Det finns ett moment som SHL-backarna är otroligt dåliga på. I stort sett varje match dyker denna flagranta brist upp och så länge du inte vet om den kan du fortsätta njuta av matchen som att inget hänt. Men precis som det är när det uppenbarats för dig att du i alla år sjungit fel på en låttext i en herrans massa år, blir du förvånad och kan inte sluta tänka på felsjungningen när den väl uppenbarats för dig. I Mauro Scoccos låt ”Sarah” sjunger han väl säven i läven, något slags gräs kan man som ungdom utan stadserfarenhet förmoda? Vad gör du med din gröt? sjunger Kaliffa om i sin hit ”Helt seriöst”. Det är naturligtvis inget som passar in i sammanhanget eller Kaliffas coola stil, men textraden är melodisk och trevlig. När du väl får veta hur det egentligen ligger till, vad artisterna verkligen sjunger kommer du att uppfatta textraden korrekt. Din felhörning hänger kvar i bakhuvudet, men när du väl fått upp öronen för den rätta textraden kan du inte längre låta bli att o-höra det!
Vad är då klantigheten som du inte visste om, men snart kommer att störa dig orimligt mycket på? Du ska snart få veta, men först ett litet oansenligt kontextskapande mittenparti:
Ishockey är en sport som till stor del handlar om passion. Utan passion kan inte den enskilde spelaren besegra sin motståndare och utan passion kan serieledare förlora mot bottenplacerade träskgäng. Den inre passionen för spelet är svår att påverka som tränare och sportchefer, men kring organisationen och detaljerna finns det en otrolig professionalism i SHL-lagen.
Färjestad har plockat in Erik Wilderoth för att få nördiga stats levererade om motståndet, tekningar, corsi, trevliga hälsningsfraser och gud vet vad. Per Kenttä bara dundrar på med olika stats på sin whiteboardtavla i Björklövens tränarrum. Kryss, ring, en välanvänd stövel och en liten krumelur som liknar en av babblarna dokumenteras i ett massivt rutsystem. Allt för att förstå hur fabror Frei, Maione, Maisecond och Theswadiziz ska röra sig för att allt ska bli perfektion? Allt bryts ner i kromosomer och byggs upp igen. I TV4-studion sitter Sanny Lindström och Petter Rönnqvist och analyserar avslutens dignitet och Petter kommer alltid fram till att målvakten varit skymd, blivit bländad, haft hemlängtan eller materialproblem. Likväl finns statistiken där och varje spelare kan få en ”spindelmodell” utskriven där såväl brister som förtjänster tydligt framgår.*
Den mesta statistiken brukar visa att ett välfungerande powerplay normalt sett är viktigt för ett framgångsrikt lag. Som tur är för Roger Kyrö och Luleå har Luleå historiskt ofta varit undantaget som bekräftar regeln.
Nu kommer vi till pudelns kärna, det klantiga och oförklarliga. Pointbacken, alltså backen som står längst upp mot blålinjen i powerplay, är allt som oftast fullständigt oduglig på att hålla pucken innanför den blå linjen. När han får pucken resulterar detta orimligt ofta i att han får en spasm, kör en dubbeldribbling där pucken fastnar i den svarta kladdtejpen (!?), sedan rycker backen förvånat till och vips är pucken ute. Forwards som manglats i planket och stridit för att övervinna pucken kan bara se den svarta trissan försvinna i fjärran och lämnas nerslagna kvar i anfallszonen likt banderiljärerna i julklassikern ”Tjuren Ferdinand”.
Andra tillfällen så åker samma back för full maskin mot sargen och blålinjen för att förhindra en förlupen puck från att lämna anfallszonen, men i samma ögonblick som pucken närmar sig backens kropp, blir backen osynlig, upphör att bestå av materia. Wilderoth skulle i den stunden behöva ersättas av Stephen Hawkins för att beskriva det svarta hål av attraherande kraft som mittzonen utgör för pucken i detta så kritiska skede. Eller är det en drömmig Scocco-röst från mittzonen som förtrollande sjunger kom ut ikväll… som gör att pucken gång på gång studsar ut?
Helt seriöst! Varför får backarna spasmer och varför slutar de bestå av materia vid offensiv blå?
Detta moment måste vara möjligt att göra bättre. En sak är i alla fall säker: när du väl har sett problemet kan du inte o-se det. Nästa gång ditt lags toppback tappar ut pucken på offensiv kan man verkligen fråga sig: vad har han på sin gröt?
*undantaget Eddie Larsson och Joonas Rask där inga nämnvärda utslag på förtjänster i spelet ishockey gick att uppfatta med bara det mänskliga ögat som stöd.
