Tillslut blev det klart, sommarens mest eftertraktade tonåring såldes och det var PSG som tog hand om hans framtid. Men värvningen av Kylian Mbappé ställer frågorna till UEFA på sin spets. Är Financial Fair Play bara tomma ord?

"Vi kan inte vara en tiger utan tänder".

Så sa UEFA:s president, Aleksander Čeferin, när han i samband med Champions League-lottningen här om veckan höll en exklusiv presskonferens. Svaret var en kontring på alla frågor kring sommarens rekordvärvningar, Financial Fair Play som i allmänhetens ögon mer eller mindre ses som ett skämt som ingen av de stora klubbarna går på. Slovenen gav då tydliga besked: UEFA skulle inte se mellan fingrarna gällande klubbar som bryter mot FFP.

– Jag är väldigt seriös, det kommer ni få se. Vi kommer att försöka hjälpa klubbarna att respektera reglerna, vi kommer att informera dem om dem. Men om de inte lyder reglerna kommer vi att straffa dem. Vi kommer att straffa dem hårt.

Kryper genom hålen

Anledningen till att denna fråga har lyfts fram i strålkastarljuset, nu mer än någonsin, är den inflation som råder inom fotbollen. Sedan några år tillbaka har TV-avtalen - framför allt i Premier League - höjts väsentligt, klubbarnas inkomster därmed likaså vilket har ökat köpkraften. Det har i sin tur höjt priserna, övergångssummorna för fotbollsspelare har skjutit mer och mer i höjden för att förra sommaren spränga ett rekordtak då Paul Pogba gick till Manchester United för 100 miljoner euro.

Hård kritik mot United då, lite mindre nu. I sommar har summorna nämligen mer än dubblerats. Idag är 100 miljoner euro en summa som slängs omkring som en spottstyver.

För UEFA ställer detta nya krav. Financial Fair Play sattes i spel 2011 och innebär i korthet att klubbarna över en treårsperiod ska kunna visa upp ett plus-minus-noll resultat med ett förbehåll på några tiotal miljoner pund minus. Detta ska behålla en hållbar ekonomi för klubbarna, i längden utveckla fotbollen och undvika stora gap mellan klubbarna.

Detta har inte fungerat. I och med att affärsmän/oligarker/konsortier m.m. har tågat in med enorma satsningar har den del av regelverket - den del som inte tillåter klubbar att leva på ägarens pengar - hånats och förbisetts av alla. Klubbarna bryr sig inte och straffas inte tillräckligt, utan ser istället till att gå runt dessa regelverk på alla möjliga olika sätt.

Detta har inte minst utmärkts av sommarens PSG, Paris-klubben som först köpte Neymar för rekordsumman på 222 miljoner euro innan de nu - under transferfönstrets sista timmar - gjorde klart med nästa bomb. Supertalangen Kylian Mbappé från Monaco är klar för klubben.

Vågar UEFA agera?

Värvningen av Mbappé har varit den hetaste potatisen de senaste dygnen. Efter många vändor, från hur affären skulle lösas till när den skulle säkras, bekräftade PSG att de lånar in den från Paris härstammande Mbappé denna säsong för att nästa sommar aktivera en obligatorisk köpoption på ca 180 miljoner euro. Ett sätt att kringgå FFP och undvika att betala övergångssummorna för både Neymar och Mbappé nu. Effektivt? Smart? Kanske det. Huruvida det är regelrätt diskuteras ändå.

PSG var den stora anledningen till alla FFP-frågor till Čeferin här om veckan. Då gällde det Neymar, nu kommer de att plussas på med Mbappé. Totalt lägger PSG närmare 400 miljoner euro på två spelare, de två dyraste genom tiderna och det enbart i övergångssummor. Och även om summorna nu sprids ut över åren passerar PSG gränserna med råge, de följer sannolikt inte FFP. Inte minst med tanke på varifrån pengarna kommer.

Att detta bygge finansieras av klubbens Qatar-ägare är ingen hemlighet. Det är de som har kommit in, finansiellt gått emot allt vad FFP heter och inte brytt sig. Mbappé var bara ytterligare ett långt finger till UEFA från Qatar Investment Authority, speciellt med tanke på Čeferins nyliga uttalanden. PSG visar att de inte tror på hans hot, de tror inte att FFP har någon verkan. En åsikt de på inga sätt och vis är ensamma om att besitta.

Nu återstår att se hur UEFA reagerar. Frågorna kommer nu att ställas på nytt, kommer Čeferin att hålla sina nyuttalade ord? De straff som tidigare utfärdats - bland annat mot just PSG - har bevisligen inte varit tillräckligt hårda, tigerns tänder har inte varit vassa nog. Nu sätts de på prov igen.

Vi får väl se ifall hans ord - precis som alla tror - bara var ett tamt försök till hot.

Han har tagit säsongen med storm, redan visat var skåpet ska stå. Ändå är han inte i närheten av färdig. Marco Asensio är framtidens stjärna som redan nu lyser starkast.

Det tillhör inte vanligheterna, men igår kväll var Real Madrid ett tillbakapressat lag. Valencia hade vänt ett underläge, nyförvärvet Geoffrey Kondogbia tystat Santiago Bernabéu med sitt 1 - 2-mål med knappa kvarten kvar. Real Madrid gick mot en för dem ovanlig förlust.

Sätt till förutsättningarna kanske det ändå inte var helt oväntat. Real saknade Sergio Ramos, avstängd efter sin rekord-utvisning förra helgen. Med Cristiano Ronaldo sedan tidigare långtidsavstängd var det ett "Los Blancos" utan sina två fixstjärnor som tog sig an matchen. När Karim Benzema därtill hade en riktigt tung kväll, missade chans på chans, och Gareth Bale hade blivit utbytt strax innan Valencias ledningsmål var frågan - vem skulle kliva fram?

Sex minuter och en frispark senare fick vi svaret, ett svar som nuförtiden visat sig vara återkommande.

Marco Asensio sköt in frisparken, blev i och med det tvåmålsskytt och räddade en poäng för Real Madrid.

21-årige Asensio har på kort tid skapat sig en kometkarriär. Född och uppvuxen i Palma med en spansk pappa och holländsk mamma gick det naturliga steget in i proffsfotbollen genom RCD Mallorca. Redan då under såväl Real Madrids som Barcelonas lupp debuterade den dåvarande tonåringen för A-laget i oktober 2013, gjorde sitt första mål i mars följande år innan den vita huvudstadsklubben den 5 december 2014 bekräftade en övergång på ca 4 miljoner euro för Asensio.

