Efter 12 omgångar tar Allsvenskan ett kortare sommaruppehåll och vad passar då bättre än att summera våren och lyfta fram de bästa spelarna? Jag har tagit ut vårens elva i Allsvenskan 2019 samt bjuder på två fina långtidsspel.

Se vilka spelare jag valt att lyfta fram samt mina speltips!

Silly season är i full gång och det svenska transferfönstret stänger inte förrän 4 april. Det finns alltså anledning att återkomma till den här listan och möjligtvis uppdatera den.

Här är min lista över Allsvenskans bästa värvningar inför 2018. Jag ska väl passa på att säga att vissa spelare är ju svårare att "kvalitetsstämpla" eftersom de bland annat spelat i ligor jag inte följer veckovis eller för att de haft lite speltid. Det tyngsta mätinstrumentet är därför min bild av dem i Allsvenskan, samt status och marknadsvärde.

Enoch Kofi Adu (Akhisar Belediyespor -> AIK)

Har testat vingarna i flera utländska klubbar och var briljant i MFF. Efter en tid i Turkiet går flytten till AIK och det här kommer vara en av de bästa spelarna i Allsvenskan. Imponerade direkt i första träningsmatchen.

Sören Rieks (IFK Göteborg -> Malmö FF)

Dominant i IFK Göteborg och flyttar nu till Sveriges bästa lag och därmed bättre lagkamrater. En värvning andra klubbar bara kan drömma om.

Arnor Traustason (Rapid Wien -> Malmö FF)

En av de bästa allsvenska spelarna när han vann SM-guld med IFK Norrköping 2015 (avgjorde mot just MFF).

Simon Thern (Heerenveen –> IFK Norrköping)

Hade en märklig säsong i AIK där det verkade ha skurit sig med tränare Rikard Norling. När han spelade var han tongivande. En klasspelare.

Fouad Bachirou (Östersund -> Malmö FF)

En av Östersunds nyckelspelare i Allsvenskan och Europa League. Visat att han håller en mycket hög nivå.

Bubblare: Jordan Larsson (IFK Norrköping), Jonathan Ring (Djurgården), Tesfaldet Tekie (Östersund), Robert Gojani (Elfsborg), Eric Larsson (Malmö FF).

Vad tycker du? Håller du med eller vill du se andra namn på listan? In och kommentera!

Hur kommer intresset för Allsvenskan påverkas när vi hela tiden tänker på nästa år?

1.Malmö MÄSTARE

2. DIF (7 i fjol)

3. AIK (2 i fjol)

4. Häcken (10 i fjol)

5. Sirius NYKOMLING

6. Norrköping (3 i fjol)

7. Östersund (8 i fjol)

8. Elfsborg (5 i fjol)

9. Göteborg (4 i fjol)

10. Hammarby (11 i fjol)

11. Örebro (9 i fjol)

12. Kalmar (6 i fjol)

13. Sundsvall (13 i fjol)

14. J-Södra (12 i fjol)

15. Halmstad NYKOMLING

16. AFC NYKOMLING

Sju allsvenska lag ligger på en sämre placering än slutplaceringen i fjol. Det är en jämförelse som haltar eftersom vi har nio omgångar kvar att spela och det är väldigt jämnt i tabellen. Det skiljer ju trots allt endast sju poäng mellan tvåan och nian.

Men trots det jämna tabelläget pratar nästan alla om ”nästa år, då jävlar”. Ni vet den där klassiska AIK-parollen som nästan blivit ett skämt bland supportrar. Det är nog bara Malmö, Djurgården, Sirius och bottelagen som lever i nuet. Resten pratar om nästa år, då kan det bli bra. Den spelare kan bli bra nästa år. Med lite bättre ekonomi kan det bli bra. Om vi får in honom som tränare kan det bli bra. Och så har det låtit sedan början av sommaren. Vilket jävla underkännande det är ändå. Och så ointressant.

Ett förståerligt tankesätt med Malmös suveränitet, men mycket talar ju för att de kommer dominera nästa år också. Och vad hände med att andas Allsvenskan här och nu och inte april 2018? Ja, det är ju inte konstigt att man vill se förbättringar, men det är också lite oroväckande att många som följer sitt lag i vått och torrt redan efter halva säsongen börjar ge upp och blicka mot nästa år. Vill det sig riktigt illa med Malmös dominans kan effekten bli att intresset sjunker. Å andra sidan blommar stockholmslagen (ja, kanske inte AIK just nu då) med god ekonomi och starka trupper, vilket kommer märkas i intresset. Men i övrigt då?

Allra helst minns jag framtiden, som Salvador Dalí sade. Det verkar vara mantrat för Allsvenskan 2017.

Vi har passerat halvtid i Allsvenskan och mycket har hänt sedan april. Pelle Olsson, Jan Jönsson, Peter Swärdh och Jörgen Lennartsson har lämnat sina uppdrag som tränare. Det har rapporterats om spelaruppror i Elfsborg mot tränare Magnus Haglund och erkänt missnöje bland spelarna för Blåvitts sportchef Mats Gren.

