Under de senaste åren har en trend inom handbollen skapats, nationer nyttjar det regelverk IHF har satt upp för byte av landslag och nationalitet när det gäller spelare. Vi har fått se flertalet spelare byta och även i många fall bli ‘’köpta’’ till andra landslag. En trend som IHF måste sätta stopp för.

Det var inför VM i Qatar 2015 då dessa värvningar blev som allra mest uppmärksammade, visst försiggick det även tidigare, men inte alls till den grad. Qatars landslag har aldrig varit någon vidare framgångsrik nation inom handboll, så när det beslutades att VM skulle spelas i landet så väcktes något hos beslutsfattarna, de ville nu vara med och konkurrera om medaljerna på hemmaplan. Utan några vidare bra inhemska spelare så tog landet till en annan strategi, då de istället för utbildning och talangutveckling helt enkelt värvade spelare från andra nationer.

Regelverket för att byta landslag inom handboll ser inte alls ut som det gör inom exempelvis fotboll. Där får en spelare byta landslag så länge den inte har spelat någon tävlingslandskamp på seniornivå. Om spelaren har gjort U21-landskamper är det alltså fritt fram att byta landslag så länge man inte är över 21 år gammal. Fortsatt får man dock enbart byta till en nation vilken man har ett medborgarskap i.

Reglerna inom handbollen är helt olika. Spelarna har fritt fram att byta nationalitet och landslag om de pausar från sitt nuvarande landslag i tre år. En spelare som då har spelat i ett landslag i en stor del av sin karriär kan då alltså välja att ta en paus från landslaget i tre år och sedan göra en övergång som fungerar ungefär som en helt vanlig klubbövergång.

Qatar som då är pionjären inom det här, satte det hela i system inför mästerskapet på hemmaplan. Spelare värvades in från länder som Montenegro, Egypten, Frankrike, Kuba och Spanien och ungefär hälften av truppen bestod av inhemska spelare. Varför skulle då spelare som Danijel Saric, en världsmålvakt välja att gå till ett landslag som Qatar?

Under VM presenterades uppgifter om summor där spelare i laget tjänade omkring 250-300 tusen kronor i månaden. Under mästerskapet hade laget även ett bonussystem där truppen vid VM-guld hade fått dela på närmare 40 miljoner kronor. Bonusbelopp som är större än de inom fotbollen.

Qatar lyckades till slut ta ett silver och det hela blev i slutändan en stor framgång och en satsning som verkligen gav resultat. Spelarna tjänade sig en rejäl hacka och fick samtidigt spela om medaljerna i ett stort mästerskap. Men frågan är om det hela var värt det för dessa spelarna som istället hade kunnat representera sitt hemland och även spela riktig klubblagshandboll.

Dealen när man gör en övergång till Qatar är att man även måste ge upp klubblagshandbollen för att spela i ett av de få klubblag som finns i Qatar. Riktigt seriespel existerar inte i landet utan det är främst små turneringar som kanske tar upp till 1-2 månader av den ordinarie handbollssäsongen. Spelarna ger alltså inte bara upp spel med sitt ordinarie landslag utan även med klubblaget och matcher mot de bästa lagen i Europa. Spelare som är i slutet på sin karriär och vill avsluta med att tjäna en rejäl slant innan det är dags för att lägga skorna på hyllan har jag förståelse för. Det är de spelare som är relativt unga och är i början på sin karriär som jag inte har förståelse för. Det är även dessa spelare som IFH behöver skydda genom att sätta upp ett nytt regelverk.

Inom handbollen är det inga fantasisummor du tjänar som spelare, om du då inte heter Mikkel Hansen eller Nikola Karabatic, och i de allra flesta fallen så behöver spelaren påbörja en civil karriär direkt efter avslutat handbollsspel. Lockelsen av stora summor från Qatar och mellanöstern blir därför självklart väldigt stor och många spelare kan inte tacka nej, då pengarna lockar ännu mer än en bra och framgångsrik karriär.

