NHL-Bloggen
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Ny chans för 2010–talets bästa lag

Med tre Stanley Cup-titlar på 2010-talet är Chicago Blackhawks decenniets mest framgångsrika lag i NHL. Men de senaste säsongerna har mest bjudit på bakslag. Det här är historien om hur Chicago Blackhawks blev 2010-talets bästa lag och hur man nu fått chansen att återupprätta sin heder i årets slutspel.

Var det mål eller inte. Chicago Blackhawks Patrick Kane hade redan höjt upp armarna i en jublande gest men ännu hade det inte kommit något besked från domarna. Det hade gått fyra minuter av förlängningen i den sjätte Stanley Cup-finalen 2010 mellan Chicago Blackhawks och Philadelphia Flyers. Patrick Kane hade plockat upp pucken längs med sargen i Philadelphias zon och försökt att ta sig förbi Philadelphias back Kimmo Timonen men inte riktigt lyckats ta sig loss. Chicagoforwarden hade trots allt lyckats avlossa ett skott mot Flyers målvakt Mike Leighton. Men det var oklart om pucken gått in.

-Jag tror inte att någon förutom jag visste att den gått in, förklarade Kane efteråt enligt boken Stanley Cup the complete history.

Repriserna bekräftade snart vad Kane redan visste. Pucken hade gått in i mål och Chicago Blackhawks hade slagit Philadelphias Flyers i fyra matcher mot två och var Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Att Blackhawks hade tagit sin första titel på 49 år var stort nog. Men det var bara början. Med Kanes avgörande mål hade det lag som skulle bli det mest framgångsrika under hela decenniet presenterat sig för världen genom att återigen vinna en Stanley Cup-titel. Basketlaget Bulls med fixstjärnan Michael Jordan i spetsen hade dominerat i NBA under 90-talet och 1985 hade Chicago Bears vunnit Super Bowl. Men för alla hockeyfans i staden var det här alltså den första triumfen på mycket länge. Det skulle bli ytterligare två Stanley Cup-segrar under 10-talet, vilket innebär att nu när vi summerar årtiondet så är Blackhawks det mest framgångsrika laget under decenniet. Och det skulle gå snabbt för laget att vänja sig vid att vinna.

-När du vinner en gång så är det svårt att vänta på nästa gång. Det är den skönaste känslan i världen, sa lagets coach Joel Quenneville till sportsajten Sportsnet efter Chicagos tredje Stanley Cup-titel på sex säsonger 2015.



40 C0 A9 D7 D0 BC 4 AAE AF6 B 586409181559

Blackhawks lagkapten Jonathan Toews höjer Stanley Cup-bucklan

Upprättade en dynasti

Med sin tredje seger 2014-15 hade laget som under årtionden fått dras med förlorarstämpeln upprättat en dynasti som inte skådats sedan New York Islanders och Edmonton Oilers glansdagar på 1980-talet. En dynasti som började med det där övertidsmålet mot Philadelphia Flyers 2010. Och att det var just Patrik Kane som gjorde det avgörande målet var ingen slump. Men kanske ett omen om vad som komma skulle. För precis som Blackhawks skulle bli det framgångsrikaste laget på 10-talet så skulle Patrick Kane överträffa såväl Sidney Crosby som Alexander Ovechkin, genom att bli decenniets poängkung.

Men hur gick det egentligen till då Chicago Blackhawks gick från att vara ett lag som inte vunnit Stanley Cup sedan 1961 till att bli trefaldiga Stanley Cup-mästare under 2010-talet? För att förklara hur laget som inte vunnit Stanley Cup på nästan 50 år åter hade blivit en vinnare måste vi gå tillbaka ytterligare några år i tiden.

Det hade inte funnits mycket att glädja sig åt för Blackhawks fans i slutet på 1900-talet och början på 2000-talet. Laget hade missat slutspel åtta av nio gånger mellan säsongerna 1997-98 och 2006-07. Men de dåliga placeringarna hade också lett till att lagets chanser att få de mest åtråvärda spelarna i det årliga draftlotteriet hade ökat.

2006 hade Blackhawks valt den framtida lagkaptenen och storstjärnan Jonathan Toews som nummer tre i draften och året efter Patrick Kane som nummer ett. Men en förändring som var kanske lika viktig som värvningen av spelarna skedde i oktober 2007 då W. Rockwell ”Rocky” Wirtz, blev utnämnd till ordförande i klubben. Wirtz efterträdde därmed sin nyligen avliden far William W. ”Bill” Wirtz, som hade drivit klubben i 41 år. Det betydde att ägarskapet nu hade gått i arv till en tredje generation. Det var Rocky Wirtz farfar som hade köpt laget 1954.


2002 FF60 41 EB 4 BAE 8 A0 F D71 A4 BA49501

Patrick Kane firar ett av sina många mål.

Var ett lag på dekis

När Wirtz tog över styret över Blackhawks 2007 var det alltså ett lag på dekis. Lagets sportsliga framgångar hade varit minst sagt magra och intresset för hockey i USA:s tredje största stad var långt ifrån på topp. Blackhawks hade det näst sämsta publiksnittet i hela ligan och antalet säsongsbiljetter låg på blygsamma 3400. Mycket av skulden för detta låg menar många hos Rocky Wirtz pappa Bill, som tidigare ägde klubben. Bill Wirtz anklagades för att vara en snåljåp som inte lade de pengar som behövdes för att driva en framgångsrik NHL-klubb. Till exempel kritiserades han för att inte betala tillräckligt höga löner och för att han inte tillät att hemmamatcherna sändes på tv lokalt.

När sonen tog över rodret insåg han att något måste göras åt en organisation som tills alldeles nyligen inte haft vare sig en HR-chef eller ens någon receptionist. Och under de närmsta åren skedde det som den amerikanska affärstidningen Forbes kom att kalla för ”Den största helomvändningen för ett sportföretag någonsin”. Den gamla affärsmodellen måste moderniseras. Ett av de första besluten som den nye ordföranden tog var att anställa sportsmarknadsföringsgurun och den tidigare Chicago Cubs presidenten John McDonough som ny klubbpresident. Och McDonough började genast göra förändringar. Han skrotade lagets annonsbyrå och gjorde om det gamla biljettsystemet, som hade inneburit att alla biljetter kostade lika mycket var i arenan man än befann sig. Men det var inte bara det affärsmässiga som behövde förändras. Och ledningen började snart också agera på det sportsliga planet. Laget skulle börja vinna igen.

88 EF4 A1 A B3 FF 4155 97 DA F1 E17 D2 A39 DE

Joel Quenneville ledde Blackhawks till tre Stanley Cup-titlar

Viktigt coachbyte

2007 hade den fornes toppspelaren Denis Savard, efter nio år som assisterande coach, fått ta över tränarsysslan i Chicago. Och första säsongen hade gått över förväntan. Unga nykomlingar som Patrick Kane och Jonathan Toews hade imponerat och de hade tillsammans med andra nya kommande stjärnor som Duncan Keith, Brent Seabrook och Patrick Sharp sett till att laget hade börjat vinna igen. Visserligen missade Blackhawks slutspelet med ynka tre poäng men man hade en säsong bakom sig med 40 vinster och 34 förluster. En klar förbättring jämfört med säsongen innan då man vunnit 31 och förlorat 42 matcher. Publiken hade också åter börjat ta sig till United Center för att se lagets matcher på plats. Med ett publiksnitt på 16 814 per match hade man på bara en säsong gått från 29:e plats till 16:e plats i NHL:s publikliga. En publikökning med 32 procent jämfört med säsongen innan.