Sedan dess har underbarnet enbart gått från klarhet till klarhet. Kvar på lån hos Mallorca resterande del av den säsongen, följande utlånad till Espanyol, briljerade talangen något oerhört. Under sin första säsong i Spaniens högsta division gjorde den offensive mittfältaren tre mål, tio assist och bud på mer för ett bottenkämpande Espanyol. Att Asensio däremellan hann med att leda det spanska U19-landslaget till EM-guld i Grekland 2015 och utses till turneringens bästa spelare var bara ytterligare bevis på hans lysande framtid.

Så när Real Madrid plockade tillbaka Asensio inför förra säsongen var det väl medvetna om att talangen fanns, en av världens största dessutom och det dröjde inte heller speciellt länge innan han presenterade sig med öppningsmålet i Supercupen mot Sevilla.

Men att det därefter skulle gå så här snabbt var det nog få som förväntade sig.

Ett år senare har Asensio nämligen gått från en supertalang till namnet på allas läppar. Under sin debutsäsong gjorde han sammanlagt tio mål varav ett i den Champions League-final som han med sitt 4 - 1-mål punkterade. I sommar fortsatte bara framgångsvågen då han under U21-EM i Polen var en av turneringens höjdpunkter. Det är dock nu, i säsongen 2017/18:s upptakt, som Asensio verkligen har exploderat.

Det började med ett drömmål mot Barcelona i den spanska Supercupens första möte, en kontring som han avslutade med ett skott upp i krysset. Det fortsatte med ytterligare ett mål i returmötet, ett ännu mer spektakulärt drömmål med vänsterfoten upp i krysset från distans. Det avslutades med att han igår stod för en imponerande insats plus två mål när han räddade en poäng för sitt Real Madrid mot Valencia.

Gårdagens prestation visade att Asensio redan nu är en nyckelspelare för Real Madrid, en stjärna som tar för sig och uppnår samma nivå som sina världsartister till medspelare. För en 21-åring med blott en hel säsong på toppnivå i benen är det imponerande, men inte på något sätt missvisande. Det är där han hör hemma, bland de allra bästa.

För ett Real Madrid med ett kommande generationsskifte runt hörnet är Asensios framfart välkommen, nästan lite för tidig. Framför allt är det Cristiano Ronaldo som i sinom tid ska ersättas, någon annan som ska överta den övermänskliga portugisens ledstjärnan. I Asensio har Real Madrid sin självklara kandidat.

Det hindrar dock inte honom från att leverera redan nu. I storstjärnornas frånvaro var det han som igår visade vägen, presterade på en nivå över alla andra och var den vägvisare som han i framtiden är tänkt att vara. Igår visade Asensio att han redan nu tillhör de allra bästa.

Det sjuka är att han med största sannolikhet enbart kommer att bli ännu bättre.

Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 3.

• Målfirande med publiken - rätt eller fel?

Bournemouth försvarade sig bra, gjorde ett drömmål och var på väg mot en viktig poäng hemma mot Manchester City. Sedan förstörde Raheem Sterling sydkustens förhoppningar och skickade in segermålet på stopptid. Vad som hände sedan blev dock matchens stora samtalsämne, då Sterling valde att fira målet genom att rusa ut till publikhavet. Glatt för en stund, sedan sitt andra gula kort och utvisad.

Debatten gällande detta ämne väcktes därmed återigen till liv. Ska domare varna spelare som firar ett mål genom att springa ut till supportrarna - så som det står i regelboken - eller ha mera spelförståelse och låta känslorna få styra? Många är det som tycker att känslorna bör finnas och därmed regelboken förändras. Och det förstår jag, glädjen i stunder som i denna match är enorm och att fira med supportrarna är ju logiskt. Men det finns ju också en anledning till regelns existen.

När en spelare väljer att hoppa in i publikhavet är det en självklar reaktion från motsatt håll att trycka sig ner mot firandet. Vad blir då konsekvensen? Jo att de supportrar som råkar befinna sig längst fram, längst ner, hamnar i klämm. I värsta fall är det livsfarligt.

Så när det ena åsiktshörnet tycker att domarna bör fria måste jag säga att de blundar för faran. Vad skulle se känna om någon av deras närstående skulle vara den som råkar illa ut på grund av ett målfirande? Är den tillfälliga euforin i så fall prioriteten? Jag tycker inte det. Jag tycker inte att det är värt den risken.

• Tidig kris för Frank De Boer

Crystal Palace har inlett säsongen uselt. I premiären förlorade "Örnarna" mot nykomlingarna Huddersfield med 0 - 3, i den efterföljande matchen med 1 - 2 mot Liverpool. Två tunga resultat, två tuffa förluster. Men inte blev det bättre denna helg.

För motståndet denna gång stod Swansea. "Svanarna" som även de kom från en tung förlust, i sin tur mot Manchester United, var i behov av en seger och gjorde det tillslut komfortabelt. Mål av Tammy Abraham och Jordan Ayew fällde avgörandet när walesarna åkte hem från Selhurst Park med full pott. Kvar stod Frank De Boer och hade huvudvärk.

Den för säsongen nye Crystal Palace-managern var redan på förhand ifrågasatt och har nu inlett på sämsta möjliga sätt. Tre förluster på tre matcher och till landslagsuppehållet som nästjumbo. Redan nu har holländaren en hel del problem att fundera över. Försvaret är ett, resten ett annat. Som vanligt får tiden utvisa ifall De Boer lyckas lösa situationen - eller om han ens får chansen. Det ryktas nämligen redan om hans avsked.

• Benítez ljusglimt

Inför lördagens möte med West Ham var Newcastle United ett lag på gränsen till kris. Laget hade förlorat båda sina matcher, först mot Tottenham och sedan mot Huddersfield. Samtidigt har managern Rafael Benítez varit väldigt tydlig med sin besvikelse då ägaren Mike Ashley - kanske inte helt oväntat - har brutit sina löften om pengar för värvningar. Det fanns väl bara ett scenario när West Ham nu skulle tas an på St. James' Park? Förlust och krisstämpel? Nejdå, det fanns ett annat.

