Sverige står inför en monumental utmaning på midsommardagen. Och då talar vi inte bara om svenskar som kämpar mot bakfyllan efter midsommar, när Janne Andersson ska försöka ta sig an ett revanschsuget Tyskland som föll chockartat i premiären mot Mexiko. VM-bloggen tar en titt på vad Mexiko gjorde för att skaka Tyskland - och vad Sverige kan göra för att rå på DIe Mannschaft.
Så gjorde Mexiko:
- Grundinställning:
I förra årets Confederations Cup-semifinal försökte Mexiko rå på ett reservbetonat Tyskland genom att ta kommandot i matchen. Mexiko dominerade bollinnehavet och förflyttade spelet till tyskarnas planhalva samtidigt som man pressade högt och intensivt vid varje bolltapp. Det skulle visa sig en katastrofal taktik. Tyskland lät Mexiko ha bollen och valde sina lägen när man satte in sin högintensiva press, ledd av vindsnabbe Timo Werner, och gång på gång vann Tyskland boll centralt mot ett mexikanskt mittfält som inte hade verktygen för att spela sig ur och startade omställning efter omställning. Tyskland vann enkelt med 4-1.
I öppningsmatchen valde Juan Carlos Osorio - en Bielsa-student som vanligtvis föredrar en proaktiv, högtempofotboll - en helt annan metod. Mexiko formerade sig i en låg 4-3-3-uppställning. När Mexiko vann boll valde Osorio att, till skillnad för ett år sedan, att ge blanka fasen i att försöka etablera något possessionspel, för att i stället såra ett obalanserat Tyskland med raka, kvicka omställningar mot Javier Hernández, Hirving Lozano, Carlos Vela och Miguel Layún.
- Tysklands formation:
Joachim Löw ruckar sällan eller aldrig på sättet Tyskland spelar fotboll på, även om han ibland kan skifta spelartyper och formationer. Han formerade sitt Die Mannschaft i en 4-2-3-1-uppställning där den mer offensive Marvin Plattenhardt startade till vänster i backlinjen. Toni Kroos, som styr hela det tyska spelet, fick veteranen Sami Khedira bredvid sig på det defensiva mittfältet. Julian Draxler, Mesut Özil och Thomas Müller placerade sig bakom ensamme anfallaren Timo Werner.
- Uppdrag Kroos och styra spelet till den tyska högerkanten
Den viktigaste delen i Osorios plan var att förhindra Toni Kroos från att sätta sin prägel på matchen. Kroos är Löws viktigaste spelare och mycket av Tysklands uppbyggnadsspel går genom Real Madrid-mittfältaren. Kroos utgår ofta från en position lågt i den vänstra halvytan, vilket tillåter vänsterbacken - Plattenhardt i den här matchen - att fylla på längs vänsterkanten och vänsteryttern Julian Draxler kan därmed kliva inåt i planen, högre upp i samma halvyta.
Osorio valde att låta Carlos Vela punktmarkera Kroos, och stoppa passningarna till mittfältsmaestron. I vanliga fall är Tyskland välbalanserat, där Sami Khedira vanligtvis täcker upp för Kroos och de attackerande ytterbackarna. För att komma loss från sin bevakning började Kroos röra sig mer till högersidan - där Vela förstås följde med - vilket gjorde att Khedira ofta hamnade fel. Plattenhardt fortsatte att ha sin offensiva position till vänster, samtidigt som Mexiko ville styra bollen till Bayern Münchens duktige högerback Joshua Kimmich, som var aktiv matchen igenom. Plötsligt var Tysklands spel förflyttat till högerkanten och även om några av tyskarnas bästa anfall kom längs högerkanten, när Mesut Özil drog sig nedåt i planen och kombinerade med Kimmich och Thomas Müller, så var Tyskland väldigt felbalanserat och öppet varje gång Mexiko vann bollen vilket gjorde det enkelt för Mexiko att sticka iväg med kvicka omställningar mot Vela, "Chicharito", Layún och målskytten Lozano. Mats Hummels och Jerôme Boateng tvingades gång på gång försöka försvara sig mot de kvicka kontringarna och Mexiko kunde - och borde - gjort ett par mål till och dödat matchen tidigare.
- Layúns arbetskapacitet
Miguel Layún, som vanligtvis agerar ytterback i Sevilla, fick också en nyckelroll i Osorios taktik när han tog plats till höger på tremannamittfältet med duktige Hector Herrera och Andrés Guardado. Tanken var att Layúns enorma arbetskapacitet skulle stötta upp centralt och kompensera för manmarkerande Vela samtidigt som han under 90 minuter skulle ha lungorna och benen för att följa med i alla omställningar, vilket den till synes outtröttlige Layún gjorde beundransvärt. När Mexiko styrde det tyska spelet till högerkanten var Plattenhardt isolerad högt upp på den tyska vänsterkanten. Layún lämnade Plattenhardt åt högerbacken Carlos Salcedo att lösa Plattenhardt, samtidigt som han i stället hjälpte till när Draxler föll in och sökte sig mot bollen.
