Återblick: Skellefteå lyckades smyga under radarn under förra hösten. då mycket uppmärksamhet riktades mot Frölundas bländande spel. Under våren blev det allt mer tydligt att Skellefteå var i en klass för sig och väl i slutspelet var det inte ens spännande. Skellefteå var Sveriges tydligt bästa lag.

Nutid: Skellefteå har en i stora delar intakt trupp. Det är ovanligt att ett vinnarlag lyckas behålla en så stor del av truppen som Skellefteå.

Analys av Skellefteås lagbygge 2026/2027

Dumt: Att Skellefteå tappar en del av den tuffhet som laget innehöll förra säsongen. Spelare som Okuliar och Krogdahl adderade fysik till ett spelskickligt lag och den aspekten av spelet kan komma att saknas i år.

Dumt: Att några av talangerna inte tagit de kliv som man kanske hade hoppats på. Oskar Voullet och Rasmus Bergqvist har ännu inte etablerat sig i Skellefteå trots att båda besitter en stor potential.

Dumt: Valter Lindberg är en stor talang, men konkurrensen i Skellefteå är stenhård och det har troligen sinkat ner hans utveckling. I år behöver han visa att han är mogen att ta ytterligare ansvar, gärna i powerplay för att utvecklas optimalt. Frågan är om han får chansen?

Dumt: Med facit i hand blev det olyckligt för Skellefteå att tappa Lars Bryggman, särskilt med tanke på att han såg ut som en rund miljon i slutspelet.

Klokt: Att bygga vidare med SHL:s bästa målvaktsduo. Både Linus Söderström och Strauss Mann håller yttersta SHL-klass. Tredjemålvakten Jani Lampinen är inte så tokig han heller.

Klokt: Att fortsätta med Oscar Lindberg som förstecenter. Han är tydligt bäst i ligan och gör ständigt sin omgivning bättre. Fråga bara Anton Heikkinen, som med Lindberg vid sin sida var en toppspelare i ligan. Numera återfinns Heikkinen i Timrå och där har han hittills uppvisat ytterst lite av de kvaliteter som han tycktes besitta i Skellefteå.

Klokt: Att bygga vidare på lågbudgetspelare som Viktor Grahn och Jonathan Davidsson. I grunden två rätt begränsade hockeyspelare som Skellefteå har fått att blomma ut i föreningen. Här ligger Skellefteås främsta styrka: att förvandla gråsten till, om inte diamanter, i alla fall någon trevlig porfyr.

Klokt: Att behålla Pontus Johansson. Under förra säsongen och särskilt i slutspelet var han i långa stunder en spelare som höll en tydligt högre klass än andra på isen. Hans bländade skridskoåkning och fina förstapass borde rimligtvis givit honom ett NHL-avtal. Johansson blev dock kvar och det kan Skellefteå tacka sin lyckliga stjärna för.

Klokt: Att fortsätta se till att ha ligans bästa centrar, det borgar för fortsatta framgångar. Oscar Lindberg, Pär Lindholm, Jonathan Johnson, Zeb Forsfjäll och Valter Lindberg bildar en ytterst solid centrallinje som gör andra spelare bra.

Klokt: Att fortsätta ge Jonathan Pudas en stor och viktig roll. Han är den bästa backen i ligan, även om spelare som Robin Salo och Joel Persson definitivt finns med i diskussionen. Han tävlar, gör poäng och leder laget på ett föredömligt sätt.

Klokt: Att ständigt, sömlöst fylla på med nya tränare som lyckas. Senast i raden var nykomlingen från hockeyallsvenskan i form av Daniel Hermansson. Han tog guld direkt och han är säkerligen en duktig tränare, men det är svårt att värdera om han eller Skellefteås inarbetade koncept betydde mest.

Klokt: Att behålla trotjänaren Arvid Lundberg. Han får inte många rubriker, men han är ligans bästa defensiva back. Han är duktig på att hitta ett bra avstånd till motståndarforwards och är även extremt skicklig på att spela puck-mot-blad.

Luleå vann matchen på tisdagskvällen med 2-1 och hade ett tydligt spelövertag. MoDo var duktiga på att hålla Luleå på utsidorna, medan luleåspelarna över lag var för bekväma för att ta sig in på insidan av MoDo-backarna.

