin och ledarskap blir han ovärderlig som den som sätter standarden för lagets prestationer.

2. Peter Cehlarik - Leksands IF

Peter Cehlárik var SHL:s bästa forward den gångna säsongen. Han gjorde 39 poäng och hade bäst +/- statistik i ligan (+30). Utöver det var han tongivande i Slovakiens landslag.

Cehlárik är bara 29 år. Han kan definitivt nå ännu högre höjder i Leksand - och visa varför han är SHL:s bästa importspelare.

3. Ty Rattie – Linköping HC

Ty Ratties facit är 155 matcher och 128 poäng i SHL. Då är man givetvis en av ligans bästa forwards offensivt sett.

Rattie är bara 31 år gammal, och det kommande två säsongerna tillhör han Linköping. Det ska LHC-fansen glädjas åt.

4. André Petersson – HV71

André Petersson och HV71 rökte fredspipa. Det är lätt att förstå varför. Båda parterna tjänar på det, kortsiktigt.

Petersson är en toppforward i ligan som kan nosa på 45-poängsstrecket. Han får nu bevisa att HV71 gjorde rätt som behöll honom kvar i laget, trots schismerna.

5. Per Åslund – Färjestad BK

Per Åslund är en av SHL:s veteraner. Vid en ålder av 38 år kan han blicka tillbaka på en säsong där han gjorde flest powerplay-mål av alla i SHL:s grundserie. Och noterades för 36 poäng på 45 matcher.

Åslund gör kanske sin sista säsong i karriären. Lita på att han vill sluta på topp - som spelare och en del av Färjestad.

6. Max Friberg – Frölunda

Max Friberg slog ner som en blixt från klar himmel senast, och gjorde karriärens bästa säsong. Med 43 poäng på 51 matcher i serien, och 8 poäng på 14 matcher i slutspelet. Han var också given i Tre Kronor hela säsongen.

Den nya lagkaptensrollen gjorde honom gott – och Frölunda ska skatta sig lyckliga över den nygamle Max Friberg.

***

7. Linus Omark – Luleå

Linus Omark är ännu en toppforward i SHL. Att göra 40 poäng i SHL som 37-åring är oerhört starkt.

Med Luleås förstärkta offensiv finns chansen att Omark kan göra ännu fler poäng, om omgivningen blir den rätta.

***

8. Joakim Nygård – Färjestad

Joakim Nygård vet man vad man får ut av - en producerande ytterforward, som säsong efter säsong använder sin höga fart till att riva djupa hål i motståndarnas defensiv.

År efter år ligger Nygård ungefär i intervallet 35-40 poäng. Och han har de tre senaste säsongerna representerat i Tre Kronor.

***

9. Patrik Karlkvist – Örebro

Patrik Karlkvist är lite svårbedömd över tre säsonger. Han har haft två femstjärniga säsonger, och en skadedrabbad mardrömssäsong i Oskarshamn.

Han har alla offensiva verktyg i sin verktygslåda för att mäta sig med toppen. Men siffrorna från säsong ett och två är osannolika att upprepa sig. Och det är väl mycket att förvänta sig av honom efter en lång skadefrånvaro.

***

10. Anton Levtchi - Luleå

Anton Levtchi - kommer från en dundersuccé i Finland. Där snittade han en poäng/match sett över säsongen.

Han blev utsedd till slutspelets bästa spelare, och vann mästerskapet i Finland. Han är definitivt en poängspelare som även kan lyckas producera offensivt i SHL.

Christopher Mastomäki - Örebro

Ett mål och två procent

Christopher Mastomäki gick från 9 mål till 1 mål efter förra säsongens grundserie. Orsaken var hans sviktande skotteffektivitet. Skotten blev både färre och mindre farliga från hans sida.

Statistiken gick från 76 skott och 11,8 procent 2022/2023, till 50 skott och 2,0 procent effektivitet 2023/2024. Det gjorde honom till en av SHL:s ineffektivaste forwards.

