Att spela ishockey på den allra högsta nivån i Sverige innebär några saker som får ses som precis allt. Alla offentliga branscher har det gemensamt, de är under lupp för exakt allt de gör. Då får man ändå komma ihåg att det någonstans i begynnelsen började som en lek. Prioriteringsordningen är väldigt enkel. Först kommer resultat och efter det följer resultat, kan man dessutom kombinera dessa två skilda krav med att dessutom blidka en krävande supporterskara så leder det förr eller senare till framgångar.

Inget av de fungerar för Linköping för närvarande. Lägg därtill ett en trupp som är svag, ett ledarskap som är svagast i hela ligan tillsammans med trotjänare som mitt i allt detta överger klubben. För ni trodde väl inte att styrelsen verkligen sparkade Emvall?

Med allt detta i beräkningen så finns två saker, tro det eller ej, som på något sätt talar för Linköping.

Man har haft en horribel säsong och ingen som följt LHC över tid kan med handen på hjärtat säga att de känner igen sin klubb. En del av förklaringen går att hitta i skador på spelare som skulle bära nyckelroller som Sebastian Karlsson, Bäckman, Bengtsson, Sörensen och Little, även karaktärsspelare som Bibic. En del av förklaringen är dåliga träningar där skulden läggs på Tommy Jonsson. Sist jag kollade så hängde sånt där lika mycket på spelarna, men mediasvängen tycks hänga upp sig på att Jonssons tid i Björklöven mer än på nutid.

Med det sagt, med några omgångar kvar så lever chansen till slutspel för LHC, och där kan som bekant allt hända, även för underpresterande LHC.

Det som också talar för LHC i detta läge är att man lyckats med något den här säsongen som inte gjort på många år. Man har lyckats fylla en av SHL:s tråkigaste arenor - Saab Arena. Man har dessutom lyckats med det flera gånger och förmodligen höjt sitt publiksnitt avsevärt jämfört med tidigare säsonger när LHC faktiskt varit bättre spelmässigt. En stor eloge till teamet som jobbar med utåtriktade aktiviteter och marknadsföring i klubben, även pressavdelningen har höjt sig några snäpp, inte minst när det kommer till sociala medier.

Så hur slutar det här?

Det kommer ta slut väldigt tidigt, eller väldigt sent. Inget däremellan. LHC:s fördel är att man har en del rutin som kan vakna till när det hettar till. Nackdelen är att de inte presterat alls under säsongen. Men skulle man få igång Jonas Gustafsson, Broc Little, Derek Roy (som ändå varit bra), Andrew Gordon, Adam Brodecki, Nick Sörensen (som också varit bra) och de riktiga tuggarna i Dan Petterson, Jimmy Andersson och "Trucken" så har man potential i en tajt serie med de flesta lagen.

FRAMTIDEN

Efter Emvall så tar Niklas "Pajen" Persson över. Det kan vara klubbens lycka. Han är betydligt mer modern i sitt tänk och har precis klivit av isen (bokstavligen med sitt inhopp i Hockeytvåan-kvalet). Nu får han chansen i minst en säsong att bygga upp ett helt nytt lag till stora delar. Jag inbilla rmig också att "Pajen" har bättre koll på det egna ledet på väg upp än Emvall någonsin hade. Det talar för en ljus framtid.

Jonsson bör bli den första att ryka, därefter finns några veteraner som förmodligen gjort sitt. Kanske finns en chans att få hem både Dahlbeck och Junland på sikt. Vägen är öppen om "Pajen" vågar bygga nytt hus, och inte börjar bygga på nytt uthus.

I morgon väntar ny match för serieledaren i SHL, Linköping, mot Mora. I uppladdningen inför matchen smygde Nick Sörensen in en liten pik mot de övriga försvaren i SHL.

LHC-kommunikatören, Gustaf Pettersson, tog upp det hektiska matchandet just nu och undrade hur vida det passade Sörensen eller inte och han svaráde att han hellre spelar fler matcher och slipper träningen.

Pettersson: Du gillar inte träning?

Sörensen: Vi har ju sånt bra försvar nu så man gör inte så många mål på träningen, svarade Sörensen med glimten i ögat.

SE INTERVJUN HÄR

I morgon, torsdag, väntar Mora hemma i Saab Arena.

På förhand kändes matchen knappt värd att titta på. Tranås skulle bara vinna, helt enkelt. Nu får man ändå vara glad att man tittade på matchen för nog väcktes det fler frågor än svar denna afton i Stiga Arena.

Man får vara klar över att Tranås kommer kunna vinna över hälften av sina matcher på halvfart, så pass skickliga är man med det här laget. Däremot bör man kanske inte ta den risken att bara ställa ut skridskorna eller lita på den individuella skickligheten. För lite så var det ikväll och hade det inte varit för just den individuella skickligheten så hade Surahammar kunnat plocka poäng ikväll.