Newcastle spelade i och för sig inte särdeles bra, men motståndarna var ännu sämre. Det utnyttjade "Skatorna" då nyförvärvet Joselu, mittbacken Cieran Clark och inhoppande Aleksandar Mitrović fastställde slutresultatet 3 - 0. En oerhörd lättnad för laget, för supportrarna och inte minst för Rafael Benítez. Äntligen fick han något positivt att ta med sig.

Med denna första seger för säsongen fick Newcastle någonting att glädjas över, mitt i den ständiga ägarkalabaliken. Nu står hoppet till att det inte var en engångsföreteelse.

• Bilić under allt hårdare press

På St. James' Parks andra planhalva återstod däremot betydligt dystrare miner. Efter storförlust i Manchester och ett stopptidstapp mot Southampton kom West Ham till Newcastle poänglöst. Så var alltså fallet även när de lämnade.

Precis som tidigare förlorade man, det på ett förnedrande sätt. 3 - 0 på tavlan, försvarshaveri på planen. Vid sidlinjen stod samtidigt en bekymrad manager. Lika uppgiven som för ett år sedan ställde sig Slaven Bilić i intervjuzonen efter matchen och svarade på frågor om hans lags svaga prestation och hans egen framtid.

Efter endast tre matcher är kroaten under hård press. West Hams försvar är ihåligare än en färsk maasadamer-skiva, hela lagbygget är ur funktion. Var ligger problemet? Allt mer pekar på Bilić. Allt mer tyder dessutom på att han är okapabel till att styra skutan.

• Hur tänkte du där, Arsène Wenger?

När startelvorna inför söndagens stormatch mellan Liverpool och Arsenal presenterades var det många ögonbryn som höjdes. Dels bänkade Jürgen Klopp sin målvakt, eller "vilade" som tysken själv påstod. Men framför allt bjöd Arsenals Arsène Wenger på flera överraskningar. Bland annat bänkades både Alexandre Lacazette och Olivier Giroud, Danny Welbeck återfanns istället på topp. Därtill formerades en trebackslinje med bland annat oerfarne Rob Holding och ytterbacken Nacho Monreal. En blottad formation utan toppat lag - borta mot kontringsfenomenala Liverpool. Hur tänkte du där, Wenger? Inte blev svaren tydligare under matchen.

Ett tafatt Arsenal blev en munsbit för Liverpool. I den första halvleken gjorde Roberto Firmino 1 - 0, 2 - 0 satte Sadio Mané. Efter ytterligare 45 minuter hade även Mohamed Salah spurtat in det tredje från halva planen och Daniel Sturridge nickat in det fjärde från närhåll. Liverpool var flera klasser bättre och blåste enkelt bort Arsenal.

Efter en förlust som denna kom "Wenger out"-tillropen som ett brev på posten. Ingen förstod hur han tänkte innan matchen och ingen gjorde det efteråt heller. Till synes skänkte Arsenal bort matchen och som så ofta förr utan något särskilt försök till kamp. Det värsta måste dock vara att inget kommer att förändras, det vet vi alla. Inte så länge den långvarige fransmannen sitter kvar vid rodret.

Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 2.

• Martial en man för startelvan

Efter en imponerande debutsäsong under Louis Van Gaal fick Anthony Martial uppleva en betydligt motigare andra säsong under José Mourinho. Allt som oftast bänkad, utanför rampljuset och frågetecken därefter gjorde att Martial denna sommar har ryktats lämna klubben. Hittills har han trots det stannat, men fortsatt inlett på bänken. Två matcher senare är frågan om han inte har spelat till sig en startplats.

Fransmannen har nämligen gjort två riktigt starka inhopp. Mot West Ham byttes han in, gjorde både en assist och ett mål. Denna helg upprepade han scenariot när han blev inbytt mot Swansea och satte det mål som innebar 4 - 0 för Manchester United. En super-sub, en spelare som gör skillnad. Men Martial bör inte längre vara en sub.

Den unge fransmannen har på sina två korta inhopp bevisat sin förmåga, han gör mål och spelar den fotboll han gjorde under debutåret. Det borde räcka till en startplats, åtminstone i nästa match. Det är dags för Mourinho att ge Martial den chans han förtjänar.

• Chicharitos mål förgäves

Efter en tung premiärförlust mot Manchester United ställdes West Ham mot Southampton. Ytterligare en svår bortamatch, speciellt då viktige mittbacken Winston Reid bars ut på bår under uppvärmningen. Knappa 40 minuter senare skulle det bli ännu svårare då West Ham med Marko Arnautović utvisad redan låg under med 2 - 0. Ridå West Ham, såg det ut som. Sedan rullade Javier "Chicharito" Hernandéz upp ridån igen.

Han är inte bra på allt, den lille ärtan. Men han är en jävel på att göra mål. Strax innan halvtid var han på plats och placerade in reduceringen på en retur och med kvarten kvar var det återigen Chicharito som var på plats och stötte in Diafra Sakhos ribbretur. 2 - 2 och med en man mindre såg mexikanen således ut att bli hjälte för West Ham. Men icke. På tilläggstid orsakade Pablo Zabaleta en straff som Southamptons Charlie Austin tog tillvara på, gav hemmalaget segern och berövade Chicharito på hjältemanteln.

West Hams tunga start fick således inget slut. Försvaret fortsätter att läcka, spelet fungerar inte som det ska och Slaven Bilić har redan en hel del att fundera på. Den enda som leverarar är Chicharito. Vi får se hur långt hans mål kommer att räcka i längden om inte övriga lagdelar snart börjar klaffa.

• Lovande debut för Andrew Robertson

Vänsterbackspositionen har varit ett stort problem för Liverpool på senare år. Med undermålige Alberto Moreno som det enda alternativet var James Milner tvungen att agera ytterback förra säsongen. En nödlösning, det märktes redan förra säsongen. Men kanske har en mer permanent lösning nu köpts in genom Andrew Robertson.

Den 23-årige skotten kom från Hull i juli. Då sågs han som en okej värvning, inte mycket mer än så. Men redan i debuten mot Crystal Palace imponerade han, slog flertalet lysande inlägg som borde ha förvaltats bättre från hans lagkamrater. Några fina anfallsräder och en gedigen försvarsinsats på det och Robertson fick förtjänta lovord efter matchen.

Med det sagt var det bara en match, bättre motstånd än Crystal Palace kommer sätta honom på prov under säsongen. Men det tidigare så stora frågetecknet är nu allt otydligare, som det ser ut nu kan Robertson mycket väl vara den eftersökta lösningen på ytterbacksproblemet. En fjäder i hatten för Jürgen Klopp ifall så visar sig bli fallet.

