Solen skiner över hela Sverige och den svenska landslagsfotbollen när Janne Anderssons blågula landslag för första gången sedan 1994 på lördag ska spela kvartsfinal i fotbolls-VM. Gareth Southgates England väntar och VM-bloggen har tagit en titt på vad det är för England som står för motståndet.

Om optimismen spirar i Sverige efter den bragdartade prestationen som Janne Anderssons gäng stått för så här långt i VM är det ändå ingenting mot hur det är i England, där vrål om "It's coming home" ekar över öarna. England kliver förstås in i kvartsfinalen som storfavorit, men Sverige kan inte räkna med någon klassisk engelsk hybris från spelarna som ska göra jobbet på planen. Gareth Southgate har nämligen ingjutit en trygghet och ödmjukhet i unga Three Lions där man inte tar någonting för givet och där framgångar kommer först efter hårt jobb och noggranna förberedelser.

• Formation:

Gareth Southgate har implementerat en trebackslinje sedan han tog över förbundskaptensuppdraget där han skiftat mellan 3-4-2-1 och 3-5-2. Den senare formationen har använts under hela VM så här långt och Southgate lär inte frångå den planen här.

Jordan Pickford vaktar kassen och har gjort en fin turnering så här långt. Mot Colombia var han länge sysslolös men stod för en räddning av absolut världsklass när han sattes på prov och under straffläggningen klev han fram och spelade en avgörande roll. Framför sig har han en lite udda trebackslinje med Kyle Walker, John Stones och Harry Maguire.

I kvalet användes ofta Eric Dier i en defensiv roll, men den duktige Tottenham-mittfältaren har hittills fått finna sig i att inleda på bänken i VM. I stället har det varit Jordan Henderson som haft rollen som den djupaste spelaren på tremannamittfältet, med två nummer åtta-spelare framför sig. Senast var det Jesse Lingard och Dele Alli som tog de positionerna, men Ruben Loftus-Cheek är också ett alternativ och har gjort ett bra jobb när han fått spela. På kanterna kommer Ashley Young och Kieran Trippier troligtvis spela, om inte Southgate väljer att kasta in Rose från start. Trippier har dock varit Englands bästa spelare i VM, bortsett från Harry Kane, och är helgjuten till höger. Harry Kane utgör den offensiva referenspunkten i anfallsduon samtidigt som Raheem Sterling får en lite friare roll, där han ofta löper mycket i djupled och försöker kombinationsspela med Alli och Lingard. Det har dock pratats i engelsk press om att Marcus Rashford ska få chansen bredvid Kane mot Sverige.

Trolig startelva:
Pickford

Walker - Stones - Maguire

Trippier - Lingard - Henderson - Alli - Young

Sterling - Kane

• Uppspelsdiamanten:

I den djupa uppspelsfasen flyttar wingbackarna Young och Trippier upp högt i planen, i höjd med de två åttorna. De yttre mittbackarna, Walker och Maguire, faller långt ut mot kanterna och Henderson faller ner i en position framför Stones och bildar en diamant. England vill främst hitta upp till Henderson rättvänd i planen, så att han kan spela vidare till någon av de övriga mittfältarna eller ut till wingbackarna. Lyckas man inte med det är John Stones, den mittback som är överlägset mest bekväm med boll, en absolut nyckelspelare. Stones är bekväm under press och litar på sin förmåga i passningsspelet. Han kliver ofta själv framåt och försöker ständigt hitta in på Lingard och Alli i halvytorna. Det är en passning som Sverige måste stoppa. Harry Maguire och Kyle Walker är inte helt oävna med boll heller och när de får tid på sig är de också bekväma med att på egen hand driva framåt och försöka bryta igenom motståndarens linjer.

Det känns troligt att Ola Toivonen och Marcus Berg kommer hjälpas åt att hantera Henderson, där den ena förhindrar Henderson från att hämta boll och vända framåt i planen samtidigt som den andra positionerar sig för att förhindra mittbackarna från att attackera yta. Sverige är bekväma när motståndaren rullar boll lågt ner i planen och både Toivonen och Berg är disciplinerade och väl införstådda med vad de ska göra i varje given situation. Duon får dock passa sig för att öppna upp för stora ytor bakom genom att kliva för högt upp på Henderson, som gärna väntar in pressen för att sedan knacka tillbaka till Stones som i de situationerna är oerhört skicklig och snabb på att bryta linjerna med penetrerande passningar in i ytorna som uppstå.

• Anfallsspel:

Bara Belgien har gjort fler mål än Englands nio i VM. Ändå är jag inte särskilt imponerad av vad England åstadkommit i anfallsväg och tycker Southgate har en hel del att arbeta med om han ska lyckas hitta vägar igenom mot den täta svenska defensiven. Åtta av Englands mål har kommit mot Tunisien och Panama och även i de matcherna har det främst varit fasta situationer som varit melodin. Mot Tunisien kom båda målen på hörnor, varav det sista på tilläggstid. Mot Panama gjorde Kane två straffmål och ett på styrning från ett Loftus-Cheek-skott, Stones gjorde ett på hörna och ett på en fin frisparksvariant. Jesse Lingard drog till med ett vackert distansskott efter fint anfallsspel.

Jag tycker det är svårt att dra några större växlar från de matcherna. Likaså när England blev mållöst mot Belgien efter att ha ställt upp med ett kraftigt roterat lag. Mot ett defensivt och ambitionslöst Colombia blev dock de problem England haft under hela mästerskapet - att skapa högkvalitativa målchanser i det öppna spelet - ännu tydligare.

Trots att England varit det spelförande laget i samtliga matcher har lag som Belgien, Brasilien, Uruguay och Sverige alla tagit fler avslut. Och bara Australien har tagit färre avslut utanför straffområdet. Vad vi kan konstatera är att England är ett passningsskickligt och löpvilligt lag, men att de haft förtvivlat svårt att omvandla sitt spelövertag till att skapa klara målchanser och hittills har Southgate fått förlita sig på skickliga, snillrika fasta situationer och Harry Kanes geni. Englands mest kreativa spelare har annars varit Kieran Trippier, som varit strålande till höger och legat bakom mycket i anfallsväg med sina precisa inlägg.

