Premiären i SHL är avklarad. Otroligt roligt att det är igång och premiäromgången bjöd på målrika matcher överlag. Inte helt oväntat utgjorde just Luleås match undantaget. Bulanhockeyns mål är som bekant ett tidigt 0-1, för att sedan stänga matchen och försöka lägga in pucken i öppen kasse. Luleå vann premiären mot Timrå med 2-0 hemma och publikstödet var lika charmant och fullsatt som vanligt.

Lassinantti räddade puckar igen, till skillnad mot scenariot under stora delar av försäsongen. Defensiven såg ut att fungera. Det kan i och för sig ha varit så att det var avsaknaden av kvalitet i Timrås anfallsspel som låg bakom Luleås hållna hemmanolla. En tredjekedja i Timrå med genomsympatiska Boyce och Walli-Walterholm skrämmer inte direkt slag på motståndarna.

En anmärkningsvärd detalj i premiären var att Luleås kapten, backen Gustafsson, spelade närmade 27 minuter (exakt 26.55). Gustafsson tillhörde en av isens bästa och visade särskilt upp sina skills vid otaliga tillfällen i boxplay. Han täckte skott och levererade bra förstapass. Han undvek dessutom att skjuta slagskott i plexit, till förmån för handledare från blå vilka är monumentalt mycket mer effektiva. Coachningen av Gustafsson kan få varje NHL-vurmare att spinna som en katt, särskilt när kaptenen får chansen att visa sig vara en härförare och segern kunde dessutom bärgas.

Problemet är det långsiktiga perspektivet. Gustafsson brukar matchas hårt av Bulan, men problemen brukar bli synliga längre fram på säsongen. Gustafsson brukar successivt bli alltmer sliten och kvaliteten i hans spel brukar då också, helt naturligt, att sjunka.

Det finns även ett trovärdighetsproblem då Luleå hockeys kommunikation utåt varit att laget inte ska värva någon ny back dels eftersom pengarna i budgeten är slut, dels eftersom ungdomarna ska få en ärlig chans då juniorlaget innehåller fler högkaratiga spelare än på länge.

De två backar som ligger närmast speltid i A-laget är finnen Arttu Tuhkala och svenska talangen Oliwer Sjöström. Igår var det Tukhula som fick chansen i A-laget. Han spelade exakt 0 sekunder medan Sjöström inte var med alls. Extra anmärkningsvärt blir speltiden blev 0 sekunder för Tuhkala om man betänker att han egentligen skulle vara utlånad till Östersund i hockeyallsvenskan för att få välbehövlig speltid. Han kallades hem i brådrasket när Laaksonen skadats och nu sitter han och värmer en träbänk i Coop Norrbotten Arena. Logiken känns inte solklar. Det är en professionell verksamhet där allt går ut på att vinna, självklart, men samtidigt bör balansen mellan lång och kort sikt också beaktas och där tror jag att matchningen av Gustafsson för hård.

Extra tydligt blir detta när man kan konstatera att landslagsbacken Sellgren, som föregående säsong var Luleås genomgående bästa back, endast spelade 19.38 och den unge lovande rightbacken Jansson klockades på 10.31.

Mer Tukhala, Sellgren, Jansson och lite mindre Gustafsson kommer gynna laget på sikt, hoppas den förändringen kan skönjas redan i nästa hemmamatch mot Leksand.

Skribent: Johan Barkestam

***

HV71 – Skellefteå

Speltips: 2

HV71 förlorade som väntat mot Växjö. Två ytterst bra och viktiga besked för HV var att Tedenby och Petersson återfanns i målprotokollet. Skellefteå spelade, undantaget powerplay, undermåligt i matchen bort mot Malmö. Revanschsuget bör vara stort.

***

Luleå – Leksand

Speltips: 1

Luleå vinner hemma mot Leksand, ett motstånd som laget traditionellt haft det svårt mot under de senaste säsongerna. Två frågetecken i Luleå rätades, åtminstone delvis, ut i hemmapremiären. Lassinantti kunde rädda puckar och defensiven såg ut att fungera. Powerplay var som vanligt Kyrö-trubbigt så där var allt sig likt. Leksands försvarsspel och målvaktsspel fungerade inte och frågan är hur bra Hrivic är egentligen?

***

Rögle – Frölunda

Speltips: 1

Rögle vinner hemma mot Frölunda. I den här matchen slipper Rögle skarpskytten Tomasek, men får istället möta en robust defensiv. Jag tror att Bristedt och kompani kan hitta lösningarna som krävs. Frölunda fick en tämligen lugn och harmonisk hemmapremiär mot ett segt Leksand. Här är motståndet ett annat. Glädjande för Frölunda var att spelare som Egli och Klingberg fick en bra start.

