Återblick:

Växjö hade i mångt och mycket en märklig fjolårssäsong. Historiskt har Växjö ständigt visat upp ett bra försvarsspel, men ifjol var det si och så med den saken. Däremot var det offensiva spelet effektivt och powerplay var verkligen en av styrkorna. I grundserien slutade laget på en fin tredjeplats, men i slutspelet fick laget pyspunka mot Rögle i semifinalen.

Nutid:

Växjö bygger vidare med Björn Hellkvist och Joakim Fagervall som tränarduo. Dessutom återfinns, som alltid, Henrik Evertsson som sportchef. Addera ledarfigurer som Joel Persson och Dennis Rasmussen och det finns god grund för att tänka att lagbygget vilar på en solid grund inför årets säsong.

Analys av Växjös lagbygge 2026/2027

Dumt:

Truppen är i tunnaste laget med tanke på numerären. Det kan straffa sig längre fram under säsongen. Att värva in Peter Cehlarik blev en nödlösning på en tunn marknad. Märkligt nog tycks han vara slut som stjärna vid en ålder av 31 år. Frågan är hur hög motivationen egentligen är? Risken är överhängande att den nedåtgående formspiralen fortsätter neråt.

Dumt:

Att tappa lagets identitet med en solid defensiv. Innan tränarduon Hellqvist och Fagervall blev tränare i Växjö fick motståndarna ofta känna på ”den blöta filten” som innebar att motståndarna inte fick något gratis. I fjol gick inte Växjö att känna igen på den fronten. Växjö släppte in 134 mål under fjolårssäsongen, en anmärkningsvärd hög siffra med tanke på den fina tabellplaceringen. Som jämförelse släppte tvåan Frölunda in 106 mål och fyran Rögle 123 mål.

Dumt:

Att tappa Manuel Ågren. Ågren har under många år utgjort en del av stommen i Växjö. Han hade visserligen en nedåtgående trend poängmässigt under föregående säsong, men han kommer att vara saknad. Ågren var en spelare som ofta var svår att möta för motståndarna då han är skicklig på att läsa spelet och dessutom lade ner det hårda jobbet. Ågren valde att bryta kontraktet med Växjö och flytta hem till moderklubben Oskarshamn på grund av hemlängtan.

Dumt:

Att tappa Sahlin- Wallenius är naturligtvis en tungt och olyckligt tapp. Han imponerade verkligen under förra säsongen och hade säkerligen en ännu större tillgång denna säsong. Sahlin- Wallenius blev bättre ju längre säsongen led, vilket inte minst visas av hans imponerade poängproduktion i slutspelet med sex poäng på tio matcher.

Klokt:

Att kontraktera Sebastian Aho. Han var verkligen en kvalitetsback när han lämnade Skellefteå och SHL och inte mycket tyder på att det ska ha förändrats. Han är ingen stor bjässe med sina 82 kilo fördelade på 178 centimeter. Aho är en back som är skicklig på skridskorna och är duktig på att transportera upp pucken i uppspelsfasen, vilket kommer underlätta livet rejält för Växjös forwards. Under sin tid i Nordamerika har han fortsatt att vara relativt produktiv, främst i form av assist.

Klokt:

Att fortsätta att ge Dennis Rasmussen ett stort förtroende. Efter en halvknagglig säsong 2024-2025 levlade han verkligen upp under fjolåret. Han såg betydligt rappare ut både på isen och i tanken och producerade även finfina 20 mål på 52 matcher. Rasmussen har bra ledaregenskaper och när han dessutom bidrar med poäng blir han en viktig faktor i Växjös lag.

Klokt:

Att se till att det finns kontinuitet i ledande positioner i föreningen. Assisterande tränaren Fredrik Hellgren är en doldis som år efter år gör ett bra jobb i Växjö. När andra byts ut står han kvar och han är erkänt duktig på att sätta en defensiv struktur och stå för ”Växjöandan”. Utöver att han inledde karriären i Åseda har han varit Växjö trogen i en herrans massa år.

Klokt:

Att bygga vidare med Joel Persson. Persson är en av de absolut bästa backarna i ligan och han klarar av att spela i båda delarna av banan. Dessutom hade han en riktigt poängstark säsong förra säsongen med 44 poäng på 48 matcher. Det är roligt att se Persson spela ishockey då han klarar av att dra ner på tempot för att skapa utrymme för sig själv och medspelarna.