Men den nya säsongen hade inte börjat bra. När Blackhawks förlorade straffläggningen mot Nashville Predators i hemmapremiären den 13 oktober 2008 var det Chicagos första poäng på de tre inledande matcherna. Förlust i premiären mot New York Rangers hade följts upp av ytterligare en förlust mot Washington Capitals. Men Denis Savard som upplevt den tuffa inledningen från båset var inte alltför orolig. Han kände att laget var på rätt väg, trots de inledande förlusterna. Laget hade förlorat men ändå spelat helt ok. Savard kände ingen anledning till panik. Segrarna skulle komma. Men det skulle bli utan Savard visade det sig. Tre dagar efter förlusten på straffar mot Nashville skickade Blackhawks ut en pressrelease med budskapet att Savard sparkats. En ny coach skulle ta över.

I maj 2008 hade Joel Quenneville lämnat jobbet som coach i Colorado Avalanche efter tre år. Blackhawks scoutingchef Marc Bergevin kände Quenneville från sin tid som spelare i St. Louis Blues då han coachats av just Quenneville. Nu såg han sin chans att knyta sin förre coach till Chicagos organisation. Quenneville som befann sig mellan jobb gick med på att hjälpa Chicago som scout, med förbehållet att han inte skulle behöva resa. Men Quenneville skulle snart få betydligt viktigare uppgifter i organisationen.

Den 14 oktober, dagen efter Blackhawks förlust på straffar mot Nashville hölls ett möte i Chicagos ledning i United Center. På mötet bestämdes det att man skulle erbjuda jobbet som ny huvudcoach till Quenneville. Den dåvarande tränaren Denis Savard var en legend i Blackhawks, så det var inget lätt beslut. Särskilt inte så tidigt in på säsongen. Men en majoritet i Blackhawks ledning ville ha en förändring och man såg ett gyllene tillfälle att knyta till sig en coach som vunnit över 400 NHL-matcher som huvudcoach för St. Louis Blues och Colorado Avalanche. En seger mot Phoenix Coyotes med 4-1 dagen efter mötet kunde inte rädda Savard. Beslutet var redan taget. Utnämningen av Quenneville var precis vad laget behövde vid den här tidpunkten enligt Blackhawks general manager Dale Tallon.

-Joel ger oss massor av erfarenhet och en meritlista fylld av vinster, något som kommer att ha såväl en omedelbar som en bestående påverkan, sa Tallon.

Det skulle visa sig vara ett lyckokast. Med Quenneville på plats var den sista pusselbiten lagd i det som skulle bli decenniets bästa lag i NHL. Man hade organisationen, spelarna och nu också coachen som skulle se till att Blackhawks åter blev ett lag att räkna med.

438 E9949 9 FA9 4 B55 8 E42 BF3 CB4 F5 D68 F

Sportsliga och affärsmässiga framgångar

Och om de blev. Mindre än två år efter att Quenville tillsattes som coach kom den första Stanley Cup-vinsten med Patrick Kanes klassiska avgörande på övertid i Stanley Cup-finalen 2010 mot Philadelphia Flyers. Säsongen 2012-13 var det dags igen och 2015 tog Blackhawks sin tredje titel under 2010-talet.

Och det var inte bara en förändring på det sportsliga planet. Affärstidningen Forbes hade redan 2009 kallat det som hänt med Chicago Blackhawks sedan Rocky Wirtz tog över för ”Den största helomvändningen för ett sportföretag någonsin”. Den kanske allra tydligaste förändringen i det avseendet var publiksiffrorna. På bara ett fåtal år hade Blackhawks gått från att ha en av de sämsta publiksiffrorna i NHL till att hamna i toppen av publikligan. En position man behållit sedan dess.

Men när Blackhawks nu drygt 10 år efter att klubben tog sin första av tre Stanley Cup-segrar under 2010-talet, ställs mot Edmonton Oilers i den första slutspelsrundan är det ett lag på väg utför. Visserligen har man kvar de bästa spelarna från succéåren som Patrick Kane, Jonathan Toews och Duncan Keith. Både Kane och Toews har fortsatt att leverera men bakom storstjärnorna har det sett sämre ut och resultaten har uteblivit. Efter den senaste Stanley Cup-vinsten 2015 åkte laget ut i den första omgången i Stanley Cup-slutspelet två år i rad för att sedan missa slutspelet helt den följande säsongen. De uteblivna framgångarna ledde till slut till att mästarcoachen Joel Quenneville fick sparken i november 2018. Han ersattes av blott 33-årige före detta Moratränaren Jeremy Colliton. Colliton lyckades inte heller ta Blackhawks till slutspel under sin första säsong och det mesta tydde på att så även skulle bli fallet den här säsongen, innan coronaviruset helt ändrade förutsättningarna för NHL-säsongen.

Ny chans mot Edmonton

På grund av det ändrade slutspelsformatet, där åtta lag gör upp om de fyra kvarvarande platserna i Stanley Cup-slutspelet i matchserier i bäst av fem, har nu Blackhawks fortfarande chansen att vinna Stanley Cup i år. De flesta bedömare skulle dock säga att den chansen är ganska liten. När NHL-säsongen pausades i mars hade Blackhawks sex poäng upp till en slutspelsplats, med fyra lag att passera och endast 12 matcher kvar att spela. Efter Montreal Canadiens är Blackhawks det sämsta laget av de 24 lag som är kvar, sett till resultat under den ordinarie säsong. Lägg där till att man möter ett Edmonton Oilers lett av de två poängkungarna under årets säsong Leon Draisaitl och Connor McDavid.

Dessutom har Chicagos målvakt Corey Crawford varit tveksam till spel efter att ha testats positiv för covid-19, vilket gjort att han missat nästa hela träningslägret inför uppstarten. Men kanske kan de tvivlen vara skingrade efter att Crawford spelat halva matchen och hållit nollan i lagets seger med 4-0 mot de regerande mästarna St. Louis i den enda träningsmatchen innan säsongen drar igång igen. Det verkar alltså som att Crawford är fit for fight inför matcherna mot Edmonton.

Men förutom Crawfords återkomst och en imponerande seger mot de regerande Stanley Cup-mästarna i träningsmatchen är det egentligen bara en sak som talar för Chicago i det kommande slutspelet, och det stavas erfarenhet. För medan merparten av Oilers spelare inte ens var födda då Edmonton senast vann Stanley Cup 1990 har spelare som Kane, Toews och Keith spelat avgörande roller i lagets totalt tre Stanley Cup-vinster de senaste tio åren. Är det några som vet hur det är att ta sig igenom ett långt slutspel hela vägen och vinna är det dem. Frågan är hur långt det räcker.


CC59 DD49 D706 49 F7 985 F 351 A57 C7 F70 B

Källor:

Stanley Cup the complete history, Eric Sweig (bok)

The Athletic, Sportsnet, Forbes

Dela inlägg
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Jakten på 50 mål

David Pastrnak, Alexander Ovechkin och Auston Matthews har alla goda möjligheter att nå 50 mål i grundserien den här NHL-säsongen. En milstolpe som de flesta spelare bara kan drömma om. Det här är historien om jakten på drömgränsen på 50 mål och gotlänningen som lyckades med det som ingen annan svensk gjort, varken förr eller senare.

Det var sista matchen på säsongen och Calgary Flames hade sedan länge säkrat en plats i 1988 års Stanley Cup-slutspel. Visst ville man avsluta grundserien snyggt med en seger hemma i Olympic Saddledome mot Minnesota North Stars, men huvudfokus för spelarna den här aprilkvällen låg på något annat. En viss gotlänning vid namn Håkan Loob hade öst in mål under grundserien för sitt Calgary. Under mars månad hade Loob gjort hattrick i tre olika matcher och det började talas om att han skulle kunna bli historisk, genom att bli den förste svensken i NHL att göra 50 mål under en säsong. Kent Nilsson hade varit närmast då han säsongen 1980-81 gjort 49 mål, även han för Calgary Flames. Men nu en bra bit in i tredje perioden i den sista matchen i grundserien var det mycket som tydde på att Loob skulle tangera Nilssons svenska rekord och även han stanna på 49 fullträffar. Inget dåligt facit men ändå så retligt nära den magiska drömgränsen.