***

Timrå – Örebro

Speltips: 2

Timrås nya checkande spelstil fungerade inte särskilt väl i premiären och avsaknaden av Kapanen och skadan på Lander kan vara riktigt dåliga nyheter för Timrå. Lander gav visserligen lugnande besked efter matchen, men det såg verkligen oroväckande ut när han linkade av. Hållander såg riktigt vass ut, men laget är för tunt överlag och Örebro kan rida vidare på den fina starten. Karlkvist lär inte lämna rinken poänglös.

***

Växjö – Färjestad

Speltips: 1

Växjös defensiv kommer besegra Färjestads offensiv i denna match. Koivula spelade riktigt bra i premiären och lär bidra mycket under säsongen. I Färjestad finns ett visst frågetecken gällande målvaktssidan, i ett i övrigt mycket robust lag.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Frölunda – Leksand

Speltips: 1

Om nu Frölunda lyckas hitta en ishall att spela premiärmatchen i, kommer de att vinna hemma mot Leksand. Frölunda har haft en bra försäsong och Erik Thorell tippar jag kommer ha en fin säsong i år. Leksand får förlita sig på Armalis i målet och det är svaghet i Leksands lagbygge.

***

Linköping – Brynäs

Speltips: 2

Linköping har haft en anskrämlig försäsong och även om betydelsen av resultatet i träningsmatcherna kan diskuteras är det aldrig bra att stapla många förluster på rad. Kovacs kommer bli nyttig för LHC och Rattie likaså. Brynäs kan komma att göra en traditionell tjurrusning i tabellen i bästa nykomlingsmanér för att sedan dala ner till de nedre regionerna. Silfverberg och hans Brynäs vinner borta och är glada kortsiktigt men på lång sikt kommer det bli en tuff säsong för såväl nykomlingen som hemvändaren.

***

Malmö – Skellefteå

Speltips: 1

Malmö tar en meriterande hemmaseger mot ett tungt skadedrabbat Skellefteå. Malmös centersida ser relativt robust ut med Haapala, Hanzl, Händemark och (nåja) Forsberg. Skellefteå lyckades i sin senaste match med konststycket att förlora mot Sheffield Steelers i den prestigefyllda (nåja) CHL-turneringen.

***

Växjö – HV71

Speltips: 1

Växjö kommer vinna hemma mot HV71. Växjö har ett flera nya spelare som behöver köras in i Växjös system, men det är en västanfläkt i jämförelse med scenariot i HV71. Där har Chris Abbott och André Peterson tjafsat. Tränaren Jacob Blomqvist är därutöver ny och oprövad på jobbet och det återstår att se om han är mogen sin uppgift. I brist på bra kaptensalternativ i HV fick valet landa på Alsing. Det kan bli en stökig höst i Jönköping är känslan.

***

Färjestad – Rögle

Speltips: X

Färjestad är favorit till guldet och bredden på truppen imponerar. Lucas Forsell kommer att få en fin säsong, bara han får chansen i en stjärntät offensiv. Målvaktssidan kan möjligen ställa till det en del för FBK under säsongen. Rögle har många bra spetsspelare som bör kunna smälla in en och annan puck, kanske kan Zaar varva upp tidigare denna säsong? Matchen blir jämn och slutar oavgjort vid full tid.

***

Luleå – Timrå

Speltips: 1

Det är inte särskilt mycket som fungerat gnisselfritt på försäsongen. Målvakterna har varit direkt svaga och Laaksonen blev långtidsskadad, vilket gjorde en redan tunn backsida ännu mer tunn. Luleå vinner trots problemen hemma mot Timrå. O’Neill och Omark fixar segern, trots att Timrås defensiv kommer visa sig oväntat robust i matchen. Det blir intressant att se om Timrås Emil Pettersson kan följa upp den fina försäsongen lika bra även i seriespelet.

***

Örebro – MoDo

Speltips: 1

Skönt för Örebro att säsongen äntligen drar igång. Det har varit mycket stök kring laget och tränaren Eriksson har mycket att leva upp till med tanke på att han, i allra högsta grad, varit inblandad i de kostsamma skilsmässorna med Bromé och Holm. Karlkvist är skicklig och kommer vara extra taggad mot sitt gamla lag. MoDo kommer till spel med en rätt svag backsida och med centrar som kan komma att få det svårt att driva spelet på det sätt som Karlin vill. Detta sammantaget resulterar i en premiärförlust på bortaplan.