Klokt:

Att säkerställa att Lucas Elvenes blir kvar i klubben. Elvenes tillhör en speciell typ av spelare som knappt finns kvar i ligan längre. Elvenes är seg på rören, men klarar av att spela i ett annat tempo än övriga spelare på isen. Han påminner på så sätt om äldre profiler som Robert Rosén och Niklas Olausson. Sevärda och annorlunda.

Klokt:

Att fortsätta lägga mest krut och kraft på en solid backsida. Just den taktiken har visat sig vara framgångsrik under många år och det vore dumt att ändra på ett vinnande koncept.

Klokt:

Att fortsätta förlita sig på en riktigt stark målvaktssida. Adam Åhman var en riktig toppmålvakt i ligan ifjol, medan Ludvig Persson hade en något kämpigare säsong. Åhman har länge stått i skuggan av andra, men hans systematiska målvaktsarbete borgar för fortsatta framgångar. Persson borde kunna ännu bättre än han visade ifjol, det vittnade spelet i Brynäs om.

Klokt:

Att fortsätta ge Morgan Anderberg ett förtroende och speltid. Anderbergs prestationer kommer säkerligen variera mycket då han endast är 18 år gammal, men han är en god skridskoåkare som kommer kunna bidra till laget redan denna säsong. Anderberg tar ett bra ansvar i båda delarna i banan, men utvecklingspunkten blir att öka poängproduktionen. Under fjolåret mäktade han bara med 3 poäng på 39 matcher i A-laget.

Klokt:

Att lyfta in Olivier Nadeau i truppen förefaller klokt, både för att utöka numerären och för att addera ännu en rightare i truppen. Nadeau är ung och utvecklingsbar och tillför välbehövligt tyngd till truppen med sina 188 cm och 93 kilo. Han ska besitta en god förmåga att täcka pucken längs sargerna och därigenom skapa utrymme för sig själv. Frågetecknet gäller hur många poäng Växjö kan förvänta sig här. 26 poäng på 56 matcher i AHL är inte särskilt imponerande.

Klokt:

Avslutningsvis vill jag lyfta doldisen Kalle Kratz som kommer ta stora steg i vinter. Han utmärkte sig för två säsonger sedan i Mora och fick därefter chansen i Växjö i fjol. Får bara Kratz lite bättre ordning på sitt positionsspel i försvaret kommer han kunna bli en riktigt vass SHL-spelare. Han har näsa för mål och bör kunna avancera i kedjekonstellationerna denna säsong. Under två J20 säsonger i Mora gjorde han mål i nästan varannan match, så potentialen finns.

Återblick: Under fjolåret inledde Timrå bra under hösten, men laget tappade det mesta av spelet under våren. Tommy Samuelsson kom in som ny tränare efter den avgående Olli Jokinen. Samuelsson gjorde, som så ofta, ett habilt jobb och Timrå landade på en tolfte plats i tabellen. Jonathan Dahlén var den tydligast lysande stjärnan, medan spelare som Juel och Heikkinen hade en arbetsam säsong. Ynglingarna Eddie Genborg och Alfons Freij tog båda för sig på ett bra sätt och satte tydliga avtryck i Timrås spel.

Nutid: Timrå fortsätter att byta huvudtränare i hög takt och numera återfinns Mikael Gath som huvudtränare. De flesta som tippar SHL-tabellen inför säsongen placerar Timrå i bottenskiktet och anledningen till detta är att nyförvärven inte bedöms hålla samma klass som de spelare som har lämnat. Backsidan tillhör en av de sämsta i SHL och dessutom saknas åtminstone en back i lagbygget. Timrå har en ansträngd ekonomi. Det påverkar tydligt lagbygget som främst baseras på spelare som haft problem att hitta stora roller i andra lag på grund av konkurrensen.

Analys av Timrås lagbygge 2026/2027

Dumt: Att bygga vidare med Magnus Pääjärvi. En gång i tiden var han en stjärna i både landslaget och SHL Numera är han helt slut som artist. Här behöver Timrå klippa bandet och undersöka möjligheterna att bryta kontraktet i fört, även om det är emotionellt smärtsamt för alla inblandade. Han är säkert en superkille att ha i omklädningsrummet, men den senaste säsongen producerade han endast 2 assist på 52 matcher och hade dessutom -16 i +/- statistiken. Det är obeskrivligt svagt. Många målvakter klarar av att hålla ett högre poängsnitt än så.

