Dududududu hemmaseger!

Kernkraft 400 har blivit en modern AIK-klassiker på läktaren i samband med derbysegrar. Även om den eviga derbyförloraren i den här stan gjorde något patetiskt försök att kapa den när de vann vårderbyt. Och även om det såklart inte var i närheten av samma eufori i söndags mot Häcken så var känslan av att äntligen få vinna på hemmaplan igen tydlig. Och välbehövlig. Alla vet om hur svagt hemmafacit vi har i år, och att avgöra i minut 90 mot en europakandidat är på något sätt symptomatiskt för årets upplaga av AIK. Återigen uträknade och nu mot ett topplag, då kommer trepoängaren. 

Utöver tre poäng, att få göra vågen tillsammans med spelarna igen och att vi klättrade upp på övre halvan, så fanns det enligt mig ett gäng positiva saker att ta med sig. För första gången sedan Sundsvall brann har en spelare kommit tillbaka snabbare än planerat från en skada. Även om Kevin Filling såg lite kantig ut (vilket inte är särskilt konstigt) så gjorde det något med mig. Jag gissar att det är spelaren AIK kommer försöka casha in ordentligt på i vinter utöver Axel Kouame. 

På det fortsätter Sixten Gustafsson vara precis den Sigge vi älskar. Han springer, sliter, jiddrar men numera också gör poäng. Den där aktionen fram till 1-0 är bland det jävligare jag sett i år. Och på tal om symptomatiskt var det såklart givet att Hove av alla spelare skulle dyka upp vid bortre och raka in sitt elfte mål för säsongen. Men gladast blev jag av att se Charlie Pavey. Jag skrev om det tidigare, men det var nog få som trodde att Charlie skulle saknas på det här sättet, som han faktiskt har gjort. Och det gör givetvis situationen med Mads Tychosen än mer komplex. Jag tror kanske att båda parter kommer försöka se över alternativen i vinter. Och det är nog bäst för båda. Trist avslut om så blir fallet, men fotbollen älskar ingen som Robin Quaison sa. 

En av de stora diskussionerna som blossat upp efter matchen gäller annars Martin Ellingsen. Alla har koll på frånvaron och att hans kontrakt går ut efter säsongen. Jag blir faktiskt chockad över att se att en majoritet(!) verkar vilja att AIK ska förlänga med mittfältaren. Förstå mig rätt här, jag imponeras inte minst av hans pannben och att han orkat. Jag hoppas den där kroppen klarar av ett par år till av elitfotboll och att han får springa runt på en fotbollsplan igen. Men jag kan inte för något i världen förstå hur AIK:are kan förespråka en förlängning efter vadå, 70 minuter fotboll på tre år?! Har vi inte lärt oss någonting? Och även om jag som sagt önskar att Martin får ordning på kroppen, så är det såklart stor oddsfavorit på att den inte kommer göra det givet hans senaste fem år. Att då viga en så pass viktig plats i system och trupp åt en utländsk spelare som passerat 30 vore inget annat än idioti. Jag är rätt säker på att den sportsliga ledningen håller med mig. 

Men dagens stora nyhet kom trots söndagen från styrelserummet där ordförande Mikael Jomer meddelar att han lämnar sitt uppdrag. Det som sticker ut är att han går på dagen, även om han själv motiverar det med att valberedningen inte avser att föreslå honom vid nästa års årsmöte, men man kan såklart tycka att han kunde ha suttit mandatperioden ut. Men jag tror man ska vara försiktig med att både spekulera och måla fan på väggen varför man väljer denna väg. Jag tror och hoppas att valberedningen har läget mer under kontroll än vad vi medlemmar kanske känner att nyheten signalerar. 

Det är alltid svårt att utvärdera förtroendevalda tycker jag. Tjänstemän med tydliga roller och arbetsbeskrivningar går alltid att koka ner på ett annat sätt. Jag tror väl att han, likt de flesta, gjort mycket bra men han har såklart också ett ansvar för en viss turbulens som varit under hans ledning. Jag har dock en enorm respekt för alla de AIK:are som väljer att tacka ja till dessa roller. Man ska komma ihåg att det sker helt ideellt, kräver mycket tid och du är under ständig granskning. På många sätt ett mardrömsuppdrag, om än med stor ära och säkerligen bra för CV:t. Så för det ska Mikael ha ett stort tack för det hårda arbete jag vet att han lagt ner. Extra tack också för att han räddade mig i Tallinn då jag supit bort både plånbok och mobil och hade en skyhög taxinota att lösa. 

Nu väntar ett nytt landslagsuppehåll innan Allsvenskan går i mål. En Allsvenska som mest troligt kommer vinnas av en av våra största antagonister. Det gör väldigt ont i mig. Det ska bli skönt när det är över. 

Veckans Tjerna: Mikael Jomer! Motivering ovan.

Veckans Durmaz: Göteborgspolisen. Efter AIK:s försvarsspel mot BP så är det tveklöst säsongens stora flopp. Vilka dårar. 

Tack för ordet. 

/Spången