Det spektakulära final four avgjordes än en gång i Köln där Champions League mästaren för säsongen 2016/17 skulle koras. Vi har fått vänja oss vid att helgen bjuder på handboll i världsklass med många jämna och tighta drabbningar-och helgen bjöd inte på något undantag.

De fyra lag som hade tagit sig till slutspelets allra sista del var: Barcelona, PSG, Vardar Skopje och Veszprém. En samling lag där Veszprém och Vardar representerar östeuropa i form av Ungern respektive Makedonien, och som har blivit en stormakt på senare år genom kraftiga investeringar från rika affärsmän. PSG har gjort en liknande resa då de blev en del av hela satsningen som gjordes på fotbollslaget från investerare utifrån landet. Barcelona är det enda laget bland de fyra som verkligen har rutin från flera år tillbaka från de här sammanhangen och är ett lag som har varit i den absoluta toppen i en evighet nu känns det som.

Inför helgens avgörande var det jag och många med mig, som såg Barcelona, PSG och Veszprém som de lag som skulle kampera om guldet, Vardar såg istället ut att vara laget som skulle ta nyttiga läropoäng och fick vara nöjda om man skulle ta sig till en final. Enligt all logik slutade just därför som så att Vardar slog ut Barcelona i semifinal med uddamålet och avancerade till final. Väl i finalen stod världens mest stjärnspäckade lag på andra sidan, PSG med spelare som Nikola Karabatic, Mikkel Hansen, Uwe Gensheimer, Thierry Omeyer, Daniel Narcisse och många fler. Det franska stjärnlaget har haft ögonen på den allra finaste av titlar sedan satsningen påbörjades och titeln som Europas bästa klubblag skulle ge laget den status som ett lag i PSGs kaliber verkligen förtjänar. En final mellan Vardar och PSG såg därför ut på förhand där en vinst för respektive lag skulle innebära att den stora ekonomiska satsningen har burit frukt och ge ett välbehövligt kvitto inför framtida satsningar.

Båda lagen hade tagit sig till final genom uddamålsseger i respektive semifinal och finalen blev inget undantag då vi även där fick se en jämn drabbning och ett avgörande med det sista skottet i matchen. Det avgörande skottet kom från Vardar Skopje och den så rutinerade kroaten Ivan Cupic efter att laget fick till anfall från avkast med mindre än 10 sekunder kvar att spela. Vild glädje utbrast efter slutsignalen och Vardar Skopje kunde ta emot trofén som Champions League mästare 2017. Oväntat då jag ansåg laget vara klart svagast bland de fyra deltagarna, men med ett starkt kollektiv utan någon klart lysande stjärna kunde man mala ner först Barcelona och sedan PSG.

Om laget saknar lysande stjärnor på planen så har man en på tränarbänken som de senaste åren har utvecklats till kanske den allra bästa och mest slipade taktiska tränare av de alla. Raúl González Gutiérrez kom till klubben 2014 efter att ha varit assisterande tränare till Talant Dujshebaev i det så framgångsrika Atletico Madrid som efter säsongen 2013 blev tvungna att gå i konkurs efter finansiella besvär. Efter att aldrig ha haft högsta ansvaret blev González efter att ha blivit klubblös värvad till Vardar och väl där tog han tre raka inhemska ligatitlar för att sedan vinna den största titeln som finns inom klubblagshandboll. González är ett taktiskt geni som har sin absolut största specialitet i försvarsspelet och särskilt med sitt 5-1 försvar som vi fick se Atletico Madrid skörda stora framgångar med, där en viss Jonas Källman var central för taktiken och spelade ensam spets. Tränaren har tagit med sig detta till sin klubb och kombinationen med sitt ogenomträngliga 5-1 försvar och Arpad Sterbik som vaktar målet var det som verkligen bäddade för titeln.

---------------------

Sedvanligt har det även tagits ut ett all-star team för turneringens genomgående bästa spelare och det är alltid lite intressant att se vilka juryn har beslutat sig för. Många gånger är några av valen väldigt tveksamma och detta året är verkligen inget undantag då det många gånger känns som vissa spelare tas ut på gamla meriter istället för enbart säsongens insatser. Julen Aguinagalde är tveklöst världens bästa på sin position men hans Kielce har gjort en väldigt dålig säsong då de följde upp föregående års titel med tidigt uttåg i slutspelet. Det är även överraskande att vi inte hittar en ända spelare i laget från mästarna Vardar. Det befäster teorin om att laget saknar någon lysande stjärna utan att de istället är ett kollektiv med spelare som har tydliga roller i laget. Men visst hade både Dujshebaev och Sterbik kanske förtjänat en plats ändå.