Dumt: Här slår jag in en öppen dörr. Att tappa Dahlén, Pettersson och Freij gör så klart Timrå till ett betydligt sämre lag. Timrå får bara hoppas att Freij kommer tillbaka under säsongen om det inte flyger för honom i Nordamerika.

Dumt: Att Timrå inte lyckats få fart på spelare som David Lilja och Anton Heikkinen. Det är exakt den typen av spelare som Timrå behöver visa att de kan ge chansen och få till en bra utveckling på. Både Lilja och Heikkinen har i stället för att lyfta blivit sämre under tiden i Timrå och Heikkinen har till och med fått nöta bänk.

Dumt: Att Hardegård tycks spela utan någon större passion. Han spelar på och gör det han ska, men han borde kunna mycket bättre än vad han visade upp under fjolårssäsongen. En hockeyspelare utan passion blir aldrig bättre än ett avmätt ”jaha”.

Klokt: Att bygga vidare med Eddie Genborg. Han var en spelare som verkligen fick sitt genombrott ifjol. Han kan både spela fysiskt och göra mål. Genborg blir nyttig i vinter.

Klokt: Att värva in Fredrik Dichow. Han har en hög högstanivå och har erfarenhet från såväl VM-spel som kvalserier.

Klokt: Att lyfta in Reid Gardiner och Dylan McLoughlin i lagbygget. McLoughlin bör kunna ersätta Pettersson på ett bra sätt, medan Gardiner kommer att kunna göra en hel del mål i powerplay. Gardiner gjorde 15 mål på 49 matcher i Växjö förra säsongen och i Timrå kommer han få en ännu större roll.

Klokt: Att fortsätta att ge Albin Sundin chansen. Sundin tog tydliga steg mot att bli en riktigt bra SHL-back under föregående säsong och det finns få skäl att betvivla att den utvecklingen skulle fortsätta denna säsong.

Klokt: Mikael Gath är en profilstark tränare och det rapporteras från många håll om att Timrå har bra snurr på träningarna och fysen. En hög kravbild på spelarna att verkligen lägga ner det jobb som krävs varje kväll kommer sannerligen att behövas i vinter. Gath har en hög trovärdighet gällande att skapa just detta efter sina framgångar i danska landslaget och Kristianstad.

Klokt: Att även fortsatt se till att det finns en stomme med spelare som har ett stort Timråhjärta. Didrik Strömberg, Anton Wedin och Anton Lander blir alla extra viktiga i vinter.

Klokt: Att ge den unge Linus Eriksson ett A på bröstet förefaller vara klokt. Han tar ett stort ansvar i båda delarna av isen och tillhör en av spelarna som kan och behöver ta ytterligare steg i vinter. Både Eriksson själv och Timrås lagledning behöver se till att Erikssons offensiva produktion blir bättre i vinter. Han behöver göra fler än de två mål han mäktade med under fjolårssäsongen om han ska vara en del av lösningen gällande att bredda Timrås offensiv.

Klokt: Att värva Lucas Forsell, han är en perfekt värvning för Timrå. Forsell har under många år förväntats slå igenom i Färjestad. Till följd av en mördande konkurrens om forwardsplatserna och att han själv inte tagit chansen när han fått den, bestämde han sig för att packa väskorna och bege sig norrut. Han är bara 23 år, är rightare och har viss näsa för att göra mål. Forsell bör kunna dubbla sin poängskörd från fjolåret, 10 poäng på 50 matcher, och utgöra ett offensivt hot i vinter.

Återblick: Skellefteå lyckades smyga under radarn under förra hösten. då mycket uppmärksamhet riktades mot Frölundas bländande spel. Under våren blev det allt mer tydligt att Skellefteå var i en klass för sig och väl i slutspelet var det inte ens spännande. Skellefteå var Sveriges tydligt bästa lag.

Nutid: Skellefteå har en i stora delar intakt trupp. Det är ovanligt att ett vinnarlag lyckas behålla en så stor del av truppen som Skellefteå.

Analys av Skellefteås lagbygge 2026/2027

Dumt: Att Skellefteå tappar en del av den tuffhet som laget innehöll förra säsongen. Spelare som Okuliar och Krogdahl adderade fysik till ett spelskickligt lag och den aspekten av spelet kan komma att saknas i år.