I kvalet var England skickliga i omställningsspelet, där de vann boll och attackera blixtsnabbt med fem, sex spelare. Det har man dock inte fått möjlighet att visa i VM, där de ofta ställts mot djupare försvar, och jag har svårt att se England få särskilt stor framgång i den spelfasen mot Sverige.

• Försvarsspel:

England under Southgate är skickligt och välorganiserat i spelet utan boll när de på et kontrollerat sätt får ställa om till försvarsspel. Ofta faller man ner i ett lågt eller medellågt 5-3-2-block med stort fokus på kompakthet och där får mittfältstrion dra ett stort lass för att skifta över mot bollhållare och täcka passningsvägar.

De defensiva omställningarna lämnar dock en hel del i övrigt att önska och England har fortfarande inte hållit nollan i någon match i VM, trots att man mött både Tunisien och Panama. Colombia ställde också till en hel del problem för England när José Pékerman väl vågade anfalla.

Precis som alla lag som spelar med en trebackslinje är man väldigt sårbara i ytan bakom wingbackarna och om Sverige kan hitta in på de ytorna innan England hinner falla ner i sin defensiva organisation kan man göra stor, stor skada - precis som man gjorde mot Tyskland - och precis som man gjort i alla matcher så här långt i mästerskapet. Emil Forsberg visade gryende form och kommer få en nyckelroll på sin vänsterkant, där han måste hjälpa till att stoppa starke Trippier men där han också kan orsaka en hel del skador mot Kyle Walker som, även om han är skicklig en-mot-en, inte är helt naturlig till höger i en trebackslinje. Både Berg och Toivonen har fysiskt övertag mot Stones och även om Maguire gjort det bra hittills har han ännu att bevisa att han är helt bekväm till vänster i en trebackslinje och han kan dras ur position. Om Sverige kan utnyttja sitt rappa, fina omställningsspel och isolera - eller få kvantitativt överläge - mot någon i trebackslinjen är England sårbart.

• Så, vad ska Sverige göra?

Precis som vanligt. Exakt samma saker man gjort med sådana enorma framgångar hittills i VM. Kompakt, lojalt och disciplinerat försvarsspel i sitt 4-4-2. Döda ytorna mellan backlinje och mittfältare, till varje pris förhindra England från att spela in mellan linjerna och tvinga dem att spela runt det svenska försvarsblocket. Kieran Trippier och Ashley Young kommer få tid med bollen när England skiftar spel från sida till sida, men i inläggsspelet i boxen är Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf svårslagna, även när man ställs mot Harry Kane. England gillar att löpa in bakom backlinjen, så det kommer vara viktigt för Granen och VNL att hitta rätt med höjden på försvarsspelet.

England är duktiga i det organiserade försvarsspelet, när de får falla ner i sin 5-3-2, men de kan hamna i obalans i omställningarna. Alla lag som spelar med trebackslinje riskerar att blottlägga sina tre centrala försvarare när man inte hinner med i den defensiva transitionen och Sverige har varit vasst i sitt omställningsspel - även om avsluten lämnat en hel del i övrigt att önska - och kan man isolera sig i dueller mot, framför allt, John Stones eller Harry Maguire, får engelsmännen svårt att hänga med.

England är förstås favorit, men Janne Anderssons Sverige har gång på gång besegrat oddsen. Nog kan det hända än en gång?

• Målvakt: Kasper Schmeichel (Danmark)

Gjorde en jättematch när Danmark sånär lyckades ta sig vidare till kvartsfinal. Kasper Schmeichel klev fram och räddade Luka Modrics straff sent in i förlängningen och trots att han knep ytterligare två i straffläggningen - från Badelj och Pivaric - kunde han inte släpa Danmark vidare.

• Högerback: Mario Fernandes (Ryssland)

Fortsätter att imponera i VM och den Brasilien-födde Mario Fernandes var strålande när Ryssland slog ut Spanien. Hade både Isco och Jordi Alba längs sin kant men höll duon under kontroll från sin position som höger wingback i Rysslands fembackslinje.

• Mittback: Yerry Mina (Colombia)

Var en jätte i det colombianska försvaret som höll England stången. Fysisk, kvick och duktig i luftspelet. När han behövdes som mest klev han även framåt i offensiven och nickade in sitt tredje mål för turneringen, vilket tog matchen till förlängning.

• Mittback: Diego Godín (Uruguay)

Diego Godín är kuggen i ett så här långt openetrerbart Uruguay-försvar och Atlético Madrid-stjärnan stängde effektivt den centrala delen av planen och förhindrade Portugal från att egentligen skapa några heta målchanser. Uruguay släppte dock in sitt första mål i turneringen, men Godín kunde inte göra något för att stoppa Pepes hörnmål.

• Mittback: Viktor Nilsson Lindelöf (Sverige)

Efter att ha missat öppningsmatchen mot Sydkorea på grund av sjukdom har Viktor Nilsson Lindelöf gått från klarhet till klarhet och Manchester United-försvararen har varit en gigant i den svenska backlinjen, som bara släppt in ett spelmål så här långt i turneringen. Hans försvarskollega Andreas Granqvist får mer uppmärksamhet, men mot Schweiz var VNL bäst i den svenska backlinjen. Oerhört stabil defensivt, red ut till räddning för Mikael Lustig när han fick det tufft och dessutom mest lugn i uppspelsfasen.

