Expressen presenterade nyligen SHL:s femtio bästa spelare. Ofta rangordnar man naturligtvis de bästa spelarna, men nu i slutspelstiden kan jag även komma att tänka på vilka lag och vilka spelare jag helst stött på i en match eller i ett slutspel om jag var motståndare.

Ett slags motsats till en topplista. Kriteriet för att komma med är att spelaren ska vara en etablerad och ordinarie spelare som man som motståndare gärna möter. Alla som förekommer i listan har under perioder presterat väl, men utgör samtliga en skugga av sitt forna jag i nuläget.

Tränare: Anton Blomqvist

Han lyckas med nästan kirurgisk precision skapa osämja och otrygghet bland ledande spelare som Peterson och Engsund, vilket får spelare som dessa att gå från landslagsmässiga till bänkmässiga. En oförmåga att skapa ett bra grundspel är också en egenskap som tilltalar mig som motståndare. Han är trevlig och sympatisk i intervjuer vilket gör honom till drömtränaren att möta. Som assisterande tränare får han Garpenlöv, Fagervall och som videocoach Montén.

Målvakt: Mantas Armalis

Armalis lyfts ofta fram som en stabil målvakt i allehanda sammanhang, men många puckar har en tendens att ”rinna igenom” honom. Det skapar ingen trygghet i försvaret.

Backar: Eddie Larsson och Sean Day

Eddie Larsson har mycket speltid i Leksand, något som jag har svårt att förstå. Som motståndare uppskattar jag skarpt hans trubbiga skridskoåkning, obefintliga offensiv och svaga uppspel.

Sean Day är en skicklig skridskoåkare, men defensivt missar han ofta markeringar och förlorar man-mot-man-dueller. Han har varit inne på 44 insläppta mål under säsongen och bara producerat två mål framåt. Han kostar dessutom skjortan, perfekt för det här laget.

Forwards: Alexander True, Isac Brännström och Albin Lundin

Alexander True har en trubbig klubbteknik, är relativt svag i närkamperna trots sin storlek. Addera ett svagt skott och ett begränsat spelsinne har du centern i drömkedjan. Han reagerar mer än han agerar och exakt en sådan spelare är det perfekt att få som motståndare på alla delar av banan.

Isac Brännström-flytten från Luleå till HV71 har förvandlat Isac från en landslagsmässig spelare till en alibispelare. Han håller fortfarande på med samma sport, men har slutat med det mesta som gjorde honom bra. Offensiva tacklingar och att vinna en-mot-en-situationer var tidigare hans styrka och Bulan kallade honom vid något tillfälle för ligans bäste en-mot-en-spelare. När man ser Brännströms självförtroendelösa uppträdande nuförtiden kan man verkligen undra om det är samma spelare som åker runt i HV-tröjan. Brännström utan grit är en spelare man gärna möter.

Albin Lundin åker planlöst runt och inbillar sig att han är nyttig alltmedan tiden går och samtliga runtomkring honom spelar sämre än vanligt. Att gå till jobbet passionslöst för att sedan gnälla om att Luleå saknat en plan för honom gör att han passar perfekt in i det här lagbygget. I den här kedjan får han fungera som giftig ytter då han utkonkurreras på centerpositionen av en sann center (True).

HV71 – MoDo

Speltips: 2

HV71 spelartrupp ser i stora delar uppgivna ut. Kapten Alsing, forne storbacken Engsund och forwarden Brännström är tre spelare som saknar självförtroende och bidrar med för lite. HV ledningens coachning lämnar också en del övrigt att önska. Visst, laget har centerproblem men att Tikka ska matchas stenhårt i bästa kedjan och att Brännström är på isen när laget jagar kvittering, känns inte helt optimalt. MoDo har hittat mer rätt i kedjorna, även om laget nog skulle må bra av att kickstarta igång Ranta då hans kreativitet egentligen behövs. Aagard och LaDue är två av spelarna som gör en hel del nytta. Karlin har t om lyckats hitta ett användningsområde för True, bara det är värt en eloge.