Nu vinner man med 5-3 efter två projektiler från Anton Blomberg och efter att Tranås nye målmaskin, Ivar Arnesson, klappat dit ännu en retur. Jag talade om det senast mot Borlänge, att Arnessons framgång bygger helt på att ta jobbet i på det obekväma kontoret och att han förmodligen gillar det.

Men den här vinsten kostade också. Förmodligen lyckades man inte skapa fler TAIF-fans denna afton för skönspelet höll sig borta denna afton. Därpå tappade man Marcus Schelin, förmodligen för en ganska lång tid framöver. Motala-sonen utgick efter en stund i den första perioden med axeln ur led. Det lär inte hjälpa Tranås i numerärt överläge. Idag saknades bland annat André Astley Rydberg och Kristoffer Backman.

Två noterbara resultat i övrigt.

Lindlöven med Niklas Lihagen i spetsen tog sin första seger ikväll mot Grums. Mariestad som inför omgången ledde serien spelade bort sig själv i Malung och föll med 4-2. I underläge 2-1 plockade man ut målvakten och trots att Mikael Alba reducerade lyckades man aldrig komma i kapp.

Det öppnar för en intressant kommande omgång på söndag. Malung gästar Tranås, målglada Köping tar emot Mariestad och Borlänge möter pånyttfödda Skövde. Spännande är bara förnamnet. Endast Tranås möter lag utanför Topp 5 och har chans att gör ett ryck med lite resultat som går i deras riktning.

Redan i omgång 3 av HockeyAllsvenskan så känns som att man kommer kunna se en nyans av vart årets liga tar vägen. Med sex poäng var inspelade så går AIK och Modo in i den tredje omgången med intentionen att spänna musklerna. Slutresultet kommer förstås inte att spela så stor roll för själva slutnotan, men klart är att det här är två lag som tillsammans med Karlskrona och kanske ett par till lag kommer slåss om förstaplatsen i HockeyAllsvenskan.

Det finns otaliga match-ups i den här matchen och här kommer ett par av dessa.

Sandberg vs Enström

Kaptenernas kamp. Tobias Enström blev föga förvånande kapten för sitt Modo när han efter tiotalet säsonger i NHL valde att komma hem. Hittills har han inte stött på några större problem, men kanske är kvällens drabbning det första testet. Christian Sandberg har varit kapten i AIK lika länge som jorden varit rund, känns det som. Nu återstår det att se hur han och hans lagkamrater möter den hittills tuffaste uppgiften.

Weigel vs Eriksson

Fredric Weigel och Johan Eriksson toppar lagens individuella poängligor, sannolikheten att de gör de i slutet av säsongen får ändå anses som väldigt liten men att de fått en bra start är det ingen tvekan om. Weigel gör sin första säsong med AIK i HockeyAllsvenskan och har återförenats med sin radarpartner från förr - Anton Holm - och kanske hade man förväntat sig att just Holm skulle leda målligan redan nu.

Johan Eriksson har varit en sniper i många år och har under sina säsonger i HockeyAllsvenskan med Tingsryd och Modo visat att målskyttet håller även i den här ligan. Erikssons styra finns i numerär överläge där hans bössa är rent av livsfarlig.

Noterbart är att både Weigel och Eriksson kommit upp fårn Hockeyettan och efter det så sakta har etablerat sig i HockeyAllsvenskan, detta trots lovande juniorkarriärer.

Mycket talar för mycket publik i kvällens enda match i HockeyAllsvenskan på Hovet.

På förhand kändes det som om Borlänge var laget att slå i den här serien, den västra av Hockeyettan, och det kan mycket väl vara så även fortsättningsvis. Bitvis kontrollerade man matchen men när det kom att handla om detaljnivå så lyckades Tranås att störa hemmalaget tillräckligt för att vinna.

Det känns som om Tranås för första gången på många år lyckats sätta ihop ett lag som inte bara kommer tillhöra toppen under hösten, utan ett lag som håller en hel säsong. Aldrig har man haft så många rollspelare som i vilken matchminut som helst kan gå in och göra ett bestående avtryck i matchen. Helmerssons verk?

För en handfull år sen hade man under några säsonger en spelare som man aldrig kunde räkna bort. Det var en forward som kunde gå en match ganska anonymt för att blixtra till när det verkligen gällde. Då hette han Patrik Ruiz. Nu heter han Anton Blomberg. Likt Ruiz gjorde så ligger Blomberg och fiskar när man tycker at han borde vara någon annanstans och från ingenstans dyker han upp och skapar lägen. Blomberg stod för flera aktioner idag som borde ha resulterat i mål.

Tranås enda huvudvärk just nu borde vara deras spel i numerärt överläge.