***

Daniel Zaar - Rögle

Sjufaldig tur och otur

Daniel Zaaar gjorde bara 7 mål i grundserien på 80 skott, motsvarande 8,7 procent i skotteffektivitet. Sedan vaknade han till i slutspelet och gjorde 7 mål på 33 skott, motsvarande 21,2 procent av skotten.

Hans siffror är en påminnelse om hur lite tur och tillfälligheter - och bättre självförtroende - påverkar målskillnaden för en offensivt sinnad forward som Zaar.

***

David Rundblad - MoDo

Två mål - fyra procent

När David Rundblad lämnade SHL 2011 var det som tvåa genom alla tider sett till en säsongs poängskörd för en back. Han gjorde 11 mål+39 assist. Förra säsongen gjorde Rundblad 12 poäng (2 mål+10 assist) för MoDo i SHL-återkomsten.

En av flera orsaker till denna målskillnad är skotteffektiviteten. David hade 49 skott på mål, och endast 4,0 procents effektivitet i MoDo. Det kan jämföras med säsongen 2010/2011, då Rundblad noterades för 115 skott, och 9,5 procents effektivitet i Skellefteå AIK.

***

Joel Persson - Växjö

Femtio på mål - fyra i mål

Joel Persson har en ineffektiv bössa. I snitt träffar han mål med hälften av skotten. I grundserien 2023-2024 gjorde han endast 7 mål på 145 skott. Det är 4,8 procent i skotteffektivitet. Däremot blir Joels skott väldigt ofta utanför eller blockade, bara två backar har fler missade/blockade skott än Joel till antalet, under det senaste decenniet.

Patrik Karlkvist - Örebro (Oskarshamn)

Halverade sin effektivitet

Hemligheten med Karlkvists SHL-säsonger med 23 respektive 29 mål i Oskarshamn var kombinationen av många skott med hög träffprocent, och skyhög effektivitet. Med en toppnotering på 27 procents effektivitet under sin debutsäsong.

Förra säsongen sjönk hans effektivitet från 17,6 ner till 8,2 procent, och målen från 23 ner till 7. Han gjorde dock bara 35 matcher, och drogs med besvärande skador. Bättre lycka i Örebro kanske?

Några spelare hade en tuff fjolårssäsong, där förväntningarna inte alls uppnåddes, eller där prestationerna var för ojämna.

Sportbloggare har tittat på fem spelare som behöver visa om det var en tillfällighet eller en en bestående trend vi såg av dem förra säsongen.

-----------------------------------------------------

1. Pontus Andreasson - Luleå

Pontus Andreasson Andreasson värvades som en offensiv spjutspets i Luleå, där han skulle återförenas med Linus Omark. Men det blev inte mer än nio mål från Andreasson.

Målskörden halverades därmed i jämförelse med säsongen 2021-2022. Med ett kontrakt skrivet till säsongen 2026/2027 behöver Andreasson steppa upp om Luleås investering ska få önskad avkastning i deras målkolumn.

***

2. Mathias Bromé - Luleå

Mathias Bromé har en nystart i Luleå framför sig. Bromé är 30 år gammal och står mitt i karriären. Förra året slutade han säsongen i Örebros frysbox, och situationen blev ohållbar.

Luleå har nu betalat dyrt för att kunna värva Bromé, som var en av SHL:s bäst betalda spelare på sitt förra kontrakt. Hur mycket värvningen kostar Luleå vet vi inte. Bromé behöver dock göra en bra säsong för att ge sig själv välbehövlig arbetsro.

****

3. Christoffer Rifalk - Rögle

Christoffer Rifalk är landslagsmässig när spelet stämmer. Det visade han i det senaste slutspelet. Vad Rifalk behöver är att matcha sin prestation i grundserien med den i slutspelet.

De två föregående säsongerna har det varit milsvid skillnad på hans spel i grundserien och slutspelet. Den skillnaden i statistiken måste krympas ner, med slutspelssiffrorna som målbild.