-Det var en fantastisk säsong, både för Calgary Flames och för mig. Jag spurtade ordentligt i målskyttet de sista månaderna i grundspelet och gjorde väldigt många mål då. Jag låg på 49 tills det var några matcher kvar och då kom den där berömda jinxen, berättade Håkan Loob för NHL.com:s svenska sajt för några år sedan.

Och det verkade alltså som att det gått troll i målskyttet för Loob även denna aprilkväll. Det trots att lagkamraterna gjorde allt för att förse svensken med passningar så han kunde göra det där viktiga målet.

– Det finns stunder då man sätter laget åt sidan. Då spelade vi för Håkan. För att han skulle nå 50 mål. Vi hade gärna förlorat matchen, bara han fått göra sitt mål, berättade lagkamraten Jim Peplinksi för Expressen för några år sedan.

Flames ledde med 3 - 1 en bra bit in i tredje perioden och såg ut att vinna matchen. Dock utan något mål från den 28-årige gotlänningen. Det var då det hände. Det var lite mer än tre minuter kvar av matchen och Flames hade powerplay. Flames försvarare Gary Suter skrinnade in på vänsterkanten och Loob åkte in mot mål. När passen från Suter kom kunde Loob slå in pucken i öppet mål. Loob hade klarat drömgränsen på 50 mål med minsta möjliga marginal.

E5 D8 FC45 8829 4 F14 81 F3 A75 B87565 C74

Håkan Loob är den ende svensk som gjort 50 mål under en NHL-säsong

-Få spelare har nått den gränsen och att jag som liten gotlänning, som förste svensk, skulle klara det, i NHL som ligan var på den tiden. Det känns nästan lite ofattbart, berättade Loob för Expressen över 30 år efter målet.

Och trots att Sverige haft fullt av framgångsrika NHL-stjärnor som Peter Forsberg, Mats Sundin, Markus Näslund och bröderna Sedin efter det, så har ingen lyckats med bedriften att göra 50 mål på en och samma säsong. Det visar hur svårt det är att nå drömgränsen.

Gretzky och Bossy har gjort 50 mål flest gånger

Att göra 50 mål i grundserien under en och samma säsong är en av de största individuella prestationer en NHL-spelare kan lyckas med. Ända sedan Montreal Canadiens Maurice Richard lyckades med att göra 50 mål säsongen 1944 - 45 har NHL-spelare försökt upprepa bedriften. Det skulle dröja över 15 år innan Bernie Geoffrion också i Montreal Canadiens blev den andre spelaren i historien att lyckas med bedriften. Till dags dato har 91 spelare gjort 50 mål under grundserien. Vissa har dessutom lyckats med det flera gånger.

Som när det gäller många andra rekord så är det en viss Wayne Gretzky som har gjort flest säsonger med 50 mål eller fler. ”The great one” har lyckats med bedriften hela nio gånger. Ett rekord han delar med New York Islanders Mike Bossy. Men Bossy är faktiskt strået vassare än Gretzky. För medan Gretzky ”bara” lyckades göra 50 mål i åtta raka säsonger (den nionde kom med ett års mellanrum) så gjorde Bossy nio raka säsonger i NHL med 50 mål eller fler. Något ingen NHL-spelare lyckats med varken förr eller senare. Hur kom det sig då att Bossy var en så målfarlig spelare? Mycket berodde på hans snabbhet med händerna och hans farliga handledsskott. Något han själv menar kom till på grund av ren självbevarelsedrift.

-Jag lärde mig att göra snabba passar och ta snabba skott så att jag skulle undvika att få stryk varje gång jag hade pucken, sa Bossy enligt NHL.com.

416 ED0 E2 F66 D 43 CD 8363 BED52 A7 E9217

Mike Bossy har tillsammans med Wayne Gretzky rekordet för flest säsonger med 50 mål eller fler

Gretzky har rekordet för flest mål i NHL. Men då ska man komma ihåg att Bossy slutade redan efter tio säsonger på grund av ryggproblem. Under nio av de tio säsongerna gjorde han alltså 50 mål eller mer, något som gör att Bossy har den bästa målprocenten per match av alla NHL-spelare genom tiderna. ESPN:s hockeyreporter Chris Peters var säker på sin sak då han utnämnde Bossy till den bäste målskytten genom tiderna i en omröstning som sportkanalen gjorde nyligen.

-Ja målvakterna stoppade puckar i ett betydligt lägre tempo under Bossys storhetstid, men han var speciell även utifrån den tiden standard. Man undrar vad som skulle ha hänt om han varit frisk längre, sa Peters i artikeln.

Ovechkin har gjort 50 mål åtta gånger

Alexander Ovechkin kommer om han lyckas göra 50 mål den här säsongen (vilket inte alls är omöjligt) att tangera Bossy och Gretzky rekord på nio säsonger på 50 mål eller fler. Redan under sin rookiesäsong 2005 - 2006 lyckades Ovechkin med konststycket att göra 50 mål. Något han alltså upprepat sju gånger sedan dess. Att det dessutom på senare år blivit allt svårare att göra mål, gör bedriften ännu mer imponerande. Under tre säsonger (2013 - 2016) var Ovechkin den enda i hela ligan som lyckades göra 50 mål eller fler och med 45 mål hittills har han stora möjligheter att upprepa bedriften den här säsongen. Faktum är att under hela 2010-talet var det bara fem spelare som lyckades göra 50 mål eller mer under en säsong. Ovechkin är den ende som med totalt fyra 50-målssäsonger på 10-talet, gjort det mer än en gång. Inför den här säsongen sa Ovechkin till media att han var redo att försöka göra 50 mål igen.

-Det har alltid varit målet att göra så många mål som möjligt. Men varje år blir det svårare och svårare, sa Ovechkin då.

E488 BA98 403 E 48 BF 8 F93 B1 B9 AE7 C2036

Alexander Ovechkin kan tangera Bossy och Gretzkys rekord på nio säsonger med 50 mål eller fler

Och det finns som sagt ingen annan aktiv spelare som har samma vana av att göra 50 mål. Om 34-årige Ovechkin lyckas med ännu en 50-målssäsong blir han den näst äldste spelaren (efter Bostons Johnny Bucyksom) att lyckas med bedriften. Han blir dessutom den ende tillsammans med Phil Esposito som har tre 50-målssäsonger efter 30 års ålder.

-Jag struntar i vilken period det är. Alex Ovechkin skulle ändå göra mål, under vilken period som helst var som helst, sa Esposito själv om Ovechkin till NBC Sports i februari i år.

Och att han gör så många mål under en period då spelarna blivit betydligt bättre på försvarsspel och att blockera skott än på 70-talet, då Esposito själv spelade, imponerar extra på den gamle skyttekungen.

-Jag vågar påstå att utan de blockade skotten och allt annat, om det var som 70-talet då skulle Alex få mer än 550 skott mot mål och förmodligen göra 75-80 mål, sa Esposito.

Passerar Pastrnak och Matthews 50 mål?

Den här säsongen är det framför allt två spelare till som tillsammans med Ovechkin har möjlighet att nå 50-målgränsen. En av dem är Toronto Maple Leafs Auston Matthews, som precis som Ovechkin gjort 45 mål hittills. Förklaringen till framgången den här säsongen är enkel enligt Matthews.

-De senaste åren har jag haft skador och sånt att hantera. Än så länge så har jag varit frisk och konstant spelat och varit kvar i min rytm, det hjälper ganska mycket sa Matthews enligt Hockey News i början av januari då han gjorde sitt trettionde mål för säsongen.

7912 FEB3 9 C95 4 F41 885 D FF906 C79 BE7 F

Auston Matthews har stora möjligheter att nå 50 mål den här säsongen

Precis som Bossy på sin tid är ett av Matthews viktigaste vapen hans snabba reaktion i skottögonblicket. Något som gör det svårt för en målvakt att reagera i tid.

-Det spelar ingen roll om han siktar högt eller lågt. Den (pucken) kommer fortfarande så snabbt mot dig, sa Vegas Golden Knights målvakt Marc-Andre Fleury när han berättade om Matthews styrka som målskytt för Sportsnet i början av säsongen.

