Inför kvartsfinalen: Så spelar England
Inför kvartsfinalen: Så spelar England

Inför kvartsfinalen: Så spelar England

Solen skiner över hela Sverige och den svenska landslagsfotbollen när Janne Anderssons blågula landslag för första gången sedan 1994 på lördag ska spela kvartsfinal i fotbolls-VM. Gareth Southgates England väntar och VM-bloggen har tagit en titt på vad det är för England som står för motståndet.

Om optimismen spirar i Sverige efter den bragdartade prestationen som Janne Anderssons gäng stått för så här långt i VM är det ändå ingenting mot hur det är i England, där vrål om "It's coming home" ekar över öarna. England kliver förstås in i kvartsfinalen som storfavorit, men Sverige kan inte räkna med någon klassisk engelsk hybris från spelarna som ska göra jobbet på planen. Gareth Southgate har nämligen ingjutit en trygghet och ödmjukhet i unga Three Lions där man inte tar någonting för givet och där framgångar kommer först efter hårt jobb och noggranna förberedelser.

  • Formation:

Gareth Southgate har implementerat en trebackslinje sedan han tog över förbundskaptensuppdraget där han skiftat mellan 3-4-2-1 och 3-5-2. Den senare formationen har använts under hela VM så här långt och Southgate lär inte frångå den planen här.

Jordan Pickford vaktar kassen och har gjort en fin turnering så här långt. Mot Colombia var han länge sysslolös men stod för en räddning av absolut världsklass när han sattes på prov och under straffläggningen klev han fram och spelade en avgörande roll. Framför sig har han en lite udda trebackslinje med Kyle Walker, John Stones och Harry Maguire.

I kvalet användes ofta Eric Dier i en defensiv roll, men den duktige Tottenham-mittfältaren har hittills fått finna sig i att inleda på bänken i VM. I stället har det varit Jordan Henderson som haft rollen som den djupaste spelaren på tremannamittfältet, med två nummer åtta-spelare framför sig. Senast var det Jesse Lingard och Dele Alli som tog de positionerna, men Ruben Loftus-Cheek är också ett alternativ och har gjort ett bra jobb när han fått spela. På kanterna kommer Ashley Young och Kieran Trippier troligtvis spela, om inte Southgate väljer att kasta in Rose från start. Trippier har dock varit Englands bästa spelare i VM, bortsett från Harry Kane, och är helgjuten till höger. Harry Kane utgör den offensiva referenspunkten i anfallsduon samtidigt som Raheem Sterling får en lite friare roll, där han ofta löper mycket i djupled och försöker kombinationsspela med Alli och Lingard. Det har dock pratats i engelsk press om att Marcus Rashford ska få chansen bredvid Kane mot Sverige.

Trolig startelva:
Pickford

Walker - Stones - Maguire

Trippier - Lingard - Henderson - Alli - Young

Sterling - Kane

  • Uppspelsdiamanten:

I den djupa uppspelsfasen flyttar wingbackarna Young och Trippier upp högt i planen, i höjd med de två åttorna. De yttre mittbackarna, Walker och Maguire, faller långt ut mot kanterna och Henderson faller ner i en position framför Stones och bildar en diamant. England vill främst hitta upp till Henderson rättvänd i planen, så att han kan spela vidare till någon av de övriga mittfältarna eller ut till wingbackarna. Lyckas man inte med det är John Stones, den mittback som är överlägset mest bekväm med boll, en absolut nyckelspelare. Stones är bekväm under press och litar på sin förmåga i passningsspelet. Han kliver ofta själv framåt och försöker ständigt hitta in på Lingard och Alli i halvytorna. Det är en passning som Sverige måste stoppa. Harry Maguire och Kyle Walker är inte helt oävna med boll heller och när de får tid på sig är de också bekväma med att på egen hand driva framåt och försöka bryta igenom motståndarens linjer.

Det känns troligt att Ola Toivonen och Marcus Berg kommer hjälpas åt att hantera Henderson, där den ena förhindrar Henderson från att hämta boll och vända framåt i planen samtidigt som den andra positionerar sig för att förhindra mittbackarna från att attackera yta. Sverige är bekväma när motståndaren rullar boll lågt ner i planen och både Toivonen och Berg är disciplinerade och väl införstådda med vad de ska göra i varje given situation. Duon får dock passa sig för att öppna upp för stora ytor bakom genom att kliva för högt upp på Henderson, som gärna väntar in pressen för att sedan knacka tillbaka till Stones som i de situationerna är oerhört skicklig och snabb på att bryta linjerna med penetrerande passningar in i ytorna som uppstå.

