Precis som väntat hände det en hel del vid årets draft. Stjärnor trejdades och val överraskade. I dagens inlägg kollar vi lite närmre på några av de största bytesaffärerna, och vilka konsekvenser de kan få.
Saad mot Panarin och Murphy mot Hjalmarsson
Kanske den enskilt största händelsen under draftdagen. Ryske Panarin, som vann Calder Trophy i fjol och setts som en nyckelspelare för det framtida Chicago Blackhawks, fick snopet lämna precis innan hans nya tvåårskontrakt med sex miljoner dollar om året träder in. I utbyte från Columbus Blue Jackets fick Chicago tillbaka sin gamle spelare, Brandon Saad, som också har en årslön på sex miljoner dollar, men fyra år kvar.
Man kan undra vad Chicago fick ut ur trejden, eftersom Columbus förmodligen fick den bättre, eller åtminstone mer dynamiske spelaren.
Chicago, och general manager Stan Bowman, har varit kända för att ta svåra beslut och ständigt föryngra eller förändra lite på chans, för att kunna fortsätta konkurrera om Stanley Cup. Genom åren har man offrat spelare som just Saad, men också Patrick Sharp, Andrew Ladd och Nick Leddy för att nämna några. Allt för att hålla kärnan intakt.
Trejden som skickade Niklas Hjalmarsson till Arizona i utbyte mot Connor Murphy och den här trejden var i princip likadana i teorin. Lönen för spelarna var ungefär densamma, men på båda kontrakten (Panarin och Hjalmarsson) som Blackhawks skickade iväg återstod två år, medan Saads och Murphys kontrakt har fyra respektive fem år kvar.
Man har alltså förlängt sin nuvarande lönestruktur med två år. För problemet var att Panarin om två år kommer vilja ha ett välbetalt kontrakt. Något som Chicago inte skulle kunna erbjuda honom. I Brandon Saad får de en spelare som är väldigt bra och stabil, som kommer att ligga på samma lön i fyra säsonger till och efter det kanske till och med sänka sin lön.
För Columbus betyder trejden att de får in en av de bästa offensiva spelarna i ligan i Panarin. Han kommer att frodas som kreatör i ett offensivt, fartfyllt Blue Jackets. En vinst för båda lagen förmodligen.
Arizona får in en av ligans bästa defensiva backar i form av Hjalmarsson. Han kommer att ge Oliver Ekman-Larsson en hel del frihet, likt vad Marc Methot gav Erik Karlsson i Ottawa. Dessutom kommer han att vara en bra förebild för de yngre backarna i Coyotes.
Stepan och Raanta mot DeAngelo och val sju i årets draft
Arizona Coyotes är aktiva. Men det måste vara dags nu. Jag hörde någon expert som tyckte att det var konstigt att de plockade in Hjalmarsson, Stepan och Raanta och gav upp DeAngelo och ett högt draftval, när det borde satsa ungt. Men är det inte ungt de har satsat de senaste fem åren? Någon gång måste man stanna upp och försöka ändra karaktären i laget. Det går inte att satsa på nya unga spelare utan resultat. Därför känns det som att Coyotes gör helt rätt.
Nu har de en ung, bra kärna och dessutom kryddat den med Stepan, Raanta, Hjalmarsson. Det luktar slutspel, tycker jag.
Eberle mot Strome
Det oundvikliga har skett. Jordan Eberle har lämnat Edmonton i utbyte mot New York Islanders Ryan Strome. På många sätt en konstigt byte. På många sätt ändå ett vettigt byte. De båda spelarna är ganska lika. Högerskjutande forwards som var/är väldigt talangfulla, men som inte har fått ut sin potential. Den här trejden kan innebära en nytändning för båda. Eberle får chansen att spela med John Tavares och Strome får chansen att spela med Connor McDavid.
Men mest av allt handlade det ändå om pengar från Oilers håll, och att behålla John Tavares från Islanders håll.
Mellanskillnaden, lönemässigt, är 3,5 miljoner dollar. Ryan Strome är en habil NHL-spelare med alla möjligheter att utvecklas. Dessutom är han under 26 år, vilket gör att det blir lättare att skriva nytt kontrakt med honom efter nästa säsong när hans nuvarande går ut.
För Islanders handlar det mesta nu om att behålla John Tavares, vars kontrakt går in på sitt sista år nu. Nästa sommar kan han gå till vilken klubb han vill. Han har själv sagt att han gärna stannar i Islanders, men det kan vara spel för galleriet och Islanders måste göra allt för att bevisa för Tavares att de är redo att satsa under hans prime. Eberle signalerar i alla fall något åt det hållet.
Hamonic mot ett förstaval och två andraval
I detta fall var det svårt för Islanders att göra något annat. Hamonic har varit på väg bort under en lång tid och att man fick ut dessa draftval för honom får nog ses som bra kompensation. Man kan använda dessa för att förstärka laget på andra sätt.
För Calgary Flames innebär det att de har en av ligans tre bästa backuppsättningar. För utöver Predators och Wild är det inga andra lag som kan stoltsera med fyra så pass skickliga backar som Flames har nu. När det kryddas med en av NHL:s bästa defensiva kedjor är det inte fel att kalla dem för ligans bästa defensiva lag.
De kommer att bli väldigt svårslagna. Speciellt om nye målvakten Mike Smith också lyckas ta sitt spel till ytterligare en nivå när han slipper städa upp efter Coyotes bedrövliga försvar.
Schenn mot två förstaval och Lehterä
Ett kanonbyte för Flyers. Även om Schenn fortfarande har potential att bli något speciellt, och även om han faktiskt blivit bättre och bättre som målskytt i powerplay, så är två förstaval fullt tillräckligt för att skeppa honom. Nolan Patrick och Oskar Lindblom kommer att klämma sig in i en topp-9 för Flyers nästa år, och då finns det inte plats för Schenn.
Lehterä blir en uppgraderad Pierre-Edouard Bellemare, i alla fall hockeymässigt. Personligen tror jag att Flyers kommer att sakna Bellemare, som plockades av Vegas, för hans ledarskap och offervilja. Allt är inte avancerad statistik, och Bellemare kan inte rå för hur mycket han användes av Hakstol. Lehterä, däremot, skulle kunna hantera den rollen, med en hel del speltid och stabilt tvåvägsspel.
För Blues innebär trejden att de blir lite vassare framåt, och kan de få igång Schenn i 5-mot-5-spelet så har de fått en guldklimp. Men det är ett stort om.
@jakewegous