• Jesé debuthjälte för Stoke

Han presenterades så sent som förra onsdagen, ett säsongslångt lån från PSG överenskommet. Tre dagar senare debuterade Jesé Rodríguez för Stoke hemma mot Arsenal. Succén var omedelbar.

Efter att han redan tidigt i matchen hade satt Arsenals försvar på prov var det i den andra halvleken som utropstecknet skrevs ner. Knappt en minut efter halvtidsvilan fick Jesé bollen centralt i banan, vände upp och passade vidare ut till Saido Berahino till vänster. En diagonal löpning, en välavvägd passning och ett skott senare hade Jesé gett Stoke ledningen och tillslut även den 1 - 0-seger som fick Bet365 Stadium att jubla.

Inledningen på Jesés nya kapitel kunde således inte bli bättre. Efter en misslyckad sejour i PSG är det här som den före detta Real Madrid-talangen ska väcka karriären, i Stoke han ska visa sitt värde. Huruvida han kommer att göra det återstår att se. Men en viktig pjäs för säsongens Stoke kommer han oavsett att vara.

• Alonso gav Conte arbetsro

Blott den andra omgången, men Antonio Conte var redan en pressad man. Efter att de regerande mästarna Chelsea premiärförlorade mot Burnley har Conte ifrågasatts, till och med dömts ut, medan hans lag fått kritik. Hade Chelsea ens något i den absoluta toppen att göra och var Conte rätt man att föra Chelsea mot framtiden? Denna helg gav Chelsea svar på tal.

För omgångens motstånd stod Tottenham på Wembley. Spurs första match på nationalarenan, men oavsett en tuff match som skulle få en spansk matchvinnare. Vänsterbacken Marcos Alonso sköt först in ledningsmålet på frispark, perfekt i krysset, innan han i matchens slutskede även blev matchhjälte med sitt andra mål för dagen i 2 - 1-segern på Wembley.

Huruvida en seger i den andra omgången kan vara avgörande går att diskutera, tabellmässigt och i det långa loppet troligtvis inte speciellt mycket. Men mentalt var det en väldigt viktig seger för Chelsea, för laget och inte minst för Conte. Det vilda sättet som italienaren firade på såväl vid det avgörande målet som efter slutsignalen sade egentligen allt om poängens betydelse för Chelsea.

Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 1.

• Giroud visade sitt värde

92 sekunder. Så länge dröjde det innan Arsenals tunga nyförvärv Alexandre Lacazette öppnade sitt målkonto. På ett välplacerat inlägg från Mohamed Elneny nickade fransmannen in det första målet för den nya säsongen och tystade tvivlarna. Målkavalkaden mellan Arsenal och Leicester stannade dock inte där. Efter en svängig match där slutresultatet skrevs 4 - 3 till Arsenal var det inhopparen Olivier Giroud som blev hjälte, fransmannen som i och med värvningen av Lacazette har ryktats lämna klubben. Frågan är ändå om inte Giroud bevisade sin nytta i truppen?

Även om Giroud har fått utstå en hel del kritik under åren - främst för att inte vara tillräckligt bra för att vara Arsenals anfallare nummer ett - är han onekligen en vass målskytt. Förra säsongen gjorde han 16 mål för klubben, säsongen innan det 24. Totalt har Giroud gjort 99 mål under sina knappa fem år för Arsenal. Inget dåligt facit för en anfallare som inte alltid varit ordinarie.

Dock stämmer det att Giroud inte är tillräckligt bra för att leda anfallet för en klubb med titelambitioner, där är Lacazette ett bättre alternativ. Men som andre anfallare, ett extra vapen eller som mot Leicester i form av super-sub, är han väldigt nyttig för Arsenal. I bästa fall kan han till och med utgöra skillnaden mellan en lyckad och en misslyckad säsong.

• Ny säsong - samma problem för Liverpool

Fasta situationer är en viktig del av fotboll, fråga bara Tony Pulis. Målchanser som hörnor kan vara skillnaden mellan förlust och seger, mellan poäng och inga poäng. I Liverpools fall tappade man poäng i flertalet matcher förra säsongen på grund av just hörnor. Så även i denna säsongens premiär.

Liverpool reste till Vicarge Road för att ta sig an Watford. Favorittippade, javisst. Men redan efter åtta minuter gjorde hemmalaget 1 - 0 genom Stefano Okaka - på hörna. Trots det var Liverpool på väg att vinna, en hel drös med mål senare ledde Klopps mannar med 3 - 2. Men sedan kvitterade Watford, på hörna, och knep en poäng i premiären.

Således återstår samma problem från förr gällande Liverpool. Försvarsspelet och inte minst de fasta situationerna är ett område som måste ses över, så här kan det inte fortsätta om Liverpool vill utmana i toppen. Det återstår att se ifall Jürgen Klopp är kapabel att hitta en lösning.

• Lyckad debut för Huddersfield

Lördagen den 12 augusti var en stor dag för Huddersfield. Efter 45 år utanför landets högstaliga, ner via de lägre divisionerna och upp igen, debuterade lilla Huddersfield Town i Premier League. Och vilken debut det blev.

För motståndet stod Crystal Palace. Borta på Selhurst Park gjorde Huddersfield en strålande match, tvingade in ledningsmålet på hörna innan nyförvärvet Steve Mounié gjorde två mål. Resultatet blev med det 3 - 0 till nykomlingarna som till och med fick överta serieledningen för en dag.

Resultatet och den imponerande insatsen till trots lär detta bli en tuff säsong för Huddersfield. Med en budget betydligt mindre än konkurrenterna, en trupp som på pappret är en av de svagaste, kommer The Terriers få kämpa hårt för att överleva. En sådan här seger i premiären lär dock inte försämra deras chanser.

• Rooneys stora dag

I augusti 2004 lämnade han Everton, flyttade till Manchester United och blev en legendar. I lördags var Wayne Rooney tillbaka på Goodison Park för att möta Stoke och debutera i blått på nytt. Vad som väntade var skrivet i stjärnorna.

Ögonblicket att minnas skulle komma i minut 46. Efter att han fått en passning spelad på foten, droppat den tillbaka och löpt in i boxen fick han det efterföljande högerinlägget mot sig. Fri i straffområdet gjorde Rooney inget misstag utan nickade distinkt in det avgörande målet. Glädjen gick inte att missta.

