Skitstöveln som trejdade Wayne Gretzky

Det här är historien om hockeyvärldens största trejd och mannen som gjorde den möjlig. Texten är ett utdrag från boken "Skitstöveln som trejdade Wayne Gretzky - och andra berättelser om NHL"

Lokalen är fullproppad med journalister, och vid ett podium fyllt med mikrofoner sitter världens bästa hockeyspelare Wayne Gretzky. Det är den 9 augusti 1988 och vi befinner oss i Molson House i Edmonton, en lokal som Edmonton Oilers ofta använder för att hålla presskonferenser. Under åren i Oilers har ”The Great One” fört Edmonton till fyra Stanley Cup-vinster på fem år och stått för otaliga poängrekord (som står sig än i dag). Men trots att Gretzky fört så mycket glädje med sig till staden är det här ingen glädjens dag för Edmontonborna. Gretzky har tårar i ögonen och gråten i halsen gör det svårt för honom att tala.

– Jag lovade Mess (Mark Messier) att jag inte skulle göra det här. Men det kommer en tid ... orden stockar sig i halsen och Gretzky klarar inte av att avsluta meningen.

Idrottsvärlden var i chock

Det som skedde den där dagen i augusti för över 30 år sedan kom att slå ner som en bomb i idrottsvärlden. Edmontons ägare Peter Pocklington hade tillsammans med Gretzky och Oilers general manager och coach Glen Sather precis offentliggjort att ”The Great One” skulle trejdas från Edmonton Oilers till Los Angeles Kings.

Hela idrottsvärlden var i chock. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. I Edmonton brändes och skändades snart dockor föreställande ägaren, och Pocklington berättade senare att han utsattes för flera dödshot. En av skyltarna som välkomnar besökare till Edmonton med texten ”City of Champions” klottrades ner och över det stolta budskapet stod nu två bokstäver i svart: LA. Oilers blev nedringda av arga fans som hotade att säga upp säsongsbiljetterna eller att aldrig mer följa en enda match med laget. Affären nådde till och med ända upp på högsta politiska nivå, då en ledamot i Kanadas parlament föreslog att den federala regeringen skulle blockera trejden eller köpa spelarens kontrakt till ett annat kanadensiskt lag så att Gretzky blev kvar i moderlandet.

Det hela började redan tre år tidigare då Jerry Buss, den dåvarande ägaren av LA Kings, erbjöd Pocklington 15 miljoner dollar plus ett antal spelare för att få över Gretzky till Los Angeles. Beskedet från Pocklington var att det inte var rätt tid men att han kunde tänka sig att prata senare.

Det gick tre år, och med ytterligare två Stanley Cup-titlar för Edmontons del tyckte Pocklington att det var dags. Gretzky satt på ett utgående kontrakt, och Edmontons ägare bestämde sig för att undersöka hur intresset såg ut för hans storstjärna. Bruce McNall hade tagit över ägarskapet för Los Angeles Kings men intresset för att köpa Gretzky fanns kvar. I ESPN:s dokumentär om trejden - Kings Ransom - berättar McNall om hur han tjatade om att köpa Gretzky varje gång han och Pocklington träffades. Och McNall fick snart en känsla av att en affär trots allt inte var omöjlig.

Säljas till högstbjudande

När Gretzky och hans lagkamrater i maj 1988 säkrade Oilers fjärde Stanley Cup-titel på fem år var huvudpersonen själv dock helt ovetande om vad som skulle hända bara några månader senare. För Gretzky var det otänkbart att han den där dagen i maj skulle bära en Oilerströja för sista gången.

Men efter att de bärgat bucklan berättade pappa Walter, som fått nys om att en affär var på gång, för en förbluffad Wayne att Edmonton ville sälja honom till högstbjudande.

– Jag tror att Wayne alltid trodde han skulle vara en Oiler. Det var hans hem. Hockey i Edmonton var allt för Wayne. Det var en av de jobbigaste stunder jag upplevt, för jag visste hur gärna Wayne ville vara kvar i Edmonton, berättade Walter Gretzky i dokumentären Kings Ransom.