  • Anfallsspel:

Bara Belgien har gjort fler mål än Englands nio i VM. Ändå är jag inte särskilt imponerad av vad England åstadkommit i anfallsväg och tycker Southgate har en hel del att arbeta med om han ska lyckas hitta vägar igenom mot den täta svenska defensiven. Åtta av Englands mål har kommit mot Tunisien och Panama och även i de matcherna har det främst varit fasta situationer som varit melodin. Mot Tunisien kom båda målen på hörnor, varav det sista på tilläggstid. Mot Panama gjorde Kane två straffmål och ett på styrning från ett Loftus-Cheek-skott, Stones gjorde ett på hörna och ett på en fin frisparksvariant. Jesse Lingard drog till med ett vackert distansskott efter fint anfallsspel.

Jag tycker det är svårt att dra några större växlar från de matcherna. Likaså när England blev mållöst mot Belgien efter att ha ställt upp med ett kraftigt roterat lag. Mot ett defensivt och ambitionslöst Colombia blev dock de problem England haft under hela mästerskapet - att skapa högkvalitativa målchanser i det öppna spelet - ännu tydligare.

Trots att England varit det spelförande laget i samtliga matcher har lag som Belgien, Brasilien, Uruguay och Sverige alla tagit fler avslut. Och bara Australien har tagit färre avslut utanför straffområdet. Vad vi kan konstatera är att England är ett passningsskickligt och löpvilligt lag, men att de haft förtvivlat svårt att omvandla sitt spelövertag till att skapa klara målchanser och hittills har Southgate fått förlita sig på skickliga, snillrika fasta situationer och Harry Kanes geni. Englands mest kreativa spelare har annars varit Kieran Trippier, som varit strålande till höger och legat bakom mycket i anfallsväg med sina precisa inlägg.

I kvalet var England skickliga i omställningsspelet, där de vann boll och attackera blixtsnabbt med fem, sex spelare. Det har man dock inte fått möjlighet att visa i VM, där de ofta ställts mot djupare försvar, och jag har svårt att se England få särskilt stor framgång i den spelfasen mot Sverige.

  • Försvarsspel:

England under Southgate är skickligt och välorganiserat i spelet utan boll när de på et kontrollerat sätt får ställa om till försvarsspel. Ofta faller man ner i ett lågt eller medellågt 5-3-2-block med stort fokus på kompakthet och där får mittfältstrion dra ett stort lass för att skifta över mot bollhållare och täcka passningsvägar.

De defensiva omställningarna lämnar dock en hel del i övrigt att önska och England har fortfarande inte hållit nollan i någon match i VM, trots att man mött både Tunisien och Panama. Colombia ställde också till en hel del problem för England när José Pékerman väl vågade anfalla.

Precis som alla lag som spelar med en trebackslinje är man väldigt sårbara i ytan bakom wingbackarna och om Sverige kan hitta in på de ytorna innan England hinner falla ner i sin defensiva organisation kan man göra stor, stor skada - precis som man gjorde mot Tyskland - och precis som man gjort i alla matcher så här långt i mästerskapet. Emil Forsberg visade gryende form och kommer få en nyckelroll på sin vänsterkant, där han måste hjälpa till att stoppa starke Trippier men där han också kan orsaka en hel del skador mot Kyle Walker som, även om han är skicklig en-mot-en, inte är helt naturlig till höger i en trebackslinje. Både Berg och Toivonen har fysiskt övertag mot Stones och även om Maguire gjort det bra hittills har han ännu att bevisa att han är helt bekväm till vänster i en trebackslinje och han kan dras ur position. Om Sverige kan utnyttja sitt rappa, fina omställningsspel och isolera - eller få kvantitativt överläge - mot någon i trebackslinjen är England sårbart.

  • Så, vad ska Sverige göra?

Precis som vanligt. Exakt samma saker man gjort med sådana enorma framgångar hittills i VM. Kompakt, lojalt och disciplinerat försvarsspel i sitt 4-4-2. Döda ytorna mellan backlinje och mittfältare, till varje pris förhindra England från att spela in mellan linjerna och tvinga dem att spela runt det svenska försvarsblocket. Kieran Trippier och Ashley Young kommer få tid med bollen när England skiftar spel från sida till sida, men i inläggsspelet i boxen är Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf svårslagna, även när man ställs mot Harry Kane. England gillar att löpa in bakom backlinjen, så det kommer vara viktigt för Granen och VNL att hitta rätt med höjden på försvarsspelet.

England är duktiga i det organiserade försvarsspelet, när de får falla ner i sin 5-3-2, men de kan hamna i obalans i omställningarna. Alla lag som spelar med trebackslinje riskerar att blottlägga sina tre centrala försvarare när man inte hinner med i den defensiva transitionen och Sverige har varit vasst i sitt omställningsspel - även om avsluten lämnat en hel del i övrigt att önska - och kan man isolera sig i dueller mot, framför allt, John Stones eller Harry Maguire, får engelsmännen svårt att hänga med.

England är förstås favorit, men Janne Anderssons Sverige har gång på gång besegrat oddsen. Nog kan det hända än en gång?

Dela inlägg

Kommentera bloginlägg