Dumt: Att några av talangerna inte tagit de kliv som man kanske hade hoppats på. Oskar Voullet och Rasmus Bergqvist har ännu inte etablerat sig i Skellefteå trots att båda besitter en stor potential.

Dumt: Valter Lindberg är en stor talang, men konkurrensen i Skellefteå är stenhård och det har troligen sinkat ner hans utveckling. I år behöver han visa att han är mogen att ta ytterligare ansvar, gärna i powerplay för att utvecklas optimalt. Frågan är om han får chansen?

Dumt: Med facit i hand blev det olyckligt för Skellefteå att tappa Lars Bryggman, särskilt med tanke på att han såg ut som en rund miljon i slutspelet.

Klokt: Att bygga vidare med SHL:s bästa målvaktsduo. Både Linus Söderström och Strauss Mann håller yttersta SHL-klass. Tredjemålvakten Jani Lampinen är inte så tokig han heller.

Klokt: Att fortsätta med Oscar Lindberg som förstecenter. Han är tydligt bäst i ligan och gör ständigt sin omgivning bättre. Fråga bara Anton Heikkinen, som med Lindberg vid sin sida var en toppspelare i ligan. Numera återfinns Heikkinen i Timrå och där har han hittills uppvisat ytterst lite av de kvaliteter som han tycktes besitta i Skellefteå.

Klokt: Att bygga vidare på lågbudgetspelare som Viktor Grahn och Jonathan Davidsson. I grunden två rätt begränsade hockeyspelare som Skellefteå har fått att blomma ut i föreningen. Här ligger Skellefteås främsta styrka: att förvandla gråsten till, om inte diamanter, i alla fall någon trevlig porfyr.

Klokt: Att behålla Pontus Johansson. Under förra säsongen och särskilt i slutspelet var han i långa stunder en spelare som höll en tydligt högre klass än andra på isen. Hans bländade skridskoåkning och fina förstapass borde rimligtvis givit honom ett NHL-avtal. Johansson blev dock kvar och det kan Skellefteå tacka sin lyckliga stjärna för.

Klokt: Att fortsätta se till att ha ligans bästa centrar, det borgar för fortsatta framgångar. Oscar Lindberg, Pär Lindholm, Jonathan Johnson, Zeb Forsfjäll och Valter Lindberg bildar en ytterst solid centrallinje som gör andra spelare bra.

Klokt: Att fortsätta ge Jonathan Pudas en stor och viktig roll. Han är den bästa backen i ligan, även om spelare som Robin Salo och Joel Persson definitivt finns med i diskussionen. Han tävlar, gör poäng och leder laget på ett föredömligt sätt.

Klokt: Att ständigt, sömlöst fylla på med nya tränare som lyckas. Senast i raden var nykomlingen från hockeyallsvenskan i form av Daniel Hermansson. Han tog guld direkt och han är säkerligen en duktig tränare, men det är svårt att värdera om han eller Skellefteås inarbetade koncept betydde mest.

Klokt: Att behålla trotjänaren Arvid Lundberg. Han får inte många rubriker, men han är ligans bästa defensiva back. Han är duktig på att hitta ett bra avstånd till motståndarforwards och är även extremt skicklig på att spela puck-mot-blad.

Luleå vann matchen på tisdagskvällen med 2-1 och hade ett tydligt spelövertag. MoDo var duktiga på att hålla Luleå på utsidorna, medan luleåspelarna över lag var för bekväma för att ta sig in på insidan av MoDo-backarna.

Luleå har fortfarande betydande problem med såväl press- som passningsspelet. Visst, det är bara försäsong men spelet ser inte bra ut just nu.

Kedjan med Bromé- Andreasson och Nurmi var samtliga helt ointresserade av att delta i matchen. De hade med fördel kunnat gå och duscha i periodpausen mellan andra och tredje perioden. Det är svårt att förstå att man kan vara så pass oinspirerad att intensiteten är lägre än på en träning. Bara att hoppas att de kan trycka in ”åka-snabbt-knappen” när säsongen väl rullar igång.