• Vänsterback: Ilya Kutepov (Ryssland)

Är han vänsterback? Nä. Spelade han vänsterback mot Spanien? Nä, inte det heller. VM-bloggen är lite som West Bromwich och försöker trycka in så många mittbackar som möjligt i startuppställningen och Ilya Kutepov är omöjlig att bortse från efter hans fina insats mot Spanien. Kämpade oförtrutet och var ständigt i vägen. Vann flest nickdueller av alla - trots att han spelade stora delar av förlängningen med kramp.

• Central mittfältare: Lucas Torreira (Uruguay)

Har spelat sig in i Óscar Tábarez startelva genom imponerande inhopp och mot Portugal kallade Tábarez på den energiska och mångsidiga Sampdoria-mittfältaren. Han lär inte blivit besviken av vad han fått. Tillsammans med Vecino, Nández och Bentancur bildade Torreira ett solitt block framför den skickliga backlinjen. Vinner mycket boll, ligger ständigt rätt i positionsspelet och lugn och fin med bollen.

• Central mittfältare: Paul Pogba (Frankrike)

Fortsätter att lite i skymundan ha en väldigt fin VM-turnering för Frankrike. Kylian Mbappé stal rubrikerna, men Paul Pogba var en bjässe på det franska mittfältet. Gjorde en stor insats i defensiven där han vann mängder med boll som han sedan distribuerade effektivt vidare, vilket startade flertalet vassa omställningar.

• Central mittfältare: Albin Ekdal (Sverige)

Missade förvisso ett jätteläge, när han fick chansen att dra till på volley från nära håll, men stod för en heroisk insats i övrigt. Ligger ständigt rätt i försvarsspelet, vann boll och initierade med sitt kloka spel flera omställningar. Ekdal gjorde dessutom en så stark insats samtidigt som han uppenbart drogs med skadeproblem i den andra halvleken.

• Anfallare: Kylian Mbappé (Frankrike)

Kylian Mbappé var lysande i Frankrikes 4-3-seger mot Argentina och den vindsnabbe PSG-spelaren var en ständig plåga för de argentinska försvararna. Gjorde två mål, ordnade en straff och lyckades genomföra hela sju dribblingar under matchen. Briljant!

• Anfallare: Edinson Cavani (Uruguay)

Uruguay hade inte mycket till anfallsspel mot Portugal. Det behövdes inte. För varje gång Uruguay behövde kliva framåt så gjorde Edinson Cavani mål. Det första målet var urtjusigt: Cavani fick bollen från Nahitan Nández på högerkanten och slog en briljant krossboll till anfallspartnern Luis Suárez på andra sidan planen, som återbetalades med ett perfekt serverat inlägg till Cavani vid den bortre stolpen.

Burop har förvandlats till storskaliga hyllningar när Juan Carlos Osorio lett Mexiko till två raka segrar i VM. Och nu ska Osorio, den forne gymägaren som lärde sig rotationskonsten från Sir Alex Ferguson, se till att leda Mexiko till åttondelsfinal - på Sveriges bekostnad.

Slutsignalen ljöd på Azteca-stadion och som på kommando spreds de högljudda, dånande buropen överden mäktiga arenan. Mexiko hade besegrat Skottland med 1-0 i uppvärmningsmatchen inför VM och fansen var inte ett dugg nöjda med vad de just sett. "Fuera, Osorio!" skanderade de, och krävde Juan Carlos Osorios avgång.

Mindre än en månad senare är det minst sagt annat ljud i skällan. Juan Carlos Osorio, Mexikos colombianske förbundskapten, påstod förvisso att han inte ens hört buropen men även om han hade noterat supportrarnas ilska skulle han nog inte bry sig särskilt mycket om det. Osorio är nämligen en man som vandrar sin egen väg. Och två matcher in i VM 2018 tycks han slutligen ha vunnit över sina belackare, efter att Mexiko inkasserat två imponerande segrar.

Osorios fotbollsbakgrund är lite annorlunda. När den mediokra spelarkarriären tog slut vid 26 års ålder, till följd av en skada, flyttade han till USA för att studera träningslära. Han öppnade ett gym, men började snabbt längta tillbaka till fotbollen. Osorio sålde sin lilla träningsanläggning och flyttade till England för att studera fotbollen närmare. Han slog sig ner i Liverpool och började studera Science and Football-utbildningen på John Moore University. Utöver studierna försökte han lära sig så mycket som möjligt om den brittiska fotbollen och efter föreläsningarna försökte han studera hur Liverpool och Everton tränade på daglig basis. Everton öppnade sina dörrar för den nyfikne colombianen, men Gérard Houllier och Roy Evans Liverpool var inte lika välkomnande. Men Osorio är en man som finner sin egen väg, och när dörrarna till Melwood förblev stängda hittade han en alternativ lösning: Han hyrde helt enkelt ett rum i ett närliggande hus, fällde upp en stege i trädgården som överblickade träningsanläggningen och bevakade i godan ro hur The Reds tränade.

Efter studierna reste han tillbaka till USA och blev assisterande tränare i Metrostars, nuvarande New York Red Bulls, men han återvände snabbt till England för att ta rollen som fitnesstränare i Kevin Keegans Manchester City. Det var dock i andra sidan av Manchester som han lärde sig konsten som kommit att utmärka honom som fotbollstränare - de ständiga rotationerna. Precis som han gjort i Everton under 90-talet bad Osorio om att få observera Manchester Uniteds träningar och Sir Alex Ferguson välkomnade honom.

- Jag måste säga att alla rotationer och tendensen att ge alla en möjlighet är något jag lärt mig från Mr Ferguson. 2001, när jag kom till Manchester City, låg de i Championship så jag gick till andra sidan Carrington och mötte Mr Ferguson och bad honom att få se träningarna. Jag minns att jag väntade tålmodigt varje träningspass på att han skulle komma ner till träningsplanen, uppklädd och alltid i sin långrock, under fem minuter. Han brukade bara säga några få saker, men de gjorde det värt den två timmar långa väntan. Där lärde jag mig varför och hur man ska rotera ett fotbollslag, berättar Osorio för Sky Sports.