Här behöver IFH förbättra sina regler och kolla mer på fotbollen och hur det ser ut där. Visst, försiggår detta fenomen även till viss del inom fotbollen då spelare övertalas för att spela för en viss nation. Men inte alls i samma utsträckning då reglerna begränsar spelarna att endast spela för ett land där man har medborgarskap och att spelaren behöver göra flytten innan seniornivå. Landslagshandboll finns inte till för att den nation med bäst ekonomiska resurser ska kunna ha en fördel när det kommer till spelarmaterial. Man ska inte representera sitt land eller ett landslag för egen ekonomisk vinning utan det bör göras med en stolthet över att representera sitt land. En stolthet som detta regelverk och hela denna karusell har börjat eliminera och som i framtiden kanske kommer förvandla mästerskapshandboll till något helt annat.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; vi går nu in i den absolut roligaste perioden på hela handbollssäsongen. Det vankas SM-slutspel då serien snart är färdigspelad och Champions League har i helgen redan dragit igång med slutspelet.

Seriefinalen mellan Lugi och Kristianstad var på förhand en match som med bara tre omgångar kvar skulle kunna fälla ett avgörande huruvida vilket lag som kommer ta hem seriesegern. Inför matchen hade Kristianstad ledningen med endast en poäng, så en seger för Lugi skulle innebära att att de skulle gå om och i sin tur ha det i helt egna händer inför de tre sista omgångarna.

Jag tror vi alla väntade oss en väldigt tuff och jämn match med mycket fysiskt spel där defensiven skulle komma i första hand för båda lagen. Det vi istället fick se var ett Kristianstad som fullständigt utklassade Lugi. Efter att Simon Jeppsson inledde matchen piggt med tre raka mål och ett Lugi som inledde med att leda matchen så lade Kristianstad i en extra växel. Försvarsspelet höjdes ett snäpp och Simic stängde igen målet som bara han kan. Lugi hade därefter väldigt svårt i uppställt anfall, många olika kombinationer och formeringar testades men inget verkade riktigt hjälpa. Simon Jeppsson fick igenom hela matchen dra ett väldigt tungt lass genom att i princip vara den enda spelaren i Lugi som innebar ett hot för IFK. Spelare som Alfred Jönsson och Anders Hallberg, där främst Jönsson har varit en nyckelspelare för Lugi, klev inte fram och fördelade mest passningar matchen igenom. För att Jeppsson ska kunna få sitt utrymme är det nödvändigt att andra spelare går in och tar stryk och drar på sig försvarsspelare, annars blir Jeppsson väldigt isolerad och Lugi väldigt lättläst.

Lugi blev lättlästa och IFK med sitt stabila försvarsspel kunde enkelt läsa Lugis anfallsspel genom att lägga mycket fokus på Jeppsson. Matchen slutade 29-19 till IFK. I och med vinsten så är det då IFK som har seriesegern i egna händer. Med Karlskrona, Alingsås och Ricoh kvar att möta och med tre poängs marginal så ser jag inte en möjlighet till att det inte blir IFK som tar hem seriespelet i Handbollsligan och därmed får den så åtråvärda Champions League platsen.

------------------

I skrivande stund så har det första mötet i 4/6 åttondelsfinaler spelats. Man kan minst sagt säga att det har varit väldigt jämna matcher. Eller vad sägs om de här resultaten:

Nantes - PSG, 26-26

Zagreb - Veszprém, 22-23

Meshkov Brest - Flensburg, 25-26

Kiel - Rhein-Neckar Löwen, 24-25

Det har alltså blivit uddamåls vinst eller oavgjort i samtliga fyra matcher, slutspelet har verkligen fått en flygande start. Jag ser dock ingen anledning att ändra mitt tips från förra inlägget då jag tror att samtliga favoriter med ett stort frågetecken för Kiel kommer fixa ett avancemang i returen på hemmaplan.

Några som inte har fått en flygande start på slutspelet och inte haft något vidare flyt säsongen igenom är de tyska giganterna Kiel. Efter en överraskande dålig femte placering i gruppspelet så ser Kiel längre ut från den absoluta toppen än man har gjort på flera år. Visst, de genomgår en generationsväxling med många unga spelare som har tillkommit i laget, men det är ändå inte det Kiel man brukar se. Förlusten mot liga konkurrenten Rhein-Neckar Löwen var tung och jag är osäker om man klarar av att komma tillbaka i en andra match på bortaplan.