Men den som ligger allra bäst till för att nå 50 mål först är Boston Bruins tjeckiska stjärnforward David Pastrnak som med sina 47 mål bara behöver göra 3 mål till för att uppnå milstolpen. Det mesta har stämt för tjecken den här säsongen och han har varit en starkt bidragande orsak till att Bruins varit bäst i hela NHL.

-Han har verkligen blivit en elitspelare i ligan. Bara faktumet att han fortsätter att hitta sätt att göra mål när lagen markerar honom hårt, det är väldigt imponerande. Det är väldigt få i ligan som kan göra det, sa hans kedjekompis Brad Marchand efter att Pastrnak gjorde hattrick i Bruins vinst mot Montreal Canadiens den 13 februari.

Och med 16 matcher kvar av grundserien är det nog bara en skada som kan stoppa Pastrnak från att nå 50 mål den här säsongen. Något den unge tjecken skulle förtjäna enligt Bruins coach Bruce Cassidy.

-Om han gör mål hjälper han laget. Jag skulle vilja se honom nå till 50. Det är en bra siffra, en bra prestation, sa Cassidy till Hockey News i februari.

Pastrnak själv tonar dock ner betydelsen av en måltävling mellan honom Ovechkin och Matthews i artikeln i Hockey News.

-Det är roligt att göra mål, det är vad jag får betalt för och det är min största styrka- att vara en offensiv spelare. Men jag fokuserar inte på någon måltävling.

1 DE41 C3 D 3 AFF 427 F ABA6 730934 A499 F6

David Pastrnak ligger allra bäst till för att nå 50 mål först den här säsongen.

Loobs rekord håller ett tag till?

Måltävling eller inte. Med Pastrnak på 47 mål och Ovechkin och Matthews på 45 mål vardera är det troligt att vi kommer att få se minst tre spelare som slutar på 50 mål när NHL:s grundserie avslutas i april. Det verkar dock inte särskilt troligt att någon svensk når drömgränsen den här säsongen heller. New York Rangers Mika Zibanejad ligger närmast med sina 32 mål. Men för att han ska nå 50 mål innan säsongen är slut skulle det krävas att han gör 18 mål på 17 matcher. Något som blir svårt att klara av. Det verkar alltså som att Håkan Loob kommer fortsätta vara ensam svensk med 50 mål ett tag till. Något han inte verkar ha så mycket emot. I en intervju 2018, trettio år efter rekordet sa Loob så här till SVT Sport med en lite skämtsam ton.

– Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag vill att det slås. Rekord är ju till för att slås, men det vore ju synd eftersom det är mitt rekord, sa Loob med ett skratt och fortsatte.

-Men gör man det så förtjänar man det mer än väl.

5 A1 C9122 375 A 4342 8 F6 C 6 A77 A758 BF22

Källor: NBC Sports, Hockey News, ESPN, NHL.com, Expressen, SVT

Dela inlägg
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Trejden som förändrade hockeyn

I dag är the det sista chansen för lagen i NHL att stärka sina spelartrupper inför Stanley Cup-slutspelet, då ligans årliga trade deadline infaller. Hur känns det att bli trejdad i sista stund och hur har trejderna sett ut genom historien? Det här är historien om trejderna i NHL och om hur det gick till när världens bästa hockeyspelare genom tiderna chockade en hel idrottsvärld då han gick från Stanley Cup-mästarna Edmonton till Los Angeles Kings.

Det är den nionde augusti 1988. Vi befinner oss i Molson House i Edmonton, en lokal som Edmonton Oilers ofta använder för att hålla presskonferenser. Lokalen är fullproppad med journalister och vid ett podium fyllt med mikrofoner sitter världens bäste hockeyspelare Wayne Gretzky. Under åren i Oilers hade ”The great one” fört Edmonton till fyra Stanley Cup-vinster på fem år och stått för otaliga poängrekord (som står sig än i dag). Men trots att Gretzky fört så mycket glädje med sig till staden är det här ingen glädjens dag för Edmontonborna. Gretzky har tårar i ögonen och gråten i halsen gör det svårt för honom att tala.

-Jag lovade Mess (Mark Messier) att jag inte skulle göra det här. Men det kommer en tid…, orden stockar sig i halsen och Gretzky klarar inte av att avsluta meningen.

Det som skedde den där dagen i augusti för över 30 år sedan kom att chocka idrottsvärlden. Edmontons ägare Peter Pocklington hade tillsammans med Gretzky och Oilers coach Glen Sather precis offentliggjort att världens bäste ishockeyspelare Wayne Gretzky skulle trejdas från Edmonton Oilers till Los Angeles Kings. Hela idrottsvärlden var i chock. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. I Edmonton brändes och skändades snart dockor föreställande lagets ägare Peter Pocklington. Och Pocklington berättade senare att han utsattes för flera dödshot. En av skyltarna som välkomnar besökare till Edmonton med texten ”The city of Champions” hade klottrats ner, och över det stolta budskapet stod nu två bokstäver i svart: LA. Oilers blev nedringda av arga fans som hotade med att säga upp säsongsbiljetterna eller att aldrig mer följa en enda match med laget. Affären nådde till och med ända upp på högsta politiska nivå, då en ledamot i Kanadas parlament föreslog att den federala regeringen skulle blockera trejden eller köpa Gretzkys kontrakt till ett annat kanadensiskt lag så att Gretzky blev kvar i moderlandet.

Trejden av Gretzky förändrade hockeyn

Det hela började redan tre år tidigare då Jerry Buss, den dåvarande ägaren för LA Kings, erbjöd Oilers ägare Peter Pocklington 15 miljoner plus ett antal spelare för att få över Gretzky till Los Angeles. Beskedet från Pocklington var att det inte var rätt tid men att han kunde tänka sig att prata senare. Och tre år senare och med ytterligare två Stanley Cup-titlar för Edmontons del tyckte Pocklington att det var dags. Gretzky satt på ett utgående kontrakt och Edmontons ägare bestämde sig för att undersöka hur intresset såg ut för hans storstjärna. Bruce McNall hade tagit över ägarskapet för Los Angeles Kings men intresset för att köpa Gretzky fanns kvar. I ESPN:s dokumentär om trejden ” Kings Ramson” berättar McNall om hur han tjatade om att köpa Gretzky varje gång han och Pocklington träffades. Och McNall fick snart en känsla för att en affär inte var omöjlig.

8784 E6 D4 3 D8 A 47 EB A053 C2 C224 B9584 B

Trejden av Gretzky från Oilers till Kings sände chockvågor genom hockeyvärlden

Huvudpersonen själv var dock så sent som på våren 1988 helt omedveten om vad som planerades. När Gretzky och hans lagkamrater säkrade Oilers fjärde Stanley Cup-titel på fem år i maj 1988 hade Gretzky inte en aning om vad som skulle hända bara några månader senare. Att det skulle vara sista gången Gretzky hade på sig en Oilerströja när han höjde Stanley Cup-bucklan i maj var otänkbart för honom just då. Dagen efter berättade pappa Walter, som fått nys om att en affär var på gång, för en förbluffad Wayne att Edmonton ville sälja honom till högstbjudande.

-Jag tror att Wayne alltid trodde han skulle vara en Oiler. Det var hans hem. Hockey i Edmonton var allt för Wayne. Det var en av de jobbigaste stunder jag upplevt för jag visste hur gärna Wayne ville vara kvar i Edmonton, berättade Walter Gretzky i ESPN:s dokumentär om trejden ”Kings Ramson”.

För Kings blev affären ett lyckokast. Plötsligt blev hockey en sport att räkna med. På bara en vecka köptes 4000 - 5000 säsongsbiljetter, många till människor som bara visste namnet på en spelare-Wayne Gretzky. Kings gick från en publik på 5000 - 6000 per kväll till en utsåld arena ofta med Hollywoodstjärnor som Tom Hanks i publiken.