En solid formation med Lindström, Skoog, Blomberg, Gustafsson och Petersson ska leverera, de håller absoluta toppklass i Hockeyettan, men icke. de kommer förmodligen att hitta rätt ganska snart men just nu går det för sakta, det är för förutsägbart och framför allt funkar det inte att spela samma formation i två minuter. Man har spelare som Eklöf, Schelin, Erdugan och Backman på bänken, kanske dags att kasta in dem i mixen.

Ivar Arnesson noterade 3 mål sin första säsong i Tranås. Under förra säsongen noterade han två mål. I år har han mäktat med tre mål och han gör det från en position han har chans att bemästra till fullo - rakt framför kassen, i ansiktet på målvakten. Det gör ont och det kostar mycket, men det verkar västgöten inte har något emot.

Det går inte att prata om den här matchen och inte nämna Borlänges Markus Persson. Det kändes som om något hände varje gång han rörde pucken. För Tranås del var det tur att han inte hade den så ofta. Lite kuriosa på nämnde Persson. Han spelade i samma lag som TAIF-tränaren Karl Helmersson säsongen 2008-2009, då i Mariestad. Just Mariestad lär dessutom slåss om förstaplatsen i den här serien med just Borlänge och Tranås, eventuellt kan Skövde blanda sig in i det racet också.

Årets sista träningsmatch för Linköpings del spelades för första gången på många år i Mjölby där Färjestad stod för motståndet. Jag vill minnas att senast man spelade en försäsonsgmatch i Mjölby så hette turneringen Nordic Trophy och motståndet då hette Djurgården med spelare som Jimmy Ölvestad och Mathias Tjärnqvist. Då inser man att det gått några år sedan dess. Även den gången med "Kenus" som matchspeaker.

Inför matchen pratade Tommy Jonsson om att han vill se ett spel som höll i 60 minuter. Man vill inte sätta ord i munnen på den nyblivne tränaren, men ikväll var det svårt att hitta 60 sekunder där man lyckades hålla ihop det. Tack och lov spelade Färjestad på samma nivå under stora delar av matchen, därav en otorligt tråkig match.

Det som är fortsatt oroande för Linköpings del är att man har svårt att hitta fungerande grundspel. Någonstans kan man leva med att man haltar i numerärt över - och underläge, men när det mest basala inte fungerar så inser man att det kommer bli en lång säsong för LHC, och då tänker jag inte närmast på slutspel.

Joe Whitney fortsätter att förvåna. Man envisas med att försöka spela in honom i topplinorna men borde det inte vara läge att testa något annat där nu? Nick Sörensen verkar inte heller hitta hem i sin formation så vore det inte önskvärt att slänga in honom istället för Whitney, inte minst i numerärt överläge? Jag tror det. Visst, Whitney är delaktig i båda målen på sitt sätt men en toppspelare måste ha krav över hela banan, inte bara i den sista tredjedelen.

Dan Pettersson var tillbaka i spel denna afton och han visar verkligen att han är så mycket mer än en fjärdecenter. Jag har inget emot Jimmy Andersson, tvärtom, men att lira honom som center i numerärt överläge känns som att kasta bort tid där man faktiskt skulle kunna testa Dan Pettersson. Förra säsongen vann han tekningsligan i HockeyAllsvenskan och är en erkänt bra center som verkar ha anpassat sig till både tempo och skicklighet, klart han måste få chansen.

Plus i kanten för Lukas Bengtsson, Mattias Bäckman, Johan Södergran, Adam Ginning, Fredrik Karlström, Broc Little (förstås) och James Wright. Jonas Gustafsson gjorde det bra tills han fick hjärnsläpp och serverade Alexander Johansson fritt läge.

Almen Bibic värvades till Linköping för att fylla det hål som Daniel Rahimi lämnade efter sig. Han gjorde det otroligt bra i slutet av förra säsongen när han kom till Linköping, nu vet jag inte vad han håller på med. Rahimis styrka var, och är, att han vet vad han är bra på och det gör han varje kväll. Bibic måste börja fatta det också snart. När han spelar enkelt och inte sätter sig i knepiga situationer så håller han en hygligt hög klass. När han ska starta uppspel och leka "point guard" så håller han inte ens för Hockeyettan. "Less is more" är ett bra uttryck för rollspelare överlag, i synnerhet för spelare med begränsad arsenal, likt Bibic.

Vinst med 2-1 trots att man gör en mindre lovande insats är värt att ta med sig. Det hade varit skönt för Jonssons gäng om man kunde vinna en match på att man spelade bättre än motståndarna, men sånt syns å andra sidan inte i en sluttabell. Man kan förstås resonera som många gör, det är försäsong. Misstag och dåligt spel är en del av det. Ja, men om nio dagar är det ligapremiär och där finns det inte utrymme för platta insatser i början av säsongen, speciellt inte för Linköping.

Matchen lirare? Förre storspelaren i både LHC och Färjestad (och Mjölby), Uffe Söderström vann strafftävlingen i andra pausen. Gubben kan ännu.