
Pär Hansson: "Det eviga storlaget i botten av Superettan"

Efter det långa landslagsuppehållet går Superettan in i slutstriden. En sjättedel av säsongen – fem matcher – återstår.
Det är som vanligt mycket jämnt i Superettan och ett riktigt getingbo kring de nedre strecken. Jag drar gränsen för bottenstriden under nian Nordic United. Helsingborgs IF och IFK Värnamo har ett gap ned till de fem sämsta lagen – men det kan snabbt förändras. I synnerhet då HIF spelar borta mot nästjumbon Brage i helgen.
Tabelläget i Superettans botten med fem omgångar kvar:
9. Nordic United, 36 poäng
10. Helsingborgs IF, 30 poäng
11. IFK Värnamo, 29 poäng
12. Ljungskile SK, 25 poäng
--
13. Norrby IF, 24 poäng
14. Örebro SK, 24 poäng
--
15. IK Brage, 23 poäng
16. GIF Sundsvall, 19 poäng
I slutet av augusti trodde jag att GIF Sundsvall redan var klara för nedflyttning. De hade nio poäng upp till kvalstrecket, men så här inför omstarten får vi konstatera att Per Joar Hansen fått någon form av effekt i sin tredje sejour i klubben – tre vinster på de senaste fem matcherna.
Hansen tog över i juli. I samma veva såldes Yacqub Finey till Excelsior och Hugo Aviander skadade sig (blir borta resten av säsongen). Samtidigt har yttern Eron Gojani kommit in och gjort det bra, liksom talangen Elvis Hansson på andra kanten.
Giffarna har fortfarande en liten chans att lösa detta, men det är fortsatt fem poäng upp till strecket och det återstående spelschemat är hemskt: Norrköping borta, Värnamo hemma, Oddevold borta, Nordic United borta och Varberg hemma.
******
Brage tycker jag är en av de största negativa överraskningarna i år. Det är en klubb som jag följt ganska mycket under de senaste åren i Superettan och som jag varit ganska imponerad av.
Jag förväntade mig att de skulle ligga på övre halvan – istället har det blivit ett helt misslyckat år. Man har på nytt fattat beslutet att sparka tränaren (Anders Bååth) under hösten och poängutdelningen sedan dess (två på tre matcher) har inte blivit mycket bättre.
Samtidigt kan man med facit i hand konstatera att Brage tappade flera skickliga spelare inför säsongen skyttekungen Amar Muhsin, lovande Noah Åstrand John (som gick till MFF) och rutinerade Cesar Weilid.
I helgen väntar en minst sagt viktig match mot HIF…
******
Örebro är vad jag kallar det eviga storlaget i botten av Superettan. När jag tittar på startelvan från förra matchen hajar jag till – Karl Holmberg, Ahmed Yasin, Manasse Kusu, Rasmus Wiedeheim Paul, Erdal Rakip och Jetmir Haliti… De tre sistnämnda kom in i somras, liksom Max Watson.
Det är många spelare med stora meriter och många matcher på högre nivå.
Men man ser också att det är svårt att gå in och dominera i Superettan även med stora erfarenheter.
För ÖSK:s skull får man hoppas att sommarens satsning gör att de klarar sig kvar.
De har valt att hålla fast vid tränare Rikard Norling i en bottenstrid där fem av de sju lag sparkat tränaren under året.
Det tror jag var ett klokt val. Många trodde stenhårt på projektet med Norling inför säsongen och receptet kan inte vara att sparka tränaren varje gång det inte fungerar.
******
Sämst form på sistone har Norrby haft – två poäng på de senaste sju matcherna.
Jag minns hur nära de var allsvenskt kval 2021, men det var länge sedan.
De har ett av de yngsta lagen i serien och unga lag tenderar att variera i prestationerna.
Orutinen bidrar säkert till att de har det tufft i höst, men det är den här vägen som Norrby behöver gå med sina begränsade resurser. De befinner sig dessutom i ett geografiskt område med många talanger som inte fått plats i A-lagen i Göteborgsklubbarna eller Elfsborg.