Kim Ekdahl Du Rietz blev för övrigt planens bäste målskytt och även Lukas Nilsson och Niclas Ekberg fick en hel del speltid. Du Rietz som ni säkert alla vet har meddelat att han tänker sluta med handbollen efter säsongen, går alltså trots detta och utan någon vidare motivation in mot Kiel och är bäst på plan. Svensk och internationell handboll kommer verkligen sakna honom.

Övriga två åttondelsfinaler spelas idag (söndag) och förhoppningsvis följer de samma tema genom att också vara oerhört jämna matcher.

Det har varit en fullspäckad vecka med allt ifrån Sveriges dubbelmöte med Tyskland till OV Helsingborg som säkrade avancemang till Elitserien genom vinst i matchen mot toppkonkurrenten AMO.

Till slut lyckades OV Helsingborg ta det där sista steget som man har varit nära på att göra så många år i rad nu. Förra året tappade laget en play-off ledning med 2-0 mot Karlskrona och det har känts som det har låst sig i maskineriet för OV varje gång det vankas avgörande matcher. Vinsten med hela 44-25 gör att OV nu har 4 poäng och en ointagbar målskillnad ner till AMO med 2 matcher kvar att spela.

OV som sedan säsongen 09/10 där man var uppe och vände i högsta serien har sedan dess varit Allsvenskans mest frekventa topplag. Laget har många säsonger känts redo för att ta det stora kliv som ett avancemang till Handbollsligan faktiskt är, men det har helt enkelt skett först nu, hela sju år senare. Kanske har OV aldrig varit mer redo än man är just den här säsongen. Med ett par tillskott till den befintliga truppen, en långsiktig plan och med stöd från staden Helsingborg så tror jag att man kan etablera sig i Handbollsligan på lång sikt. Med en omsättning som har dubblerats sedan förra sejouren i högsta serien, ett proffsigt tänk runt hela klubben och Ulf Sivertsson på tränarbänken så tror jag OV har väldigt god chans att lyckas hålla sig kvar nästa säsong.

-------------------

Veckan har även inneburit väldigt många övergångar, spelare från Sverige har blivit klara för utländska klubbar och toppspelare har bytt klubbar internationellt sett.

Både Olle Forsell-Schefvert och Linus Arnesson har gjort klart med varsin tysk klubb. Den förstnämnda kommer nästa säsong spela i HSG Wetzlar medans Arnesson har gjort klart med Bergischer HC dit han ansluter efter hela 10 år i Redbergslids elitlag. Även Andreas Cederholm gör flytten till Tyskland då han har brutit sitt kontrakt med Toulouse. GWD Minden blir ny klubbadress och det har bildats en riktig svenskkoloni i laget med Jernemyr, Sjöstrand, Doder, Larsson och Freiman som spelar där sen innan.

Veszprém anordnade i dagarna presskonferens där man officiellt presenterade hela sex spelare och tränare Vranjes också så klart. Spelarna som presenterades var inte direkt några dussinlirare utan i princip alla är framstående namn i sina respektive landslag och före detta klubblag. Eller vad sägs om spelare som den norske hårdskjutande Kent Robin Tönnesen, den ännu mer skottstarke William Accambray som hämtas från PSG och de båda kantspelarna Kentin Mahé och Manuel Strlek som hämtas från Flensburg respektive Kielce. Om vi trodde Veszprém hade ett komplett lag den här säsongen så vittnar övergångarna om att nästa säsong kommer bjuda på ännu mer.

----------------

Det har ju även spelats dubbellandskamp mellan Sverige-Tyskland där de båda lagen enbart har mönstrat spelare från Bundesliga. Det blev vinst för Sverige i första matchen på hemmaplan där främst första halvleken bjöd på ett väldigt bra spel och ett Sverige som nästintill körde över Tyskland. Tyskarna repade sig dock till andra halvlek men försprånget var för stort för att ta in.

Andra mötet på tysk mark bjöd på en jämnare batalj och Sverige kunde till slut, efter två sena mål från Zachrisson och Gottfridsson knipa ett oavgjort resultat.

Ett b-betonat möte där Sverige går ifrån obesegrade mot Tyskland får man ändå räkna som väldigt imponerande från ett svenskt perspektiv. Sveriges framtida landslagshandboll ser ljus ut.

-----------------

EHF har efter avgjort gruppspel tagit ut bästa uppställningen i både grupp A och B. Jerry Tollbring kom med, som den enda representanten från Sverige, i ett lag som är fullt med världsstjärnor.

