
Pär Hansson: De här 16 klubbarna är med i min ultimata allsvenska

Landslagsuppehåll. Jag roade mig med att välja ut vilka 16 klubbar som jag anser borde spela i Allsvenskan i fotboll.
En stor uppgift! Hur väljer man lag?
Vilka 16 lag man fastnar för handlar nog mycket om vilken epok man själv växt upp i. Ett lag som är givet i min allsvenska är det säkert inte för någon ur en annan generation – samtidigt har jag försökt att ha ett lite bredare perspektiv än bara mina egna upplevelser...
Jag växte upp med SVT:s Fotbollskväll på 90-talet (om du inte är lika lastgammal gammal som jag – googla!).
De lag som man såg i Allsvenskan i Fotbollskväll är de som jag först tänker på.
Degerfors är en sådan klubb. De var uppe 1993-97 och jag såg dem som en storklubb på den tiden. De hamnar dock precis utanför min allsvenska.
Ett annat exempel är Oddevold. Jag tog inte med dem på min lista – det hade varit lite väl extremt med tanke på att de bara gjort en allsvensk säsong (1996)... Men jag kommer så tydligt ihåg att man såg dem i Fotbollskväll det året och sedan har de alltid varit en större klubb för mig, än vad de egentligen är.
Självklart påverkas mina val också av vilka lag som jag själv mötte i Allsvenskan som spelare.
Samt att jag är skåning.
Nåväl, låt oss köra igång.
Här är mina 16 lag, utan inbördes ordning!
IFK Göteborg
Givna på min lista. Dels för att de vunnit så många titlar i Sverige – inte minst på 90-talet när jag själv började följa fotbollen. Dels för att de faktiskt har europeiska titlar i prisskåpet. Jag har själv mött Blåvitt många gånger och det var alltid en stor match.
Malmö FF
Jag är svag för derbyn. Derbyn är bland det mest speciella som finns i svensk fotboll. Vissa derbyn är mer speciella än andra och MFF mot HIF är ett sådant, som jag själv spelat många gånger. Vilka stormatcher det var runt 2010-11! Malmö FF är också mesta mästarna. Man växte upp med dem som ett topplag och hela grejen med att de åkte ur 1999, filmen Blådårar och återkomsten till finrummet året därpå ger bara en extra krydda.
Helsingborgs IF
Jag har växt upp i närheten av Helsingborg och jag spelade större delen av min karriär i HIF. En gång i tiden var HIF känt i Sverige som Mjölkkossan – de andra klubbarna kunde alltid räkna med bra biljettintäkter när Di röe kom på besök. Återstår att se om det blir så någon gång igen i framtiden, men de är naturligtvis också givna i min allsvenska, trots att det inte går så bra för dem numera…
AIK
Jag blev lite ledsen när Råsunda revs. Det var en arena där man sett landslaget spela många matcher. Det var alltid stort när man kom dit för att möta AIK. Jag minns speciellt 2009 när vi i HIF vann med 3–0 och Rasmus Jönsson gjorde alla tre målen. Akustiken och trycket där var något speciellt. AIK är i alla fall en stor, STOR, klubb med stort supporterfölje. Dessutom trea i maratontabellen. Givna.
Halmstads BK
Jag är uppvuxen på Bjärehalvön och även om HIF är nummer ett där, så gillar de flesta även Halmstads BK. Jag har sett många matcher från läktarna på Örjans vall och jag har spelat där många gånger också. Jag skrev ju nyligen om hur föråldrad arenan är, men vi behöver den här typen av klubbar i Allsvenskan också. Jag glömmer inte heller hur bra de var i slutet av 90-talet och början av 2000-talet när de tog två SM-guld. HBK är en förening som ska spela i högsta serien.
Örgryte IS
För dem som är lite yngre än mig är kanske inte ÖIS ett givet val. Årets säsong är trots allt deras första i Allsvenskan sedan 2009. Men när jag tänker på Örgryte tänker jag på spelare som Afonso Alves, Marcus Allbäck och Paulinho. Johan Elmander. Dick Last i målet. 57 säsonger i Allsvenskan talar också sitt tydliga språk.
GAIS
Här är jag lite grand formad av de senaste årens framgångar. Men också av egna upplevelser. Vi säkrade SM-guldet borta mot GAIS 2011 och då hade de ett riktigt bra lag. Med exempelvis Wanderson, som jag håller som en av de bästa allsvenska spelarna som jag upplevt. Dessutom är det kul med Göteborgsderbyn – klart GAIS ska vara med! Jag ber också om ursäkt till alla Häcken-supportrar – det blir tyvärr bara tre Göteborgslag i min allsvenska. Vilket säkert har en del att göra med Häckens status när man växte upp.
Djurgården
I början av min karriär spelade Djurgården fortfarande på Stockholms stadion. Det var något speciellt att spela där, framför allt med anledning av historien med friidrottsögonblick och sommar-OS och så vidare. Jag tänker också på hur VD Henrik Berggren och sportchef Bosse Andersson byggde upp dagens topplag, guldet 2019 och framgångarna i Conference League 2024-25. Målgöraren Geert den Ouden är ett annat namn som dyker upp i skallen. Bland spelarna som jag själv mött minns jag Andreas Johansson och Mattias Jonsson.