Om Gretzky kan bli trejdad då kan alla bli det

Gretzky blev en symbol för ishockey inte bara i Los Angeles, utan i hela USA. Och ännu viktigare. Trejden förändrade hockeyn för alltid. Om Gretzky kunde bli trejdad då kunde alla bli trejdade hette det. Och tre år senare var det dags för Gretzkys gamle lagkompis i Oilers Mark Messier att bli trejdad. Messier hade efter att Gretzky lämnat klivit fram som lagets store ledare och 1990 hade han lett laget till ytterligare en Stanley Cup-titel. Men när Messier inte kom överens med Oilers om ett nytt kontrakt lämnade han för New York Rangers. Ungefär tio år senare var det dags för den tidens största stjärna att bli trejdad. 2001 lämnade de senaste fyra årens poängkung Jaromír Jágr Pittsburgh Penguins för Washington Capitals. Ingen av dessa affärer kan förstås jämföras med Gretzkys men är exempel på hur marknaden allt mer kommit att styra och att de största stjärnorna också kunde bli trejdade.

1 E8 EAB51 F710 4 D9 B A6 F5 D46321 C9 C3 D4

2001 gick Jaromír Jágr från Pittsburgh Penguins till Washington Capitals

Men i både Messiers och Jagrs fall så handlade det om missnöjda stjärnor vars agerande bidrog till att de trejdades. För spelarna under det absoluta toppskiktet är valmöjligheterna ofta betydligt mer begränsade. Det handlar om ett öde man helt enkelt måste acceptera som hockeyspelare. Helt plötsligt är det bara att ta sitt pick och pack och flytta med familjen till en helt annan landsände eller ett helt annat land. Toronto Maple Leafs Jake Muzzin minns tydligt när han blev trejdad från Los Angeles till Toronto Maple Leafs i januari förra året. Muzzin och hans gravida fru tvingades leva den första tiden på hotell med tjugo resväskor och tre hundar.

-Det var mycket osäkerhet. Vi hade inget hus till vårt barn och jag var tvungen att skaffa en vinterrock eftersom jag inte hade någon. När de sa åt mig att jag skulle bli trejdad sa jag bara – skojar ni, berättade Muzzin nyligen för den kanadensiska tidningen The Globe and the Mail.

Livet förändras

Det handlar om så mycket mer än att bara byta från en klubb till en annan enligt Muzzin.

-Man känner sig arg. Det handlar inte om att du blir trejdad från ett lag till ett annat. Allt i ditt liv förändras.

20041 FA5 848 B 42 D9 AC0 D 0 CBDA9 CD21 F7

Jake Muzzin tyckte det var tufft att bli trejdad från Los Angeles Kings till Toronto Maple Leafs

En annan person som vet allt om hur det är att bli trejdad är Ray Ferraro. Ferraro som gjorde nästan 900 poäng under sin karriär och representerade sex olika klubbar blev trejdad tre gånger på deadline day. Han har en tydlig uppfattning om vad han tycker om företeelsen.

-Folk säger att det är en del av verksamheten men innan det händer dig så förstår du inte. Det stinker, sa Ferraro till den The Globe and the Mail.

Men låt oss återgå till den där händelsen för över 31 år sedan när Wayne Gretzky trejdades från Edmonton Oilers till Los Angeles Kings. Frågan är om mannen som gjorde trejden av Gretzky möjlig någonsin kommer att bli förlåten av Oilersfansen. För trots att det var Peter Pocklington som tog Oilers till NHL och såg till att värva en ung Wayne Gretzky till laget så är han framför allt ihågkommen för en sak.

-Det kommer säkert stå ”din skit du trejdade Wayne Gretzky” på min gravsten, sa Pocklington nyligen till den kanadensiska tidningen The Globe and Mail.

Hur ser då huvudpersonen själv på århundradets trejd. Över 20 år efter trejden berättade Gretzky i ESPN:s film ” Kings Ramson” om hur han såg på situationen med lite perspektiv. Beslutet att lämna kom eftersom Gretzky var arg på att klubben ville sälja honom. Men i dag förstår han varför de gjorde som de gjorde.

-Jag hade ett år kvar på mitt kontrakt och de ville sätt sig ner och omförhandla. Men jag sa nej. Jag ville spela ut året, sa Gretzky och fortsatte.

-Nu förstår jag varför de sa att de inte kunde göra det. Men då tänkte jag bara. Är ni galna.

5 AC6 DF4 C 5 DB4 4 D34 AE5 A 33 B4 D53 A2411

Källor: ” Kings Ramson” ESPN (film)

The Globe and the Mail, NHL.com

Dela inlägg
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Sedinarna hyllas efter framgångsrik karriär

Efter att ha spelat 17 säsonger i Canucks, gjort över 1000 poäng vardera och tagit laget till en Stanley Cup-final hyllas Daniel och Henrik Sedin stort i Vancouver tidigt i morgon bitti svensk tid. Då hissas deras tröjor upp i taket i Vancouver Canucks hemmaarena Rogers Arena. Det här är historien om tvillingarna som med sitt närmast telepatiska samspel tog Vancouver och hela NHL med storm. Frågan är om hockeyvärlden någonsin kommer att få uppleva något liknande igen.

Det hela var som hämtat ur ett nummer av sportserietidningen Buster. Det var den 6 april 2018 och platsen var Rogers Arena i Vancouver. Vancouver Canucks hade precis vänt ett 3-1 underläge mot Arizona Coyotes till seger på övertid. Som så många gånger förut under de senaste 17 åren så var det ett visst brödrapar från ångermanländska Örnsköldsvik som varit regissörerna bakom segermålet. Det hade gått ungefär två och en halv minut av förlängningen då Henrik Sedin hade spelat in pucken centralt till brodern Daniel som slagit in avgörandet i powerplay. Det hade kunnat vara en helt vanlig dag på jobbet för hockeyvärldens mest kända brödrapar. Men det var något alldeles speciellt med den här dagen. Det var nämligen sista gången som publiken i Rogers Arena skulle få uppleva magin från tvillingarnas klubbor. Och avskedsföreställningen hade inte kunnat regisseras bättre om det så varit en Hollywoodfilm.

– När fansen är med oss som de var i dag vill du spela bra för dem. Det gjorde vi i dag. Jag var riktigt trött, men fansen gav mig energi. De hjälpte oss, sa Daniel Sedin efter matchen.

Och han fick medhåll av brodern Henrik.

-Helt otroligt. Det är svårt att hitta ord. Vi kommer komma ihåg det här resten av livet.

72 EC4 B6 C B5 F9 4565 BC6 E AB4 E5 D29 EE5 C

Bröderna Sedin hyllades stort i sin sista hemmamatch för Vancouver Canucks i april 2018

Och som fansen hade stöttat de båda bröderna den här kvällen. Henrik och Daniel hade mötts av stående ovationer varje gång de var inne på isen. Och som grädde på moset hade det dessutom slutat med ett avgörande från bröderna. Inte undra på att det firades. Tyvärr räckte inte Vancouver till för att ta sig till slutspel det året men det hindrade inte fansen från att fira av sina hjältar.

Med sina 1070 poäng är Henrik Sedin den spelare som gjort flest poäng i Canucks genom tiderna. Daniel har målrekordet på 393 mål och Henrik är med sina 830 assist den bäste passningsläggare genom tiderna. Lägg där till att bröderna, som enda svenskar förutom Peter Forsberg, vann Art Ross Trophy som bästa poängplockare åren efter varandra och att man var de viktigaste kuggarna i det lag som sånär slog Boston Bruins i Stanley Cup finalen 2011. Inte undra på att tvillingarna hyllades den där kvällen i Vancouver.

Bröderna Sedin hade en unik kemi

Men det var inte alls självklart att det skulle bli succé. Förväntningarna på tvillingarna var minst sagt stora då Vancouvers dåvarande General manager Brian Burke genom en hel del fixande och trixande lyckades se till att Canucks fick möjlighet att välja både Daniel och Henrik i 1999 års draft. Det skulle ta flera säsonger innan de på allvar infriade de högt ställda förväntningarna och de fick ta en hel del kritik de första åren.

