Det var en gång en saga om en kyckling och en falk.
Kycklingen har häcklats under årtionden i ligan och han har stundtals uppvisat prov på självdistans. Bland annat genom att dyka upp i Luleå med en kycklingdräkt, efter att ha kallats för Chicken Shinnimin och därefter pekat ut akustikplattorna i Delfinens tak för hemmafansen. Det finns även en keps med en kyckling på i Luleås merge-shop. Han har hetsat mot Luleåfansen och om det inte varit för Sellgren som hade sinnesnärvaro nog att lyfta bort honom från konfliktytan och Fröberg som bergfast stod vid hans sida när det blåste upp till kuling, hade han kanske spelat i den tyska ligan nu.
Falken hade till en början tillhört den goda sidan, men med tiden förbittrats och i stället joinade han ”The Dark Side of the Force”. Ingen lycklig historia, den påminner inte så lite om Scars resa i Lejonkungen.
Lite av en ful ankunge har han varit, Shinnimin. Ofta hatad, ibland älskad. Han är skör och får ofta mer ont än andra och har en frisyr som är lätt att ge sig på.
Sedan kom en Falk till hans räddning. En Falk som enligt Luleås tränare Strid, undvikit närkontakter under sin aktiva karriär, men på äldre dagar tuffat till sig. Kanske har öronsnäckan som Falk och alla andra betydelsefulla yrkesarbetare applicerat i ena örat bidragit till en nya tuffare Falk? Vem har inte sett mängder med läkare och högt uppsatta politiker bära sådana örsnäckor, alltid redo för ett viktigt samtal från lokala pizzerian och någon vän.
I samma stund som Falk knuffade till Shinnimin i luleåspelarnas korridor fick kycklingen stöd av människor som aldrig stöttat honom förut. Kycklingen klev ur mörkret och in i ljuset.
Rovdjuret Falk gav sig på den oskyldige kycklingen.
Det hela kunde bara sluta på ett sätt.
Lyckligt.
Den lille kycklingen får fira ett första guld på tisdagskvällen, medan Falk får avstå amorteringarna på hörsnäckan en tid framöver.