Just rotationerna har kommit att bli den mest utmärkande delen i Juan Carlos Osorios tränarfilosofi. Och för fansen ofta den mest frustrerande. Osorio skiftar nämligen ständigt, både sett till startelva och formation, från match till match för att alltid anpassa sitt lag efter motståndarnas styrkor och svagheter. I Copa América Centenario - där Osorio åkte på karriärens värsta näsbränna när Mexiko åkte ut i kvartsfnal efter att ha åkt på en svidande 7-0-förlust mot blivande mästarna Chile - använde han sig av tre olika målvakter.

Osorio har kallats för "El Recreacionista" för sina annorlunda träningsmetoder och colombianen har under hela sin förbundskaptenstid i Mexiko fått finna sig i kritiker som blivit mer och mer högljudda. Men efter två VM-matcher i Ryssland har plötsligt buropen tystnat och ersatts av jubel. Och när Mexiko tog sin andra seger, 1-0 mot Sydkorea, hyllades Osorio av supportrarna.

- Det är väldigt välförtjänt att fansen börjat uppskatta tränaren. Han är en väldigt dedikerad och passionerad person, en riktig fotbollsnörd som lever för fotbollen och de mexikanska spelarna, sa Mexikos målvakt Guillermo Ochoa efter Sydkorea-matchen.

Ironiskt nog så har det varit Mexikos mångsidighet och Osorios rotationspolicy som bäddat för El Tris framgångar i Ryssland. I öppningsmatchen mot Tyskland stod Osorio för sin tränarkarriärs största bedrift när han taktiskt utmanövrerade Joachim Löw och hans tyska världsstjärnor fullständigt. I stället för den stil han vanligtvis förespråkar - med ett högt tempo, hög press och stort bollinnehav - sjönk Mexiko lågt på egen planhalva. Carlos Vela punktmarkerade bort viktige Toni Kroos och varje gång Mexiko vann bollen stack halva laget iväg i flygande kontringar som gång på gång tog Tyskland på sängen, särskilt när Miguel Layún - vanligtvis ytterback i Sevilla - kom i outtröttliga energilöpningar från en central mittfältsposition. Mexiko belönades för sitt mod med en triumferande 1-0-seger, men siffrorna kunde i ärlighetens namn varit större.

Med en sådan start kunde man tro att Mexiko skulle fortsätta på inslagen väg även i den andra matchen mot Sydkorea. Icke. Inte Osorio. Han gjorde förvisso bara en ändring i startelvan, men spelmässigt var tillvägagångssättet vitt skilt. Mexiko dominerade bollinnehavet och spelade en fartfylld anfallsfotboll som bäddade för en 2-1-seger som placerar Mexiko i gruppledning på sex poäng inför den avslutande gruppspelsomgången.

Sverige måste besegra Mexiko om sommarens VM-fest ska leva vidare för svensk del. Janne Andersson står inför en rejäl utmaning att förbereda sitt lag inför en match mot mångsidiga, oförutsägbara Mexiko. Hur ska Sverige besegra Mexiko? Det är ett lag fyllt med självförtroende efter den fina inledningen och även om ett kryss skulle räcka för att ta Mexiko vidare lär Osorio försöka lägga beslag på bollen och försöka styra matchbilden. Man kommer spela i ett högt tempo och försöka sätta anfallstrion med Carlos Vela, Javier Hernández och duktige Hirving "Chucky" Lozano i lägen där de kan öppna upp det svenska försvaret. Mexiko är ett lag byggt på bättre spelare än de Janne Andersson förfogar över, men defensivt är Mexiko sårbart vilket visades även mot Sydkorea. Héctor Herrera är en klasspelare och Andrés Guardado skicklig i passningsspelet, men en naturlig defensiv mittfältare saknas och backlinjen är sårbar när Mexiko tappar boll. Sverige lär få fokusera på att luta sig mot defensiven, precis som mot Tyskland, men när man ställer om kommer det finnas ytor. Osorio kommer vara medveten om det, och göra sitt yttersta för att stoppa de svenska omställningarna. En sak är i alla fall säker: Jag avundas inte Janne Andersson som måste försöka lista ut - och överlista - Juan Carlos Osorios taktiska planer.

Den första VM-omgången är färdigspelad. Skrällarna har duggat relativt tätt i öppningsrundan. Här har VM-bloggen tagit ut de spelare som utmärkt sig mest.

Omgångens elva:

• Målvakt: Keylor Navas (Costa Rica)

Keylor Navas var en levande vägg i 90 minuter och visade upp vilken otrolig målvakt han är. Real Madrid-burväktaren stoppade precis allt... Fram till det vankades tilläggstid och Brasilien gick ifrån till 2-0 och lämnade Costa Rica utslagna och förkrossade. Inte ens Navas kunde rädda poängen för Costa Rica.

• Ytterback: Moussa Wagué (Senegal)

Doldisen Moussa Wagué, som till vardags huserar i belgiska Eupen, har varit en av mästerskapets allra största överraskningar. Den oprövade 19-åringen har visat sig vara lösningen på Senegals ytterbacksproblem och han har stått för två väldigt starka insatser. Duktig i defensiven, men det är offensivt han stuckit ut när han med outtröttlig energi överlappat längs sin kant och dundrat in inlägg i straffområdet. Gjorde Senegals 2-1-mål mot Japan.

• Mittback: Manuel Akanji (Schweiz)

Schweiz mäktade med att ta en känslosam och viktig seger när man vände och vann mot Serbien tack vare Xherdan Shaqiri. Serbien var dock det spelmässigt bättre laget över 90 minuter och den schweiziska backlinjen tvingades försvara sig med näbbar och klor. Borussia Dortmunds Manuel Akanji var stöttepelaren i defensiven och stod för en komplett insats, både med och utan boll.