Ja, IFK Göteborg kräver nästan ett eget kapitel. Tobias Hysén gick nyligen ut och bekräftade att spelarna varit missnöjda med Mats Gren, men att man nu rett ut saker och ting. Jörgen Lennartsson fick kicken, lagkaptenen Mattias Bjärsmyr lämnade för spel i Turkiet och många supportrar vill se ordförande Frank Andersson avgå. Anledningen ska vara uppgifter om att Frank Andersson motarbetat Mats Gren, uppgifter som IFK Göteborg bemött och bestämt förnekat. Ni hör själva. Det här är definitionen av en förening i obalans. Återstår att se om Blåvitt reser sig under hösten. Men framförallt tror jag man siktar på en rejäl omstart nästa säsong.

Kalmar FF är ett annat lag i kris som just nu ligger på kvalplats. Med den truppen man besitter är det såklart ett fiasko, men Kalmar ska ha cred för att man agerat under sommaren. Nanne Bergstrand och Henrik Rydström har tagit över tränarposterna, fyra spelare har plockats in (bland annat Jonathan Ring och Erton Fejzullahu). Samtidigt ser man ut få in bra med pengar för Ismael som är på väg till Akhmat Groznyj. Även om jag är lite osäker på att Nanne Bergstrand kommer få Kalmar att lyfta på sikt är det såna här ageranden som krävs för att rädda kontraktet. Ingen kan anklaga Kalmar för att bara passivt se på när laget sjunker.

När det gäller de andra bottenkollegorna tror jag Halmstad och AFC blir lagen som trillar ner till Superettan. Kvalplatsen står mellan Kalmar, Sundsvall och Jönköpings Södra.

Malmö leder serien, inget förvånar en där, men det blir intressant att se vad som händer med truppen nu när man åkte ur Champions League-kvalet. Flera kontrakt är på väg att löpa ut och truppen är för stor för att bara konkurrera i Allsvenskan. Samtidigt rustar AIK rejält… Och hur stort är förtroendet för tränare Magnus Pehrsson? MFF har varit riktigt tunga i Allsvenskan, men spelet har ändå inte övertygat på mig. Samtidigt har man bara en enda förlust och det skulle vara en rejäl skräll om man inte tar hem guldet.

AIK då? Ja, efter vinterns dåliga värvningar i form av Krpic och Vrdoljak har man nu plockat in Taylor, Lindkvist, Stefanelli och Obasi. Gnaget har Allsvenskans bästa defensiv och nu har man även värvat till sig en av seriens starkaste offensiv. Det blir spännande att se hur Rikard Norling ställer upp laget för Goitom, Stefanelli och Obasi ska ju självklart starta alla tre. AIK ser jag som de stora utmanarna till MFF, men man ska samtidigt försöka kvala in till Europa League och det har vi sett störa allsvenskt spel tidigare… 23 oktober möter man Malmö FF på bortaplan. Ruggig match!

Sirius får ju annars ses som den stora överraskningen som trots stora skadeproblem kravlat sig fast i toppen. Imponerande arbete av Kim Bergstrand och ”Tolle”.

Djurgården finns med där uppe, men just nu saknar man kvalitativa anfallsspelare. Man jobbar på att få tillbaka Engvall och före detta succéanfallaren Olunga. Något måste hända på den positionen för alla kan se att mittfältarna inte kan göra jobbet där uppe. Kanske får Badji sitt genombrott i höst? Och kommer Djurgården finnas kvar i toppen när Allsvenskan går in i sitt slutskede? Mycket hänger på anfallsfrågan.

Hammarby är ett annat lag som rustat under sommaren och även om tränare Jakob Michelsen tjatar om att den här säsongen är ett uppbyggnadsår ser vi ju ett helt annat Bajen än tidigare. Michelsen har skapat ett stabilt Hammarby som är jobbig för alla motståndare. Och nu har man också plockat in en av seriens bästa målvakter i form av Johan Wiland. Dock skulle man behöva fylla på med en anfallare av hög klass. För mig är Hammarby en sovande jätte…

Östersund då? De flesta har nog förstått att laget från Jämtland är på riktigt. Och framgången stavas Graham Potter även om vi inte ska ignorera övriga i tränarteamet, bland annat scout Kyle Macaulay, mannen som upptäckt många av lagets stjärnor. Vi får se hur långt Östersund går i Europa League, men jag räknar absolut med dem i toppen i år.

I övrigt blir det spännande att se vad som händer med IFK Norrköping och Elfsborg där jag imponeras av boråsarna som efter en stökig vår verkligen har svetsats samman och med den mittfältsuppsättningen borde man vara ett topplag. Försvarsspelet har dock varit en akilleshäl tidigare… Norrköping har dalat och jag känner inte riktigt igen dem. Men serien är ruskigt jämn och man har en kompetent tränare och en tillräckligt bra trupp för att vara där uppe och kriga. Blir intressant att se vad som händer med spelare som Wahlqvist och Eliasson…

Transferfönstret stänger 11 augusti. Vilka uppgraderar sin trupp mest och vilka nedmonteras?

Efter en pinsam första halvlek borta mot Örebro och 4-0 i baken skanderade många blåvittsupportrar ”Avgå, Jörgen”. Och frågan är om det inte brast nu?