Puustinen och Koppanen visar fortfarande inget som tyder på spets och kvalitet. Puustinen uttalade sig dessutom i tidningen Kuriren att han vill kunna bidra med annat än poäng för Luleå. Problemet är bara att det inte är därför han är värvad. Han har hög lön för att producera poäng och då behöver han visa mer spetsegenskaper inom en snar framtid. Gnuggare och skottäckare finns det nämligen redan gott om i truppen.

Det fanns dock mer positiva tecken i denna match än den föregående mot Skellefteå. Sellgren är fortsatt mycket bra och Sjöström ser lovande ut.

Kedjan med Brännström, Tardif och comebackande Juustovaara drev upp tempot varje gång de var på isen. Bra intensitet, skridskoåkning och fina kombinationer kännetecknade den kedjan matchen igenom. Fjärdekedjans effektiviteten var dock, som för laget i helhet, direkt svag.

En annan ljusglimt var att Granberg äntligen gjorde några snabba åkriktningsförändringar och då skapade han genast mer utrymme för sig själv. En Granberg som konstant såsar runt i samma tempo håller definitivt inte i SHL, men den aktive Granberg har helt klart potential. Han måste orka driva och tävla varje kväll om hans säsong ska bli lyckad.

Ny match ikväll mot Björklöven. Bara att hoppas att fler av spelarna stämplar in ikväll.

Under onsdagskvällen den 26:e augusti drabbade Luleå och Skellefteå samman i en träningsmatch i Coop Norrbotten Arena. Det var gott om folk på läktarna och det fanns en rejäl nyfikenhet bland fansen av tre skäl. Motståndet Skellefteå AIK drar alltid extra folk till följd av den rivalitet som byggts upp över åren. Nye tränaren Dennis Hall och hans nya spelsätt, där laget ska sträva efter att spela pucken mer kreativt ut ur egen zon. Dessutom var många nyfikna på nya finnarna Koppanen och Puustinen.

Innan matchen var alla glada och förväntansfulla. Burgare grillades och en ljus framtid för laget nalkades.

Efter matchen kände jag och troligen de flesta med mig:

"Jaha, det mesta är som vanligt."

Skellefteå var tydligt bättre matchen igenom. Detta trots att seriens överlägset bästa spelare, Oscar Lindberg, saknades. På isen återfanns däremot Pontus Johansson och herrejisses vad bra han var. Snurrfinter, bländade skridskoåkning och stenhårda passningar på bladet på pigga forwards bjöds det konsekvent på från hans sida. I övrigt behövde skellefteåspelarna knappast förta sig. Bara genom att röra på fötterna och slå vettiga passningar blev skillnaden lagen emellan markant, vilket också avspeglades i slutresultatet 0-4.

Luleå då? Nej, det fanns faktiskt inte mycket att glädja sig över.

Visst, Lassinantti räddade några skott ibland, men han är inte den trygga sista utposten som han en gång var. Det börjar tyvärr vara ganska många säsonger sedan han var en målvakt som tillhörde toppskiktet i ligan.

Spelsystemet var inte synkroniserat, ofta rusade forwards i blindo framåt bara för att enkelt bli bortspelade av Skellefteå. Markus Nurmi var en av många forwards som gång på gång rusade framåt mot rättvända motståndarbackar. Resultatet blev att Nurmi försvann högt upp i banan och drog på sig mjölksyra. En déjà vu till fjolårets skidåkningsinferno på Ormberget som bidrog till att han hade mjölksyra under hela slutspelet.

Brännström spelade boxplay och borde kunna vara bra defensivt, men det såg man inget av i denna match. Han gick bort sig rejält vid ett av Skellefteås PP-mål och stod för en rejält blöt insats när Rasmus Bergqvist ostört fick skyffla upp en backhand i krysset.

Det som var sig mest likt ifrån fjolåret var powerplay. Konsekvent dåliga passningar som skapade stressade spelare som satte varandra i trixiga situationer. Den typen av spel medför att Laaksonen får åka och hämta puck bakom eget mål i stället för att lasta slagskott i anfallszonen. Lovande Ihs-Wozniak har fått sin efterlängtade rejäla chans av tränarna, delvis tack vare O’Neills skadebekymmer. Han har fått istid i förstakedjan och i powerplay, men han spelar i ett alldeles för lågt tempo och blir därmed ett lätt byte för motståndarna. Bristen på frenesi och aggressivitet medför att han sällan eller aldrig får användning för sitt finfina skott. Han måste ta den chans han får och hittills ser det tyvärr inte lovande ut.

