Pär Hansson: Många klubbar har mycket att lära av Västerås

Västerås vann mot Mjällby och ligger sexa i Allsvenskan med sex omgångar kvar att spela.
Hand upp den som trodde det för något år sedan, eller ens inför den här säsongen.

Många svenska klubbar kan lära mycket av detta Västerås SK.
2021 tog Kalle Karlsson över som huvudtränare i klubben, som då inte spelat i högsta serien sedan 1997. Alexander Rubin blev assisterande.
Då var de en klubb som nätt och jämnt etablerat sig i Superettan efter sju år i Division 1 (2012-18).

Sedan dess har Västerås utveckling varit enorm.
De har gjort så mycket rätt.

VSK gick till sist upp i Allsvenskan till säsongen 2024. Då skulle de ha kunnat investera kortsiktigt i spelartruppen för att klara sig kvar.

Istället valde de att använda pengarna de fick när de gick upp till att utveckla organisationen. Att bygga klubben starkare för att hålla på allsvensk nivå över tid.
De investerade i faciliteterna och stärkte organisationen kring laget.
De åkte ur direkt, men vann Superettan förra året och nu är de på övre halvan av högsta serien.

Många elitklubbar – mindre såväl som större – kan lära sig mycket av exemplet Västerås.
Det är enkelt att prata om att bygga en fotbollsklubb långsiktigt, men bevisligen svårare att göra i praktiken.

Samtidigt som Västerås ligger sexa i Allsvenskan sitter klubbar som Örebro SK och Helsingborgs IF fast i Superettan.
Två klubbar som vid olika tidpunkter valt att satsa hårt på kortsiktiga spelarvärvningar och som försökt ta genvägar till framgång.

Västerås lärde sig också av 2024-säsongen rent spelmässigt.
2024 spelade de ofta bra och ”skulle inte åkt ut”, sett till hur mycket målchanser de skapade.
Nu har de behållit mycket av sin spelstil och spelar fortfarande med man-man-markering – men de har mer balans idag, de är mer stabila.
Även när de inte ”har dagen”, kan de kriga till sig en vinst på ren organisation och trygghet.

De har dessutom mer spets i år.
2024 hade de visserligen Ibrahim Diabate där framme – men han började inte göra många mål förrän han gick till GAIS.
Jag trodde att de skulle få problem när målkungen Mikkel Ladefoged såldes i somras, men istället har Axel Taonsa blommat ut som nia. Nu sänkte Taonsa Mjällby.

******

Hammarbys vinst borta mot Halmstad satt långt inne. Noah Persson segermålet (1–0) i 91:a minuten på en retur som släpptes av målvakt Tim Rönning.

Rönnings ingripande har blivit omdiskuterat, men frågan är vad han skulle gjort istället.
För mig är svaret tydligt.
Det var bra fart i skottet från Nahir Besara. Bollen studsade, men studsen kom så tidigt att den i sig inte borde varit något problem.
Problemet var att Rönning försökte greppa en boll utan att ha marken som stöd. Att greppa en boll som studsar upp 30 centimeter från marken kan vara smått omöjligt när det är vått i gräset och handskarna blöta.
För mig skulle han motat den bollen direkt ut till ett inkast, i sämsta fall till en hörna – inte försökt greppa den.

I övrigt gjorde Rönning en bra match, även om Hammarby inte skapade våldsamt mycket chanser.
Nu kostade misstaget en poäng, men jag tror i och för sig inte att det spelar någon större roll för Halmstad – de åker med största säkerhet ur oavsett vilket.

******

Frågan är om Örgryte åker ur. Att de plötsligt skulle göra fyra mål på GAIS (4–2) såg jag inte komma.
De har varit så trubbiga framåt på sistone. Anfallsspelet har sett förfärligt ut.
Nu spelade de med tre man på centrala mittfältet och på topp axlade Liam Andersson sålde Noah Christofferssons roll. Viktor Ekblom hoppade in och gjorde två mål.
Detta mot ett GAIS som inför omgången hade släppt in minst antal mål i serien och som även har starka defensiva underliggande siffror.
Imponerande, ÖIS!

******

Till sist: Jag blev glad när Sirius fick en hörna mot Elfsborg.
Inte därför att de gjorde mål på den, utan för att den tillkom för att målvakt Isak Pettersson höll i bollen för länge (längre än de tillåtna åtta sekunderna).
Jag gillar att den regeln kommit till. Den sätter mer fart i spelet och gör att det lönar sig mindre att försöka fuska bort tid.