Här är respektive lag och tillhörande video

http://www.ehftv.com/se/video/best-7-from-a-star-studded-group-a

http://www.ehftv.com/se/video/best-7-group-b

Gruppspelet i herrarnas Champions League är nu färdigspelat och de 14 lag som har avancerat till åttondels/kvartsfinal är klara. IFK Kristianstad lyckades inte kvalificera sig då det blev förlust i sista matchen mot Vardar Skopje med 32-29 i en match där IFK hade tagit sig vidare vid ett oavgjort resultat.

IFK Kristianstad gjorde en väldigt bra insats mot Vardar där det krävdes minst oavgjort för avancemang. Tyvärr orkade man inte gå ikapp den lilla sista extra biten när man låg under med både 27-26 och 28-27. Istället blev det en hedersam förlust mot gruppettan och IFK Kristianstad bör verkligen inte skämmas för årets insats i Champions League. Många, inklusive mig själv, trodde att IFK skulle få det svårare i år jämför med förra året. Många av spelarna lämnade efter säsongens slut och blev ersatta av spelare som inte var av lika hög kvalitet. Seriespelet har heller inte sett ut som tidigare år då maskineriet har hackat betydligt mer. Ändå så gör IFK ett så här pass bra gruppspel och lyckas spela ihop åtta poäng varav två av de efter en övertygande seger över fjolårsmästaren. IFK ska vara nöjda med din insats och bygga vidare på det spel de har visat upp när de nu enbart kan fokusera på Handbollsligan.

Äntligen går vi in i perioden av säsongen som jag och så många andra har längtat efter, den då slutspelet på riktigt drar igång. Grupperna är nu färdigspelade och lottningen till åttondelsfinalerna är därmed klar. Följande lag kommer där mötas och vi kommer få bekanta oss med två nya lag i form av Montpellier och Nantes som har tagit sig vidare som gruppettor i det lägre seedade gruppspelet. Barcelona och Vardar Skopje vann sin respektive grupp och kvalificerar sig därmed direkt till kvartsfinal.

HBC Nantes - Paris Saint Germain

Montpellier - Vive Tauron Kielce

Zagreb - Veszprém

Bjerringbro-Silkeborg - Pick Szeged

Meshkov Brest - Flensburg-Handewitt

THW Kiel - Rhein-Neckar Löwen

(22-26 mars, 29 mars-2 april)

Kvartsfinaler:

THW Kiel/Rhein Neckar-Löwen - FC Barcelona

Meshkov Brest/Flensburg-Handewitt - Vardar Skopje

Bjerringbro-Silkeborg/Pick Szeged - HBC Nantes/Paris Saint Germain

Zagreb/Veszprém - Montpellier/Vive Tauron Kielce

(19-23 april, 26-30 april)

• Redan i åttondelsfinal kommer vi få se två derbyn där kanske det mellan Kiel och Rhein-Neckar Löwen har potential till att bli snäppet hetare och jämnare än det mellan PSG och Nantes. Det är även den matchen som på förhand ser ut att kunna gå lite hursomhelst, övriga matcher har en rätt så tydlig favorit och jag tror därför inte på några större skrällar i åttondelsfinalerna.

• Jerry Tollbring fick linka av i kvällens match mot Vardar, en skada som inte såg ut att vara allvarligare än en stukad fot. Det som är mer anmärkningsvärt är att Tollbring lyckades stuka foten när han lade ett straffkast, något jag aldrig tidigare har sett hända.

• PSG utklassade Kiel med hela 18 måls marginal, vilket är nytt rekord för största förlusten genom tiderna för Kiels del.

• Zagreb gjorde det som krävdes för att ta sig vidare genom att vinna med två mål mot Celje som man konkurrerade med platsen om. En smärre domarskandal skedde i slutskedet av matchen då Zagreb fick ha anfall i hela 79 sekunder utan att ta avlslut. Domaren tog upp handen för passivitetsvarning med 20 sekunder kvar och Zagreb använde då den nya regeln med sex passningar och tog därmed inte ens avslut på mål. Den nya regeln är fortsatt väldigt oklar och behöver verkligen förtydligas ytterligare.

• IFK Kristianstad blev utslaget och Norden representeras därmed av Bjerringbro-Silkeborg som möter det så alltid svårspelade Pick Szeged.

