Sverige närmar sig i ett stort mästerskap utan uttalad förstemålvakt. Det har inte hänt under min livstid – det närmaste man kommer bakåt i tiden är väl VM 1970, då Ronnie Hellström blev petad efter en tavla i premiären mot Uruguay. När jag exempelvis var med i EM 2012, visste alla att Andreas Isaksson var etta, Johan Wiland tvåa och jag trea.
För mig är det oroväckande att det varit så öppet mellan Kristoffer Nordfeldt, Viktor Johansson och Jacob Widell Zetterström. En tydlig målvaktshierarki är särskilt viktig under ett kort mästerskap.
Nu, med snart bara en vecka kvar till premiären mot Tunisien, talar i alla fall allt för att det blir Kristoffer Nordfeldt som står i målet.
Viktor Johansson kändes länge som den givna ettan, men hans skada förändrade läget. Vi har ofta haft landslagsmålvakter som varit petade i sina klubblag – men det är ett annat läge när man genomgått en operation och bara spelat någon enstaka match under de senaste fem månaderna.
Samtidigt hade Jacob Widell Zetterström en längre sjukdomsperiod och övertygade heller inte i derbyt mot Norge.
Det förbundskapten Graham Potter behöver göra nu, klart och tydligt, är att berätta för alla att Nordfeldt är förstemålvakt – internt i laget och externt till media och supportrar. Tydlighet utåt gör att alla slipper lägga energi på onödiga spekulationer.
Internt: I en målvaktsuppsättning i ett VM behöver man ta olika roller. Att veta vem som är förstemålvakt är viktigt – mycket viktigare än vad det är i ett klubblag som spelar en lång säsong.
Rollen för reserverna i en VM-trupp är att stötta. Att det inte längre finns en pågående konkurrens ger arbetsro åt alla. Alla kan fokusera på sin uppgift, för lagets bästa.
Kristoffer Nordfeldt, alltså.
Vem hade kunnat tro för ett år sedan, eller fem eller tio år sedan, att han skulle vara förstavalet för Sverige i VM 2026?
För inte så länge sedan sedan var han hårt kritiserad i AIK och bara hans närvaro som reservmålvakt i landslaget var ifrågasatt. Jag spelade med Kristoffer i U21-landslaget, då han var tredjemålvakt bakom mig och Johan Dahlin i U21-EM på hemmaplan 2009. Han är tre år yngre än vi, men redan då hade han en enorm pondus i allt han gjorde.
Nordfeldt är väldigt explosiv och har en rejäl räckvidd. Han hoppar högt, men har också ett extremt frånskjut när det gäller att nå ut till sina stolpar. Dessutom har han en otrolig fot – en riktig Premier League-fot, som man brukar säga. Han kan smälla iväg bollen 70 meter bara så där. Och har dessutom bra utkast.
Nu står han inför sitt livs äventyr.