Glen Sather, Oilers coach och general manager, var också länge omedveten om vad som skulle hända. Det var över en flaska vin under en golfresa i Colorado sommaren 1988 som Oilersägaren droppade nyheten. Pocklington hade en fäbless för riktigt dyra viner, men det vin han bjöd på den här kvällen smakade enligt Sather surt. Kanske hade det att göra med det besked som Pocklington gav medan de båda männen drack sitt vin. Wayne Gretzky skulle säljas till Los Angeles Kings för 15 miljoner dollar. Sather som förmodligen höll på att sätta vinet i vrångstrupen funderade över om han skulle slå Pocklington på käften, men bestämde sig för att låta bli. Att sälja ligans bästa spelare och ansiktet utåt för klubben var enligt Oilerscoachen total galenskap. Han blev förbannad och sa åt Pocklington att en försäljning av Gretzky skulle vara Oilersägarens största misstag i livet. Över en natt skulle han gå från att vara ”en hjälte till en tönt”.

Lyckokast för Kings

Det är nog många som än i dag tycker att det Sather sa då var sant. Hur kunde Edmonton Oilers ägare göra sig av med den bästa spelaren som någonsin stått på ett par skridskor? Och dessutom till en stad som var betydligt mer känd för filmstjärnor och glitter och glamour än för ishockey. Skulle Kanadas stora nationalikon lämna hemlandet och flytta till Los Angeles?

In i det sista var det osäkert om det skulle bli en affär. I boken I’d Trade Him Again berättar Pocklington, Sather och Gretzky själva om de sista timmarna innan trejden offentliggjordes. Glen Sather hoppades fortfarande att han skulle kunna övertyga Gretzky om att stanna kvar i Edmonton. Och Gretzky medgav efteråt att han var väldigt nära att backa ur.

– Det var en av de värsta dagarna i mitt liv, berättade Gretzky.

Men vid det här laget hade Gretzky bestämt sig. Det hade gått för långt för att han skulle backa ur i sista minuten. Efter presskonferensen i Edmonton flög Gretzky till Los Angeles för ännu en presskonferens. Saken var klar. Wayne Gretzky tillhörde nu Los Angeles Kings.

För Kings blev affären ett lyckokast. Plötsligt blev hockey en sport att räkna med. På bara en vecka köptes runt 4 000–5 000 säsongsbiljetter, många av människor som bara visste namnet på en spelare – Wayne Gretzky. Kings gick från att ha en publik på 5 000–7 000 per kväll till en utsåld arena, ofta med Hollywoodstjärnor som Tom Hanks och Goldie Hawn i publiken.

Gretzky blev en symbol för ishockeyn inte bara i Los Angeles, utan i hela USA.

– Folk uppmärksammade hockey på platser där de kanske inte hade fokuserat på det så mycket, och det är tydligt att det fanns ett stort intresse för spelet. Waynes närvaro i LA var katalysatorn för det, sa NHL:s kommissionär Gary Bettman i en intervju med nyhetsbyrån The Canadian Press 15 år efter trejden.

Populariserade hockeyn

Gretzkys övergång till Los Angeles populariserade hockeyn i USA och visade enligt Bettman att sporten kunde slå sig in på nya och icke-traditionella marknader. Det är många som menar att trejden bidrog till den expansion som NHL sedan gjorde, med nya lag i till exempel Kalifornien och Florida. Något som Bettman jobbat hårt för under sina år som kommissionär. I dag består NHL av 32 lag över hela USA och Kanada. Det kan jämföras med de 21 lag som fanns i ligan 1988 då Gretzky trejdades.

Trejden av Gretzky förändrade också synen på spelarövergångar inom hockeyn för alltid. Om Gretzky kunde bli trejdad, då kunde alla bli trejdade, hette det.

Detta bevisades om inte annat 2001, då en viss tjeckisk storstjärna gick från Pittsburgh Penguins till Washington Capitals, i det som med rätta kan beskrivas som den största trejden sedan Wayne Gretzkys övergång till Los Angeles 13 år tidigare.