• Final four går i år av stapeln 3-4 juni och precis som tidigare år kommer både semifinaler och finaler att avgöras i den kokheta arenan i Köln med plats för närmare 20 000.

I början på året beslutade Svenska Handbollsförbundet att det skulle bildas ett landslag innehållandes enbart spelare från handbollsligan på både dam-och herrsidan. Damernas lag, som kommer ledas av Frenne Båverud, har redan tagits ut och vi väntar fortsatt på uttagningen av herrarnas lag.

Svenska handbollsförbundet i samarbete med Riksidrottsförbundet och framtidslandslaget beslutade i början på Januari att Sverige, likt Norge har gjort, ska bilda ett nytt landslag på både dam-och herrsidan bestående av spelare från Handbollsligan. Landslagen kommer främst samlas i samband med landslagsuppehållen som finns inplanerade för de ordinarie landslagen.

Planen för bildandet av landslaget har funnits i många år, men det är först nu efter att finansiellt stöd har tillkommit som planen har blivit verklighet. Idéen med landslaget är att minska klyftorna mellan U-landslag och A-landslag och etablera något som ligger någonstans mittemellan.

– Det kan vara ett stort steg att etablera sig i ett A-landslag, men genom den här satsningen så kan övergången mellan U-landslag eller Handbollsligan bli smidigare. Dennis är erkänt duktig på att arbeta med unga, talangfulla spelare och jag ser fram emot ett fint samarbete.

Kristján Andrésson, förbundskapten

Förbundskaptenerna Andrésson och Signell är ansvariga för de båda landslagen och kommer finnas med i bakgrunden genom hela processen. Ansvariga coacher kommer på herrsidan vara Dennis Sandberg och Frenne Båverud för damerna.

Målet med landslaget är som sagt att minska det stora steg det kan vara att gå ifrån att spela Handbollsligan och därifrån etablera sig i ett landslag. Istället för att det är som nu, där många av spelarna faller bort efter U-landslag och sedan har svårt att etablera sig på seniornivå i den tuffare konkurrens som då existerar. Med införandet av det nya landslaget får de främsta inhemska svenska spelarna en chans att träna tillsammans och visa upp sig inför förbundskapten Andrésson och Båverud, som jag antar kommer arbeta mycket med att i framtiden försöka slussa in ett antal av dessa spelarna i det ‘’riktiga’’ landslaget. Därför känns det hela på förhand som en väldigt bra idé från Svenska Handbollsförbundet då det kommer innebära att mer resurser läggs på något som Sverige sedan Bengan Boys har försämrats inom, dvs landslagshandboll.

Uttagningen för damernas landslag har redan gjorts och följande spelare blev uttagna till den första träffen som kommer äga rum den 13 mars.

Målvakter: Hanna Daglund, Skuru IK, Jessica Ryde, H65 Höör.

Vänstersex: Caroline Månsson, Kristianstads HK, Kristin Ullén, IF Hellton Karlstad.

Högersex: Janita Svenheden, BK Heid, Mathilda Lundström, Skuru IK.

Mittsex: Johanna Forsberg, BK Heid, Sofia Hvenfelt, H65 Höör.

Niometer: Alexandra Bjärrenholt, Skuru IK, Sara Johansson, Skövde HF, Elinore Johansson, Lugi HF, Ebba Engdahl, Lugi HF, Ellenor Nilsson Åström, Västerås Irsta HF, Maria Adler, Odense Håndbold, Cassandra Tollbring, H65 Höör, Melissa Petrén, Lugi HF.

Herrarnas lag har som sagt inte tagits ut ännu, jag tänkte därför ta ut de 16 spelare som jag tror har potential att i framtiden tillhöra ett ordinarie landslag och därför bör ingå i det nystartade ligalandslaget.

Målvakter: Richard Frisk, Alingsås HK, Leo Larsson, IFK Kristianstad.

Vänstersex: Emil Frend Öfors, Hampus Andersson, Ystads IF.

Högersex: Andreas Flodman, Alingsås HK, Hampus Jildenbäck, Lugi HF.

Mittsex: Oscar Bergendahl, Alingsås HK, Fredrik Teern, Alingsås HK, Albin Stenberg, Redbergslids IK.