****

4. Jonathan Dahlen - Timrå

Jonathan Dahlens säsong 2023-2024 var mellanmjölk. Inte dålig - trots allt gjorde han 29 poäng. Men långt ifrån så bra som jag tror Timrå-fansen och han själv hoppats på i slutändan.

Ska Timrå bli ett lag som når slutspel denna säsong, och även har potentialen att hota övriga lag i slutspel, måste Dahlen spela bättre. Svårare än så är det inte.

****

5. Gustav Rydahl - Frölunda

Många höjde på ögonbrynen när Rydahl valde Frölunda. Men ännu mer anmärkningsvärt var hans offensiva spel. Kanske var det skadorna som påverkade honom?

Säsongen blev bara 24 matcher lång, på dessa gjorde han endast 6 poäng. Sedan tog skadorna bort honom ur laget. Det är bara att konstatera att det blev en säsong som Rydahl kan stryka ur sin karriär.

1. Oscar Lindberg - Skellefteå AIK

Oscar Lindberg blev den förra säsongen prisad som årets forward, och årets svenska forward i SHL. Utöver det vann han poängligan och assistligan i grundserien.

Lindberg vann även assistligan i slutspelet. Och som pricken över i:et vann han SM-guld på nytt med Skellefteå AIK som är hans moderklubb.

Oscar Lindberg glänser utan att särskilt ofta göra det mest spektakulära målen eller framspelningarna. Men han är en komplett center - över hela bana - i både spelet med och utan puck, och stark i tekningscirkeln. Då är man även SHL:s bästa center i tuff konkurrens.

***

2. David Tomasek - Färjestad BK

David Tomasek gjorde succé direkt i Färjestad. Säsongen slutade med att han vann skytteligan, och slutade trea i poängligan i grundserien. Och var en bärande spelare i Tjeckiens landslag.

Tomasek är bara 28 år, så känslan är att han fortfarande kan ha en växel till att visa kommande säsong, särskilt i slutspelet. Med tanke på att förra säsongens slutspel slutade med ett stort magplask.

***

3. Marek Hrivik - Leksands IF

Marek Hrivik håller hög internationell klass. Han kanske inte gör lika mycket poäng som tidigare,. Men han verkar å andra sidan ha adderat någon till sin defensiv. Förra säsongens notering på +27 är den bästa i karriären.

Hrivik har garanterat en lön som tillhör toppskiktet i SHL, men å andra gör han sig förtjänst av den på ett mycket respektfullt sätt gentemot Leksand.

***

4. Fredrik Händemark - Malmö Redhawks

Fredrik Händemark är mr Malmö - men även en spetscenter i SHL, med många fina kvalitéer. Med sina stora kropp och långa räckvidd är han jobbig att möta över hela banan. Det gör honom till en av SHL:s bästa tvåvägscentrar.

31 år gammal kommer det finns mer att kräma ut ur Händemark denna säsong, Fredrik är även av SHL:s bästa spelare i tekningscirkeln - vilket han borde få mer beröm för.

***

5. Brian O`Neill - Luleå Hockey

Brian O`Neill är en poängspruta. Visserligen något till åren, men han verkar inte mattas av. Skyhög potential finns hos den nordamerikanska center som känns lite som att det kan gå både högt och lågt i ovissa Luleå. Men en hög högstanivå kan ingen skriva ifrån honom. Och alla listor behöver en åldesman/en joker.

6. Anton Lander - Timrå IK

Anton Lander går in på sin sjunde säsong i Timrå IK, och sin tredje som SHL-kapten. Med ett nyskrivet treårskontrakt blir C:et kvar hos Lander.

För Timrå är Anton Lander ovärderlig, både för det han gör på som utanför isen. Klubbhjärta och hockeykompetens finns i överflöd. Han är en av ligans allra bästa tvåvägscentrar.

***

7. Leon Bristedt - Rögle BK

Leon Bristedt kan spela både forward och center. Det är en sylvass offensiv spelare, som snittar 0,8 poäng/match i SHL.