Här är i alla fall laget i sin helhet:

Målvakt: Niklas Landin (THW Kiel) Vänstersex: Uwe Gensheimer (PSG) Vänsternio: Mikkel Hansen (PSG) Mittnio: Nikola Karabatic (PSG) Högernio: Kiril Lazarov (FC Barcelona) Högersex: Lasse Svan Hansen (SG Flensburg-Handewitt) Mittsex: Julen Aguinagalde (Vive Kielce

Alla ligor och europacuper är nu färdigspelade så samtliga lag går på sommaruppehåll innan säsonges upptas igen om några månader. Det har varit en händelserik säsong, både i Sverige och i Europa, och jag tänkte i nästa vecka publicera två inlägg där jag ska försöka sammanfatta säsongen så gott som det går.

Vi har en händelserik vecka att titta tillbaka på, först med SM-finalen förra helgen och du denna helgen då final four i Champions League avgjordes. Det har varit dålig aktivitet här i bloggen, mycket på grund av tentaplugg, men nu är tentorna skrivna så då kommer nu, om än lite försenat, först ett inlägg om SM-finalen och även senare ett om Champions League.

Vi börjar med det som hände allra först, dvs SM-finalerna i Malmö arena. Helgen för lite mer än en vecka sedan bjöd på en favorit som höll för trycket och en som inte gjorde det. IFK Kristianstad var laget som inför matchen siktade på att ta sin tredje raka finalseger, något man också gjorde på ett väldigt övertygande vis när Alingsås, som ni säkert alla vet, besegrades med 31-25. I damernas final var Sävehof, likt Kristianstad, kraftigt favorittippade efter att ha vunnit SM hela åtta gånger i rad. Det kom därför som en smärre chock när H65 Höör redan från start lade in högsta växel och körde gasen i botten. Sävehof såg samtidigt ut som de redan hade räknat hem vinsten på förhand och hade det därför svårt att på riktigt komma in i matchen. Man kom aldrig närmare än 24-26 med två minuters speltid kvar, och där och då var en av tidernas största skräll inom svensk handboll ett faktum.

Någon skräll blev det som sagt aldrig i herrarnas SM-final utan där kunde IFK Kristianstad rätt så bekvämt besegra Alingsås. Det tog mer än åtta minuter innan Alingsås kunde få hål på IFKs målvakt Simic som var en gigant matchen igenom. Efter den dåliga inledningen kunde aldrig Alingsås hämta sig förens under en period i början på andra halvlek, men då hade tåget redan gått och Kristianstad kunde lägga in en ytterligare växel och gå ifrån till en större ledning som höll hela vägen till slutsignalen.

Det var alltså tredje raka guldet för dominanten från Skåne, ett guld som spelarna Nebosja Simic, med sitt storspel matchen igenom, och Jerry Tollbring, med sina 10 mål, ledde laget till. Två spelare som nu gjort sin sista match för denna gången i Handbollsligan, då spel i bundesliga väntar för de båda profilerna. Det verkar som att IFK, precis som efter förra säsongen, än en gång står inför en säsongstart där de största profilerna lämnar och ett nytt lagbygge behöver ta form. Inför årets säsong tog det ett bra tag innan de nya spelarna hann acklimatisera sig och i stora delar såg det faktiskt ut som IFK kunde störas på riktigt och till och med kanske inte vara favorit till titeln. Till slut fick man dock spelet att stämma och kunde då klättra upp i tabellen och sluta serien som nummer 1. Därefter har man varit storfavorit att gå hela vägen och än en gång ta hem titeln som Sveriges bästa handbollslag. Till nästa säsong blir inte jobbet med återuppbyggnad av laget i närheten lika stor jämfört med föregående säsong, men visst kommer det kännas att spelare som Nebosja Simic, Jerry Tollbring och Richard Hanisch lämnar. Spelare som dock mer eller mindre redan har ersatts; niometersspelaren Helge Freiman blev i dagarna klar för en comeback till Handbollsligan och IFK, Richard Kappelin värvades för flera månader sen in som ersättare till Simic och Viktor Hallén tar klivit upp från att ha spelat andrafiol bakom Tollbring till att ta en startplats. IFK ser alltså redan en vecka efter SM-finalen ut att ha ersatt spelarna som lämnar och med ytterligare någon värvning som kompletterar nuvarande trupp så ser det ut som att Kristianstad även nästa säsong kommer vara favoriter till att bli svenska mästare.