Niometer: Olle Forsell Schefvert, IK Sävehof, Alfred Jönsson, Lugi HF, Felix Claar, Alingsås HK, Philip Henningsson, IFK Kristianstad, Robert Månsson, HK Malmö, Linus Persson, HK Malmö, Anton Hallbäck, Ystads IF.

Är det någon jag har missat att ta med eller är dessa de 16 spelare ni också hade tagit ut?

IFK Kristianstad skriver svensk handbollshistoria

Handbollslaget hela Europa idag pratar om heter IFK Kristianstad, efter den gigantiska skräll laget igår stod för när man besegrade de regerande Champions League mästarna Kielce på hemmaplan. en av de största skrällarna som ett svenskt klubblag någonsin stått för i vår handbollshistoria.

Kristianstad hade kniven mot strupen när man i gårdagens match gästades av Kielce. Vid förlust fanns ingen möjlighet till vidare avancemang i turneringen. Vid vinst levde ännu hoppet inför den avslutande matchen mot Vardar på bortaplan.

Faktumet att det var fjolårets mästare som stod på andra sidan verkar inte ha slagit IFK, utan man gick ut på plan med noll respekt och förde faktiskt stora delar av matchen. Lagen följdes åt resultatmässigt och det var först med 10 minuter kvar som Kristianstad kunde gå ifrån med ett par måls marginal. Visst, Kielce är inte i närheten av samma form som de befann sig i vid samma tidpunkt förra året, med spelare som Jurecki och Bombac som har varit skadedrabbade, men detta bör inte ta något ifrån Kristianstads bragdinsats.

Den stora hjälten i matchen var målvakten Nebosja Simic som till slutade på en räddningsprocent strax under 50 %. Då ska det även tilläggas att flertalet av dessa räddningarna var från frilägen. Simic gjorde helt enkelt en stormatch. Nästa år lämnar han för tyska Melsungen och det kommer bli oerhört svårt för IFK att ersätta honom.

Anfallsmässigt var det kanske inte de vanligaste spelarna som klev fram för IFK, utan istället de som inte har imponerat så stort tidigare, eller inte har fått så mycket speltid.

• Henningsson, född 1995, klev in på vänsternio och gjorde sex mål och bänkade i långa stunder lagkapten Gudmundsson.

• Stein Jonsson som mest har stått för tekniska fel och ett väldigt slarvigt anfallsspel började istället kliva mer direkt på mål och spela mer disciplinerat i sitt passningsspel.

• Tim Sörensen har i många matcher varit oskarp i läget och inte alls kunnat fylla Björnsens position. Gårdagens match var ett steg framåt och vi fick även se Sörensen göra det bra från straffpunkten.

• Lagets kanske bästa spelare, Jerry Tollbring, som är lagets bästa målskytt gjorde endast tre mål och visade sig därmed för en gångs skull vara lite mänsklig.

• Linjespelet fungerade så som det har gjort hela säsongen, dvs väldigt lite målproduktion från Arnarsson och Lipovac.

• Varken Lagergren eller Gudmundsson gjorde någon av sina bästa matcher utan fick lite stå i skymundan för Henningsson och Sörensen i anfallsspelet.

Trots att IFK inte gjorde en 100 % insats anfallsmässigt så lyckades man alltså vinna över detta Kielce. En seger som man främst tog i kombination av ett väldigt bra försvarsspel och en storspelande Simic. Aginagalde, den tveklöst bästa linjespelaren i världen, tog IFK bort från matchen effektivt och han landade till slut på fyra gjorda mål.

Segern bör tveklöst ses som en av de största något svenskt klubblag någonsin har tagit. Förra säsongen besegrade man Rhein-Neckar Löwen på hemmaplan, vilket då också var en oerhört stor skräll. Men segern igår mot Kielce var utan tvekan ännu större och bör aktas ännu högre.

Kristianstads chanser till avancemang ser dock fortsatt väldigt dåliga ut. I sista gruppspelsmatchen väntar gruppettan Vardar som efter sin förlust i helgens match mot Meshkov Brest behöver en seger mot IFK för att säkra förstaplatsen. En match mot Vardar på bortaplan när de spelar för förstaplatsen ser jag tyvärr som en omöjlighet för Kristianstads del att vinna. Men vem vet, kanske upprepar de orangea skåningarna helgens bragd redan nästa helg.