Huruvida detta var ett tecken på att Rooney är på väg att återuppstå är ingen mening att diskutera. Det är han helt enkelt inte på väg att göra. Men ett ögonblick likt detta, ett mål i sin återkomst, var han sannerligen förtjänt av att göra. Och får jag tippa så lär flera ögonblick likt detta äga rum innan säsongens slut.

• Pogbas år i år?

Det var många besked som var bra i gårdagens Manchester United. Romelu Lukaku gjorde mål, två för att vara mer exakt. Dessutom hade Marcus Rashford lekstuga på sin vänsterkant och Nemanja Matić var fantastiskt i sin ligadebut för klubben. Alla tre är värda att nämna. Men den jag vill lyfta fram lite extra är Paul Pogba.

Pogba hade en tung debutsäsong för United. Med den dyra prislappen hängandes över huvudet fick mittfältaren utstå kritik, hård sådan för sina insatser och för mindre betydande områden som hans frisyrer. Men under våren visade fransmannen upp tecken på att han började hitta rätt, något som fortsatte i premiären mot West Ham. Igår var han dominant på mittfältet, passade, dribblade och placerade in ett mål på köpet. Pogba agerade som den spelare han värvades för att vara.

Efter en insats som denna är det omöjligt att blunda. Alla vet vad Pogba är kapabel till, det som han kan men som han mer sällan än ofta fick uträttat förra säsongen. Nu pekar mycket på en förbättring. Kanske är det i år, efter en säsong i benen, som Pogba verkligen skjuter fart mot toppen och blir den ledstjärna som Manchester United behöver.

Då är dags igen - Premier League är äntligen tillbaka. Här är en genomgång av samtliga klubbar, från toppen till botten, inför säsongen 2017/18 utgående från mitt tabelltips.

1. Manchester City

Manager: Pep Guardiola

Nyckelspelare: Vincent Kompany, Kevin De Bruyne, Sergio Agüero

Förra säsongen: 3

Förra sommaren trädde Pep Guardiola in i Midlands. Förväntningarna var stora redan då, värvningarna var dyra även de. Men efter en imponerande inledning lyckades den skallige katalanen aldrig riktigt få ut den potential som truppen på pappret hade. I år tror jag på en förbättring på den sidan.

Manchester City har - sina vanor trogna - öppnat plånboken på vid gavel denna sommar. Både den offensive mittfältaren Bernardo Silva och ytterbacken Benjamin Mendy har värvats från Monaco, målvakten Ederson i sin tur från Benfica. Därtill har ytterligare två ytterbackar i Kyle Walker och Danilo inhandlats av The Citizens.

På pappret har dessa värvningar mer eller mindre kompletterat Pep Guardiolas lag, åtgärdat de ytterbackspositionerna som redan för ett år sedan var ett stort problem. Nu har han en trupp som han bör vinna Premier League med. Det är med de förväntningarna som City går in i säsongen, Pep Guardiola in i sitt andra år i klubben. Sist och slutligen tror jag de kommer att motsvara dem och vinna titeln.

2. Tottenham Hotspur

Manager: Mauricio Pochettino

Nyckelspelare: Toby Alderweireld, Christian Eriksen, Harry Kane

Förra säsongen: 2

Londons vitklädda klubb är unik i sitt slag denna sommar. Medan alla andra Premier League-klubbar har värvat, en del mycket en del lite mindre, har Tottenham när säsongen nu inleds inte värvat en enda spelare, endast Kyle Walker lämnat. Huruvida det kommer hålla i sig resten av fönstret återstår att se, till vilken grad Danny Rose nyliga uttalanden påverkar likaså. Men som jag ser det skulle alla nyförvärv enbart vara förstärkningar till en redan stark trupp.

Spurs har under Mauricio Pochettino blivit en klubb att räkna med. Tottenham är inte längre den där klubben som förväntas landa strax utanför topp fyra, möjligtvis utmana. Nu är Tottenham - lett av spelare som Harry Kane, Dele Alli och Christian Eriksen - ett av landets bästa lag med en motiverad chans till toppstrid. Kanske räcker det hela vägen?

Men det finns ett stort frågetecken kring säsongens Tottenham, dock inte på det sportsliga planet. I väntan på att den nya hemmaarenan ska byggas klart kommer Tottenham nämligen att spela sina hemmamatcher på Wembley denna säsong. Att hela säsongen i praktiken spelas på bortaplan är inget som gynnar Tottenham och frågan är hur mycket det kommer att påverka. Själv tror jag att det kan vara det som skiljer säsongens Tottenham från titeln.

3. Manchester United

Manager: José Mourinho

Nyckelspelare: David De Gea, Paul Pogba, Romelu Lukaku

Förra säsongen: 6

United kommer till säsongen med en misslyckad sjätteplats i bagaget. José Mourinho vann titlar på andra håll, tog sig till Champions League genom plan B. I år är tanken att den platsen ska kunna knipas genom ligaspelet.

För att förstärka truppen har dyra spelare värvats. Victor Nilsson Lindelöf, Romelu Lukaku och Nemanja Matić heter nyförvärven så här långt medan de största spelartappen heter Wayne Rooney och Zlatan Ibrahimović. Fler namn ryktas dock plockas in innan september och behöver nog så även göras. För även om värvningarna hittills har varit riktigt bra finns det fortfarande luckor i årets Manchester United. Därtill har Mourinhos lag en hel del att bevisa spelmässigt efter förra säsongens besvikelser.

Med det sagt: Vad ska förväntningarna på Manchester United 2017/18 vara? Med värvningar för stora summor, Mourinho som har fått sätta sina idéer och prägla laget, borde de allra högsta kraven egentligen kunna ställas. Jag tror dock att Manchester United blir tvungna att vänta åtminstone ett år till innan det kan snackas om en ligatitel på Old Trafford.

4. Chelsea

Manager: Antonio Conte

Nyckelspelare: Thibaut Courtois, N'Golo Kanté, Eden Hazard

Förra säsongen: 1

Antonio Conte gjorde en snudd på felfri debutsäsong i Chelsea. Taktiskt fenomenalt, både offensivt och defensivt, blev italienaren hyllad av hela England när Chelsea tog tillbaka titeln. I sommar har dock en del problem börjat hopa sig.