I dagarna blev det även bestämt att finalformatet med en avgörande final för både damer och herrar kommer gälla även nästa säsong. Majoriteten av lagen röstade för att behålla formatet som det är trots att det fanns visst motstånd från främst Kristianstad och Sävehof, som skulle gynnas om det inte avgjordes över endast en match. Något Sävehof föll på i år, om det istället hade spelats över fem matcher så hade Göteborgslaget med allra största sannolikhet tagit hem SM guldet även detta året.

Jag är dock beredd att hålla med majoriteten av lagen och tycker det var ett bra beslut att ha kvar formatet som det är idag. Det genererar mer spänning och drag runt sporten handboll än om det skulle avgöras över ett långt utdraget finalspel likt hockeyn. En avgörande match känns som det absolut bästa skyltfönstret för handbollen och gör nog mer för sporten jämfört med om förbundet hade beslutat att göra en förändring.

Helgen efter att SM-slutspelet avgjorde var det dags för ett avgörande i Champions League, vilket jag kommer skriva mer ingående om i ett inlägg här på sportbloggare.com.

SM-final: Betyg på bägge lagen

Nu har vi enbart tre dagar kvar tills avgörandet i detta års SM-final mellan Alingsås och IFK Kristianstad. I detta, lite försenade, inlägg sätter jag plusbetyg på samtliga spelare i bägge lagen.

IFK Kristianstad

Målvakt 5

Nebosja Simic och Leo Larsson bildar tillsammans seriens bästa målvaktspar och kompletterar varandra väldigt bra. När inte Simic har haft dagen i slutspelet så har Larsson i många matcher kommit in och presterat. I form av Simic har IFK kanske seriens överlag bästa målvakt och Leo Larsson är samtidigt nästan allt för bra för att behöva nöja sig med att vara andravalet.

Vänstersex 5

Med seriens absolut bästa spelare på positionen i form av Jerry Tollbring går det inte att argumentera mot att IFK i denna kategori plockar hem full pott. En imponerande EM-turnering där han blev uttagen i all-star team och övergången till tyska Rhein-Neckar Löwen till nästa befäster Tollbrings plats som kanske hela seriens absolut bästa spelare. Med Viktor Hallén som back-up så saknar IFK inte heller alternativ, och duon bildar tillsammans seriens bästa vänstersex.

Högersex 4

Tim Sörensen kom inför säsongen in till laget med den tuffa uppgiften att ersätta Kristian Björnsen, och visst har unge Sörensen lyckats bra med uppgiften. Säkerhet i läget och bra straffskytte har varit starka bidragande faktorer till att Sörensen har haft en väldigt bra säsong. Bakom honom återfinns Johannes Larsson, Kristianstads enda egenproducerade spelare i laget, och han har varit ett bra komplement när Sörensen behövt vila eller i de mindre tuffa matcherna när truppen har luftats.

Mittsex 3

De båda landslagsspelarna Anton Lindskog och Fredric Pettersson lämnade ett stort hål efter sig då båda lämnade inför årets säsong. Ersättarna Mario Lipovac och Arnar Arnarsson har väl inte riktigt fyllt det hålet, framförallt inte i anfallsspelet. Båda spelarna besitter dock bra egenskaper i försvarsspelet men framåt har IFK tappat en dimension i sitt spel.

Vänsternio 4

Olafur Gudmundsson har stora delar av säsongen varit förstavalet på positionen men har i slutspelet fått se sig förpassad till mittnio istället och blivit ersatt av unge Philip Henningsson, som har överraskat stort. Bakom Henningsson kompletterar även Gudmundsson och de båda bildar en väldigt bra duo på positionen. Det som saknas för att få 5 i betyg är en klasspelare som kan prestera i match efter match, något IFK inte har för tillfället men ett väl så gott alternativ med Henningsson/Gudmundsson

Mittnio 3

Gunnar Stein Jonsson hämtades hem till Sverige i förhoppning om att IFK skulle få en passningsspelare som kunde styra laget. Stein Jonsson har dock inte levererat, utan har i flera matcher mest sett trött ut och bidragit med många tekniska fel. Alternativet Rickard Hanisch har inte fått något förlängt kontrakt men har efter nyheten börjat prestera i slutspelet och varit en av lagets bästa spelare. Gudmundsson som nu har klivit över till mittnio bör dock starta före de båda, men han är ovan med positionen efter att inte ha spelat där större delar av säsongen.