– Förväntningarna var enorma och vi fick mycket skit i media. Det var tvärtemot första tiden i Elitserien. Då gick allt så lätt, sa tvillingarna till Modos hemsida långt senare.

Men när Sedinarna hade vant sig vid de mindre rinkarna och den tuffare spelstilen i NHL så började de också leverera. Mycket tack vare den unika kemi de hade mellan varandra.

-De har ett sjätte sinne eller en radar. De gör en pass och det ser ut som att det inte är någon där, och sen åker en av tvillingarna in och så är pucken på klubban, berättade Canucks tidigare General manager Brian Burke för Wall Street Journal när han skulle beskriva tvillingarnas storhet.

Den gamle kedjekompisen Trent Klatt förklarade det på ett liknande sätt i The Athletic nyligen. Klatt mindes hur han reagerade på hur tvillingarna hittade varandra på ett nästan magiskt sätt. Själv blev han förvirrad över hur de gjorde droppassningar och passar i blindo. Något det inte var meningen att de skulle göra. Vilket han också förklarade för tvillingarna.

-De tittade bara på mig och sa, men jag visste ju att han skulle vara där. Hur visste de det, undrade Klatt.

4216 F7 AF 33 FE 4733 AEE4 52 A765 B56 EA0

Bröderna hade en nästa telepatisk förmåga att hitta varandra ute på isen

Snart uppfann sportjournalisterna termen Sedinery, som fick beskriva den närmast telepatiska förmåga de båda bröderna hade att hitta varandra. Ingen betvivlar deras skicklighet var för sig. Men tillsammans blev de en helt oslagbar kombination.

Eller som kedjekompisen från tiden i Modo Anders Söderberg sa i en artikel i Sports Illustrated, när han jämförde bröderna Sedin med Peter Forsberg.

-Jag spelade med Foppa under lockouten 1994-95. Den enda skillnaden var att den fanns en av honom och två av dem.

Söderbergs kommentar säger en hel del. Tänkt dig att ha två Foppa i samma lag som dessutom känner varandra utan och innan och hittar passningsvägar som ingen annan trodde var möjlig. Inte undra på att det blev succé.

Spelade inte ihop i början

Daniel och Henrik började spela hockey vid 8 års ålder men de började inte spela ihop ordentligt i samma kedja förrän i 14-årsåldern, då Daniel bytte position från center till ytter. Karriären startade i Järveds IF men bröderna flyttade efter ett tag vidare till Modo där de gjorde debut i A-laget vid 16 års ålder.

-Det var inte så svårt att släppa fram dem, de var så pass skickliga, sa deras dåvarande tränare Per Bäckman till Örnsköldsviks Allehanda.

Något som gjorde att de lätt kom in i spelet och laget. En skillnad jämfört med den första tiden i NHL. Men succén skulle till slut komma i NHL också. Henriks precisa passningar och Daniels näsa för att göra mål skulle ge fansen i Vancouver många glädjestunder. Inte minst vid slutet av 00-talet och början på 10-talet då både bröderna och laget var som allra bäst.

FCC57699 A489 435 A 8299 BFC62 ECBC41 A

Tvillingarna var älskade av hemmapubliken

Säsongen 2009-10 hade Henrik vunnit Art Ross Trophy som NHL:s poängkung, med sina 112 poäng och fick dessutom utmärkelsen Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare. I slutspelet slog man ut Los Angels Kings i den första rundan men fick sen se sig utslagna av de blivande Stanley Cup-mästarna Chicago Blackhawks. Säsongen efter var det Daniels tur att vinna poängligan med sina 104 poäng i grundserien. Lägg där till Henriks 75 passningar den säsongen, vilket var bäst i ligan. I slutspelet blev det ytterligare 20 poäng på 25 matcher för Daniel som röstade fram till Ted Lindsay Award, slutspelets MVP enligt spelarfacket NHLPA. Tyvärr för bröderna blev de förlust mot Boston Bruins i Stanley Cup-finalen, som gick till sju matcher, men tvillingarna Sedin hade för alltid gjort sitt avtryck i världens bästa hockeyliga.

Bröderna Sedin inte Daniel och Henrik

Men lika lätta som de var att känna igen på plan med sitt patenterade samspel och sina 33 (Henrik) och 22 (Daniel) på ryggen. Lika svåra var de att särskilja utanför isen. En av dem som hade problem med det var brödernas coach under flera år i Vancouver Alain Vigneault.

-Det tog mig tre år att särskilja dem. Och det är inget jag är stolt över. Det fjärde året när Danny (Daniel) blev skadad och jag i princip inte såg honom på sex veckor då lyckades jag äntligen lista ut hur Hank (Henrik) såg ut. Sen när jag såg Danny igen skämdes jag för att jag inte kunde särskilja dem. För de är verkligen inte lika, berättade Vigneault inför fnissande reportrar inför den andra Stanley Cup-finalen mot Boston Bruins 2011.

Och bröderna har blivit vana vid att snarare bli refererade till som bröderna Sedin än som Daniel och Henrik. Men så har de också valt att följas åt i sina karriärer ända från klivet upp i Modos A- lag som 16-åringar till beslutet att lägga skridskorna på hyllan för snart två år sedan. Till och med ceremonin natten mot torsdag då brödernas tröjor ska hissas upp i Rogers Arena i Vancouver kommer att ske samtidigt. Lite orättvist men ända förståeligt att bröderna alltid klumpas ihop, menade deras förre lagkamrat Markus Näslund när han intervjuades i den kanadensiska sportkanalen Sportsnet nyligen.

-Man ser dem hela tiden som en – som tvillingarna. Men Daniel har gjort sin grej och Henrik sin. De är olika spelare men hela deras resa är så unik. Jag tror aldrig vi får se det igen, sa Näslund.

I natt har de i alla fall en sista möjlighet att ta farväl av hemmafansen, det de annars gjorde så storstilat i den där sista hemmamatchen för snart två år sedan. Och nästa gång hockeyvärlden får höra talas om dem är förmodligen när de väljs in i Hall of Fame. Att det kommer att ske är nog de flesta överens om. Förmodligen i en gemensam ceremoni. För även om de är två helt olika personer så kommer hockeyvärlden alltid minnas dem som Sedinbröderna. Det kanske bästa brödrapar som stått på ett par skridskor.

8 E286575 198 E 4665 85 D5 00 E279089 BC4

Källor: Sportsnet, Sports Illustrated, The Athletic, NHL.com, modohockey.se, Wall Street Journal, Expressen

Dela inlägg
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Blue Jackets hoppas att succén fortsätter

Med en temperamentsfull coach, en lettisk succémålvakt med samma namn som kungen av rock och en historia som går tillbaka till amerikanska inbördeskrigetvill Columbus Blue Jackets fortsätta den senaste tidens succé och ta sin sjunde raka seger i kvällens match mot Buffalo Sabres. Det här är historien om laget som trots förlusten av flera storstjärnor hoppas överträffa förra årets succé och utmana om Stanley Cup.

John Tortorella var förbannad. Det var den 29 december 2018 och Totorellas Columbus Blue Jackets hade precis förlorat på straffar mot Chicago Blackhawks och enligt honom själv blivit berövade på två poäng.

-Domarna gör inte sitt jävla jobb och vi förlorar matchen och förlorar vår målvakt. Om det hade gjorts rätt hade vi inte förlorat vår målvakt och vi hade vunnit hockeymatchen, sa en upprörd Tortorella efter matchen.

Det var när klockan precis tickat ner mot noll under övertidsperioden som Columbus fått in pucken i mål, men målet dömdes bort då tiden enligt domarna gått ut. Det borde den inte gjort menade Tortorella eftersom domarna alldeles innan hade låtit klockan ticka ner en sekund för länge innan man blåste av. Men det var inte nog med det. Jackets förstemålvakt Jonas Korpisalo hade skadats under straffläggningen och på presskonferensen efteråt skyllde coachen det inträffade på domarna.