Det stora orosmolnet hela sommaren har framför allt varit Diego Costa. Den robuste, aningen kontroversiella anfallaren har tidigare velat lämna och fick redan i juni även tillåtelse att göra det. Men på grund av att klubben som han vill till (Atlético Madrid), klubben som vill ha honom, har ett transferförbud i sommar och inte får värva spelare återfinns en missnöjd Costa kvar i Chelsea när säsongen nu inleds. Inte optimalt. Costa kommer nämligen med största sannolikhet ändå inte tillhöra laget.

Att Chelsea blir av med sin anfallare, en av de bästa i sitt slag, är förstås ett stort tapp. Álvaro Morata har i och för sig värvats in som ersättare, men det är ingen lätt uppgift att axla. I övrigt har dock Conte värvat bra, med spelare som Tiemoué Bakayoko och Antonio Rüdiger som nämnvärda förstärkningar. Titeln lär dock ändå bli svår att försvara. Speciellt med tanke på att den tunna truppen som Conte har till sitt förfogande denna säsong även ska spela Champions League.

5. Liverpool

Manager: Jürgen Klopp

Nyckelspelare: Adam Lallana, Sadio Mané, Phillipe Coutinho

Förra säsongen: 4

Champions League har återvänt till Anfield - eller ja, åtminstone för en kväll. Ett tufft dubbelmöte mot Hoffenheim står i vägen för Liverpool och klubbens första gruppspel på två år. Denna säsong hoppas Liverpool återigen kunna ta en plats bland topp fyra, om inte utmana om titeln.

Men jag är inte så säker på att de kan upprepa den bedriften i år. Speciellt inte om ryktena om Phillipe Coutinho till Barcelona förverkligas. För det första har konkurrenterna blivit bättre, men för det andra känns det som att Liverpool har stått relativt stilla. Det enda egentliga nyförvärvet är Mohamed Salah, en kvick ytter som lär göra sina poäng. Men bristerna är fortfarande tydliga, framför allt i försvaret. Ser inte Jürgen Klopp det, eller väljer han att blunda?

Med Europaspel, förhoppningsvis i Champions League, kommer dessutom mer att krävas av truppen. Till skillnad från förra året kommer bredden vara avgörande, något som Liverpool inte har. Det kommer inte att gynna dem när Klopps energikrävande fotboll tar ut sin rätt i vinter.

6. Arsenal

Manager: Arséne Wenger

Nyckelspelare: Laurent Koscielny, Mesut Özil, Alexis Sánchez

Förra säsongen: 5

Säsongens första titel gick till Arsenal. Community Shield, den årliga matchen mellan ligasegraren och cupsegraren, gick nämligen av stapeln förra helgen där Arsenal slog Chelsea genom straffläggning. Ett tecken på att något större är på väg? Tror inte det.

Sommarens Arsenal har precis som vanligt inte gått ut för att storsatsa mot titeln. Arséne Wenger, som efter många om och men fick förnyat kontrakt, har sina principer trogen inte värvat speciellt dyrt. Att det relativt låga interna transferrekordet ändå har slagits på Alexandre Lacazette säger en del om fransmannens strategier. Den enda värvningen därutöver heter Sead Kolašinac, gratis från Schalke 04. Båda två är riktigt bra värvningar, men Arsenal är i behov av mer. Och framför allt får de inte tappa Alexis Sánchez.

Personligen tror jag att avsaknaden av den stora satsningen även denna säsong kommer skada Arsenals titelchanser, de kommer helt enkelt inte tillhöra den striden. Jag tycker nämligen inte att The Gunners står sig gentemot konkurrenterna och därför återigen kommer att få kämpa om en Champions League-plats. Risken är dock att det blir ytterligare ett år i Europa League.

7. Everton

Manager: Ronald Koeman

Nyckelspelare: Phil Jagielka, Idrissa Gueye, Wayne Rooney

Förra säsongen: 7

Liverpools blåa klubb har satsat stort i sommar. Michael Keane, Jordan Pickford och Davy Klaasen är några av de många spelare som har inhandlats, dyra värvningar som breddar laget. Det stora namnet är dock självfallet Wayne Rooney.

Hur stor inverkan Englands främste målskytt genom tiderna kommer ha på sin nygamla klubb siar de lärda. Med Romelu Lukaku såld till Manchester United lär Rooney få en viktig roll framåt. Det är dock tveksamt om dagens Wayne Rooney kan ersätta Lukaku. Oavsett är han en viktig ledarfigur i klubben.

Everton bör dock även denna säsong ta en stabil sjundeplats. Strax bakom eliten, best of the rest. Men med den satsning som Everton nu har inlett bör förväntningarna på The Toffees vara att de åtminstone ska minska avståndet upp till toppen.

8. West Ham

Manager: Slaven Bilić

Nyckelspelare: Joe Hart, Manuel Lanzini, Javier Hernandéz

Förra säsongen: 11

West Ham var en klubb som kom till förra säsongen med stora förväntningar. Med en stark sjundeplats i ryggen och en storspelande Dimitri Payet i laget var det dags för West Ham att ta avstamp mot något större i och med inflyttningen i London Stadium. Det blev dock tvärtom, bottenstrid och stora problem på hemmaplan.

Denna säsong är förväntningarna på West Ham därför lägre, men flertalet spännande nyförvärv väcker intresset. Pablo Zabaleta, Joe Hart, Marko Arnautović och Javier "Chicharito" Hernandéz är rejäla förstärkningar av truppen. Får Slaven Bilić till det kan West Ham bli farliga för de flesta lagen och utmana uppåt i tabellen igen.

Det mest troliga är dock att det blir en placering någonstans i mitten, sannolikt på den övre halvan.

9. Southampton

Manager: Mauricio Pellegrino

Nyckelspelare: Fraser Forster, Virgil Van Dijk, Nathan Redmond

Förra säsongen: 8

De ständiga överpresterarna från söder har till skillnad från tidigare år lyckats behålla stora delar av truppen. Det enda egentliga tappet är skadedrabbade Jay Rodriguez medan den eftertraktade Virgil Van Dijks framtid fortfarande är oviss. Att de lyckas behålla den sistnämnde - vilket jag tror att de gör - blir vitalt för Southampton.

Den största förändringen återfinns däremot på tränarsidan. Fransmannen Claude Puel fick gå, argentinaren Mauricio Pellegrino har istället anställts. Det ska bli intressant att se vad den förre Alavés-tränaren kan åstadkomma med Southampton.