Luleå har fortfarande betydande problem med såväl press- som passningsspelet. Visst, det är bara försäsong men spelet ser inte bra ut just nu.

Kedjan med Bromé- Andreasson och Nurmi var samtliga helt ointresserade av att delta i matchen. De hade med fördel kunnat gå och duscha i periodpausen mellan andra och tredje perioden. Det är svårt att förstå att man kan vara så pass oinspirerad att intensiteten är lägre än på en träning. Bara att hoppas att de kan trycka in ”åka-snabbt-knappen” när säsongen väl rullar igång.

Puustinen och Koppanen visar fortfarande inget som tyder på spets och kvalitet. Puustinen uttalade sig dessutom i tidningen Kuriren att han vill kunna bidra med annat än poäng för Luleå. Problemet är bara att det inte är därför han är värvad. Han har hög lön för att producera poäng och då behöver han visa mer spetsegenskaper inom en snar framtid. Gnuggare och skottäckare finns det nämligen redan gott om i truppen.

Det fanns dock mer positiva tecken i denna match än den föregående mot Skellefteå. Sellgren är fortsatt mycket bra och Sjöström ser lovande ut.

Kedjan med Brännström, Tardif och comebackande Juustovaara drev upp tempot varje gång de var på isen. Bra intensitet, skridskoåkning och fina kombinationer kännetecknade den kedjan matchen igenom. Fjärdekedjans effektiviteten var dock, som för laget i helhet, direkt svag.

En annan ljusglimt var att Granberg äntligen gjorde några snabba åkriktningsförändringar och då skapade han genast mer utrymme för sig själv. En Granberg som konstant såsar runt i samma tempo håller definitivt inte i SHL, men den aktive Granberg har helt klart potential. Han måste orka driva och tävla varje kväll om hans säsong ska bli lyckad.

Ny match ikväll mot Björklöven. Bara att hoppas att fler av spelarna stämplar in ikväll.

Under onsdagskvällen den 26:e augusti drabbade Luleå och Skellefteå samman i en träningsmatch i Coop Norrbotten Arena. Det var gott om folk på läktarna och det fanns en rejäl nyfikenhet bland fansen av tre skäl. Motståndet Skellefteå AIK drar alltid extra folk till följd av den rivalitet som byggts upp över åren. Nye tränaren Dennis Hall och hans nya spelsätt, där laget ska sträva efter att spela pucken mer kreativt ut ur egen zon. Dessutom var många nyfikna på nya finnarna Koppanen och Puustinen.

Innan matchen var alla glada och förväntansfulla. Burgare grillades och en ljus framtid för laget nalkades.

Efter matchen kände jag och troligen de flesta med mig:

"Jaha, det mesta är som vanligt."

Skellefteå var tydligt bättre matchen igenom. Detta trots att seriens överlägset bästa spelare, Oscar Lindberg, saknades. På isen återfanns däremot Pontus Johansson och herrejisses vad bra han var. Snurrfinter, bländade skridskoåkning och stenhårda passningar på bladet på pigga forwards bjöds det konsekvent på från hans sida. I övrigt behövde skellefteåspelarna knappast förta sig. Bara genom att röra på fötterna och slå vettiga passningar blev skillnaden lagen emellan markant, vilket också avspeglades i slutresultatet 0-4.

Luleå då? Nej, det fanns faktiskt inte mycket att glädja sig över.

Visst, Lassinantti räddade några skott ibland, men han är inte den trygga sista utposten som han en gång var. Det börjar tyvärr vara ganska många säsonger sedan han var en målvakt som tillhörde toppskiktet i ligan.

Spelsystemet var inte synkroniserat, ofta rusade forwards i blindo framåt bara för att enkelt bli bortspelade av Skellefteå. Markus Nurmi var en av många forwards som gång på gång rusade framåt mot rättvända motståndarbackar. Resultatet blev att Nurmi försvann högt upp i banan och drog på sig mjölksyra. En déjà vu till fjolårets skidåkningsinferno på Ormberget som bidrog till att han hade mjölksyra under hela slutspelet.