-All den här jävla teknologin bedrar oss. Jag tar inga jävla frågor, avslutade han och lämnade rasande podiet på presskonferensen.

Columbuscoachen fick böta 20 000 dollar för sitt utbrott. Och det är inte första gången som Tortorella hamnat i blåsväder. Under sin tid som coach för Vancouver Caucks 2014 blev han avstängd i 15 dagar efter att ha försökt ta sig in i Calgary Flames omklädningsrum. Tortorella bad senare om ursäkt för sitt utbrott efter Chicagomatchen och sa att han skulle ha tagit upp sina klagomål privat och inte inför media. Men kanske var utbrottet den tändvätska som laget behövde. Efter matchen mot Chicago för en dryg månad sedan har Blue Jackets 10 vinster och endast 2 förluster och inför kvällens match mot Buffalo Sabres har laget chans att ta sin sjunde raka seger.

24 B8 F47 C DD86 4 D87 931 A AFAF107 DC595

Blue Jackets coach John Tortorella har ett hett temperament

Elvis Merzlikins har storspelat i mål

En viktig anledning till att det gått så bra för laget den senaste tiden stavas Elvis. Och då syftar jag inte på kungen av rock med efternamnet Presley utan en lettisk målvakt med det svårstavade efternamnet Merzlikins. Merzlikins har minst sagt imponerat sedan han kom in och ersatte skadade Korpisalo. Innan skadan på den finske burväktaren hade Merzlikins inte en enda vinst under de få matcher han fick chansen att spela. Efter det har det som sagt gått betydligt bättre. Merzlikins har vaktat målet i 9 av lagets vinster efter Korpisalos skada och den lettiske målvakten har den nionde bästa räddningsprocenten i ligan. Blue Jackets lagkapten Nick Foligno förklarade vad som hänt med den unge målvakten i podcasten The Rink som drivs av nhl.com. Enligt Foligno har Merzlikins nu hittat ett mer avslappnat sätt att spela än under början av säsongen.

-Nu med möjligheten han fick när Korpi blev skadad så lät han bara allt komma till honom och nu börjar han få alla dessa lovord, sa Foligno i podden.

21 AE7413 35 AE 4 C31 B4 FD C8 F00 CC05 F8 F

Elvis Merzlikins har storspelat i mål

Men det är förstås flera orsaker till att Blue Jackets gjort bra ifrån sig den senaste tiden.

-Man såg hur vårt lag defensivt har vaknat till liv och så har våra målvakter spelat utomordentligt. När man har den mixen av lägliga mål och ett lags tankesätt så tycker jag att det visar att allting är möjligt, sa Foligno i podcasten.

Att laget har en krävande coach har säkert också en hel del med framgångarna att göra. För Tortorella är inte rädd för att visa sitt missnöje även om laget vinner, men inte spelar bra.

-Vi sög. Elvis var otrolig. Det var därför vi ledde med 5-0, sa Tortorella till exempel efter Blue Jackets 5-0 seger mot New Jersey Devils i januari.

Tortorella syftade på att lagets offensiv var alldeles för dålig och att man sköt alldeles för lite i matchen. Det alltså trots att kanonerna som skjuter salut varje gång Columbus gör mål fick salutera hela 5 gånger den där kvällen då det blev vinst med 5-0.

Kanonen en del av Blue Jackets identitet

I över tio år har en kanon avfyrats varje gång Blue Jackets gör mål hemma i Nation wide arena. Det var 2007 som tanken om en kanon i arenan började ta form. Idén kom med anledning av temat kring amerikanska inbördeskriget som varit en del av lagets identitet ända sedan klubben bildades år 2000. Namnet Blue Jackets, som valdes ut efter att en namntävling hållits i centrala Ohio, syftar nämligen huvudsakligen på de soldater som Ohio bidrog med till Nord i det amerikanska inbördeskriget (men namnet kan också kopplas samman med andra bidrag som Ohio gjort till den amerikanska historien). Efter visst letande lyckades representanter för klubben hitta vad de sökte. En kopia på en kanon från 1857 hittades i ett garage hos en man som byggde kanoner. Efter en snabb provskjutning bestämde sig representanterna för klubben att slå till och köpa den. I dag är kanonen ett viktigt inslag i Blue Jackets hemmamatcher i Nation wide arena och den avfyras varje gång en match börjar och varje gång hemmalaget gör mål. För Blue Jackets fans har kanonen också blivit en viktig symbol för laget och många har tagit en bild på sig själva bredvid kanonen när de varit på besök i arenan. När Blue Jackets dåvarande marknadschef Larry Hoepfner blev intervjuad av Fox 2014 sa han så här om kanonen.

-Den har blivit en ikonisk del av det här laget. Inte bara under matchpresentationen utan för hela arenan och lagets identitet. Jag tror att alla runt ligan känner till kanonen, den har helt enkelt blivit en del av vilka vi är, sa Hoepfner till Fox.

D253 BFF9 9 BDD 4 E47 99 B5 6 B1245743945

Bild från Blue Jackets 3-0 seger mot Boston Bruins i Nation wide arena tidigare i januari

Fansen hoppas förstås att kanonen ska ljuda många gånger fler under våren. Just nu ligger laget på slutspelsplats och där kan allt hända. Det visade Blue Jackets under Stanley Cup-slutspelet förra året då man överraskade alla genom att slå ut grundseriens suveräner Tampa Bay Lightning i fyra raka matcher, och därmed vinna lagets första matchserie i ett slutspel någonsin. Tyvärr för fansen blev det respass i andra slutspelsomgången mot blivande Stanley Cup-finalisterna Boston Bruins. Och som det ser ut nu så kommer alltså Blue Jackets att få återuppleva ett Stanley Cup-slutspel även den här säsongen. Inte dåligt för ett lag som var utdömt av många efter att ha förlorat tre av sina största stjärnor – Artemi Panarin, Matt Duchene och målvaktsesset Sergej Bobrovsky- inför säsongen. Något som också kritiserades av den frispråkiga John Tortorella som menade att om trion ville vinna något så skulle de varit kvar i Blue Jackets.

- Jag respekterar alla av dem. Men jag vill inte höra ”jag vill vinna” när den jävla möjligheten finns här. Jag respekterar dem men jag är riktigt förbannad, sa han till CBS Sport inför säsongen.

Och kanske får Tortorella rätt till slut. Om lagets fina form fortsätter så kan allt hända. Och om formen skulle svikta och laget hamna i en svacka så kanske det behövs ett nytt utbrott av lagets temperamentsfulle coach. Han kommer i alla fall att göra allt han kan för att kanonerna ska fortsätta skjuta salut i Nation wide arena i Columbus ända fram till Stanley Cup-finalen i juni.

8 CBFA9 F4 2 BDA 4232 B066 7283341 DCED4

Fansen hoppas att Blue Jackets ska upprepa och till och med överträffa förra årets succé då man slog ut storfavoriten Tampa Bay Lightning i Stanley Cup-slutspelet

Källor: CBS Sports, Fox Sports, NHL.com, The Rink (podcast)

Dela inlägg
NHL-Bloggen

Bild från Bildbyrån

Nytt kapitel i rivalmötet i New York

När Rangers och Islanders möts i natt är det mycket mer än vara en hockeymatch. I snart 50 år har de två New York- lagens möten präglats av prestige, tuffa bataljer och ibland rent hat. Det här är historien om NHL:s kanske värsta rivalmöte.

-Det var fullt av energi i byggnaden. Det var väldigt roligt. En riktigt tight match under alla 60 minuter. Det kändes som en playoffmatch.