***

Skribent: Johan Barkestam

***

Så här kan Timrås offensiv komma att se ut:

Hållander – Kapanen – Dahlén

Wedin – Lander – Johansson

Pääjärvi- Pettersson- Hartmann

Lundmark- Eisenmenger -Walli Walterholm

Boyce

***

Nye tränaren Jokinen ska införa en ny hockeyfilosofi i Timrå, med en hög och intensiv press. Den, under fjolåret, så framgångsrika förstakedjan med Wedin - Lander – Hållander ska splittras och Kapanen ska istället gå som center i den enheten. Den stora risken för Timrå är att Kapanen blir kvar i Montreal efter campen. En annan risk är att Kapanen inte lyckas leverera i SHL då han aldrig varit i ligan tidigare. Ytterligare ett frågetecken gällande prestigevärvningen Kapanen är att han endast producerade 34 poäng i Liiga, vilket är en relativt skral produktion. På samma poäng hittar vi spelare som Patrik Carlsson och mannen med kvalitetsnamnet Jan-Mikael Järvinen. Inga dåliga spelare, men långtifrån ledande på SHL-nivå. På försäsongen har Kapanen visat sig från sin bästa sida, med bra spel i både riktningarna. Jonathan Dahlén hade, med tanke på förväntningarna, en svag fjolårssäsong och förhoppningarna är stora på att han ska kunna prestera bättre i år. Det finns även frågetecken gällande hur han kommer trivas med Jokinens presspel. Dahlén är i grunden en kvalitetsspelare som ser isen bra och har näsa för målet och i den nygamla omgivningen bör han kunna prestera. Hållander hade en fin säsong ifjol och tillhörde en av ligans bästa spelare. Hållander ska med andra ord bara fortsätta på inslagen väg. Hållander har ett bra skott, trivs bra i tung trafik och bör passa väl in i Timrås nya spelsätt.

Wedin överraskade mig och många andra med att se ut som i fornstora dagar. Stark skridskoåkning, tävlingsinstinkt och ett vasst skott visades upp. Lander är lagets store ledare och han står verkligen för kvalitet. Han är grinig, bra på att teka och vinner närkamper på ren tjurighet. Lander är ingen virtuos på skridskorna, men tävlingsinstinkten kompenserar för detta. Johansson är en bra tekniker och snabb på skridskorna, men han har haft svårt att slå sig in på topp 6 i Timrå. Det har i sin tur inneburit att han fick en mellansäsong under fjolåret. Under försäsongen har han hittat målet vid några tillfällen och kanske, kanske kan han fylla en större roll i år.

Pääjärvi är mannen som har haft en av världens märkligaste karriärer. Ung, lovande och slog sig in i världslaget med Malkin och Datsiuk (!) en gång i tiden. Därefter var han under många år en halvhyfsad NHL-spelare, men väl tillbaka i SHL såg han gammal och sopslut i Malmö. Jag trodde elitkarriären var över med tanke på hans skrala prestationer. Sedan flyttade han upp till Timrå, hittade trivseln med kompisen Lander och plötsligt började han till och med att göra mål på mål. Han mattades visserligen mot slutet med det känns som Pääjärvi är på gång igen. Pettersson har mycket spets och blixtrar till, men blixtarna slår alltmer sällan ner. Det gör att Pettersson sjunker i den interna hierarkin, han skulle behöva bli ett ihållande åskväder istället för det halvmulna regnet för att på riktigt kunna anses vara en toppspelare i ligan. Hartmann är rightare och oöm. I sina bästa stunder har han nosat på en landslagsplats, men alltmer frekvent förekommande skador och en dalande poängproduktion utgör varningstecken.

Lundmark kommer från Tingsryd och han har värvats för sina egenskaper. Han är stor och har en bra fysik. Walli Walterholm flög fram under inledningen av fjolårssäsongen, då i MoDo. Tids nog mojnade poängproduktionen betänkligt och denna säsong återfinns han återigen i Medelpad. Gnugg och en del poäng borde han kunna bidra med. Fjärdekedjan kommer att centras av biffen Eisenmenger som fostrats i Djurgården, men som närmast kommer från den tyska ligan. Tanken lär vara att denna kedja ska mangla på motståndarna i offensiv zon och skapa offensiva tekningar.

Boyce - trotjänare som är lojal och lätt att tycka om. Begränsade skills men bra kämpaglöd. Mest anmärkningsvärt av allt, han är bara 31 år gammal, trots att det känns som att han spelat i Timrå sedan Hedenhös.