Högernio 5

Med Albin Lagergren helt skadefri är denna position en solklar 5. Komplettera sedan detta med den oerhört spännande spelaren Stig-Tore Moen Nilsen och du har även på denna position hela seriens bästa duo. Lagergren har dock lidit av känningar i axeln slutspelet igenom så Moen Nilsen har fått en större roll, en roll som han har tagit och presterat i.

Tränare 5

Med en tränare som Ola Lindgren går det inte annat än att ge IFK bästa betyg här. Oerhörd rutin som både spelare och tränare, kommer även med två raka SM-guld i ryggen. Ola Lindgren är en väldigt stor del av IFK Kristianstads framgång de senaste åren.

Totalt: 34

----------------------------

Alingsås

Målvakt 4

Rickard Frisk är i toppen bland seriens målvakter men får dra ett oerhört stort lass då ersättaren Erik Pettersson inte håller liknande klass. Saknar Mikael Aggefors men Rickard Frisk har ersatt honom så bra det går. Frisk är nog hela Alingsås absoluta nyckelspelare i denna final, om det ska bli vinst så måste målvakten ha dagen.

Vänstersex 5

Om firma Tollbring/Hallén är seriens bästa duo på positionen så är Emil Frend Öfors och Daniel Tellander tätt där bakom. Två olika spelartyper då man i Frend Öfors har en större kantspelare som har vissa likheter med Källman, och i Tellander har en av seriens vassaste kontringsspelare. Framförallt Frend Öfors har en väldigt stor roll i laget då Alingsås har ett snabbt spel som lägger mycket vikt vid sitt kantspel.

Högersex 3

Andreas Flodman har tagit över positionen över Marcus Enström och gjort det väldigt bra. I Flodman har Alingsås en säker spelare i läget med ett väldigt rappt skott. Behöver kanske något år till för att utveckla sina spetskompetenser.

Mittsex 4

Oscar Bergendahl är förstavalet på positionen och är ett bra hot i anfallsspelet. Max Darj med sitt försvarsspel gör att laget är på gränsen till att få 5 betyg. Landslagets nyblivna försvarsgeneral är lagkapten och lagets pådrivare är oerhört viktig och för att det ska bli vinst för Alingsås behöver Darj styra sitt försvar och hjälpa Frisk i målet.

Vänsternio 4

Felix Claar är överlägset förstaval på position och har en lysande framtid för sig. Claar, som är född 1997, får dra ett tungt lass och mycket av skyttekraften ska gå genom den unga spelaren. Bakom honom finns Pontus Johansson som är mer av en snabb och genombrottsstark spelare.

Mittnio 4

Jesper Konradsson innehar monopol på positionen i laget och det är genom han som hela anfallsspelet ska gå igenom. Trots unga ålder har han flera års rutin från båda Handbollsligan och landslaget. Konradsson har dock inte varit lika bra denna säsongen och framförallt inte i slutspelet, så vissa frågetecken kring statusen på spelaren finns. Vill nog dock verkligen avsluta sin sejour i Alingsås med ett SM-guld.

Högernio 3

Magnus Persson, med rutin från att ha slagit IFK i en SM-final med Drott, kom inför säsongen hem till Sverige igen men har väl kanske inte helt levt upp till förväntningarna. Har haft bra perioder men har i slutspelet fått dras med en del skador. Bakom honom finns Måns Gerdtsson och Johan Nilsson, två bra back-up spelare men som inte håller tillräckligt hög klass för att vara startspelare i en SM-final.

Tränare 4

Lagets tränare Mikael Franzén, sedan 2012, har behållit Alingsås i toppen och många gånger lyckats föra väldigt mycket med rätt så lite resurser. En väldigt skicklig tränare som behärskar det där med att coacha ett lag efter vad spelarna är bra på. Har förlorat i två raka finaler mot IFK så kanske är det lite av ett hjärnspöke hos tränare Franzén.

Totalt: 31

34 mot 31 alltså, fördel IFK Kristianstad på förhand verkar det som. På Lördag 15:30 är det avkast och då får vi se om Alingsås äntligen lyckas bryta sin förbannelse.