The Saints har placerat sig i mitten och strax under toppen i flera år i rad, det trots enorma spelarförluster. En liknande placering lär upprepas även denna säsong.

10. Leicester City

Manager: Craige Shakespeare

Nyckelspelare: Kasper Schmeichel, Riyad Mahrez, Jamie Vardy

Förra säsongen: 12

De regerande mästarna lyckades som väntat inte upprepa bedriften. Istället blev det bottenkamp och sparken för Claudio Ranieri innan skeppet vände under Craige Shakespeare och ankrade i mitten. Den här säsongen bör det inte bli lika tufft.

Leicester har värvat riktigt bra denna sommar. The Foxes gjorde tidigt klart med mittfältaren Vicente Iborra från Sevilla och nyligen bekräftades även värvningen av den unge anfallaren Kelechi Iheanacho från Manchester City. Därutöver har såväl Harry Maguire som Eldin Jakupović köpts från nedflyttade Hull. Alla värvningar som förstärker truppen. Däremot ryktas stjärnan Riyad Mahrez vara på väg till Roma, ett tungt tapp ifall det förverkligas.

Den största fördelen för Leicester denna säsong är dock att de inte spelar i Europa. Dubblerandet satte käppar i hjulet förra hösten, tog på den tunna truppens ligakrafter. Denna säsong lär därför bli betydligt stabilare av Leicester.

11. Bournemouth

Manager: Eddie Howe

Nyckelspelare: Nathan Aké, Joshua King, Jermaine Defoe

Förra säsongen: 9

Många var det som charmades av Bournemouth när de för två år sedan debuterade i Premier League. Den lilla klubben med den unga tränaren spelade samma passningsorienterade fotboll som de hade gjort i The Championship och lyckades hålla sig kvar. Förra säsongen gick det ännu bättre när Bournemouth tog en plats på övre halvan. Alla möjligheter finns att upprepa den framgången.

Bournemouth är även de en klubb som värvat väldigt bra. Målvakten Asmir Begović, mittbacken Nathan Aké och målspottaren Jermaine Defoe. Alla tre fina värvningar, alla tre spelare som tidigare representerat klubben på lån. Tillsammans ansluter de till en trupp som för varje säsong går från klarhet till klarhet.

Managern Eddie Howe har hyllats mycket och välförtjänt i flera år och håller på att ta Bournemouth till nästa nivå. Att ta en plats på övre halvan även i år kan dock på grund av konkurrensen bli svårt, men när det gäller Bournemouth ska ingenting uteslutas.

12. Watford

Manager: Marco Silva

Nyckelspelare: Heurelho Gomes, Étienne Capoue, Troy Deeney

Förra säsongen: 17

Watford är en klubb som har förutsättningarna att utmana om en plats på övre halvan. De har värvat spännande, unga Will Hughes från Derby och Nathaniel Chalobah från Chelsea bland annat, och har tidigare visat att de kan göra riktigt bra matcher. Men samtidigt underpresterar de ofta. Förra säsongen var ett exempel på det sistnämnda då Watford underpresterade grovt under säsongens andra halva och tillslut landade strax ovanför strecket. I år förväntar jag mig en bättre placering.

Den huvudsakliga anledningen till det heter Marco Silva. Den portugisiske tränaren som förra säsongen var nära att rädda ett hopplöst Hull från nedflyttning hann visa upp sina kvalitéer för Premier League-klubbarna och när Hull flyttades ner blev det huggsexa om Silva. Segrande ur striden gick Watford.

Med Silva vid bänken tror jag Watford kan komma att få en för klubben ovanlig stabilitet, något som skulle vara oerhört viktigt för en klubb som under senare år sparkat tränare på löpande band. Under portugisen tror jag Watford kommer segla lugnt i mitten och kan i bästa fall även utmana högre upp i tabellen.

13. West Bromwich Albion

Manager: Tony Pulis

Nyckelspelare: Craig Dawson, Jonny Evans, Salomon Rondón

Förra säsongen: 10

Längre bollar, defensiv styrka och fasta situationer. Ungefär så kan Tony Pulis fotboll beskrivas. Huruvida man gillar den eller inte lämnar jag till var och en att avgöra, men en sak är i alla fall säker: Den fungerar.

West Bromwich var en av förra höstens stora utropstecken och låg länge strax under toppskiktet. Den ovannämnda taktiken den bakomliggande orsaken. Efter en svagare vår föll West Brom dock neråt och landade tillslut precis i mitten, en fin placering oavsett. Denna säsong tror jag ändå att West Brom återvänder till den nedre halvan.

Sommaren har varit lugn för Albions. In har framför allt Jay Rodriguez kommit, ut har Darren Fletcher gått. I skotten tappar Pulis en trotjänare och viktig spelare, men styrkan i truppen försvagas ändå inte nämnvärt. Således tror jag på en liknande placering som tidigare år, strax under mitten, och exakt det samma West Bromwich vi under de senaste åren har fått vänja oss vid.

14. Crystal Palace

Manager: Frank De Boer

Nyckelspelare: Scott Dann, Wilfried Zaha, Christian Benteke

Förra säsongen: 14

I sina stunder är Crystal Palace väldigt underhållande att se på. Med spelare som Wilfried Zaha, Yohan Cabaye och Christian Benteke är de ett hot för alla lag. Tyvärr har Palace underpresterat något enormt under senare år, så även förra säsongen när ännu en nedflyttningsstrid ägde rum. Annorlunda denna gång?

Inför denna säsong har en ny manager anlänt till Selhurst Park. Holländaren Frank De Boer, senast från en kort och misslyckad sejour i Inter, har tagit över klubben. Med honom har den holländske mittbacken Jairo Riedewald värvats, unga Ruben Loftus-Cheek och Timothy Fosu-Mensah lånats in från Chelsea respektive Manchester United. Mer skulle dock behövas och lär även införskaffas innan månadens slut.

På förhand ser ändå Crystal Palace trupp lovande ut (det gör den i och för sig varje sommar). För De Boer gäller det att ta revansch på sin tid i Inter, ta tillbaka det goda rykte han skapade sig i Ajax. Själv tror jag det räcker till en mittenplats denna säsong.

15. Newcastle United

Manager: Rafael Benítez

Nyckelspelare: Jonjo Shelvey, Matt Ritchie, Dwight Gayle

Förra säsongen: Nykomlingar (1:a The Championship)

Det blev som väntat bara ett år i The Championship, sedan återvände Rafa Benítez Newcastle till Premier League som seriesegrare. Men precis som vanligt har det inte varit enkom positiva toner i supporterled denna sommar.