Men låt oss ta det från början. Den tjeckiske forwardstalangen Jaromir Jagr hade kommit till NHL säsongen 1990–91, och det blev succé direkt. Den unge tjecken gjorde 57 poäng för sitt Pittsburgh Penguins under grundserien, och med 13 poäng i slutspelet hade han spelat en viktig roll i lagets första Stanley Cup-triumf. Det hela följdes upp med ytterligare en Stanley Cup-titel 1992. Den här gången var Jagr en av de mest tongivande spelarna i laget, och han gjorde totalt 11 mål och 13 assist i slutspelet. Det snyggaste och förmodligen viktigaste av de 11 målen gjorde Jagr i den första finalmatchen mot Chicago Blackhawks. Den tjeckiske stjärnforwarden åkte slalom mellan Blackhawksförsvararna innan han slutligen slog in en backhand bakom en chanslös Ed Belfour i Chicagomålet. Målet innebar att Pittsburgh hämtat upp 4–1 till 4–4. Efter matchen, som Pittsburgh till slut vann med 5–4, beskrev lagets största stjärna Mario Lemieux målet som det ”snyggaste mål han någonsin sett”.

– Den där killen har alla verktyg som krävs för att om några år bli bäst i världen, sa Lemieux om Jagr.

Och Lemieux skulle få rätt. Tio år efter debuten var det inget snack om vem som var den klarast lysande stjärnan i NHL. Jagr hade vunnit poängligan de senaste fyra säsongerna och axlat Gretzkys och och senare Lemieuxs mantel som NHL:s poängkung.

Jagr trejdades till Washington

Men trots framgångarna på isen hade det kommit rapporter om att den tjeckiska storstjärnan inte var helt nöjd med tillvaron i stålstaden. Enligt rapporterna var han missnöjd med hur laget spelade, och när klubbikonen och tillika ägaren Mario Lemieux kommit tillbaka till spel efter en lång tids skadefrånvaro var det svårt för Pittsburgh att ha råd med att behålla sin superstjärna. Att Jagr skulle lämna Pittsburgh var alltså ingen skräll. Det som var desto mer överraskande var vilket lag den tjeckiske poängkungen skulle hamna i.

Två år tidigare hade en grupp ledd av affärsmannen Ted Leonsis köpt Washington Capitals och delar av basketlaget Washington Wizards. Leonsis klargjorde att han ville se Capitals som vinnare. Ett led i detta var att värva den förmodligen bästa hockeyspelaren i världen just då: Jaromir Jagr. Jagr själv hade förväntat sig att hamna i New York Rangers och blev förvånad när han fick beskedet att det var Capitals som ville ha honom. Men när han hörde talas om lagets ambitioner blev han lugnad. Capitals ledning försäkrade att man skulle vinna Stanley Cup inom tre till fem år.

Men det blev inte som det var tänkt. Under två säsonger i Washington hade Jagr ett snitt på 78 poäng, vilket kan jämföras med de 112 poäng i snitt som den tjeckiske högerforwarden hade haft under sina fyra sista säsonger i Pittsburgh.

– Alla förväntade sig samma antal poäng som jag gjorde i Pittsburgh. Men det var ett annat lag, med en annan stil, andra spelare och tränare. Jag skulle aldrig kunna göra så många poäng som i Pittsburgh, berättade Jagr långt senare.

För laget gick det också dåligt och drömmen om en Stanley Cup-vinst inom tre till fem år bleknade snabbt.

– Det kan verka enkelt, att om man lägger till en stjärnspelare i laguppställningen så blir laget bättre. Men du lär dig att det handlar mer om konstruktionen på laget än kvaliteten på spelaren du tar in, konstaterade Capitals dåvarande general manager George McPhee.

Under Jagrs första säsong missade Capitals slutspelet, och säsongen därpå åkte man ut i första omgången mot Tampa Bay Lightning. Det blev allt mer klart för lagets ägare att man inte skulle lyckas vinna Stanley Cup inom fem år. För att Capitals någon gång i framtiden skulle ha chans att vinna behövde laget byggas om från grunden. Det första steget i den planen var att göra sig av med lagets i särklass största löneutgift. I januari 2004, under Jagrs tredje säsong i klubben, trejdades därför tjecken ännu en gång, nu till New York Rangers.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Capitals dåliga säsong gjorde att man lyckades vinna det årets draftlotteri och fick möjlighet att välja superlöftet Alexander Ovechkin. 14 år senare skulle laget, med Ovechkin i spetsen, vinna Capitals första Stanley Cup-titel någonsin. Något Jagr påpekade i ett skämtsamt Instagraminlägg i juli 2019, 18 år efter att trejden till Capitals offentliggjorts.