Nu är Bristedt tillbaka i Rögle med ett femårskontrakt. Och han kliver in i rollen som assisterande lagkapten - och det är en stjärnvärvning oavsett position i kedjan. Under senaste SHL-säsongen i Rögle gjorde han 46 poäng på 46 matcher.

****

8. Jonathan Johnsson - Skellefteå AIK

Jonathan Johnsson gjorde en stark säsong som slutade med SM-guld. Han är en av ligans absolut främsta playmakers som har händer och spelsinne av högsta klass. Och det är en spelare som fortsätter utvecklas.

***

9. Pär Lindholm - Skellefteå AIK

Pär Lindholm drar ett tungt lass i Skellefteå - med stor framgång. Han matchas nu i rollen som 2-3 tredjecenter - och mer som en tvåvägscenter än ett offensivt lokomotiv. Rollen sköter han högst förnämligt kväll efter kväll.

Det finns få centrar som jobbar lika hårt som Lindholm, och kan bita sig fast i anfallszon lika länge på egen hand. Han är en ledande spelare som är högt uppskattat på som utanför isen.

***

10. Lukáš Jašek - MoDo Hockey

Lukas Jasek är en spelskicklig center, som producerat bra i alla klubblag. Både i Tjeckien, Finland och Sverige.

Det blir spännande att se vad Jasek kan tillföra Modo den kommande säsongen. Hans siffror (14 mål +14 assist ) från förra säsongen i Oskarshamn visar på att han både är en god framspelare och målskytt.

1. Joel Persson – Växjö

Joel Persson är den bästa backen på svensk is. Det visade han med råge den förra säsongen. Där gjorde han 37 poäng på 52 matcher – och gick +16 i plus-minusligan.

Joel Persson belönades förra säsongen med både Guldhjälmen och priset som årets back i SHL. Det är också anledning till han toppar den listan, trots stenhård konkurrens från övriga toppbackar.

****

2. Henrik Tömmernes – Frölunda

Henrik Tömmernes kom tillbaka med högt ställda förväntningar på sig. Och han motsvarade förväntningarna. Det är en solid tvåvägsback, som är bra i spelet med som utan puck, och han snittar 22 minuters speltid/match.

Tömmernes är en spelare som Frölunda kan bygga sitt spel på över 52 omgångar. Trots att han snart blir 34 år finns inga tecken på att Tömmernes karriär passerat sin topp.

****

3. Jonathan Pudas – Skellefteå

Jonathan Pudas hade en omtumlande säsong. Trög start, sen en poängmaskin som ångade på hela vägen till slutspelet, där han tyvärr blev skadad i slutet. Men guld blev det.

Jonathan Pudas är ovärderlig för Skellefteå. Både som deras toppback – lagkapten – och största pådrivare. Även om defensiven ibland får supportrarna att bli mer gråhåriga är deras relationen till Pudas en evig kärlek.

****

4. Christian Djoos – Brynäs

Christian Djoos är en av de mer intressanta värvningarna inför säsongen. Han vänder hem 30-år gammal med tonvis av rutin från Nordamerika och Schweiz.

Brynäs backsida kommer att vara i stort behov av Djoos tjänster. Därmed är förväntningarna på honom höga. Men han kommer succesivt att visa sig vara en toppback i SHL.

****

5. Jesper Sellgren – Luleå

Jesper Sellgren har tagit stora kliv i Luleå. Så pass stora att han är en av ligans bästa tvåvägsbackar. Fortsätter han på inslagen väg och utvecklas så är det en back som mycket väl kan göra 25–30 poäng, om Luleå som lag gör en bättre säsong.

Jesper Sellgren kan med bra händer och bra skridskoåkning sköta det offensiva spelet – och defensiven väl. Därför kan Sellgren räkna med fler chanser i Tre Kronor.

Sportbloggare har rankat de 10 bästa backarna som ska spela i SHL den kommande säsongen. Konkurrensen är hård - men dessa tio backar sticker ut i mängden.

Detta är backarna inom placeringarna 6-10.