Tyskland gjorde offensivt ingen dålig match, även om Mexiko försvarade sig väl, och Guillermo Ochoa tvingades till flera bra räddningar för att hålla sin nolla intakt. I slutet gick Mexiko ner i en låg 5-4-1-uppställning för att kväva ytorna runt det egna straffområdet.
Så kan Sverige efterhärma Mexiko för att besegra Tyskland:
Sverige är i grunden ett helt annorlunda lag än Mexiko, så Janne Andersson kommer knappast karbonkopiera det Osorio gjorde, men vissa av de taktiska nyckelaspekterna som Mexiko lyckades med kommer säkerligen Andersson och det svenska scoutingteamet ha tagit notis om. Men Sverige-Tyskland kommer vara en helt annan fotbollsmatch än Tyskland-Mexiko var. Det kommer nästintill uteslutande handla om heroiskt försvarsspel för Sverige, samtidigt som man försöker utnyttja de få omställningslägen som kan uppstå, även om man inte lär kasta sig fram med modiga omställningar med halva laget, likt Mexiko gjorde.
- Tysklands förändringar
Tyskland var oerhört besvikna och frustrerade över insatsen i premiären och det finns risk för att Sverige ställs mot en sårad, ursinnig tysk tiger här. Boateng kritiserade såväl lagkamrater som förbundskapten Löw över det huvudlösa tyska spelet, vilket tillät Mexiko att ställa om så framgångsrikt, och inför Sverige-matchen har Tyskland hållit krismöten för att finna rätt igen.
Löw är dock ingen tränare som efter ett dåligt resultat kastar huvudplanen genom fönstret och börjar om på nytt blad. Även om det finns taktiska och spelmässiga aspekter som Tyskland behöver förbättra så kommer det inte ske någon revolution till Sverige-matcher. Det kommer snarare handla om att rätta till detaljer, även om några spelare kan bytas ut i startelvan.
- Vi kan inte vinna de två kommande matcherna genom att riva upp allt. Tro mig, ingen vill vara mer framgångsrik än den här truppen och den här tränarstaben, säger Thomas Müller inför Sverige-matchen.
Tyskland är i dålig form, det förnekar inte tyskarna heller, och träningsmatcherna inför VM var långt ifrån imponerande. Men Tyskland är trygga i sitt grundspel och vet vilken kapacitet man besitter.
Löw lär inte ändra allt för mycket formationsmässigt, men några spelare lär introduceras. Den tyska pressen skriker efter Marco Reus och det verkar troligt att den oturförföljde Borussia Dortmund-spelaren får kliva in från start här, i stället för Julian Draxler eller ifrågasatte Mesut Özil. Sami Khedira hade ingen lyckad match mot Mexiko och kan mycket väl förpassas till bänken till förmån för Ilkay Gündogan eller Leon Goretzka. En frisk Jonas Hector lär också ta Marvin Plattenhardts plats till vänster i backlinjen.
- Sveriges formation:
Sedan dag ett av Janne Anderssons förbundskaptenssejour har allt handlat om trygghet, tydliga roller och nöta in ett grundspel som Sverige kan luta sig mot. Även om det kan vara lockande att följa Mexikos mall lär Sverige knappast ändra sitt 4-4-2. Sverige kommer i försvarspelet sjunka ner i sitt kompakta 4-4-2 där man med aggressiva, noggranna förflyttningar i det kollektiva försvarsspelet försöker tvinga motståndarna att spela sig fram utanför den svenska defensiven - aldrig igenom. Mot spelare som Reus, Özil och Müller, som ständigt söker sig in i ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält, kommer det bli nyckeln.
Viktor Nilsson Lindelöf var sjuk och missade premiären, men har frisknat till nu. Även om Pontus Jansson ersatte på ett strålande vis ser det ändå ut som att VNL åter kommer kliva in bredvid Andreas Granqvist och Manchester United-försvararens passningsfot kommer vara viktig i uppspelsfasen. I övrigt lär mittfältet bli detsamma: Emil Forsberg är Sveriges viktigaste spelare, även om han hade en blek premiär, och Albin Ekdal och Sebastian Larsson är givna så länge de orkar springa. Viktor Claesson var Sveriges främsta spelare mot Sydkorea och bör ha lagt beslag på platsen till höger på mittfältet. Värmlandsduon Marcus Berg och Ola Toivonen kommer med största sannolikhet starta som anfallare.