• Mittback: John Stones (England)

Det känns kanske konstigt att ta ut en försvarsspelare från England när The Three Lions krossade Panama med 6-1, men det är svårt att bortse från John Stones efter hans bravader i offensivt straffområde. Stones inledde Englands målskytte när han, helt fri i boxen, nickade in en hörna. Blev dessutom tvåmålsskytt med ännu en nick.

• Ytterback: Ramin Rezaeian (Iran)

Iran stod för en mäktig kampinsats mot Spanien, men det räckte inte hela vägen. Iran firade vilt när man fick sitt kvitteringsmål bortdömt - korrekt för offside - och i egen box hade man inte marginalerna med sig när Diego Costas knä kom i vägen för Ramin Rezaeians rensning och studsade in i nät. Rezaeian gjorde dock en strålande defensiv insats när Iran sånär lyckads hålla Spanien mållösa.

• Mittfält: James Rodríguez (Colombia)

Efter att ha dragits med skadeproblem i öppningsmatchen, när Colombia föll mot Japan efter att ha fått en straff emot sig och Carlos Sánchez utvisad direkt i matchinledningen, var storstjärnan James Rodríguez tillbaka mot Polen. Och skillnaden syntes med all önskvärd tydlighet. James var strålande när Colombia körde över Polen med 3-0. Inblandad i det mesta och initierade flertalet blixtrande omställningar. Serverade Yerry Mina till ledningsmålet och stod sedan för en fantastisk passning som frispelade Juan Cuadrado - som också hade en lysande match - när Colombia dödade matchen genom att sätta 3-0 i andra halvlek.

• Mittfält: Ivan Rakitic (Kroatien)

Hans mittfältskollega Luka Modric stjäl mycket uppmärksamhet, men frågan är om inte Ivan Rakitic varit Kroatiens bästa mittfältare så här lugnt under VM. Rakitic ser till att Krotien dominerat mittfältet i båda matcherna med sin kombination av inställning, teknik, energi och intelligens. Rakitic stod för en komplett insats när Kroatien körde över Argentina, och fick välförtjänt sätta en boll i nät också.

• Mittfält: Luka Modric (Kroatien)

Det hade kunnat vara Nordin Amrabat, som snurrade upp Raphaël Guerreiro i 90 minuter, eller Sebastian Larsson, som gjorde en majestätisk insats mot Tyskland. Men det känns omöjligt att bortse från Luka Modric. Denna fantastiska, överjävliga lilla fotbollsspelare. Finns det någonting han inte klarar av? Kopiös arbetsförmåga, skicklig i defensiven och silkeslena fötter. Modric dominerade mittfältet mot Argentina och såg till att leda Kroatien till en storslagen seger.

• Anfallare: Romelu Lukaku (Belgien)

Romelu Lukaku har varit en best så här långt i VM när han med sin snabbhet, fysik och intelligenta löpningar redan tryckt dit fyra mål, trots att han klev av efter en timme mot Tunisien. Samspelet med Kevin De Bruyne, Dries Mertens och Eden Hazard fungerar strålande och med Lukaku som spjutspets ser Belgien svårstoppade ut. Det andra målet mot Tunisien var mycket vackert, med en nätt liten lyftning över målvakten.

• Anfallare: Harry Kane (England)

Klev upp i skytteligatopp genom att göra ett hattrick när England körde över Panama. Lagkaptenen Kane har hittills varit mannen som lett England både målmässigt och med föredömligt uppträdande. Avgjorde mot Tunisien och satte två otagbara straffar mot Panama.

• Anfallare: Ahmed Musa (Nigeria)

Nigeria lever! Efter den svaga insatsen mot Kroatien i premiären höjde sig Nigeria rejält och tog en vital seger mot Island. Ahmed Musa var instrumental och gjorde båda Nigerias mål. Den vindsnabbe anfallarens andra mål var en fröjd att se, när han gjorde en lång löpning längs kanten, klev förbi försvararna och passerade målvakten innan han kyligt satte bollen i nät.

Sverige står inför en monumental utmaning på midsommardagen. Och då talar vi inte bara om svenskar som kämpar mot bakfyllan efter midsommar, när Janne Andersson ska försöka ta sig an ett revanschsuget Tyskland som föll chockartat i premiären mot Mexiko. VM-bloggen tar en titt på vad Mexiko gjorde för att skaka Tyskland - och vad Sverige kan göra för att rå på DIe Mannschaft.

Så gjorde Mexiko:

• Grundinställning:

I förra årets Confederations Cup-semifinal försökte Mexiko rå på ett reservbetonat Tyskland genom att ta kommandot i matchen. Mexiko dominerade bollinnehavet och förflyttade spelet till tyskarnas planhalva samtidigt som man pressade högt och intensivt vid varje bolltapp. Det skulle visa sig en katastrofal taktik. Tyskland lät Mexiko ha bollen och valde sina lägen när man satte in sin högintensiva press, ledd av vindsnabbe Timo Werner, och gång på gång vann Tyskland boll centralt mot ett mexikanskt mittfält som inte hade verktygen för att spela sig ur och startade omställning efter omställning. Tyskland vann enkelt med 4-1.

I öppningsmatchen valde Juan Carlos Osorio - en Bielsa-student som vanligtvis föredrar en proaktiv, högtempofotboll - en helt annan metod. Mexiko formerade sig i en låg 4-3-3-uppställning. När Mexiko vann boll valde Osorio att, till skillnad för ett år sedan, att ge blanka fasen i att försöka etablera något possessionspel, för att i stället såra ett obalanserat Tyskland med raka, kvicka omställningar mot Javier Hernández, Hirving Lozano, Carlos Vela och Miguel Layún.

• Tysklands formation:

Joachim Löw ruckar sällan eller aldrig på sättet Tyskland spelar fotboll på, även om han ibland kan skifta spelartyper och formationer. Han formerade sitt Die Mannschaft i en 4-2-3-1-uppställning där den mer offensive Marvin Plattenhardt startade till vänster i backlinjen. Toni Kroos, som styr hela det tyska spelet, fick veteranen Sami Khedira bredvid sig på det defensiva mittfältet. Julian Draxler, Mesut Özil och Thomas Müller placerade sig bakom ensamme anfallaren Timo Werner.