Var det då inget som såg bra ut? Jodå, Sellgren och Eriksson såg båda påkopplade ut.

Mycket måste bli rejält mycket bättre i de kommande träningsmatcherna om det här ska bli en rolig säsong.

Avslutningsvis var nya finnarna Puustinen och Koppanen otroligt hemliga och intetsägande i hemmapremiären. De får skylla på CHL, jet-lag eller den stora rinken tänker jag.

Det kanske är för tidigt, men tanken slog mig: nästa säsong, då jäklar!

Återblick: Rögle bärgade ett nytt silver. Laget hade en fin säsong över lag och besegrades av Skellefteå i finalen. På vägen fram till finalen utmanövrerades Färjestad på ett otroligt minnesvärt sätt, matchserien vändes från 0-3 i matcher till seger 4-3. Därefter avfärdades Växjö tämligen bekvämt i semifinalen.

Nutid: Rögle har etablerat sig som ett aktat topplag till följd av flera säsonger med ett stabilt grundspel, även om det funnits enstaka hack i kurvan. Med skicklige Dan Tangnes i båset finns, med goda grunder, en stor framtidstro. Tyvärr för lagets supportrar har ingen säsong fått krönas med ett guld. I stället har silvermedaljer samlats på hög. Tre finalförluster under 2020-talet svider (2021, 2024 och 2026).

Analys av lagbygge 2026/2027

Dumt: Att lyfta in Joel Kellman på centerpositionen. Kellmans karriärkurva pekar nedåt, men han är etablerad och kostar därför en rejäl slant att kontraktera. Kellman kommer fortsätta göra ett helt godkänt jobb. Problemet är att han inte spelar med den passion och intensitet som krävs för att verkligen göra skillnad.

Dumt: Att inte lyfta in ytterligare en riktigt bra spetsback för att få till ett vassare powerplay är ett misstag. Calle Själin är spetsig, men därefter är det tunt.

Dumt: Många i det äldre gardet i Rögle är alltmer skadebenägna och deras formkurvor är tveksamma. Everberg och Zaar är fortfarande skickliga, men de nedåtgående formkurvorna oroar. Everbergs 16 poäng på 48 matcher och Zaars 22 poäng på 47 matcher skrämmer ingen.

Dumt: Att tappa Felix Nilsson är naturligtvis brutalt tungt. Här kunde dock inte Rögle inte göra särskilt mycket åt saken, men powerplayspelet hackade en del ifjol och nu kommer en av de spetsigaste spelarna saknas.

Klokt: Att bygga vidare med Dan Tangnes. Han är troligen SHL:s bästa tränare och ger en stor trovärdighet till hela Rögles satsning.

Klokt: Rögle har en hel hög med högerfattade spelare, fem av åtta backar är högerfattade och dessutom är fem forwards rightare. Det ger goda möjligheter till bra uppspel från backplats och utökar kraftigt möjligheterna till ett varierat spel i powerplay.

Klokt: Att jobba vidare med den skicklige och karismatiske backen Calvin de Haan. De Haan klarar verkligen av att sätta ett avtryck i matcherna, med ett distinkt backspel och ett bra förstapass.

Klokt: Att värva Tinus Luc Koblar som var otroligt bra i Leksand ifjol och dessutom gjorde ett riktigt bra VM. Här har Rögle gjort ett fynd.

Klokt: Att skriva ett långt kontrakt med den enskilt viktigaste spelaren i Rögle: Fredrik Olofsson. Olofsson ser inte så flashig ut, men faktum är att alla han spelar med blir riktigt, riktigt bra. Bättre betyg än så är det svårt att få som center.

Klokt: Att satsa vidare på målvakten Arvid Holm. Han är stabil och ger arbetsro till laget.

Klokt: Att släppa backen Mattias Göransson. Han har haft problem med att göra något större avtryck i ligan och blev ofta stressad i egen zon.

Klokt: Att försöka föryngra truppen genom att ta in spelare som Oskar Jellvik, Tinus Luc Koblar och Axel Kumlin med tanke på att stommen i laget är till åren komna.

Klokt: Att fortsätta med Anton Bengtsson som kapten. Han är en bra förebild för sina lagkamrater då han sällan eller aldrig tar en kväll ledigt. Han leder även med exempel då han ständigt står för det hårda jobbet och täcker skott när det behövs.