Skribent: Johan Barkestam

***

Brynäs - Luleå

Speltips: X

Brynäs kom ut riktigt starkt senast, medan Luleås spelare led av traditionsenlig guldfrossa. Först efter 0-3 och en kvittering av duktige Hedqvist vaknade laget. Med facit i hand skulle det visa sig att starten skulle bli kostsam och orsaka en uppförsbacke rakt igenom matchen. Inte blev uppgiften lättare av att hela slutanstormningen kom av sig till följd av flertalet utvisningar. Ingen av målvakterna hade någon briljant afton och både Persson och Ward landade båda på strax över 80% i räddade puckar. Det som fungerade i Brynäs var deras sätt att stänga mittzonen samt att deras viktigaste spelare, Silfverberg, var bäst när det gällde som mest. Matchen i Gävle kommer bli jämn.

***

Trycket i Delfinen är imponerande, klacken pumpade igång energin redan under uppvärmningen i onsdags och all sittsatspublik stod upp under hela matchen. Matchen var, föga förvånande, utsåld. Det blev en mäktig uppvisning av Omark, Andreasson och främst Allard. Den siste har man brutit ihop på så många gånger att man tappat räkningen, men nu stod man och sjöng en Allez, Allez, Allez-ramsa till Allards ära. Det är tjusningen med den här sporten. Brynäs skulle ju vara i botten av tabellen och Allard borde vara i Ingolstadt. Ingen kunde rimligtvis se den här utvecklingen, men nu är plötsligt glastak sprängda och rekord slagna.

Delfinen, eller Coop Norrbotten Arena, behöver byggas ut, eller ännu hellre rivas för att ge plats åt en ny Arena. Staden Luleå förtjänar en större och bättre arena, ju förr desto bättre. Visst kan man som David Rautio gjorde i podden ”Inget halvvägs” hävda att det är charmigt att alla suktar efter biljetter. Den påpasslige programledaren Jiglund infikade vaket att Rautio själv med all säkerhet har en biljett till matchen och att det är lättare att före det resonemanget då. Precis så var det och är det. Det är alltid lätt att uttrycka sig om hur andra ska göra och tänka, så länge detta inte inbegriper sig själv. Personligen har jag åkt upp från Jämtland till Luleå, tillbringar en vecka här på plats för att få se Luleås två hemmamatcher onsdag och lördag. Jag får sitta med kallsvett och lägga mystiska pussel prick klockan tolv i samband med biljettsläpp, se Luleås hemsida krascha, bli glad över att få biljetter, se betalningen inte gå igenom och sedan försöka igen. Ge upp, uppdatera sidan, få två separata platser, men ändå finna glädje i att faktiskt fått en plats. Från Rautios loge är det svårt att begripa hur stressigt och jobbigt det blir när möjligheten att se laget i ens hjärta hänger på en internetuppkoppling, ett mystiskt pussel och att koden på betalkortet är snabb att knappa in. Rautio är en älskvärd person, men även älskvärda personer kan ha fel.

Bulan är en person som haft både rätt och fel genom historien. Han har haft rätt i att det viktigaste för att skapa ett framgångsrikt lag är defensiven och att det är viktigt att ställa krav och vara noggrann med detaljer. Därför har han flera gånger lyckats bra med sina lag och Bulan som tränare är en garanti för en topplacering i tabellen. Problemet är att de fel han begått resulterat i idel finalförluster. Han har vägrat ta time-out när motståndarna har ett tydligt övertag, han har vägrat att ändra det egna spelet och han hävdade felaktigt att Omark kunde spela mot vilken kedja som helst 2022. Den tjurigheten och dessa fel har kostat Bulan mycket och det verkar som att han till sist dragit lärdom av förlusterna och misstagen. Nu har han tagit time-out när det behövts och lagets taktik har justerats utifrån motståndet. Det eviga malandet i anfallszonen med spel på utsidan och den konstanta forechecken är ersatt med ett mer cyniskt spel. Luleå backar av, bryter och ställer om. Omställningarna i kombination med den nyfunna spetsen har skapat en cocktail som visat sig svår att försvara mot.