Då var det klart, SM-finalen 2017 kommer än en gång spelas mellan IFK Kristianstad och Alingsås. Här på bloggen börjar uppladdningen idag med inlägg både idag och på måndag som kommer ge er det allra mesta inför årets match i svensk handboll.

Det blev till slut, lite väntat, Alingsås och IFK Kristianstad som kommer göra upp i SM-finalen i Malmö arena den 27 maj. Båda lagen tog chansen och avgjorde på bortaplan i sin respektive semifinal och kvalificerade sig därmed med totalt 3-1 i matcher. Nu väntar lite mer än en veckas uppladdning för finalmotståndarna innan lagen för tredje året i rad ska göra upp om titeln att kunna kalla sig svensk mästare. Vi har som sagt på senare år blivit bekanta med att det är just dessa två lag som gör upp om titeln. Alingsås som i och med sin seger i semifinalen över Sävehof spelar sin fjärde raka final och IFK som efter att ha slagit ut Ystad nu är i final för tredje året i rad. Det är som sagt inga nykomlingar som ska göra upp om SM-titeln. De två lagen, med IFK i spetsen, har varit svensk handbolls absolut mest framgångsrika och överlägsna lag de senaste 4-5 åren och finalen den 27 maj ser på förhand oviss ut.

Det är ändå IFK som bör inneha favoritskapet till att än en gång ta hem titeln och därmed bärga lagets tredje raka SM-titel. Det är mycket som talar för det orangea laget: Man vann grundserien, laget har spelat väldigt bra i Champions League och både vunnit och hotat flertalet topplag men den klarast starka anledningen är ändå den att man har ett visst psykiskt övertag på Alingsås. Efter att Alingsås har fått se sig besegrade nu i två raka finaler så går man in till en tredje med lite av ett hjärnspöke - går det att besegra IFK Kristianstad i en SM-final?

Föregående års upplaga av IFK Kristianstad var, enligt mig, någon klass bättre än årets lag. Man tappade mycket av sitt linjespel när Anton Lindskog och Fredric Pettersson lämnade för proffsspel och ersättarna har inte imponerat, Björnsen försvann och ersattes med en väldigt duktig fast snäppet sämre spelare i Tim Sörensen, och storskytten Iman Jamali försvann även han inför årets säsong. Samtidigt kan man argumentera för att även årets upplaga av Alingsås är sämre än föregående två års, kanske främst beroende på tappet av Mikael Aggefors. Samtidigt har laget förstärkt på många positioner och även haft en bra utvecklingskurva på många av sina talangfulla yngre spelare. Felix Claar, Emil Frend Öfors och Andreas Flodman för att nämna några, är alla spelare som denna säsong har tagit ännu större kliv och blivit nyckelspelare i laget. Magnus Persson, som har erfarenhet från att vinna en SM-final över IFK då han med Drott besegrade de år 2013, har vänt hem till Sverige och har gett Alingsås ett alternativ på högernio som man lite har saknat föregående år.

Jag skulle därför vilja säga att Alingsås chanser inför denna tredje raka SM-final lagen emellan är bättre än vad de har varit de tidigare två åren.

IFK Kristianstad bör ses som rätt så stora favoriter men Alingsås har väldigt goda chanser till att störa giganten. 70-30, till fördel IFK skulle jag tippa på att chanserna för seger inför finalen ligger på.

Jag kommer på måndag fortsätta med uppladdningen inför SM-finalen då jag kommer betygsätta de båda lagen, lagdel för lagdel.

Inför mötet mellan IFK Kristianstad och Ystads IF var jag och många med mig överens om att Kim Andersson och Anders Persson är YIFs absolut viktigaste spelare. De två rutinerade herrarna skulle behöva spela på toppen av sin förmåga för att en final skulle vara en möjlighet, det kom därför lite som en överraskning när den så mycket yngre Anton Hallbäck var den som steg fram i andra mötet lagen emellan.

Första mötet i detta stekheta skånederby tog som bekant IFK Kristianstad hem. Då var det unge Philip Henningsson, med sina 9 mål, som var planens gigant. I fredags var det då dags för returen och med hemmaplansfördelen i Ystads favör kunde man utjämna till 1-1 i matcher. Än en gång var det en spelare från den yngre generationen som steg fram då Anton Hallbäck (född 1996) blev den avgörande faktorn för hemmalaget. med sina 9 mål, varav 6 på straff så var det den unge talangfulle som tillsammans med den rutinerade stjärnan Kim Andersson som ledde YIF till seger. Men det var inte i målskyttet som Hallbäck imponerande allra mest, utan hans försvarsspel låg grund för att Ystad lyckades hålla Kristianstad på ynka 23 gjorda mål.