• Uppdrag Kroos och styra spelet till den tyska högerkanten

Den viktigaste delen i Osorios plan var att förhindra Toni Kroos från att sätta sin prägel på matchen. Kroos är Löws viktigaste spelare och mycket av Tysklands uppbyggnadsspel går genom Real Madrid-mittfältaren. Kroos utgår ofta från en position lågt i den vänstra halvytan, vilket tillåter vänsterbacken - Plattenhardt i den här matchen - att fylla på längs vänsterkanten och vänsteryttern Julian Draxler kan därmed kliva inåt i planen, högre upp i samma halvyta.

Osorio valde att låta Carlos Vela punktmarkera Kroos, och stoppa passningarna till mittfältsmaestron. I vanliga fall är Tyskland välbalanserat, där Sami Khedira vanligtvis täcker upp för Kroos och de attackerande ytterbackarna. För att komma loss från sin bevakning började Kroos röra sig mer till högersidan - där Vela förstås följde med - vilket gjorde att Khedira ofta hamnade fel. Plattenhardt fortsatte att ha sin offensiva position till vänster, samtidigt som Mexiko ville styra bollen till Bayern Münchens duktige högerback Joshua Kimmich, som var aktiv matchen igenom. Plötsligt var Tysklands spel förflyttat till högerkanten och även om några av tyskarnas bästa anfall kom längs högerkanten, när Mesut Özil drog sig nedåt i planen och kombinerade med Kimmich och Thomas Müller, så var Tyskland väldigt felbalanserat och öppet varje gång Mexiko vann bollen vilket gjorde det enkelt för Mexiko att sticka iväg med kvicka omställningar mot Vela, "Chicharito", Layún och målskytten Lozano. Mats Hummels och Jerôme Boateng tvingades gång på gång försöka försvara sig mot de kvicka kontringarna och Mexiko kunde - och borde - gjort ett par mål till och dödat matchen tidigare.

• Layúns arbetskapacitet

Miguel Layún, som vanligtvis agerar ytterback i Sevilla, fick också en nyckelroll i Osorios taktik när han tog plats till höger på tremannamittfältet med duktige Hector Herrera och Andrés Guardado. Tanken var att Layúns enorma arbetskapacitet skulle stötta upp centralt och kompensera för manmarkerande Vela samtidigt som han under 90 minuter skulle ha lungorna och benen för att följa med i alla omställningar, vilket den till synes outtröttlige Layún gjorde beundransvärt. När Mexiko styrde det tyska spelet till högerkanten var Plattenhardt isolerad högt upp på den tyska vänsterkanten. Layún lämnade Plattenhardt åt högerbacken Carlos Salcedo att lösa Plattenhardt, samtidigt som han i stället hjälpte till när Draxler föll in och sökte sig mot bollen.
Tyskland gjorde offensivt ingen dålig match, även om Mexiko försvarade sig väl, och Guillermo Ochoa tvingades till flera bra räddningar för att hålla sin nolla intakt. I slutet gick Mexiko ner i en låg 5-4-1-uppställning för att kväva ytorna runt det egna straffområdet.

Så kan Sverige efterhärma Mexiko för att besegra Tyskland:

Sverige är i grunden ett helt annorlunda lag än Mexiko, så Janne Andersson kommer knappast karbonkopiera det Osorio gjorde, men vissa av de taktiska nyckelaspekterna som Mexiko lyckades med kommer säkerligen Andersson och det svenska scoutingteamet ha tagit notis om. Men Sverige-Tyskland kommer vara en helt annan fotbollsmatch än Tyskland-Mexiko var. Det kommer nästintill uteslutande handla om heroiskt försvarsspel för Sverige, samtidigt som man försöker utnyttja de få omställningslägen som kan uppstå, även om man inte lär kasta sig fram med modiga omställningar med halva laget, likt Mexiko gjorde.

• Tysklands förändringar

Tyskland var oerhört besvikna och frustrerade över insatsen i premiären och det finns risk för att Sverige ställs mot en sårad, ursinnig tysk tiger här. Boateng kritiserade såväl lagkamrater som förbundskapten Löw över det huvudlösa tyska spelet, vilket tillät Mexiko att ställa om så framgångsrikt, och inför Sverige-matchen har Tyskland hållit krismöten för att finna rätt igen.

Löw är dock ingen tränare som efter ett dåligt resultat kastar huvudplanen genom fönstret och börjar om på nytt blad. Även om det finns taktiska och spelmässiga aspekter som Tyskland behöver förbättra så kommer det inte ske någon revolution till Sverige-matcher. Det kommer snarare handla om att rätta till detaljer, även om några spelare kan bytas ut i startelvan.

- Vi kan inte vinna de två kommande matcherna genom att riva upp allt. Tro mig, ingen vill vara mer framgångsrik än den här truppen och den här tränarstaben, säger Thomas Müller inför Sverige-matchen.

Tyskland är i dålig form, det förnekar inte tyskarna heller, och träningsmatcherna inför VM var långt ifrån imponerande. Men Tyskland är trygga i sitt grundspel och vet vilken kapacitet man besitter.

Löw lär inte ändra allt för mycket formationsmässigt, men några spelare lär introduceras. Den tyska pressen skriker efter Marco Reus och det verkar troligt att den oturförföljde Borussia Dortmund-spelaren får kliva in från start här, i stället för Julian Draxler eller ifrågasatte Mesut Özil. Sami Khedira hade ingen lyckad match mot Mexiko och kan mycket väl förpassas till bänken till förmån för Ilkay Gündogan eller Leon Goretzka. En frisk Jonas Hector lär också ta Marvin Plattenhardts plats till vänster i backlinjen.