Främst är det ägaren Mike Ashley som The Toons är missnöjda med. Ashleys brist på ambitioner, svikna löften och allmänt ovilja att agera för klubbens bästa har länge förargat de svartvita supportrarna. Inget undantag nu när populäre Benítez inte sägs få den uppbackning han har velat ha.

De stora värvningarna har således uteblivit. De största nykomlingarna heter istället Florian Lejeune, Javier Manquillo och Mikel Merino. Tre fina spelare, men inte riktigt den nivån som Newcastle egentligen skulle behöva. Trots det ska Newcastle vara tillräckligt starka för att förnya kontraktet.

16. Swansea City

Manager: Paul Clement

Nyckelspelare: Łukasz Fabiański, Gylfi Sigurðsson, Fernando Llorente

Förra säsongen: 15

Svanarna från Wales hade en lång och tuff resa förra säsongen. Konstant med kniven mot strupen, ständigt under och runt nedflyttningsstrecket, trädde Paul Clement in och räddade klubben kvar i Premier League. Lättnadens suck i Swansea, men denna säsong kan bli minst lika tuff.

Efter förra säsongens svaga prestationer skulle Swansea behöva flera nya spelare. Egentligen är det endast Sigurðsson som håller riktigt hög Premier League-nivå. Resten är okej, i de allra flesta fall varken mer eller mindre. Men hittills har de nödvändiga värvningarna inte skett.

Vad det beror på är svårt att säga, men det starkaste kortet sitter ändå på bänken. Paul Clement hann under våren visa sina kvalitéer som tränare och rodde trots ihållig skuta båten i hamn. Det tror jag att han kan komma att lyckas med även denna säsongen. Dock blir en viktig nyckel att behålla Sigurðsson, beryktad till Everton. Tappar de honom blir det svårt att hänga kvar.

17. Stoke City

Manager: Mark Hughes

Nyckelspelare: Jack Butland, Joe Allen, Xherdan Shaqiri

Förra säsongen: 13

Klassiska Stoke har under Mark Hughes blivit ett annorlunda lag. Från att spela en stereotypisk brittisk fotboll under Pulis har Hughes infört en mer tekniskt baserad spelstil. Positivt för Stoke, åtminstone till en början. Men nu tycker jag att bristen på framsteg har gått för långt.

The Potters har under sina hittills åtta raka år i Premier League tagit en fast plats i mitten av tabellen. Men ambitionen att klättra har aldrig riktigt funnits, åtminstone inte utåt. Istället har kurvan pekat neråt vilket i sommar har fått konsekvenser då stjärnan Marko Arnautović på egen begäran lämnade klubben för West Ham.

Det, i samband med avsaknaden av värvningar, får mig att ställa ett stort frågetecken kring säsongens Stoke. Jag tycker att Hughes lagbygge har stannat av, utvecklingen är negativ. Själv ser jag en kommande nedflyttningskamp för Stoke där rutinen kanske ändå blir det som tillslut räddar kontraktet.

18. Brighton & Hove Albion

Manager: Chris Hughton

Nyckelspelare: Steve Sidwell, Anthony Knockaert, Glenn Murrey

Förra säsongen: Nykomlingar (2:a The Championship)

Efter 34 år utanför den engelska högsta divisionen, en resa ner via ruinens brant, gör Brighton and Hove Albion debut i Premier League. Efterlängtat, eftersträvat och välförtjänt. Men att hänga kvar kan bli tufft.

Det som får mig att ifrågasätta Brightons chanser är bristen på högkvalitativa värvningar. Pascal Gross, Josh Kerr, Mathew Ryan, Markus Suttner, Ales Mateju, Davy Propper och Izzy Brown är helt okej värvningar, framför allt många. Men en sedan tidigare rätt åldersdigen trupp hade behövt några riktigt starka nyförvärv, spelare som går in och gör odiskutabel skillnad. Sådana spelare ser jag få av i Brighton.

Under förra säsongen visade Brighton upp en imponerande stabilitet, men det var i The Championship. Nu krävs ännu mer av laget ifall de vill förlänga visiten. Möjligheten till en fin säsong finns, absolut. Men ifall inte några imponerande nyförvärv kommer in innan september tror jag att en nedflyttningsstrid är oundviklig.

19. Burnley

Manager: Sean Dyche

Nyckelspelare: Tom Heaton, Robbie Brady, Sam Vokes

Förra säsongen: 16

Förra säsongen tippades nykomlingarna Burnley åka raka vägen tillbaka ner till The Championship. Så blev inte fallet. Ett hemmastarkt Burnley, lett av Sean Dyche, imponerade under hösten och såg tidigt till att skapa sig andrum. Ett behövligt sådat skulle det visa sig då farten avtog under våren. Men nytt kontrakt var tillslut ett välförtjänt faktum.

I år tror jag dock att Burnley får en snårigare resa. Förra säsongens stora joker, hemmaplanen Turf Moor, tror jag inte kommer vara lika avgörande denna säsong. Dessutom är konkurrensen i Premier League hårdare än någonsin.

Därför tror jag på förhand att Burnley får ta hissen ner under det erkänt svåra andra året.

20. Huddersfield Town

Manager: David Wagner

Nyckelspelare: Mathias Jørgensen, Aaron Mooy, Elias Kachunga

Förra säsongen: Nykomlingar (5:a The Championship)

Att Huddersfield Town skulle spela Premier League-fotboll säsongen 2017/18 fanns inte på kartan. Inför förra säsongen snackades det om bottenstrid i The Championship för ett lag som tillhörde botten. Ett år senare förbereder de sig för spel i landets högsta division.

Nyckeln i framgången heter David Wagner. Huddersfields tyske tränare, Klopps före detta assisterande, har infört den tyska fotbollen i klubben och tagit dem framåt. Att han blev kvar är av avgörande betydelse för Huddersfields chanser. Men räcker det?

För även om de har gjort en handfull bra värvningar, den danske mittbacken Mathias "Zanka" Jørgensen en sådan, kommer Premier League bli en helt annan utmaning för Huddersfield. Personligen tror jag att nykomlingarna kommer att stå för några imponerande prestationer, överraska en och annan, men att de ändå får se sig besegrade.