– Han verkar vara på villovägar men reder upp det på nån vänster. Vi har blivit vana vid att han stör dem lite mer än vad vi sagt. Men så länge han gör det rätt så får han fortsätta. Det är nåt galet i det huvudet. Han orkar i 60 minuter som en jävla duracellkanin, han drar ett jättelass och är väldigt viktig för oss i den rollen, säger tränare Sebastian Seifert om matchens lirare.

Ystad använder Hallbäck som spetsen i sitt försvarsspel, dvs ett 5-1 försvarsspel där Hallbäck är spelaren som har lite av en ‘’fri roll’’ medans övriga fem försvarsspelare ligger nere på linjen och spelar ett mer traditionellt försvarsspel. Hallbäcks största uppgift är att stressa och försöka på IFK-spelarna till att göra misstag och tekniska fel, en taktik som fungerade väl både i inledningen av match ett och sedan matchen igenom i det andra mötet. Ola Lindgren och många av Kristianstads spelare har sett märkbart tagna och stressade ut av försvarsspelet. Vilket inte minst märktes i första matchen då Lindgren redan efter knappt tio minuters spel bytte ut hela den ordinarie niometersuppställningen mot ersättare som spelar med lite mer fart och genombrottskraft. I första matchen fungerade Lindgrens taktikdrag och man kunde gå hem med vinsten men i andra mötet kom IFK helt enkelt aldrig upp i tillräckligt hög nivå för att störa Ystad med Hallbäck i spetsen.

– Han är en duracellkanin upphöjt till tio; en ettrig liten jävel. Han har blivit en krydda i vårt försvarsspel. Förra matchen blev han nedtryckt. Idag orkade han stå kvar högre och stressa mer. Vi kom upp bättre. Det avgjorde i dag, säger Kim Andersson.

Handbollen verkar förresten ligga i släkten Hallbäck då lillebror Ludvig i helgens SM steg 5 gjorde hela 14 mål mot Lugi. Nästa år förenas bröderna i Ystad då även lillebror nästa säsong lämnar Aranäs för fortsatt handbollsspel i Skåne.

Nu är som sagt matchserien utjämnad till 1-1 men det kommer inte räcka för Ystad med enbart hemmasegrar. Man måste bli av med spöket och bryta Kristianstads hemmasvit, annars spelar det ingen roll hur mycket man än vinner på hemmaplan för i slutändan är det IFK som har fördelen att spela tre matcher i Kristianstad. Ystad har kommit en bit på vägen till att störa IFK, men har fortfarande långt kvar att gå, Redan nu på tisdag får vi se om Ystad kan störa Kristianstad i deras hemmaborg, magkänslan säger att än en gång kommer sluta med hemmaseger. Men vem vet, om firma Andersson/Persson och det nya stjärnskottet Hallbäck kan träffa rätta i samma match så kanske vi kommer få se ett Ystad besegra IFK och ta matchbollen till sin hemmaplan.

Helgen har bjudit på ett avgörande i damernas Champions League, ett Sverige som har besegrat Ryssland två gånger om och därmed kvalificerat sig till EM i Kroatien i Januari nästa år.

Efter att det var dags för landslagsuppehåll mitt i slutspelet så drar första semifinalen igång idag när Alingsås tar emot Sävehof på hemmaplan medans första mötet mellan Kristianstad och Ystad spelas imorgon. Pausen mitt i stundande slutspel har dock bjudit på mycket annan handboll då det har spelats EM-kval för herrar och final four i Champions League för damer.

********

Damernas Champions skulle i helgen avgöras och snackisen på förhand var om CSM Bukarest, med Isabelle Gulldén, Linnea Torstenson och tränare Per Johansson i laget, skulle försvara sin titel från förra året. Det blev ingen titel detta året för svensklaget då man redan i semifinalen fick se sig besegrade av Vardar som redan från start körde gasen i botten och kunde gå ifrån till en ganska stor ledning. Bukarest fick efter underläge i halvtid med 21-13 kämpa rejält för att gå ikapp i andra halvlek. Gapet var för stort och makedonierna kunde till slut vinna med hela 38-33.