****

6. Dominik Egli - Frölunda HC

Frölundas profilvärvning Dominik Egli kliver direkt in på topp-tio listan. Det är en stark offensiv spelare, som förra året var poängbäst av alla backar i HC Davos. Och han har de senaste säsongerna spelat regelbundet i landslaget för Schweiz.

Med sin skridskoåkning och nätta storlek är Dominik en spelare som Frölunda får stor nytta av.

****

7. Joel Nyström - Färjestad BK

Joel Nyström får ett år till i SHL, och han har sannolikt den största utvecklingspotentialen av alla topp-tio backar på listan.

Joels skridskoåkning och hans blick för spelet aspirerar på en högre plats på listan. Men konkurrensen är stenhård - och Joel kan utvecklas ytterligare.

****

8. Arvid Lundberg - Skellefteå AIK

Arvid Lundberg ger ett intryck som en av ligans stabilaste tvåvägsbackar. Trygg med pucken, bra på skridskorna, stark som en oxe och utrustad med en lång arm och klubba, är Arvids signum på isen.

Egenskaper som den pålitliga lagspelaren är grunden till de tre SM-guld och tre SM-silver Arvid har i sitt hockey-CV - trots att han bara är 29 år.

****

9. Robin Salo - Malmö Redhawks

Robin Salo är en intressant återvändare. Han har tidigare gjort bra ifrån sig i Örebro - och denna säsong blir det spel i ett annat röd-vitt lag, nämligen Malmö Redhawks.

Robin är en back som kan användas i alla spelformer - och har åldern inne för att utvecklas ytterligare.

****

10. Michael Kapla - Rögle BK

Michael Kapla gjorde en stark säsong senast, både i offensiven och defensiven. Till kommande säsong bör han räknas som en av SHL:s bästa tvåvägsbackar. Och definitivt som en spelare som har en nyckelroll i Rögle.

Sportbloggare har rankat de 10 bästa målvakterna som ska spela i SHL den kommande säsongen. Konkurrensen är hård - men dessa tio målvakter står ut i mängden.

Se plats 6-10

*********

1. Linus Söderström - Skellefteå AIK

Linus Söderström var superbra i grundserien, och sen omänskligt bra i slutspelet för Skellefteå AIK förra säsongen. Han blev även slutspelets MVP. Det spel han då visade upp talar för sig själv om vem som är den bästa SHL-målvakten inför denna säsong.

****

2. Lasse Johansson - Frölunda Hockey

Lasse Johansson som som vann priset som SHL:s bästa målvakt förra säsongen får en andraplats. Han är en jämn målvakt med hög högstanivå. Och med rutin från både AHL, KHL och Tre Kronor.

Nu börjar Johansson vara till åren, men driven av en sista jakt på ett till guld kan man räkna med en Lasse Johansson som återigen är i toppen av målvakter i SHL, statistiskt sett.

****

3. Joel Lassinanti - Luleå Hockey

Joel Lassinantti har två stökiga säsonger i backspegeln. Men framtiden ser ljusare ut. Dels uppges försäsongen ha blivit ett kvitto på att han återhämtat sig från sviterna av sin körtelfeber. Dels har Luleå ett på papperet bättre lag denna säsong.

Den nämnda kombinationen talar starkt för att det blir en nygammal Joel Lassinantti i Luleå. Och det är en av ligans fem främsta målvakter.

****

4. Maxime Lagacé - Färjestad BK

Maxime Lagacé har revansch från förra säsongen att utkräva. Både personligen, men också för sitt lag. Han spelade inte så mycket förra säsongen. Dock kan han räkna med mer speltid denna säsong när han är hel, och förmodad förstamålvakt i ett av ligans bästa lag.

****

5. Christian Heljanko - Linköping Hockey

Christian Heljanko har stora skor att fylla efter Marcus Högberg. Men det kan bli precis den målvakt Linköping behöver denna säsong.

Han kommer från Finland som en av högstaligans bästa målvakter. Heljanko bör kunna spela på en nivå som även gör honom till en av SHL:s främsta målvakter.