Bulan fortsätter med sina rätt och har justerat sina fel. Det kan komma att löna sig. Rautio får avsätta en lunch med att försöka lösa biljett med tidspress, för efter den pärsen kommer han vara kraftigt för en utbyggnad av arenan. Allard verkar inte längre kunna göra fel, det är ett scenario jag kan tänka mig att leva med.

Imorgon tar jag och sambon Anna en promenad mot arenan, med signerade matchtröjor på. Vi kommer stå på varsin sittplats en bra bit från varandra, men vi är på plats. Det har ofta blivit fel vinnare i slutspelet, men någon gång måste det väl bli rätt? En vinst på lördag vore en lämplig början.

Skribent: Johan Barkestam

***

Luleå - Brynäs

Speltips: 1

Luleå visade upp ett mycket effektivt spel senast och flera spelare sticker verkligen ut i finalspelet, som Allard och Andreasson. Lite mer i bakgrunden gör Bromé, Gustafsson, Sellgren och O'Neill bra insatser över hela banan. Brynäs har problem med att hitta rätt i kedjekonstellationerna och Källgren i målet har det minst sagt kämpigt. Gällstedt försöker utstråla lugn i intervjuerna, men han förefaller vara allt mer pressad i takt med spelet inte fungerar fullt ut. Det som var glädjande för Brynäs var starten på matchen senast och att laget trots allt skapade en del vassa chanser. Tipset är att Luleå vinner match fyra då bredden på offensiven är betydande.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Luleå - Brynäs

Speltips: 1

Luleå gjorde något så oväntat som att "skruva på spelidén". Gamla Bulan ändrade aldrig spelidén utan han förlorade hellre än ändrade sig. I år tycks det vara en ny Bulan och ett nytt Luleå vi ser. Sämre defensivt, men spetsigare offensivt. Brynäs fick helt klart större problem när de blev stressade i uppspelsfasen. Brynäskaptenen Johan Larsson var en få i Gävlelaget som höll en riktigt hög nivå i senast matchen. Larsson är stadig som en betongsugga, vilket inte minst visade sig när den ettrige lille Jansson försökte sätta stopp för honom. Larsson stod kvar, men Jansson fick besöka utvisningsbåset. Luleå vinner hemma då laget lyckades skapa en starkare tro på den egna kapaciteten och flera spetsspelare hamnade i poängprotokollet i finalmatch två.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Brynäs - Luleå

Speltips: 1

Brynäs vinner hemma mot Luleå i match två i finalserien. Larsson-kedjan i Brynäs visade gång på gång att de vaknat på rätt sida i finalserien. Därutöver verkade D'Astous trivas som fisken i vattnet i första finalmatchen. I Luleå var målvakten Ward och anfallsesset O'Neill framstående. Luleås stjärna Levtchi var passiv och initiativlös, det håller inte om norrbottningarna ska besegra ett starkt Brynäs på bortaplan.

***

Det finns ett moment som SHL-backarna är otroligt dåliga på. I stort sett varje match dyker denna flagranta brist upp och så länge du inte vet om den kan du fortsätta njuta av matchen som att inget hänt. Men precis som det är när det uppenbarats för dig att du i alla år sjungit fel på en låttext i en herrans massa år, blir du förvånad och kan inte sluta tänka på felsjungningen när den väl uppenbarats för dig. I Mauro Scoccos låt ”Sarah” sjunger han väl säven i läven, något slags gräs kan man som ungdom utan stadserfarenhet förmoda? Vad gör du med din gröt? sjunger Kaliffa om i sin hit ”Helt seriöst”. Det är naturligtvis inget som passar in i sammanhanget eller Kaliffas coola stil, men textraden är melodisk och trevlig. När du väl får veta hur det egentligen ligger till, vad artisterna verkligen sjunger kommer du att uppfatta textraden korrekt. Din felhörning hänger kvar i bakhuvudet, men när du väl fått upp öronen för den rätta textraden kan du inte längre låta bli att o-höra det!