Förra året sålde de till exempel Teo Helge till Mjällby och de har många intressanta spelare.
Tobias Linderoth är en erkänt duktig Superettan-tränare som är bra på att skapa välorganiserade och svårslagna lag.
Norrbys största problem är att kryssen varit för många och segrarna för få.
******
Att Norrby är indragna i bottenstriden är ingen skräll och samma sak gäller nykomlingskollegorna Ljungskile.
Precis som Per Joar Hansen i Sundsvall och Lennart ”Kral” Andersson i Brage, så har Tor-Arne Fredheim tagit över Ljungskile för tredje gången (efter att Joakim Jensen fick sparken).
Det är tydligt att många svenska klubbar just nu ser vikten av att ta in rutinerade tränare för att få in styrning och ledarskapskvaliteter när det brinner till kring strecken.
Ljungskile tappade Issaka Seidu i somras – ghananen var på lån från Nordsjælland och är nu istället utlånad därifrån till IFK Göteborg.
Kanske har det bidragit till att man knappast rosat marknaden i höst.
Det behövs någon slags Fredheim-effekt för att rädda kvar Ljungskile.
******
Kim Bergstrand tog över Värnamo i somras, efter Srdjan Tufegdzic. Det får väl räknas som årets bästa tränarbyte – närmaste konkurrenten i den kategorin är hans tidigare Djurgårdskollega Thomas Lagerlöf, som tagit Sandviken ur bottenstriden.
Värnamo låg länge näst sist, men de har varit ett av seriens bästa lag efter sommaruppehållet.
Det är dock inte bara Bergstrand som kommit in, utan även Victor Claesson. Han har gjort skillnad, liksom erfarna spelare som Marcus Antonsson och Calle Johansson.
Värnamo imponerade i början av augusti när de tog ledningen mot HIF och stängde ned matchen. Då gjorde Antonsson, som hade en mer anonym vår, mål och därefter har han verkligen levererat. De fyra mål han gjort sedan dess är skillnaden mellan att vara ett lag i botten och att klättra uppåt.
Även Claesson har börjat göra poäng – tre mål och en assist på de fyra senaste.
Jag har själv spelat med honom i landslaget, på januariturnéerna 2012 och 2013. Han växte ut till en given landslagsspelare under många år och jag ser Claesson som en av svensk fotbolls stora doldisar, sett till hur otroligt bra han var i landslaget under lång tid. Utan att få någon riktigt stor berömmelse när han väl slutade.
******
När Helsingborgs IF växlade ut Stevie Grieve mot Mikael Stahre i augusti tyckte jag att det var ett suveränt bra beslut. Grieve hade kört fast och det kändes tidigt att det var en felrekrytering.
I det läget var Stahre ett klockrent val – han har mycket erfarenhet av att komma in och stabilisera och hålla lag kvar.
Under Stahre har HIF visserligen bara vunnit en match (mot Landskrona BoIS), men blivit mer stabila defensivt och det kommer att räcka för att hänga kvar i Superettan.
Med det sagt blir Brage borta på söndag en otroligt svår match med tanke på pressen som finns på båda lagen. Skulle Brage vinna, blir HIF indragna i bottenstriden på allvar.
Brage-matchen är inte ”vinna eller försvinna” för HIF, utan snarare ”förlora eller försvinna” – vinner de, försvinner de ju från bottenstriden…
Viktigast för HIF i den matchen är dock egentligen att inte förlora, att hålla avståndet nedåt.
******
Så hur går det då?
IFK Värnamo kommer att avsluta säsongen bra.
HIF klarar sig kvar.
Sedan är det svårare. Mitt tips blir ändå att Örebro med all sin kvalitet på plan och tränarbänk, kravlar sig över strecken.
Ljungskile och Brage får kvala.
Norrby och Sundsvall åker ur.

Pär Hanssons Pärspektiv. Den före detta målvaktsstjärnan tycker till om Allsvenskan och Superettan.