Finns bara en Rikard Norling!

I takt med att hösten tar ytterligare grepp om Sverige och inte minst Stockholm ökar också det väldigt svenska kring svensk fotboll. Serier ska avgöras, pressen ökar och klubbar vidtar drastiska åtgärder i jakten på såväl nytt kontrakt som någon form av hopp. Senast i raden: Örebro SK. 

Ingen har säkert missat att Rikard Norling tog över klubben inför säsongen, och trots ett 2025 där laget kvalade sig kvar mot HTFF/IK Frej var det tippat i någon form av toppstrid i år. Så har det inte blivit och klassiska ÖSK slåss igen för att klara sig kvar i Superettan. Ovärdigt för en klubb som Örebro givetvis, och i veckan fick också Rikard sparken från klubben. Med fyra(!) omgångar kvar. När det precis varit ett uppehåll! Det är inte bara AIK som fattar märkliga beslut med märklig tajmning med jämna mellanrum… 

Varför skriver jag om detta? Kopplingen till AIK idag är väl kanske vag. Men Rikard Norling är också RIkard Norling. För mig blev det bara ännu en påminnelse om att dagens fotboll är och har blivit något annat än den jag förälskade mig i. På gott och ont ska ju sägas, och jag har ju verkligen förespråkat att AIK måste acceptera och följa med utvecklingen. Ett nödvändigt ont för att vara konkurrenskraftig i dagens fotboll. Och Rikard är väl på många sätt en symbol för det som varit. Och därför känner jag att det passade bra att skriva några rader om honom. För er som lyssnat på min podd Testa Stör vet ni om hur jag högaktar Rikard. Sättet han för sig, sättet han alltid pratat om AIK och vad han åstadkommit. Det är få tränare, om någon, som uträttat det han gjort och för det har han såklart min eviga respekt. Men det gör också lite ont i mig att se att hans fotboll uppenbarligen är en del av dåtiden. Han tillbringade ju ett par säsongen i FC Stockholm som varje år misslyckades att ta det projektet till Superettan. De stormar nu mot samma serie med en annan tränare. Tufft i Norrköping. Tufft i Örebro. Skitsamma. Jag älskar Rikard alldeles oavsett. 

För att bli lite personlig minns jag när han kom tillbaka till AIK den andra vändan i klubben under våren 2016. Åren som väntade var mina mest aktiva som supporter. Jag åkte på det mesta, var även då aktiv i min supportergrupp och gjorde mycket annat ideellt arbete. Parallellt började jag också min “mediala” bana. Jag plockades in i Radio Råsunda bland annat, och tvingades balansera dessa roller. Jag minns då hur en AIK-anställd ringde mig och förklarade att Rikard inte längre kände sig 100% bekväm med att jag närvarade på de möten som vi i supportergrupperna har kontinuerligt med klubben. Initialt blev jag ganska stött av beskedet, litar inte Rikard på mig? Tror han att jag ska läcka saker som sägs i förtroende? Men det var ju så han var. Och är tror jag. Han har en förmåga att ibland se spöken mitt på ljusa dagen, men jag vet visste också att han inte menade något illa. Han gjorde bara vad han trodde var bäst för AIK där och då, även om jag tror att han kanske håller med om att det där var lite väl drastiskt. 

Men sparkningen från ÖSK nu blev en påminnelse om att fotbollen är något annat. Personer som Rikard blir allt mer sällsynta, och det tycker jag är förbannat tråkigt. Jag hoppas att han kan hitta något nytt jobb där hans värme, humor och erfarenhet kommer till sin rätt. 

Vilka “riktiga” AIK-nyheter har vi från veckan då? Vi har ju faktiskt fått en ny VD. Christer Abrahamsson tar över rollen från Fredrik Söderberg och kommer senast från svenska innebandyförbundet. Dessförinnan var han nästan fem år i IK Sirius, och har således varit med och byggt upp den klubb som stormar mot SM-guldet. Jag tycker att han gav ett bra intryck i intervjun i AIK+, men har också såklart i min yrkesroll sett till att höra mig för med folk som tidigare arbetat med honom. Responsen är väldigt, väldigt bra. Alla personer jag pratat med bekräftar att detta är en oerhört kompetent och bra person. Lovande. Men jobbet ska göras. Oavsett vad - varmt välkommen till paradiset Christer!

Slutligen ska vi blicka mot lördag. Jag har så gott som det går släppt debaclet mot BP och börjat blicka framåt. En bra bit över 30 000 biljetter har sålts, Blåvitt kommer upp med en bra siffra och det är årets sista stormöte. Det kommer krävas en jävla insats av oss, både på planen och läktaren, för att ta en trepoängare. Glädjande nog är skadeläget bättre än på väldigt länge, och jag hoppas på en rad förändringar. 

Min startelva? 
Kribben
Edh, Tomas, Olofsson, Bergquist 
Wilson, Abdi
Ayari, Hove, Assadi 
Carlstand 

Vill man höra mer uppsnack inför matchen har vi precis släppt ett nytt avsnitt i Testa Stör. Så fick jag det sagt. 

Veckans Tjerna: Charlie Pavey! Äntligen tillbaka i full träning, och givet hur våra ytterbackar sett ut är det minst sagt efterlängtat. Vem kunde tro att en skada på Charlie Pavey skulle vara ett så stort avbräck som det varit? Men oavsett vad, jävligt fint att ha Charlie tillbaka! Gnagare! 

Veckans Durmaz: Anonyma twitterkonton.