Jag ska inte borsta bort Örebros och Nahir Besaras insats som någon sommarfluga. Besaras show med en assist och hattrick under första halvlek var ruskigt imponerande. Och Besara insats är ganska signifikativ för hela Örebro SK. Topparna är fantastiska men dalarna är tyvärr för djupa.

Men IFK Göteborgs insats i första halvlek var inget annat än pinsam. Redan från minut ett tryckte Örebro ner Blåvitt. Anfallsspelet var avknoppat, organisationen rörig och försvarsspelet såg bedövat ut.

Frågan är om det brast för IFK Göteborgs sportsliga ledning i dag? Väljer man att sparka tränare Jörgen Lennartsson nu eller väntar man? Lennartssons kontrakt löper ut efter säsongen och flera spelare kan vara på väg bort. Skicklige mittfältaren Mads Albaek flyttar till Kaiserslautern och Mikael Boman, Sören Rikes och Thomas Rogne är några av spelarna vars kontrakt tar slut vid årsskiftet.
– Om 50 % av personalen kanske ska vara på en annan plats så är det ju inte den ultimata situationen på en arbetsplats, sade Jörgen Lennartsson till C More efter matchen.

Tabellmässigt är topplaceringar för långt borta, samtidigt är man inte i närheten av nedflyttningshot. Om inte sportchef Mats Gren redan nu hittat sin drömtränare tror jag man väntar med att byta tränare till efter säsongen. Ekonomin är som bekant inte någon rolig historia och att plocka in en interimtränare nu låter som bortkastade pengar. Men flera spelare har tydligt uttryckt att man vill veta vilken väg klubben ska vandra. Vad är planen för IFK Göteborg? Kanske är det dags att skicka en signal?

Malmö FF - det går ju bra, men…

Det låter ju dumt att ifrågasätta Magnus Pehrsson och Malmö FF när man leder Allsvenskan med sex poängs marginal efter sju omgångar. Speciellt när övriga tabellen är galet jämn. Men. Jag har svårt att förstå dessa roteringar och petningar som MP gör. Speciellt med Pawel Cibicki, en av Allsvenskans bästa anfallare, som flyttas ut på en kant. Eller att Magnus Wolff Eikrem, Allsvenskans assistkung förra säsongen, finns på bänken.

Det blev ganska tydligt mot Elfsborg vad som fungerar. Wolff Eikrem hoppade in och Cibicki började spelade centralt i banan. Wolff Eikrems första bolltouch blev en assist till Cibicki. Norrmannen stod också för assist till Jo Inge Bergets 2-1.

Varför laga något som inte är trasigt? Jag är övertygad om att MFF blir ännu bättre om Cibicki spelar anfallare och Wolff Eikrem lirar från start. Jag vet att Erdal Rakip spelat bra och jag gillar honom som mittfältare. Bollskicklig och smart. Men kom igen, du petar inte Allsvenskans poängkung. Jag vet också att MP vill rotera för att man kommer ha ett tight spelschema från sommaren när man ska kvala till Champions League. Man har också flera viktiga spelare med utgående kontrakt som kanske kommer röra på sig om man inte får spela mer. Samtidigt undrar jag vad Magnus Wolff Eikrem, en av seriens bästa spelare, tänker…

DIF:s anfallsspel, Örebros försvarsspel och Kennedys avstängning

Djurgården krossade ÖSK med 4-0 och Bristol-lånet Gustav Engvall stod för ett hattrick. Måste säga att DIF ser väldigt spännande ut och bättre än vad jag hade trott. Men Örebros försvarsspel och deras eviga risktagande i försvarsspelet fortsätter att förvåna mig. Det här är något som varit genomgående i ÖSK ganska länge och det är märkligt att det fortsätter prägla laget.

Sedan har vi ju Kennedys avstängning. Man kan diskutera om det ska vara fyra, två, en eller sju matchers avstängning för hans armbåge, men att det dröjer 20 (!) dagar innan en anmälan kommer in är för dåligt. Jämför med SHL där en anmälan ska in samma kväll och beslut ligger på bordet vid lunch dagen efter. Så sköter man en professionell liga. Här måste Allsvenskan och alla som arbetar med den anpassa sig, agera snabbare med tydligare kommunikation.

AFC och föreningsdemokrati

Utanför planerna har AFC Eskilstuna hamnat under luppen hos många supportrar men även i media. AFC välkomnas inte med öppna armar av många initerade supportrar runt om i landet på grund av dess korta historia. Man har ju bland annat bytt namn på klubben flera gånger och nu också bytt stad. Men vad som är ännu mer oroande är att det knappt varit möjligt att bli medlem i klubben, vilket ju är en förutsättning och regel för en elitklubb i Sverige. Efter lite påtryckningar har man nu lagt upp en länk på hemsidan där man kan bli medlem. Bra så. Priset då? 1 000 kronor. Det är dubbelt så dyrt som exempelvis AIK eller 650 kronor dyrare än IFK Göteborg. Dessutom väljs ordförande var tionde år. Varningsklockor ringer…