Även den andra semifinalen representerades av lag från östeuropa, vilka nu är den klart dominerande kraften inom damhandboll efter att de norska och danska lagen de senaste åren har halkat efter. Mycket beroende på de höga löner lag som Bukarest, Vardar, Györ och Budocnost betalar sina spelare. Löner som andra lag inte kan konkurrera med, vilket naturligt resulterar i att de bästa spelarna väljer att spela i dessa lag i östeuropa.

Från semifinal två blev det ungerska Györ som gick vidare efter vinsten mot Budocnost. Det blev sedan i finalen en oerhört spännande historia då lagen inte gick att skiljas åt efter ordinarie tid. Men det var till slut ungrarna som kunde ta hem segern med uddamålet efter förlängningen avgjorts. Fjolårets Mästare Bukarest fick till slut nöja sig med en tredje plats efter att Gulldén varit bäst på plan med sina 9 mål i matchen om tredje pris.

**********

Sverige blev alltså efter förra veckans dubbla segrar mot Ryssland klart för EM. Efter en rätt så komfortabel seger på bortaplan med 8 mål där Ryssland väldigt mycket svagare ut än vad man gjort på flera år förväntades Sverige ta en enkel seger på hemmaplan i lördags. En seger blev det, men den satt betydligt mer långt inne än vad många trodde på förhand. Efter storspel av Rysslands målvakt i första halvlek gick Sverige till pausvila med ett måls underläge. I andra halvlek lade Sverige in ytterligare en växel och kunde då till slut gå ifrån och vinna med 25-21 efter att högersidan med Zachrisson och Ekberg lett målskyttet och laget.

Sverige kom till de dubbla landskamperna med ett ganska så stukat lag. Johan Jakobsson känner fortsatt av smällen i huvudet han ådrog sig förra mästerskapet, Simon Jeppsson skadade knät i sista slutspelsmatchen mot IFK, Albin Lagergren har problem med en axel och Lukas Nilsson fick avstå båda matcher på grund av magsjuka. Det var minst sagt ett gäng tongivande spelare som Sverige fick klara sig utan men till slut lyckades man lösa det ändå och klara av Ryssland relativt enkelt. Med Jakobsson och Lagergren utanför truppen hade Andreas Cederholm kallats in som ensam högernia, han behövde dock aldrig riktigt användas då Andrésson istället valde att spela med Zachrisson vars naturliga position egentligen är på högerkanten. Efter många år i Guif med mycket spel på högernio och dessutom med Andrésson som tränare så var Zachrisson inte helt ny på positionen utan kunde kliva in och prestera direkt. Kanske var han tillsammans med Ekberg Sveriges bästa spelare i de båda matcher.

Med Zachrisson i truppen tycker Sverige har ett fullt dugligt och väldigt spännande alternativ på högernio, kanske är detta bara början för Zachrisson då jag tror Andrésson har fått mersmak på att använda honom i positionen. Zachrisson skulle kunna bilda en mycket spännande duo med en skytt likt Jakobsson och kunna komplettera med sitt fina halvdistans och genombrottsspel. Vi har trots allt ingen mer naturlig målskytt i laget och jag kan inte komma på värst många som är bättre på att göra mål eller älskar det lika mycket som Zachrisson gör.

Vi fick också lite av ett kvitto på att Lukas Nilsson och Simon Jeppsson är de två spelarna som bör dela på sysslan på vänsternio. Stenmalm imponerade inte alls och tog inte vara på möjligheten nu när han plötsligt fick starta i anfallsspelet. Istället såg han väldigt tveksam ut och utgjorde inte något riktigt hot, nej Stenmalms landslagskarriär kommer nog tyvärr inte bli mer än endast försvarsspel. Markus Olsson är å andra sidan en spelare som jag tycker har behandlats lite orättvist i landslaget. Efter att ha varit en av Handbollsligans absolut bästa spelare i många år har han fortsatt att prestera i danska Skjern. Ändå tycker jag att chanserna i landslaget har uteblivit lite väl mycket. Jag tror att Olsson, som med sitt skott och sin explosivitet, är en spelare som skulle kunna göra väldigt mycket nytta i ett svenskt landslag men tyvärr har han inte testats riktigt ännu.

*********

Nu är det dags att bänka sig för semifinal nummer 1 och jag kommer senare i veckan återkomma med ytterligare ett inlägg här i handbollsbloggen.