Skribent: Johan Barkestam

Nu har ett antal träningsmatcher passerat och det är hög tid för en överanalys av det som hittills uppvisats. Detta sker naturligtvis helt på uppstuds och helt i motsats till allahanda Facebook- och X-experter som med emfas hävdar att man bara får titta på träningsmatcherna, men inte tycka något. Om man trots denna utsago ändå dristar sig till lite skarpa åsikter betraktas man allt som oftast som allmänt hockeyokunnig och i ett desperat behov av en tålamodskurs. Då jag gillar hockey och att även att tycka till väljer jag, trots riskerna, att överanalysera det jag hittills fått bevittna, en del torde bli rätt och en del mindre rätt.

Allard, backen som har lovat att prestera bättre är förra säsongen, kommer göra det lite bättre, men den marginella förändringen kommer inte ändra faktumet att han är mer en belastning än en tillgång för Luleå hockey. Seg skridskoåkning, en hög felprocent och slagskottspassningar i midjehöjd känns relativt lätt att klara sig utan. Visst har han en kyla och ett spelsinne, men det uppvisas för sällan och känslan är att säsongen avslutas på en annan plats än i Luleå. Graz 99ers nästa?

Koivistoinen, andrecentern, är inte riktigt dålig på något, men ganska bra på att åka runt och bara vara. Han kommer inte klara av att driva en andrakedja, han spelar i ett för lågt tempo, har en för svag spelbegåvning och skottet är rätt fjuttigt. Han blir tredjecenter inom kort.

Lassinantti, ser tyvärr svajig ut även detta år. Han hade en, med hans mått mätt, svag säsong ifjol. Hans sjukdomstillstånd, sviter av körtelfeber, förnekades i bästa Bagdad-Bob stil av Luleåledningen under inledningen av säsongen. När säsongen väl var över och Lassinantti otaliga gånger åkt ut i sarghörnet för att hitta sitt zen-mode kröp det till sist fram att han inte känt sig fit for fight, utan snarare var en slagen… knight?! Dessutom ser han ut att ha ont i minst ett knä då hans rörelseschema längs isen på intet sätt liknar det kattliknande rörelsemönster han skämt bort oss luleåsupportrar med under så många år. Lassinantti är en otroligt älskvärd person som tränar hårt, är fin mot allt och alla, men frågan är om han fortfarande är en så bra målvakt som myten om Lassinantti vill göra gällande? Mitt svar är tyvärr nej. Vila tills du är helt frisk är mitt råd till Joel, då kan både du och vi njuta dina gamla goda moves i framtiden. Ward kommer vara bättre än Lassinantti denna säsong, men Lassinantti kommer stå de viktiga matcherna baserat på gamla meriter.

O’Neill och Levchti är klass och spets och kommer, trots Kyrös bristfälliga PP-coachning, att prestera tämligen bra med poäng. O’Neill kommer att landa in på 36 poäng och Levtchi på 34 poäng. En powerplayuppställning med nämnda herrar med Omark, Shinnimin och Sellgren eller Jansson, ska nog kunna fungera. Om Jansson får chansen kan han blomma ut i det offensiva spelet och då kommer han bli riktigt bra i vinter och smälla in sju mål. Får han bristfälligt förtroende och mest spela destruktivt kommer han fortsätta åka runt med dåligt självförtroende, göra misstag och noll mål.

Laaksonen blev tyvärr skadad efter en olycklig krock och väntas åter först efter julfirandet. Han har spelat riktigt bra under försäsongen, men när han kommer tillbaka efter jul kommer han ha betydande problem att hitta rytmen i spelet igen. Mustaschen och frisyren kommer dock att vara sig lika, vilket känns skönt mitt i bedrövelsen.

Sellgren kommer fortsätta vara bra, Hardegård likaså. Gustafsson ser ut att vara topptränad i år. Under några säsonger har det funnits tveksamheter gällande detta, och det syns verkligen på isen. Själin kommer att göra det han ska, men supportrarna kommer vara missnöjda. Han kommer döda tid i boxplay och lägga pucken i vänstra rundeln uppskattningsvis mellan fem till tio gånger per match.

Bromé kommer att finna sig väl tillrätta i Luleå och vara revanschsugen, retsam och produktiv. Shinnimin kommer även denna säsong att vara Luleås genomgående bästa forward med sin intensitet och produktion. Omark kommer förhoppningsvis få spela färre minuter och hänga på klubban mindre. Det kommer att leda till att han kan hitta in med luriga passningar in i slottet där O’Neill står och lurar. Om Omark tillåts vara pigg när han spelar bör han landa på 42 poäng i vinter.