- Kroos och den svenska defensiven
Mexiko lyckades utmärkt med att punktmarkera bort Kroos genom att låta Vela följa honom konstant. Sveriges försvarsspel är dock byggt på kollektiva rörelser och manmarkeringen finns inte nedärvd i det svenska fotbolls-DNA:t på samma sätt som i det mexikanska. Så det känns ytterst otroligt att Andersson ska avvara en av sina tio utespelare för att stoppa Kroos.
När Sportbladet talat med den svenska Tysklands-spionen Roger Sandberg hymlar han inte med att det kommer bli en nyckel att stoppa Kroos, men han så gott som bekräftar att metoden för att uppnå det målet knappast kommer vara punktmarkering.
- Målet kan vara detsamma men medlen olika. Kroos är en av världens bästa spelare och en nyckel i deras uppspel, säger han till Sportbladet.
Nyckeln för den kompakta svenska defensiven kommer kretsa kring Kroos, men snarare att stoppa Real Madrid-mittfältaren från att få bollen över huvud taget tror jag Andersson kommer fokusera på att förhindra Kroos från att göra vad han vill med den - vilket förstås är att penetrera de svenska lagdelarna centralt och hitta in till Özil, Reus, Müller eller vilka som nu spelar så att de rättvända kan attackera mot den svenska backlinjen.
Jag tror dock Sverige tagit notis om framgången i att styra det tyska anfallsspelet till högerkanten, i den grad det går. Sveriges försvarsspel i grunden bygger på att tvinga motståndarna att spela runt det kompakta försvarsblocket, varpå närmsta yttermittfältare och ytterback är aggressiva i sin press ut mot bollhållare. Kanske kommer Andersson använda sig av Toivonen och Berg för att försöka styra bort Tyskland från den ytan de vill ockupera i uppspelsfasen, vilket är att hitta in till Toni Kroos i den vänstra halvytan.
Faran med det är förstås att Tyskland är ett landslag med världsklasspelare på precis alla positioner. Om Sverige inte hinner med i överflyttningarna är Joshua Kimmich tillräckligt skicklig för att, med hjälp av Müller och övriga offensiva mittfältare, såga sig igenom. Matchbilden lär bli lik den i Milano, där det svenska försvaret med Granqvist och VNL i centrum, stångade sig blodiga med att få bort varenda boll som kom in i straffområdet. Skillnaden är väl att Tyskland har bättre och skickligare kantspelare, och att Löw knappast skulle behålla en spelare som Lorenzo Insigne kvar på bänken när man gång på gång springer in i en blågul mur.
- Omställningsspelet
Den här matchen kommer till 97 procent handla om försvarsspel för Sverige. Hårt slit, vinna dueller, kämpa mer än motståndarna. Heroiskt jäkla försvarsspel, sedan får det räcka så långt det räcker. Det kommer dock bli vitalt för Sverige att andas med bollen och använda omställningarna på rätt sätt.
Sverige förfogar inte lika tempostarka och bollskickliga spelare som Mexiko och man kommer inte kasta sig fram med halva laget i modiga omställningar som överrumplade det obalanserade tyska försvaret. Men omställningarna kommer vara vitala för Sverige, och Tyskland är långt ifrån osårbart. Jag tror nyckeln när Sverige vinner boll kommer bli att finna en variation i när man väljer att bibehålla bollen och få en liten, välbehövlig andningspaus, och när man väljer att spela rakare och för att ta tyskarna på sängen.
Emil Forsberg och Viktor Claesson kommer vara nyckelspelare här. Forsberg måste sätta sin prägel på matchen på ett helt annat sätt än han gjorde mot Sydkorea. I RB Leipzig har Mini-Foppa specialiserat sig på att glänsa i ett kvickt, transitionsbaserat lag där han kan hämta bollen i trånga ytor och kombinationsspela sig fram. När Sverige vinner boll måste Forsberg kliva fram, finna ytorna och kräva att få bollen. Om Sverige lyckas hitta in till Forsberg i rätt ytor, bredvid Kroos och hans mittfältskollega eller bakom de attackerande ytterbackarna,
Den raka vägen kommer handla om att tidigt och snabbt få bollen till Toivonen eller Berg i lägen där Sverige vunnit boll och Tyskland fortfarande är stora i sin organisation. Då kommer Boateng och halvtröge Hummels få stora ytor att täcka upp på egen hand.
Sverige kommer se lite av bollen, det gäller att VNL, Ekdal, Larsson och de övriga kan bibehålla lugnet och kalla skallar nog för att inte varje gång välja den enkla vägen och söka en längre passning mot anfallsduon. Då kommer Tyskland förr eller senare svärma över den svenska defensiven, hur tät den än är.