Skribent: Johan Barkestam

***

Växjö – Örebro

Speltips: 1

Jörgen Jönsson behöver steppa upp gällande match-coachningen och spela de bästa spelarna mer. Två spelare som spelar för lite är Petter Granberg (13 minuter senast) och Joel Persson (20 minuter senast). De kan båda spela ca. 7 minuter mer i måstematchen hemma. Örebro har fått bra fart på Puistola och Arntzen verkar ha vaknat till igen efter sin Törnrosasömn. Rutin, spets och bredd talar för Växjöseger.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

MoDo – HV71

Speltips: 1

Pescatore, Vesuvio, La bussola, Pompei, åh, åh, åh jag vill ha en seger. ”Så se på mig” när allt förändras från festlig pizza till pannkaka. HV71:s Blomqvist lyckades bättre med att äta pizza än att vinna matchen. Peterson och Tedenby var två spelare som verkligen spelade för laget i sitt hjärta, det märktes och kan vara HV:s hopp. Karlin hade nog gärna lurat till sig en slice pizza han med, men han behöver främst fokusera på att laget ska bli noggrannare med pucken. Rundblad var oväntat rörlig och bra med pucken i powerplay.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Rögle – Malmö

Speltips: 1

Rögle fick uppleva en klassisk hockeylogik i senaste matchen lagen emellan. Driva mer eller mindre allt spel, vara trubbiga framåt och sedan förlora matchen. Rögle bör ha goda chanser att vinna på hemmaplan, förutsatt att laget får hål på Malmös försvar tidigt i matchen. Bristedt körde över Langhammer men lyckades mirakulöst nog undvika straff för detta under matchen. Malmö hittade en väg att vinna trots ett stundtals riktigt andefattigt passningsspel.

***

Växjö – Örebro

Speltips: 1

Växjö kan komma att bli en obehaglig överraskning i slutspelet. Robert Rosén är Robert Rosén och Felix Robert och Otto Koivula har börjat varva upp. Örebro sprattlade till och skapade lite spänning senast, men nu är det nog slutsprattlat.

***

Det finns en riktig premiumgrupp i TV4-studion som håller en otroligt hög klass. I premiumgruppen återfinns två personer utan inbördes ordning: Staffan Kronwall och Sanny Lindström.

Staffan uppfattar jag som otroligt påläst, nördig på ett positivt sätt. Han sitter och kikar matcher i efterhand för att komma förberedd till nästkommande match. Han kan även ge en bra inblick i hur elitspelare tänker och kan på ett tydligt och pedagogiskt sätt åskådliggöra hur en bra back ska placera sig framför mål. Eller argumentera för att spelare ska stå med klubban utåt i powerplay, sådant skapar intresse. Jag har många gånger fått dåndimpen när jag sett att såväl landslag som klubblag envisas med att undvika direktskott i powerplay. Kronwall kan förklara sådant. Obegripliga saker som universum, AI och klubborna utåt-powerplay.

Staffans främsta utvecklingspunkt anser jag vara hans förmåga att tydligt våga ta ställning i svåra situationer. Det är naturligtvis, med risk för att slå in en öppen dörr, svårt att tycka till gällande svåra situationer. Men det är därför experten är där, att våga tycka och tänka. Sedan får man som tittare värdera om man håller med eller inte. En konkret situation där jag hade önskat mer pang på rödbetan och mindre svammel var en närkampssituation där Remi Elie i Linköping fick matchstraff för en slew-fot på Eddie Larsson. I den situationen blev Staffan osäker och svamlig och lämnade över bedömningen till andra, personligen vill jag att han istället säger vad han tycker, med risk för att ha fel. När Staffan blir ännu mer varm i kläderna hoppas jag att en Wikegårdsk oräddhet att sticka ut näsan präglar hans tid i studion ännu mer.

Sanny Lindström är kunnig och har glimten i ögat. Sanny har spelat i landslag och klubblag i SHL, vilket ger honom en bra inblick som han förmedlar till tittarna. Han vågar tycka saker och kan skratta åt sig själv när han har fel. Fel har han absolut haft och det kan jag uppskatta. Experter som inte vågar tycka och tänka och därmed alltid riskminimerar blir tröttsamma (läs Johan Tornberg som bara matar retoriska frågor till tittarna utan att besvara dessa själva). Sanny har sina styrkor gällande defensivt fungerande spel och att våga lyfta fram enskilda spelares förtjänster. Lindström klarar av att uppmärksamma spelare som inte alltid är de mest iögonfallande för gemene man. Det är sådant som skiljer skickliga experter från vanliga allmänt intresserade hockeymänniskor. Två relativt hemliga spelare som Lindström lyft fram som viktiga för sitt lag under säsongen var Christoffer Ehn (vilket blev rätt) och Rasmus Rissanen (vilket blev fel). Han kan även bli banalt barnslig och fnittrig gällande spelares namn, som exempelvis DeSousa och sådant skapar uppåtgående mungipor hos de flesta.

Lindströms sämsta skill är att han ofta överhyllar mediavänliga tränare som Joakim Fagervall, numera hockeynomad, och Anton Blomqvist, huvudtränare i HV71, trots deras uppenbara brister gällande att sätta ett grundspel.

Vilka av TV4:s hockeyprofiler skulle du placera i premiumgruppen?