IFK Norrköping
När man talar om ”IFK” – menar man Norrköping eller Göteborg? Oavsett vilket ska Norrköping vara i Allsvenskan. När man varit där och kommenterat matcher och skyltarna med årtalen för SM-gulden förstår man vilken storklubb detta är. För egen del minns jag att det alltid var svåra och tuffa matcher i Norrköping. Parken är en arena jag sällan tagit med mig tre poäng hem ifrån. Inte minst var de bra 2015 när de vann SM-guldet efter en tuff start på säsongen. ”Totte” Nyman och Janne Andersson är de jag mest förknippar med klubben.
Hammarby
Åttan i maratontabellen och ettan i årets allsvenska förtjänar så klart att vara med. De var nere i Superettan i flera år, men hade alltid med sig supportrarna även under den tiden. Och titta på vilka publiksiffror de haft sedan de återkom till Allsvenskan 2015! Själv minns jag också när Sören Cratz var tränare i HIF 2002 och han gjorde sitt ärevarv på gamla Söderstadion, där han blivit mästartränare året före. Det var inte kul att se när man tillhörde HIF… Det var för övrigt alltid bra tryck även på Söderstadion, där jag var med och vann cuptiteln 2010.
Öster
Öster var väldigt bra när de vann sina SM-guld på 60-, 70- och 80-talen. De kom tillbaka till högsta serien på 90-talet och jag minns spelare som bröderna Bild och Pål Lundin från Fotbollskväll. Pål Lundin – nostalgi! Han var en fladdrig målvakt med en lång hästsvans som gjorde helt otroliga räddningar. De är givna i min allsvenska.
Trelleborgs FF
Att ta med Trelleborg kan kännas konstigt med tanke på att arenan kallas ”Tjongavallen” och att det alltid blåser där. Jag har själv spelat många derbyn där och minns framför allt ”Traktorn” – Fredrik Jensen. Han var fruktansvärd att ha att göra med som målvakt. Han sprang på ALLT. Dessutom var TFF ofta bra. Förr var det många spelare som varit i MFF:s ungdomsled som senare gjorde karriär i TFF – vilket var bra både för MFF som klubb, men också för TFF.
Landskrona BoIS
Jag har aldrig mött Landskrona BoIS i Allsvenskan, men väl i cupen och Superettan. Mitt allra största minne av BoIS är dock från allsvenska premiären 2002. HIF hade haft en fantastisk försäsong och vunnit alla matcher. BoIS var nykomlingar – men vann hemma på IP med 6–2 med Daniel Nannskog, Danijel Milovanovic och Alexander Farnerud i offensiven. En av Allsvenskans mest klassiska matcher någonsin, vill jag påstå. Och det är egentligen den matchen som gör att de kvalar in i min allsvenska. Jag tänker också på instruktionsfilmen ”Vän med bollen” som jag hade på VHS och kollade på otaliga gånger. Där var BoIS-profilen Bosse Augustssoninstruktör och en mycket ung Pontus Farnerud medverkade.
IF Elfsborg
När jag var yngre hade jag faktiskt inte koll på att Elfsborg ligger så pass högt som de gör i maratontabellen, utan jag trodde att det var deras moderna historia med Stefan Andreasson som boss som var deras storhetstid. Jag ber om ursäkt för min tidigare okunskap – det här är ju faktiskt svensk fotbolls femte mest framgångsrika klubb någonsin. Man minns ju exempelvis ”Pannbandsligan” och framför allt SM-gulden 2006 och 2012 med Anders Svensson. Sedan ”borde” de ju också ha vunnit Allsvenskan 2023. Degerfors–Elfsborg i näst sista omgången det året är den absolut roligaste match jag jobbat med som neutral åskådare. En helt klassisk match där inget lag lyckades vinna trots mängder av chanser, vilket gjorde att Degerfors åkte ur och att Elfsborg till sist inte vann guldet.
Mjällby AIF
Jag har mött framgångsrika klubbar från mindre orter som Åtvidaberg och Degerfors. Jag har mött Kalmar FF från den sydöstra kusten av Sverige. Men från de här kategorierna väljer jag regerande svenska mästarna. Jag tycker om Mjällby som klubb och personerna i den. Bagarn Rosengren och Markus Ekenberg är två av spelarna som jag förknippar med Mjällby – fysiska och resliga herrar som gjorde allt för att vinna. Jag har spelat många roliga matcher mot dem på Strandvallen. Den historiska säsongen 2025 – 75 poäng! – måste så klart också nämnas här.
GIF Sundsvall
Örebro, eller Sveriges Miami som Alexander Axén och Nordin Gerzic kallar det, var en given kandidat till min allsvenska. Men herrar Axén och Gerzic gör att jag inte tycker att de förtjänar att vara med, även om det alltid behövs en slagpåse! (Sorry örebroare, ni vet att jag älskar er och att vi i HIF alltid förlorade när vi var på besök hos er!) Jag anser att det behövs geografisk spridning i serien. Norrland får en plats i min allsvenska och den går till Giffarna. Det handlar mycket om den egna uppväxten och alla matcher man själv spelat där uppe. Fredrik Sundfors var en bra målvakt och jag förknippar helt enkelt Sundsvall med Allsvenskan.

Pär Hanssons Pärspektiv. Den före detta målvaktsstjärnan tycker till om Allsvenskan och Superettan.