Brännström spelade boxplay och borde kunna vara bra defensivt, men det såg man inget av i denna match. Han gick bort sig rejält vid ett av Skellefteås PP-mål och stod för en rejält blöt insats när Rasmus Bergqvist ostört fick skyffla upp en backhand i krysset.

Det som var sig mest likt ifrån fjolåret var powerplay. Konsekvent dåliga passningar som skapade stressade spelare som satte varandra i trixiga situationer. Den typen av spel medför att Laaksonen får åka och hämta puck bakom eget mål i stället för att lasta slagskott i anfallszonen. Lovande Ihs-Wozniak har fått sin efterlängtade rejäla chans av tränarna, delvis tack vare O’Neills skadebekymmer. Han har fått istid i förstakedjan och i powerplay, men han spelar i ett alldeles för lågt tempo och blir därmed ett lätt byte för motståndarna. Bristen på frenesi och aggressivitet medför att han sällan eller aldrig får användning för sitt finfina skott. Han måste ta den chans han får och hittills ser det tyvärr inte lovande ut.

Var det då inget som såg bra ut? Jodå, Sellgren och Eriksson såg båda påkopplade ut.

Mycket måste bli rejält mycket bättre i de kommande träningsmatcherna om det här ska bli en rolig säsong.

Avslutningsvis var nya finnarna Puustinen och Koppanen otroligt hemliga och intetsägande i hemmapremiären. De får skylla på CHL, jet-lag eller den stora rinken tänker jag.

Det kanske är för tidigt, men tanken slog mig: nästa säsong, då jäklar!

Återblick: Rögle bärgade ett nytt silver. Laget hade en fin säsong över lag och besegrades av Skellefteå i finalen. På vägen fram till finalen utmanövrerades Färjestad på ett otroligt minnesvärt sätt, matchserien vändes från 0-3 i matcher till seger 4-3. Därefter avfärdades Växjö tämligen bekvämt i semifinalen.

Nutid: Rögle har etablerat sig som ett aktat topplag till följd av flera säsonger med ett stabilt grundspel, även om det funnits enstaka hack i kurvan. Med skicklige Dan Tangnes i båset finns, med goda grunder, en stor framtidstro. Tyvärr för lagets supportrar har ingen säsong fått krönas med ett guld. I stället har silvermedaljer samlats på hög. Tre finalförluster under 2020-talet svider (2021, 2024 och 2026).

Analys av lagbygge 2026/2027

Dumt: Att lyfta in Joel Kellman på centerpositionen. Kellmans karriärkurva pekar nedåt, men han är etablerad och kostar därför en rejäl slant att kontraktera. Kellman kommer fortsätta göra ett helt godkänt jobb. Problemet är att han inte spelar med den passion och intensitet som krävs för att verkligen göra skillnad.

Dumt: Att inte lyfta in ytterligare en riktigt bra spetsback för att få till ett vassare powerplay är ett misstag. Calle Själin är spetsig, men därefter är det tunt.

Dumt: Många i det äldre gardet i Rögle är alltmer skadebenägna och deras formkurvor är tveksamma. Everberg och Zaar är fortfarande skickliga, men de nedåtgående formkurvorna oroar. Everbergs 16 poäng på 48 matcher och Zaars 22 poäng på 47 matcher skrämmer ingen.

Dumt: Att tappa Felix Nilsson är naturligtvis brutalt tungt. Här kunde dock inte Rögle inte göra särskilt mycket åt saken, men powerplayspelet hackade en del ifjol och nu kommer en av de spetsigaste spelarna saknas.

Klokt: Att bygga vidare med Dan Tangnes. Han är troligen SHL:s bästa tränare och ger en stor trovärdighet till hela Rögles satsning.

Klokt: Rögle har en hel hög med högerfattade spelare, fem av åtta backar är högerfattade och dessutom är fem forwards rightare. Det ger goda möjligheter till bra uppspel från backplats och utökar kraftigt möjligheterna till ett varierat spel i powerplay.

Klokt: Att jobba vidare med den skicklige och karismatiske backen Calvin de Haan. De Haan klarar verkligen av att sätta ett avtryck i matcherna, med ett distinkt backspel och ett bra förstapass.

Klokt: Att värva Tinus Luc Koblar som var otroligt bra i Leksand ifjol och dessutom gjorde ett riktigt bra VM. Här har Rögle gjort ett fynd.