”Caps fans. Jag är ledsen att det inte funkade, men jag gjorde mitt bästa. Efter 18 år får vi se det från den positiva sidan. Om jag spelat väldigt bra så hade ni förmodligen aldrig haft möjlighet att drafta OVI. Och ni hade förmodligen inte vunnit cupen förra året. Varsågoda.”

Edmontonfansen har inte glömt

I Jagrs fall handlade det om en missnöjd stjärna vars agerande bidrog till att han trejdades. För spelarna under det absoluta topp- skiktet är valmöjligheterna dock oftast betydligt mer begränsade. Det handlar om ett öde man helt enkelt måste acceptera. Helt plötsligt är det bara att ta sitt pick och pack och flytta med familjen till en annan landsända eller ett helt annat land. Jake Muzzin minns tydligt när han för några år sedan blev trejdad från Los Angeles till Toronto. Muzzin och hans gravida fru tvingades leva den första tiden på hotell med tjugo resväskor och tre hundar.

– Det var mycket osäkerhet. Vi hade inget hus till vårt barn och jag var tvungen att skaffa en vinterrock eftersom jag inte hade någon. När de sa åt mig att jag skulle bli trejdad sa jag bara ”skojar ni”, berättade Muzzin.

Enligt Muzzin handlar det om så mycket mer än att bara byta från en klubb till en annan.

– Man känner sig arg. Det handlar inte om att du blir trejdad från ett lag till ett annat. Allt i ditt liv förändras.

En annan person som vet allt om hur det är att bli trejdad är Ray Ferraro. Ferraro gjorde under sin karriär nästan 900 poäng, representerade sex olika klubbar och blev trejdad tre gånger på deadline day. Han har en tydlig uppfattning om företeelsen.

– Folk säger att det är en del av verksamheten men innan det händer dig så förstår du inte. Det stinker.

Men låt oss återgå till den där händelsen för över 35 år sedan när Wayne Gretzky trejdades från Edmonton Oilers till Los Angeles Kings. Oilers ägare Peter Pocklington säger att han inte ångrar någonting, vilket också titeln till biografin om Pocklington, I’d Trade Him Again, antyder. I boken berättar Pocklington att han såg på Gretzky som vilken investering som helst.

– Ekonomen Joseph Schumpeter säger i sin teori om ”kreativ förstörelse” att du måste sälja tillgångar när de befinner sig på toppen. Och ett av skälen till att de mest framgångsrika affärsmännen i världen är så framgångsrika är att de tror på det, konstaterade Pocklington kallt.

Men Edmontonfansen har inte glömt. I en undersökning som gjordes av Edmonton Journal vid 20-årsjubileet av trejden 2008 uppgav en tredjedel av de svarande att de fortfarande var bittra över försäljningen av Gretzky, medan 9 procent svarade att de nästan kommit över det.

Frågan är om mannen som gjorde trejden av Gretzky möjlig någonsin kommer att bli förlåten av Oilersfansen. För trots att det var Peter Pocklington som både tog Oilers till NHL och såg till att värva en ung Wayne Gretzky till laget så är han framför allt ihågkommen för en sak.

– Det kommer säkert stå ”din skitstövel du trejdade the Great One” på min gravsten, sa Pocklington i en intervju för några år sedan.

Hur upplevde då huvudpersonen själv århundradets trejd? Över 20 år efter trejden berättade Gretzky i ESPN:s dokumentär Kings Ransom om hur han såg på situationen med lite perspektiv. Beslutet att lämna togs eftersom Gretzky var arg för att klubben ville sälja honom. Men i dag förstår han varför de gjorde som de gjorde.

– Jag hade ett år kvar på mitt kontrakt och de ville sätta sig ner och omförhandla. Men jag sa nej. Jag ville spela ut året, sa Gretzky, och fortsatte:

– Nu förstår jag varför de sa att de inte kunde göra det. Men då tänkte jag bara: Är ni galna?