• Sveriges formation:

Sedan dag ett av Janne Anderssons förbundskaptenssejour har allt handlat om trygghet, tydliga roller och nöta in ett grundspel som Sverige kan luta sig mot. Även om det kan vara lockande att följa Mexikos mall lär Sverige knappast ändra sitt 4-4-2. Sverige kommer i försvarspelet sjunka ner i sitt kompakta 4-4-2 där man med aggressiva, noggranna förflyttningar i det kollektiva försvarsspelet försöker tvinga motståndarna att spela sig fram utanför den svenska defensiven - aldrig igenom. Mot spelare som Reus, Özil och Müller, som ständigt söker sig in i ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält, kommer det bli nyckeln.

Viktor Nilsson Lindelöf var sjuk och missade premiären, men har frisknat till nu. Även om Pontus Jansson ersatte på ett strålande vis ser det ändå ut som att VNL åter kommer kliva in bredvid Andreas Granqvist och Manchester United-försvararens passningsfot kommer vara viktig i uppspelsfasen. I övrigt lär mittfältet bli detsamma: Emil Forsberg är Sveriges viktigaste spelare, även om han hade en blek premiär, och Albin Ekdal och Sebastian Larsson är givna så länge de orkar springa. Viktor Claesson var Sveriges främsta spelare mot Sydkorea och bör ha lagt beslag på platsen till höger på mittfältet. Värmlandsduon Marcus Berg och Ola Toivonen kommer med största sannolikhet starta som anfallare.

• Kroos och den svenska defensiven

Mexiko lyckades utmärkt med att punktmarkera bort Kroos genom att låta Vela följa honom konstant. Sveriges försvarsspel är dock byggt på kollektiva rörelser och manmarkeringen finns inte nedärvd i det svenska fotbolls-DNA:t på samma sätt som i det mexikanska. Så det känns ytterst otroligt att Andersson ska avvara en av sina tio utespelare för att stoppa Kroos.

När Sportbladet talat med den svenska Tysklands-spionen Roger Sandberg hymlar han inte med att det kommer bli en nyckel att stoppa Kroos, men han så gott som bekräftar att metoden för att uppnå det målet knappast kommer vara punktmarkering.

- Målet kan vara detsamma men medlen olika. Kroos är en av världens bästa spelare och en nyckel i deras uppspel, säger han till Sportbladet.

Nyckeln för den kompakta svenska defensiven kommer kretsa kring Kroos, men snarare att stoppa Real Madrid-mittfältaren från att få bollen över huvud taget tror jag Andersson kommer fokusera på att förhindra Kroos från att göra vad han vill med den - vilket förstås är att penetrera de svenska lagdelarna centralt och hitta in till Özil, Reus, Müller eller vilka som nu spelar så att de rättvända kan attackera mot den svenska backlinjen.

Jag tror dock Sverige tagit notis om framgången i att styra det tyska anfallsspelet till högerkanten, i den grad det går. Sveriges försvarsspel i grunden bygger på att tvinga motståndarna att spela runt det kompakta försvarsblocket, varpå närmsta yttermittfältare och ytterback är aggressiva i sin press ut mot bollhållare. Kanske kommer Andersson använda sig av Toivonen och Berg för att försöka styra bort Tyskland från den ytan de vill ockupera i uppspelsfasen, vilket är att hitta in till Toni Kroos i den vänstra halvytan.
Faran med det är förstås att Tyskland är ett landslag med världsklasspelare på precis alla positioner. Om Sverige inte hinner med i överflyttningarna är Joshua Kimmich tillräckligt skicklig för att, med hjälp av Müller och övriga offensiva mittfältare, såga sig igenom. Matchbilden lär bli lik den i Milano, där det svenska försvaret med Granqvist och VNL i centrum, stångade sig blodiga med att få bort varenda boll som kom in i straffområdet. Skillnaden är väl att Tyskland har bättre och skickligare kantspelare, och att Löw knappast skulle behålla en spelare som Lorenzo Insigne kvar på bänken när man gång på gång springer in i en blågul mur.

• Omställningsspelet

Den här matchen kommer till 97 procent handla om försvarsspel för Sverige. Hårt slit, vinna dueller, kämpa mer än motståndarna. Heroiskt jäkla försvarsspel, sedan får det räcka så långt det räcker. Det kommer dock bli vitalt för Sverige att andas med bollen och använda omställningarna på rätt sätt.

Sverige förfogar inte lika tempostarka och bollskickliga spelare som Mexiko och man kommer inte kasta sig fram med halva laget i modiga omställningar som överrumplade det obalanserade tyska försvaret. Men omställningarna kommer vara vitala för Sverige, och Tyskland är långt ifrån osårbart. Jag tror nyckeln när Sverige vinner boll kommer bli att finna en variation i när man väljer att bibehålla bollen och få en liten, välbehövlig andningspaus, och när man väljer att spela rakare och för att ta tyskarna på sängen.

Emil Forsberg och Viktor Claesson kommer vara nyckelspelare här. Forsberg måste sätta sin prägel på matchen på ett helt annat sätt än han gjorde mot Sydkorea. I RB Leipzig har Mini-Foppa specialiserat sig på att glänsa i ett kvickt, transitionsbaserat lag där han kan hämta bollen i trånga ytor och kombinationsspela sig fram. När Sverige vinner boll måste Forsberg kliva fram, finna ytorna och kräva att få bollen. Om Sverige lyckas hitta in till Forsberg i rätt ytor, bredvid Kroos och hans mittfältskollega eller bakom de attackerande ytterbackarna,

Den raka vägen kommer handla om att tidigt och snabbt få bollen till Toivonen eller Berg i lägen där Sverige vunnit boll och Tyskland fortfarande är stora i sin organisation. Då kommer Boateng och halvtröge Hummels få stora ytor att täcka upp på egen hand.
Sverige kommer se lite av bollen, det gäller att VNL, Ekdal, Larsson och de övriga kan bibehålla lugnet och kalla skallar nog för att inte varje gång välja den enkla vägen och söka en längre passning mot anfallsduon. Då kommer Tyskland förr eller senare svärma över den svenska defensiven, hur tät den än är.