Klokt: Att skriva ett långt kontrakt med den enskilt viktigaste spelaren i Rögle: Fredrik Olofsson. Olofsson ser inte så flashig ut, men faktum är att alla han spelar med blir riktigt, riktigt bra. Bättre betyg än så är det svårt att få som center.

Klokt: Att satsa vidare på målvakten Arvid Holm. Han är stabil och ger arbetsro till laget.

Klokt: Att släppa backen Mattias Göransson. Han har haft problem med att göra något större avtryck i ligan och blev ofta stressad i egen zon.

Klokt: Att försöka föryngra truppen genom att ta in spelare som Oskar Jellvik, Tinus Luc Koblar och Axel Kumlin med tanke på att stommen i laget är till åren komna.

Klokt: Att fortsätta med Anton Bengtsson som kapten. Han är en bra förebild för sina lagkamrater då han sällan eller aldrig tar en kväll ledigt. Han leder även med exempel då han ständigt står för det hårda jobbet och täcker skott när det behövs.

Återblick:

Under fjolårssäsongen hamnade Luleå relativt tidigt i problem. Spelet fungerade inget vidare och alla de matcher och resor som CHL innebar slet på truppen. Linus Omark kallades in som en krisåtgärd och laget fick en hyfsad fart på saker och ting under senare delen av säsongen. Efter att ha slagit ut Frölunda i kvartsfinal, blev Skellefteå en för svår motståndare i semifinalen.

Nutid:

Det stora frågetecknet inför Luleås kommande säsong är om nye tränaren Dennis Hall kommer att lyckas eller inte. Truppen är relativt intakt i övrigt.

Analys av Luleås lagbygge 2026/2027

Dumt: Att Roger Kyrö inte har en tydlig roll i ledarstaben. Med de nya tränarna Dennis Hall och Pär Arlbrandt in blir Kyrös roll högst oklar. Hall är huvudansvarig och Arlbrandt kommer ansvara för powerplay. Just powerplay, som Kyrö tidigare varit ytterst ansvarig för, har aldrig fungerat bra under hans tid som huvudansvarig och därför känns det välbehövligt med en ny röst. Ska då Kyrös roll bli att ta ansvar för backarna? Eller ska han utveckla spelarna individuellt? Kyrö är en coach som är duktig på att bygga relationer och besitter ett stort hockeykunnande, men frågan är om hans nya roll kommer kännas krystad?

Dumt: David Granberg fortsätter sin hockeyresa i Luleå hockeys A-lag. Det känns olyckligt eftersom hans utveckling stannat av och kanske till och med blivit negativ under de två senaste säsongerna. Årets säsong kommer avgöra om Granberg blir en bra division ett- spelare eller en bra SHL-spelare. När Granberg och Hedqvist var med i JVM 2024-2025 ansåg jag att Granberg var en större talang än Hedqvist. Därefter har deras karriärer tagit helt olika vägar. Hedqvist är en landslagsspelare och spelar i Luleås förstakedja, medan Granberg antingen nöter bänk eller är utlånad till MoDo. Granberg behöver träna hårdare, spela med mer passion och intensitet och bli utlånad till ett svagt lag i hockeyallsvenskan. Utan speltid riskerar hans karriär bli en parentes i hockeyhistorien.

Dumt: Luleå har under senare år skrivit märkligt långa kontrakt med spelare som har haft betydande problem på isen. Spelarna är sådana som kan benämnas som kulturbärare, de är seriösa och omtyckta. Problemet är att Einar Emanuelsson, Joel Lassinantti och Oskar Engsund av olika skäl underpresterat under flera år. Einar har tappat självförtroendet och kan därför inte göra mål och därför lånats ut. Lassi är återkommande sjuk och skadad. Engsund riskerar att bli extraback i vinter efter flera säsonger med relativt svagt spel.

Dumt: Att ta tillbaka Isac Brännström. Han är en av flera spelare som lämnat Luleå och haft svårt att nå samma nivå i sina nya klubbar. Brännström kommer tillbaka efter misslyckade säsonger i HV71, dessutom har han haft besvärliga skador. Den här typen av återkomster slutar sällan väl och detta blir inget undantag.