Andreasson och Nurmi kommer att hitta en bra kemi och Andreasson revanscherar sig från den föregående ”skjuta-i-plexi” säsongen. Han är stark i närkampsspelet och Nurmi kommer gruffa in ett antal kassar framför mål. Lundin gör det okey, varken mer eller mindre.

Lilja kommer inte heller i år att få något förtroende utan kommer att spela i Västerås under våren. Hedqvists utveckling stannar av och Granberg tar över hans speltid. Granberg gör det bra och kompletteras av stabile Berglund i fjärdekedjan. Einar fortsätter att kämpa hårdast av alla, men får ut lite av det hårda arbetet. Han kommer ofta till lägen, men fortsätter missa, tyvärr. Ihs-Wozniak kommer få några enstaka matcher högre upp i hierarkin när laget drabbas av skador, men han kommer se lite valpig ut och förpassas längre ner i laget när alla ordinarie är friska igen. Han hinner trots allt visa upp sitt fina skott och lyckas producera fina 3+5 poäng trots att han får för lite speltid.

Skribent: Johan Barkestam

***

Så här kan Timrås defensiv komma att se ut:

Målvakter

Johansson – Juel

Backar

Erixon – Eronen

Nässén – Forsmark

Strömberg – Pilö

Svensson – Melander

***

Timrås målvaktssida är relativt stabil. Johansson är förstemålvakt och står för en bra stabilitet och Juel fungerar väl som back-up. Under fjolåret hoppade Juel på ett förtjänstfullt sätt in och stärkte upp Östersunds svajiga målvaktssida.

På backsidan känns laget relativt tunt. Laget har två tunga tapp i form av Rindell och Lyytinen. Främst Lyytinen var otroligt bra under sin inledande tid i föreningen, men han mattades något med tiden. Eronen är en rightback med landslagsmeriter från den finska landslaget. Han är i en bra ålder (29 år), men poängproduktionen imponerade inte nämnvärt under föregående säsong. 2 mål och 5 assist på 44 matcher var inte särskilt respektingivande. Ett stabilt backspel uppvisade Eronen visserligen, men för att husera i första backparet är det tveksamt om han är bra nog. Erixon är en relativt stabil back, men hans formkurva är på nedgång och dessutom är han skadeförföljd. Erixons förmåga att täcka skott och sätta laget främst är hans största förtjänster. Samma sak gäller en personlig favorit, Per Svensson, som via Virserum gnuggat den långa vägen till SHL. Han har överraskat positivt i många år, men frågan är vilken roll han får denna säsong? Rimligtvis borde han kunna få plats bland topp sex i backuppställningen, men i tränarstabens preliminära uppställning misstänker jag att han hamnar utanför topp sex.

Forsmark är en ung lovande back som verkligen visade framfötterna under fjolåret och det är rimligt att anta att han fortsätter ta stora kliv i år. Han har en fin skridskoåkning och ser många bra passningsvägar. Pilö kommer från en kämpig säsong och frågan är om han verkligen klarar av att bära en topp-sex backposition i år? Jag är inte övertygad och skulle personligen föredra Svensson före Pilö. Strömberg är en rejäl defensiv betongsugga som tyvärr är otroligt skadeförföljd och därmed ingen laget kan luta sig emot. Nässén kommer hem efter en lyckad sejour i Finland, men det är långt ifrån säkert att han är mogen att hantera förväntningarna på att han ska vara (minst?) en topp fyra-back i Timrå. Det som talar för värvningen är att nya tränaren Jokinen haft goda möjligheter att scouta Nässén i Jukurit där de båda huserade tillsammans under föregående säsong. Om Timrå ska lyckas bra behöver Nässén ta en stor roll och han bör kunna styra ett powerplay. Det blir intressant att se om han kan lyckas.

Analys av Timrås defensiv: På förhand ser backsidan svag ut. Erixon och Strömberg är båda skadebenägna och formkurvorna på Pilö och Svensson är svajiga. I positiva vågskålen har Eronen sett bra ut på försäsongen och sett mer vältränad ut än tidigare. En bra utveckling på Forsmark och bra leverans från Nässén skulle kunna medföra att backsidan kan överraska på uppsidan. Det blir sammantaget för många om och men för att det här ska bli bra. En toppback saknas på förhand och det skapar oro. Målvakterna får nog se till att rädda en och annan förlupen puck i vinter i SCA-Arena.