Den första VM-omgången är färdigspelad. Skrällarna har duggat relativt tätt i öppningsrundan. Här har VM-bloggen tagit ut de spelare som utmärkt sig mest.

Omgångens elva:

• Målvakt: Guillermo Ochoa (Mexiko)

Guillermo Ochoa var en av turneringens främsta spelare i Brasilien för fyra år sedan och den krullhårige burväktaren har börjat strålande även i Ryssland. Mexiko stod för en storslagen kollektiv insats när man besegrade Tyskland med 1-0, men trots det fina försvarsspelet tvingades Ochoa stå för flertalet högkvalificerade räddningar för att freda sitt mål. Gjorde nio räddningar, fler än någon annan gjort i öppningsomgången.

• Högerback: Nacho (Spanien)

Det var långt ifrån självklart att Real Madrids Nacho skulle starta mot Portugal, trots att Dani Carvajal inte hann bli hundra procent efter skadan han ådrog sig i Champions League-finalen. Real Sociedads yngling Àlvaro Odriozola fick chansen i uppvärmningsmatcherna, men här fick Nacho förtroendet. Och han tog det. Nacho stod för en fin insats och gjorde dessutom ett oerhört vackert mål, när han drog till med en riktig häxpipa.

• Mittback: José María Giménez (Uruguay)

Uruguay förfogar över VM-turneringens kanske främsta mittbackspar i Atlético Madrid-duon José María Giménez och Diego Godín och La Celeste hade inga stora problem med att hålla tätt mot Egypten och avvärja de få omställningar egypterna kom i. Men när offensiven, trots stjärnnamn som Luís Suárez och Edinson Cavani, inte lyckades prestera fick Giménez kliva fram även i anfallsspelet och nicka hem tre poäng till Uruguay på tilläggstid.

• Mittback: Nikola Milenkovic (Serbien)

20-årige Nikola Milenkovic, som sägs jagas av bland annat Everton, fick chansen från start för Serbien och stod för en mycket disciplinerad insats. Trygg i försvarsspelet och duktig med boll när Serbien inkasserade en viktig 1-0-seger.

• Vänsterback: Aleksandar Kolarov (Serbien)

Aleksandar Kolarov bygger vidare på sin strålande säsong i Roma och den rutinerade vänsterbacken tycks ha tagit med sig formen till Ryssland. Kolarov stod för en mycket gedigen arbetsinsats längs sin vänsterkant, där han lägger ner ett oerhört stort jobb i båda riktningarna. Klev även fram och sköt hem de tre poängen genom en mycket, mycket vacker frispark.

• Högermittfältare: Miguel Layún (Mexiko)

Vilka lungor han har, Miguel Layún! Sevillas ytterback, som spelade högerytter mot Tyskland, slutade aldrig springa när Mexiko tog sin imponerande seger. Layún gjorde en strålande insats defensivt, där han ständigt skyddade sin ytterback men varje gång Mexiko vann bollen var Layún på språng framåt i maxlöpningar på 40, 50, 60 eller 70 meter. Han brände några möjligheter och borde kanske dödat matchen tidigare, men vilken arbetsinsats. Nyckel i Osorios lyckade taktik.

• Central mittfältare: Héctor Herrera (Mexiko)

Den tredje Mexikospelaren i Omgångens elva blir Héctor Herrera (och då petas ändå målskytten Hirving Lozano med minsta möjliga marginal) som var en jätte på mittfältet med sin arbetskapacitet och fysik. Låg ständigt rätt, vann mycket boll och såg till att Toni Kroos inte tilläts styra matchen. Iscensatte flera omställningar också. Herrera var strålande.

• Central mittfältare: Aleksandr Golovin (Ryssland)

Ryssland överraskade nog många med sin insats mot Saudiarabien och mittfältet, som varit ifrågasatt inför mästerskapet, såg oväntat samspelt ut. Unge Aleksandr Golovin är en absolut nyckelspelare för Ryssland i sin roll som huvudarkitekt för det ryska anfallsspelet. Golovin spelade fram Yuri Gazinskiy och Artem Dzyuba till deras mål och satte dessutom ett på egen hand, med en vacker frispark.

• Vänstermittfältare: Denis Cheryshev (Ryssland)

Inledde premiären på bänken, men hoppade in när Alan Dzagoev klev av skadad och blev tungan på vågen för Ryssland med två vackra baljor. Satte det viktiga 2-0-målet strax innan halvtidspausen när han grundlurar två saudiska spelare med en fin liten lyftning innan han dundrade in bollen i första krysset. Avslutade sedan med en mycket vacker yttersida i bortre burgaveln från distans. Lär ha spelat in sig i Stanislav Cherchesovs startelva för resten av turneringen nu.

• Anfallare: Cristiano Ronaldo (Portugal)

Det är slut på superlativ för att beskriva Cristiano Ronaldo som fotbollsspelare. Ronaldo räddade mer eller mindre på egen hand en poäng för Portugal genom sitt hattrick mot Spanien. Frisparken var mycket vacker.

• Anfallare: Diego Costa (Spanien)

Det fanns gott om frågetecken kring Spanien efter turbulensen inför premiären, där förbundskaptenen Julen Lopetegui sparkades dagarna inför premiären. Inför mästerskapet har annars mycket av pratat handlat om huruvida Spanien ska kunna omvandla sin spelmässiga dominans till mål, och det talades om att Diego Costa aldrig riktigt övertygat i den spanska landslagströjan. Det gjorde dock Atlético Madrid-spelaren i öppningsmatchen mot Portugal. Diego Costa var sitt bästa, bökiga jag när han gjorde två mål för Spanien.