Klokt: av den sportsliga ledningen att göra klart med laget tidigt. Då slipper såväl sportchefer som fans att bli frustrerade och irriterade när spelarmarknaden är tunn. Det är bara att tänka tillbaka på värvningarna av Komarov och Kempe eller att studera Frölundas och HV71:s nuvarande situation för att känna uppskattning gällande den tidigt satta truppen.

Klokt: att skriva långa kontrakt med Ward och Sellgren. Exakt den typen av spelare ska Luleå vara rädda om och bygga framtiden på. Skickliga spelare i en bra ålder som dessutom hunnit skaffa en hel del erfarenheter.

Klokt: Att se till att behålla spelare som Pontus Själin, särskilt när truppen i ständigt ökande grad består av finnar. Inget om ont alla finnar, men det behövs svenska trotjänare för att bygga ett starkt lag.

Klokt: Att Erik Gustafsson fortsätter som en ledare i gruppen och som kapten. Hans ledaregenskaper behövs mer än någonsin med tanke förändringarna i tränarstaben.

Klokt: Värvningen av Puustinen är bra. Den rapportering som varit möjlig att ta del av gällande Puustinen pekar på att detta är en klasspelare. Han bör kunna placera sig topp tio i poängligan om allt fungerar som det ska.

Klokt: Att finska spetsspelare som Levtchi och Leskinen får tid på sig att lära sig ligan och öka chansen att visa deras fulla potential. Båda har haft en del skadebekymmer och de bör kunna visa bättre versioner av sig själva kommande säsong.

Klokt: Att fortsätta ge Isac Hedqvist ett stort förtroende i lagbygget. Han kan spela både offensivt och defensivt. Utmaningen denna säsong är att få honom att gå från att göra 20 poäng till 30 +.

Klokt: Truppen är relativt djup på både forwardssidan och backsidan. Ben Tardif är en spelare som under fjolåret ofta fick spela i fjärdekedjan och inledningen av den här säsongen indikerar att han får fortsätta där. Tardif visade flera gånger ifjol att han borde få mer speltid högre upp i kedjehierarkin. Med den typen av spets långt ner i laget skapas konkurrens och möjligheter att bygga om kedjorna under säsongen gång.

Återblick:

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades Björklöven gå upp i SHL. Björklöven har varit nära att avancera under flertalet av åren i Hockeyallsvenskan och lyckades efter 25 års längtan, till sist, åter kliva in den högsta serien i hockeysverige.

Nutid:

Björklöven är nykomlingar och ofta brukar nykomlingarna få det tufft. Ett väntat scenario är att laget går bra inledningsvis, men sedan faller tillbaka under mörka november. Sportchefen Per Känttä har genomfört en bra Silly Season utifrån förutsättningarna och förhoppningarna i Umeå är höga inför säsongen.

Analys av Björklövens lagbygge 2026/2027

Dumt: Målvaktssidan är svag. Lassi Lehtinen kommer från några svaga säsonger och kommer inte hitta tillbaka till den forna MoDo-formen. Frans Tuohimaa är bättre, har haft en minst sagt rörig tid under de senaste säsongerna. Han har haft problem med att riktigt bita sig fast i de högsta ligorna. Sedan säsongen 2021 har han spelat för en hel hög med olika klubbar: Neftekhimik Nizhneamsk, Jukurit, Skellefteå, Frölunda, Södertälje, Brynäs och Björklöven. Det indikerar inte stabilitet.

Dumt: Nya backen Topi Niemelä, som närmast kommer från Malmö, har inte imponerat under sin debutsäsong i ligan. Svajigt defensivt spel och endast 4 mål på 52 matcher. Björklöven får hoppas att han lärt sig ligan till den här säsongen, för de behöver en bra Niemelä för att hota offensivt.

Dumt: Albin Lundin fungerade som en bärande spelare under avancemanget till SHL. Lundin har sina främsta förtjänster i det offensiva spelet, men han är inte tillräckligt bra för att ta en sådan roll i SHL. Lundin testades längre ner i laget under sin tid i SHL med Luleå och då hade han betydande problem med både positionering i banan och i spelet med puck. Lundin kommer får det tufft även i vinter.