Vad är då klantigheten som du inte visste om, men snart kommer att störa dig orimligt mycket på? Du ska snart få veta, men först ett litet oansenligt kontextskapande mittenparti:

Ishockey är en sport som till stor del handlar om passion. Utan passion kan inte den enskilde spelaren besegra sin motståndare och utan passion kan serieledare förlora mot bottenplacerade träskgäng. Den inre passionen för spelet är svår att påverka som tränare och sportchefer, men kring organisationen och detaljerna finns det en otrolig professionalism i SHL-lagen.

Färjestad har plockat in Erik Wilderoth för att få nördiga stats levererade om motståndet, tekningar, corsi, trevliga hälsningsfraser och gud vet vad. Per Kenttä bara dundrar på med olika stats på sin whiteboardtavla i Björklövens tränarrum. Kryss, ring, en välanvänd stövel och en liten krumelur som liknar en av babblarna dokumenteras i ett massivt rutsystem. Allt för att förstå hur fabror Frei, Maione, Maisecond och Theswadiziz ska röra sig för att allt ska bli perfektion? Allt bryts ner i kromosomer och byggs upp igen. I TV4-studion sitter Sanny Lindström och Petter Rönnqvist och analyserar avslutens dignitet och Petter kommer alltid fram till att målvakten varit skymd, blivit bländad, haft hemlängtan eller materialproblem. Likväl finns statistiken där och varje spelare kan få en ”spindelmodell” utskriven där såväl brister som förtjänster tydligt framgår.*

Den mesta statistiken brukar visa att ett välfungerande powerplay normalt sett är viktigt för ett framgångsrikt lag. Som tur är för Roger Kyrö och Luleå har Luleå historiskt ofta varit undantaget som bekräftar regeln.

Nu kommer vi till pudelns kärna, det klantiga och oförklarliga. Pointbacken, alltså backen som står längst upp mot blålinjen i powerplay, är allt som oftast fullständigt oduglig på att hålla pucken innanför den blå linjen. När han får pucken resulterar detta orimligt ofta i att han får en spasm, kör en dubbeldribbling där pucken fastnar i den svarta kladdtejpen (!?), sedan rycker backen förvånat till och vips är pucken ute. Forwards som manglats i planket och stridit för att övervinna pucken kan bara se den svarta trissan försvinna i fjärran och lämnas nerslagna kvar i anfallszonen likt banderiljärerna i julklassikern ”Tjuren Ferdinand”.

Andra tillfällen så åker samma back för full maskin mot sargen och blålinjen för att förhindra en förlupen puck från att lämna anfallszonen, men i samma ögonblick som pucken närmar sig backens kropp, blir backen osynlig, upphör att bestå av materia. Wilderoth skulle i den stunden behöva ersättas av Stephen Hawkins för att beskriva det svarta hål av attraherande kraft som mittzonen utgör för pucken i detta så kritiska skede. Eller är det en drömmig Scocco-röst från mittzonen som förtrollande sjunger kom ut ikväll… som gör att pucken gång på gång studsar ut?

Helt seriöst! Varför får backarna spasmer och varför slutar de bestå av materia vid offensiv blå?

Detta moment måste vara möjligt att göra bättre. En sak är i alla fall säker: när du väl har sett problemet kan du inte o-se det. Nästa gång ditt lags toppback tappar ut pucken på offensiv kan man verkligen fråga sig: vad har han på sin gröt?

*undantaget Eddie Larsson och Joonas Rask där inga nämnvärda utslag på förtjänster i spelet ishockey gick att uppfatta med bara det mänskliga ögat som stöd.