New York Rangers Chris Kreider var nöjd när han uttalade sig i New York Post efter lagets andra seger på mindre än en vecka mot lokalrivalen New York Islanders. Samme Kreider som just avgjort matchen med mindre än 25 sekunder kvar av ordinarie speltid och fastställt slutresultatet till 3-2 i Rangers favör. Det var som ofta när de två lokalrivalerna drabbar samman en tät, tuff och jämn match. Lagen hade åkt på sex utvisningar var men Rangers hade varit betydligt bättre på att utnyttja sina numerära överlägen den här kvällen med två mål i power play, varav det sista kom från Kreiders klubba med mindre än 30 sekunder kvar av matchen.


6712 F997 7 BFF 425 A A01 E 67 DBEDC637 BD

Chris Kreider avgör derbyt mot Islanders den 17 januari

Annars blev Ryan Lindgrens crosschecking mot Islanders Jordan Eberle en av matchens mest omdiskuterade. Lindgren fick visserligen två minuters utvisning för tilltaget, men flera bedömare menade att det Lindgren gjort sig skyldig till var betydligt allvarligare och borde ha renderat i en längre tid i utvisningsbåset. Något som också NHL:s avdelning för spelarsäkerhet (Players safety) höll med om och utdelade det högst tillåtna bötesbeloppet på 2,486.56 dollar till Lindgren. Ett alldeles för lågt straff dock enligt Islanders fansajt ”Eyes on Isles”: ”Det är en löjligt låg summa för Lindgren att betala efter att ha oskadliggjort Islanders bästa spelare en fjärdedel av den andra perioden. Ett extra power-play hade varit värt mer för Islanders”, skrev skribenten Michel Anderson på sajten. Anderson påpekade visserligen att det såklart inte fanns några garantier för att Islanders vunnit matchen eller gjort mål i ett extra power play. Men med tillräckligt många chanser så kan också ett lag som spelar dåligt i power play till slut omvandla övertaget till mål konstaterade skribenten upprört. Kontroversen kring Lindgrens straff från den senaste matchen mellan Islanders och Rangers natten mot fredag är bara det senaste exemplet på de heta känslor som råder mellan lagen.

E2 D61 CC8 04 D7 4934 9704 AC3 C71 EADB4 C

Rangers Ryan Lindgren crosscheckar Islanders Jordan Eberle

Ända sedan New York Islanders kom med i NHL 1972 har mötena med lokalrivalen Rangers varit något utöver det vanliga. Två lag från samma stad som spelar i samma division och möts fyra gånger om året gör att känslorna kring derbyt är extra speciella.

”Potvin sucks”

Något som det fortfarande pratas om och sjungs ramsor om när de båda lagen möts involverar en svensk spelare och är daterat ända tillbaka till februari 1979 när de båda lagen drabbade samman i Madison Square Garden. Huvudpersoner denna kväll skulle bli Islanders hårdtacklande unga back Denis Potvin och en Rangers stora stjärnor på den här tiden svenske Ulf ”Lill Pröjsarn” Nilsson. Med 1.20 kvar av den första perioden har den svenske stjärnan pucken nere vid sargen då han blir tacklad av den tuffe försvararen. Tacklingen, som inte ens renderade en utvisning för Potvin, gjorde att Nilsson skadades och blev borta resten av säsongen. En händelse som skulle sätt spår hos både spelare och fans.

Händelsen blev upphov till den ramsa som för Rangersfansen kanske mer än något annat fått symbolisera rivaliteten med Islanders. ”Potvin sucks” blev ramsan som Rangersfansen avslutade med varje gång organisten i Madison Square Garden spelade melodin ”Let´s go band”. Och det spelade ingen roll att melodin till slut förbjöds i Madison Square Garden. Fansen visslade helt enkelt melodin i stället och avslutade med det sedvanliga ”Potvin sucks”. Ramsan har levt vidare långt efter incidenten och har till och med gett upphov till en egen hemsida (potvinsucks.com) där kan man läsa om bakgrunden till ramsan och titta på klipp från Madison Square Garden när ramsan skanderas av publiken.

18 E62 A59 1 C90 4 AE3 A2 CE FF698 C7 CB352

Det går ofta hett till när Rangers och Islanders möts

Skiftade styrkeförhållanden

Rent sportsligt har styrkeförhållandena skiftat genom åren. I slutet av 70-talet och början av 80-talet dominerade Islanders, som vann fyra Stanley Cup i rad under den här tiden. Samtidigt som Rangers glansdagar blev allt mer avlägsna. Det fick Islandersfansen att börja skandera ”1940”, som refererade till när Rangers senast vann Stanley Cup. Ramsan kom till under semifinalen 1981 då Islanders slog ut Rangers i fyra raka matcher för att sedan också vinna finalen för andra gången i rad. En ramsa som sjöngs av Islanders fans ända till att Rangers efter 54 års torka till sist lyckades vinna Stanley Cup 1994. På vägen mot bucklan slog man dessutom ut lokalrivalen vilket säkert täppte till käften på en del Islandersfans. Efter det har lagen inte mötts i någon slutspelsmatch, men det är Rangers som varit mer framgångsrika sedan dess med en Stanley Cup-final 2014 som största framgång.

De senaste åren är det dock Islanders som varit lite vassare även om man är långt ifrån sina forna framgångar i slutet på 70- och början på 80-talet. Och även om man befinner sig i en svacka just nu har det stjärnfattiga laget presterat över förväntan den här säsongen. I oktober och november hade Islanders en tio matcher långt vinstsvit, tack vare ett defensivt välorganiserat lag under den prisade coachen Barry Trotz. Och trots fem förluster på de senaste sex matcherna (varav två förluster mot Rangers) så ligger laget fortfarande på slutspelsplats. En seger mot Rangers i natt skulle ge ett besked om att Islanders fortfarande är att räkna med, då seriespelet tar en kortare paus för helgens All-Star match.

För Rangers har det trots seger i de två derbymatcherna gått betydligt tyngre totalt sett. De två senaste säsongerna har man missat slutspel och mycket tyder på att det blir så även i år. Rangers säsong har varit minst sagt ojämn och man har blandat segrar och förluster om vartannat ända sedan starten i oktober. Det har inte räckt att nyförvärvet Artemi Panarin sprutat ur sig poäng. Men när det gäller segrar i derbymatcher mot ärkerivalen så är det i alla fall fördel Rangers. Och vinner man matchen i natt har man redan säkrat en vinst i inbördes möten den här säsongen. Och det är värt en hel del. Åtminstone i prestige.

B8 E6 EA1 F 9 CD4 4524 9660 A433 DDC49 FA5

Hat eller förlåtelse?

Helt klart är att det finns en stor rivalitet mellan lagen. En rivalitet som ibland till och med har gått så långt som till rent hat. Jason Chimera tidigare vänsterforward i New York Islanders sa till exempel så här för några år sedan .

-Jag har bara varit i Islanders i sex månader och jag hatar Rangers. Det är inte bara laget utan de som hejar på dem.

Hat eller inte. Tiden läker alla sår brukar man ju säga. Det stämmer i alla fall när det gäller de två inblandade i den där bataljen för över 40 år sedan, då Islanders Denis Potvin skadade Rangers Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson. För även om fansen inte glömt och den där ramsan levt vidare genom åren så har de två inblandade i bataljen för länge sedan försonats.

– Isen var så jävla dålig i Madison Square Garden, min ena skridsko fastnade i isen då han kom och fotleden gick, sa Nilsson i en intervju i Expressen för några år sedan.

Att tacklingen ledde till en allvarlig skada var inte Potvins fel, enligt Nilsson.

-Det var en schyst tackling. Men Rangers fans är fortfarande förbannade över Islanders fyra raka Stanley Cup, sa Nilsson till tidningen.

Potvin tar också uppståndelsen kring händelsen och ramsan med ro. Betydelsen av ramsan har förändrats genom åren, berättade han i en intervju i New York Times 2006.

-Den stora skillnaden nu är att folk skriker det med ett leende på läpparna till skillnad från hatet som fanns förr. Det är bara en av de där sakerna som förs över till nästa generation, skulle jag tro. Ungefär som säsongsbiljetter.

Källor:

New York Post, New York Times, Expressen, Wikipedia

Dela inlägg