Dumt: Hemvändaren Marcus Björk är en annan spelare som kommer få problem med tempot i SHL. Björk har fina meriter, men är långsam på skridskorna och i sina offensiva aktioner. Det kommer att straffa sig i. Om man studerar Björks +/- statistik över flertalet säsonger kan man konstatera att den inte är imponerande då han ofta landat på minus i den kolumnen.

Klokt: Att Lucas Wallmark vänder hem och skriver ett sexårskontrakt utan klausuler, oavsett liga, är otroligt imponerande. Wallmark är en av Europas bästa spelare och kommer naturligtvis vara en av ligans bästa.

Klokt: Kenttä valde att värva in Robin Kovacs och jag tycker att det är klokt val. Visst, han strular ofta till det vid sidan av planen med allehanda mindre genomtänkta tilltag, men väl på isen är han otroligt skicklig. För Björklöven gäller det att få in spets som kan göra skillnad och det gör Kovacs. Kovacs kan bli skillnaden mellan att hålla laget kvar i SHL och åka ur. Då kanske lagkamraterna och fansen får leva med att han troligen lämnar innan kontraktet är slutfört. Han är en av seriens bästa spelare i powerplay och besitter även förmågan att reta gallfeber på de runt omkring honom. AIK- fansen bör med rätta var förvånade och besvikna över Kovacs val av klubb.

Klokt: Unge Oscar Tellström, som fostrats i Lycksele, kommer att få sitt verkliga genombrott i år. Om han får chansen i en offensiv kedja besitter han alla de egenskaper som krävs för att producera gott om poäng. Bra skott, bra närkampsspelare och han tar sig ofta till ytan framför mål. Bra och klokt av Tellström att ”börja om” i division ett i Mariestad efter att ha fått prova på SHL-spel med Luleå redan säsongerna 2019-2021.

Klokt: Chris DiDomenico är 37 år gammal och har rykte om sig att vara något av en strulputte och inte alltid slutföra sina kontrakt. Men är det något han verkligen är bra på är det att producera poäng. Det finns inget som talar för att han skulle sluta göra poäng i Björklöven. Wallmark har i många intervjuer intygat att han är en spetsspelare som kan göra skillnad. Klokt av Kenttä att satsa på att verkligen spetsa de två första kedjorna i laget med denna typ av spelare.

Klokt: Att bygga vidare med umeåsonen Philip Hemmyr. Han är bara 19 år gammal och frågan är väl om han egentligen kommer få tillräckligt med speltid under säsongen? Det är bara att hoppas att han får istid om han presterar likvärdigt med mer meriterade spelare i truppen. Hemmyr förtjänar att få chanser då han är lövenfostrad och verkligen tog för sig på ett anmärkningsvärt bra sätt ifjol i Hockeyallsvenskan. Även hans insatser i juniorlandslaget var bra undre fjolåret. Bra spelsinne och att han tar ansvar i båda riktningarna på banan utmärker Hemmyr.

Klokt: Marcus ”Lillis” Nilsson är absolut tillräckligt bra för att spela i SHL. Under sin tid i Färjestad visade han det många gånger, inte minst i spelet i powerplay. Han har fortsatt att producera poäng i Björklöven och har ett smått unikt spelsinne. Här gäller det att tränare Bogren hittar en bra roll i tredjekedjan och sedan i något av Lövens powerplay. Då kommer det bli bra.

Klokt: Värvningen av Lucas Ekeståhl-Jonsson är förnuftig. Han har spelat många år i SHL och kan därför ligan utan och innan. Dessutom känner han till Umeå sedan tidigare då han tillbringade delar av sin juniortid i Björklöven. Förhoppningar är att han kan ta en stor roll i Löven och kanske även hitta tillbaka till sin absoluta toppform som inföll för några säsonger sedan (säsongerna 2021-2022).

Klokt: Per Kenttä är en profil som är passionerad och kan bygga lag, även om avancemanget till SHL med Björklöven tog längre tid än väntat. Kenttä tycks besitta en god förmåga att hålla kontakten med en stor mängd spelare och är väl insatt i vilka arbetsinsatser sam krävs av samtliga i en förening. Det var bra av Björklöven att ge Kenttä ett kontrakt till säsongen 2028/2029 då det skapar en stabilitet och långsiktighet i föreningen.